92002E2450

SKRIFTLIG FRÅGA E-2450/02

från Erik Meijer (GUE/NGL) till kommissionen

(29 augusti 2002)

Ämne: Eurosedlar blir snabbt utslitna eftersom det sparats på papper och bestrykning

1. Kan kommissionen bekräfta att de nuvarande eurosedlarna påfallande snabbt rivs och skrynklas och att de till följd av slitaget blir till trasor där det är svårt att se efter om de är förfalskade eller äkta, så att de mycket snabbare och oftare måste bytas ut än de tidigare sedlarna i medlemsstaternas gamla valutor?

2. Kan kommissionen likaså bekräfta att detta snabba slitage inte bara är en följd av att det papper som sedlarna trycks på är tunnare och av sämre kvalitet utan också av att de saknar bestrykning som motverkar slitage?

3. Vad finns det för orsak till att man inte längre kan leverera papper av samma kvalitet som tidigare användes till exempel för sedlar i tyska mark eller nederländska gulden? Vilka medlemsstater rider spärr mot en bättre kvalitet?

4. Hur mycket sparar Europeiska centralbanken in på att använda obestruket papper av sämre kvalitet och vilka kostnader för återtagande av sedlar och ersättande av dem skall ses som motvikt till detta?

5. Vem drabbas i sista hand av de merkostnader som avses i punkt 4?

6. Avser kommissionen att inför Europeiska centralbanken uttala ett önskemål om att den inom kort skall övergå till att producera sedlar med en kvalitet som inte skiljer sig från kvaliteten på de bästa av de sedlar som fram till utgången av 2001 fanns i omlopp i EU:s medlemsstater?

Källa: Rotterdams Dagblad av den 13 augusti 2002.

Svar från Pedro Solbes Mira på kommissionens vägnar

(15 oktober 2002)

I enlighet med artikel 106 i EG-fördraget har Europeiska centralbanken (ECB) ensam det fulla ansvaret för eurosedlar. Frågorna har därför besvarats i nära samarbete med ECB.

1. Eurosystemets medlemmar är medvetna om att det finns en del anekdotiska klagomål på kvaliteten hos de femeurosedlar som finns i omlopp. Dessa utvärderas för tillfället. I dagsläget, endast nio månader efter introduktionen av eurosedlarna, är den allmänna utbytesfrekvensen ganska låg då många nya eller knappt använda sedlar är i omlopp. Det finns inget som tyder på att eurosedlarnas livslängd skulle vara kortare än den hos de gamla valutorna. Sedelvalörernas livstid kan dock bestämmas korrekt först efter det att sedlarna genomgått sin fulla livscykel, vilken antas vara i genomsnitt tre år.

2. Sedelpapperets kvalitet är likvärdig med den som användes vid produktionen av de gamla nationella sedlarna. Hittills finns det inga tecken på ett snabbt slitage. Det är möjligt att vissa länder har utfärdat vissa valörer med bättre motståndskraft mot nedsmutsning och slitage, exempelvis genom att bestryka de tryckta sedlarna. Vid sådana jämförelser måste man emellertid jämföra hela specifikationen för sedlarna, då många faktorer (bl.a. integreringen av vissa säkerhetskännetecken) kan påverka sedlarnas hållbarhet.

3. Sedelpapperet och processerna för tillverkning av eurosedlarna påminner i hög grad om de som användes vid tillverkningen av sedlar i tyska mark. Det finns en liten skillnad i pappersvikt som inte kan motivera ett annorlunda omloppsbeteende. Sedlar i den nederländska gulden beströks på sin tid på båda sidor vilket kan ha resulterat i en bättre motståndskraft när de väl var i omlopp. Som påpekats tidigare kan en jämförande utvärdering emellertid endast göras med beaktande av hela livscykeln och de båda valutornas samtliga egenskaper.

4. Såsom redan påpekats i svaret till fråga 1, har de nationella centralbankerna i euroområdet inte upptäckt någon hög grad av slitage när de behandlat eurosedlarna. Det bör noteras att bestrykningen av sedlar gör dem mer resistenta mot nedsmutsning men att den inte påverkar sedelns strukturella motståndskraft mot slitage.

5. Om det skulle visa sig att eurosedlarna har en högre utbytesfrekvens som en följd av deras kvalitet skulle följande gälla: Hänsyn tas till den uppskattade utbytesfrekvensen när man skall bestämma mängden sedlar som skall tryckas. De nationella centralbankernas kvoter för sedeltryck fördelas enligt en nyckel och de nationella centralbankerna ansvarar för att fylla sin kvot, vilket inkluderar att beställa tryckning och att stå för kostnaderna för de nya sedlarna.

6. Forskning och utvecklingsarbete för sedlar inom Eurosystemet fortskrider med målet att behålla eurosedlarnas integritet. Utifrån den väl underbyggda information som finns i dag finns det inga tecken på att det skulle finnas ett behov av att ge ut förbättrade eurosedlar.