Syftet med förordningen är att säkerställa en välfungerande inre marknad i EU genom att förhindra omotiverad geoblockering* och andra former av diskriminering som direkt eller indirekt grundar sig på kunders nationalitet, bosättningsort eller etableringsort i samband med transaktioner online och offline inom EU.
Förordningen gör inte näringsidkare skyldiga att leverera över gränserna (om näringsidkaren inte redan gör detta) eller att harmonisera priserna.
Däremot förbjuder den diskriminering av kunder i EU i fråga om åtkomst till varor och tjänster på grund av kundens nationalitet, bosättningsort eller etableringsort om den utländska kunden godtar de villkor som gäller inom landets gränser (dvs. kunden har samma rätt att handla som en lokal kund).

VIKTIGA PUNKTER

Tillämpningsområde

Förordningen gäller inte

rent interna situationer i EU-länder,
andra tjänster som finansiella och audiovisuella tjänster, transporttjänster, hälso- och sjukvårdstjänster och sociala tjänster i enlighet med EU:s tjänstedirektiv.

Förordningen gäller inte heller tjänster med upphovsrättsligt skyddat innehåll, såsom musikströmmingstjänster, e-böcker, programvara och videospel. Detta kommer emellertid att ses över när förordningen utvärderas.

Åtkomst till onlinegränssnitt

Enligt förordningen är det förbjudet att blockera åtkomsten till webbplatser och att omdirigera kunder om kunden inte först har gett sitt medgivande.

Även om kunden har gett sitt medgivande till att bli omdirigerad måste den ursprungliga versionen av den webbplats som kunden besökt förbli tillgänglig.

Om blockering, begränsad åtkomst eller omdirigering är motiverad enligt EU-rätten, eller nationell rätt i enlighet med EU-rätten, måste näringsidkarna ge en tydlig förklaring till kunderna.

Villkor för åtkomst till varor eller tjänster

Det finns tre specifika situationer där näringsidkare inte kan tillämpa olika allmänna villkor för åtkomst till varor eller tjänster av skäl som rör en kunds nationalitet, bosättningsort eller etableringsort såvida det inte sker i överensstämmelse med EU-rätten, eller nationell rätt i enlighet med EU-rätten. Detta gäller vid

försäljning av varor som levereras till ett område som näringsidkaren erbjuder leverans till (eller där kunden kan hämta varan),
försäljning av tjänster som levereras elektroniskt,
försäljning av tjänster som tillhandahålls på en specifik fysisk plats.

Betalningsmedel

Näringsidkarna har rätt att godta vilka betalningsmedel och kortmärken de vill. De har däremot inte rätt att göra åtskillnader inom samma betalningsmedel eller kortmärke av skäl som rör

kundens nationalitet, bosättningsort eller etableringsort,
den plats där betalkontot finns,
betaltjänstleverantörens etableringsort,
betalningsmedlets utfärdandeort.

Näringsidkare anses göra åtskillnader när de vägrar en betalning om

betalningen har gjorts i form av en elektronisk transaktion via girering, autogirering eller en kortbaserad betalning av samma märke och kategori,
betalningen görs i en valuta som näringsidkaren godtar, och
autentiseringskraven är uppfyllda.

Näringsidkare kan dock ta ut avgifter för användning av en kortbaserad betalning för vilken förmedlingsavgifter* inte regleras i EU:s bestämmelser om avgifter för kortbaserade betalningar.

Förhållande till konkurrensrätten och passiv försäljning

Generellt sett har förordningen ingen inverkan på konkurrensreglerna, särskilt artiklarna 101 och 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Avtal om aktiv försäljning* kommer även i fortsättningen att regleras genom EU:s bestämmelser om undantag för vertikala avtal om produktion och distribution. Däremot tillämpas geoblockeringsförordningen på passiv försäljning*: det är inte tillåtet med restriktiva avtal med leverantörer som kräver att en näringsidkare behandlar kunder från andra EU-länder annorlunda i samband med sådan försäljning, på ett sätt som är förbjudet enligt förordningen, och sådana avtal ska lämnas utan avseende.

Översyn

Europeiska kommissionen kommer senast i mars 2020 och därefter vart femte år att lägga fram en rapport där den utvärderar tillämpningen av förordningen. Den första rapporten kommer att undersöka huruvida förordningens tillämpningsområde kan utvidgas.

VILKEN PERIOD GÄLLER FÖRORDNINGEN FÖR?

Förordningen gäller sedan den 3 december 2018.

BAKGRUND

Mer information finns här:

Geoblockering (Europeiska kommissionen).
Tio centrala inslag i geoblockeringsförordningen (Europeiska kommissionen).
Geoblockeringsförordningen – frågor och svar (Europeiska kommissionen).

VIKTIGA BEGREPP

Geoblockering: diskriminerande metoder som en näringsidkare använder sig av för att förhindra att nätkunder får åtkomst till produkter eller tjänster som erbjuds på en webbplats som är etablerad i ett annat land och kan köpa dessa produkter eller tjänster. Exempel på sådana metoder är att blockera tillgången till webbplatser över gränserna och hindra nätkunder från att slutföra en order och köpa varor eller tjänster när de besöker en webbplats från utlandet.

Förmedlingsavgifter: avgifter som en kortinnehavares bank debiterar en återförsäljares bank varje gång en konsument gör ett kortbaserat inköp.

Aktiv försäljning: i samband med ensamåterförsäljaravtal avses med detta försäljning där man aktivt kontaktar enskilda kunder inom en annan återförsäljares exklusiva område.

Passiv försäljning: försäljning där man tillgodoser beställningar som gjorts på eget initiativ av kunder inom ett område där näringsidkaren inte är verksam.

HUVUDDOKUMENT

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/302 av den 28 februari 2018 om åtgärder mot omotiverad geoblockering och andra former av diskriminering på grund av kunders nationalitet, bosättningsort eller etableringsort på den inre marknaden och om ändring av förordningarna (EG) nr 2006/2004 och (EU) 2017/2394 samt direktiv 2009/22/EG (EUT L 60, 2.3.2018, s. 1).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376, 27.12.2006, s. 36).

Kommissionens förordning (EU) nr 330/2010 av den 20 april 2010 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden (EUT L 102, 23.4.2010, s. 1).

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/751 av den 29 april 2015 om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner (EUT L 123, 19.5.2015, s. 1).

Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – Tredje delen: Unionens politik och inre åtgärder – Avdelning VII – Gemensamma regler om konkurrens, beskattning och tillnärmning av lagstiftning – Kapitel 1: Konkurrensregler – Avsnitt 1: Regler tillämpliga på företag – Artikel 101 (f.d. artikel 81 FEG) (EUT C 202, 7.6.2016, s. 88).

Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – Tredje delen: Unionens politik och inre åtgärder – Avdelning VII – Gemensamma regler om konkurrens, beskattning och tillnärmning av lagstiftning – Kapitel 1: Konkurrensregler – Avsnitt 1: Regler tillämpliga på företag – Artikel 102 (f.d. artikel 82 FEG) (EUT C 202, 7.6.2016, s. 89).

Senast ändrat 16.10.2018

Top

All