EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Förbättra tillämpningen av EU-lagstiftningen om utstationering av arbetstagare

Förbättra tillämpningen av EU-lagstiftningen om utstationering av arbetstagare

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Direktiv 96/71/ EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster

Direktiv 2014/67/EU om tillämpning av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster

Direktiv (EU) 2018/957 om ändring av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster

VILKET SYFTE HAR DIREKTIVEN?

  • Direktiv 96/71/EG innehåller en förteckning över arbetsvillkor som ska gälla för arbetstagare som tillfälligt utstationeras utomlands av sin arbetsgivare i det land där de är utstationerade (värdlandet). Syftet är att garantera skydd för arbetstagare samt skapa lika villkor för tjänsteleverantörerna.
  • Direktiv 2014/67/EU syftar till att förbättra genomförandet och efterlevnaden av direktiv 96/71/EG. Det täcker frågor som missbruk och kringgående av utstationeringsregler, gemensamt ansvar i underentreprenörskedjor och informationsutbyte mellan EU-länderna.
  • Direktiv (EU) 2018/957 innehåller uppdateringar och ändringar av direktiv 96/71/EG. Här fastställs regler om arbetsvillkor och skydd av utstationerade arbetstagares hälsa och säkerhet. Direktivet ska även garantera rättvisa löner samt lika villkor mellan utstationerande och lokala företag i värdlandet, samtidigt som man följer principen om fri rörlighet för tjänster.

VIKTIGA PUNKTER

Direktiv 96/71/EG

  • Direktiv 96/71/EG tillämpas på företag som, i samband med tillhandahållande av tjänster över gränserna, utstationerar arbetstagare inom ett EU-lands territorium, om det föreligger ett anställningsförhållande mellan det utstationerande företaget och arbetstagaren under utstationeringsperioden. En ”utstationerad arbetstagare” är en arbetstagare som under en begränsad period arbetar inom ett annat EU-lands territorium än det där han eller hon vanligtvis arbetar.
  • Direktiv 96/71/EG innehåller grundläggande arbets- och anställningsvillkor som måste gälla för utstationerade arbetstagare i värdlandet. Syftet med detta är dels att skydda utstationerade arbetstagares rättigheter när företag utnyttjar friheten att tillhandahålla tjänster, dels att göra det lättare att utöva denna frihet. I dessa villkor ingår
    • längsta arbetstid och kortaste vilotid,
    • minimiantal betalda semesterdagar per år,
    • minimilön, inklusive övertidsersättning,
    • säkerhet, hälsa och hygien på arbetsplatsen.

Direktiv 2014/67/EU

Bättre förebyggande, övervakning och sanktioner vid missbruk av tillämpliga regler

  • Direktiv 2014/67/EU innehåller en förteckning över faktiska omständigheter som är till hjälp för att bedöma om en viss situation verkligen utgör en utstationering. Detta ska bidra till att bekämpa missbruk och kringgående av reglerna (till exempel via så kallade brevlådeföretag).
  • För att öka rättssäkerheten innehåller direktivet en förteckning över nationella kontrollåtgärder som anses motiverade och proportionerliga och som kan användas för att övervaka hur direktiven 96/71/EG och 2014/67/EU efterlevs.
  • För att förbättra skyddet för arbetstagarnas rättigheter inom kedjor av underentreprenörer måste EU-länderna se till att utstationerade arbetstagare inom byggsektorn kan hålla den entreprenör till vilken deras arbetsgivare är en direkt underentreprenör ansvarig när det gäller eventuell innestående nettolön motsvarande minimilön, utöver eller i stället för arbetsgivaren. EU-länderna får vidta andra lämpliga åtgärder i stället för dessa ansvarsregler.

Ökad tillgång till information

  • EU-länderna är skyldiga att tillgängliggöra information om anställningsvillkor och kollektivavtal för utstationerade arbetstagare för att öka medvetenheten och insynen. Denna information ska vara kostnadsfri och finnas på en enda officiell, nationell webbplats. Informationen ska finnas att få på värdlandets officiella språk samt på de språk som är mest relevanta med hänsyn till behoven på arbetsmarknaden.

Fördjupat administrativt samarbete

  • Direktiv 2014/67/EU innehåller också tydligare regler för att förbättra det administrativa samarbetet mellan de nationella myndigheter som ansvarar för att övervaka efterlevnaden, inbegripet tidsfrister för tillhandahållande av information. Här spelar IMI-förordningen in. Informationssystemet för den inre marknaden (IMI) är ett flerspråkigt elektroniskt verktyg som gör det möjligt för nationella, regionala och lokala myndigheter att snabbt och enkelt kommunicera med sina motparter i EU, Island, Liechtenstein och Norge om EU:s lagstiftning för den inre marknaden.
  • Tjänsteleverantörer som inte följer de tillämpliga reglerna i ett EU-land kan åläggas att betala administrativa sanktionsavgifter. Genom direktiv 2014/67/EU säkerställs att sådana sanktionsavgifter kan verkställas och drivas in även i ett annat EU-land.

Ändringsdirektiv (EU) 2018/957

Genom ändringsdirektiv (EU) 2018/957 införs ett antal nya regler:

  • Samma löneregler gäller för utstationerade arbetstagare som för lokala arbetstagare i värdlandet.
  • Arbetstagare anses vara långvarigt utstationerade efter tolv månader (med möjlighet till förlängning på sex månader efter en motiverad anmälan från tjänsteleverantören). När denna period är slut omfattas den utstationerade arbetstagaren av nästan alla aspekter av arbetsrätten i värdlandet.
  • Antalet potentiella kollektivavtal som kan gälla i EU-länder som har ett system för att förklara att kollektivavtal eller skiljedomar har allmän giltighet får ökas.
  • Bemanningsföretag måste garantera utstationerade arbetstagare samma villkor som gäller för tillfälligt anställda i det land där arbetet utförs.
  • Samarbetet mellan EU-ländernas myndigheter förbättras när det gäller missbruk och kringgående av regler i samband med utstationering.

VILKEN PERIOD GÄLLER DIREKTIVEN FÖR?

  • Direktiv 96/71/EG har gällt sedan den 10 februari 1997 och måste bli lag i EU-länderna senast den 16 december 1999.
  • Direktiv 2014/67/EU har gällt sedan den 17 juni 2014 och måste bli lag i EU-länderna senast den 18 juni 2016.
  • Ändringsdirektiv (EU) 2018/957 måste bli lag i EU-länderna senast den 30 juli 2020, då det börjar gälla. För vägtransportsektorn kommer detta direktiv dock att börja gälla först senare. Först behöver en rättsakt antas för att ändra direktiven 2006/22/EG och 2014/67/EU om utstationering av förare inom vägtransportsektorn. Direktiv 2014/67/EU kommer börja att gälla från och med den dag då denna rättsakt börjar tillämpas.

BAKGRUND

Mer information finns här:

HUVUDDOKUMENT

Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EGT L 18, 21.1.1997, s. 1).

Fortlöpande ändringar av direktiv 96/71/EG har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/67/EU av den 15 maj 2014 om tillämpning av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI-förordningen) (EUT L 159, 28.5.2014, s. 11).

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/957 av den 28 juni 2018 om ändring av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EUT L 173, 9.7.2018, s. 16).

Rättelse till Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/957 av den 28 juni 2018 om ändring av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EUT L 91, 29.3.2019, s. 77).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1024/2012 av den 25 oktober 2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden och om upphävande av kommissionens beslut 2008/49/EG (IMI-förordningen) (EUT L 316, 14.11.2012, s. 1).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/22/EG av den 15 mars 2006 om minimivillkor för genomförande av rådets förordningar (EEG) nr 3820/85 och (EEG) nr 3821/85 om sociallagstiftning på vägtransportområdet samt om upphävande av rådets direktiv 88/599/EEG (EUT L 102, 11.4.2006, s. 35).

Se den konsoliderade versionen.

Senast ändrat 28.04.2020

Top