6.10.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 351/3

—

upphäva den överklagade domen,

—

återförvisa målet till tribunalen, och

—

förplikta Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

För det första åsidosattes artikel 8.1 b i förordning 40/94 om gemenskapsvarumärken. Tribunalen tolkade denna regel och den fasta rättspraxisen om känneteckenslikhet och risk för förväxling felaktigt genom att härleda känneteckenslikhet mellan och en risk för förväxling av de varumärken som jämfördes ur överensstämmelsen mellan kännetecknens beståndsdelar. Dessa utgörs av en ren beskrivning av varornas beskaffenhet (nämligen uppgiften att de varor för vilka de jämförda varumärkena används är ”marinblå”). Vidare åsidosatte tribunalen nämnda regel och rättspraxis genom att fastställa att kännetecknet, till följd av bristande särskiljningsförmåga, inte kunde anses upplysa den berörda kundkretsen om att varorna härrörde från ett bestämt företag och på sätt hindrade att de förväxlades med varor från andra företag. Tribunalen felbedömde dessutom begreppet beskrivande upplysning då den inte ansåg att ”marinblå” beskrev de angivna varorna, vilka utgjordes av kläder, eller utgjorde en väsentlig kvalitet hos dessa varor.

2.

För det andra grundades den överklagade domen på felaktiga uppgifter. Tribunalen ansåg inte att den objektiva uppgiften ”marinblå” (på de aktuella språken, och särskilt på italienska och franska) beskrev de aktuella varorna i klasserna 18 och 25, trots att parterna var ense om att de kännetecken som jämfördes inkorporerade ett rent beskrivande begrepp, nämligen ”marinblå” på de aktuella unionsspråken samt att det varumärke som åberopats till stöd för invändningen, ”blu marino” på italienska, och det sökta varumärket, ”marine bleu” på franska, endast avvek lite grann från detta koncept. Dessutom hade harmoniseringsbyråns invändningsenhet och överklagandenämnd dessförinnan fastställt att ”marinblå” (på de aktuella europeiska språken) objektivt beskriver en vara. Tribunalen kunde inte frångå denna bedömning.

3.

För det tredje är fastställandet i domskälen i tribunalens dom av att ”marinblå” inte beskriver varorna motsägelsefull och bristfälligt motiverat. I punkt 54 konstaterade tribunalen själv att beståndsdelarna av de kännetecken som jämfördes betydde den aktuella färgtonen. I punkt 55 konstaterade tribunalen dessutom att denna betydelse var ”uppenbar”.

4.

För det fjärde antogs det överklagade beslutet med stöd av lagbestämmelser som inte är tillämpliga. Det rör sig närmare bestämt om bestämmelserna i förordning (EG) nr 207/2009 (1). Tribunalen borde ha tillämpat förordning (EG) nr 40/94 (2).