Järnvägssäkerhet

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Direktiv 2004/49/EG – säkerhet på EU:s järnvägar

VILKET SYFTE HAR DIREKTIVET?

Det syftar till att skapa ett konkurrenskraftigare och säkrare järnvägssystem som täcker hela EU:s marknadsområde istället för att begränsa sig till nationella marknader.

VIKTIGA PUNKTER

Tillämpningsområde

• Direktivet gäller EU-ländernas järnvägssystem och omfattar säkerhetskrav för systemet som helhet, inklusive infrastrukturförvaltning och trafikledning samt samspelet mellan järnvägsföretag* och infrastrukturförvaltare*.
• I detta sammanhang inriktas direktivet på fyra huvudaspekter:
  • Inrättande i varje EU-land av en myndighet med ansvar för tillsyn när det gäller säkerhetsfrågor.
  • Ömsesidigt erkännande av säkerhetsintyg som tillhandahålls i EU-länderna.
  • Fastställande av gemensamma säkerhetsindikatorer för att kunna bedöma om systemet uppfyller de gemensamma säkerhetsmålen och underlätta kontrollen av järnvägssäkerheten.
  • Fastställande av gemensamma regler för säkerhetsutredningar.

Utveckling och hantering av säkerhet

• Säkerhetsbestämmelser och standarder, såsom trafikregler, signaleringsregler, krav på personal och tekniska krav som gäller för rullande materiel har utarbetats huvudsakligen nationellt.
• Dessa nationella säkerhetsbestämmelser bör successivt ersättas av bestämmelser som vilar på gemensamma standarder fastställda genom tekniska specifikationer för driftskompatibilitet (TSD) – utrustningens eller gruppernas möjlighet att fungera i samverkan med varandra. Europeiska kommissionen har befogenhet att upphäva tillämpningen av en nationell säkerhetsregel i högst sex månader.
• I detta sammanhang måste EU-länderna se till att
  • järnvägssäkerheten upprätthålls generellt och kontinuerligt förbättras med beaktande av utvecklingen av EU-lagstiftningen,
  • säkerhetsbestämmelser fastställs, tillämpas och upprätthålls på ett öppet och icke-diskriminerande sätt,
  • infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag tar ansvar för järnvägssystemets säkra drift och kontrollen av riskerna i samband med det,
  • information samlas in om gemensamma säkerhetsindikatorer genom årliga rapporter för att bedöma hur de gemensamma säkerhetsmålen uppnås och för att övervaka den allmänna utvecklingen av järnvägssäkerheten.

Säkerhetsintyg

• Ett järnvägsföretag måste inneha ett säkerhetsintyg för att beviljas tillträde till järnvägsinfrastrukturen. Detta säkerhetsintyg kan omfatta ett EU-lands hela järnvägsnät eller endast en begränsad del av nätet.
• För den internationella trafiken bör det vara tillräckligt att säkerhetsstyrningssystemet är godkänt i ett EU-land, och att godkännandet ges giltighet i hela EU.
• Om däremot nationella bestämmelser följs, bör ytterligare certifiering krävas i varje EU-land.
• Säkerhetsintygen måste förnyas när järnvägsföretaget ansöker om detta, åtminstone vart femte år. De måste uppdateras helt eller delvis närhelst verksamhetens typ eller omfattning ändrar sig väsentligt.
• Förutom de säkerhetskrav som fastställs i säkerhetsintyget måste järnvägsföretag med tillstånd följa nationella krav, som ska vara förenliga med EU:s lagstiftning och tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt, avseende hälsa, säkerhet, sociala förhållanden, inbegripet bestämmelser om körtid, och arbetstagares och konsumenters rättigheter.
• En viktig aspekt av säkerheten är utbildning och behörighetsprövning av personal, särskilt av tågförare. Utbildningen omfattar trafikregler, signalsystem, linjekännedom och rutiner för nödsituationer.

Underhåll av fordon

Innan ett fordon tas i bruk eller används i järnvägsnätet ska det tilldelas en underhållsenhet (vilket kan vara ett järnvägsföretag eller en infrastrukturförvaltare). Enheten säkerställer fordonens arbetsordning genom att införa ett underhållssystem i enlighet med fordonets underhållsbok och gällande säkerhetskrav.

Nationell säkerhetsmyndighet

• Varje EU-land måste inrätta en säkerhetsmyndighet som är oberoende av järnvägsföretag, infrastrukturförvaltare, intygssökande och upphandlande enheter. Myndigheten ska
  • omgående besvara framställningar och ansökningar,
  • utan dröjsmål meddela sina framställningar om information,
  • anta alla sina beslut inom fyra månader efter det att alla begärda uppgifter har lämnats.
• Säkerhetsmyndigheten ska utföra de inspektioner och utredningar som behövs för att den ska kunna fullgöra sina uppgifter och beviljas tillgång till infrastrukturförvaltares och järnvägsföretags relevanta dokumentation samt till anläggningar, installationer och utrustning.

Utredning av olyckor och tillbud

• Allvarliga tågolyckor som urspårningar och kollisioner där människor dör förekommer sällan, men när en sådan sker tilldrar den sig allmänhetens och säkerhetsexperternas uppmärksamhet i hela EU.
• Kriterier som reglerar utredningsorganets oberoende är strikt definierade så att detta organ inte har någon koppling till sektorns olika aktörer. Detta organ bestämmer huruvida en utredning av en sådan olycka eller ett sådant tillbud bör genomföras, och bestämmer utredningarnas omfattning och de förfaranden som ska följas.
• Varje EU-land måste säkerställa att utredningar av olyckor och tillbud utförs av ett permanent organ bestående av minst en utredare som kan fungera som utredningsledare vid eventuella olyckor eller tillbud.

Upphävandet av direktiv 2004/49/EG har skjutits upp

• Direktiv (EU) 2016/798 om järnvägssäkerhet (se sammanfattning) kommer att upphäva och ersätta direktiv 2004/49/EG. Syftet med det nya direktivet är att förbättra järnvägssäkerheten i EU genom att se över de nationella säkerhetsmyndigheternas roll och omfördela ansvar mellan dem och Europeiska unionens järnvägsbyrå. Bilaga V till direktiv 2004/49/EG måste tillämpas fram till det datum då de genomförandeakter som avses i artikel 24.2 i direktiv (EU) 2016/798 (rapporteringsstruktur för rapporter om utredning av olyckor och tillbud) börjar gälla.
• Direktiv (EU) 2016/798 är en av tre rättsakter som täcker de tekniska aspekterna av det fjärde järnvägspaketet, som syftar till att blåsa nytt liv i järnvägssektorn och ge bättre kvalitet på tjänsterna samt fler alternativ för passagerarna. Det hör ihop med förordningen om Europeiska unionens järnvägsbyrå (se sammanfattning) och direktivet om driftskompatibiliteten hos järnvägssystemet (se sammanfattning).
• På grund av covid-19-pandemin antogs förordning (EU) 2020/698, som innehåller särskilda och tillfälliga åtgärder. Åtgärderna gäller vissa områden som omfattas av EU:s transportlagstiftning och handlar om förnyelse eller förlängning av vissa certifikat, intyg, bevis, körkort och tillstånd samt om uppskjutande av vissa regelbundna kontroller och fortbildningstillfällen. Genom förordningen förlängs de tidsfrister som fastställs i direktiv 2004/49/EG med sex månader.
• Direktiv (EU) 2016/798 skulle ha börjat gälla från den 16 juni 2020. På grund av covid-19-pandemin antogs emellertid direktiv (EU) 2020/700 för att förlänga perioderna för införlivande av det nya direktivet och upphävande av det gamla.

VILKEN PERIOD GÄLLER DIREKTIVET FÖR?

Det har gällt sedan den 30 april 2004 och skulle senast den 30 april 2006 vara lag i EU-länderna.

BAKGRUND

Mer information finns här:

• Järnvägar – Säkerhet (Europeiska kommissionen).

VIKTIGA BEGREPP

HUVUDDOKUMENT

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/49/EG av den 29 april 2004 om säkerhet på gemenskapens järnvägar och om ändring av rådets direktiv 95/18/EG om tillstånd för järnvägsföretag och direktiv 2001/14/EG om tilldelning av infrastrukturkapacitet, uttag av avgifter för utnyttjande av järnvägsinfrastruktur och utfärdande av säkerhetsintyg (järnvägssäkerhetsdirektivet) (EUT L 164, 30.4.2004, s. 44). Texten offentliggjord på nytt i rättelse (EUT L 220, 21.6.2004, s. 16)

Fortlöpande ändringar av direktiv 2004/49/EG har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

ANKNYTANDE DOKUMENT

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/698 av den 25 maj 2020 om särskilda och tillfälliga åtgärder med anledning av covid-19-utbrottet avseende förnyelse av eller förlängning av giltigheten för vissa certifikat, intyg, bevis, körkort och tillstånd samt uppskjutande av vissa regelbundna kontroller och regelbundna fortbildningar inom vissa av transportlagstiftningens områden (EUT L 165, 27.5.2020, s. 10).

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/700 av den 25 maj 2020 om ändring av direktiven (EU) 2016/797 och (EU) 2016/798 vad gäller förlängning av deras införlivandeperioder (EUT L 165, 27.5.2020, s. 27).

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/796 av den 11 maj 2016 om Europeiska unionens järnvägsbyrå och om upphävande av förordning (EG) nr 881/2004 (EUT L 138, 26.5.2016, s. 1).

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/797 av den 11 maj 2016 om driftskompatibiliteten hos järnvägssystemet inom Europeiska unionen (EUT L 138, 26.5.2016, s. 44).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/798 av den 11 maj 2016 om järnvägssäkerhet (omarbetning) (EUT L 138, 26.5.2016, s. 102).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/68/EG av den 24 september 2008 om transport av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar (EUT L 260, 30.9.2008, s. 13).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/57/EG av den 17 juni 2008 om driftskompatibiliteten hos järnvägssystemet inom gemenskapen (omarbetning) (EUT L 191, 18.7.2008, s. 1).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1371/2007 av den 23 oktober 2007 om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer (EUT L 315, 3.12.2007, s. 14).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/59/EG av den 23 oktober 2007 om behörighetsprövning av lokförare som framför lok och tåg på järnvägssystemet i gemenskapen (EUT L 315, 3.12.2007, s. 51).

Se den konsoliderade versionen.

Kommissionens förordning (EG) nr 653/2007 av den 13 juni 2007 om användningen av ett gemensamt europeiskt format för säkerhetsintyg och ansökningsdokument i enlighet med artikel 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/49/EG och om giltigheten för säkerhetsintyg som utfärdats enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/14/EG (EUT L 153, 14.6.2007, s. 9).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EUT L 299, 18.11.2003, s. 9).

Senast ändrat 03.07.2020