92002E2206

SKRIFTLIG FRÅGA P-2206/02

från Walter Veltroni (PSE) till kommissionen

(12 juli 2002)

Ämne: Levnadsvillkoren för de fattiga i Nairobi

Av Nairobis befolkning lever 55 procent, ungefär 2 miljoner, i slumområden. Dessa ligger spridda inom stadens område och det saknas en politik för bostadsbyggande. De ekonomiska, sociala, hygieniska och hälsovårdsmässiga villkoren i dessa områden är oroväckande och omänskliga. Den största delen av dessa bosättningar befinner sig på offentligt ägd mark. Regeringen anser att dessa områden inte är tagna i bruk och säljer dem. De fattiga invånarna som saknar rättslig grund för sitt boende avhyses således med tvång och deras baracker rivs utan att några åtgärder vidtagits för att förse dem med alternativ logi.

Hur bedömer kommissionen denna angelägna och komplicerade fråga inom ramen för sin biståndspolitik med utvecklingsländerna? Har kommissionen beaktat detta problem inom ramen för sina förbindelser med de kenyanska myndigheterna?

Svar från Poul Nielson på kommissionens vägnar

(6 augusti 2002)

1. Med stöd av det internationella samfundet har den kenyanska regeringen inlett en bred samrådsprocess, i vilken det civila samhället aktivt deltar, i syfte att utforma en sammanhängande strategi för att bekämpa fattigdomen och på sikt utplåna den. Det strategidokument för minskad fattigdom (Poverty Reduction Strategy Paper, PRSP) som detta har lett fram till står nu i centrum för de främsta bidragsgivarnas (inklusive EU) samarbetsstrategi.

Ingen bidragsgivare, inte heller EU, är emellertid i stånd att ensam ta itu med samtliga Kenyas fattigdomsrelaterade problem. Genom samarbete mellan regeringen och bidragsgivarna kan arbetet med olika sidor av fattigdomen fördelas.

Kommissionens huvudmål i Kenya är kampen mot fattigdomen på landsbygden, något som speglar strategidokumentets prioriteringar. Tre fjärdedelar av de fattiga bor på landsbygden.

Koncentrationen på fattigdomen betyder dock inte att man inte gör någonting mot fattigdomen i städerna. EU stöder regeringens insatser på olika områden (t.ex. hälsovården) som har stor betydelse i kampen mot fattigdomen i Kenya. Dessutom ger EU stöd i form av en rad specifika åtgärder på områden som utbildning, vatten och hygien. Man finansierar också inkomstskapande projekt genom ett stödprogram för mikroföretag. Kommissionen delfinansierar också ett antal projekt i Nairobis slum i samarbete med enskilda organisationer det gäller stöd till yrkesutbildning, återanpassning av gatubarn och förebyggande av HIV/aids.

2. Problem som har att göra med jordinnehav är ofta komplicerade och svårlösta i afrikanska länder. Sådana finns långt ifrån bara i städerna och är oftast förbundna med frågor som traditionell äganderätt och lagstiftningens utveckling under kolonialtiden och efter självständigheten. Genom att bidra till en mer hållbar utveckling på landsbygden försöker kommissionen minska strömmen av människor som flyttar från landsbygden till storstädernas slum. I samråd med medlemsstaterna tar kommissionen nu fram riktlinjer för hållbar stadsutveckling, som tar upp frågor kring bostäder och landinnehav.

Kommissionen deltar också i partnerskapet Cities Alliance, som Världsbanken och FN står bakom och som är inriktat på att stödja strategier för stadsutveckling, bland annat slumförbättring. Kenya är ett av målländerna för Cities Alliance.