Kontrollsystem

Genom förordningen stärks den roll som tillsynen har. Tillämpningsområdet för bevarandeåtgärder utvidgas till att omfatta genomförande av strukturpolitiken och åtgärder för handel, transport och försäljning av fiskeprodukter. Genom förordningen definieras medlemsstaternas och kommissionens roll när det gäller kontroll och det föreskrivs även straffpåföljder om åtgärderna inte följs.

RÄTTSAKT

Rådets förordning (EEG) nr 2847/93 av den 12 oktober 1993 om införande av ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken [Se ändringsrättsakterna].

SAMMANFATTNING

Genom förordningen anmodas medlemsstaterna att kontrollera tillämpningen av den gemensamma fiskeripolitiken. Kommissionen måste se till att kontroll och förebyggande av oegentligheter görs på ett opartiskt sätt av medlemsstaterna. Syftet med den här rättsakten är att se till att åtgärderna för att skydda resurserna respekteras och att samla in all information som krävs för att kunna fastställa kvoterna för det påföljande året.

Systemet ska tillämpas på medlemsstaternas territorier och i deras vatten, inbegripet de verksamheter som utförs av fartyg som för ett tredjelands flagg och gemenskapsfartyg på internationellt vatten utanför zongränserna eller på vatten som tillhör tredjeländer.

Kontroll av fiskefartygen och deras verksamhet

Varje medlemsstat måste installera ett satellitbaserat övervakningssystem för fartyg (VMS) eller ett likvärdigt alternativ som gör det möjligt för fartygen att meddela sin position och skicka rapporter om fiskeansträngningen till fiskeövervakningscentrumen. I förordningen fastställs tillämpningsområdet för VMS, och där föreskrivs också att de uppgifter som har erhållits på detta sätt ska kunna hanteras av en dator.

Övervakning av fångsterna

Övervakningen av fångsterna gör det möjligt för kommissionen och medlemsstaterna att få reda på den exakta tidpunkten då kvoterna är förbrukade. I detta syfte krävs det följande enligt förordningen:

• Att befälhavarna och ägarna ska föra en loggbok samt meddela kuststaten plats och tidpunkt för landningen samt kvantiteten för varje art minst fyra timmar före ankomsten.
• Att köparna lämnar in en avräkningsnota till auktionsinrättningarna eller, om produkterna säljs senare eller inte bjuds ut till försäljning, att innehavarna visar upp ett intyg om övertagande.
• Att transportörerna överlämnar ett transportdokument till de behöriga myndigheterna.
• Att befälhavarna är bemyndigade att genomföra omlastningar.

För vart och ett av ovannämnda dokument definieras följande i förordningen:

• Obligatoriska uppgifter.
• Undantag vad gäller skyldigheten att visa nämnda dokument.
• Bestämmelser och frister för mottagandet.

Medlemsstaterna måste inrätta ett system för giltighetskontroll som ska omfatta en databas för förenkling av kontroll och granskning av uppgifterna med hjälp av samkörning av register. Vid undantag från kravet att visa upp dokument i vissa hamnar som saknar en tillräckligt utvecklad administration eller för fartyg vars fångst inte överstiger 50 kg ska medlemsstaterna genomföra stickprovskontroller för att bedöma fångsternas storlek.

Medlemsstaterna ska anmäla följande till kommissionen:

• Före den 15 i varje månad, vilka mängder ur varje bestånd eller grupp av bestånd som omfattas av en TAC samt det datum när 70 % av den kvot som medlemsstaten förfogar över beräknas vara uttömd. Efter detta datum måste anmälningarna ske oftare.
• Före utgången av den första månaden i varje kvartal, vilka mängder som landats av andra gemenskapsbestånd som inte omfattas av någon TAC samt fångster på internationellt vatten utanför zongränserna och vatten som tillhör tredjeländer.

Kommissionen håller de upplysningar som den har tagit emot tillgängliga för medlemsstaterna genom dataöverföring och offentliggör rapporter.

Kontroll av fiskeansträngningen

Vissa fiskezoner omfattas av begränsningar av fiskeansträngningen. Gemenskapsfartygen måste ha tillstånd för att fiska där.

Dessutom måste befälhavarna för de behöriga fartygen skicka rapporter om fiskeansträngningen före varje ankomst till och avgång från ett område och ange fångst ombord uppdelad på arter i kg färsk vikt. I förordningen fastställs också de detaljerade bestämmelserna för meddelandet till medlemsstaterna som garanterar att de rapporter som tas emot kan registreras i maskinläsbar form.

Befälhavarna på gemenskapsfartyg ska registrera uppgifter om fiskeansträngningar i loggboken och ange vilka släpredskap eller passiva redskap som de har använt sig av. Medlemsstaterna ska samla ihop dessa enskilda uppgifter, lägga till den information som har samlats in genom stickprovskontroller för de fartyg som undantas från kravet att föra loggbok och ska därefter skicka in denna information till kommissionen för varje fiskezon.

Kontroll av vilka fiskeredskap som används

Alla fångster som bevaras måste överensstämma med den artsammansättning som fastställs för nätredskapen ombord på fartyget i fråga med tanke på att varje typ av fiske kräver nät med olika minsta maskstorlek och att även användningen varierar beroende på typ av fiske. Alla andra nät måste förvaras på ett sådant sätt att de inte kan användas på ett enkelt sätt, och rådet kan till och med besluta att det är förbjudet att ha dem med under samma resa.

Om olika nät används, ska artsammansättningen, beräknad för varje del av den fångst som tagits under olika förhållanden, anges i loggboken.

I vissa fiskeområden är det endast en särskild typ av nät som får användas. Fartygen måste respektera detta krav vid utövandet av sin verksamhet.

Reglering och stopp av fiskeverksamheten

Alla fångster av bestånd som är underkastade en kvot och som fångas av gemenskapsfartyg ska räknas med i flaggmedlemsstatens kvot oavsett landningsplats.

Medlemsstaterna eller kommissionen ska på eget initiativ fastställa det datum från och med vilket kvoterna för ett bestånd ska anses vara förbrukade för en medlemsstat eller en fiskezon och efter vilket fiske, bevarande ombord, omlastning och landning av detta bestånd ska vara förbjudet.

Om det efter stoppet skulle visa sig att en medlemsstat inte har förbrukat sin kvot, kan ersättningsmekanismer kompensera för den skada som orsakats genom att avdrag görs hos den medlemsstat som har överskridit sin kvot. I bestämmelserna fastställs principerna för sådana kompensationer.

Om gemenskapsfartyg gör sig skyldiga till allvarliga eller upprepade överträdelser av bestämmelserna i den här förordningen ska medlemsstaterna införa ytterligare kontroller och underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna.

Kontroll av strukturåtgärder och den gemensamma marknadsordningen

I förordningen föreskrivs att medlemsstaterna ska kontrollera alla åtgärder som påverkar flottans omstrukturering, förnyelse och modernisering samt utvecklingen av vattenbruket och kustområdena. Medlemsstaterna ska även kontrollera de tekniska aspekterna av försäljningen, vilket särskilt omfattar granskning av den minsta fiskstorleken och fiskens ursprung.

Kontroll av fartyg från tredjeländer

Fartygen från tredjeländer måste ha en fiskelicens för att få bedriva verksamhet i gemenskapens vatten. Dessutom måste de ha ett förhandstillstånd för varje omlastning eller bearbetning. Dessa fartyg ska omfattas av samma krav som gemenskapsfartygen vad gäller loggbok, VMS-system, landningsdeklaration och regler för märkning, och till och med strängare och mer specifika regler när det gäller avgång från gemenskapsfiskezonen, förfaranden för landning och fiskestopp.

Granskning av kontrollen

Kommissionen får begära att medlemsstaterna tillhandahåller all information om tillämpningen av den nuvarande förordningen och den får organisera besök på plats. Om oegentligheter har upptäckts under besöken får kommissionen organisera oberoende besök utan förvarning.

Efter sådana inspektioner ska kommissionen överlämna en utvärderingsrapport om kontrollsystemet till medlemsstaten som ska innehålla rekommendationer om förbättringar av medlemsstatens kontroller.

Kommissionen kan också bestämma att de befintliga kontrollmetoderna inte är effektiva. I så fall måste den berörda medlemsstaten genomföra en administrativ undersökning i vilken tjänstemän från kommissionen får delta. Medlemsstaten har en frist på tre månader för att underrätta kommissionen om resultaten av denna undersökning.

I förordningen fastställs förfarandena för olika typer av inspektioner och de rättigheter och skyldigheter som kommissionens inspektörer har.

Bristande efterlevnad av förordningen

Vid bristande efterlevnad av förordningen ska medlemsstaterna vidta straffrättsliga åtgärder mot ansvariga fysiska eller juridiska personer. Straffpåföljderna ska vara av sådan art att de ansvariga inte får något ekonomiskt utbyte av sina överträdelser och att de avskräcks från ytterligare överträdelser av samma slag.

Rådet får upprätta en förteckning över allvarliga överträdelser för vilka det i förordningen räknas upp möjliga straffpåföljder.

I förordningen fastställs medlemsstaternas skyldigheter vid ingripande mot överträdelser vad gäller registrering, omlastning eller landning och straffpåföljder föreskrivs om inte lämpliga åtgärder vidtas.

Samarbete

Medlemsstaterna ska samarbeta med varandra och med kommissionen inom ramen för denna förordning, särskilt när det gäller kontroll av fartyg som misstänks vara skyldiga till överträdelser och när det gäller de särskilda programmen för kontroll och inspektion som faller under flera medlemsstaters jurisdiktion.

Det finns bestämmelser som reglerar sekretessen för all information som skickas inom ramen för denna förordning.

I många fall blir förvaltningskommittén för fiske och vattenbruk enligt förordningen ansvarig för att i detalj utarbeta vissa bestämmelser.

Uppföljning

Medlemsstaterna ska senast den 30 april varje år överlämna en rapport till kommissionen om tillämpningen av denna förordning. På grundval av dessa rapporter ska kommissionen offentliggöra en faktarapport och vart tredje år en utvärderingsrapport som ska föreläggas rådet och Europaparlamentet.

Bakgrund

Vid översynen av den gemensamma fiskeripolitiken 1992 framgick det tydligt att effektiviteten måste förbättras.

Det fanns stora skillnader vad gäller de behöriga nationella organen, prioriteringar vid inspektioner, förfaranden för ingripande mot överträdelser och de straffpåföljder som tillämpas. En sådan ojämn tillämpning av flertalet kontrollåtgärder skadar förtroendet hos sektorns aktörer och strider mot målen för den gemensamma fiskeripolitiken. Kontrollen spelar en viktig roll för att se till att reglerna följs.

Sedan reformerna 2003 har EU-kontrollerna och inspektionerna blivit mer homogena tack vare ett förstärkt samarbete mellan de behöriga myndigheterna. I rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken fastställs de viktigaste bestämmelserna vad gäller kontroll, inspektion och genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken, av vilka en del också redan finns med i den förordning som diskuteras här. Den förordningen måste fortsätta att gälla till dess alla nödvändiga genomförandebestämmelser har antagits.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Förslag till rådets förordning av den 14 november 2008 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripoitiken efterlevs [KOM(2008) 721 slutlig – ej offentliggjort i EUT].

I denna förordning föreslås en omstrukturering av gemenskapens fiskerikontrollsystem. I det nya systemet planeras inspektioner längs hela produktionskedjan och användning av ett satellitbaserat övervakningssystem för fartyg, elektroniska loggböcker och elektronisk anmälan av fångstuppgifter. De nationella inspektörernas befogenheter ska utvidgas och avskräckande påföljder ska harmoniseras. I den nya förordningen planeras påföljder (indragning eller minskning av EU:s ekonomiska stöd, stängning av fiskerier, avdrag från kvoter och förbud mot överföring av kvoter) gentemot medlemsstater som inte tillämpar bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken samt införandet av ett fisketillstånd och ett system med straffpoäng för överträdelser. I denna förordning föreslås också att samarbetet mellan medlemsstaterna ska förbättras i fråga om hantering och överföring av kontrolluppgifter med hjälp av säkra nationella webbplatser dit kommissionen har fjärråtkomst. Den nya förordningen ska ersätta den befintliga rättsliga ram som anges i rådets förordning (EEG) nr 2847/93.

Samrådsförfarande ( CNS/2008/0216 )

Rådets förordning (EG) nr 1006/2008 av den 29 september2008 om tillstånd till fiskeverksamhet för gemenskapens fiskefartyg i vatten utanför gemenskapens vatten och om tillträde för fartyg från tredjeland till gemenskapens vatten, om ändring av förordningarna (EEG) nr 2847/93 och (EG) nr 1627/94 och om upphävande av förordning (EG) nr 3317/94 [EUT L 286, 29.10.2008]. Denna förordning syftar till att förenkla och förbättra förfarandena i samband med hantering av fisketillstånd. Den ska bidra till att uppfylla målen i den gemensamma fiskeripolitiken när det gäller hållbart fiske och tillsyn. Genom förordningen införs stödberättigandekriterier och påföljder mot fartyg som ägnar sig åt olagligt, orapporterat och oreglerat fiske. Dessutom införs en bättre rapportering av fångster och fiskeansträngningar.

Rådets förordning nr 1005/2008 av den 29 september 2008 om upprättande av ett gemenskapssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1936/2001 och (EG) nr 601/2004 samt om upphävande av förordningarna (EG) nr 1093/94 och (EG) nr 1447/1999 [EUT L 286, 29.10.2008]. Europeiska unionen vidtar åtgärder för att bekämpa olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU) som genererar en global omsättning uppskattad till 10 miljarder euro per år. Genom denna förordning införs krav på certifiering av fiskeprodukter som släpps ut på den europeiska marknaden, upprättande av en europeisk svart lista över fartyg som utövar IUU-fiske och avskräckande påföljder för dem. Bekämpningen av olagligt fiske ingår i den bredare ramen för EU:s politik för ett hållbart utnyttjande av haven. Efterlevandet av tillämpningsbestämmelserna för fiske måste förbättras i EU:s vatten och av EU–medborgare som fiskar utanför dessa vatten.

Kommissionens beslut 2007/166/EG av den 9 januari 2007 om antagande av en förteckning över gemenskapsinspektörer och inspektionsmedel enligt artikel 28.4 i rådets förordning (EG) nr 2371/2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken.

Rådets beslut 2004/465/EG av den 29 april 2004 om ett ekonomiskt bidrag från gemenskapen till medlemsstaternas program för fiskerikontroll [Europeiska unionens officiella tidning L 157, 30.4.2004]. I beslutet anges på vilka villkor EU kan bevilja bidrag till medlemsstaternas program för fiskerikontroll. Medlemsstaterna tar fram dessa program för uppföljning, kontroll och övervakning på de områden som omfattas av den gemensamma fiskeripolitiken. De medlemsstater som önskar ekonomiskt bidrag anmäler sina kontrollprogram till kommissionen. De årliga anslagen anslås av budgetmyndigheten inom ramen för budgetplanen. Anslagen uppgår till 70 miljoner euro för perioden 2004-2005 och stödnivån uppgår till högst 50 % av de stödberättigande kostnaderna.

Rådets beslut 2001/431/EG av den 28 maj 2001 om bidrag från gemenskapen till vissa av medlemsstaternas utgifter för att genomföra systemen för kontroll, inspektion och övervakning inom den gemensamma fiskeripolitiken [Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 154, 9.6.2001]. År 1990 införde gemenskapen en stödordning för att ge medlemsstaterna ekonomisk hjälp till att införa kontrollstrukturer, bland annat vissa särskilt effektiva former av kontroll som system för fjärrövervakning av fiskeverksamheten. Mot bakgrund av de resultat som erhållits och medlemsstaternas behov ändrades stödordningen först 1995 och därefter 2001 genom detta beslut. I och med att anslagen till vissa åtgärder minskades och ökades till andra krävdes en anpassning av budgeten. Då beslutet före detta beslut antogs låg budgeten på i genomsnitt 41 miljoner euro per år och för 2001 till 2003 beräknades budgeten till 35 miljoner per år.

Rådets förordning (EG) nr 1627/94 av den 27 juni 1994 om allmänna bestämmelser för särskilda fisketillstånd [EGT L 171, 6.7.1994]. I denna förordning anförtros medlemsstaterna uppgiften att utfärda och förvalta fisketillstånd för de fartyg som för deras flagg. Tillstånden för fartyg som för ett tredjelands flagg och som fiskar i gemenskapens fiskezon ska utfärdas och administreras av kommissionen.

Senast ändrat den 05.02.2009