—

Hi Hotel HCF SARL, genom H. Leis, Rechtsanwalt,

—

Uwe Spoering, genom P. Ruppert, Rechtsanwalt,

—

Tysklands regering, genom T. Henze och F. Wannek, båda i egenskap av ombud,

—

Förenade kungarikets regering, genom A. Robinson, i egenskap av ombud,

—

Europeiska kommissionen, genom W. Bogensberger och M. Wilderspin, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 5 led 3 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Hi Hotel HCF SARL (nedan kallat Hi Hotel), etablerat i Nice (Frankrike), och Uwe Spoering, med hemvist i Köln (Tyskland), angående ett yrkande om förbud mot fortsatt intrång i upphovsrätten och om skadestånd.

3

Det framgår av skäl 2 i förordning nr 44/2001 att förordningens syfte är att, för att den inre marknaden ska fungera väl, införa ”bestämmelser som gör reglerna om behörighetskonflikter på privaträttens område mer enhetliga och som förenklar formaliteterna, så att domar från de medlemsstater som är bundna av denna förordning kan erkännas och verkställas enkelt och snabbt”.

4

Skälen 11, 12 och 15 i förordningen har följande lydelse:

…

5

Reglerna om domstols behörighet återfinns i kapitel II i förordning nr 44/2001, som har just rubriken ”Domstols behörighet”.

6

Artikel 2 ingår i förordningens kapitel II, avsnitt 1 vilket har rubriken ”Allmänna bestämmelser”. Artikel 2.1 har följande lydelse:

”Om inte annat föreskrivs i denna förordning, skall talan mot den som har hemvist i en medlemsstat väckas vid domstol i den staten, oberoende av i vilken stat han har medborgarskap.”

7

I artikel 3.1 i förordningen, som ingår i samma avsnitt 1, föreskrivs följande:

”Talan mot den som har hemvist i en medlemsstat får väckas vid domstol i en annan medlemsstat endast med stöd av bestämmelserna i avsnitten 2–7 i detta kapitel.”

8

Artikel 5 i förordning nr 44/2001 ingår i kapitel II, avsnitt 2, vilket har rubriken ”Särskilda behörighetsregler. Artikel 5 led 3 har följande lydelse:

”Talan mot den som har hemvist i en medlemsstat kan väckas i en annan medlemsstat

…

9

Det framgår av beslutet om hänskjutande att Uwe Spoering är fotograf och att han under februari 2003 på uppdrag av Hi Hotel framställde diabilder av interiörer från olika rum på det hotell som bolaget driver i Nice. Uwe Spoering gav Hi Hotel rätt att använda fotografierna i reklambroschyrer och på sin webbplats. Något skriftligt avtal om upplåtelse av nyttjanderätten förelåg inte. Hi Hotel betalade 2500 euro för fotografierna enligt faktura som hade påskriften ”include the rights – only for the hotel hi”.

10

År 2008 lade Uwe Spoering i en bokhandel i Köln märke till ett bildverk med titeln ”Innenarchitektur weltweit” (”Inredningsarkitektur i världen”), som getts ut av det i Berlin (Tyskland) etablerade förlaget Phaidon. Verket innehöll återgivningar av nio fotografier som Uwe Spoering tagit av interiörer i det hotell som Hi Hotel driver i Nice.

11

Uwe Spoering ansåg att Hi Hotel HCF hade gjort intrång i hans upphovsrätt till fotografierna genom att lämna över dem till en utomstående, närmare bestämt förlaget Phaidon. Han väckte därför talan i Köln och yrkade att Hi Hotel skulle förbjudas att, utan hans tillstånd, i Tyskland mångfaldiga eller låta mångfaldiga, sprida eller låta sprida, ställa ut eller låta ställa ut de fotografier som nämnts i föregående punkt (yrkande om förbudsföreläggande). Uwe Spoering yrkade även ersättning för uppkommen och framtida skada till följd av Hi Hotels handlande.

12

I beslutet om hänskjutande anges att Hi Hotel hävdade att förlaget Phaidon även har en etablering i Paris (Frankrike) och att det är möjligt att Hi Hotels direktör hade överlämnat de aktuella fotografierna till förlaget i Paris. Hi Hotel visste inte huruvida detta förlag hade lämnat bilderna vidare till sitt tyska systerbolag.

13

Domstolen i första instans biföll Uwe Spoerings talan och Hi Hotels överklagande lämnades utan bifall. Bundesgerichtshof (nedan kallad den hänskjutande domstolen), till vilken Hi Hotel har överklagat, frågar sig huruvida artikel 5 led 3 i förordning nr 44/2001 kan läggas till grund för tysk domsrätt i det aktuella målet.

14

Prövningen av om det föreligger tysk domsrätt enligt artikel 5 led 3 i förordning nr 44/2001 ska enligt den hänskjutande domstolen – mot bakgrund av de ovan i punkt 12 återgivna omständigheter som Hi Hotel har åberopat och som Uwe Spoering inte har ifrågasatt – ske med utgångspunkt i det förhållandet att förlaget Phaidon i Berlin har spritt de aktuella fotografierna i Tyskland i strid med upphovsrätten och att Hi Hotel har bidragit till detta genom att överlämna fotografierna till förlaget Phaidon i Paris.

15

Mot denna bakgrund beslutade den hänskjutande domstolen att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till domstolen:

”Ska artikel 5 led 3 i förordning … nr 44/2001 tolkas så, att skadan har inträffat i en medlemsstat (medlemsstat A) om den otillåtna handling som talan i målet avser eller som ligger till grund för skadeståndyrkanden har utförts i en annan medlemsstat (medlemsstat B) och består i medverkan i den otillåtna handling (huvudgärningen) som har utförts i den förstnämnda medlemsstaten (medlemsstat A)?”

16

Hi Hotel har gjort gällande att tolkningsfrågan inte kan prövas, eftersom den inte är relevant för det nationella målet. Det är nämligen ännu inte utrett huruvida det har skett en fullständig upplåtelse av upphovsrätten till Hi Hotel. Om så är fallet kan nämligen ett intrång i denna rätt inte föreligga.

17

Enligt fast rättspraxis presumeras nationella domstolars frågor om tolkningen av unionsrätten vara relevanta. Dessa frågor ställs mot bakgrund av den beskrivning av omständigheterna i målet och tillämplig lagstiftning som den nationella domstolen på eget ansvar har lämnat (dom SOA Nazionale Costruttori, C‑327/12, EU:C:2013:827, punkt 20 och där angiven rättspraxis).

18

En begäran från en nationell domstol kan bara avvisas då det är uppenbart att den begärda tolkningen av unionsrätten inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet eller då frågorna är hypotetiska eller EU-domstolen inte har tillgång till sådana uppgifter om de faktiska eller rättsliga omständigheterna som är nödvändiga för att kunna ge ett användbart svar på de frågor som ställts till den (dom SOA Nazionale Costruttori, EU:C:2013:827, punkt 21 och där angiven rättspraxis.

19

Detta är inte fallet i förevarande mål. Det framgår klart av begäran om förhandsavgörande att tolkningen av artikel 5 led 3 i förordning nr 44/2001 är nödvändig för att avgöra det nationella målet, eftersom Hi Hotel har invänt att tysk domsrätt saknas i målet och den hänskjutande domstolen måste pröva denna invändning innan den gör sin prövning i sak.

20

Vid tillämpning av artikel 5 led 3 i förordning nr 44/2001 får den domstol vid vilken talan väckts, i det enda syftet att avgöra huruvida den är behörig enligt nämnda bestämmelse, anse att kärandens påståenden ifråga om villkoren för skadestånd utanför avtalsförhållanden är styrkta.

21

Huruvida påståendena har stöd i de faktiska omständigheterna ska uteslutande avgöras vid prövningen i sak (dom Pinckney, C‑170/12, EU:C:2013:635, punkt 40). Hi Hotels påstående att det ännu inte är fastställt i vilken omfattning upphovsrätten har upplåtits till Hi Hotel omfattas av prövningen i sak i det nationella målet och saknar därför betydelse för frågan huruvida tolkningsfrågan kan tas upp till sakprövning.

22

Begäran om förhandsavgörande ska därför prövas i sak.

23

Den hänskjutande domstolen har ställt tolkningsfrågan för att få klarhet i huruvida artikel 5 led 3 i förordning nr 44/2001 ska tolkas så, att den i ett fall där flera personer påstås ha vållat skada genom intrång i den ekonomiska delen av den upphovsrätt som är skyddad i den medlemsstat i vilken domstolen där talan har väckts är belägen kan läggas till grund för nämnda domstols behörighet i förhållande till en av dessa skadevållare, som inte har handlat inom domkretsen för den domstol där talan har väckts.

24

Det ska inledningsvis erinras om att bestämmelserna i förordning nr 44/2001 ska tolkas självständigt och med hänsyn tagen till förordningens systematik och syften (dom Melzer, C‑228/11, EU:C:2013:305, punkt 22 och där angiven rättspraxis).

25

Det är vidare endast genom undantag från den grundläggande principen i artikel 2.1 i förordning nr 44/2011 om att domstolarna i den medlemsstat där svaranden har hemvist är behöriga som det i avsnitt 2 i avdelning II i förordning nr 44/2011 föreskrivs ett antal särskilda behörighetsregler, däribland den behörighetsregel som följer av artikel 5 led 3 i denna förordning (dom Melzer, EU:C:2013:305, punkt 23).

26

Regeln om att behörig domstol är domstol i den ort där skadan inträffade eller kan inträffa är en särskild behörighetsregel. Den ska därför tolkas restriktivt och får inte ge upphov till en tolkning som går utöver de fall som uttryckligen anges i förordningen (dom Melzer, EU:C:2013:305, punkt 24).

27

Uttrycket ”den ort där skadan inträffade eller kan inträffa” i artikel 5 led 3 i förordningen avser emellertid både den ort där skadan uppkom och den där den skadegörande händelsen inträffade, vilket medför att talan kan väckas mot svaranden vid domstolen på den av dessa två orter som käranden väljer (dom Melzer, EU:C:2013:305, punkt 25 och där angiven rättspraxis).

28

Det följer härvid av fast rättspraxis att behörighetsregeln i artikel 5 led 3 i förordningen grundas på att det finns ett särskilt nära samband mellan tvisten och domstolarna i den ort där skadan inträffade eller kan inträffa, vilket med hänsyn till intresset av en god rättskipning och ett ändamålsenligt förfarande gör det befogat att dessa domstolar ges behörighet (dom Melzer, EU:C:2013:305, punkt 26 och där angiven rättspraxis).

29

Eftersom fastställandet av ett av de anknytningsmoment som fastslagits i den rättspraxis som angetts ovan i punkt 27 ska göra det möjligt att fastställa behörigheten för den domstol som objektivt är den mest lämpade att avgöra huruvida rekvisiten för svarandens ansvar är uppfyllda, kan talan enbart väckas vid domstolen i den ort där det relevanta anknytningsmomentet finns (dom Folien Fischer och Fofitec, C‑133/11, EU:C:2012:664, punkt 52, och dom Melzer, EU:C:2013:305, punkt 28).

30

Vad gäller orten där den skadegörande händelsen inträffade framgår det av beslutet om hänskjutande att flera personer antas ha orsakat skadan. Hi Hotel, som är den enda svaranden i det nationella målet, har handlat i Frankrike, det vill säga utanför domkretsen för den domstol där talan har väckts.

31

När talan har väckts mot endast en av flera påstådda skadevållare vid en domstol inom vars domkrets vederbörande inte har handlat, kan det inte anses, såsom domstolen redan tidigare har angett, att den skadegörande händelsen har inträffat inom denna domkrets i den mening som avses i artikel 5 led 3 i förordning nr 44/2001 (dom Melzer, EU:C:2013:305, punkt 40).

32

Artikel 5 led 3 i förordningen utgör således hinder för att orten för den skadegörande händelsen läggs till grund för en domstols behörighet i förhållande till en av de påstådda skadevållarna, som inte har handlat inom domkretsen för den domstol där talan har väckts (dom Melzer, EU:C:2013:305, punkt 41).

33

Till skillnad från målet Melzer (EU:C:2013:305) avser i förevarande mål den hänskjutande domstolens begäran om tolkning av artikel 5 led 3 i förordningen dock inte endast frågan om tysk domstol har domsrätt på grundval av den skadegörande händelsen.

34

Domstolen ska följaktligen även pröva huruvida, under sådana omständigheter som de i det nationella målet då flera påstådda skadevållare har handlat i olika medlemsstater, artikel 5 led 3 i förordning nr 44/2001 medger att domstolarna i en medlemsstat, på grundval av den ort där skadan uppkom, är behöriga i förhållande till en av de påstådda skadevållarna, trots att denne inte har handlat inom domkretsen för den domstol där talan har väckts.

35

Det kan fastställas att en domstol vid vilken talan väckts om fastställelse av intrång i den ekonomiska delen av upphovsrätten är behörig att pröva en talan om skadestånd utanför avtalsförhållanden när den medlemsstat där denna domstol är belägen skyddar de ekonomiska rättigheter som käranden åberopar och den påstådda skadan kan inträffa inom domkretsen för den domstol där talan väckts (dom Pinckney, EU:C:2013:635, punkt 43).

36

I det nationella målet har Uwe Spoering gjort gällande ett intrång i flera ekonomiska upphovsrättigheter, nämligen rätten att mångfaldiga, sprida eller ställa ut de aktuella fotografierna. Dessa rättigheter skyddas i Tyskland i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, s. 10).

37

Under sådana omständigheter som i det nationella målet ska det anses att det förhållandet att skada kan inträffa följer av möjligheten att i en bokhandel inom domkretsen för den domstol där talan har väckts anskaffa en återgivning av det verk som skyddas av den upphovsrätt som Uwe Spoering har åberopat. Såsom framgår av de ovan i punkt 14 angivna omständigheterna är det fotografiernas överlämnande till förlaget Phaidon i Paris som har lett till att de har mångfaldigats och spritts och därigenom till att den påstådda skadan kan inträffa.

38

När det skydd som säkerställs av den medlemsstat där talan väckts enbart omfattar denna medlemsstats territorium, är den domstol där talan väckts på grundval av den ort där skadan uppkom dock endast behörig att pröva den skada som vållats inom den medlemsstat där denna domstol är belägen (dom Pinckney, EU:C:2013:635, punkt 45).

39

Domstolarna i andra medlemsstater är nämligen, i enlighet med artikel 5 led 3 i förordning nr 44/2001 och territorialitetsprincipen, i princip behöriga att pröva en skada till följd av intrång i den ekonomiska delen av upphovsrätten som vållats på respektive medlemsstats territorium, eftersom de är bättre lämpade att bedöma om det verkligen har skett ett intrång i den ekonomiska delen av den upphovsrätt som skyddas av den berörda medlemsstaten och att fastställa arten av den skada som vållats (dom Pinckney, EU:C:2013:635, punkt 46).

40

Mot bakgrund av vad ovan anförts ska tolkningsfrågan besvaras enligt följande. Artikel 5 led 3 i förordning nr 44/2001 ska tolkas så, att den i ett fall där flera personer påstås ha vållat skada genom intrång i den ekonomiska delen av den upphovsrätt som är skyddad i den medlemsstat i vilken domstolen där talan har väckts är belägen utgör hinder för att orten där den skadegörande händelsen inträffade läggs till grund för behörighet för en domstol inom vars domkrets den av de påstådda skadevållarna mot vilken talan har väckts inte har handlat. Artikel 5 led 3 i förordningen medger däremot att orten där den skadegörande händelsen inträffade läggs till grund för nämnda domstols behörighet förutsatt att skadan kan inträffa inom den domstolens domkrets. I det sistnämnda fallet är denna domstol endast behörig att pröva den skada som vållats inom den medlemsstat där den är belägen.

41

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (fjärde avdelningen) följande:

Artikel 5 led 3 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område ska tolkas så, att den i ett fall där flera personer påstås ha vållat skada genom intrång i den ekonomiska delen av den upphovsrätt som är skyddad i den medlemsstat i vilken domstolen där talan har väckts är belägen utgör hinder för att orten där den skadegörande händelsen inträffade läggs till grund för behörighet för en domstol inom vars domkrets den av de påstådda skadevållarna mot vilken talan har väckts inte har handlat. Artikel 5 led 3 i förordningen medger däremot att orten där den skadegörande händelsen inträffade läggs till grund för nämnda domstols behörighet förutsatt att skadan kan inträffa inom den domstolens domkrets. I det sistnämnda fallet är denna domstol endast behörig att pröva den skada som vållats inom den medlemsstat där den är belägen.