Fri rörlighet för arbetstagare

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Förordning (EU) nr 492/2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen

VILKET SYFTE HAR FÖRORDNINGEN?

• Den uppdaterar (och kodifierar) tidigare lagstiftning om EU-medborgarnas möjlighet att röra sig fritt och arbeta i ett annat EU-land.
• Den syftar också till att säkerställa att principen om fri rörlighet enligt artikel 45 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) respekteras i praktiken.

VIKTIGA PUNKTER

• Den fria rörligheten för arbetstagare gynnar de personer som väljer att arbeta någon annanstans i EU samt de samhällen som tar emot dem. Den gör det möjligt för de förstnämnda att utöva sin rätt till fri rörlighet och att förbättra sin personliga och yrkesmässiga situation, och de senare att tillsätta lediga platser och åtgärda kompetensbrist.
• På samma sätt som någon som bor i ett EU-land har rätt till avlönat arbete i ett annat land kan arbetsgivare annonsera om lediga platser och ingå avtal med eventuella arbetstagare från hela EU.
• Lagstiftningen kodifierar och ersätter förordning (EEG) nr 1612/68, som har ändrats betydligt vid flera tillfällen. Lagstiftningen säkerställer att systemet fungerar smidigt genom att förbjuda all nationell diskriminering mellan europeiska arbetstagare.
• Den förbjuder särskilt
  • skilda rekryteringsprocedurer för utländska medborgare,
  • begränsningar av utannonsering av lediga platser i tidningar eller införandet av särskilda villkor, som t.ex. inskrivning på arbetsförmedling för personer som kommer från ett annat EU-land.
• Det är även olagligt att diskriminera arbetstagare från andra EU-länder vad gäller anställnings- och arbetsvillkor, såsom
  • tillgång till anställning, inbegripet hjälp åt arbetssökande från arbetsförmedlingar,
  • arbetsvillkor, inbegripet lön, avskedande, återinsättande i arbete eller återanställning,
  • tillgång till utbildning, inbegripet vid yrkesskolor och omskolningscentrum.
• Samma princip om tillträde till allmänna skolor, lärlingsutbildning och yrkesskolekurser gäller för barn som har en förälder som arbetar, eller har arbetat, i ett annat EU-land.
• Lagstiftningen omfattar vissa sociala rättigheter. En arbetstagare som arbetar i ett annat EU-land har rätt till samma sociala och skattemässiga förmåner som medborgarna i värdlandet. Han eller hon har också rätt till bostadsförmåner på samma villkor som medborgare och får registrera sig på en lista för bostadssökande, om sådana finns, i det område där de arbetar.
• Lagstiftningen omfattar även likabehandling när det gäller medlemskap i fackföreningar och utövandet av relaterade rättigheter, såsom rätten att rösta och vara valbar till poster inom administrationen eller ledningen av en arbetstagarorganisation.
• En viss nivå språkkunskaper kan krävas för ett arbete, men språkkraven måste vara rimliga och nödvändiga för arbetet i fråga.
• Genom lagstiftningen inrättas en rådgivande kommitté bestående av sex ledamöter från varje EU-land: två ska representera regeringen, två arbetstagarorganisationerna och två arbetsgivarorganisationerna. Denna kommitté bistår Europeiska kommissionen i frågor som rör fri rörlighet för arbetstagare. Europeiska arbetsmyndigheten, som inrättades genom förordning (EU) 2019/1149, deltar i kommitténs möten som observatör och tillhandahåller teknisk input och sakkunskap.

Ett undantag

Det enda undantaget från principen om icke-diskriminering handlar om tillträde till poster som innebär myndighetsutövning och arbetsuppgifter som syftar till att skydda statens allmänna intressen. EU-länderna kan reservera sådana poster för sina egna medborgare.

Eures-förordningen

• Under 2016 ändrades förordning (EU) nr 492/2011 av förordning (EU) 2016/589 om ett europeiskt nätverk för arbetsförmedlingar (Eures). Som ett resultat omfattas regler om informationsutbyte om lediga platser, platsansökningar och meritförteckningar i alla EU-länderna av den nya förordningen.

VILKEN PERIOD GÄLLER FÖRORDNINGEN FÖR?

Den har gällt sedan den 16 juni 2011. Förordning (EU) nr 492/2011 har kodifierat och ersatt förordning (EEG) nr 1612/68 och dess senare ändringar.

BAKGRUND

Mer information finns här:

• Fri rörlighet – EU-medborgare (Europeiska kommissionen).
• Meddelande från kommissionen Riktlinjer för fri rörlighet för arbetstagare under utbrottet av covid-19

HUVUDDOKUMENT

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 492/2011 av den 5 april 2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen (kodifiering) (EUT L 141, 27.5.2011, s. 1).

Fortlöpande ändringar av förordning (EU) nr 492/2011 har införlivats i grundtexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

ANKNYTANDE DOKUMENT

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1149 av den 20 juni 2019 om inrättande av Europeiska arbetsmyndigheten, om ändring av förordningarna (EG) nr 883/2004, (EU) nr 492/2011 och (EU) 2016/589 och om upphävande av beslut (EU) 2016/344 (EUT L 186, 11.7.2019, s. 21).

Särskild rapport nr 6/2018 – Fri rörlighet för arbetstagare – den grundläggande friheten är garanterad, men bättre riktat EU-stöd skulle främja rörligheten (EUT C 79, 2.3.2018, s. 17).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/54/EU av den 16 april 2014 om åtgärder som underlättar utövandet av arbetstagares rättigheter i samband med fri rörlighet för arbetstagare (EUT L 128, 30.4.2014, s. 8).

Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – Tredje delen: Unionens politik och inre åtgärder – Avdelning IV: Fri rörlighet för personer, tjänster och kapital – Kapitel 1: Arbetstagare – Artikel 45 (f.d. artikel 39 FEG) (EUT C 202, 7.6.2016, s. 65).

Senast ändrat 21.04.2020