19.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 249/10

(1)

I artikel 26 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt fastställs att den inre marknaden ska omfatta ett område utan inre gränser, där fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital säkerställs. Enligt artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen ska medlemsstaterna vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att de fullgör sina skyldigheter enligt unionslagstiftningen.

(2)

Den inre marknaden erbjuder många möjligheter för enskilda personer som vill bo och arbeta i en annan medlemsstat samt för företag som vill utvidga sina marknader. Även om den inre marknaden generellt sett fungerar bra, uppstår det ibland problem när myndigheterna inte följer unionslagstiftningen.

(3)

Solvit skapades som ett nätverk av centrum som medlemsstaterna inrättat inom ramen för sina egna nationella myndigheter, i enlighet med rekommendation 2001/893/EG av den 7 december 2001 om principer för användning av ”Solvit” – problemlösningsnätverket för den inre marknaden (1). Det ska vara ett snabbt och informellt sätt att lösa de problem som enskilda personer och företag kan möta, när de utnyttjar sina rättigheter på den inre marknaden.

(4)

Solvit är visserligen informellt och pragmatiskt till sin karaktär, men är utformat så att det ska säkerställa att de lösningar man kommer fram till följer unionslagstiftningen. Solvit bygger på en transparent problemlösningsprocess för två medlemsstater. Även om kommissionen normalt inte deltar i problemlösningen, står den i nära kontakt med Solvitcentrumen, tillhandahåller regelbunden juridisk utbildning och bistår även med informell rådgivning i vissa komplicerade ärenden. Kommissionen övervakar även Solvits ärendehantering och resultat via onlinedatabasen och kan ingripa, om Solvitcentrumen skulle föreslå lösningar som inte följer unionslagstiftningen. Detta upplägg bidrar inte enbart till lagenliga resultat i varje enskilt ärende, utan en utvärdering visar också att Solvits arbete har lett till att de nationella myndigheterna generellt sett har blivit bättre på att följa unionslagstiftningen.

(5)

Solvit har utvecklats betydligt sedan starten. Nätverket hanterar nu tio gånger fler ärenden än för tio år sedan. Spännvidden mellan de olika ärendena är också betydligt större än man ursprungligen hade tänkt sig. Det stora flertalet ärenden kan framgångsrikt lösas på i genomsnitt nio veckor, vilket leder till en hög tillfredsställelsegrad hos de enskilda personer och företag som har använt Solvit.

(6)

Även om Solvit har varit en framgång, har den ökade användningen också lett till ökade problem. Under 2010 genomfördes en ingående utvärdering av nätverket som visade att alla Solvitcentrum inte är lika väl rustade eller har samma förutsättningar. Ärendehanteringen och servicenivån varierade också i nätverket. Dessutom hittar alltför få personer och företag till Solvit.

(7)

Dessa resultat visar att det är nödvändigt att vidta åtgärder för att stärka Solvit ytterligare och göra det ännu synligare både på och utanför internet. Detta framhölls i kommissionens arbetsdokument Reinforcing effective problem-solving in the Single Market, i meddelandet Bättre styrning av den inre marknaden  (2) och i rapporten om EU-medlemskapet (3). Som ett led i detta bör rekommendation 2001/893/EG ersättas med en ny rekommendation, som utifrån bästa praxis ska klargöra vad det är som Solvit bör leverera. Den ska fastställa mål och standarder för såväl medlemsstater som kommissionen, så att företag och medborgare får effektiv hjälp i fall där unionslagstiftningen inte följs. Den ska också säkerställa att Solvitcentrumen tillämpar samma regler och erbjuder en enhetlig servicenivå i hela nätverket.

(8)

För att se till att uppdraget tolkas enhetligt i hela nätverket fastställs i denna rekommendation vilka olika typer av ärenden som ska handläggas av Solvit. I rekommendation 2001/893/EG konstaterades att Solvit handlägger ärenden där ”reglerna för den inre marknaden” har ”tillämpats felaktigt”. Att fastställa tillämpningsområdet på det sättet har lett till bristande konsekvens. För det första har det hävdats att begreppet felaktig tillämpning innebär att Solvitcentrumen inte kan hantera ärenden där de nationella reglerna står i strid med unionslagstiftningen (så kallade strukturella ärenden) och för det andra att Solvit endast kan agera, när den berörda unionslagstiftningen avser den inre marknaden.

(9)

Solvitärenden definieras nu som samtliga gränsöverskridande problem som uppstår till följd av att en myndighet kan ha överträtt unionslagstiftningen om den inre marknaden, i den utsträckning som sådana problem inte är föremål för rättsliga förfaranden på antingen nationell nivå eller EU-nivå.

(10)

Begreppet ”överträdelse” används för att specificera att Solvitcentrumen tar sig an alla ärenden där myndigheter inte följer unionslagstiftningen om den inre marknaden, oavsett den bakomliggande orsaken till problemet. Det stora flertalet ärenden som Solvit hanterar rör sig om situationer där en myndighet tillämpar unionslagstiftningen om den inre marknaden på ett felaktigt sätt. Solvitcentrumen har emellertid också visat sig kunna ge effektiv hjälp när det uppstår strukturella problem. Även om strukturella ärenden endast utgör en liten del av Solvits samlade ärendehantering, är det viktigt att Solvit tar sig an sådana ärenden så att de problemen inte går spårlöst förbi. Detta utgör den bästa garantin för att strukturella problem hanteras effektivt och på rätt nivå.

(11)

I den här rekommendationen bekräftas det att Solvit hanterar ärenden som rör ett gränsöverskridande problem med en myndighet. Kriteriet att det ska vara gränsöverskridande säkerställer att ett Solvitärende hanteras av Solvitcentrum i två medlemsstater, vilket garanterar öppenhet och resultat som håller hög kvalitet. Myndighetskriteriet är kopplat till att Solvit ingår i den nationella förvaltningen och endast agerar på informell basis.

(12)

Den här rekommendationen ska också klargöra vilken servicenivå som enskilda personer och företag kan förvänta sig av Solvit. Den anger hur de sökande ska informeras och vilket minimistöd de bör erbjudas. Här klargörs också de olika förfarandeåtgärder och tidsfrister som ska följas när ett Solvitärende hanteras samt den uppföljning som ska ske när ett ärende inte kan lösas.

(13)

I denna rekommendation fastställs även de minimistandarder som Solvitcentrumen ska följa när det gäller organisation, juridisk sakkunskap och kontakter med andra nätverk. Här klargörs också kommissionens roll inom Solvitnätverket.

(14)

Kommissionen har nyligen byggt om Solvits onlinedatabas till en separat modul i informationssystemet för den inre marknaden. Mot bakgrund av denna tekniska integration ska även Solvitförfaranden omfattas av reglerna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1024/2012 av den 25 oktober 2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden och om upphävande av kommissionens beslut 2008/49/EG (IMI-förordningen) (4) om behandling av personuppgifter och konfidentiell information. I denna rekommendation specificeras vissa aspekter på hur personuppgifterna i Solvit ska behandlas i enlighet med IMI-förordningen.

(15)

Syftet med rekommendationen är inte att ange hur kommissionen ska behandla de klagomål som inkommer direkt till kommissionen och påverkar inte på något sätt dess roll som fördragens väktare. Syftet är inte heller att fastställa hur EU Pilot-projektet ska fungera och de nationella EU Pilot-samordnarnas roll. Dessa frågor behandlas i särskilda riktlinjer som regelbundet uppdateras.

1.

Solvitcentrumen ska vara nåbara per telefon eller e-post och ska omgående svara på inkomna meddelanden.

2.

Sökandena ska inom en vecka få en första reaktion på sitt problem, inklusive information om huruvida Solvit kan ta sig an ärendet med de lämnade uppgifterna. Vid behov ska de samtidigt uppmanas att lämna alla nödvändiga underlag för att behandla deras ärende. Inom en månad efter denna första bedömning ska sökandena, om deras ärendeakt är fullständig, få en bekräftelse på om det huvudansvariga centrumet har godkänt ärendet och om ett Solvitärende därmed har inletts.

3.

Om ett problem inte kan behandlas som Solvitärende, ska den sökande underrättas om skälen till detta samt få råd om eventuella andra möjligheter att lösa problemet, exempelvis att bli hänvisad till ett annat relevant informations- eller problemlösningsnätverk eller till den nationella behöriga myndigheten eller att problemet vid behov överförs dit.

4.

Inom tio veckor efter det att ärendet har inletts, ska sökanden få en lösning på sitt problem som exempelvis kan bestå av ett klargörande av tillämplig unionslagstiftning. I undantagsfall och framför allt när en lösning är nära eller om det rör sig om ett strukturellt problem, kan ärendet löpa längre än denna tidsfrist, under förutsättning att sökanden underrättas om detta, och i högst tio veckor.

5.

De sökande ska informeras om Solvitnätverkets informella karaktär och om gällande förfaranden och tidsfrister. Detta ska också inbegripa information om andra möjligheter till rättelse, en förvarning om att handläggningen av ett Solvit-ärende inte innebär att nationella tidsfrister för överklagande senareläggs samt att de lösningar som Solvit erbjuder är informella och inte kan överklagas. De sökande ska också informeras om att Solvit är kostnadsfritt. De sökande ska regelbundet få information om hur deras ärende fortskrider.

6.

Solvitförfarandena är visserligen av informell karaktär, men det hindrar inte sökanden från att inleda formella förfaranden på nationell nivå, vilket i så fall innebär att Solvitärendet avslutas.

7.

Om resultatet är framgångsrikt, ska sökanden få råd om vilka åtgärder som bör vidtas för att realisera den föreslagna lösningen.

8.

Så snart det står klart att ett ärende inte kommer att lösas genom Solvit, ska ärendet avslutas och sökanden underrättas utan dröjsmål. I så fall ska Solvit också ge sökanden råd om andra möjligheter till rättelse på nationell nivå eller unionsnivå. När sökande råds att lämna klagomål till kommissionen, bör Solvitcentrumen uppmana dem att hänvisa till tidigare Solvitförfaranden (genom att ange referensnummer och en kort sammanfattning av förfarandena). Olösta ärenden ska systematiskt rapporteras till kommissionen via databasen.

9.

När ärendet har avslutats, ska de sökande uppmanas att inkomma med återkoppling om hur ärendet har hanterats av Solvit.

1.

Varje medlemsstat ska ha ett Solvitcentrum.

2.

För att säkerställa att Solvitcentrumen kan utföra uppgifterna enligt denna rekommendation ska medlemsstaterna se till att centrumen

1.

Samtliga Solvitärenden ska hanteras av två Solvitcentrum, hemcentrumet och det huvudansvariga centrumet.

2.

Dessa båda centrum ska samarbeta på ett öppet och överskådligt sätt för att hitta snabba och effektiva lösningar för de sökande.

3.

Hemcentrumet och det huvudansvariga centrumet ska enas om vilket språk som de ska använda för inbördes kommunikation och betänka att syftet är att genom informella kontakter lösa problemen så snabbt och effektivt som möjligt samt att säkerställa insyn och rapportering.

4.

Alla inkomna problem, bedömningar som har gjorts av de Solvitcentrum som hanterar ärendet, vidtagna åtgärder och föreslagna lösningar ska registreras i Solvitdatabasen på ett klart och uttömmande sätt. Om ett ärende uppvisar strukturella problem, bör detta markeras i databasen så att kommissionen kan övervaka dessa ärenden systematiskt.

5.

Alla föreslagna lösningar ska alltid överensstämma med unionslagstiftningen.

6.

Solvitcentrumen ska följa de detaljerade ärendehanteringsreglerna i Solvits handbok för ärendehantering som kommissionen regelbundet ska se över i samarbete med Solvitcentrumen.

1.

Hemcentrumet ska registrera samtliga rättsliga problem som har inkommit, oavsett om de utgör Solvitärenden eller ej.

2.

När hemcentrumet har godtagit att handlägga ett klagomål som Solvitärende, ska det upprätta en fullständig ärendeakt och genomföra en grundlig juridisk analys av problemet innan det överlämnas till det huvudansvariga centrumet.

3.

När det får ett förslag till lösning från det huvudansvariga centrumet som även omfattar ett klargörande av tillämplig unionslagstiftning, ska det kontrollera att lösningen överensstämmer med unionslagstiftningen.

4.

Hemcentrumet ska ge sökanden aktuell och lämplig information under relevanta steg i förfarandet.

1.

Det huvudansvariga centrumet ska bekräfta att det tar sig an ett ärende, inom en vecka efter att det skickats från hemcentrumet.

2.

Det huvudansvariga centrumet ska sträva efter att för de sökande erbjuda lösningar som även innehåller klargöranden av tillämplig unionslagstiftning och ska fortlöpande underrätta hemcentrumet om hur ärendet fortskrider.

3.

Om det problem som sökanden har lämnat in utgör ett strukturellt problem, ska det huvudansvariga centrumet snarast möjligt bedöma om det kan lösas genom Solvitförfarandet. Om centrumet anser att detta inte är möjligt, ska det avsluta ärendet som olöst och underrätta berörda nationella myndigheter som ansvarar för ett korrekt genomförande av unionslagstiftningen i den medlemsstaten, för att på så sätt säkerställa att denna överträdelse av unionslagstiftningen upphör. Kommissionen ska också underrättas via databasen.

1.

Kommissionen ska bistå och stödja Solvits funktion genom att

2.

Om så är lämpligt, får kommissionen för snabba och informella lösningar hänskjuta inkomna klagomål till Solvit, förutsatt att sökanden samtycker till detta.

1.

Solvitcentrumen bör utföra regelbundna kvalitetskontroller av de ärenden de handlägger i egenskap av hemcentrum respektive huvudansvarigt centrum, så detaljerat som handboken för ärendehantering anger.

2.

Kommissionen ska genomföra regelbundna övergripande kvalitetskontroller av samtliga ärenden och påtala potentiella problem för de berörda Solvitcentrumen, som ska vidta lämpliga åtgärder för att komma till rätta med de konstaterade bristerna.

3.

Kommissionen ska regelbundet lämna rapporter om Solvits kvalitet och resultat. Den ska även lämna rapporter om vilken typ av problem som har inkommit till Solvit och vilka ärenden som Solvit har handlagt i syfte att fastställa trender och kartlägga vilka problem som kvarstår på den inre marknaden. Inom denna rapporteringsram ska kommissionen rapportera strukturella ärenden separat.

1.

Kommissionen ska arbeta för att europeiska intresseorganisationer och EU-institutionerna får ökad kännedom om Solvit och använder det i större utsträckning samt förbättra Solvits tillgänglighet och närvaro på internet.

2.

Medlemsstaterna ska se till att det finns användarvänlig information och lätt tillgång till Solvittjänsterna, särskilt på den offentliga förvaltningen alla relevanta webbplatser.

3.

Medlemsstaterna ska också vidta åtgärder för att öka kännedomen om Solvit bland sina aktörer. Kommissionen ska stödja sådan verksamhet.

1.

För att säkerställa att de sökande får effektiv hjälp ska Solvitcentrumen samarbeta med andra europeiska och nationella informations- och hjälpnätverk, exempelvis Ditt Europa, Europa Direkt, Ditt Europa – Rådgivning, Enterprise Europe Network (nätverket för företag i Europa), Konsument Europa, Eures, Fin-Net och Europeiska ombudsmannanätverket. Solvitcentrumen ska också etablera ett gott samarbete med de olika nationella ledamöterna i Administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen för att på så sätt möjliggöra en effektiv handläggning av ärenden som rör social trygghet.

2.

Solvitcentrumen ska ha regelbundna kontakter och ett nära samarbete med sina nationella EU Pilot-kontaktpunkter i syfte att säkerställa ett verkligt informationsutbyte om inkomna ärenden och klagomål.

3.

Kommissionen ska underlätta ett sådant samarbete genom att bland annat anordna gemensamma nätverksevenemang och upprätta tekniska anslutningsmöjligheter till de nätverk och kontaktpunkter som anges i punkt 1 (7).

1.

De sökande ska kunna lämna sina klagomål till Solvit via ett publikt gränssnitt som är knutet till informationssystemet för den inre marknaden och som kommissionen tillhandahåller. De sökande får inte ha tillgång till Solvitdatabasen.

2.

Hemcentrumet och det huvudansvariga centrumet ska ha tillgång till Solvitdatabasen och kunna handlägga aktuella ärenden via denna databas. Detta inbegriper tillgång till den sökandes personuppgifter.

3.

Andra Solvitcentrum som inte handlägger ett visst ärende samt kommissionen ska ha skrivskyddad åtkomst till anonym information om ärendet.

4.

För att underlätta problemlösning ska hemcentrumet normalt röja den sökandes identitet för det huvudansvariga centrumet. Den sökande ska underrättas om detta när förfarandet inleds samt ges möjlighet att motsätta sig detta. I så fall ska den sökandes identitet inte röjas.

5.

Den information som sökanden har lämnat ska det huvudansvariga centrumet och de myndigheter som berörs av klagomålet bara använda till att försöka finna en lösning på ärendet. Tjänstemän som handlägger ärendet ska behandla personuppgifterna enbart för det syfte som de är inlämnade för. Lämpliga åtgärder bör också vidtas för att skydda kommersiellt känslig information som inte inbegriper personuppgifter.

6.

Ett ärende får bara överföras till ett annat nätverk eller en annan organisation för problemlösning, om den sökande har samtyckt till detta.

7.

Kommissionens personal ska bara få tillgång till de sökandes personuppgifter om detta krävs för att

8.

Solvitärendens personuppgifter ska spärras i informationssystemet för den inre marknaden i 18 månader efter det att ett Solvitärende har avslutats. Anonymiserade beskrivningar av Solvitärenden ska ligga kvar i Solvitdatabasen och kunna användas för utveckling av statistik, rapportering och politik.