52000IE0804

Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Estlands framsteg på vägen mot anslutning"

(2000/C 268/08)

Vid sin plenarsession den 21 oktober 1999 beslutade Ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 23 i arbetsordningen utarbeta ett yttrande om "Estlands framsteg på vägen mot anslutning".

Sektionen för yttre förbindelser, som ansvarat för det förberedande arbetet i ärendet, antog sitt yttrande enhälligt den 22 juni 2000. Föredragande var Filip Hamro-Drotz.

Vid sin 374:e plenarsession den 12-13 juli 2000 (sammanträdet den 12 juli) antog Ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 83 röster för och 2 nedlagda röster.

1. Bakgrund

1.1. Estland återfick sin självständighet 1991. Därefter har landet i rask takt närmat sig EU.

1.2. Estland ingick frihandelsavtal med Finland och Sverige 1992 respektive 1993, och med EU 1995. Ett Europaavtal mellan Estland och EU träffades 1995. Efter en lång ratifikationsprocess trädde detta avtal i kraft den 1 februari 1998. Estland har ett gällande frihandelsavtal med de övriga baltiska länderna och med Ukraina samt med EFTA-länderna, Polen, Ungern, Tjeckien, Slovakien och Slovenien.

1.3. Europaavtalet är den formella grunden för förbindelserna mellan EU och Estland. Avtalet innefattar frihandel med industriprodukter och har som mål att förbereda Estland för ett fullvärdigt medlemskap i EU, att anpassa landets lagstiftning till EU-rätten och att utöka det politiska och ekonomiska samarbetet.

1.4. Inom ramen för Europaavtalet verkar ett associeringsråd på ministernivå, ett associeringsutskott för högre tjänstemän och en gemensam parlamentarikerkommitté. Avtalet tillåter också att det grundas en gemensam rådgivande kommitté för de socioekonomiska aktörerna. Ingen sådan kommitté har dock ännu inrättats för Estlands vidkommande.

1.5. EU inledde de egentliga anslutningsförhandlingarna med Estland i november 1998. Estland tillhörde den s.k. första vågen av ansökarländer (tillsammans med Polen, Cypern, Slovenien, Tjeckien och Ungern). Bl.a. de två övriga baltiska länderna (Lettland och Litauen) ansågs inte i detta skede uppfylla förhandlingskraven. Vid Europeiska rådets möte i Helsingfors i december 1999 beslöt man dock inleda förhandlingar med alla berörda länder (Bulgarien, Lettland, Litauen, Malta, Rumänien och Slovakien). De bilaterala förhandlingarna inleddes i mars 2000. Grundtanken är att varje land skall gå mot medlemskap i egen takt. Turkiet beviljades vid toppmötet i Helsingfors status som kandidatland.

1.6. Att inleda medlemskapsförhandlingar ingår i slutsatserna från Europeiska rådets möte i Luxemburg i december 1997 om hur utvidgningen av EU skall förberedas. Strategin inför anslutningen skall koncentrera sig på partnerskap och utökat stöd för att förbereda länderna för den kommande anslutningen.

Inom ramen för denna strategi eftersträvar Estland att aktivt, om än med knappa medel, uppfylla kraven för en anslutning.

1.7. Estlands situation påverkas också av östersjösamarbetet samt av EU:s satsningar på att förstärka den nordliga dimensionen. Syftet är att förbättra säkerheten samt de socioekonomiska förhållandena i Nordeuropa genom att satsa på regionalt samarbete, i vilket även Ryssland deltar.

2. Yttrandets huvudsakliga syfte

2.1. ESK vill genom detta yttrande fästa uppmärksamhet vid sådana frågor som kommittén anser vara viktiga i EU:s förhandlingar med Estland om ett kommande medlemskap i EU samt andra åtgärder som kan förbättra Estlands medlemskapsförutsättningar.

2.2. Av medlemsländerna i EU krävs överensstämmelse med gemenskapsrätten samt att det finns en fungerande marknadsekonomi och att principerna för en rättsstat efterlevs. I medlemsstaten bör det finnas förutsättningar för att på alla samhällsnivåer på ett naturligt sätt kunna anpassa sig till EU:s öppna samarbetsklimat.

2.3. En av utgångspunkterna är att det i samhället skall finnas aktiva fria och självständiga, demokratiskt valda medborgarorganisationer och särskilt olika organisationer som representerar socioekonomiska intressen, som aktivt deltar i samhällsverksamheten och som har sakkunskap för att konstruktivt bidra till utvecklingen av landets ekonomi och till att lösa olika samhällsproblem.

2.4. Vidare utgår man från att landets myndigheter på bästa möjliga sätt strävar efter att ta vara på de socioekonomiska aktörernas sakkunskap i arbetet med ekonomiska och sociala frågor samt i förberedelserna för medlemskap. Beroende på frågans art består myndigheternas och aktörernas samarbete huvudsakligen i information, konsultation, unilateralt påverkande eller förhandlingar. Den bästa garantin för en lyckad anslutning är att aktörerna känner till vad det kommande EU-medlemskapet innebär samt att dessa aktörers synpunkter beaktas i anslutningsförhandlingarna. Öppenhet i förbindelserna mellan myndigheter och aktörer som även kan ge ett mervärde är av avgörande betydelse under anslutningsförhandlingarna.

I YTTRANDET BEHANDLAS DE SOCIOEKONOMISKA AKTÖRERNAS SPECIELLA INSATSOMRÅDEN

2.5. I yttrandet läggs tyngdpunkten vid hur Estland fungerar i ekonomiskt och samhälleligt hänseende med utgångspunkt i de organiserade aktörerna. Det läggs fram synpunkter och rekommendationer, i vilka man främst koncentrerar sig på de socioekonomiska aktörernas primära insatsområden och problem samt dessa aktörers roll då Estlands ekonomi och samhälle utvecklas mot att uppfylla kraven för EU-medlemskap. Rekommendationerna är avsedda för bägge förhandlande parter.

2.6. ESK har i anslutning till beredningen av detta yttrande anordnat en hearing i Tallinn för representanter för Estlands olika ministerier samt för socioekonomiska aktörer som är verksamma i landet. Synpunkterna och rekommendationerna i yttrandet beaktar den information som framkom vid hearingen. Man bör dock vara medveten om att denna information inte nödvändigtvis återspeglar förhållandena överallt i Estland.

2.7. ESK har utarbetat flera yttranden i denna fråga(1). Synpunkterna i dessa har beaktats i detta yttrande utan att det refereras eller direkt hänvisas till dem. I yttrandet upprepas inte heller synpunkter och information som under förberedelserna skrivits in i bl.a. de omfattande rapporter och andra dokument som kommissionen och Europaparlamentet utarbetat om Estlands medlemskap.

3. Synpunkter och rekommendationer

3.1. De socioekonomiska förhållandena i Estland i dag

3.1.1. Estland har ända sedan landet återvann sin självständighet satsat mycket på en utveckling och förstärkning av alla politikområden. Man strävar efter att med all politisk kraft målmedvetet utveckla landet så att det blir välfungerande stat som kan mäta sig med industriländerna och som kan hävda sig i den internationella konkurrensen.

3.1.2. Estlands regering har även tagit de socioekonomiska aktörernas betydelse i beaktande i sin verksamhet vid utvecklingen av frågor som rör landet. Därför har det bildats praxis för samverkan med dessa aktörer. De socioekonomiska aktörerna hörs i regel vid beredningen av lagar och i många fall har det bildats officiella mekanismer för rådfrågning. Det finns alltså en sorts formell samverkan och denna vidareutvecklas, men det är även uppenbart att relationerna inte till alla delar ännu fungerar tillfredsställande. Detta beror även på att de flesta aktörer fortfarande inte kan agera med full styrka p.g.a. den låga organiseringsgraden. Därför måste landet även fortsättningsvis satsa på att förbättra den samverkan som finns. Detta kan åstadkommas t.ex. genom fortbildning av tjänstemän, genom att skapa IT-förbindelser, genom att effektivisera befintlig praxis (t.ex. remissförfarandena) och genom att påskynda informationsverksamheten.

3.1.3. På arbetsmarknaden i Estland har man uppnått ett någorlunda fungerande samarbete mellan arbetsmarknadsparterna och mellan dessa och statsmakten. Arbetsvillkoren avtalas inom den privata sektorn främst på företagsnivå, även om det på vissa områden finns avtal som täcker hela sektorn. Arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna har som mål att utöka de sektorsvisa avtalen, men den låga organisationsgraden på båda sidor är ett hinder för detta. Inom den offentliga sektorn baserar sig arbetsmarknadsförhållandena på ett trepartssamarbete som bl.a. rör minimilöner och skattefrågor. Utöver detta förhandlar myndigheterna direkt med löntagarorganisationerna om lönerna inom den offentliga sektorn. När det gäller staten och kommunerna finns det ingen klart definierad arbetsgivarpart. Inom trepartssamarbetet utvecklas dessutom arbetsrätten och basstandarder för arbetslivet, t.ex. arbetarskydd, arbetshälsovård, pensionssystem och andra socialskyddssystem.

Estlands arbetslagstiftning är till många delar i omvandling. Massuppsägning, jämställdhet samt arbetshälsovård och arbetarskydd är exempel på frågor som skall utvecklas. Även socialskyddet och pensionspolitiken ses över. Estland skall införa ett pensionssystem som vilar på tre pelare: folk-/ålders-/invalidpension, obligatorisk arbetspension och en frivillig pension. För närvarande är den obligatoriska arbetspensionen under beredning. Det finns planer på att modernisera utbildningspolitiken. Arbetskraftens struktur håller kraftigt på att förändras till följd av ändringarna i det ekonomiska livet. Arbetslösheten uppgår till 10 % men den varierar kraftigt mellan olika sektorer och olika regioner.

Det finns flera olika minoritetsgrupper i Estland. Den största av dem är den ryskspråkiga minoriteten som utgör ca 28 % av invånarna i Estland. Den ryskspråkiga minoriteten integreras stegvis i samhället. Problemen hänför sig i första hand till medborgarskapskravet som förutsätter kunskaper i estniska. En ändring i språklagen har dock nyligen antagits i Estland i syfte att lösa detta problem. Bl.a. bristande språkkunskaper försvårar möjligheterna till sysselsättning bland de ryskspråkiga. Det är uppenbart att det behövs en målmedveten politik från regeringens sida för att lösa minoritetsproblemet. Detta är ett krav bl.a. i EU:s bestämmelser om minoritetsskydd och icke-diskriminering. Ett viktigt redskap är i detta sammanhang det program för integration i det estländska samhället 2000-2007 som antogs av Estlands regering i mars 2000.

3.1.4. Estlands ekonomiska utveckling har under de senaste åren varit mycket lovande. I anslutning till den ekonomiska utvecklingen finns det dock vissa riskfaktorer, t.ex. underskott i bytesbalansen, stora förändringar på marknaden och i produktionsstrukturen, ökad inflation och konsumtion som finansieras med lån. Industrin och det övriga näringslivet i Estland befinner sig ännu i en övergångsfas. Företagsverksamheten har utvecklats utan särskilda statsbidrag och många företag som inte varit konkurrenskraftiga har varit tvungna att lägga ned sin verksamhet. Till följd av en mycket liberal ekonomisk politik och konkurrenskraftiga produktionskostnader har ett stort antal nyinvesteringar strömmat in i landet. Privatiseringen av statsbolagen har nästan fullbordats. Såväl internationaliseringen av de estländska företagen som de utländska företagens investeringar och fusioner med estländska företag har varit betydande. Antalet små- och mikroföretag har ökat markant. Strukturomvandlingen inom näringslivet har med andra ord gått anmärkningsvärt långt. Tyngdpunkten i ekonomin håller på att överflyttas till service- och finansieringssektorn; särskilt företag inom energibranschen och gamla industrisektorer står inför stora utmaningar när det gäller förnyelse. Centrala bakgrundsfakta om Estland finns i bilaga I. Organisationsnivån inom Estlands näringsliv befinner sig ännu i många avseenden på inledningsstadiet även om t.ex. Estlands handels- och industrikammare redan är väletablerad. Intresseorganisationerna har förhållandevis goda kontakter med myndigheterna. Även många internationella företag med verksamhet i Estland ingår i organisationerna. Utländska företag med verksamhet i Estland skulle kunna påverka utvecklingen av arbetsmarknadens funktion bl.a. genom att föra in kunskaper i landet om modern arbetsmarknadspraxis.

3.1.5. Helt klart är att Estland genom bl.a. en målmedveten utbildningspolitik måste se till att det finns tillräckligt med andligt kapital, exempelvis med tanke på de behov som finns i en ekonomi i omvandling. Vidare föreligger det i Estland en risk för kompetensflykt (enligt Eurostats beräkningar var Estlands BNP per capita under åren 1995-1997 en tredjedel av genomsnittet för EU-länderna). Utländska företag med verksamhet i Estland skulle också kunna påverka att kompetensen höjs bland de anställda på olika nivåer.

Bland medborgarna finns det en förhållandevis stor okunskap och likgiltighet i frågor som berör anslutningen till EU. En tredjedel av dem understöder en anslutning och en tredjedel motsätter sig den. Andelen motståndare har ökat på senare tid.

3.1.6. Jordbruket och livsmedelssektorn står inför stora förändringar. Dessa sektorer var innan Estland återfick sin självständighet bland de viktigaste ekonomiska sektorerna. Av mjölk- och köttproduktionen exporterades hälften till Ryssland, och östhandeln har fortsatt att vara viktig för många företag. Under tidigare år var jordbruket betydligt mångsidigare, men jordbruksproduktionen har under 1990-talet sjunkit drastiskt och landsbygden befinner sig i ett omvandlingsskede. Det har gjorts mycket lite målmedvetet arbete för att utveckla landsbygden och bevara dess livskraft. Estland har medvetet bedrivit en liberal jordbruks- och handelspolitik som undvikit produktionssubventioner och begränsningar i export och import. Estlands jordbrukarorganisationer har fungerande samarbetsrelationer med bl.a. jordbruksmyndigheterna.

3.1.7. I jämförelse med EU-länderna har kooperativen liten betydelse i Estland, trots att dessa skulle kunna ge sina medlemmar betydande förmåner. Det finns goda utvecklingsförutsättningar inom trädgårdsodlingssektorn.

3.1.8. Konsumentrörelsen i Estland har ställt upp höga verksamhetsambitioner, även om påverkningsmöjligheterna ännu är marginella. Konsumentrörelsen eftersträvar framför allt en förbättring av konsumentskyddet, produktkvaliteten och produktsäkerheten samt att kunna påverka prissättningen inom de statliga el- och värmeverken och andra liknande företag. Kontakter med myndigheterna har skapats, men konsumentskydd är fortfarande ett nytt fenomen i Estland.

3.1.9. Estlands socioekonomiska aktörer är förhållandevis unga. Organisationsgraden är låg och organisationsverksamheten befinner sig fortfarande på utvecklingsstadiet. Finansieringen som främst sköts genom medlemsavgifter är otillräcklig och administrationen otillfredsställande och det råder brist på yrkeskunnighet, t.ex. när det gäller att analysera olika frågor. Därför är organisationernas ställning i många fall ännu mycket svag, såväl på nationell som på lokal nivå, och detta undergräver deras trovärdighet som intresseorganisationer gentemot staten. Erfarenheterna av myndighetsutövning vid tiden före den återvunna självständigheten har lett till att en del av estländarna ställer sig tämligen tveksamma till medlemskap i olika intressegrupper i samhället.

RELATIONERNA MELLAN STATSMAKTEN OCH DE SOCIOEKONOMISKA AKTÖRERNA UTGÖR INGET HINDER FÖR EU-MEDLEMSKAP

3.1.10. Även om fortsatta förbättringar behövs inom de socioekonomiska relationerna i Estland, konstaterar ESK att de socioekonomiska aktörernas institutionella och praktiska verksamhetsförutsättningar ligger på en sådan nivå att det inte finns anledning för EU att ifrågasätta Estlands anslutning till EU.

3.1.11. För att kunna stärka Estlands socioekonomiska relationer rekommenderar ESK att EU samtidigt vidtar följande kompletteringsåtgärder:

- Utveckla Estlands egen benchmarking-modell som tillåter jämförelse av läget och utvecklingen för olika socioekonomiska aktörer i Estland med läget och utvecklingen i EU-länderna och de övriga kandidatländerna.

- Skapa samt förstärka befintliga EU-finansierade program som stöder effektiviseringen av IT-baserad samverkan i förbindelserna mellan Estlands myndigheter och landets olika aktörer.

- Uppmuntra och stöda medlemsstaternas aktörer och deras organisationer på EU-nivå att förstärka sitt tekniska bistånd (utbildningsinsatser) till motsvarande aktörer i Estland. Sådana organisationer är t.ex. Samarbetsorganisationen för europeiska arbetsgivareföreningar och industriförbund (Unice), Europeiska fackliga samorganisationen (EFS), Eurochambre, Europeiska sammanslutningen för hantverksföretag och små och medelstora företag (UEAPME) och arbetsgivarrepresentanterna i sammanslutningen av jordbruksorganisationer (COPA/COGECA). Man bör eftersträva en god samordning med hjälp av teknisk hjälp från olika håll. Bl.a. företag som gör investeringar i Estland spelar en viktig roll i kanaliseringen av know-how. Man bör också understryka Nordiska rådets betydelse när det gäller stöd.

- Stödja myndigheterna i Estland i deras arbete för att utveckla och stärka den interna regionalpolitiken så att den ekonomiska verksamheten och välfärden kan utvecklas så jämnt som möjligt i landets olika delar. Härvid bör man även se till att den ryskspråkiga befolkningens ställning och integration i samhället förbättras.

- Stödja myndigheterna i Estland i deras arbete för att effektivisera utbildningspolitiken, sprida datakunskaper samt att utveckla infrastrukturen för data- och telekommunikationsteknologi i enlighet med eEurope-strategin.

- Stödja olika aktörer i Estland i deras arbete för att utveckla det regionala samarbetet (särskilt i östersjöområdet) med grannländerna och aktörerna i dessa.

3.2. Förberedelser inför medlemskapet i EU

3.2.1. Förfaranden

3.2.1.1. Estlands regering har ett ambitiöst program för förberedelserna inför medlemskapet i EU. Programmets mål är att landet skall ansluta sig till EU i början av år 2003. Förberedelserna är mycket målmedvetna och man snålar inte med resurserna. Ansträngningarna är värda ett oförbehållsamt erkännande, samtidigt som det dock finns en uppenbar risk för att kvaliteten på resultaten av förberedelserna blir lidande på bekostnad av snabba framsteg. Det finns tecken på att förhandlingsresultaten eller deras praktiska konsekvenser inte alltid har förberetts i tillräcklig omfattning eller inte ännu satts i kraft i praktiken.

3.2.1.2. Regeringen i Estland verkar för att de socioekonomiska aktörerna skall höras vid förhandlingsförberedelserna. Därför har man inrättat en mekanism i vilken det ingår sektorsvisa arbetsgrupper som kan påverka förberedelserna inom de olika kapitlen. Arbetsgrupperna sammanträder regelbundet och kan även kalla in relevanta aktörer. I november 1999 inrättade utrikesministeriet dessutom en rådgivande kommitté som skall bistå ordföranden för Estlands EU-förhandlingsdelegation. Kommunikéer om förhandlingarna utarbetas regelbundet.

3.2.1.3. Det finns alltså en formell mekanism för rådfrågning, och enligt myndigheterna fungerar denna tämligen tillfredsställande. Aktörerna upplever dock att de inte alltid hålls tillräckligt à jour och att deras möjligheter att påverka innehållet i förhandlingarna ofta är marginella. På regeringsnivå behandlas ärendena i mycket snabb takt, och aktörerna har ständigt svårigheter med att bilda väl övervägda ståndpunkter i de frågor som bereds. Här måste man också väga in deras begränsade resurser. Yttranden skall vanligen ges med kort varsel och gäller ofta flera olika frågor som är under beredning samtidigt. T.ex. små och medelstora företag kan inte avsätta tillräckligt med tid för beredning av yttrandena inom den egna sektorn. Det kan även uppstå språkproblem om grunddokumenten finns tillgängliga endast på EU:s officiella språk. Aktörerna i Estland har ofta otillräcklig kapacitet för att bereda och lägga fram viktiga synpunkter. Denna situation leder till att de socioekonomiska aktörerna inte tillägnar sig beslut som fattats, och i vissa fall kan de t.o.m. ställa sig rent avvisande till dem (jfr t.ex. med medlemskapets inverkan på frihandeln mellan de baltiska länderna). Det ser också ut som om de estländska parlamentarikernas kunskaper ofta är bristfälliga då anslutningsfrågorna behandlas i riksdagen. Ett särskilt problem utgörs av att företagen ständigt är tvungna att anpassa sig till en synnerligen stor mängd nya bestämmelser (t.ex. om arbetsmiljön) som träder i kraft med kort varsel och som leder till finansiella och administrativa problem.

ATT EFFEKTIVISERA ESTLANDS FÖRBEREDELSER

3.2.1.4. ESK rekommenderar att förfarandet vid Estlands anslutningsförhandlingar revideras så att större uppmärksamhet fästs vid att alla berörda parter i högre grad än vad fallet är för närvarande får delta i beredningen av aktuella frågor. ESK uppmanar EU att beakta denna aspekt under förhandlingarna och att förstärka stödet till Estland och de estländska aktörerna i denna fråga.

3.2.1.5. Regeringen i Estland har satsat på att fortbilda tjänstemannakåren för att denna skall ha större sakkunskap vid anslutningsförhandlingarna. Sakkunskapen är förvisso rätt hög bland yngre tjänstemän, men de mänskliga resurserna är små och sakkunskapen finns endast hos några få tjänstemän. Detta leder till att man inte i tillräcklig mån tillägnar sig eller lyckas få tag på information om de praktiska konsekvenserna av frågor som är föremål för behandling, t.ex. näringslivs- eller arbetsmarknadsfrågor. Man känner t.ex. till behovet av att inom produktionen göra betydande investeringar i miljöskyddet. Man känner också till att detta kommer att förorsaka höga kostnader. Statsmakten har utgått från att den privata sektorn i hög grad skall ta hand om dessa utgifter. I den privata sektorn finns det dock inte medel för detta. Detta problem måste lösas på ett ändamålsenligt sätt i Estland.

FÖRSTÄRKNING AV DEN ESTLÄNDSKA TJÄNSTEMANNAKÅRENS KAPACITET ATT TILLÄGNA SIG BEHÖVLIG INFORMATION OCH AKTÖRERNAS KAPACITET ATT BEREDA OCH LÄGGA FRAM SINA SYNPUNKTER

3.2.1.6. ESK rekommenderar Estlands regering ökar sitt stöd för förstärkning av den estländska tjänstemannakårens beredskap. Detta skall gälla tjänstemän på nationell och regional nivå samt tjänstemän vid de institutioner som utövar tillsyn över att lagar genomförs och efterlevs (certifiering, upphovsrätt, konkurrens, tull, ordningsmakten och domstolarna, konsumentskydd, jordbruk, regional utveckling osv.). Polis- och gränsbevakningsarbetet bör också förbättras i syfte att bekämpa den organiserade och gränsöverskridande ekonomiska brottsligheten och övrig brottslighet. På motsvarande sätt bör man också utreda hur aktörernas förmåga att verka som trovärdiga intressebevakare kan förbättras. Tekniskt bistånd, utbildning och praktik samt studier av praxis i övriga EU-länder är primära åtgärder i denna fråga.

3.2.1.7. Regeringen i Estland har gjort stora ansträngningar vad gäller offentlig information för att medborgarna skall få tillräcklig kunskap om medlemskapsförhandlingarna. Kontor för EU-information har grundats i kommunerna, och inom ministerierna finns det särskilda integrationssekretariat. Handböcker om EU och annat informationsmaterial har utarbetats och distribuerats. Det formella maskineriet är i sig bra, men det finns till många delar brister i hur informationen sprids i praktiken. Inte ens de organiserade aktörerna får information i tillfredsställande grad. Detta beror även på svagheter i förmågan att tillägna sig information och på brist på intresse. Det är skäl att eftertryckligt korrigera felaktiga uppgifter i den offentliga diskussionen, t.ex. att pris- och skatteökningar skulle bero på ett kommande medlemskap i EU.

DEN OFFENTLIGA DISKUSSIONEN OM ESTLANDS EU-MEDLEMSKAP BÖR UTVIDGAS

3.2.1.8. ESK ger ett starkt stöd till kommissionens beslut i maj 2000 att utarbeta en särskild kommunikationsstrategi i anslutning till utvidgningen. Den offentliga informationen skall finansieras genom denna strategi. ESK understöder målmedvetna åtgärder i samarbete med Estlands regering i syfte att på ett avgörande sätt höja kunskapsnivån och stärka den offentliga diskussionen. Man bör särskilt se till att de organiserade aktörerna i Estland i högre grad kan delta i utredningsarbetet, informationsverksamheten och den offentliga diskussionen om EU-medlemskapets utmaningar. Bl.a. bör den skriftliga informationen göras begripligare. De viktigaste handlingarna gällande anslutningen bör vara tillgängliga även på estniska och ryska. Det är även motiverat att stöda aktörernas egna informationskanaler för information i EU-frågor, dvs. medlemstidningar o.dyl.

FÖRHANDLINGSTAKTEN SKALL ANPASSAS EFTER DE UPPNÅDDA RESULTATEN

3.2.1.9. Mot bakgrund av vad som framförts ovan anser ESK att det i Estland finns orsak att konsolidera landets interna medlemskapsförhandlingsförfaranden och anpassa förhandlingstakten så att kvaliteten på resultaten kan säkras. Samhällets realistiska möjligheter att hantera reformerna bör beaktas. Enligt kommitténs uppfattning kommer det att få avgörande konsekvenser för den allmänna opinionen och för hur olika intressegrupper och befolkningen i Estland ställer sig till ett EU-medlemskap om man i Estland på basis av resultaten från anslutningsförhandlingarna redan på ett tidigt stadium kan ta ställning till ett medlemskap.

3.2.1.10. Främjandet av EU-relaterad forsknings- och upplysningsverksamhet är också något som bör uppmärksammas. Informationen om konsekvenserna beträffande ett flertal centrala EU-frågor är otillräcklig. De nya konkurrens- och tullbestämmelsernas konsekvenser för näringslivets olika sektorer, medlemskapets konsekvenser inom olika branscher på arbetsmarknaden, social trygghet och sysselsättningen, fri rörlighet för personer och tjänster, medlemskapets ekonomiska konsekvenser (inkomster, priser, beskattning o.dyl.) samt konsekvenserna för produktsäkerhet och konsumentskydd är några av de frågor som är centrala för såväl beslutsprocessen och förberedelsernas trovärdighet som för medborgarnas inställning till ett EU-medlemskap. Den oberoende forskningsverksamheten bör förstärkas och aktörerna i Estland bör involveras i denna verksamhet och deras kapacitet för detta bör stärkas.

3.2.2. Situationen inom olika sektorer

3.2.2.1. Unionsmedlemskapet medför de största utmaningarna för industri och övrigt näringsliv bl.a. vad gäller ändringarna i gällande frihandelsavtal och i standarder för miljöskydd, produktsäkerhet och produktansvar samt vad gäller att upprätthålla och förstärka en konkurrenskraftig verksamhet på unionens inre marknad. Situationen är mycket olika inom olika sektorer. Estland kan uppvisa god konkurrenskraft särskilt när det gäller finans-, transport- och andra tjänstesektorer samt på informations- och kommunikationsteknologins område. Sektorn för traditionell industriproduktion befinner sig däremot i en svag position och kämpar med utmaningar i anslutning till strukturomvandling, rationalisering och miljöskydd. Industriministrarna från EU och från kandidatländerna diskuterade i maj 2000 omställningen och konkurrenskraften inom industrin. Det är motiverat att fortsätta och fördjupa denna diskussion.

BEHOVET AV STRATEGIER FÖR EKONOMI, PRODUKTION OCH SYSSELSÄTTNING

3.2.2.2. ESK rekommenderar att en sektorsvis verksamhetsstrategi utarbetas för näringslivet i Estland. Man bör även utarbeta en strategi för regionalt industriellt samarbete vars syfte skall vara att främja bl.a. investeringar, finansiering och andra villkor inom affärslivet över nationsgränserna i Baltikum. De viktigaste åtgärderna i Estlands och EU:s gemensamma utvärdering från mars 2000 om den ekonomiska politiken på medellång sikt (2000-2003) bör målmedvetet vidtas. En nationell trepartsstrategi för sysselsättning bör utarbetas för Estland i enlighet med EU:s sysselsättningsriktlinjer. Den utvärdering av sysselsättningen som nyligen utarbetats gemensamt av Tjeckien och EU kan här stå som förebild.

3.2.2.3. Estlands beredskap för EU-medlemskap och landets anpassning till de fyra friheterna förutsätter att socialpolitiken och arbetslagstiftningen vidareutvecklas till att motsvara EU-kraven. Detta gäller även genomförandet av ifrågavarande lagstiftning. För att detta skall lyckas behövs insatser från arbetsmarknadens parter och utveckling av arbetsmarknadernas allmänna funktionsduglighet med målet att motsvara förhållandena i en marknadsekonomi.

BEHOVET AV FORTSATTA REFORMER AV ARBETSLIVSVILLKOREN

3.2.2.4. ESK konstaterar att Estland bör fortsätta att se över sina arbetsrättsregler och lagarna om arbetsförmedling så att dessa kommer att motsvara EU:s normer samt utveckla lagstiftningen om hälsa och säkerhet i arbetet särskilt när det gäller genomförandet och tillsynen över lagen. Vid sidan av att utveckla ett trepartssamarbete bör även samarbetet mellan arbetsgivare och arbetstagare förbättras på olika nivåer. EU och arbetsmarknadens parter i medlemsländerna bör stödja de estländska arbetsmarknadsorganisationernas strävan att bygga upp arbetsmarknadssystemet och öka förutsättningarna för dialog.

3.2.2.5. Jordbruks- och livsmedelssektorns betydelse i Estland är ganska liten i relation till ekonomin i dess helhet. Primärproduktionens andel är ungefär 7 % av BNP. Livsmedelsproduktionen utgör trots detta den största delen av all produktion i Estland. Den utgör ca 25 % av Estlands totala industriproduktion. Inför en anslutning till EU behöver jordbruks- och livsmedelssektorn reformeras. Det finns ännu inget heltäckande fastighetsregister i Estland och därför finns det ingen fungerande fastighetsmarknad i landet. Detta försvårar betydligt finansieringen av jordbruket. Att privatiseringsprocessen i landet framskridit så långsamt beror på att ägoförhållandena gällande fastigheter är oklara och på att det inte finns tillräckligt med lantmätare. Den liberala handels- och jordbrukspolitik som förs i Estland har gjort att verksamhetsmiljön för jordbrukare är synnerligen ostabil. Det finns ett flertal svagheter i Estlands livsmedelskedja när man ser den mot kraven i EU:s bestämmelser. Livsmedlens kvalitet uppnår inte i särskilt många fall den nivå som EU fastställt. I jämförelse med de flesta EU-länders produktion är den estländska animalieproduktionen koncentrerad till anmärkningsvärt stora enheter.

SATSNINGAR PÅ REFORMER INOM JORDBRUKS- OCH LIVSMEDELSSEKTORN

3.2.2.6. ESK önskar att reformen av jordbruket och livsmedelsindustrin skall koncentrera sig på följande faktorer:

- Att öka ansträngningarna för bättre stabilitet i jordbrukarnas verksamhetsmiljö. Detta erbjuder i sin tur möjligheter till stabilisering av produktionsmängderna.

- Att Estlands gränsbevakning ytterligare bör förstärkas och att man bör inrätta en fungerande importkontroll och ett behörigt, certifierat tullaboratorium.

- Att privatiseringsprocessen i landet slutförs och att ett fungerande jordregister utan dröjsmål inrättas.

- Att kvalitetsnivån i hela livsmedelskedjan fortsätter att åtgärdas. Bl.a. lantbrukens och livsmedelsindustrins produktionsmaskineri och -teknologi behöver till stora delar moderniseras. I fråga om att uppfylla hygien- och kvalitetskrav måste Estland nå upp till EU-kraven. Detta skapar även möjligheter för Estland att få nya exportmarknader, vilket i sin tur skapar stabilitet såväl inom livsmedelsindustrin som inom jordbruket. EU bör utreda hur man kan stödja denna strukturomvandling samt hur de handelspolitiska problemen gällande jordbruksprodukter kan lösas i syfte att skapa livskraft inom Estlands jordbruk och livsmedelsindustri. Det behövs kapitalinvesteringar i produktionsmaskineriet och generellt mer yrkesutbildning inom jordbruket. Detta leder i sinom tid till ökad produktion. I anslutning till utvecklingen av jordbruket bör större uppmärksamhet fästas även vid miljöskydd, bl.a. vattenkvaliteten.

- Vidare bör EU utreda hur man kan stödja produktion, förädling och försäljning som grundar sig på familjejordbruk och på kooperativprincipen. EU bör aktivt bidra till detta, eftersom den europeiska jordbruksmodellen bygger på jordbrukets mångsidighet och på familjejordbruk.

3.2.3. Allmän bedömning av Estlands beredskap inför anslutningen

ESTLAND NÄRMAR SIG STADIGT ETT MEDLEMSKAP TROTS BRISTANDE RESURSER I FÖRBEREDELSERNA

3.2.3.1. Som en allmän sammanfattning av ovan framförda synpunkter konstaterar ESK att de största svårigheterna i Estlands förberedelser för uppnående av fullt EU-medlemskap snarast gäller de bristande resurserna. Dessa resurser behövs för att kunna bereda och beakta olika parters synpunkter då de egna ståndpunkterna fastställs, för att kunna genomföra och utöva tillsyn över ikraftsättandet och efterlevnaden av lagstiftning och bestämmelser i omvandling och för att kunna utveckla den offentliga diskussionen. Man måste även finna användbara lösningar när det gäller att finansiera effektiviseringen av förvaltningen och behövliga investeringar. De små resurserna är påfrestande för den lilla ekonomin. Därför intar effektiv allokering och prioritering en nyckelposition.

3.2.3.2. Detta är dock inte endast Estlands problem utan även EU bör ta sitt ansvar när det gäller att undanröja ovan nämnda hinder eftersom unionen har förbundit sig att stödja Estlands anslutning. EU bör genom sin verksamhet - vid förhandlingar, i samband med olika beredningsprojekt och i den offentliga diskussionen - visa att unionen för egen del förbundit sig att oförbehållsamt stödja Estlands anslutning. ESK uppmanar EU att som en primär åtgärd generellt se över de stödprogram som riktar sig till Estlands förberedelser inför medlemskap. EU bör påskynda starten av bl.a. ISPA- och Sapard-programmen och se till att administrationen av dessa är effektiv, flexibel och reaktiv. Även Phare-programmets effektivitet bör säkerställas genom fortsatt kritisk uppföljning. I samarbete med Estland bör målen för stödprogrammen preciseras i syfte att åtgärda de primära brister som lagts fram i yttrandet. Vid behov bör nya stödinstrument skapas. Man måste exempelvis se till att estländarna har tillräckliga möjligheter att delta i EU:s program för forskning, utbyte av studerande m.fl.

3.2.3.3. ESK har för avsikt att fortsätta upprätthålla sina förbindelser och sitt stöd till Estlands socioekonomiska aktörer i syfte att förbättra dessas möjligheter att delta i förberedelserna inför Estlands EU-medlemskap. ESK är övertygad om att man härmed på ett avgörande sätt kan främja Estlands beredskap inför anslutningen med brett stöd bland medborgarna såväl i Estland som i EU:s medlemsstater. I syfte att förbättra möjligheterna för aktörerna i Estland och EU att få bidra till anslutningsförhandlingarna föreslår ESK att man utan dröjsmål inrättar en rådgivande kommitté för EU och Estland på basis av bestämmelserna i Europaavtalet.

Bryssel den 12 juli 2000.

Ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Beatrice Rangoni Machiavelli

(1) Bl.a. följande: "Relationerna mellan Europeiska unionen och Östersjöländerna" (EGT C 73, 9.3 1998) och "En förstärkt strategi inför anslutningen" (EGT C 157, 25.5 1998).

BILAGA

till Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande

Nyckelfakta om ekonomin i Estland

Nationell valuta: estnisk krona (EEK) (100 sents = 1 kroon)

Valutasystem: modifierad sedelfond

Fixerad växelkurs: 8 EEK = 1 DEM

Fixerad växelkurs och sedelfond fastställda i lag sedan juni 1992

Centralbankens växlingskurs den 25.5.2000: 1 USD = 17,1743 EEK; 1 EUR = 15,6466 EEK (fastställd via DEM).

Skattesystem: 26 % fast inkomstskatt, nyinvesteringar från företagsvinsten är skattefria; 18 % moms

>Plats för tabell>