(1)

Den samordning av medlemsstaternas ekonomiska politik inom unionen som föreskrivs i föredraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) förutsätter att de vägledande principerna om stabila priser, sunda offentliga finanser och monetära förhållanden samt en hållbar betalningsbalans iakttas.

(2)

Unionens ramverk för ekonomisk styrning, som omfattar ett komplext system för politisk samordning och övervakning av medlemsstaternas ekonomiska politik, har hjälpt medlemsstaterna att nå sina ekonomiska och finanspolitiska mål. Sedan fördraget om Europeiska unionen (3) (EU-fördraget), undertecknat i Maastricht den 7 februari 1992, har ramverket för ekonomisk styrning bidragit till makroekonomisk konvergens och sunda offentliga finanser, samt gjort det lättare att hantera makroekonomiska obalanser. Tillsammans med en gemensam penningpolitik och en gemensam valuta i euroområdet har ramverket för ekonomisk styrning skapat förutsättningar för ekonomisk stabilitet, hållbar och inkluderande ekonomisk tillväxt och högre sysselsättning för invånarna i unionen.

(3)

Stabilitets- och tillväxtpakten, som ursprungligen bestod av rådets förordningar (EG) nr 1466/97 (4) och (EG) nr 1467/97 (5) och Europeiska rådets resolution av den 17 juni 1997 (6), grundar sig på målet att uppnå sunda och hållbara offentliga finanser som ett medel att stärka förutsättningarna för prisstabilitet och för en stark, hållbar och inkluderande tillväxt som underbyggs av finansiell stabilitet, och därigenom stödja uppnåendet av unionens mål för hållbar tillväxt och sysselsättning.

(4)

Under den tredje etappen av Ekonomiska och monetära unionen är medlemsstaterna enligt artikel 126.1 i EUF-fördraget skyldiga att undvika alltför stora underskott i den offentliga sektorns finanser.

(5)

Unionens ramverk för ekonomisk styrning bör anpassas för att i högre grad ta hänsyn till att skillnaderna mellan medlemsstaterna vad gäller offentligfinansiell ställning, offentlig skuldsättning och ekonomiska utmaningar samt andra sårbarheter har ökat. De kraftfulla politiska åtgärder som vidtogs för att hantera covid-19-pandemin visade sig vara mycket effektiva för att mildra de ekonomiska och sociala konsekvenserna av den kris som pandemin orsakade, men ledde till att den offentliga och den privata sektorns skuldkvoter ökade väsentligt. Detta understryker hur viktigt det är att på ett gradvist, realistiskt, stadigt och tillväxtvänligt sätt som säkerställer utrymme för konjunkturutjämnande politik minska dessa skuldkvoter och underskott till sunda nivåer, att komma till rätta med makroekonomiska obalanser och samtidigt ta hänsyn till sysselsättningsmål och sociala mål. Unionens ramverk för ekonomisk styrning bör samtidigt anpassas för att göra det lättare att hantera de utmaningar som unionen står inför på medellång och lång sikt, såsom uppnåendet av en rättvis digital och grön omställning, inbegripet de klimatmål som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 (7), säkerställandet av energitrygghet, stödjandet av öppet strategiskt oberoende, hanteringen av den demografiska förändringen, stärkandet av social och ekonomisk resiliens och varaktig konvergens samt genomförandet av den strategiska kompassen för säkerhet och försvar, vilka alla förutsätter reformer och varaktigt höga investeringsnivåer under de närmaste åren.

(6)

Sunda och hållbara offentliga finanser och en hållbar och inkluderande tillväxt bör främjas av unionens ramverk för ekonomisk styrning, och ramverket bör därför göra åtskillnad mellan medlemsstaterna genom att ta hänsyn till deras utmaningar avseende den offentliga skuldsättningen och deras ekonomiska utmaningar och genom att tillåta en flerårig landsspecifik offentligfinansiell utvecklingsbana, samtidigt som en effektiv multilateral övervakning säkerställs och principen om likabehandling respekteras.

(7)

För att säkerställa ett transparent och gemensamt unionsregelverk som bygger på de referensvärden som avses i artikel 126.2 i EUF-fördraget och i protokoll nr 12 om förfarande vid alltför stora underskott som fogats till EU-fördraget och EUF-fördraget (protokoll [nr 12]) bör samtidigt en starkare verkställighet som underbygger den multilaterala övervakningen vara en nödvändig motvikt till en riskbaserad övervakning som tillåter landsspecifika offentligfinansiella utvecklingsbanor.

(8)

För att förenkla unionens finanspolitiska ramverk och öka transparensen bör fastställandet av den offentligfinansiella utgiftsbanan och genomförandet av den årliga offentligfinansiella övervakningen för varje medlemsstat baseras på en enda operativ indikator som är knuten till skuldhållbarhet. Denna enda operativa indikator bör vara baserad på nationellt finansierade primära nettoutgifter, det vill säga offentliga utgifter efter avdrag för ränteutgifter, diskretionära åtgärder på inkomstsidan, utgifter för unionsprogram som till fullo motsvaras av inkomster i form av unionsmedel, nationella utgifter för samfinansiering av program som finansieras av unionen samt konjunkturberoende delar av utgifter för arbetslöshetsersättning. I linje med de vägledande principer som kommissionen använder för att klassificera transaktioner som ”engångsåtgärder” och andra tillfälliga åtgärder, bör dessa engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder också uteslutas från nettoutgiftsindikatorn. Denna indikator påverkas inte av automatiska stabilisatorer och andra utgiftsfluktuationer som ligger utanför regeringens direkta kontroll utan ger utrymme för konjunkturutjämnande makroekonomisk stabilisering.

(9)

Det förfarande vid alltför stora underskott vid överträdelser av referensvärdet för underskott på 3 % av bruttonationalprodukten (BNP) som avses i artikel 126.2 i EUF-fördraget och i protokoll nr 12 är ett väletablerat inslag i unionens offentligfinansiella övervakning som har varit effektivt när det gäller att påverka finanspolitiken i medlemsstaterna.

(10)

För att stärka förfarandet vid alltför stora underskott vid överträdelser av skuldkriteriet på 60 % av BNP som avses i artikel 126.2 i EUF-fördraget och i protokoll nr 12 bör fokus ligga på avsteg från den nettoutgiftsbana som rådet har fastställt enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1263 (8).

(11)

Enligt förordning (EU) 2024/1263 skulle rådet, på rekommendation från kommissionen, kunna tillåta medlemsstaterna att avvika från den nettoutgiftsbana som rådet har fastställt enligt den förordningen i händelse av en allvarlig konjunkturnedgång inom euroområdet eller unionen som helhet, eller i händelse av exceptionella omständigheter utanför regeringens kontroll som har stor inverkan på den berörda medlemsstatens offentliga finanser, under förutsättning att detta inte äventyrar den offentligfinansiella hållbarheten på medellång sikt. Sådan avvikelse bör följaktligen inte registreras i kontrollkontot och inte heller leda till att ett skuldbaserat underskottsförfarande inleds.

(12)

När kommissionen bedömer om ett alltför stort underskott föreligger i enlighet med artikel 126.3 i EUF-fördraget ska den beakta samtliga relevanta faktorer. Avsevärda utmaningar avseende den offentliga skulden i den berörda medlemsstaten bör betraktas som en viktig försvårande faktor.

(13)

Med erkännande av de ökande geopolitiska spänningarna och säkerhetsutmaningarna samt det motsvarande behovet för medlemsstaterna att bygga upp sin kapacitet, bör ökningen av offentliga investeringar i försvaret, i tillämpliga fall, beaktas som en relevant faktor vid bedömningen av om ett alltför stort underskott föreligger i enlighet med artikel 126.3 i EUF-fördraget. Denna faktor kan bedömas enligt unionsgenomsnitt, trender på medellång sikt eller andra relevanta riktmärken, samt med beaktande av de statistiska reglerna om bokföringstidpunkten för militära utgifter.

(14)

För att hålla reda på faktiska avvikelser från nettoutgiftsbanan enligt vad som fastställs i förordning (EU) 2024/1263 bör kommissionen inrätta ett kontrollkonto för varje medlemsstat för att registrera årliga avvikelser över tid. Informationen i kontrollkontot bör utgöra grunden för verkställighetsåtgärder. Kommissionen bör särskilt utarbeta en rapport enligt artikel 126.3 i EUF-fördraget där den offentliga skuldkvoten i förhållande till BNP överskrider referensvärdet, de offentliga finanserna inte är nära balans eller uppvisar överskott samt när de avvikelser som har registrerats i medlemsstatens kontrollkonto överskrider de fastställda årliga eller kumulativa tröskelvärdena. De offentliga finanserna ska anses vara nära balans om det offentliga underskottet inte är större än 0,5 % av BNP.

(15)

Den korrigerande nettoutgiftsbanan enligt förfarandet vid alltför stora underskott bör minska eller bevara underskottet i de offentliga finanserna under det referensvärde på 3 % av BNP som avses i artikel 126.2 i EUF-fördraget och i protokoll nr 12 vid den tidsfrist som fastställts av rådet. Den korrigerade nettoutgiftsbanan inom förfarandet vid alltför stora underskott bör i princip vara den som ursprungligen fastställdes av rådet, samtidigt som man beaktar behovet av att säkerställa en minsta strukturell anpassning på 0,5 % av BNP i händelse av en överträdelse av skuldkriteriet eller behovet av att i regel korrigera avvikelsen från banan i händelse av att skuldkriteriet överträds. Om den ursprungliga banan på grund av objektiva omständigheter inte längre är genomförbar bör rådet kunna föreslå en reviderad bana enligt förfarandet vid alltför stora underskott.

(16)

För medlemsstater som omfattas av ett förfarande vid alltför stora underskott bör rådet, på rekommendation från kommissionen, kunna förlänga tidsfristen för korrigeringen av det alltför stora underskottet om rådet fastställer att det har inträffat en allvarlig konjunkturnedgång inom euroområdet eller unionen som helhet i enlighet med förordningen (EU) 2024/1263, eller i händelse av exceptionella omständigheter utanför regeringens kontroll som har stor inverkan på den berörda medlemsstatens offentliga finanser i enlighet med förordningen (EU) 2024/1263, under förutsättning att detta inte äventyrar den offentligfinansiella hållbarheten på medellång sikt.

(17)

Särskilda bestämmelser i förordning (EG) nr 1467/97 gällande intäkter till pensionssystem som tillhör andra pelaren bör utgå eftersom den nettoutgiftsbana som fastställs av rådet redan bör beakta intäktsförluster som är relaterade till sådana intäkter.

(18)

Oberoende finanspolitiska institutioner har bevisligen främjat offentligfinansiell disciplin och stärkt trovärdigheten i medlemsstaternas offentliga finanser. För att stärka det nationella ägarskapet bör oberoende finanspolitiska institutioners uppdrag bibehållas inom unionens reformerade ramverk för ekonomisk styrning. En permanent och mer oberoende europeisk finanspolitisk nämnd bör ha en mer framstående, rådgivande roll inom unionens ramverk för ekonomisk styrning.

(19)

Tydliga villkor bör fastställas för upphävande av förfaranden vid alltför stora underskott. För upphävande bör det krävas att underskottet på ett trovärdigt sätt ligger kvar under det referensvärde på 3 % av BNP som avses i artikel 126.2 i EUF-fördraget och i protokoll nr 12 och, för ett skuldbaserat underskottsförfarande, att medlemsstaten visar att det följer nettoutgiftsbanan inom förfarandet vid alltför stora underskott.

(20)

De böter som anges i artikel 126.11 i EUF-fördraget bör inte fastställas som ett minimibelopp utan bör ackumuleras till dess att effektiva åtgärder vidtagits, för att utgöra ett verkligt incitament att följa de förelägganden som medlemsstaterna har fått inom ramen för ett förfarande vid alltför stora underskott i enlighet med artikel 126.9 i EUF-fördraget.

(21)

Denna ändringsförordning ingår i ett paket tillsammans med förordning (EU) 2024/1263 och rådets direktiv (EU) 2024/1265 (9). Tillsammans reformerar dessa tre lagstiftningsakter (reformen av ramverket för ekonomisk styrning) unionens ramverk för ekonomisk styrning och införlivar därvid i unionsrätten innehållet i avdelning III (Finanspolitisk överenskommelse) i fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen (10) av den 2 mars 2012 (SSS-fördraget), i enlighet med artikel 16 i det fördraget. Med utgångspunkt i medlemsstaternas erfarenheter av att genomföra SSS-fördraget behålls finanspaktens medelfristiga perspektiv i reformen av ramverket för ekonomisk styrning som ett verktyg för att uppnå budgetdisciplin och främja tillväxt. I reformen av ramverket för ekonomisk styrning förstärks den landsspecifika dimensionen i syfte att stärka det nationella ägarskapet genom att bland annat bibehålla de oberoende finanspolitiska institutionernas rådgivande roll, huvudsakligen på grundval av de i finanspakten omnämnda gemensamma principer för nationella finanspolitiska korrigeringsmekanismer som föreslagits av kommissionen i dess meddelande av den 20 juni 2012 i enlighet med artikel 3.2 i SSS-fördraget. Den analys av utgifter med avdrag för diskretionära åtgärder på inkomstsidan som behövs för att göra en samlad bedömning av efterlevnaden i enlighet med finanspakten beskrivs i förordning (EU) 2024/1263. Precis som i den finanspakten är tillfälliga avvikelser från den medelfristiga planen endast tillåtna i enlighet med förordning (EU) 2024/1263 och i enlighet med bestämmelserna om kontrollkontot om det föreligger exceptionella omständigheter. På liknande sätt som i finanspakten bör, vid betydande avvikelser från den medelfristiga planen, åtgärder vidtas för att korrigera avvikelserna under en fastställd tidsperiod. Genom reformen av ramverket för ekonomisk styrning stärks budgetövervakningen och förfarandena för efterlevnadskontroll i syfte att fullgöra åtagandet om att främja sunda och hållbara offentliga finanser och en hållbar och inkluderande tillväxt. I reformen av ramverket för ekonomisk styrning behålls därmed finanspaktens grundläggande mål om budgetdisciplin och skuldhållbarhet.

(22)

Det krävs övergångsbestämmelser för medlemsstater som omfattas av ett förfarande vid alltför stora underskott när det reformerade regelverket träder i kraft. Rekommendationer enligt artikel 126.7 i EUF-fördraget och förelägganden enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget som har antagits innan denna ändringsförordning träder i kraft måste ändras så att de anpassas till de ändrade bestämmelserna i förordning (EG) nr 1467/97. Detta skulle möjliggöra för rådet att fastställa en korrigerande nettoutgiftsbana som är förenlig med dessa nya bestämmelser för medlemsstater som har vidtagit åtgärder, utan att inleda förfarandet vid alltför stora underskott.

(23)

Med tanke på att reglerna för det underskottsbaserade förfarandet vid alltför stora underskott är oförändrade med en årlig minsta strukturell förstärkning på minst 0,5 % av BNP som riktmärke, i ett läge där räntesituationen förändrats avsevärt, får kommissionen under en övergångsperiod 2025, 2026 och 2027 – för att inte äventyra de positiva effekterna av faciliteten för återhämtning och resiliens, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 (11) – anpassa riktmärket efter ökningen i räntebetalningar när den fastställer den föreslagna korrigerade banan som avser den första medelfristiga finans- och strukturpolitiska planen för åren 2025, 2026 och 2027 inom ramen för förfarandet vid alltför stora underskott, förutsatt att den berörda medlemsstaten redogör för hur den kommer att säkerställa det faktiska genomförandet av reformer och investeringar för att hantera de främsta utmaningar som fastställts inom ramen för den europeiska planeringsterminen, särskilt i de landsspecifika rekommendationerna, och ta itu med följande gemensamma prioriteringar för unionen i förordning (EU) 2024/1263, i överensstämmelse med målet att uppnå en grön och digital omställning och bygga upp försvarskapaciteten.

(24)

Förordning (EG) nr 1467/97 bör därför ändras i enlighet med detta.

(25)

Med tanke på den befintliga fristen enligt stabilitets- och tillväxtpakten, bör denna förordning skyndsamt träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

1.

Artiklarna 1 och 2 ska ersättas med följande:

(*1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1263 av den 29 april 2024 om en effektiv samordning av den ekonomiska politiken och multilateral budgetövervakning samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1466/97 (EUT L, 2024/1263, 30.4.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1263/oj)."

(*2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 av den 12 februari 2021 om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens (EUT L 57 18.2.2021, s. 17).” "

2.

Artikel 3 ska ersättas med följande:

(*3)  Rådets förordning (EG) nr 479/2009 av den 25 maj 2009 om tillämpningen av protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott som är fogat till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EUT L 145, 10.6.2009, s. 1).” "

3.

Artikel 4 ska ersättas med följande:

4.

Artikel 5 ska ändras på följande sätt:

5.

Artikel 6.1 ska ersättas med följande:

6.

Artikel 8 ska ersättas med följande:

7.

Artikel 9.1 ska ersättas med följande:

8.

Artikel 10 ska ersättas med följande:

9.

Artikel 10a ska ändras på följande sätt:

10.

Artikel 12 ska ersättas med följande:

11.

Artiklarna 14 och 15 ska ersättas med följande:

12.

Artikel 16 ska ersättas med följande:

13.

Artikel 17 ska utgå.

14.

Artikel 17a ska ersättas med följande:

15.

Följande artikel ska införas:

16.

Bilagan ska utgå.