41999D0018

VERKSTÄLLANDE KOMMITTÉNS BESLUT

av den 28 april 1999

om förbättring av polissamarbetet för att förhindra och upptäcka brottsliga handlingar

(SCH/Com-ex (99) 18)

VERKSTÄLLANDE KOMMITTÉN HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av artikel 132 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet,

med beaktande av artikel 39 i samma konvention,

med beaktande av att den önskar fortsätta sina ansträngningar för att förbättra villkoren för det gränsöverskridande polissamarbetet, och

med beaktande av Verkställande kommitténs beslut av den 16 december 1998 (dokument SCH/Com-ex (98) 51 rev 3).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Principerna för polissamarbetet för att förhindra och upptäcka brottsliga handlingar i ordförandeskapets not av den 28 april 1999 (dokument SCH/I (98) 75 rev 5) skall godkännas.

Luxemburg den 28 april 1999.

C. H. Schapper

Ordförande

Ärende: Tillämpning av artikel 39. Förbättring av polissamarbetet för att förhindra och upptäcka brottsliga handlingar

SCH/I (98) 75 rev 5

Ett av det tyska ordförandeskapets mål är att förbättra polissamarbetet för att förhindra och upptäcka brottsliga handlingar. Vid mötet den 14 september 1998 lade det tyska ordförandeskapet fram not SCH/I (98) 55 rev med en beskrivning av problemen och förslag till lösningar.

Samtliga delegationer enades om att bristerna i polissamarbetet för att förhindra och upptäcka brottsliga handlingar kan minskas påtagligt genom att bestämmelserna i konventionen tolkas enhetligt och tillämpas med tanke på målen.

Schengenstaterna är eniga om att ett förbättrat polissamarbete för att förhindra och upptäcka brottsliga handlingar inte får inverka menligt på de rättsliga myndigheternas befogenheter.

Följande lösningar kan genomföras på kort sikt:

1) Förteckning

Enligt artikel 39 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och för att förbättra upptäckten och förhindrandet av brottsliga handlingar kan polismyndigheterna i Schengenstaterna utbyta information om

- utbytet av information inte kräver att tvångsåtgärder vidtas,

- utbyte av information tillåts i den mottagande avtalsslutande partens nationella lagstiftning och om verkställandet av framställningarna inte endast är förbehållet de rättsliga myndigheterna eller samtycke krävs.

Upptäckten och förhindrandet av brottsliga handlingar måste förbättras genom att polismyndigheterna i Schengenstaterna ges möjlighet att samarbeta, utan inblandning av de rättsliga myndigheterna, om tydliga misstankar eller verklig fara föreligger, i synnerhet för att vidta åtgärderna i följande förteckning. Denna förteckning är inte uttömmande. Dessa åtgärder skall vidtas om den mottagande statens och den framställande statens nationella lagstiftning tillåter det.

- Identifiering av fordonsinnehavare och förare.

- Framställningar om körkort.

- Spårande av aktuell adress och bostadsort.

- Identifiering av innehavare av telefon-, fax- och Internetabonnemang, om det gäller ett nummer som är offentligt.

- Polisens inhämtande av information på frivillig basis hos de berörda personerna(1).

- Identitetskontroll.

- Överföring av information från polisens informationssystem eller handlingar såvida bestämmelserna om uppgiftskydd medger det.

- Utarbetande av planer och harmonisering av spaningsverksamheten samt inledande av brådskande spaning (oberoende av spaning via SIS).

- Information om föremålens ursprung, särskilt när det gäller vapen och fordon (framställningar om försäljningskanalerna).

- Sammanställning av bevismaterial (konstaterande på plats av skador på fordon efter en smitningsolycka, spår av radering i dokumenten, etc.).

Varje Schengenstat kan dessutom i sina förbindelser med en eller flera andra stater enligt artikel 39 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet fastställa andra områden där polissamarbete kan äga rum utan inblandning av de rättsliga myndigheterna.

2) Bibehållande av förbehållet för de rättsliga myndigheterna (artikel 39.2)

Att utnyttja informationer som bevismaterial i samband med ett straffrättsligt förfarande är endast möjligt inom en viss tid om den mottagande staten avstår från kravet på en formell rättslig framställning förutom den framställning som polisen redan har gjort. De lagförande myndigheternas begränsade resurser bör användas för att lösa de brådskande problemen med att bekämpa brottsligheten och inte onödigtvis tas i anspråk för att lösa problemen med samtycke.

I artikel 39.2 anges dessutom inte hur de rättsliga myndigheternas samtycke skall begäras för att informationerna skall kunna användas som bevismaterial i samband med ett straffrättsligt förfarande. Staterna kan alltså själva bestämma vilket förfarande som skall tillämpas för att detta samtycke skall erhållas.

Schengenstaterna är eniga om att polismyndigheterna eller de rättsliga myndigheterna kan överlämna framställningar om samtycke och de handlingar om bevisupptagning som hänför sig till dessa på alla sätt som möjliggör ett snabbt överlämnande, förutsatt att överlämnandet innehåller en skriftlig registrering som gör det möjligt att bestämma dokumentets ursprung (t.ex. fax, e-post).

3) Förenkling av förfarandena

Förenklingen av förfarandena gör det likaså möjligt att påskynda upptäckten av brottsliga handlingar just i brådskande fall. Som exempel kan nämnas den lösning som anges i det bilaterala avtalet mellan två Schengenstater enligt vilken polismyndigheterna vid omedelbart förestående fara på begäran av de rättsliga myndigheterna kan bistå varandra direkt med förhör, husrannsakan och beslag av föremål.

Mot bakgrund av erfarenheterna från tillämpningen av detta avtal eller andra liknande avtal kommer Schengenstaterna att undersöka om sådana förfaranden kan utvecklas för förbindelserna mellan alla Schengenstaterna.

(1) När det gäller Österrike, Tyskland och Nederländerna, polisförhör på frivillig basis, enligt deras nationella lagstiftning.