EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Direktiv om audiovisuella medietjänster

Direktiv om audiovisuella medietjänster

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Direktiv 2010/13/EU om audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster)

VILKET SYFTE HAR DIREKTIVET?

Syftet med direktivet är att upprätta en inre marknad för audiovisuella medietjänster* inom Europeiska unionen och att säkerställa att den fungerar korrekt, och att samtidigt bidra till främjandet av kulturell mångfald samt tillhandahålla en tillräckligt hög skyddsnivå för konsumenter och barn.

VIKTIGA PUNKTER

Genom EU:s direktiv om audiovisuella medietjänster regleras den EU-övergripande samordningen av nationell lagstiftning avseende alla audiovisuella medier, både traditionella tv-sändningar och audiovisuella medietjänster på begäran*.

Genom direktiv (EU) 2018/1808 ändras och uppdateras direktivet om audiovisuella medietjänster som en del av strategin för en digital inre marknad, i syfte att

  • utvidga vissa bestämmelser på det audiovisuella området till videodelningsplattformar liksom till audiovisuellt innehåll som delas genom vissa tjänster i sociala medier,
  • införa flexibilitet vad gäller de begränsningar som gäller för television,
  • stärka främjandet av europeiskt innehåll,
  • skydda barn och hantera hatpropaganda på ett effektivare sätt,
  • stärka nationella tillsynsmyndigheters oberoende.

EU-länderna måste säkerställa fri mottagning och får inte begränsa sändningen av audiovisuella medietjänster från andra EU-länder. Strängare regler än de som fastställs i detta direktiv kan tillämpas av länder under vissa omständigheter och enligt särskilda förfaranden. Nationella myndigheter måste uppmuntra till samreglering och självreglering genom nationella uppförandekoder.

Reklam

Audiovisuell reklam måste snabbt kunna kännas igen som audiovisuell reklam och får inte

  • använda subliminal teknik,
  • strida mot respekten för mänsklig värdighet,
  • innehålla eller främja diskriminering,
  • uppmuntra till ett beteende som är skadligt för hälsa eller säkerhet,
  • uppmuntra till ett beteende som är mycket skadligt för miljön.

Till sådan audiovisuell reklam som är förbjuden räknas

  • reklam för cigaretter och tobak, däribland för elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare,
  • alkoholreklam som särskilt riktar sig till minderåriga eller som uppmuntrar till överkonsumtion, bland en rad olika begränsningar,
  • reklam för receptbelagda läkemedel och receptbelagd behandling,
  • reklam som utnyttjar barns oerfarenhet eller godtrogenhet och förtroende för vuxna, eller utan skäl visar minderåriga i farliga situationer.

Ytterligare krav gäller för sponsoravtal och produktplacering, och programföretag ges ökad flexibilitet i fråga om reklamtid, med en ny gräns på 20 % av perioden mellan kl. 6.00 och kl. 18.00 och perioden mellan kl. 18.00 och kl. 00.00.

Skydd av barn

EU-länderna måste vidta åtgärder för att säkerställa att program som skulle kunna ”skada minderårigas fysiska, mentala eller moraliska utveckling” endast görs tillgängliga på ett sådant sätt att minderåriga under normala förhållanden inte kommer att höra eller se dem, genom att välja en lämplig sändningstid, åldersverifieringsverktyg eller andra tekniska åtgärder som står i proportion till den möjliga skadan. Det skadligaste innehållet, såsom meningslöst våld och pornografi, är föremål för de strängaste åtgärderna.

Minderåriga omfattas även av en högre skyddsnivå online: videodelningsplattformar är skyldiga att införa åtgärder för att skydda minderåriga mot skadligt innehåll.

Dessutom är det förbjudet med produktplacering i barnprogram. EU-länderna bör uppmuntra till användning av själv- och samreglering genom uppförandekoder avseende olämplig reklam i barnprogram för livsmedel och drycker som innehåller mycket fett, salt och socker.

Hatpropaganda

Audiovisuella medietjänster får inte innehålla incitament till våld eller hat riktat mot grupper eller en medlem av en grupp på grundval av diskriminering på grund av bland annat kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning eller nationalitet, i enlighet med artikel 21 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna.

Offentlig uppmaning att begå terroristbrott är också förbjudet.

Tillgänglighet

Leverantörer måste se till att deras tjänster kontinuerligt och gradvis blir mer tillgängliga för personer med funktionsnedsättning och uppmuntras till att utarbeta handlingsplaner för tillgänglighet för att uppnå detta.

EU-länderna måste utse en kontaktpunkt online till att tillhandahålla information och ta emot klagomål avseende tillgänglighetsfrågor. Information till allmänheten vid nödsituationer som tillhandahålls via audiovisuella medietjänster, exempelvis i samband med naturkatastrofer, måste vara tillgänglig för personer med funktionsnedsättning.

Videodelning

Leverantörer av videodelningsplattformstjänster* måste införa lämpliga åtgärder för att skydda minderåriga från innehåll som skulle kunna påverka deras fysiska, mentala eller moraliska utveckling och allmänheten från incitament till våld eller hat, eller från offentlig uppmaning att begå terroristbrott.

Till sådana åtgärder räknas bland annat

  • mekanismer för att användare ska kunna märka ut innehåll som överträder bestämmelserna och effektiva förfaranden för klagomål från användare,
  • tillhandahållande av effektiva åtgärder och verktyg för medieläskunnighet och ökad medvetenhet bland användarna om dessa åtgärder och verktyg.

Leverantörer av videodelningsplattformar har samma skyldigheter som leverantörer av audiovisuella tjänster vad gäller begränsningar för reklam och annat innehåll, med beaktande av den begränsade kontroll de kan utöva över reklam på sina plattformar som inte marknadsförs, säljs eller anordnas av dem.

Främjande av europeiska och oberoende verk

Leverantörer av audiovisuella medietjänster på beställning måste ha en andel på minst 30 % europeiska verk i sina kataloger och säkerställa en framträdande plats för sådana verk.

VILKEN PERIOD GÄLLER DIREKTIVET FÖR?

Det ursprungliga direktivet om audiovisuella medietjänster har gällt sedan den 5 maj 2010. De ändringar som infördes genom direktiv (EU) 2018/1808 har gällt sedan den 18 december 2018 och måste bli lag i EU-länderna senast den 19 september 2020.

BAKGRUND

Mer information finns här:

VIKTIGA BEGREPP

Audiovisuell medietjänst: en tjänst för att, med hjälp av elektroniska kommunikationsnät och under redaktionellt ansvar av en leverantör av medietjänster, tillhandahålla allmänheten program i syfte att informera, underhålla eller undervisa, antingen via sändning eller på beställning.
Audiovisuell medietjänst på begäran: en audiovisuell medietjänst som en leverantör av medietjänster tillhandahåller för att användaren ska kunna se program vid den tidpunkt som användaren väljer och på egen begäran, på grundval av en katalog med program som leverantören av medietjänster valt ut.
Videodelningsplattformstjänst: en tjänst som, i syfte att informera, underhålla eller undervisa, med hjälp av elektroniska kommunikationsnät erbjuder allmänheten program, användarframställda videor eller bådadera, för vilka leverantören av videodelningsplattformen inte har redaktionellt ansvar och vilkas anordnande avgörs av leverantören av videodelningsplattformen, bland annat genom användning av automatiska metoder eller algoritmer, i synnerhet genom visning, taggning och sekvensering.

HUVUDDOKUMENT

Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster) (EUT L 95, 15.4.2010, s. 1).

Fortlöpande ändringar av direktiv 2010/13/EU har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

ANKNYTANDE DOKUMENT

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 av den 15 mars 2017 om bekämpande av terrorism, om ersättande av rådets rambeslut 2002/475/RIF och om ändring av rådets beslut 2005/671/RIF (EUT L 88, 31.3.2017, s. 6).

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – En strategi för en inre digital marknad i Europa (COM(2015) 192 final, 6.5.2015).

Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EUT C 326, 26.10.2012, s. 391).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) (EGT L 108, 24.4.2002, s. 33).

Se den konsoliderade versionen.

Senast ändrat 17.05.2019

Top