52000AC0360

Yttrande från sektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö om "Förslag till rådets förordning om ändring av förordning (EEG) nr 404/93 om den gemensamma organisationen av marknaden för bananer"

(2000/C 140/03)

Den 29 november 1999 beslutade rådet att i enlighet med artikel 198 i EG-fördraget rådfråga Ekonomiska och sociala kommittén om ovannämnda förslag.

Sektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som ansvarade för det förberedande arbetet, antog sitt yttrande den 15 mars 2000. Föredragande var Pedro Barato Triguero.

Vid sin 371:a plenarsession den 29-30 mars 2000 (sammanträdet den 29 mars 2000) antog Ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 73 röster för, 2 emot och 4 nedlagda röster.

1. Inledning

1.1. Kommissionen föreslår att man skall ändra de bestämmelser i bananordningen som WTO-panelen fördömde i sin senaste rapport. Förslaget går till och med längre än rapportens slutsatser eftersom det syftar till att ersätta tullkvotsystemet med ett schablontullsystem.

1.2. Det nya ändringsförslaget kan leda till en tillbakagång för bananproduktionen i EU jämfört med den ordning som infördes 1993 och som möjliggjorde en förbättring av infrastrukturen och försäljningskanalerna samt ökad hänsyn till miljökraven. Sektorn har dessutom tvingats göra stora investeringar för att stärka sin konkurrenskraft och bemöta import från andra länder.

1.3. Kommissionens ändringsförslag går öppet emot förmånsbehandling av producenter i EU och AVS-länderna och kan till och med missgynna producenter i andra länder, eftersom det med stor sannolikhet kommer att tvinga fram ett kraftigt prisfall inom EU.

1.4. Kommissionens föreslår följande:

1.4.1. Det nuvarande tullkvotsystemet skall ersättas med ett schablontullsystem senast den 1 januari 2006.

1.4.2.

>Plats för tabell>

1.4.2.1. För tullkvot C införs ett anbudssystem för en förmånstull på 275 euro/ton för AVS-bananer. Den förmånstull som beviljas AVS-länderna för kvot A och B innebär att tullnivån ligger på noll.

1.4.2.2. Förvaltningssystemet för de båda övriga tullkvoterna A och B definieras inte i detalj. Förslaget inskränker sig till att metoden för att fördela licenser skulle kunna bygga på det traditionella handelsflödet ("traditionella/nya aktörer") eller på andra metoder. Det föreslås dock ingen referensperiod, vilket innebär att denna och samtliga frågor som rör licensfördelning återstår att besvaras i en förordning från kommissionen.

1.4.2.3. Den autonoma tilläggstullkvoten kan höjas när gemenskapens efterfrågan stiger, enligt en beräkning av produktion, konsumtion samt import och export. Arbetet med att fastställa och godkänna beräkningsunderlaget och höjningen av tilläggstullkvoten skall ske enligt förvaltningskommittéförfarandet.

1.4.2.4. Kommissionen föreslår att den genom avtal med de avtalsslutande parter i WTO som har ett väsentligt intresse (Costa Rica, Colombia, Ecuador och Panama) skall kunna fastställa en fast och bestämd procentsats för tullkvoterna för vart och ett av dessa fyra länder.

1.4.2.5. Vid behov eller om försörjningen av gemenskapsmarknaden skulle påverkas av exceptionella omständigheter som påverkar produktions- eller importvillkoren skall kommissionen vidta nödvändiga åtgärder enligt förvaltningskommittéförfarandet.

1.4.3. Den nya ordningen föreslås träda i kraft den 1 april 2000.

1.5. Förslaget om ändring av den gemensamma organisationen av marknaden för bananer åtföljs av en rekommendation att rådet skall ge kommissionen fullmakt att med länder från tredje land förhandla fram en ändring av den tullkvot för bananer som överenskommits inom WTO.

2. Allmänna kommentarer

2.1. ESK välkomnar kommissionens fortsatta ansträngningar att anpassa förordning (EEG) nr 404/93 till de internationella åtaganden som följer av WTO-avtalen och Fjärde Lomékonventionen.

2.2. ESK konstaterar att WTO-panelens nya utlåtande av den 12 april 1999 innebär att Europeiska unionen är skyldig att än en gång ändra den gemensamma organisationen av marknaden för bananer. Det är beklagligt att WTO-organet för biläggande av tvister fungerar utan egentlig insyn och att de konkreta produktionsförutsättningarna - socialt, miljömässigt och med hänsyn till en hållbar utveckling - inte beaktas när man bedömer konkurrensvillkoren. Kommittén uppmanar kommissionen att fortsätta verka inom WTO för att dessa förutsättningar verkligen beaktas.

2.3. ESK anser dock att kommissionens förslag inte ger de garantier som krävs för att producenterna inom gemenskapen och AVS-länderna skall få avsättning för sina bananer, eftersom det försämrar deras villkor jämfört med den senaste ändringen av den gemensamma marknadsorganisationen för bananer, som trädde i kraft den 1 januari 1999. Införandet av en schablontull ger i själva verket de stora aktörerna en handelsfördel och missgynnar de mindre producenterna och kooperativen och deras försäljningskanaler, eftersom de förstnämnda har en rad stordriftsfördelar och resurser som gör att de kan sälja större kvantiteter till lägre priser.

2.4. ESK är därför oroad över att de föreslagna ändringarna och särskilt den automatiska övergången till ett schablontullsystem skall leda till att bananodlingar inom EU och AVS-länderna försvinner, vilket också gäller de flesta aktörer som inte har en multinationell karaktär.

2.5. ESK anser att man bör främja försäljning av bananer som odlats under acceptabla sociala förhållanden, det vill säga förhållanden som garanterar odlarnas rätt till inkomster som innebär att de kan bibehålla en värdig levnadsnivå - i enlighet med artikel 33 i EU-fördraget - och ge sina anställda en dräglig lön och arbetsvillkor som är förenliga med deras grundläggande rättigheter.

2.6. ESK anser dessutom att man bör främja försäljning av bananer som odlats under rimliga miljöförhållanden, det vill säga att man bör främja odlingsmetoder som till exempel används i ett hållbart jordbruk och alla miljövårdsinsatser inom jordbruket. Man måste också lyfta fram biologisk odling och jordbrukets bidrag till bland annat ett förnuftigt markutnyttjande, en levande landsbygd och bevarande av lokala seder och bruk.

2.7. Enligt ESK måste konsumenterna även i fortsättningen garanteras ett brett utbud av de olika banansorter som i dag finns på marknaden. Konsumenterna kan på så sätt välja biologiskt odlade bananer och bananer som omfattas av solidarisk handel. Det nya systemet måste därför säkerställa att det på marknaden finns bananer från såväl EU, AVS-länderna som Latinamerika, och att de uppfyller kvalitetskraven med avseende på produktions- och försäljningsförhållanden. Eftersom WTO inte tillåter att det görs åtskillnad mellan liknande produkter som har producerats under olika miljömässiga och sociala förhållanden, kan de europeiska konsumenterna vinna på den förbättring som de ekologiska odlingsmetoderna innebär och på en frivillig och kontrollerad märkning som anger vilka bananer som omfattas av "Fair Trade", vilket håller på att genomföras på Öarna under vinden (Windward Islands).

2.8. ESK anser också att de europeiska bananodlarna ständigt måste eftersträva högre kvalitet - såväl när det gäller bananernas smak, näringsvärde som utseende - och värna om miljön samt undvika att använda alltför stora mängder växtskyddsmedel.

3. Särskilda kommentarer

3.1. ESK anser att kommissionens förslag om en automatisk övergång till en schablontull är omotiverad. WTO-panelen har inte framfört något sådant krav och de flesta berörda länderna och marknadsaktörerna vill inte ha ett sådant system. Kommittén avvisar därför införandet av ett schablontullsystem och anser att man skall bibehålla ett icke-diskriminerande tullkvotsystem under minst tio år och undersöka möjligheten att införa ett annat system efter periodens utgång. Under denna tid skulle man ingående kunna bedöma vilken inverkan den nya ordningen skulle kunna få på sysselsättningen, produktionsstrukturen, odlarnas intäkter och prisutvecklingen i EU:s olika bananodlande regioner.

3.2. ESK anser att den nuvarande autonoma tilläggstullkvoten på 353 000 ton är för hög och att den har skapat ett överutbud de senaste åren, särskilt 1999 då priserna var ovanligt låga. Denna tullkvot bör därför revideras i enlighet med marknadens krav och på ett mer realistiskt sätt.

3.3. Enligt ESK måste den nya metoden för att bevilja importlicenser göra det möjligt för små och medelstora producent- och distributionsföretag att verka på lika villkor som de multinationella storföretagen. På så sätt skulle konsumenterna garanteras valfrihet och ett förhållande mellan pris och kvalitet som också uppfyller hälso- och miljökraven.

3.3.1. Enligt ESK bör man därför vid beviljande av licenser använda metoden "traditionella/nya aktörer", som dels bygger på att importen kan kontrolleras på tullicenserna, dels på en långsiktig historisk referens som ger aktören möjlighet att välja de tre bästa åren. Metoden för så kallad "samtidig behandling" skulle också kunna vara lämplig för fördelning av importlicenser, men de berörda ländernas kompakta motstånd innebär att valet av detta system skulle kunna leda till en ny tvist inom WTO.

3.3.2. ESK anser därför att metoden "traditionella/nya aktörer" bäst tillmötesgår WTO-panelens krav och samtidigt utgör ett positivt svar på AVS-ländernas och EU-producenternas förväntningar. Denna lösning skulle mer allmänt kunna leda till en bättre fungerande och överskådligare marknad.

3.3.3. ESK uppmanar följaktligen kommissionen att fortsätta försöka uppnå enighet kring ett historiskt referenssystem som kan accepteras inom WTO.

3.4. Enligt ESK krävs det ett antal kompletterande insatser för att åtgärda

- bristerna i förordning (EEG) 404/93 beträffande beräkning av kompensationsstöd,

- det faktum att vissa bestämmelser i Luxemburg-processen från juni 1998 inte tillämpas och den diskriminering som blir följden,

- de effekter som den nya ändringen av bananordningen kommer att få för odlare i EU.

3.4.1. En åtgärd bör vara att skriva upp den totala referensinkomst som ligger till grund för beräkningen av kompensationsstödet. Ytterligare åtgärder krävs också för att garantera gemenskapens bananodlare en rimlig inkomstnivå, så att ingen av dem skadas av en negativ utveckling på den egna marknaden eller av naturkatastrofer. Uppskrivningen kan dessutom utgå från EG-fördragets nya artikel 299, eftersom den som rättslig grund gör det möjligt att fastställa särskilda villkor för tillämpning av gemenskapspolitiken i unionens mest avlägsna regioner.

3.5. ESK anser att man måste ta hänsyn till det instabila politiska läget i Somalia, som i dag förhindrar landet från att regelbundet exportera bananer till EU. Det behövs därför särskilda stödåtgärder som riktar sig direkt till bananodlarna i Somalia.

3.6. Man bör ta större hänsyn till OECD:s riktlinjer för multinationella företags uppträdande när det gäller miljön, arbetsvillkor och konsumentintressen i utvecklingsländerna.

4. Slutsatser

4.1. ESK är medveten om att WTO-panelens utlåtande kräver en anpassning av bananimportordningen i förordning (EEG) nr 404/93, och att man därmed kan upphäva de straffåtgärder som USA vidtagit unilateralt för vissa importvaror från EU. Kommittén beklagar djupt att kriterier som rätt till utveckling, bärkraftiga odlingar och en social dimension saknas i WTO:s utlåtande, som inte tar hänsyn till vare sig de faktiska produktionsförhållandena eller ländernas och regionernas strävan efter en balanserad utveckling. Kommittén tar också avstånd från unilaterala och godtyckliga åtgärder som strider mot en multilateral anda och mot strävan efter förhandlingslösningar på handelskonflikter. Kommittén vidhåller att en anpassning till panelens slutsatser inte får inverka negativt på den gemensamma organisationen av marknaden för bananer och strävan att uppnå systemets grundläggande mål. Det gäller särskilt målet att garantera marknadstillträde för gemenskaps- och AVS-bananer för att på så sätt ge bananodlarna i Europa och AVS-länderna en rimlig inkomst och konsumenterna ett brett utbud av olika slags bananer av olika ursprung till rimliga priser i hela EU.

4.1.1. ESK hoppas därför att hänsyn tas till dessa kommentarer om den aktuella ändringen av den gemensamma organisationen av marknaden för bananer. Kommittén kan inte under några omständigheter acceptera att man avskaffar preferensen för gemenskapsprodukter, som utgör en hörnpelare i den gemensamma jordbrukspolitiken, genom att gemenskapens producenter inte längre garanteras tillträde till marknaden. Kommittén anser det även vara av största vikt att man behåller det preferenssystem för tillträde till gemenskapens marknad och de traditionella förmåner som AVS-ländernas producenter beviljats och garanterats inom ramen för Lomé-konventionerna, vilka utgör ett grundinslag i unionens utrikes- och utvecklingspolitik. Kommittén anser dock att det krävs en förhandlingslösning som är förenlig med WTO-bestämmelserna.

Bryssel den 29 mars 2000.

Ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Beatrice Rangoni Machiavelli