Avtalet utgör en rättslig grund för administrativt och rättsligt bistånd i brottmål mellan EU (och EU-länderna) och Schweiz. Syftet är att bekämpa bedrägerier och annan olaglig verksamhet som skadar parternas ekonomiska intressen på de områden som omfattas av avtalet.
Genom beslutet godkänns avtalet på EU:s vägnar. Det innehåller också gemensamma förklaringar om penningtvätt och om Schweiz samarbete med Eurojust och, om möjligt, med det europeiska rättsliga nätverket.

VIKTIGA PUNKTER

Tillämpliga fall

Avtalet gäller åtgärder för att förebygga, upptäcka, utreda, lagföra (ställa någon till ansvar för ett brott) och bekämpa bedrägerier och annan olaglig verksamhet som skadar parternas ekonomiska intressen. Det gäller även indrivning av belopp som felaktigt har utbetalats till följd av olaglig verksamhet. Följande områden ingår:

Varuhandel som strider mot tull- och jordbrukslagstiftningen.
Handel som strider mot skattelagstiftningen, närmare bestämt lagstiftning om mervärdesskatt, särskilda konsumtionsskatter och punktskatter.
Mottagande eller innehållande av medel såsom bidrag och återbetalningar från parternas budgetar, även för andra ändamål än de för vilka medlen ursprungligen beviljades.
Upphandlingsförfaranden.

Avtalet omfattar även penningtvätt, men enbart i fall där brottet skulle medföra fängelse eller liknande i mer än sex månader. Direkta skatter, såsom inkomstskatt, omfattas däremot inte av avtalet.

Bistånd får inte nekas på grund av att bara en av parterna behandlar ett ärende som skattebrott, eller på grund av att lagstiftningen skiljer sig åt mellan parterna när det gäller avgifter, utgifter, typ av regler eller rättslig bedömning.

Förstärkt administrativt bistånd

Följande regler gäller för administrativt bistånd:

Skyldigheter som följer av andra avtal påverkas inte.
Avtalet ska tillämpas inom ramen för myndigheternas befogenheter enligt nationell lagstiftning.
Varje part utser en samordningsenhet som handlägger framställningar (begäranden) om administrativt bistånd.
Framställningar om bistånd kan gälla information, övervakning eller utredningar.
Bistånd kan också ges på eget initiativ utan att någon framställning har mottagits. Den myndighet som lämnar information kan ställa villkor för hur informationen får användas.

Särskilt samarbete

De särskilda samarbetsformerna omfattar följande:

Gemensamma gränsöverskridande insatser i samband med import, export eller transitering av varor.
Gemensamma särskilda utredningsgrupper.
Sambandsmän som är utstationerade till andra avtalsslutande parter.

Ömsesidig rättslig hjälp

Rättslig hjälp ges i följande fall:

I förfaranden som inletts av de administrativa myndigheterna där beslutet kan överklagas till en brottmålsdomstol. Förfarandena ska gälla gärningar som enligt åtminstone en av parternas nationella lagstiftning utgör överträdelser av lagbestämmelser och därför är straffbara.
I civilmål som handläggs gemensamt med brottmål, så länge brottmålsdomstolen ännu inte slutgiltigt avgjort målet.
I samband med sakförhållanden eller brott för vilka en juridisk person från parten som lämnat framställningen kan vara ansvarig.
Vid utredningar och förfaranden för att beslagta eller förverka (konfiskera) vinsterna från olaglig verksamhet.

I avtalet beskrivs hur man ska gå till väga för att begära rättslig hjälp. Handlingar ska i regel översändas per post.

Bistånd vid husrannsakan och beslag ges på följande villkor:

Den gärning som är orsak till framställningen ska antingen vara straffbar enligt båda parternas lagstiftning med fängelse eller liknande i mer än sex månader, eller vara straffbar med en motsvarande påföljd enligt den ena partens lagstiftning och enligt den andra partens lagstiftning utgöra en överträdelse som kan leda till straffrättsliga förfaranden.
Framställningen ska vara förenlig med den mottagande partens lagstiftning.

Upplysningar om banker och finansiella institut

Avtalet omfattar även framställningar om upplysningar som rör banker och finansiella institut. Det kan till exempel handla om information om bankkonton som en person under utredning innehar inom de berörda parternas territorium. En part får inte åberopa banksekretess som skäl för att vägra allt samarbete i samband med en framställning om ömsesidig rättslig hjälp.

Gemensam kommitté

Genom avtalet inrättas en gemensam kommitté som består av företrädare för parterna, med Europeiska kommissionen som företrädare för EU. Kommittén tillämpar avtalet och löser eventuella tvister mellan parterna.

SEDAN NÄR GÄLLER AVTALET?

Avtalet har gällt sedan den 8 mars 2009.

Ratificeringsdatum för varje land finns på Europeiska rådets webbsida om avtalet.

Dessutom har ett antal EU-länder antagit förklaringar om att de fram till avtalets ikraftträdande ska anse sig vara bundna av avtalet i sina förbindelser med andra avtalsslutande parter som har gjort samma förklaring.

BAKGRUND

Mer information finns här:

Rättsligt samarbete (Europeiska kommissionen).

HUVUDDOKUMENT

Rådets beslut 2009/127/EG av den 18 december 2008 om ingåendet av avtalet om samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å den andra, om bekämpande av bedrägerier och annan olaglig verksamhet som skadar deras finansiella intressen (EUT L 46, 17.2.2009, s. 6).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Meddelande om tillämpningen mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet av avtalet om samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å den andra, om bekämpande av bedrägerier och annan olaglig verksamhet som skadar deras finansiella intressen, enligt artikel 44.3. i avtalet (EUT L 177, 8.7.2009, s. 7).

Konvention, upprättad av rådet på grundval av artikel 34 i Fördraget om Europeiska unionen, om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater – Rådets förklaring till artikel 10.9 – Förenade kungarikets förklaring till artikel 20 (EGT C 197, 12.7.2000, s. 3).

Senast ändrat 14.07.2020

Top

All

Choose the experimental features you want to try