Använd citattecken för att söka på en ”exakt fras”. Lägg en asterisk (*) till din sökterm för att hitta alla varianter av den (transp*, 32019R*). Använd ett frågetecken (?) istället för ett av tecknen i din sökterm för att hitta varianter av den (st?l ger stel, stil, stol och stål).
Judgment of the Court (First Chamber) of 14 October 2004. # Commission of the European Communities v Kingdom of the Netherlands. # Failure of a Member State to fulfil obligations - Articles 43 EC and 48 EC - National measures requiring as a condition for being able to register a ship in the Netherlands that the shareholders, directors and natural persons responsible for the day-to-day management of the Community company owning the ship have Community or EEA nationality - National measures requiring that the director of a shipping company be of Community or EEA nationality or have a Community or EEA residence. # Case C-299/02.
Domstolens dom (första avdelningen) den 14 oktober 2004. Europeiska kommissionen mot Konungariket Nederländerna. Fördragsbrott - Artiklarna 43 EG och 48 EG - Nationella bestämmelser enligt vilka det för att kunna registrera ett fartyg i Nederländerna krävs att aktieägarna, styrelseledamöterna och de fysiska personer som sköter den dagliga ledningen av det bolag i gemenskapen som äger fartyget har gemenskapsnationalitet eller EES-nationalitet - Nationella bestämmelser enligt vilka en styrelseledamot i ett rederi skall ha dels gemenskapsnationalitet eller EES-nationalitet, dels gemenskapshemvist eller EES-hemvist. Mål C-299/02.
Domstolens dom (första avdelningen) den 14 oktober 2004. Europeiska kommissionen mot Konungariket Nederländerna. Fördragsbrott - Artiklarna 43 EG och 48 EG - Nationella bestämmelser enligt vilka det för att kunna registrera ett fartyg i Nederländerna krävs att aktieägarna, styrelseledamöterna och de fysiska personer som sköter den dagliga ledningen av det bolag i gemenskapen som äger fartyget har gemenskapsnationalitet eller EES-nationalitet - Nationella bestämmelser enligt vilka en styrelseledamot i ett rederi skall ha dels gemenskapsnationalitet eller EES-nationalitet, dels gemenskapshemvist eller EES-hemvist. Mål C-299/02.
”Fördragsbrott – Artiklarna 43 EG och 48 EG – Nationella bestämmelser enligt vilka det för att kunna registrera ett fartyg i Nederländerna krävs att aktieägarna, styrelseledamöterna
och de fysiska personer som sköter den dagliga ledningen av det bolag i gemenskapen som äger fartyget har gemenskapsnationalitet
eller EES‑nationalitet – Nationella bestämmelser enligt vilka en styrelseledamot i ett rederi skall ha dels gemenskapsnationalitet eller EES-nationalitet,
dels gemenskapshemvist eller EES-hemvist”
Sammanfattning av domen
1. Fri rörlighet för personer – Etableringsfrihet – Fartygsregistrering i en medlemsstat – Krav på att aktieägare och styrelseledamöter
i bolag som äger ett fartyg och/eller ägarnas representanter på plats skall ha viss nationalitet – Otillåtet – Invändning
– Utövande av faktisk kontroll och jurisdiktion – Ej befogad
(Artiklarna 43 EG och 48 EG)
2. Fri rörlighet för personer – Etableringsfrihet – Fartygsdrift – Krav på att styrelseledamöter i rederier skall ha viss nationalitet
och visst hemvist – Otillåtet – Invändning – Utövande av faktisk kontroll och jurisdiktion – Ej befogad
(Artiklarna 43 EG och 48 EG)
1. En medlemsstat underlåter att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 43 EG och 48 EG om den antar och behåller en lagstiftning,
i vilken det uppställs krav på nationalitet i en medlemsstat i Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
för aktieägare och styrelseledamöter i bolag som äger ett sjögående fartyg som de önskar registrera i denna medlemsstat, samt
för de fysiska personer som sköter den dagliga ledningen av det driftställe genom vilket den sjöfartsverksamhet som krävs
för denna registrering bedrivs i den berörda medlemsstaten, eftersom sådana bestämmelser om fartygsregistrering medför att
etableringsfriheten för fartygsägarna inskränks.
Ägarbolag som inte uppfyller de ovannämnda villkoren avseende nationalitet har nämligen ingen annan möjlighet för att kunna
genomföra registreringen än att ändra strukturen på sitt aktiekapital eller på sina styrande organ i enlighet med villkoren.
Fartygsägarna måste även anpassa sin anställningspolitik och avstå från att anställa medborgare från stater utanför gemenskapen
eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som representanter på plats.
I avsaknad av harmoniserade bestämmelser som gäller för hela gemenskapen kan vidare ett krav på nationalitet i en medlemsstat
i Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som uppställs ensidigt utgöra ett hinder för etableringsfriheten
på samma sätt som ett nationalitetskrav knutet till en specifik medlemsstat.
En sådan inskränkning kan inte motiveras av behovet av att utöva faktisk kontroll och jurisdiktion över fartyg som för den
berörda medlemsstatens flagg.
(se punkterna 19–21 och 39 samt domslutet)
2. En medlemsstat underlåter att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 43 EG och 48 EG om den antar och behåller en lagstiftning,
i vilken det uppställs krav på nationalitet i en medlemsstat i Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
och på hemvist i en av dessa medlemsstater för styrelseledamöter i rederier för sjögående fartyg som är registrerade i denna
medlemsstat, eftersom sådana bestämmelser om fartygsdrift medför att etableringsfriheten för fartygsägarna inskränks.
De gemenskapsmedborgare som önskar bedriva verksamhet i form av ett rederi med en styrelseledamot som är medborgare i ett
tredje land eller bosatt i ett tredje land är nämligen förhindrade att göra det.
En sådan inskränkning kan inte motiveras av behovet av att utöva faktisk kontroll och jurisdiktion över fartyg som för den
berörda medlemsstatens flagg.
(se punkterna 32, 33 och 39 samt domslutet)
DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 14 oktober 2004(1)
angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG,som väckts den 23 augusti 2002,
Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av K.H.I. Simonsson och H.M.H. Speyart, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,
sökande,
Konungariket Nederländerna, företrätt av H.G. Sevenster och S. Terstal, båda i egenskap av ombud,
svarande,
meddelar
DOMSTOLEN (första avdelningen),
sammansatt av avdelningsordföranden P. Jann (referent) samt domarna A. Rosas och R. Silva de Lapuerta,
generaladvokat: P. Léger, justitiesekreterare: R. Grass,
med beaktande av det skriftliga förfarandet,
och efter att den 27 maj 2004 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1
Europeiska gemenskapernas kommission har väckt talan om fastställelse av att Konungariket Nederländerna har underlåtit att
uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 43 EG och 48 EG genom att anta och i sin lagstiftning behålla artikel 311 i Wetboek
van Koophandel (handelslagen) och artikel 8:169 i Burgerlijk Wetboek (civillagen), i vilka det uppställs villkor avseende
–
nationaliteten hos aktieägare och styrelseledamöter i bolag som äger ett sjögående fartyg som de önskar registrera i Nederländerna,
samt
–
nationaliteten hos och hemvistet för styrelseledamöter i rederier för sjögående fartyg som är registrerade i Nederländerna
och de fysiska personer som sköter den dagliga ledningen av det driftställe genom vilket den sjöfartsverksamhet som krävs
för registrering av ett fartyg i de nederländska registren bedrivs i Nederländerna.
Tillämpliga bestämmelser
De internationella bestämmelserna
2
I artikel 91.1 i Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982, som Europeiska gemenskapen anslöt sig till
genom rådets beslut 98/392/EG av den 23 mars 1998 (EGT L 179, s. 1) (nedan kallad Montego Bay‑konventionen), anges följande:
”Varje stat skall fastställa villkoren för att dess nationalitet skall tillerkännas fartyg, villkoren för fartygs registrering
inom dess territorium samt villkoren för rätten att föra dess flagg. … Det måste föreligga ett verkligt samband mellan staten
och fartyget.”
3
I artikel 94.1 i Montego Bay‑konventionen anges följande: ”Varje stat skall med avseende på administrativa, tekniska och sociala
frågor utöva faktisk jurisdiktion och kontroll över fartyg som för dess flagg.” I de följande styckena räknas det upp en rad
åtgärder som flaggstaten är skyldig att vidta i detta avseende.
Den nationella lagstiftningen
4
I artikel 311.1 och 311.3 i Wetboek van Koophandel anges följande:
”1.Ett fartyg har nederländsk nationalitet om följande villkor är uppfyllda:
a)
fartyget skall ägas till minst två tredjedelar av en eller flera fysiska personer eller bolag med nationalitet i en av Europeiska
gemenskapernas medlemsstater [nedan kallad gemenskapsnationalitet] eller i en annan till avtalet om Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet ansluten stat [nedan kallad EES-nationalitet],
b)
den eller de personer som avses i punkt a) skall bedriva sjöfartsverksamhet i Nederländerna genom ett företag som är etablerat
i detta land eller har ett sekundärt driftställe där … och i huvudsak sköter driften av fartyget från Nederländerna,
c)
den dagliga ledningen av det driftställe som avses i punkt b) skall ombesörjas av en eller flera fysiska personer som har
[gemenskapsnationalitet] eller [EES-nationalitet],
d)
den eller de fysiska personer som avses i punkt c) skall ha fullmakt med avseende på alla frågor som är knutna till driften
av fartyget och som rör fartyget, dess kapten och övriga medlemmar i besättningen.
…
3.Med juridisk person som har [gemenskapsnationalitet] eller [EES‑nationalitet] avses i denna artikel en juridisk person som
har bildats i enlighet med lagstiftningen i en medlemsstat i Europeiska gemenskaperna eller en annan stat som är ansluten
till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet … och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet
i en medlemsstat i Europeiska gemenskaperna eller i en annan stat som är ansluten till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
under förutsättning
a)
att aktier som representerar minst två tredjedelar av det tecknade kapitalet innehas av fysiska personer som har [gemenskapsnationalitet]
eller [EES‑nationalitet] eller av bolag i den mening som avses i inledningen av detta stycke och att majoriteten av styrelseledamöterna
har [gemenskapsnationalitet] eller [EES-nationalitet] eller
b)
att samtliga styrelseledamöter har [gemenskapsnationalitet] eller [EES‑nationalitet].”
5
Enligt artikel 8:160 i Burgerlijk Wetboek är ett rederi en särskild form av delägande av ett fartyg som gör det möjligt för
fysiska personer att vara delägare i ett fartyg utan att gå via en juridisk person.
6
I artikel 8:163 i Burgerlijk Wetboek anges att ”alla rederier får anställa en bokföringsansvarig [styrelseledamot]”.
7
I artikel 8:169.1 i Burgerlijk Wetboek anges följande: ”En person som är bokföringsansvarig [styrelseledamot] skall lämna
sin befattning om … han inte längre har [gemenskapsnationalitet] eller [EES-nationalitet] eller när han bosätter sig utanför
en medlemsstat i Europeiska gemenskaperna [nedan kallad gemenskapshemvist] eller en annan stat som är ansluten till avtalet
om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet [nedan kallad EES-hemvist].”
Det administrativa förfarandet
8
Efter att ha berett Konungariket Nederländerna tillfälle att yttra sig skickade kommissionen den 27 januari 2000 ett motiverat
yttrande till denna stat, i vilket den angav att de nationella bestämmelserna om registrering och drift av sjögående fartyg
i vissa avseenden framstod som oförenliga med artikel 43 EG jämförd med artikel 48 EG. Kommissionen uppmanade därför nämnda
medlemsstat att uppfylla sina skyldigheter enligt EG-fördraget inom två månader från delgivningen av det motiverade yttrandet.
Eftersom kommissionen inte var nöjd med det svar som de nederländska myndigheterna gav i en skrivelse av den 8 maj 2000 beslutade
den att väcka förevarande talan.
Talan
9
Kommissionen har till stöd för sin talan i huvudsak framfört tre anmärkningar avseende de villkor som Konungariket Nederländerna
har uppställt för att kunna registrera ett fartyg i denna medlemsstat (nedan kallade de ifrågavarande bestämmelserna om fartygsregistrering).
Kommissionen anser att följande villkor är oförenliga med artikel 43 EG:
–
att en del av aktieägarna i ett bolag i gemenskapen som äger ett fartyg skall ha gemenskapsnationalitet eller EES-nationalitet,
–
att styrelseledamöterna i ett bolag i gemenskapen som äger ett fartyg skall ha gemenskapsnationalitet eller EES-nationalitet
och/eller
–
att de fysiska personer som sköter den dagliga ledningen av driftstället i Nederländerna (nedan kallade representanter på
plats) åt en fartygsägare från gemenskapen skall ha gemenskapsnationalitet eller EES-nationalitet.
10
Vidare har kommissionen framfört två anmärkningar avseende de villkor som Konungariket Nederländerna har uppställt för drift
av fartyg genom ett rederi (nedan kallade de ifrågavarande bestämmelserna om fartygsdrift). Kommissionen anser att följande
villkor är oförenliga med artikel 43 EG:
–
att en styrelseledamot i ett rederi skall ha gemenskapsnationalitet eller EES‑nationalitet och
–
att en styrelseledamot i ett rederi skall ha gemenskapshemvist eller EES‑hemvist.
De tre första anmärkningarnaParternas argument
11
Enligt kommissionen utgör de ifrågavarande bestämmelserna om fartygsregistrering en inskränkning i etableringsfriheten.
12
Kommissionen har vidare anfört att bestämmelserna, även om de kan motiveras med hänsyn till allmänintresset av att utöva faktisk
kontroll, inte kan anses stå i proportion till det eftersträvade målet.
13
Den nederländska regeringen har gjort gällande att de ifrågavarande bestämmelserna om fartygsregistrering inte inskränker
etableringsfriheten.
14
Vidare har regeringen anfört att bestämmelserna, även om de utgör en inskränkning av etableringsfriheten, är motiverade med
hänsyn till allmänintresset av att tillgodose behovet av att utöva faktisk kontroll och jurisdiktion över fartyg som för nederländsk
flagg.
Domstolens bedömning
15
Det framgår av fast rättspraxis att artikel 43 EG utgör hinder för varje nationell åtgärd som, även om den tillämpas utan
diskriminering med avseende på nationalitet, kan göra det svårare eller mindre attraktivt för gemenskapens medborgare att
utöva den etableringsfrihet som garanteras genom fördraget (se, för ett motsvarande synsätt, dom av den 31 mars 1993 i mål C‑19/92,
Kraus, REG 1993, s. I-1663, punkt 32; svensk specialutgåva, volym 14, s. I-167).
16
Det framgår av artikel 48 EG att rätten till etableringsfrihet inte bara tillkommer gemenskapsmedborgarna, utan även bolag
som bildats i överensstämmelse med en medlemsstats lagstiftning och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga
verksamhet inom gemenskapen (se, för ett motsvarande synsätt, dom av den 27 september 1988 i mål 81/87, Daily Mail och General
Trust, REG 1988, s. 5483, svensk specialutgåva, volym 9, s. 693, av den 9 mars 1999 i mål C-212/97, Centros, REG 1999, s. I‑1459,
punkt 18, och av den 5 november 2002 i mål C‑208/00, Überseering, REG 2002, s. I‑9919, punkt 56).
17
Etableringsfriheten får emellertid, i avsaknad av gemenskapsåtgärder för harmonisering, inskränkas genom nationella bestämmelser
som är motiverade av de skäl som anges i artikel 46.1 EG eller på grund av tvingande hänsyn till allmänintresset (se, för
ett motsvarande synsätt, dom av den 28 april 1977 i mål 71/76, Thieffry, REG 1977, s. 765, punkterna 12 och 15, svensk specialutgåva,
volym 3, s. 359, och domen i det ovannämnda målet Kraus, punkt 32).
18
I detta sammanhang ankommer det på medlemsstaterna att besluta hur långtgående skyddet av de hänsyn som anges i artikel 46.1
EG och av allmänintresset skall vara samt hur det skall säkerställas. De får dock göra detta endast inom de gränser som fastställs
genom fördraget och måste särskilt iaktta proportionalitetsprincipen, enligt vilken det krävs att de vidtagna åtgärderna är
ägnade att säkerställa förverkligandet av det syfte som eftersträvas genom dem och inte går utöver vad som är nödvändigt för
att uppnå detta syfte (se, för ett motsvarande synsätt, dom av den 20 maj 1992 i mål C‑106/91, Ramrath, REG 1992, s. I‑3351,
punkterna 29 och 30, svensk specialutgåva, volym 12, s. I‑101, och domen i det ovannämnda målet Kraus, punkt 32).
19
I förevarande fall konstaterar domstolen att de ifrågavarande bestämmelserna om fartygsregistrering medför att etableringsfriheten
för fartygsägarna inskränks. När ägarbolag som har för avsikt att registrera sina fartyg i Nederländerna inte uppfyller de
ifrågasatta villkoren har de nämligen ingen annan möjlighet för att kunna genomföra registreringen än att ändra strukturen
på sitt aktiekapital eller på sina styrande organ i enlighet med villkoren – ändringar som kan medföra omfattande förändringar
i ett bolag samt fullgörande av ett flertal formaliteter som inte saknar ekonomisk betydelse. Fartygsägarna måste även anpassa
sin anställningspolitik och avstå från att anställa medborgare från stater utanför gemenskapen eller EES som representanter
på plats.
20
Domstolen kan i detta avseende inte godta den nederländska regeringens argument att ett krav på gemenskapsnationalitet eller
EES-nationalitet, till skillnad från ett nationalitetskrav knutet till en medlemsstat, inte kan utgöra en ”inskränkning” i
den mening som avses i artikel 43 EG. I avsaknad av harmoniserade bestämmelser som gäller för hela gemenskapen kan nämligen
ett krav på gemenskapsnationalitet eller EES-nationalitet utgöra ett hinder för etableringsfriheten på samma sätt som ett
nationalitetskrav knutet till en specifik medlemsstat.
21
En sådan inskränkning som den förevarande kan inte motiveras av behovet av att utöva faktisk kontroll och jurisdiktion över
fartyg som för nederländsk flagg. De nederländska bestämmelserna om fartygsregistrering är inte ägnade att säkerställa förverkligandet
av dessa syften och går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dem. Det är nämligen svårt att föreställa sig på vilket
sätt strukturen på aktiekapitalet eller på de styrande organen i de bolag som äger ett fartyg eller nationaliteten hos representanten
på plats kan påverka flaggstatens utövande av den faktiska kontrollen över fartyget. Dessa omständigheter har liten betydelse
för vidtagandet av sådana åtgärder som besiktning av fartyg, registrering av uppgifter om fartyget, kontroll av besättningens
utbildning och arbetsförhållanden samt inledandet och genomförandet av en undersökning när det har inträffat en olycka eller
navigeringsincident på det fria havet.
22
Domstolen kan i detta avseende inte godta den nederländska regeringens argument för att nämnda bestämmelser skall anses uppfylla
kravet på proportionalitet.
23
Vad beträffar argumentet att Konungariket Nederländerna skulle vara skyldigt att anta bestämmelserna i fråga enligt artiklarna
91.1 och 94.1 i Montego Bay‑konventionen behöver domstolen endast konstatera att nämnda bestämmelser i konventionen, såsom
generaladvokaten har visat i punkterna 51–59 i sitt förslag till avgörande, inte innehåller någon sådan skyldighet för Konungariket
Nederländerna.
24
Angående argumentet att gemenskapen själv använder detta krav i sin sekundärrätt konstaterar domstolen att villkor avseende
gemenskapsnationalitet eller EES-nationalitet, även om de kunde vara tillåtna inom ramen för harmoniserade gemenskapsbestämmelser,
inte får uppställas ensidigt av medlemsstater i deras nationella lagstiftning.
25
Beträffande argumentet att det för att säkerställa faktisk kontroll är nödvändigt att tillse att det finns ett samband med
den faktiska ägaren (den yttersta innehavaren av äganderätten till fartyget) noterar domstolen att det för att sådan kontroll
skall kunna utövas är tillräckligt att föreskriva att fartygets drift skall skötas från ett driftställe i Nederländerna av
en person som har behörighet att företräda ägaren (se, för ett motsvarande synsätt, dom av den 25 juli 1991 i mål C‑221/89,
Factortame m.fl., REG 1991, s. I‑3905, punkt 36; svensk specialutgåva, volym 11, s. I‑313). Medlemsstaten kan sålunda vidta
åtgärder direkt gentemot företrädaren för ägaren till fartyget.
26
Vad beträffar argumentet att villkoret avseende nationalitet avsevärt ökar chanserna för att jurisdiktionen faktiskt utövas
konstaterar domstolen att en stats möjlighet att utöva sin jurisdiktion över en person framför allt beror på personens faktiska
tillgänglighet och inte på dennes nationalitet. Detta kriterium kan uppfyllas redan genom att fartygets drift skall skötas
från ett driftställe i Nederländerna av en person som har behörighet att företräda ägaren till fartyget.
27
Under dessa förhållanden kan talan bifallas såvitt avser kommissionens tre första anmärkningar.
Den fjärde och den femte anmärkningenParternas argument
28
Enligt kommissionen utgör de ifrågavarande bestämmelserna om fartygsdrift en inskränkning i etableringsfriheten.
29
Kommissionen har vidare anfört att bestämmelserna, även om de kan anses vara motiverade med hänsyn till allmänintresset av
att utöva faktisk kontroll, inte kan anses stå i proportion till det eftersträvade målet.
30
Den nederländska regeringen har gjort gällande att de ifrågavarande bestämmelserna om fartygsdrift inte inskränker etableringsfriheten.
31
Vidare anser regeringen att bestämmelserna, även om de utgör en inskränkning, i vart fall är motiverade med hänsyn till allmänintresset
av att tillgodose behovet av att utöva faktisk kontroll och jurisdiktion över fartyg som för nederländsk flagg.
Domstolens bedömning
32
I förevarande fall konstaterar domstolen att de ifrågavarande bestämmelserna om fartygsdrift medför att etableringsfriheten
för fartygsägarna inskränks. De gemenskapsmedborgare som önskar bedriva verksamhet i form av ett rederi med en styrelseledamot
som är medborgare i ett tredje land eller bosatt i ett tredje land är nämligen förhindrade att göra det.
33
En sådan inskränkning som den förevarande kan inte motiveras av behovet av att utöva faktisk kontroll och jurisdiktion över
fartyg som för nederländsk flagg. De nederländska bestämmelserna om fartygsdrift är inte ägnade att säkerställa förverkligandet
av dessa syften och går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dem. Det är nämligen svårt att föreställa sig på vilket
sätt nationaliteten hos och hemvistet för en styrelseledamot i ett rederi som äger ett fartyg kan påverka flaggstatens utövande
av den faktiska kontrollen över fartyget.
34
Vad beträffar villkoret avseende nationalitet framgår det av punkterna 23–26 i denna dom att domstolen inte kan godta den
nederländska regeringens argument för att nämnda bestämmelser skall anses uppfylla kravet på proportionalitet.
35
Inte heller beträffande villkoret avseende hemvist kan domstolen godta den nederländska regeringens argument.
36
Angående argumentet att villkoret avseende hemvist avsevärt ökar chanserna för att jurisdiktionen faktiskt utövas konstaterar
domstolen att en stats möjlighet att utöva sin jurisdiktion över en person framför allt beror på personens faktiska tillgänglighet
och inte på dennes hemvist. Detta kriterium kan uppfyllas redan genom att fartygets drift skall skötas från ett driftställe
i Nederländerna av en person som har behörighet att företräda ägaren till fartyget.
37
Vad beträffar argumentet att en person som har sitt hemvist utanför gemenskapen eller utanför en stat som är ansluten till
avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet med hänsyn till Nederländernas geografiska läge inte korrekt kan utföra
den dagliga ledning som åligger en styrelseledamot i ett rederi, erinrar domstolen åter om att en stats möjlighet att utöva
sin jurisdiktion över en person framför allt beror på personens faktiska tillgänglighet och inte på dennes hemvist. I detta
sammanhang räcker det att kräva att fartygets drift skall skötas från ett driftställe i Nederländerna av en person som har
behörighet att företräda ägaren till fartyget.
38
Under dessa omständigheter kan talan bifallas såvitt avser kommissionens fjärde och femte anmärkningar.
39
Av det anförda följer att Konungariket Nederländerna har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 43 EG
och 48 EG genom att anta och i sin lagstiftning behålla artikel 311 i Wetboek van Koophandel och artikel 8:169 i Burgerlijk
Wetboek, i vilka det uppställs villkor avseende
–
nationaliteten hos aktieägare i bolag som äger ett sjögående fartyg som de önskar registrera i Nederländerna,
–
nationaliteten hos styrelseledamöter i bolag som äger ett sjögående fartyg som de önskar registrera i Nederländerna,
–
nationaliteten hos de fysiska personer som sköter den dagliga ledningen av det driftställe genom vilket den sjöfartsverksamhet
som krävs för registrering av ett fartyg i de nederländska registren bedrivs i Nederländerna,
–
nationaliteten hos styrelseledamöter i rederier för sjögående fartyg som är registrerade i Nederländerna, och
–
hemvistet för styrelseledamöter i rederier för sjögående fartyg som är registrerade i Nederländerna.
Rättegångskostnader
40
Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
Kommissionen har yrkat att Konungariket Nederländerna skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Konungariket
Nederländerna har tappat målet, skall kommissionens yrkande bifallas.
På dessa grunder beslutar domstolen (första avdelningen) följande dom:
1)
Konungariket Nederländerna har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 43 EG och 48 EG genom att anta
och i sin lagstiftning behålla artikel 311 i Wetboek van Koophandel och artikel 8:169 i Burgerlijk Wetboek, i vilka det uppställs
villkor avseende
–
nationaliteten hos aktieägare i bolag som äger ett sjögående fartyg som de önskar registrera i Nederländerna,
–
nationaliteten hos styrelseledamöter i bolag som äger ett sjögående fartyg som de önskar registrera i Nederländerna,
–
nationaliteten hos de fysiska personer som sköter den dagliga ledningen av det driftställe genom vilket den sjöfartsverksamhet
som krävs för registrering av ett fartyg i de nederländska registren bedrivs i Nederländerna,
–
nationaliteten hos styrelseledamöter i rederier för sjögående fartyg som är registrerade i Nederländerna, och
–
hemvistet för styrelseledamöter i rederier för sjögående fartyg som är registrerade i Nederländerna.
2)
Konungariket Nederländerna skall ersätta rättegångskostnaderna.