Snabbare och mer effektiva gränsöverskridande brottsutredningar i EU

I direktivet om den europeiska utredningsordern fastställs ett nytt, övergripande system som gör det möjligt för EU-länderna att få tillgång till bevis i andra EU-länder. Detta gäller för brottmål där mer än ett medlemsland är inblandat.

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets beslut 2014/41/EU av den 3 april 2014 om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området.

SAMMANFATTNING

Målet med direktivet är att förenkla och snabba på gränsöverskridande brottsutredningar i EU. Genom direktivet inrättas den europeiska utredningsordern som gör det möjligt för rättsliga myndigheter i ett EU-land (”den utfärdande staten”) att begära att bevis samlas in och förs över till ett annat EU-land (”den verkställande staten”).

Alla EU-länder är i princip skyldiga att erkänna och utföra en sådan begäran, eftersom den europeiska utredningsordern bygger på principen om ömsesidigt erkännande. De ska även göra det snabbt och utan ytterligare formaliteter.

Med hjälp av den europeiska utredningsordern blir det lättare att ta itu med kriminella brott som korruption, olaglig narkotikahandel och organiserad brottslighet. Till exempel kan grekisk polis be den motsvarande enheten i Förenade kungariket (1) att utföra en husrannsakan eller intervjua vittnen åt dem.

Befintliga EU-lagar inom detta område förbättras genom den europeiska utredningsordern då det i den fastställs strikta tidsfrister för att hur lång tid det får ta att samla in bevis som begärts. Dessutom begränsar den anledningarna till att avslå en förfrågan. Det leder även till mindre pappersarbete, genom inrättandet av ett enda standardiserat formulär som myndigheter kan använda för att be om hjälp när de letar efter bevis.

Viktiga aspekter av den europeiska utredningsordern

• Ett rättsligt beslut som utfärdats eller godkänts av ett EU-lands rättsliga myndighet för att vidta en eller flera undersökningsåtgärder i ett annat EU-land, i syfte att inhämta bevis i enlighet med detta direktiv.
• Kan även utfärdas för att få bevis som den ansvariga myndigheten i landet som ska genomföra den begärda undersökningen redan innehar.
• Kan begäras av en misstänkt eller anklagad eller av dennes advokat, enligt tillämpliga försvarsrättigheter i ett EU-land.
• Får inte påverka mänskliga rättigheter eller rättsprinciper, t.ex. rätten till försvar vid brottmål.
• Omfattar alla utredningsåtgärder, förutom att inrätta en gemensam utredningsgrupp
• Kan utfärdas för brott som anses vara kriminella eller gärningar eller överträdelser av regler som är straffbara enligt den nationella lagen i den utfärdande staten.

90 dagar för att agera

Den verkställande staten måste agera snabbt efter att de har fått en europeisk utredningsorder. Den kan endast vägra att agera under vissa omständigheter, t.ex. om begäran går emot landets grundläggande rättsprinciper eller skadar nationella säkerhetsintressen. Den verkställande staten ska betala alla kostnader som uppkommer av att svara på en begäran.

Organet som utför begäran kan välja en alternativ undersökningsåtgärd i stället för en europeisk utredningsorder om det tror att det kan leda till samma resultat.

Den europeiska utredningsordern möjliggör

• tillfälligt överförande av frihetsberövade personer för att samla in bevis,
• kontroller av misstänktas bankkonton och finanser,
• hemliga utredningar och avlyssning av telekommunikation,
• åtgärder för att bevara bevis.

Detta direktiv gäller i alla EU-länder förutom Danmark och Irland, som inte ville vara med. Det ersätter EU:s befintliga system för ömsesidig rättslig hjälp, främst EU:s konvention om ömsesidig rättslig hjälp från 2000 och rambeslut 2008/978/RIF om europeisk bevisinhämtningsorder.

Senast ändrat 10.09.2015

---

(1) Den 1 februari 2020 lämnar Storbritannien EU och blir ett tredjeland (land utanför EU).