Accept Refuse

EUR-Lex Access to European Union law

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 32009L0045

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/45/EG av den 6 maj 2009 om säkerhetsbestämmelser och säkerhetsnormer för passagerarfartyg (Omarbetning) (Text av betydelse för EES )

OJ L 163, 25.6.2009, p. 1–140 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
Special edition in Croatian: Chapter 07 Volume 009 P. 3 - 142

In force

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2009/45/oj

25.6.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 163/1


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2009/45/EG

av den 6 maj 2009

om säkerhetsbestämmelser och säkerhetsnormer för passagerarfartyg

(Omarbetning)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 80.2,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2), och

av följande skäl:

(1)

Rådets direktiv 98/18/EG av den 17 mars 1998 om säkerhetsbestämmelser och säkerhetsnormer för passagerarfartyg (3) har ändrats flera gånger på väsentliga punkter (4). Med anledning av nya ändringar i det direktivet bör bestämmelserna i fråga av tydlighetsskäl omarbetas.

(2)

Som ett led i den gemensamma transportpolitiken är det nödvändigt att vidta åtgärder för att förbättra säkerheten vid transporter till sjöss.

(3)

Gemenskapen är allvarligt oroad av sjöolyckor med passagerarfartyg, som resulterat i omfattande förluster av människoliv, och de som färdas med passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg inom gemenskapens område har rätt att vänta sig och kunna lita på att säkerhetsnivån ombord är tillräcklig.

(4)

Arbetsutrustning och personlig skyddsutrustning för personalen omfattas inte av detta direktiv, eftersom bestämmelserna i rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (5) och de relevanta bestämmelserna i dess relevanta särdirektiv är tillämpliga på användningen av sådan utrustning på passagerarfartyg som används på inrikes resor.

(5)

Tillhandahållandet av tjänster avseende sjötransport av passagerare mellan medlemsstater har redan liberaliserats genom rådets förordning (EEG) nr 4055/86 (6) av den 22 december 1986, och tillämpningen av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet inom medlemsstaterna (cabotage) föreskrivs i rådets förordning (EEG) nr 3577/92 (7).

(6)

För att uppnå hög säkerhetsnivå och avlägsna handelshinder är det nödvändigt att införa harmoniserade säkerhetsnormer på lämplig nivå för passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg som utför inrikes tjänster, medan normer för fartyg i internationell sjöfart håller på att utarbetas inom Internationella sjöfartsorganisationen (IMO). Förfaranden för att hos IMO påkalla åtgärder för att få normerna för internationell sjöfart att överensstämma med normerna enligt detta direktiv bör finnas tillgängliga.

(7)

Särskilt med tanke på den omfattande inre marknaden för sjötransport av passagerare är åtgärder på gemenskapsnivå det enda möjliga sättet att åstadkomma en gemensam säkerhetsnivå för fartyg inom hela gemenskapen.

(8)

Med tanke på proportionalitetsprincipen är ett direktiv den lämpliga typen av rättsakt, eftersom det ger medlemsstaterna en ram för enhetlig och obligatorisk tillämpning av säkerhetsnormerna, samtidigt som varje medlemsstat bibehåller rätten att besluta om de genomförandemetoder som är bäst lämpade för dess interna system.

(9)

I syfte att förbättra säkerheten och undvika konkurrensstörningar bör de gemensamma säkerhetskraven tillämpas på passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg som går i inrikes fart i gemenskapen, oavsett vilken flagg de för; det är emellertid nödvändigt att utesluta vissa fartygskategorier, för vilka reglerna i detta direktiv är tekniskt olämpliga eller ekonomiskt ogenomförbara.

(10)

Passagerarfartyg bör indelas i olika klasser beroende på utsträckningen av och förhållandena i de fartområden de trafikerar, och höghastighetspassagerarfartyg bör indelas i kategorier i enlighet med bestämmelserna i den kod för höghastighetsfartyg som har fastställts av IMO.

(11)

Den huvudsakliga referensramen för säkerhetsnormerna bör vara 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss (1974 års SOLAS-konvention), i dess ändrade lydelse, vilken omfattar internationellt överenskomna normer för passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg som används på internationella resor, liksom även tillämpliga resolutioner som antagits av IMO och andra åtgärder som kompletterar och förtydligar den konventionen.

(12)

De olika klasserna av dels nya, dels existerande passagerarfartyg kräver olika sätt att fastställa säkerhetskrav som tillförsäkrar en likvärdig säkerhetsnivå med tanke på de olika klassernas specifika behov och begränsningar, och det är lämpligt att göra åtskillnad i säkerhetskraven mellan nya och existerande fartyg, ty om reglerna för nya fartyg gjordes obligatoriska för existerande fartyg skulle detta medföra så omfattande ombyggnader att de existerande fartygen berövades sin ekonomiska livskraft.

(13)

De ekonomiska och tekniska följderna av en uppgradering av existerande fartyg till de normer som fastställs i detta direktiv motiverar vissa övergångsperioder.

(14)

Med hänsyn till de väsentliga skillnaderna i projektering, konstruktion och användning mellan höghastighetspassagerarfartyg och traditionella passagerarfartyg bör det krävas att höghastighetspassagerarfartyg följer särskilda regler.

(15)

Fartygsburen marin utrustning som uppfyller bestämmelserna i rådets direktiv 96/98/EG av den 20 december 1996 om marin utrustning (8) och installeras ombord på ett passagerarfartyg bör inte behöva genomgå ytterligare provningar, eftersom sådan utrustning redan omfattas av normerna och förfarandena enligt det direktivet.

(16)

Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/25/EG av den 14 april 2003 om särskilda stabilitetskrav för ro-ro-passagerarfartyg (9) infördes skärpta stabilitetskrav för ro-ro-passagerarfartyg som går i internationell trafik till och från hamnar i gemenskapen; dessa krav bör även omfatta vissa kategorier av fartyg som går i inrikes trafik under motsvarande sjöförhållanden. Ro-ro-passagerarfartyg som inte uppfyller dessa stabilitetskrav bör tas ur trafik efter ett visst antal år i drift. Med tanke på de ombyggnader av existerande ro-ro-passagerarfartyg som kan vara nödvändiga för att de ska uppfylla de särskilda stabilitetskraven, bör dessa krav införas successivt under ett antal år, så att den del av branschen som berörs får tillräcklig tid att uppfylla kraven. En tidtabell för infasning av existerande fartyg bör därför fastställas. Denna tidtabell för infasning bör inte påverka tillämpningen av de särskilda stabilitetskraven i de fartområden som omfattas av bilagorna till Stockholmsöverenskommelsen av den 28 februari 1996.

(17)

Det är viktigt att vidta lämpliga åtgärder för att garantera att personer med nedsatt rörlighet under säkra former kan ta sig ombord på passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i inrikes trafik i medlemsstaterna.

(18)

Medlemsstaterna får anta ytterligare säkerhetskrav om det är befogat med hänsyn till lokala omständigheter, tillåta användande av likvärdiga normer eller medge undantag från bestämmelserna i detta direktiv under vissa driftförhållanden eller vidta skyddsåtgärder under exceptionella, farliga omständigheter, under förutsättning att detta kontrolleras enligt kommittéförfarandet.

(19)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/2002 av den 5 november 2002 om inrättande av en kommitté för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (COSS) (10) centraliserade uppgifterna för de kommittéer som inrättats enligt den relevanta gemenskapslagstiftningen om sjösäkerhet, förhindrande av förorening från fartyg samt skydd av boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg.

(20)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (11).

(21)

Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att anpassa vissa bestämmelser i detta direktiv, inklusive dess bilagor, till utvecklingen på internationell nivå, särskilt till ändringar av internationella konventioner. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(22)

För att kunna kontrollera att detta direktiv genomförs och tillämpas bör besiktningar utföras på nya och existerande passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg. Överensstämmelse med detta direktiv bör intygas av flaggstatens administration eller på dennas vägnar.

(23)

För att säkerställa full tillämpning av detta direktiv bör medlemsstaterna fastställa ett system med sanktioner för brott mot de nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv och de bör kontrollera efterlevnaden av bestämmelserna i direktivet på grundval av bestämmelser som bygger på bestämmelserna i rådets direktiv 95/21/EG av den 19 juni 1995 om fartygs hamnstatskontroll (12).

(24)

De nya bestämmelser som införs i detta direktiv gäller endast kommittéförfarandena. De behöver därför inte införlivas av medlemsstaterna.

(25)

Detta direktiv får inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller de tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning och tillämpning av de direktiv som anges i bilaga IV del B.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

Syftet med detta direktiv är att införa en enhetlig säkerhetsnivå för människoliv och egendom på nya och existerande passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg när dessa typer av fartyg används på inrikes resor och att fastställa förfaranden för förhandlingar på internationell nivå i syfte att harmonisera bestämmelserna för passagerarfartyg som används på internationella resor.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv gäller följande definitioner:

a)   internationella konventioner: 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss (1974 års SOLAS-konvention), i dess ändrade lydelse, och 1966 års internationella lastlinjekonvention samt därtill hörande protokoll och ändringar.

b)   intaktstabilitetskoden: Koden om intaktstabilitet för alla fartygstyper som omfattas av IMO-instrument i IMO:s generalförsamlings resolution A.749 (18) av den 4 november 1993 i dess ändrade lydelse.

c)   koden för höghastighetsfartyg: Internationella säkerhetskoden för höghastighetsfartyg i IMO:s sjösäkerhetskommittés resolution MSC 36 (63) av den 20 maj 1994, i gällande version.

d)   GMDSS: det globala nödsignal- och säkerhetssystemet till sjöss enligt kapitel IV i 1974 års SOLAS-konvention, i dess ändrade lydelse.

e)   passagerarfartyg: ett fartyg som medför fler än tolv passagerare.

f)   ro-ro-passagerarfartyg: ett fartyg som medför fler än tolv passagerare och som har ro-ro-lastutrymmen eller lastutrymmen av särskild kategori enligt definitionen i regel II-2/A/2 i bilaga I.

g)   höghastighetspassagerarfartyg: ett höghastighetsfartyg – enligt definitionen i regel X/1 i 1974 års SOLAS-konvention, i dess ändrade lydelse – som medför fler än tolv passagerare med undantag av passagerarfartyg som används på inrikes resor av klass B, C eller D när

h)   nytt fartyg: ett fartyg vars köl sträcktes eller som befann sig på motsvarande byggnadsstadium då eller efter 1 juli 1998. Ett motsvarande byggnadsstadium avser det stadium på

i)   existerande fartyg: ett fartyg som inte är ett nytt fartyg.

j)   ålder: fartygets ålder uttryckt i antal år efter dess leveransdatum.

k)   passagerare: alla personer med undantag av

l)   ett fartygs längd: om inte annat uttryckligen föreskrivs, 96 % av hela längden i en vattenlinje belägen på 85 % av minsta malldjupet mätt från kölens överkant, eller längden från förkanten av förstäven till mittlinjen av roderhjärtstocken i samma vattenlinje, om den sist nämnda längden är större. För fartyg konstruerade med styrlastighet ska längden mätas i en vattenlinje som är parallell med konstruktionsvattenlinjen.

m)   boghöjd: den boghöjd som definieras i regel 39 i 1966 års internationella lastlinjekonvention som det vertikala avståndet vid förliga perpendikeln mellan den vattenlinje som vid konstruktionstrim svarar mot det åsatta sommarfribordet och översidan av väderdäcket vid fartygssidan.

n)   fartyg med genomgående däck: ett fartyg som är försett med ett fullständigt, för väder och sjö utsatt däck, vilket har fasta anordningar för vädertät tillslutning av alla öppningar i däckets oskyddade delar, och nedanför vilket alla öppningar i fartygets sidor är försedda med fasta anordningar för åtminstone vädertät tillslutning.

Det fullständiga däcket kan vara ett vattendäck eller en likvärdig konstruktion bestående av ett icke-vattentätt däck med en fullständigt vädertät överbyggnad som är tillräckligt kraftig för att vidmakthålla fullständig vädertäthet och försedd med anordningar för vädertät tillslutning.

o)   internationell resa: en resa till sjöss från en medlemsstats hamn till en hamn utanför den medlemsstaten, eller omvänt.

p)   inrikes resa: en resa i fartområden från en medlemsstats hamn till samma eller en annan hamn i den medlemsstaten.

q)   fartområde: ett område som fastställs enligt artikel 4.2.

Vid tillämpning av bestämmelserna om radiokommunikation ska emellertid definitionerna av fartområden vara de som anges i regel 2 i kapitel IV i 1974 års SOLAS-konvention, i dess ändrade lydelse.

r)   hamnområde: ett annat område än ett fartområde, som det definieras av medlemsstaterna, som sträcker sig till den yttersta permanenta hamnanläggning som är en del av hamnsystemet eller till de gränser som bestäms av naturliga geografiska kännemärken som bildar skydd kring en flodmynning eller ett liknande skyddat område.

s)   skyddad plats: ett naturligt eller på konstgjord väg skyddat område som kan användas som skydd för ett fartyg eller ett höghastighetsfartyg vid förhållanden som kan utgöra en fara för dess säkerhet.

t)   flaggstatens administration: de behöriga myndigheterna i den stat vars flagg fartyget eller höghastighetsfartyget har rätt att föra.

u)   värdstat: en medlemsstat till eller från vars hamn eller hamnar ett fartyg eller ett höghastighetsfartyg som för en annan flagg än medlemsstatens gör inrikes resor.

v)   erkänd organisation: en organisation som erkänns i enlighet med artikel 4 i rådets direktiv 94/57/EG av den 22 november 1994 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed (13).

w)   en nautisk mil: 1 852 m.

x)   signifikant våghöjd: den genomsnittliga höjden för den högsta tredjedel våghöjder som har iakttagits under en bestämd period.

y)   personer med nedsatt rörlighet: alla personer som har särskilda problem med att använda allmänna transportmedel, inbegripet äldre, personer med funktionshinder, personer med sensoriska funktionshinder och rullstolsburna, gravida, och personer i sällskap med små barn.

Artikel 3

Räckvidd

1.   Detta direktiv gäller för följande passagerarfartyg, oberoende av vilken flagg de för, när de används på inrikes resor:

a)

Nya passagerarfartyg.

b)

Existerande passagerarfartyg med en längd av 24 m och däröver.

c)

Höghastighetspassagerarfartyg.

Varje medlemsstat ska i egenskap av värdstat säkerställa att passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg som för en icke-medlemsstats flagg uppfyller kraven i detta direktiv till fullo innan de får användas på inrikes resor i medlemsstaten.

2.   Direktivet gäller inte för

a)

passagerarfartyg som är

i)

örlogsfartyg och trupptransportfartyg,

ii)

fartyg som inte drivs mekaniskt,

iii)

fartyg som är byggda av andra material än stål eller likvärdigt och som inte omfattas av normerna för höghastighetsfartyg (Resolution MSC 36 (63)) eller dynamiskt uppburna fartyg (DSC) (Resolution A.373 (X)),

iv)

träfartyg av primitiv konstruktion,

v)

ursprungliga historiska passagerarfartyg konstruerade före 1965 och kopior av sådana, företrädesvis byggda i de ursprungliga materialen,

vi)

fritidsfartyg om de inte har eller kommer att ha en besättning och medför fler än tolv passagerare för affärsmässiga syften, eller

vii)

fartyg som uteslutande används i hamnområden,

b)

höghastighetspassagerarfartyg som är

i)

örlogsfartyg och trupptransportfartyg,

ii)

fritidsfartyg om de inte har eller kommer att ha en besättning och medför fler än tolv passagerare för affärsmässiga syften,

iii)

fartyg som uteslutande används i hamnområden.

Artikel 4

Klassificering av passagerarfartyg

1.   Passagerarfartyg indelas i följande klasser beroende på vilket fartområde de trafikerar:

Klass A

avser ett passagerarfartyg som används på inrikes resor med undantag av de resor som omfattas av klasserna B, C och D.

Klass B

avser ett passagerarfartyg som används på inrikes resor under vilka fartyget aldrig befinner sig mer än 20 nautiska mil, vid medelvattenstånd, från strandlinjen där nödställda kan ta sig i land.

Klass C

avser ett passagerarfartyg som används på inrikes resor i fartområden där sannolikheten för en signifikant våghöjd som överstiger 2,5 m är mindre än 10 %, under en ettårsperiod för åretrunttrafik, eller under en särskild begränsad period av året för trafik uteslutande under en sådan period (t.ex. trafik under sommaren) under vilken fartyget aldrig befinner sig mer än 15 nautiska mil från en skyddad plats eller mer än 5 nautiska mil, vid medelvattenstånd, från strandlinjen där nödställda kan ta sig i land.

Klass D

avser ett passagerarfartyg som används på inrikes resor i fartområden där sannolikheten för en signifikant våghöjd som överstiger 1,5 m är mindre än 10 %, under en ettårsperiod för åretrunttrafik, eller under en särskild begränsad period av året för trafik uteslutande under en sådan period (t.ex. trafik under sommaren) under vilken fartyget aldrig befinner sig mer än 6 nautiska mil från en skyddad plats eller mer än 3 nautiska mil, vid medelvattenstånd, från strandlinjen där nödställda kan ta sig i land.

2.   Varje medlemsstat ska

a)

fastställa och vid behov uppdatera en förteckning över de fartområden som omfattas av deras jurisdiktion och fastställa zonerna för åretrunttrafik och, i förekommande fall, begränsad periodisk trafik för de olika fartygsklasserna enligt klassificeringskriterierna i punkt 1,

b)

offentliggöra förteckningen i en offentlig databas som är tillgänglig på den behöriga sjöfartsmyndighetens webbplats på Internet, och

c)

till kommissionen anmäla var denna information finns och när förteckningen senast ändrades.

3.   För höghastighetspassagerarfartyg ska de kategorier som definieras i punkt 1.4.10 och 1.4.11 i kapitel 1 i koden för höghastighetsfartyg tillämpas.

Artikel 5

Tillämpning

1.   Både nya och existerande passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg ska, när de används på inrikes resor, uppfylla de relevanta säkerhetsbestämmelser och säkerhetsstandarder som fastställs i detta direktiv.

2.   Passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg som används på inrikes resor och som uppfyller kraven i detta direktiv, inbegripet någon medlemsstats eventuella tilläggskrav enligt artikel 9.1, ska inte av medlemsstater tas ur trafik av skäl som hänför sig till detta direktiv.

Varje medlemsstat ska i egenskap av värdstat erkänna säkerhetscertifikat och trafiktillstånd för höghastighetspassagerarfartyg som utfärdats av en annan medlemsstat för höghastighetspassagerarfartyg som används på inrikes resor eller det säkerhetscertifikat för passagerarfartyg som avses i artikel 13 och som utfärdats av en annan medlemsstat för passagerarfartyg som används på inrikes resor.

3.   En värdstat får inspektera ett passagerarfartyg eller ett höghastighetspassagerarfartyg som används på inrikes resor och granska dess handlingar enligt bestämmelserna i direktiv 95/21/EG.

4.   All fartygsburen marin utrustning enligt förteckningen i bilaga A.1 till direktiv 96/98/EG som uppfyller bestämmelserna i det direktivet ska anses uppfylla bestämmelserna i det här direktivet, oavsett om det i bilaga I till detta direktiv krävs att utrustningen ska vara godkänd och ha genomgått provningar som har bedömts som tillfredsställande av flaggstatens administration.

Artikel 6

Säkerhetskrav

1.   Med avseende på nya och existerande passagerarfartyg i klasserna A, B, C och D gäller följande:

a)

Konstruktion och underhåll av skrov, huvudframdrivningsmaskineri och hjälpmaskineri, elektriska och automatiska anläggningar ska uppfylla de normer som anges för klassificering i en erkänd organisations bestämmelser eller likvärdiga bestämmelser som används av en administration i enlighet med artikel 14.2 i direktiv 94/57/EG.

b)

Bestämmelserna i kapitel IV, inbegripet 1988 års ändringar rörande det globala nödsignal- och säkerhetssystemet till sjöss (GMDSS), kapitlen V och VI i 1974 års SOLAS-konvention, i dess ändrade lydelse, ska gälla.

c)

Bestämmelserna för fartygsburen navigationsutrustning i kapitel V regel 12 i 1974 års SOLAS-konvention, i dess ändrade lydelse, ska tillämpas. Fartygsburen navigationsutrustning enligt förteckningen i bilaga A.1 till direktiv 96/98/EG som uppfyller bestämmelserna i det direktivet ska anses vara i överensstämmelse med kraven för typgodkännande i Solas-regel V/12, i dess ändrade lydelse.

2.   Med avseende på nya passagerarfartyg gäller följande:

a)

Allmänna krav:

i)

Nya passagerarfartyg i klass A ska till fullo uppfylla kraven i 1974 års SOLAS-konvention, i dess ändrade lydelse, och de särskilda relevanta krav som anges i detta direktiv. I fråga om de regler för vilka 1974 års SOLAS-konvention, i dess ändrade lydelse, överlämnar tolkningen till administrationens eget gottfinnande ska flaggstatens administration tillämpa de tolkningar som återges i bilaga I till detta direktiv.

ii)

Nya passagerarfartyg i klasserna B, C och D ska uppfylla de särskilda relevanta krav som anges i detta direktiv.

b)

Lastlinjekrav:

i)

Alla nya passagerarfartyg med en längd av 24 m och däröver ska uppfylla bestämmelserna i 1966 års internationella lastlinjekonvention.

ii)

Kriterier med en säkerhetsnivå som är likvärdig med dem i 1966 års internationella lastlinjekonvention ska tillämpas i förhållande till längd och klass på nya passagerarfartyg med en längd som understiger 24 m.

iii)

Utan hinder av vad som sägs i punkterna i och ii ska nya passagerarfartyg i klass D undantas från det krav avseende minsta boghöjd som fastställs i 1966 års internationella lastlinjekonvention.

iv)

Nya passagerarfartyg i klasserna A, B, C och D ska ha ett genomgående däck.

3.   Med avseende på existerande passagerarfartyg gäller följande:

a)

Existerande passagerarfartyg i klass A ska följa de bestämmelser för existerande passagerarfartyg som fastställs i 1974 års SOLAS-konvention, i dess ändrade lydelse, och de särskilda relevanta krav som anges i detta direktiv. I fråga om de regler för vilka 1974 års SOLAS-konvention, i dess ändrade lydelse, överlämnar tolkningen till administrationens eget gottfinnande ska flaggstatens administration tillämpa de tolkningar som återges i bilaga I.

b)

Existerande passagerarfartyg i klass B ska uppfylla de särskilda relevanta kraven i detta direktiv.

c)

Existerande passagerarfartyg i klasserna C och D ska uppfylla de särskilda relevanta kraven i detta direktiv samt, när det gäller frågor som inte omfattas av sådana krav, följa flaggstatsadministrationens bestämmelser. Dessa bestämmelser ska ge en säkerhetsnivå som är likvärdig med den i kapitlen II-1 och II-2 i bilaga I, varvid hänsyn tas till de särskilda lokala trafikförhållandena i de fartområden som fartyg i dessa klasser får trafikera.

Innan existerande passagerarfartyg i klasserna C och D kan sättas i regelbunden inrikes trafik i en värdstat ska flaggstatens administration erhålla värdstatens bifall till sådana bestämmelser.

d)

Om en medlemsstat anser att de bestämmelser som krävs av värdstatens administration enligt c är oskäliga ska den omedelbart underrätta kommissionen om detta; kommissionen ska inleda förhandlingar i syfte att fatta ett beslut i enlighet med det förfarande som avses i artikel 11.2.

e)

Reparationer, ombyggnader och ändringar i väsentligt avseende samt installationer i samband med sådana ska uppfylla de krav för nya fartyg som föreskrivs i punkt 2 a; ombyggnader som utförs på ett existerande fartyg i det enda syftet att åstadkomma en högre överlevnadsstandard ska inte anses utgöra ändringar i väsentligt avseende.

f)

Bestämmelserna i a, om inte tidigare datum specificeras i 1974 års SOLAS-konvention, i dess ändrade lydelse, och bestämmelserna i b och c, om inte tidigare datum specificeras i bilaga I till detta direktiv, ska inte tillämpas för fartyg vars köl hade sträckts eller som befann sig i på ett motsvarande byggnadsstadium

i)

före den 1 januari 1940: förrän den 1 juli 2006,

ii)

den 1 januari 1940 eller efter detta datum men senast den 31 december 1962: förrän den 1 juli 2007,

iii)

den 1 januari 1963 eller efter detta datum men senast den 31 december 1974: förrän den 1 juli 2008,

iv)

den 1 januari 1975 eller efter detta datum men senast den 31 december 1984: förrän den 1 juli 2009,

v)

den 1 januari 1985 eller efter detta datum men senast 1 juli 1998: förrän den 1 juli 2010.

4.   Med avseende på höghastighetspassagerarfartyg gäller följande:

a)

Höghastighetspassagerarfartyg som byggs eller undergår reparationer, ombyggnader eller ändringar i väsentligt avseende den 1 januari 1996 eller efter detta datum ska uppfylla de krav som fastställs i regel X/3 i SOLAS-konventionen, i dess ändrade lydelse, om inte

i)

kölen har sträckts eller fartyget befann sig på ett motsvarande byggnadsstadium senast den 4 juni 1998,

ii)

fartyget levererades och togs i bruk senast den 4 december 1998, och

iii)

den uppfyller samtliga krav i säkerhetskoden för dynamiskt uppburna fartyg (DSC-koden) i IMO:s generalförsamlings resolution A.373 (X) av den 14 november 1977, med ändringar enligt Sjösäkerhetskommitténs resolution MSC 37 (63) av den 19 maj 1994.

b)

Höghastighetspassagerarfartyg byggda före den 1 januari 1996 som uppfyller kraven i koden för höghastighetsfartyg ska kvarstå i den trafik som de är certifierade för enligt denna kod.

Höghastighetspassagerarfartyg byggda före den 1 januari 1996 som inte uppfyller kraven i koden för höghastighetsfartyg får inte användas på inrikes resor, om de inte redan går i sådan trafik i en medlemsstat den 4 juni 1998, i vilket fall de kan tillåtas kvarstå i inrikes trafik i den medlemsstaten; sådana fartyg ska uppfylla kraven i DSC-koden.

c)

Konstruktion och underhåll av höghastighetspassagerarfartyg och deras utrustning ska uppfylla en erkänd organisations bestämmelser om klassificering av höghastighetsfartyg eller likvärdiga bestämmelser som används av en administration i enlighet med artikel 14.2 i direktiv 94/57/EG.

Artikel 7

Stabilitetskrav för och utfasning av ro-ro-passagerarfartyg

1.   Ro-ro-passagerarfartyg i klasserna A, B och C som kölsträcktes eller var på motsvarande byggnadsstadium den 1 oktober 2004 eller senare ska uppfylla artiklarna 6, 8 och 9 i direktiv 2003/25/EG.

2.   Ro-ro-passagerarfartyg i klasserna A och B som kölsträcktes eller var på motsvarande byggnadsstadium före den 1 oktober 2004 ska uppfylla artiklarna 6, 8 och 9 i direktiv 2003/25/EG före den 1 oktober 2010 såvida de inte har tagits ur trafik den dagen eller vid en senare tidpunkt vid vilken de har uppnått en ålder av 30 år, dock senast den 1 oktober 2015.

Artikel 8

Säkerhetskrav för personer med nedsatt rörlighet

1.   Medlemsstaterna ska se till att lämpliga åtgärder vidtas, när så är praktiskt möjligt på grundval av riktlinjerna i bilaga III, för att passagerare med nedsatt rörlighet ska kunna ta sig ombord under säkra former på alla passagerarfartyg i klasserna A, B, C och D och alla höghastighetspassagerarfartyg som används för allmänna transporter och som kölsträcktes eller befann sig på motsvarande byggnadsstadium den 1 oktober 2004 eller senare.

2.   Medlemsstaterna ska samarbeta och samråda med organisationer som företräder personer med nedsatt rörlighet när det gäller genomförandet av riktlinjerna i bilaga III.

3.   När det gäller ombyggnaden av passagerarfartyg i klasserna A, B, C och D och höghastighetspassagerarfartyg som används för allmänna transporter och som kölsträcktes eller befann sig på motsvarande byggnadsstadium före den 1 oktober 2004, ska medlemsstaterna tillämpa riktlinjerna i bilaga III, i den mån det är rimligt och praktiskt möjligt i ekonomiskt hänseende.

Medlemsstaterna ska utarbeta nationella handlingsplaner för hur riktlinjerna ska tillämpas på sådana fartyg. Medlemsstaterna ska till kommissionen översända dessa handlingsplaner senast den 17 maj 2005.

4.   Medlemsstaterna ska senast den 17 maj 2006 rapportera till kommissionen om genomförandet av denna artikel beträffande alla passagerarfartyg som avses i punkt 1, de passagerarfartyg som avses i punkt 3 och som är certifierade för fler än 400 passagerare samt alla höghastighetspassagerarfartyg.

Artikel 9

Ytterligare säkerhetskrav, motsvarigheter, undantag och skyddsåtgärder

1.   Om en medlemsstat eller grupp av medlemsstater anser att de tillämpliga säkerhetskraven bör skärpas i vissa situationer på grund av särskilda lokala förhållanden, och om de kan påvisa behovet av att göra detta, får de, under iakttagande av förfarandet i punkt 4, anta bestämmelser för att skärpa säkerhetskraven.

2.   En medlemsstat får, under iakttagande av förfarandet i punkt 4, anta bestämmelser som medger att motsvarigheter till reglerna i bilaga I används, förutsatt att motsvarigheterna är minst lika effektiva som dessa regler.

3.   Under förutsättning att det inte leder till en lägre säkerhetsnivå, och under iakttagande av förfarandet i punkt 4, får en medlemsstat anta bestämmelser i vilka fartyg undantas från vissa särskilda krav i detta direktiv för inrikes resor som ska genomföras i den staten, inbegripet fartområden i skärgård som är skyddade från påverkan av öppet hav under vissa driftförhållanden, som t.ex. lägre signifikant våghöjd, begränsad tid på året, resor som endast utförs dagtid eller vid lämpliga klimat- eller väderleksförhållanden, resor av begränsad varaktighet eller närhet till räddningstjänst.

4.   En medlemsstat som utnyttjar bestämmelserna i punkt 1, 2 eller 3 ska följa förfarandet i det andra till det sjätte stycket i den här punkten.

Medlemsstaten ska till kommissionen anmäla de bestämmelser den avser att anta, inbegripet detaljer i den utsträckning som behövs för att bekräfta att säkerhetsnivån är tillräckligt bibehållen.

Om det inom sex månader räknat från anmälan beslutas, i enlighet med förfarandet i artikel 11.2, att de föreslagna bestämmelserna inte är berättigade kan det krävas av medlemsstaten i fråga att den ändrar eller inte antar de föreslagna bestämmelserna.

De antagna bestämmelserna ska anges i den berörda nationella lagstiftningen och meddelas kommissionen, som ska underrätta övriga medlemsstater om alla närmare detaljer i samband med detta.

Alla sådana bestämmelser ska tillämpas på alla passagerarfartyg i samma klass eller på höghastighetsfartyg när de går i trafik under samma förhållanden, utan diskriminering avseende flagg, nationalitet eller fartygsoperatörens etableringsort.

De bestämmelser som avses i punkt 3 ska gälla endast så länge som fartyget eller höghastighetsfartyget går i trafik på de angivna villkoren.

5.   Om en medlemsstat anser att ett passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg på inrikes resa i den staten utgör en allvarlig risk för säkerheten för människoliv eller egendom eller för miljön, trots att det uppfyller bestämmelserna i detta direktiv, kan denna medlemsstat tillfälligt förbjuda fartygets eller höghastighetsfartygets verksamhet eller kräva ytterligare säkerhetsåtgärder, tills risken är undanröjd.

I sådana situationer ska följande förfarande tillämpas:

a)

Medlemsstaten ska genast underrätta kommissionen och övriga medlemsstater om sitt beslut och dokumentera skälen för detta.

b)

Kommissionen ska undersöka om förbudet eller de ytterligare åtgärderna är befogade på grund av allvarlig risk för säkerhet och miljö.

c)

Enligt det förfarande som avses i artikel 11.2 ska det beslutas om medlemsstatens beslut om att förbjuda verksamheten för ett sådant fartyg eller höghastighetsfartyg eller kräva ytterligare åtgärder är befogat eller inte på grund av allvarlig risk för säkerheten för människoliv eller egendom eller för miljön, och om förbudet eller åtgärderna inte är befogade ska det krävas av den berörda medlemsstaten att den upphäver förbudet eller åtgärderna.

Artikel 10

Anpassningar

1.   Det följande får anpassas i syfte att ta hänsyn till utvecklingen på internationell nivå, särskilt inom IMO:

a)

Definitionerna i artikel 2 a, b, c, d och v.

b)

Bestämmelserna i fråga om förfaranden och riktlinjer för de besiktningar som avses i artikel 12.

c)

Bestämmelserna om 1974 års SOLAS-konvention, i dess ändrade lydelse, och koden för höghastighetsfartyg, inbegripet senare ändringar, i artiklarna 4.3, 6.4, 12.3 och 13.3.

d)

De särskilda hänvisningarna till de ”internationella konventionerna” och IMO-resolutionerna i artikel 2 g, m och q, artiklarna 3.2 a, 6.1 b och c, 6.2 b samt artikel 13.3.

2.   Bilagorna får ändras för att

a)

för detta direktivs syften tillämpa ändringar av internationella konventioner,

b)

förbättra de tekniska specifikationerna i bilagorna mot bakgrund av nya rön.

3.   Åtgärderna enligt punkterna 1 och 2 i denna artikel, som avser att ändra icke väsentliga delar i detta direktiv, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll som avses i artikel 11.3.

4.   Ändringarna av de internationella instrument som avses i artikel 2 får undantas från detta direktivs tillämpningsområde i enlighet med artikel 5 i förordning (EG) nr 2099/2002.

Artikel 11

Kommitté

1.   Kommissionen ska biträdas av Kommittén för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (Coss), inrättad genom artikel 3 i förordning (EG) nr 2099/2002.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara två månader.

3.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Artikel 12

Besiktningar

1.   Alla nya passagerarfartyg ska av flaggstatens administration underkastas besiktningar enligt leden a, b och c:

a)

En första besiktning innan fartyget tas i bruk.

b)

En periodisk besiktning en gång var tolfte månad.

c)

Ytterligare besiktningar vid behov.

2.   Alla existerande passagerarfartyg ska av flaggstatens administration underkastas besiktningar enligt leden a, b och c:

a)

En första besiktning innan fartyget tas i bruk på inrikes resor i en värdstat för existerande fartyg som används på inrikes resor i den medlemsstat vars flagg de är berättigade att föra.

b)

En periodisk besiktning en gång var tolfte månad.

c)

Ytterligare besiktningar vid behov.

3.   Höghastighetspassagerarfartyg som, i enlighet med artikel 6.4, ska uppfylla koden för höghastighetsfartyg ska av flaggstatens administration underkastas de besiktningar som krävs enligt den koden.

Höghastighetspassagerarfartyg som, i enlighet med artikel 6.4, ska uppfylla DSC-koden med ändringar, ska av flaggstatens administration underkastas de besiktningar som krävs enligt DSC-koden.

4.   Relevanta förfaranden och riktlinjer för besiktningar i samband med det säkerhetscertifikat för passagerarfartyg som beskrivs i IMO:s generalförsamlings resolution A.746(18) av den 4 november 1993 om riktlinjer för besiktningar inom ramen för det harmoniserade systemet för besiktningar och certifiering eller förfaranden som är avsedda att uppnå samma syfte, ska följas.

5.   De besiktningar som avses i punkterna 1, 2 och 3 ska utföras av egna inspektörer tillhöriga flaggstatens administration eller en erkänd organisation eller den medlemsstat som fått tillstånd av flaggstaten att utföra besiktningar, i syfte att säkerställa att alla tillämpliga krav i detta direktiv uppfylls.

Artikel 13

Certifikat

1.   Alla nya och existerande passagerarfartyg ska förses med ett säkerhetscertifikat för passagerarfartyg i överensstämmelse med detta direktiv. Certifikatet ska ha det utförande som fastställs i bilaga II. Det ska utfärdas av flaggstatens administration efter det att en första besiktning enligt artikel 12.1 a och 12.2 a har utförts.

2.   Säkerhetscertifikatet för passagerarfartyg ska utfärdas för en period av högst tolv månader. Certifikatets giltighetstid kan förlängas av flaggstatens administration med en respittid på upp till en månad efter den upphörandedag som anges i certifikatet. När en förlängning har beviljats ska den nya giltighetsperioden för certifikatet börja löpa från och med den dag då det gamla certifikatet upphörde att gälla innan det förlängdes.

Förnyelse av säkerhetscertifikatet för passagerarfartyg ska utfärdas efter det att en periodisk besiktning enligt artikel 12.1 b och 12.2 b har utförts.

3.   För höghastighetspassagerarfartyg som uppfyller kraven i koden för höghastighetsfartyg ska ett säkerhetscertifikat för höghastighetsfartyg och ett trafiktillstånd för höghastighetsfartyg utfärdas av flaggstatens administration i enlighet med bestämmelserna i koden för höghastighetsfartyg.

För höghastighetspassagerarfartyg som uppfyller kraven i DSC-koden ska ett DSC-konstruktions- och utrustningscertifikat och ett DSC-trafiktillstånd utfärdas av flaggstatens administration i enlighet med bestämmelserna i DSC-koden.

Innan flaggstatens administration utfärdar trafiktillstånd för ett höghastighetspassagerarfartyg som används på inrikes resor i en värdstat ska den samråda med värdstaten om varje trafikvillkor i samband med fartygets trafik i den staten. Flaggstatens administration ska ange alla sådana villkor i trafiktillståndet.

4.   Undantag som beviljas ett fartyg eller höghastighetsfartyg i enlighet med bestämmelserna i artikel 9.3 ska anges i fartygets eller höghastighetsfartygets certifikat.

Artikel 14

Regler i 1974 års SOLAS-konvention

1.   Med avseende på passagerarfartyg som används på internationella resor ska gemenskapen göra framställningar till IMO om att

a)

påskynda det pågående arbetet inom IMO med att revidera reglerna i SOLAS-konventionens kapitel II-1, II-2 och III, i dess ändrade lydelse, som innehåller frågor vars tolkning överlåts till administrationens eget gottfinnande, att fastställa harmoniserade tolkningar av reglerna och i enlighet därmed anta ändringar av dessa,

b)

anta bestämmelser om obligatorisk tillämpning av de principer som ligger till grund för bestämmelserna i cirkulär 606 från IMO:s sjösäkerhetskommitté (MSC) om hamnstaters anslutning till SOLAS-undantag.

2.   De framställningar som avses i punkt 1 ska framföras av rådets ordförandeskap och av kommissionen på grundval av de harmoniserade regler som fastställs i bilaga I.

Alla medlemsstater ska göra sitt yttersta för att förmå IMO att skyndsamt sätta i gång med utarbetandet av dessa regler och bestämmelser.

Artikel 15

Sanktioner

Medlemsstaterna ska föreskriva sanktioner för överträdelser av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att dessa genomförs. De föreskrivna sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Artikel 16

Meddelande

Medlemsstaterna ska omedelbart underrätta kommissionen om alla bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. Kommissionen ska informera övriga medlemsstater om detta.

Artikel 17

Upphävande

Direktiv 98/18/EG, ändrat genom de direktiv som anges i bilaga IV del A, ska upphöra att gälla, utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter vad gäller de tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning och tillämpningen av dessa direktiv som anges i bilaga IV del B.

Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga V.

Artikel 18

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 19

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 6 maj 2009.

På Europaparlamentets vägnar

H.-G. PÖTTERING

Ordförande

På rådets vägnar

J. KOHOUT

Ordförande


(1)  EUT C 151, 17.6.2008, s. 35.

(2)  Europaparlamentets yttrande av den 21 oktober 2008 (ännu ej offentliggjort i EUT) och rådets beslut av den 23 april 2009.

(3)  EGT L 144, 15.5.1998, s. 1.

(4)  Se bilaga IV, del A.

(5)  EGT L 183, 29.6.1989, s. 1.

(6)  EGT L 378, 31.12.1986, s. 1.

(7)  EGT L 364, 12.12.1992, s. 7.

(8)  EGT L 46, 17.2.1997, s. 25.

(9)  EUT L 123, 17.5.2003, s. 22.

(10)  EGT L 324, 29.11.2002, s. 1.

(11)  EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(12)  EGT L 157, 7.7.1995, s. 1.

(13)  EGT L 319, 12.12.1994, s. 20.


BILAGA I

SÄKERHETSKRAV FÖR NYA OCH EXISTERANDE PASSAGERARFARTYG SOM ANVÄNDS PÅ INRIKES RESOR

Innehållsförteckning

KAPITEL I –   ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

KAPITEL II-1 –   KONSTRUKTION – INDELNING OCH STABILITET, MASKINERI OCH ELEKTRISKA ANLÄGGNINGAR

DEL A –   ALLMÄNT

1.

Definitioner som gäller för del B (R 2)

2.

Definitioner som gäller för delarna C, D och E (R 3)

DEL B –   INTAKTSTABILITET, INDELNING OCH LÄCKSTABILITET

1.

Intaktstabilitetsresolution A.749 (18)

2.

Vattentäta indelningar

3.

Fyllnadslängd (R 4)

4.

Tillåten avdelningslängd (R 6)

5.

Permeabilitet (R 5)

6.

Indelningsfaktor

7.

Särskilda krav rörande indelning av fartyg (R 7)

8.

Läckstabilitet hos fartyg (R 8)

8-1.

Läckstabilitet hos ro-ro-passagerarfartyg (R 8–1)

8-2.

Särskilda krav för ro-ro-passagerarfartyg med minst 400 personer ombord (R 8–2)

8-3.

Särskilda krav för passagerarfartyg med minst 400 personer ombord, med undantag av ro-ro-passagerarfartyg

9.

Skott i pik- och maskineriutrymmen (R 10)

10.

Dubbelbottnar (R 12)

11.

Bestämning, märkning och registrering av indelningsvattenlinjer (R 13)

12.

Konstruktion och första provning av vattentäta skott m.m. (R 14)

13.

Öppningar i vattentäta skott (R 15)

14.

Fartyg som transporterar gods, fordon och medföljande personal (R 16)

15.

Öppningar i bordläggningen under marginallinjen (R 17)

16.

Vattentäthet i passagerarfartyg ovanför marginallinjen (R 20)

17.

Tillslutning av lastportar (R 20–1)

17-1

Vattentäthet från ro-ro-däcket (skottdäcket) till utrymmen nedanför (R 20–2)

17-2

Tillträde till ro-ro-däck (R 20–3)

17-3

Stängning av skott på ro-ro-däck (R 20–4)

18.

Stabilitetsuppgifter (R 22)

19.

Skadekontrollplaner (R 23)

20.

Integritet hos skrov och överbyggnad, skadeförebyggande åtgärder och kontroll (R 23–2)

21.

Märkning, periodiska övningar med och inspektioner av vattentäta portar, m.m. (R 24)

22.

Registrering i loggbok (R 25)

23.

Lyftbara bildäck och ramper

24.

Räcken

DEL C –   MASKINERI

1.

Allmänt (R 26)

2.

Förbränningsmotorer (R 27)

3.

Länspumpanordningar (R 21)

4.

Antal och typ av länspumpar (R 21)

5.

Backningsförmåga (R 28)

6.

Styrinrättning (R 29)

7.

Tilläggskrav för elektriska och elektrohydrauliska styrinrättningar (R 30)

8.

Ventilationsanläggningar i maskineriutrymmen (R 35)

9.

Kommunikation mellan brygga och maskineriutrymme (R 37)

10.

Maskinistlarm (R 38)

11.

Placering av nödanordningar (R 39)

12.

Anordningar för manövrering av maskineri (R 31)

13.

Ångledningssystem (R 33)

14.

Tryckluftssystem (R 34)

15.

Bullerskydd (R 36)

16.

Hissar

DEL D –   ELEKTRISKA ANLÄGGNINGAR

1.

Allmänt (R 40)

2.

Elektrisk huvudkraftkälla och belysning (R 41)

3.

Elektrisk nödkraftkälla (R 42)

4.

Extra nödbelysning för ro-ro-fartyg (R 42–1)

5.

Skyddsåtgärder mot elektrisk stöt, brand och andra risker av elektriskt ursprung (R 45)

DEL E –   TILLÄGGSKRAV FÖR PERIODVIS OBEMANNADE MASKINERIUTRYMMEN

Särskilda överväganden (R 54)

1.

Allmänt (R 46)

2.

Brandförebyggande åtgärder (R 47)

3.

Skydd mot vattenfyllning (R 48)

4.

Kontroll av framdrivningsmaskineriet från bryggan (R 49)

5.

Kommunikationssystem (R 50)

6.

Larmsystem (R 51)

7.

Säkerhetssystem (R 52)

8.

Särskilda bestämmelser för maskineri-, ångpanne- och elanläggningar (R 53)

9.

Automatiskt kontroll- och larmsystem (R 53.4)

KAPITEL II-2 –   BRANDSKYDD, UPPTÄCKANDE AV BRAND OCH BRANDSLÄCKNING

DEL A –   ALLMÄNT

1.

Grundprinciper (R 2)

2.

Definitioner (R 3)

3.

Brandpumpar, huvudbrandledningar, brandposter, brandslangar och munstycken (R 4)

4.

Fasta anläggningar för brandsläckning (R 5 + 8 + 9 + 10)

5.

Bärbara brandsläckare (R 6)

6.

Brandsläckningsanordningar i maskineriutrymmen (R 7)

7.

Särskilda anordningar i maskineriutrymmen (R 11)

8.

Automatiska anläggningar för sprinkler, upptäckande av brand och brandlarm (R 12)

9.

Fasta anläggningar för upptäckande av brand och brandlarm (R 13)

10.

Anordningar för brännolja, smörjolja och andra flambara oljor (R 15)

11.

Brandmansutrustning (R 17)

12.

Diverse bestämmelser (R 18)

13.

Brandkontrollplaner (R 20)

14.

Operativ beredskap och underhåll

15.

Instruktioner, utbildning ombord och övningar

16.

Verksamhet

DEL B –   BRANDSÄKERHETSÅTGÄRDER

1.

Konstruktion (R 23)

2.

Vertikala och horisontella huvudzoner (R 24)

3.

Skott inom en vertikal huvudzon (R 25)

4.

Brandintegritet hos skott och däck i nya fartyg som medför fler än 36 passagerare (R 26)

5.

Brandintegritet hos skott och däck i nya fartyg som medför högst 36 passagerare samt existerande fartyg av klass B som medför fler än 36 passagerare (R 27)

6.

Utrymningsvägar (R 28)

6-1.

Utrymningsvägar i ro-ro-passagerarfartyg (R 28–1)

7.

Genombrytningar och öppningar i indelningar av klass A och B (R 30, 31)

8.

Skyddsanordningar i trappor och hissar inom bostads- och arbetsutrymmen (R 29)

9.

Ventilationsanläggningar (R 32)

10.

Fönster och fönsterventiler (R 33)

11.

Begränsad användning av brännbara material (R 34)

12.

Byggnadsdetaljer (R 35)

13.

Fasta anläggningar för upptäckande av brand och brandlarm och automatiska anläggningar för sprinkler, upptäckande av brand och brandlarm (R 14) (R 36)

14.

Skydd av utrymmen av särskild kategori (R 37)

15.

Brandronder, anläggningar för upptäckande av brand och brandlarm samt högtalaranläggningar (R 40)

16.

Förbättrande åtgärder i existerande fartyg av klass B som medför fler än 36 passagerare (R 41–1)

17.

Särskilda föreskrifter för fartyg som transporterar farligt gods (R 41)

18.

Särskilda föreskrifter gällande anordningar för helikopter

KAPITEL III –   LIVRÄDDNINGSREDSKAP

1.

Definitioner (R 3)

2.

Kommunikationer, livräddningsfarkoster och beredskapsbåtar samt personliga livräddningsredskap (R 6 + 7 + 18 + 21 + 22)

3.

Nödalarm, bruksanvisningar, utbildningshandbok, samlingslistor och nödanvisningar (R 6 + 8 + 9 + 19 + 20)

4.

Bemanning av livräddningsfarkoster och övervakning (R 10)

5.

Samlingsstationer och embarkeringsanordningar för livräddningsfarkoster (R 11 + 23 + 25)

5-1

Krav för ro-ro-passagerarfartyg (R 26)

5-2

Landnings- och vinschningsytor för helikoptrar (R 28)

5-3

Beslutsstödsystem för befälhavare (R 29)

6.

Sjösättningsstationer (R 12)

7.

Livräddningsfarkosternas placering (R 13 + 24)

8.

Placering av beredskapsbåtar (R 14)

8a.

Placering av marina evakueringssystem (R 15)

9.

Sjösättnings- och ombordtagningsanordningar för livräddningsfarkoster (R 16)

10.

Embarkerings-, sjösättnings- och ombordtagningsanordningar för beredskapsbåtar (R 17)

11.

Nödanvisningar (R 19)

12.

Operativ beredskap, underhåll och inspektioner (R 20)

13.

Utbildning och övning i att överge fartyget (R 19 + R 30)

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Där så uttryckligen anges ska reglerna i denna bilaga tillämpas på nya och existerande passagerarfartyg av klass A, B, C och D i inrikes trafik.

Nya fartyg av klass B, C och D med en längd mindre än 24 meter ska uppfylla kraven i reglerna II-1/B/2 t.o.m. II-1/B/8 och II-1/B/10 i denna bilaga om inte administrationen i en flaggstat, vars flagg sådana fartyg är godkända att föra, säkerställer att de uppfyller flaggstatens nationella bestämmelser och att dessa bestämmelser garanterar likvärdig säkerhetsnivå.

När bestämmelserna i denna bilaga inte gäller nya fartyg med en längd mindre än 24 meter ska flaggstatens administration säkerställa en likvärdig säkerhetsnivå genom att kräva att sådana fartyg ska uppfylla flaggstatens nationella bestämmelser.

Existerande fartyg av klass C och D behöver inte uppfylla reglerna i kapitel II-1 och II-2 i denna bilaga, under förutsättning att administrationen i en flaggstat, vars flagg de är godkända att föra, säkerställer att de uppfyller flaggstatens nationella bestämmelser och att dessa bestämmelser garanterar likvärdig säkerhetsnivå.

Närhelst tillämpning av en IMO-resolution krävs i denna bilaga för existerande fartyg, behöver fartyg byggda upp till två år efter det att en sådan resolution antogs av IMO inte uppfylla kraven i en sådan resolution förutsatt att de är i överensstämmelse med de eventuella tidigare tillämpliga resolutionerna.

Med reparationer, ombyggnader och ändringar i väsentligt avseende avses t.ex. följande:

Ändringar som innebär en väsentlig förändring av ett fartygs dimensioner.

Exempel: Fartyget förlängs genom att en ny mittsektion sätts in.

Ändringar som innebär en väsentlig förändring av fartygets kapacitet att transportera passagerare.

Exempel: Fordonsdäcket byggs om till passagerarutrymmen.

Ändringar som innebär en väsentlig förlängning av fartygets livslängd.

Exempel: Renovering av passagerarutrymmena på ett helt däck.

Angivelsen ”(R …)” som följer på flera regeltitlar i denna bilaga hänvisar till de regler i 1974 års SOLAS-konvention, i dess ändrade lydelse, som ligger till grund för bestämmelserna i denna bilaga.

KAPITEL II-1

KONSTRUKTION – INDELNING OCH STABILITET, MASKINERI OCH ELEKTRISKA ANLÄGGNINGAR

DEL A

ALLMÄNT

1.   Definitioner som gäller för del B (R 2)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1

.1   indelningsvattenlinje: den vattenlinje som används vid bestämning av fartygets indelning.

.2   djupaste indelningsvattenlinje: den vattenlinje som svarar mot det största djupgående som medges enligt de tillämpliga kraven för indelning.

.2

fartygslängd: längden mellan perpendiklarna genom ytterpunkterna av den djupaste indelningsvattenlinjen.

.3

fartygets bredd: den största bredden på ytterkant av spant, mätt vid eller under den djupaste indelningsvattenlinjen.

.4

djupgående: det lodräta avståndet från den mallade baslinjen midskepps till indelningsvattenlinjen i fråga.

.5

dödvikt: skillnaden i ton mellan ett fartygs deplacement i vatten med en specifik vikt av 1,025 vid den lastvattenlinje som motsvarar tilldelat sommarfribord och fartygets lättvikt.

.6

lättvikt: ett fartygs deplacement i ton utan last, bränsle, smörjoljor, ballastvatten, färskvatten och matarvatten i tankar, konsumtionsvaror samt passagerare och besättning inklusive deras personliga tillhörigheter.

.7

skottdäck: det översta däck till vilket de tvärgående vattentäta skotten är uppdragna.

.8

marginallinje: en linje dragen minst 76 mm under den övre kanten av skottdäcket bordvarts.

.9

permeabilitet för ett utrymme: den del av utrymmets volym, i procent räknat, som kan fyllas med vatten. Volymen av ett utrymme som når ovanför marginallinjen ska endast beräknas upp till den linjen

.10

maskineriutrymme: ett utrymme som beräknas från den mallade baslinjen till marginallinjen samt mellan de yttersta vattentäta huvudtvärskeppsskott som avgränsar de utrymmen som inrymmer huvud- och hjälpframdrivningsmaskiner samt de ångpannor som används för framdrivning.

.11

passagerarutrymmen: utrymmen för inkvartering av passagerare och för deras bruk, med undantag för resgods-, förråds-, proviant- och postrum.

.12

vattentät: ett byggnadssätt med avseende på konstruktion som förhindrar att vatten tränger igenom konstruktionen i någon riktning vid det vattentryck som kan uppstå med fartyget i intakt eller skadat skick.

.13

vädertät: innebär att vatten inte kan tränga in i fartyget under några som helst väderförhållanden.

.14

ro-ro-passagerarfartyg: passagerarfartyg med ro-ro-lastutrymmen eller utrymmen av särskild kategori enligt definitionen i regel II-2/A/2.

2.   Definitioner som gäller för delarna C, D och E (R 3)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1

.1   manöversystem för styrinrättning: utrustning för överföring av order från navigationsbryggan till styrinrättningens kraftenheter. Sådana system består av sändare, mottagare, hydrauliska styrpumpar med tillhörande motorer, motorskåp, rörledningar och kablar.

.2   huvudstyrinrättning: maskineri, manövreringsenheter till roder, kraftenheter till styrinrättning, om sådana förekommer, tillhörande utrustning och de anordningar som behövs för att vrida roderhjärtstocken (dvs. rorkult eller kvadrant) så att fartyget kan manövreras under normala driftsförhållanden.

.2

kraftenhet till styrinrättning:

.1

Vid elektrisk styrinrättning: en elektrisk motor med tillhörande utrustning.

.2

Vid elektrohydraulisk styrinrättning: en elektrisk motor med tillhörande elektrisk utrustning och ansluten pump.

.3

Vid annan hydraulisk styrinrättning: en drivmotor med ansluten pump.

.3

reservstyrinrättning: en utrustning, utöver någon del av huvudstyrinrättningen, som behövs för att manövrera fartyget vid eventuellt bortfall av huvudstyrinrättningen, dock utan rorkult, kvadrant eller utrustning för samma ändamål.

.4

normala drift- och boendeförhållanden: en situation när fartyget som helhet, maskiner, drift, enheter och hjälpmedel för fartygets framdrivning, styrförmåga, säker navigering, skydd mot brand och vatteninträngning, intern och extern kommunikation och signaler, utrymningsanordningar och vinschar till räddningsbåtar och även boendeförhållanden ombord upprätthålls och fungerar på normalt sätt.

.5

nödsituation: en situation då någon anordning som krävs för att upprätthålla normala drift- och boendeförhållanden ombord inte fungerar på grund av att den elektriska huvudkraftkällan är ur funktion.

.6

elektrisk huvudkraftkälla: en kraftkälla som är avsedd att förse huvudinstrumenttavlan med elektrisk ström som sedan ska fördelas till alla de system som behövs för att fartyget ska kunna upprätthålla normala drift- och boendeförhållanden.

.7

dött fartyg: en situation då huvudframdrivningsaggregat, ångpannor och hjälpsystem inte fungerar på grund av avsaknad av kraft.

.8

huvudgeneratoranläggning: det utrymme där den elektriska huvudkraftkällan är placerad.

.9

huvudinstrumenttavla: en instrumenttavla som får ström direkt från den elektriska huvudkraftkällan och är avsedd att fördela elektrisk ström till fartygets anläggningar.

.10

nödinstrumenttavla: en instrumenttavla som i händelse av huvudkraftkällans bortfall får ström direkt från den elektriska nödkraftkällan eller en tillfällig elektrisk kraftkälla och som är avsedd att fördela elektrisk ström till hjälpsystemen.

.11

nödkraftkälla: en elektrisk kraftkälla som ska förse nödinstrumenttavlan med ström i händelse av huvudkraftkällans bortfall.

.12

maximal gånghastighet: den högsta hastighet som fartyget är avsett att bibehålla vid största djupgående till sjöss.

.13

maximal backhastighet: den hastighet som fartyget beräknas kunna uppnå med den beräknade maximala backningskraften vid högsta djupgående.

.14 a

maskineriutrymmen: alla maskinrum av kategori A och alla andra utrymmen som innehåller framdrivningsmaskineri, ångpannor, brännoljeaggregat, ångmaskiner och förbränningsmotorer, generatorer och större elektriskt maskineri, oljepåfyllningsstationer, maskineri för kylning, stabilisering, ventilation och luftkonditionering samt liknande utrymmen och trunkar till sådana utrymmen.

.14 b

maskinrum av kategori A: De utrymmen och trunkar till sådana utrymmen som innehåller

.1

förbränningsmotorer som används för fartygets framdrivning, eller

.2

förbränningsmotorer som används för andra ändamål än för fartygets framdrivning, om sådana motorer har en sammanlagd effekt av minst 375 kW, eller

.3

oljeeldad ångpanna eller brännoljeaggregat.

.15

kraftöverföringssystem: hydraulisk utrustning för att överföra kraft för att vrida roderstocken, innefattande en eller flera kraftenheter till styrinrättning, med tillhörande rörledningar och kopplingar, samt en manövreringsenhet till rodret. Kraftöverföringssystemen får ha gemensamma mekaniska komponenter, dvs. rorkult, kvadrant och roderstock, eller komponenter för samma ändamål.

.16

kontrollstationer: de utrymmen där fartygets radioutrustning eller huvudsakliga navigeringsutrustning eller nödkraftkälla är belägen eller där brandregistrerings- eller brandkontrollutrustningen är centraliserad.

DEL B

INTAKTSTABILITET, INDELNING OCH LÄCKSTABILITET

.1   Intaktstabilitetsresolution A.749 (18)

NYA FARTYG AV KLASS A, B, C OCH D MED EN LÄNGD AV MINST 24 METER:

Nya fartyg av alla klasser med en längd av minst 24 meter ska överensstämma med tillämpliga bestämmelser för passagerarfartyg i den intaktstabilitetskod som antogs av IMO den 4 november 1993 vid dess generalförsamlings 18:e möte genom resolution A.749 (18).

Om en medlemsstat anser att tillämpningen av det kriterium för hård vind och rullning som fastställs i IMO:s resolution A.749 (18) inte är ändamålsenlig får ett alternativt kriterium som garanterar en tillfredsställande stabilitet tillämpas. Detta bör bevisas genom dokumentation som överlämnas till kommissionen och genom vilken det bekräftas att en likvärdig säkerhetsnivå uppnås.

EXISTERANDE FARTYG AV KLASS A OCH B MED EN LÄNGD AV MINST 24 METER:

Alla existerande fartyg av klass A och B ska vid alla lastkonditioner uppfylla följande stabilitetskriterier efter vederbörlig korrigering för effekten av fria vätskeytor i tankar i enlighet med antagandena i punkt 3.3 i IMO:s resolution A.749 (18) eller motsvarande.

a)

Arean under kurvan för den rätande hävarmen (GZ-kurvan) ska vara minst

i)

0,055 meterradianer upp till 30° krängningsvinkel,

ii)

0,09 meterradianer upp till antingen 40° krängningsvinkel eller flödningsvinkeln, dvs. den krängningsvinkel vid vilken de undre kanterna av någon öppning i skrovet, överbyggnaderna eller däckhusen som inte kan tillslutas vädertätt kommer under vatten, om den vinkeln är mindre än 40°,

iii)

0,03 meterradianer mellan 30° och 40° krängningsvinkel eller mellan 30° och flödningsvinkeln, om denna vinkel är mindre än 40°.

b)

Den rätande hävarmen GZ ska vara minst 0,20 meter vid en krängningsvinkel som är lika med eller större än 30°.

c)

Den maximala rätande hävarmen ska inträffa vid en krängningsvinkel som helst är större än 30° men inte mindre än 25°.

d)

Begynnelsemetacenterhöjden tvärskepps ska inte vara mindre än 0,15 meter.

De lastkonditioner som ska beaktas för att kontrollera att ovan angivna stabilitetskriterier är uppfyllda ska innefatta åtminstone dem som anges i punkt 3.5.1.1 i IMO:s resolution A.749 (18).

Alla existerande fartyg av klass A och B med en längd av minst 24 m ska även uppfylla de tilläggskriterier som anges i IMO:s resolution A.749 (18), punkt 3.1.2.6 (tilläggskriterier för passagerarfartyg) och punkt 3.2 (kriteriet för hård vind och rullning).

Om en medlemsstat anser att tillämpningen av det kriterium för hård vind och rullning som fastställs i IMO:s resolution A.749 (18) inte är ändamålsenlig får ett alternativt kriterium som garanterar en tillfredsställande stabilitet tillämpas. Detta bör bevisas genom dokumentation som överlämnas till kommissionen och genom vilken det bekräftas att en likvärdig säkerhetsnivå uppnås.

2.   Vattentäta indelningar

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

Alla fartyg ska med hjälp av vattentäta skott, dragna upp till skottdäcket, vara indelade i vattentäta avdelningar vilkas största längd ska beräknas enligt de särskilda krav som anges nedan.

I stället för dessa krav får de regler om passagerarfartygens indelning och stabilitet som motsvarar del B i kapitel II i 1960 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss, som anges i IMO:s resolution A.265 (VIII) tillämpas, förutsatt att de tillämpas i sin helhet.

Varje annan del av den inre byggnadskonstruktion som påverkar effektiviteten avseende fartygets indelning ska vara vattentät.

3.   Fyllnadslängd (R 4)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1

Fyllnadslängden vid en given punkt är den största del av fartygets längd, med mittpunkten i den givna punkten, som kan vattenfyllas, enligt det antagande om permeabilitet som anges nedan, utan att marginallinjen i någon punkt kommer under vattenytan.

.2

Om ett fartyg inte är försett med ett genomgående skottdäck, får fyllnadslängden i varje punkt bestämmas i förhållande till en tänkt genomgående marginallinje, som inte på någon punkt ligger mindre än 76 mm under den övre kanten bordvarts av det däck till vilket skotten i fråga och bordläggningen är vattentätt dragna.

.3

Där en del av en tänkt marginallinje går avsevärt under det däck till vilket skotten är uppdragna, får flaggstatens administration medge begränsade lättnader i fråga om krav på vattentäthet för de delar av skotten som befinner sig ovanför marginallinjen och omedelbart under det övre däcket.

4.   Tillåten avdelningslängd (R 6)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

Den största tillåtna längden av en avdelning vars mitt är belägen i vilken punkt som helst i fartygets längdriktning erhålls genom att multiplicera fyllnadslängden med en lämplig faktor, kallad indelningsfaktor.

5.   Permeabilitet (R 5)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

De definitiva antaganden som anges i regel 3 hänför sig till permeabiliteten för de under marginallinjen belägna utrymmena.

Vid fastställandet av fyllnadslängden ska det antagna medelvärdet för permeabilitet i utrymmena under marginallinjen vara det som anges i tabellen i regel 8.3.

6.   Indelningsfaktor

Indelningsfaktorn ska vara följande för

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D OCH EXISTERANDE RO-RO-PASSAGERARFARTYG AV KLASS B:

1,0 om antalet personer som fartyget är godkänt att medföra är mindre än 400, och

0,5 om antalet personer som fartyget är godkänt att medföra är minst 400.

Existerande ro-ro-passagerarfartyg av klass B måste uppfylla detta krav senast det datum som anges i regel II-1/B/8-2, punkt 2.

FÖR EXISTERANDE PASSAGERARFARTYG AV KLASS B SOM INTE ÄR RO-RO-PASSAGERARFARTYG: 1,0

7.   Särskilda krav rörande indelning av fartyg (R 7)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1

I de fall vattentäta skott inom någon eller några delar av ett fartyg är dragna upp till ett högre däck än i de övriga delarna av fartyget, och man önskar utnyttja denna högre uppdragning av skotten vid beräkning av fyllnadslängden, får särskilda marginallinjer användas för varje sådan del av fartyget under förutsättning att.

.1

fartygssidorna utefter fartygets hela längd är uppdragna till det däck som svarar mot den övre marginallinjen och alla öppningar i bordläggningen under detta däck utmed fartygets hela längd anses ligga under en marginallinje, vid tillämpning av regel 15, och

.2

var och en av de två avdelningarna intill ”steget” i skottdäcket ligger inom den tillåtna längden med hänsyn till deras respektive marginallinje och även att deras sammanlagda längd inte överstiger två gånger den tillåtna längd som gäller för den lägre marginallinjen.

.2

En avdelnings längd får överstiga den tillåtna längd som fastställs i regel 4 under förutsättning att den sammanlagda längden av denna avdelning och vilken som helst av de båda angränsande avdelningarna varken överstiger fyllnadslängden eller den dubbla tillåtna längden, beroende på vilken som är mindre.

.3

Ett huvudtvärskeppsskott får vara försett med recess, på villkor att den helt och hållet ligger innanför vertikala ytor belägna på vardera sidan av fartyget på ett avstånd från bordläggningen som är lika med en femtedel av fartygets bredd och är uppmätt i rät vinkel mot centerlinjen i höjd med den djupaste indelningsvattenlinjen. Varje del av en recess som ligger utanför denna begränsade yta ska behandlas som ett steg i enlighet med punkt .6.

.4

Om ett huvudtvärskeppsskott är försett med recess eller steg, ska ett ekvivalent plant skott användas vid fastställandet av indelningen.

.5

Där en vattentät huvudtvärskeppsavdelning är indelad i mindre enheter, och det för flaggstatens administration tillfredsställande kan styrkas att i händelse av en tänkt skada på endera fartygssidan med en utsträckning av 3,0 meter plus 3 % av fartygets längd eller 11 meter eller 10 % av fartygets längd, beroende på vilketdera av dessa värden som är mindre, avdelningens hela volym inte vattenfylls, får en ökning medges med hänsyn till den tillåtna längd som annars krävs för en sådan avdelning. I ett sådant fall får för den oskadade sidan inte antas större effektiv flytkraft än den som antagits för den skadade sidan.

Eftergifter enligt detta avsnitt får göras endast om detta inte kan förmodas hindra att bestämmelserna i regel 8 uppfylls.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D:

.6

Ett huvudtvärskeppsskott får förses med steg om det uppfyller ett av följande villkor:

.1

Den sammanlagda längden av de två avdelningar som åtskiljs av skottet i fråga överstiger inte vare sig 90 % av fyllnadslängden eller två gånger den tillåtna längden, dock får i fartyg med indelningsfaktor 1 den sammanlagda längden av de två avdelningarna inte överstiga den tillåtna längden.

.2

Ytterligare indelning har skett invid steget för att bibehålla samma säkerhetsnivå som ett plant skott ger.

.3

Längden av den avdelning över vilket steget sträcker sig överstiger inte den tillåtna längd som motsvarar en marginallinje dragen 76 mm under steget.

.7

I fartyg med en längd av 100 meter eller däröver ska ett av huvudtvärskeppsskotten akter om förpiken anbringas på ett avstånd från den förliga perpendikeln som inte är större än den tillåtna längden.

.8

Där avståndet mellan två intilliggande huvudtvärskeppsskott eller mellan mot dessa svarande ekvivalenta plana skott eller avståndet mellan de tvärskeppsplan som sammanfaller med de närmaste stegen i skotten är mindre än 3,0 meter plus 3 % av fartygets längd eller 11,0 meter eller 10 % av fartygets längd, beroende på vilketdera av dessa värden som är mindre, ska endast det ena av dessa skott anses utgöra en del av fartygets indelning.

.9

Där den föreskrivna indelningsfaktorn är 0,50, får den sammanlagda längden av vilka som helst av två angränsande avdelningar inte överstiga fyllnadslängden.

8.   Läckstabilitet hos fartyg (R 8)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1.1

Tillräcklig intaktstabilitet ska upprätthållas under alla driftförhållanden, så att fartyget kan motstå slutskedet av inströmning av vatten i vilken avdelning som helst som enligt gällande bestämmelser måste ligga inom fyllnadslängden.

.1.2

Där två till varandra gränsande avdelningar är åtskilda med ett skott som är försett med steg, enligt bestämmelserna i regel 7.6.1, ska intaktstabiliteten vara tillräcklig för att motstå vatteninströmning i dessa två angränsande avdelningar.

.1.3

Då den föreskrivna indelningsfaktorn är 0,50, ska intaktstabiliteten vara tillräcklig för att motstå vatteninströmning i vilka som helst två angränsande avdelningar.

.2.1

Kraven i punkt .1 ska fastställas genom beräkningar som görs i enlighet med punkterna .3,.4 och.6 och med hänsyn till fartygets proportioner och speciella konstruktion samt de skadade avdelningarnas läge och form. För dessa beräkningar ska fartyget anses befinna sig under sämsta tänkbara driftförhållanden i fråga om stabilitet.

.2.2

Där det är avsett att anbringa däck, innerbordläggning eller långskeppsskott som är tillräckligt täta för att väsentligt begränsa vatteninströmning, ska vederbörlig hänsyn tas till detta i beräkningarna.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D OCH EXISTERANDE RO-RO-PASSAGERARFARTYG AV KLASS B SAMT EXISTERANDE PASSAGERARFARTYG AV KLASS B SOM INTE ÄR RO-RO-PASSAGERARFARTYG, BYGGDA FRÅN OCH MED DEN 29 APRIL 1990:

.2.3

Den stabilitet som erfordras efter inträffad skada och efter utjämning, i förekommande fall, ska bestämmas enligt följande:

.2.3.1

Den återstående rätande hävarmskurvan ska ha en vidd på minst 15° bortom jämviktsvinkeln. Denna vidd kan minskas till ett minimivärde av 10° i det fall då arean under kurvan för den rätande hävarmen är den som anges i punkt .2.3.2 multiplicerat med kvoten av 15 genom vidden, där vidden uttrycks i grader.

.2.3.2

Arean under kurvan för den rätande hävarmen ska vara minst 0,015 meterradianer mätt från jämviktsvinkeln till den mindre av följande vinklar:

.1

Flödningsvinkeln.

.2

22° (mätt från upprätt position) vid vatteninströmning i en avdelning eller 27° (mätt från upprätt position) vid samtidig vatteninströmning i två intilliggande avdelningar.

.2.3.3

En återstående rätande hävarm ska uppnås inom vidden för positiv stabilitet med hänsyn tagen till den största effekten av följande krängande moment:

.1

Alla passagerare samlade på en sida.

.2

Sjösättning av alla fullastade firningsbara livräddningsfarkoster från en fartygssida.

.3

På grund av vindtryck

beräknat enligt följande formel:

Formula

I inget fall får dock den rätande hävarmen vara mindre än 0,10 meter.

.2.3.4

Vid beräkning av de krängande momenten i punkt .2.3.3 ska följande antaganden göras:

.1

Moment till följd av ansamling av passagerare:

.1.1

4 personer per m2.

.1.2

En massa av 75 kg för varje passagerare.

.1.3

Passagerarna ska vara fördelade på de tillgängliga däcksytorna mot en fartygssida på de däck där samlingsstationer är belägna och på ett sådant sätt att de framkallar det största krängande momentet.

.2

Moment vid sjösättning av alla fullastade firningsbara livräddningsfarkoster från en fartygssida:

.2.1

Alla livbåtar och beredskapsbåtar som är placerade på den fartygssida dit fartyget har krängt efter att ha skadats ska antas vara helt utsvingade, fullt lastade och färdiga att sänkas ned.

.2.2

För livbåtar som är avsedda att sjösättas fullt lastade från placeringsläget ska det största krängande momentet under sjösättningen användas.

.2.3

Fullt lastade firningsbara livflottar, fastgjorda vid varje dävert på den sida dit fartyget har krängt efter en skada, ska antas vara helt utsvingade och redo för sjösättning.

.2.4

Personer som inte befinner sig i de livräddningsanordningar som svingas ut ska inte orsaka vare sig ytterligare krängande eller rätande moment.

.2.5

Livräddningsanordningar på den motsatta sidan mot slagsidan ska antas finnas på respektive placeringsläge.

.3

Moment på grund av vindtryck:

.3.1

Klass B: ett vindtryck på 120 N/m2 ska tillämpas.

Klass C och D: ett vindtryck på 80 N/m2 ska tillämpas.

.3.2

Den yta som ska användas är den projicerade laterala ytan av fartygssidan ovanför den vattenlinje som gäller i oskadat skick.

.3.3

Hävarmen ska vara det lodräta avståndet från en punkt motsvarande halva medeldjupgåendet i oskadat skick till tyngdpunkten för den laterala ytan.

.2.4

När en större progressiv vatteninströmning inträffar, dvs. när den förorsakar snabb minskning av den rätande hävarmen med 0,04 meter eller mer, ska kurvan anses upphöra vid den vinkel där den progressiva vatteninströmningen inträffar, och den vidd och den area som avses i.2.3.1 och .2.3.2 ska mätas till den vinkeln.

.2.5

I de fall när den progressiva vatteninströmningen är av begränsad omfattning och inte fortsätter oförminskat och orsakar en acceptabelt långsam minskning av den rätande hävarmen med mindre än 0,04 meter, ska resten av kurvan delvis trunkeras genom antagandet att det progressivt flödade utrymmet var på detta sätt flödat från början.

.2.6

I mellanliggande faser av vatteninströmning ska den största rätande hävarmen vara minst 0,05 meter och vidden för de positivt rätande hävarmarna minst 7°. I samtliga fall behöver endast ett hål i skrovet och en fri yta antas.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.3

Vid beräkning av läckstabilitet för fartyg ska permeabiliteten i volym och yta vara följande:

Utrymme

Permeabilitet

(%)

Avsedda för last och förråd

60

Bostadsutrymmen

95

Använda för maskineri

85

Avsedda för vätskor

0 eller 95 (1)

Högre ytpermeabilitet ska antas för de utrymmen som i närheten av det skadade vattenplanet inte innehåller större mängder hytter eller maskineri och utrymmen som normalt inte används för större mängder av last eller förråd.

.4

Den antagna skadans omfattning ska vara följande:

.1

Utsträckning i långskeppsled: 3,0 meter plus 3 % av fartygets längd eller 11,0 meter eller 10 % av fartygets längd, vilketdera som än är mindre.

.2

Utsträckning i tvärskeppsled (mätt inombords från fartygssidan i rät vinkel mot centerlinjen vid den djupaste indelningsvattenlinjen): ett avstånd av en femtedel av fartygets bredd.

.3

Utsträckning i vertikalled: från baslinjen uppåt utan begränsning.

.4

Om någon skada, av mindre omfattning än de som anges i punkterna .4.1, .4.2 eller .4.3, skulle ge upphov till en allvarligare situation i fråga om slagsida eller minskad metacenterhöjd, ska en sådan skada antas som grund för beräkningen.

.5

Osymmetrisk fyllning ska undvikas så långt som möjligt med hjälp av effektiva anordningar. När det är nödvändigt att korrigera stora krängningsvinklar, ska de system som används och där det är praktiskt möjligt vara självverkande, och i varje fall ska de, i de fall kontrollanordningar för korsfyllning finns, kunna manövreras från positioner ovanför skottdäcket. För nya fartyg av klass B, C och D ska den maximala krängningsvinkeln efter vatteninströmning men före utjämning inte överstiga 15°. Där anordningar för korsfyllning krävs, ska tiden för utjämning inte överstiga 15 minuter. Lämpliga anvisningar om användning av anordningar för korsfyllning ska ges till fartygets befälhavare.

.6

Fartygets slutliga läge efter skada och, i händelse av osymmetrisk fyllning, efter det att utjämningsåtgärder vidtagits ska vara följande:

.1

Vid symmetrisk fyllning ska den positiva resterande metacenterhöjden vara minst 50 mm, beräknad enligt metoden för konstant deplacement.

.2a

Om inte annat följer av punkt .6.2b ska krängningsvinkeln vid osymmetrisk fyllning vid vatteninströmning i en avdelning inte överstiga 7° för fartyg av klass B (nya och existerande) och 12° för fartyg av klass C och D (nya).

Vid samtidig vatteninströmning i två intilliggande avdelningar får en krängningsvinkel av 12° tillåtas för existerande och nya fartyg av klass B, under förutsättning att indelningsfaktorn ingenstans överstiger 0,50 i den del av fartyget där vatteninströmning sker;

.2b

när det gäller existerande passagerarfartyg av klass B som inte är ro-ro-passagerarfartyg, byggda före den 29 april 1990, ska krängningsvinkeln vid osymmetrisk fyllning inte överstiga 7°. Förutom i undantagsfall då administrationen får tillåta ytterligare krängning på grund av det osymmetriska momentet, men i inget fall får den slutliga krängningen överstiga 15°.

.3

I inget fall ska marginallinjen vara under vattennivån i slutfasen av vatteninströmningen. Om det antas att marginallinjen kan komma under vattennivån under en fas av vatteninströmningen, får flaggstatens administration kräva sådana undersökningar och anordningar som den anser vara nödvändiga för fartygets säkerhet.

.7

Fartygets befälhavare ska förses med sådan information som behövs för att kunna bibehålla tillräcklig intaktstabilitet under rådande driftförhållanden, så att fartyget kan motstå den kritiska skadan. Vid fartyg som kräver korsfyllning ska fartygets befälhavare upplysas om de stabilitetsförhållanden på vilka krängningsberäkningarna grundar sig och varnas för att ytterligare slagsida kan uppstå om fartyget skulle skadas när det befinner sig i en sämre kondition.

.8

De i punkt 7 angivna uppgifterna som befälhavaren behöver för att kunna bibehålla tillräcklig intaktstabilitet ska innehålla information om den största tillåtna höjden för fartygets tyngdpunkt över köl (KG), eller alternativt den minsta tillåtna metacenterhöjden (GM), för en variation av djupgående eller deplacement som täcker alla driftförhållanden. Informationen ska visa effekten av olika trim med hänsyn tagen till fartygets driftbegränsningar.

.9

Varje fartyg ska i för och akter ha tydliga åmningar för olika djupgåenden. I de fall åmningarna är svåra att utläsa eller driftmässiga begränsningar under en viss trafik gör dem svåra att avläsa, ska fartyget även utrustas med ett tillförlitligt indikeringssystem för fastställande av djupgående i för och akter.

.10

När fartyget är färdiglastat och innan det lämnar hamn ska befälhavaren fastställa fartygets trim och stabilitet och även förvissa sig om och registrera att fartyget uppfyller stabilitetskriterierna i de tillämpliga reglerna. Fartygets stabilitet ska alltid fastställas genom beräkning. En dator för automatisk beräkning av last- och stabilitetsförhållanden eller likvärdiga system får användas för detta ändamål.

.11

Inga lättnader i fråga om kraven på läckstabilitet får medges av flaggstatens administration, såvida det inte kan visas att den intakta metacenterhöjden under något driftförhållande som erfordras för att uppfylla dessa krav är för stor för den avsedda typen av drift.

.12

Lättnader i fråga om kraven på läckstabilitet får tillåtas endast i undantagsfall och på villkor att flaggstatens administration är övertygad om att proportionerna, arrangemangen och andra egenskaper hos fartyget är de mest gynnsamma för läckstabiliteten som praktiskt och skäligen kan uppnås under de särskilda omständigheterna.

8-1   Läckstabilitet hos ro-ro-passagerarfartyg (R 8–1)

EXISTERANDE RO-RO-PASSAGERARFARTYG AV KLASS B:

.1

Existerande ro-ro-passagerarfartyg av klass B ska uppfylla bestämmelserna i regel 8 senast vid den första periodiska besiktningen efter det sista datum som anges nedan och i enlighet med värdet för A/Amax som definieras i bilagan till beräkningsmetoden för bedömning av överlevnadsegenskaper hos existerande ro-ro-passagerarfartyg vid användning av en förenklad metod baserad på resolution A.265 (VIII), utvecklad av kommittén för sjösäkerhet vid dess 59:e session i juni 1991 (MSC/Cirk. 574):

Värde för A/Amax:

Sista datum för efterlevnad:

mindre än 85 %

1 oktober 1998

85 % men mindre än 90 %

1 oktober 2000

90 % men mindre än 95 %

1 oktober 2002

95 % men mindre än 97,5 %

1 oktober 2004

97,5 % eller mer

1 oktober 2005

8-2   Särskilda krav för ro-ro-passagerarfartyg med minst 400 personer ombord (R 8–2)

NYA RO-RO-PASSAGERARFARTYG AV KLASS B, C OCH D OCH EXISTERANDE RO-RO-PASSAGERARFARTYG AV KLASS B:

tan hinder av bestämmelserna i regel II-1/B/8 och II-1/B/8-1 ska följande gälla:

.1

Nya ro-ro-passagerarfartyg som är godkända för att medföra minst 400 personer ska uppfylla bestämmelserna i punkt .2.3 i regel II-1/B/8, med en förmodad skada var som helst inom fartygets längd L.

.2

Existerande ro-ro-passagerarfartyg godkända för att medföra minst 400 personer ska uppfylla kraven i punkt 1 senast vid den första periodiska besiktningen efter det datum som föreskrivs i punkt .2.1, .2.2 eller .2.3, varvid det senaste datumet ska gälla.

.2.1

Värde för A/Amax:

Sista datum för efterlevnad:

mindre än 85 %

1 oktober 1998

85 % men mindre än 90 %

1 oktober 2000

90 % men mindre än 95 %

1 oktober 2002

95 % men mindre än 97,5 %

1 oktober 2004

97,5 % eller mer

1 oktober 2010

.2.2

Antal personer som får medföras:

1 500 eller fler

1 oktober 2002

1 000 eller fler men färre än 1 500

1 oktober 2006

600 eller fler men färre än 1 000

1 oktober 2008

400 eller fler men färre än 600

1 oktober 2010

.2.3

Fartygets ålder lika med 20 år eller mer:

Fartygets ålder beräknas från det datum när kölsträckning skedde eller det datum då fartyget var på motsvarande byggnadsstadium eller det datum då fartyget byggdes om till ro-ro-passagerarfartyg.

8-3   Särskilda krav för passagerarfartyg med minst 400 personer ombord, med undantag av ro-ro-passagerarfartyg,

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D, BYGGDA FRÅN OCH MED DEN 1 JANUARI 2003, MED UNDANTAG AV RO-RO-PASSAGERARFARTYG:

Utan hinder av bestämmelserna i regel II-1/B/8 ska passagerarfartyg, med undantag av ro-ro-passagerarfartyg, godkända för att medföra minst 400 personer uppfylla bestämmelserna i punkt 2.3 och 2.6 i regel II-1/B/8, med en antagen skada var som helst inom fartygets längd L.

9.   Skott i pik- och maskineriutrymmen (R 10)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1

Fartyg ska vara försedda med ett förpiks- eller kollisionsskott som ska vara vattentätt upp till skottdäcket. Detta skott ska vara placerat på ett avstånd från den förliga perpendikeln av minst 5 % av fartygets längd och högst 3 meter plus 5 % av fartygets längd.

.2

Om någon del av fartyget under vattenlinjen sträcker sig för om den förliga perpendikeln, t.ex. en bulb, ska de i punkt 1 föreskrivna avstånden mätas från en punkt som ligger antingen

.1

vid halva längden av en sådan utbyggnad, eller

.2

på ett avstånd av 1,5 % av fartygets längd föröver från den förliga perpendikeln, eller

.3

på 3 meters avstånd föröver från den förliga perpendikeln,

vilketdera avstånd som är kortast.

.3

Om fartyget är försett med en långsträckt främre överbyggnad, ska förpiks- eller kollisionsskottet vara förlängt vädertätt till nästa fulla däck över skottdäcket. Förlängningen ska vara så anordnad att den inte kan skadas av bogporten om en bogport skadas eller lossnar.

.4

Den förlängning som krävs enligt punkt .3 behöver inte göras i direkt fortsättning med skottet under, under förutsättning att alla delar av förlängningen inte ligger för om den i punkt .1 eller .2 angivna främre gränsen.

För existerande fartyg av klass B gäller dock följande:

.1

Där en sluttande ramp utgör en del av kollisionsskottets uppdragna del ovanför skottdäcket får den del av rampen som ligger mer än 2,3 meter över skottdäcket utsträckas högst 1,0 meter framför den främre gräns som anges i punkterna .1 och .2.

.2

Där en befintlig ramp inte uppfyller kraven för att anses som en utsträckt del av kollisionsskottet och rampens placering förhindrar en sådan utsträckt del inom de gränser som anges i punkt . 1 eller .2, kan den utsträckta delen placeras inom ett begränsat avstånd akter om den aktra gräns som anges i punkt .1 eller .2. Det begränsade aktra avståndet bör inte vara längre än nödvändigt för att säkerställa att hinder för rampen inte uppstår. Den utsträckta delen av kollisionsskottet ska öppnas föröver och uppfylla kraven i punkt .3 samt vara anordnad så att det inte finns möjlighet att den skadas av rampen om denna skadas eller lossnar.

.5

En ramp som inte uppfyller de ovan angivna kraven ska inte beaktas som utsträckt del av kollisionsskottet.

.6

I existerande fartyg av klass B uppfylls kraven i punkterna .3 och .4 från och med den första periodiska besiktningen efter 1 juli 1998.

.7

Ett akterpikskott och skott som avdelar maskineriutrymmet från för och akter därom belägna last- och passagerarutrymmen måste också finnas och vara vattentätt dragna upp till skottdäcket. Akterpikskottet får dock stegas under skottdäcket, under förutsättning att fartygets säkerhet i fråga om indelning till följd av detta inte försämras.

.8

Axelhylsor ska i samtliga fall vara inneslutna i vattentäta utrymmen. Packningsboxen ska vara monterad i en vattentät axeltunnel eller annat vattentätt utrymme som är avskilt från den avdelning där propelleraxelhylsan är belägen och ha en sådan volym att marginallinjen inte kommer under vattenytan, om utrymmet till följd av läckage genom boxen fylls med vatten.

10.   Dubbelbottnar (R 12)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B OCH NYA FARTYG BYGGDA FRÅN OCH MED DEN 1 JANUARI 2003 MED EN LÄNGD AV MINST 24 METER:

.1

Nya fartyg av klass B, C och D samt existerande fartyg av klass B och nya fartyg byggda från och med den 1 januari 2003 med en längd av minst 24 meter ska vara utrustade med en dubbelbotten från förpikskottet till akterpikskottet i den mån detta är praktiskt möjligt och förenligt med fartygets konstruktion och avsedda användning.

.1

Fartyg med en längd av minst 50 meter men mindre än 61 meter ska vara försedda med en dubbelbotten som sträcker sig åtminstone från maskineriutrymmet till förpikskottet eller så nära detta skott som är praktiskt genomförbart.

.2

Fartyg med en längd av minst 61 meter men mindre än 76 meter ska åtminstone utanför maskineriutrymmet vara försedda med en dubbelbotten som sträcker sig till för- och akterpikskotten eller så nära dessa skott som är praktiskt genomförbart.

.3

Fartyg med en längd av 76 meter och däröver ska midskepps vara försedda med en dubbelbotten som sträcker sig till för- och akterpikskotten eller så nära dessa som är praktiskt genomförbart.

.2

I fartyg som måste vara försedda med dubbelbotten ska höjden på denna uppfylla en erkänd organisations normer och dras ut mot fartygssidorna på sådant sätt att botten skyddas fram till slagets rundning. Detta skydd ska anses tillfredsställande om skärningslinjen mellan marginalplåtens ytterkant och bordläggningen i slaget inte vid någon punkt är lägre än ett horisontalplan genom en skärningspunkt där midskeppsplanet skärs av en diagonal som bildar 25° vinkel med baslinjen och skär denna på ett avstånd av fartygets halva mallade bredd från mittlinjen.

.3

Små brunnar som är inbyggda i dubbelbottnen för länsning av lastrum m.m. får inte vara djupare än nödvändigt. Brunnsdjupet får aldrig överstiga djupet av dubbelbottnen i centerlinjen minskat med 460 mm, och brunnen får inte heller sträcka sig under det horisontalplan som avses i punkt .2. En länsbrunn som sträcker sig till bottenbordläggningen är dock tillåten i aktre ändan av axeltunneln. Andra brunnar (t.ex. för smörjolja under huvudmaskiner) får godkännas av flaggstatens administration, om den finner att anordningarna ger samma säkerhet som en dubbelbotten i överensstämmelse med denna regel.

.4

Inom vattentäta avdelningar av mindre storlek som uteslutande används för transport av vätskor krävs ingen dubbelbotten, under förutsättning att flaggstatens administration anser att fartygets säkerhet vid inträffad botten- eller sidoskada inte därigenom försämras.

.5

Utan hinder av bestämmelserna i punkt .1 i regel 10 får flaggstatens administration godkänna undantag från kravet på dubbelbotten i fråga om varje sådan del av fartyget för vilken indelningen bestämts genom en faktor som inte överstiger 0,5, om den anser att en dubbelbotten i den delen inte skulle vara förenlig med fartygets konstruktion och avsedda användning.

11.   Bestämning, märkning och registrering av indelningsvattenlinjer (R 13)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1

För att upprätthålla den indelningsstandard som gäller för fartyget ska en vattenlinje motsvarande det för indelningen godkända djupgåendet fastställas och utmärkas på fartygets sidor. Ett fartyg med utrymmen som alternativt kan användas till passagerarutrymmen eller last kan, på redarens begäran, förses med ytterligare en eller flera indelningsvattenlinjer, vilka bestäms och utmärks på fartygets sidor på så sätt att de motsvarar de indelningsdjupgåenden för alternativa användningssätt som flaggstatens administration godkänt.

.2

De fastställda och utmärkta indelningsvattenlinjerna ska registreras i säkerhetscertifikatet för passagerarfartyg och anges med beteckningen C.1, om det finns endast en indelningsvattenlinje.

Om det finns mer än en indelningsvattenlinje, ska de andra förhållandena anges med beteckningarna C.2, C.3, C.4 osv. (2).

.3

Det fribord som svarar mot var och en av dessa indelningsvattenlinjer ska uppmätas på samma plats och från samma däckslinje som de fribord som fastställts enligt den gällande internationella lastlinjekonventionen.

.4

Det fribord som svarar mot varje godkänd indelningsvattenlinje och det användningssätt för vilket det är godkänt ska klart anges i säkerhetscertifikatet för passagerarfartyg.

.5

En indelningsvattenlinje får aldrig utmärkas ovanför den djupaste lastvattenlinjen i saltvatten i enlighet med vad som är fastställt med hänsyn till fartygets hållfasthet eller gällande internationella lastlinjekonvention.

.6

Oberoende av var indelningsvattenlinjerna är utmärkta får ett fartyg aldrig nedlastas så att den fribordslinje som är tillämplig för årstiden och platsen enligt gällande internationella lastlinjekonvention kommer under vatten.

.7

Ett fartyg får aldrig nedlastas så att den markering av indelningsvattenlinje som är tillämplig för en bestämd rutt och bestämda trafikförhållanden befinner sig under vatten.

12.   Konstruktion och första provning av vattentäta skott m.m. (R 14)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1

Varje vattentätt tvärskepps- eller långskeppsskott ska vara konstruerat på sådant sätt att det med tillräcklig marginal kan motstå trycket av den högsta vattenpelare som det kan utsättas för i händelse av skada på fartyget, dock minst trycket av en vattenpelare som når upp till marginallinjen. Dessa skott ska vara konstruerade i enlighet med en erkänd organisations normer.

.2.1

Steg och recesser i skott ska vara vattentäta och av samma styrka som de anslutande skotten.

.2.2

Där spant eller balkar genomkorsar ett vattentätt däck eller skott ska däcket eller skottet till sin konstruktion vara vattentätt utan användning av trä eller cement.

.3

Provning av avdelningar genom vattenfyllning är inte obligatorisk. När en sådan provning inte genomförs ska provning ske genom vattenbesprutning med slang där så är praktiskt möjligt. Denna ska utföras i ett skede när fartyget till största delen är färdigställt. Om provning genom vattenbesprutning med slang inte är praktiskt genomförbar på grund av risk för skada på maskineriet, isoleringen av den elektriska utrustningen eller utrustningskomponenter, får den ersättas av en noggrann visuell undersökning av svetsfogar, och, vid behov kompletteras med åtgärder såsom penetrant eller ultraljud eller ett motsvarande test. En noggrann undersökning av vattentäta skott ska dock alltid göras.

.4

Förpik, dubbelbottnar (inklusive tunnelkölar) och innerbordläggning ska kontrolleras med trycket av en vattenpelare som motsvarar kraven i punkt .1 i denna regel 12.

.5

Tankar som är avsedda för vätskor och som ingår i fartygets indelning ska kontrolleras genom täthetsprov med trycket av den större av de vattenpelare som når upp antingen till djupaste indelningsvattenlinjen eller till en nivå som motsvarar två tredjedelar av höjden till marginallinjen, räknat från kölens överkant vid ifrågavarande tank, vilkendera som än är större, dock får aldrig höjden av vattenpelaren vara mindre än 0,9 meter över tanktaket. Om ett vattenprov inte kan utföras får provning av lufttäthet tillåtas med hjälp av ett lufttryck i tankarna på högst 0,14 bar.

.6

Syftet med de kontroller som anges i punkterna .4 och .5 är att säkerställa att indelningen konstruktionsmässigt är vattentät och får inte anses som en kontroll av någon avdelnings lämplighet för förvaring av brännolja eller annat särskilt ändamål, för vilket en mer omfattande kontroll kan krävas beroende på till vilken nivå vätskan kan stiga i tankarna eller dess anslutningar.

13.   Öppningar i vattentäta skott (R 15)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1   Antalet öppningar i vattentäta skott ska inskränkas till minsta möjliga som är förenligt med fartygets konstruktion och avsedda användning. Dessa öppningar ska vara försedda med tillfredsställande stängningsanordningar.

.2.1   Där rörledningar, spygatt, elektriska ledningar o.dyl. dras genom vattentäta indelningsskott, ska åtgärder vidtas för att säkerställa skottens vattentäthet.

.2.2   Ventiler som inte ingår i ett rörsystem får inte tillåtas i vattentäta indelningsskott.

.2.3   Bly eller annat värmekänsligt material får inte användas i system som passerar genom vattentäta indelningsskott, om skador i sådana system vid brand skulle försämra skottens vattentäthet.

.3.1   Dörröppningar, manhål eller tillträdesöppningar är inte tillåtna

.1

i kollisionsskottet under marginallinjen,

.2

i vattentäta tvärskeppsskott om avskiljer ett lastutrymme från ett angränsande lastutrymme, med undantag för det som gäller enligt punkt .10.1 i denna regel 13 och enligt regel 14.

.3.2   Med undantag av det som föreskrivs i punkt .3.3 får genom kollisionsskottet under marginallinjen dras högst ett rör avsett för vätskor i förpikstanken, under förutsättning att röret är försett med en avstängningsventil som kan manövreras ovanför skottdäcket och vars ventilhus är monterat på kollisonsskottet inuti förpiken. Det kan dock godkännas att denna ventil monteras på kollisionsskottets aktersida, under förutsättning att ventilen är lätt tillgänglig under alla användningsförhållanden och inte är monterad i ett lastutrymme.

.3.3   Om förpiken är uppdelad för att rymma två olika typer av vätskor får genom kollisionsskottet nedanför marginallinjen två rör dras, som vart och ett är monterat på det sätt som anges i punkt .3.1, såvida det inte finns något annat lämpligt alternativ till ett andra rör och fartygets säkerhet med hänsyn till den ytterligare uppdelningen av förpiken upprätthålls.

.4   Inom utrymmen som innehåller huvud- och hjälpframdrivningsmaskineri, inklusive ångpannor till dessa, får högst en dörr, frånsett dörrar till axeltunnlar, installeras i varje huvudtvärskeppsskott. Där två eller flera tunnlar förekommer, ska en förbindelsegång mellan dessa finnas. Endast en dörr ska finnas mellan maskineriutrymme och tunnlar där två axlar är installerade och endast två dörrar där det finns mer än två axlar. Samtliga dörrar ska vara skjutdörrar och monterade med så hög tröskel som möjligt. Anordningen för att manuellt manövrera dessa dörrar ovanför skottdäcket ska vara placerad utanför maskinavdelningen.

.5.1   EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B OCH NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D MED EN LÄNGD MINDRE ÄN 24 METER:

Vattentäta dörrar ska vara skjutdörrar eller gångjärnsdörrar eller dörrar av likvärdig typ. Stålluckor som hålls stängda med hjälp av enbart bultar eller dörrar som måste vara falldörrar eller stängas med hjälp av en vikt är inte tillåtna.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D MED EN LÄNGD AV MINST 24 METER:

Vattentäta dörrar, med undantag för vad som anges i punkt .10.1 i denna regel 13 eller vad som anges i regel 14, ska vara maskinellt manövrerade skjutdörrar som uppfyller kraven i punkt .7 och som kan stängas samtidigt från den centrala kontrollpanelen på bryggan efter högst 60 sekunder med fartyget på rätt köl.

.5.2   EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B OCH NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D MED EN LÄNGD MINDRE ÄN 24 METER:

Skjutdörrar kan vara antingen

enbart manuellt manövrerade, eller

både maskinellt och manuellt manövrerade.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D MED EN LÄNGD AV MINST 24 METER:

I fartyg som totalt har högst två vattentäta dörrar och där dessa dörrar finns i maskineriutrymmet eller i skotten runt en sådan avdelning, får flaggstatens administration godkänna att dessa två dörrar kan manövreras endast manuellt. Där manuellt manövrerade skjutdörrar finns installerade, ska dessa dörrar vid passagerartrafik stängas innan fartyget lämnar kaj och förbli stängda under gång.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.5.3   Kontrollanordningar till varje vattentät skjutdörr, vare sig den är maskinellt eller manuellt manövrerad, ska vara i stånd att stänga dörren vid upp till 15° slagsida åt båda sidor. Hänsyn ska också tas till de krafter som kan verka på någon sida av dörrarna, vilket kan inträffa när vatten tränger genom öppningen vid en konstant vattennivå motsvarande en vattenpelare på minst 1 m över tröskeln i dörrens mittlinje.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D MED EN LÄNGD AV MINST 24 METER:

.5.4   Kontrollanordningar till vattentäta dörrar, inklusive rörledningar och elektriska kablar, ska finnas så nära som möjligt till det skott i vilket dörrarna är monterade för att minska sannolikheten att de påverkas av en eventuell skada som åsamkas fartyget. Vattentäta dörrar och deras manöveranordningar ska placeras så att vid en skada på fartyget som omfattar en femtedel av fartygets bredd, varvid detta avstånd ska mätas i rät vinkel mot centerlinjen i nivå med den djupaste indelningsvattenlinjen, dessa vattentäta dörrar utanför skadeområdet fungerar normalt.

.5.5   Alla maskinellt och manuellt manövrerade vattentäta skjutdörrar ska vara utrustade med indikatorer som på alla fjärrmanövreringspaneler visar om dörrarna är öppna eller stängda. Fjärrmanövreringspaneler ska finnas endast på bryggan enligt punkt .7.1.5 och den plats där manuell manövrering ovanför skottdäcket krävs enligt punkt .7.1.4.

EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B OCH NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D MED EN LÄNGD MINDRE ÄN 24 METER:

.5.6   Vattentäta dörrar som inte uppfyller bestämmelserna i punkterna .5.1–.5.5 ska stängas före avgång och hållas stängda under gång. Tiden för dörrarnas öppnande i hamn och stängande före fartygets avgång ska antecknas i loggboken.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D MED EN LÄNGD MINDRE ÄN 24 METER SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.6.1   Manuellt manövrerade skjutdörrar får gå vågrätt eller lodrätt. Det ska vara möjligt att använda stängningsanordningen vid själva dörren från båda sidor och från en lätt tillgänglig plats ovanför skottdäcket med hjälp av en anordning konstruerad för fullständig vevarmsrörelse eller annan rörelse av samma säkerhetsgrad och av godkänd typ. Vid användning av en manuell anordning ska den tid som behövs för att helt stänga dörren med fartyget på rätt köl inte överstiga 90 sekunder.

EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.6.2   Maskinellt manövrerade skjutdörrar får vara skjutbara vågrätt eller lodrätt. Om en sådan dörr manövreras från ett centralt kontrollbord ska det finnas möjlighet att manövrera dörren med maskinkraft även vid själva dörren från båda sidor. Manöverhandtag kopplade till kraftkällan ska finnas på varje sida om skottet och fungera så att personer som passerar genom dörröppningen kan hålla dörren öppen med båda manöverhandtagen utan att oavsiktligt starta stängningsmekanismen. Maskinellt manövrerade skutdörrar ska vara utrustade med manuella anordningar som kan användas från båda sidor vid själva dörren och från en åtkomlig plats ovanför skottdäcket med hjälp av en anordning konstruerad för fullständig vevarmsrörelse eller annan rörelse av samma säkerhetsgrad och av godkänd typ. Anordning ska finnas för att genom ljudsignal varna för att dörren har börjat stängas, och den ska fortsätta att ljuda tills dörren är fullständigt stängd. Dessutom kan ett akustiskt larm i en avdelning med hög ljudnivå behöva kompletteras med en intermittent optisk signalanordning vid dörren.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D MED EN LÄNGD AV MINST 24 METER:

.7.1   Följande gäller för varje maskinellt manövrerad vattentät skjutdörr:

.1

Den ska kunna manövreras vågrätt eller lodrätt.

.2

Den ska, om inte annat följer av punkt .11, normalt ha en begränsad dörrbredd av 1,2 meter. Flaggstatens administration får godkänna bredare dörrar endast i den utsträckning som anses nödvändig för fartygets funktionsduglighet och under förutsättning att andra säkerhetsåtgärder vidtas, inklusive följande:

.2.1

Dörrens och dess stängningsanordnings hållfasthet för att förhindra vatteninströmning ska särskilt beaktas.

.2.2

Dörren ska vara placerad utanför skadezon B/5.

.2.3

Dörren ska hållas stängd till sjöss, utom under absolut nödvändiga korta perioder som flaggstatens administration fastställer.

.3

Den ska vara försedd med nödvändig utrustning för att öppna och stänga dörren med hjälp av elektrisk ström, hydraulisk kraft eller någon annan form av kraftkälla som kan godtas av flaggstatens administration.

.4

Den ska vara försedd med en individuell manuellt manövrerad mekanism, och det ska vara möjligt att öppna och stänga dörren manuellt vid själva dörren från båda sidor och dessutom att stänga dörren från en åtkomlig plats ovanför skottdäcket med hjälp av en anordning konstruerad för fullständig vevarmsrörelse eller annan rörelse som kan godkännas av flaggstatens administration. Anvisningar om rörelseriktning av kontroller eller annat användningssätt ska klart anges vid alla kontrollstationer. Den tid som behövs för att helt stänga dörren vid manuellt drift får inte överstiga 90 sekunder med fartyget på rätt köl.

.5

Den ska vara försedd med anordningar för att öppna och stänga den maskinellt från båda sidor om dörren och även maskinellt från den centrala kontrollpanelen på bryggan.

.6

Den ska vara försedd med ett akustiskt larm som skiljer sig från alla andra larmsignaler i området och ska ljuda varje gång som dörren stängs via maskinell fjärrmanövrering under minst 5 och högst 10 sekunder innan dörren börjar röra sig och fortsätta att ljuda ända tills dörren är helt stängd. Vid fjärrstyrd manuell manövrering behöver det akustiska larmet endast ljuda när dörren är i rörelse. Dessutom kan flaggstatens administration kräva att ett larm i en passageraravdelning och i en avdelning med hög ljudnivå ska kompletteras med en intermittent optisk signalanordning vid dörren.

.7

Den ska ha en i huvudsak konstant stängningshastighet vid maskinell manövrering. Tiden från det att dörren börjar stängas tills den är helt stängd ska alltid vara minst 20 sekunder och högst 40 sekunder med fartyget på rätt köl.

.7.2   Den ström som krävs till att maskinellt manövrera vattentäta skjutdörrar ska från nödinstrumenttavlan fördelas antingen direkt eller från en särskild strömfördelningspanel, belägen ovanför skottdäcket. Strömkretsarna till de tillhörande kontrollenheterna, indikatorerna och larmen ska försörjas från nödinstrumenttavlan, antingen direkt eller via en speciell fördelningspanel belägen ovanför skottdäcket, och ska automatiskt kunna försörjas från en temporär nödkraftkälla i händelse av strömavbrott i antingen huvud- eller nödkraftkällan.

.7.3   Maskinellt manövrerade vattentäta skjutdörrar ska vara utrustade med något av följande:

.1

Ett centralt hydrauliskt system med två oberoende kraftkällor som var och en består av en motor och pump som samtidigt kan stänga alla dörrar. Dessutom ska det för hela anläggningen finnas hydrauliska ackumulatorer av tillräcklig kapacitet för att manövrera alla dörrarna minst tre gånger, dvs. stängning–öppning–stängning, vid en 15° slagsida åt motsatt sida. Denna manövreringscykel ska kunna genomföras när ackumulatorn har pumpinkopplingstryck. Den vätska som används ska väljas med hänsyn till den temperatur som anläggningen troligtvis kommer att utsättas för under drift. Det maskindrivna systemet ska vara konstruerat för att minimera möjligheten att ett enskilt fel i det hydrauliska systemet inverkar negativt på manövreringen av mer än en dörr. Det hydrauliska systemet ska ha ett lågnivålarm för hydraulvätska till det maskindrivna systemet och ett gastryckslarm eller andra effektiva system för övervakning av förlust av lagrad energi i hydrauliska ackumulatorer. Dessa larm ska vara akustiska och optiska med indikatorer på den centrala kontrollpanelen på bryggan.

.2

Ett oberoende hydrauliskt system för varje dörr där varje kraftkälla består av en motor och pump som kan öppna och stänga dörren. Dessutom ska det finnas en hydraulisk ackumulator med tillräcklig kapacitet för att manövrera dörren minst tre gånger, dvs. stängning–öppning–stängning, vid 15° slagsida åt motsatt sida. Denna manövreringscykel ska kunna genomföras när ackumulatorn har pumpinkopplingstryck. Den vätska som används ska väljas med hänsyn till den temperatur som anläggningen kan komma att utsättas för under drift. Ett grupplarm för lågt gastryck eller andra effektiva anordningar för kontroll av förlust av lagrad energi i hydrauliska ackumulatorer ska finnas installerade på den centrala kontrollpanelen på bryggan. Indikatorer som visar förlust av lagrad energi ska också finnas installerade på varje lokalt placerad kontrollpanel.

.3

Ett oberoende elektriskt system och en motor till varje dörr, där varje kraftkälla består av en motor med vars hjälp dörren kan öppnas och stängas. Kraftkällan ska automatiskt få ström från den tillfälliga nödkraftkällan i händelse av bortfall av antingen huvud- eller nödkraftkällan och ha tillräcklig kapacitet för att kunna manövrera dörren minst tre gånger, dvs. stängning–öppning–stängning, vid 15° slagsida åt motsatt sida.

För de system som anges under punkt .7.3.1, .7.3.2 och .7.3.3 ska följande gälla:

Kraftsystem till maskindrivna vattentäta skjutdörrar ska vara fristående från varje annat kraftsystem. Ett enskilt avbrott i ett elektriskt eller hydrauliskt kraftsystem, förutom det hydrauliska manövreringsorganet, ska inte förhindra manuell manövrering av någon dörr.

.7.4   Manöverhandtag ska finnas på varje sida om skottet vid ett avstånd från golvet på minst 1,6 m, och en person som passerar dörringången ska med de två handtagen kunna hålla dörren öppen utan att av misstag starta stängningsmekanismen. Handtagen ska manövreras i dörrens rörelseriktning, och det ska finnas tydliga markeringar om detta. Hydrauliska manöverhandtag för vattentäta dörrar i bostadsutrymmen ska, om endast ett handgrepp krävs för att sätta i gång dörrens stängningsrörelse, placeras så att barn inte kan manövrera dem, t.ex. bakom paneldörrar med bultar placerade minst 170 cm över golvet.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B MED EN LÄNGD AV MINST 24 METER:

På båda sidor av dörrarna ska det finnas en skylt med information om hur dörrsystemet ska hanteras. På båda sidor av varje dörr ska det också finnas en skylt med text eller bild som varnar för faran med att stanna kvar i dörröppningen när dörren håller på att stängas. Dessa skyltar ska vara tillverkade av ett hållbart material och vara ordentligt fastsatta. Texten på informations- eller varningsskylten ska innehålla en upplysning om hur lång tid dörren i fråga tar för att stängas.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D MED EN LÄNGD AV MINST 24 METER:

.7.5   Elektrisk utrustning och komponenter till vattentäta dörrar ska i möjligaste mån installeras ovanför skottdäcket och utanför riskfyllda områden och utrymmen.

.7.6   Inkapslingar av de elektriska komponenter som nödvändigtvis måste installeras under skottdäcket ska på lämpligt sätt skydda mot vatteninströmning.

.7.7   Strömkretsar till elström, kontrollenheter, indikatorer och larm ska skyddas mot funktionsavbrott på så sätt att ett avbrott i en strömkrets till en dörr inte orsakar avbrott i någon annan dörrs strömkrets. Kortslutningar eller andra avbrott i strömkretsarna till larm eller indikatorer för en dörr ska inte medföra att dörren inte går att manövrera maskinellt. Den elektriska utrustningen ska installeras så att vatteninträngning i den elektriska utrustningen under skottdäck inte orsakar att dörren öppnas.

.7.8   Ett enstaka elektriskt avbrott i elsystemen eller manöversystemen till en maskinellt manövrerad vattentät skjutdörr ska inte medföra att en stängd dörr öppnas. Elförsörjningen ska hela tiden övervakas vid en punkt i elnätet som ligger så nära som möjligt till var och en av de motorer som krävs enligt punkt .7.3. Strömavbrott i någon av dessa kraftkällor ska aktivera ett akustiskt och optiskt larm på huvudkontrollpanelen på bryggan.

.8.1   Den centrala kontrollpanelen på bryggan ska utrustas med en huvudomkopplare med två lägen, ett för lokal manövrering då varje dörr kan öppnas och stängas manuellt på platsen utan automatisk stängning och ett läge för central stängning som automatiskt ska stänga alla dörrar som är öppna. Vid omkopplingsläge för central stängning ska dörrar kunna öppnas på plats och automatiskt stängas när dörrens manöverhandtag släpps. Omkopplaren ska normalt stå i lokalt manövreringsläge. Central stängning ska användas endast vid nödläge eller vid provning av utrustning.

.8.2   Den centrala kontrollpanelen på bryggan ska vara utrustad med en plan som visar varje dörrs placering och ha optiska indikatorer som visar om en dörr är öppen eller stängd. Rött ljus ska innebära att en dörr är helt öppen och grönt ljus att den är helt stängd. När dörren stängs genom fjärrmanövrering ska rött blinkande ljus visa att dörren är i mellanläge. Indikatorströmkretsen ska vara oberoende av den strömkrets som används för manövrering av varje dörr.

.8.3   Det ska inte vara möjligt att genom fjärrmanövrering öppna någon dörr från den centrala kontrollpanelen.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.9.1   Alla vattentäta dörrar ska hållas stängda till sjöss, utom i de fall då de får öppnas enligt punkterna .9.2 och .9.3. Vattentäta dörrar med en bredd av mer än 1,2 meter som är godkända enligt punkt .11 får öppnas endast under de förhållanden som fastställts i den punkten. Varje dörr som öppnas i enlighet med denna punkt ska omedelbart kunna stängas.

.9.2   En vattentät dörr får öppnas under gång för att tillåta passagerare eller besättning att passera eller när arbete i dess omedelbara närhet kräver att den öppnas. Dörren ska stängas omedelbart efter passage eller så snart som arbetet som kräver att den öppnas är utfört.

.9.3   Vissa vattentäta dörrar kan tillåtas stå öppna till sjöss, men endast om detta anses absolut nödvändigt, dvs. att de ska vara öppna bedöms vara väsentligt för en säker och effektiv drift av fartygets maskineri eller för att tillåta passagerare ett normalt obegränsat tillträde i hela passageraravdelningen. En sådan bedömning ska göras av flaggstatens administration efter en noggrann undersökning av effekten på fartygets drift och överlevnadsförmåga. En vattentät dörr som tillåts stå öppen enligt ovan ska klart anges i fartygets stabilitetsbok och ska alltid kunna stängas utan dröjsmål.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D:

.10.1   Om flaggstatens administration är övertygad om att sådana dörrar krävs får dörrar av godkänd konstruktion monteras i vattentäta skott som avskiljer last mellan däcksutrymmen. Dessa dörrar kan vara gångjärns-, rull- eller skjutdörrar men får inte vara fjärrmanövrerade. De ska vara placerade så högt och så långt från bordläggningen som möjligt, där de yttre vertikala kanterna inte i något fall befinner sig på ett avstånd från bordläggningen som är mindre än en femtedel av fartygets bredd, varvid avståndet ska mätas vinkelrätt mot centerlinjen i höjd med den djupaste indelningsvattenlinjen.

.10.2   Sådana dörrar ska stängas före avgång och hållas stängda till sjöss. Tiden för dörrarnas öppnande i hamn och stängande före fartygets avgång ska antecknas i loggboken. Om någon eller några av dörrarna är tillgängliga under gång, ska de utrustas med en anordning som förhindrar obehörigt öppnande. Vid planer på att installera sådana dörrar ska flaggstatens administration noga överväga deras antal och arrangemang.

.11   Löstagbara plåtar i skott får användas endast i maskineriutrymmen. Dessa plåtar ska alltid vara monterade innan fartyget lämnar hamn och får inte avlägsnas under gång utom i yttersta nödfall på befälhavarens order. Flaggstatens administration får tillåta endast en maskindriven vattentät skjutdörr i varje huvudtvärskeppsskott som är större än de som anges i .7.1.2 och som ska ersätta dessa löstagbara plåtar, förutsatt att dessa dörrar stängs innan fartyget lämnar hamnen och hålls stängda till sjöss utom vid omedelbart behov på befälhavarens order. Dessa dörrar behöver inte uppfylla kraven i punkt .7.1.4 avseende full stängning med hjälp av en manuell anordning inom 90 sekunder. Tidpunkten för öppnande och stängande av dessa dörrar till sjöss eller i hamn ska antecknas i loggboken.

14.   Fartyg som transporterar gods, fordon och medföljande personal (R 16)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1

Denna regel avser passagerarfartyg konstruerade eller avpassade för att transportera gods, fordon och medföljande personal.

.2

Om det totala antalet passagerare, inklusive personal som medföljer fordon, i ett sådant fartyg inte överstiger N = 12 + A/25, där A är lika med total däcksarea (m2) av utrymmen för stuvning av gods och fordon och där den fria höjden på stuvningsplatsen och vid ingången till dessa utrymmen är minst 4 meter, gäller bestämmelserna i punkt .10 i regel 13 i fråga om vattentäta dörrar, men dörrar kan anbringas på vilken nivå som helst i vattentäta skott som avdelar lastutrymmen. Dessutom krävs indikatorer på bryggan för att automatiskt visa när varje dörr är stängd och alla låsanordningar är säkrade.

.3

När bestämmelserna i detta kapitel tillämpas för ett sådant fartyg ska N anses vara det högsta tillåtna antalet passagerare som fartyget kan få tillstånd att transportera i enlighet med denna regel.

15.   Öppningar i bordläggningen under marginallinjen (R 17)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1   Antalet öppningar i bordläggningen ska inte vara större än vad som krävs på grund av fartygets konstruktion och avsedda användning.

.2.1   Anordningen för och tillförlitligheten hos stängningsanordningarna för varje öppning i bordläggningen ska motsvara det avsedda ändamålet och den plats där de är placerade.

.2.2   Om inte annat följer av kraven i den gällande internationella lastlinjekonventionen får ingen fönsterventil monteras så att dess underkant ligger under en parallellt med skottdäcket bordvarts dragen linje vars lägsta punkt ligger på ett avstånd av 2,5 % av fartygets bredd över den djupaste indelningsvattenlinjen eller 500 mm, varvid det högre värdet ska gälla.

.2.3   Alla fönsterventiler, vilkas underkanter är belägna under marginallinjen, ska vara konstruerade så att det effektivt förhindras att någon person öppnar dem utan befälhavarens medgivande.

.2.4   Om i ett mellandäck underkanten av någon av de i punkt .2.3 angivna fönsterventilerna ligger under en parallellt med skottdäcket bordvarts dragen linje och dess lägsta punkt ligger på ett avstånd av 1,4 meter plus 2,5 % av fartygets bredd över vattenytan då fartyget lämnar någon hamn, ska alla fönsterventiler i detta mellandäck stängas vattentätt och säkras innan fartyget lämnar hamnen, och de får inte öppnas förrän fartyget anländer till nästa hamn. Vid tillämpningen av denna punkt får dock i förekommande fall tillämplig hänsyn till färskvattenavdraget tas.

.2.5   Fönsterventiler och tillhörande stormluckor som inte kommer att vara åtkomliga under gång ska vara stängda och säkrade, innan fartyget lämnar hamn.

.3   Antalet spygatt, sanitära avlopp och andra liknande öppningar i bordläggningen ska inskränkas till minsta möjliga genom att antingen använda en och samma öppning till så många sanitära och andra rör som möjligt eller med hjälp av något annat lämpligt arrangemang.

.4   Alla vattenintag och avlopp i bordläggningen ska utrustas med tillförlitliga och åtkomliga anordningar för att förhindra att vatten av misstag tränger in i fartyget.

.4.1   Om inte annat följer av kraven i den gällande internationella lastlinjekonventionen och med undantag av regeln i punkt .5 ska varje enskilt avlopp genom bordläggningen från utrymmen under marginallinjen vara försett med antingen en automatisk backventil med effektiv stängningsanordning som kan manövreras från en plats ovanför skottdäcket eller två automatiska backventiler utan stängningsfunktion, under förutsättning att den inombords placerade ventilen är monterad över den djupaste indelningsvattenlinjen och alltid är åtkomlig för kontroll under gång.

När en ventil med stängningsfunktion är installerad ska platsen där stängningsanordningen är placerad ovan skottdäcket alltid vara lätt åtkomlig, och det ska finnas en indikator som visar om ventilen är öppen eller stängd.

.4.2   Bestämmelserna i den gällande internationella lastlinjekonventionen ska tillämpas för avlopp som leds genom bordläggningen från en avdelning över marginallinjen.

.5   De huvud- och reservintag för sjövatten samt avlopp i samband med maskindriften som finns i maskineriutrymmen ska vara försedda med lätt åtkomliga ventiler mellan rören och bordläggningen eller mellan rören och boxar fästa vid bordläggningen. Ventilerna får manövreras på platsen och ska vara försedda med indikatorer som visar om de är öppna eller stängda.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D:

.1

Rattarna eller handtagen till bottenventilerna ska vara lätt åtkomliga för manövrering. Alla ventiler som används som bottenventiler ska stängas genom att rattarna vrids medurs.

.2

Utloppskranar eller utloppsventiler på den sida av fartyget där avblåsningsvattnet från pannorna ska avgå ska vara placerade lätt åtkomliga och inte under däcksplåten. Kranar och ventiler ska vara konstruerade så att det är lätt att se om de är öppna eller stängda. Kranar ska förses med säkerhetsavskärmning som är så utförd att nyckeln inte kan lyftas av när kranen är öppen.

.3

Alla ventiler och kranar i rörledningssystem, såsom läns- och ballastsystem, brännolje- och smörjoljesystem, eldsläcknings- och slussystem, kylvattensystem och sanitära system, ska märkas tydligt med avseende på sin funktion.

.4

Andra utloppsledningar ska, om de mynnar under den djupaste indelningsvattenlinjen, förses med likvärdiga avstängningsanordningar på fartygets sida. Om de mynnar ovanför den djupaste indelningsvattenlinjen ska de förses med en konventionell stormventil. I båda fallen kan ventilerna undvaras om rörledningarna har samma tjocklek som plåten i avlopp som kommer direkt från toaletter och handfat eller golvbrunnar från tvättrum osv. som är försedda med stormluckor eller på annat sätt är skyddade mot vattenslag. Väggtjockleken hos sådana ledningsrör behöver emellertid inte vara större än 14 mm.

.5

Om en ventil med en direktstängningsmekanism inmonteras, ska den alltid placeras så att den är lätt tillgänglig, och det ska vara möjligt att se om den är öppen eller ej.

.6

Om ventiler med direktstängningsmekanismer placeras i maskineriutrymmen, räcker det att de kan manövreras från den plats där de befinner sig, förutsatt att denna plats är lätt tillgänglig under alla omständigheter.

.6   Alla bordläggningsbeslag och ventiler som krävs enligt denna regel ska vara tillverkade av stål, brons eller annat godkänt formbart material. Ventiler som är tillverkade av vanligt gjutjärn eller likvärdigt material är inte tillåtna. Alla rör som avses i denna regel ska vara tillverkade av stål eller annat likvärdigt material som är godkänt av flaggstatens administration.

.7   Landgångar och lastportar under marginallinjen ska ha betryggande hållfasthet. De ska vara ordentligt stängda och vattentätt säkrade innan fartyget lämnar hamn samt hållas stängda under gång.

.8   Dessa portar får aldrig installeras så att deras lägsta punkt befinner sig under den djupaste indelningsvattenlinjen.

16.   Vattentäthet i passagerarfartyg ovanför marginallinjen (R 20)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1

Alla rimliga och praktiskt möjliga åtgärder ska vidtas för att begränsa vatteninträngning och spridning av vatten ovanför skottdäcket. Sådana åtgärder kan innefatta halvskott eller ramspant. När vattentäta halvskott och vebbramar är placerade på skottdäcket, ovanför eller i omedelbar närhet av huvudindelningsskott, ska de vara vattentätt förbundna med bordläggning och skottdäck för att begränsa vattenflöde längs däcket, när fartyget har slagsida efter skada. Där ett vattentätt halvskott inte ligger rakt ovanför skottet under, ska det mellanliggande skottdäcket göras fullständigt vattentätt.

.2

Skottdäcket eller ett däck ovanför detta ska vara vädertätt. Alla öppningar på det för sjö utsatta väderdäcket ska vara försedda med karmar av betryggande höjd och hållfasthet och försedda med stängningsanordningar med vilka de snabbt kan förslutas vädertätt. Länsportar, öppna barriärer och spygatt ska finnas i tillräckligt antal för att under alla väderleksförhållanden snabbt kunna avlägsna vatten från väderdäcket.

.3

I existerande fartyg av klass B ska alla öppna luftrör i en överbyggnad mynna ut minst 1 meter ovanför vattenlinjen vid en krängningsvinkel på 15° eller vid maximal krängningsvinkel under mellanliggande vatteninströmning, vilkendera som är störst enligt direkt beräkning. Alternativt får luftrör från andra tankar än oljetankar mynna ut i överbyggnadens sidor. Bestämmelserna i denna punkt ska gälla utan inskränkning av den gällande internationella lastlinjekonventionen.

.4

Fönsterventiler, landgångar, lastportar samt andra anordningar för tillslutning av öppningar i bordläggningen över marginallinjen ska vara ändamålsenligt utformade och konstruerade och av tillräcklig hållfasthet med hänsyn till de utrymmen där de är monterade och deras läge i förhållande till den djupaste indelningsvattenlinjen.

.5

Ändamålsenliga stormluckor som lätt och fullständigt kan stängas och säkras vattentätt ska monteras på insidan av alla fönsterventiler i utrymmen under däcket närmast över skottdäcket.

17.   Tillslutning av lastportar (R 20–1)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1

Nedan angivna portar, som är placerade över marginallinjen, ska vara stängda och låsta innan fartyget lämnar hamn och hållas stängda och låsta till dess att fartyget är förtöjt i nästa hamn:

.1

Lastportar i bordläggningen eller i förbindelse med slutna överbyggnader.

.2

Bogvisir monterade på i punkt 1.1 angivna platser.

.3

Lastportar i kollisionsskottet.

.4

Vädertäta ramper som utgör en alternativ förslutning i förhållande till dem som anges i punkterna .1.1–.1.3. Om en port inte kan öppnas eller stängas medan fartyget ligger förtöjt vid kaj får en sådan port öppnas eller lämnas öppen medan fartyget närmar sig eller lämnar kajen, men endast i den grad som behövs för att det ska vara möjligt att omedelbart manövrera den. Den inre bogporten måste under alla förhållanden hållas stängd.

.2

Utan hinder av bestämmelserna i punkterna .1.1 och .1.4 kan flaggstatens administration godkänna att speciella portar får öppnas enligt befälhavarens gottfinnande, om detta krävs för fartygets drift eller för att ta ombord eller sätta i land passagerare, när fartyget ligger säkert för ankar och på villkor att fartygets säkerhet inte försämras.

.3

Befälhavaren ska ansvara för att ett effektivt system installeras för att övervaka och rapportera om stängning och öppning av portarna enligt punkt .1.

.4

Befälhavaren ska innan fartyget lämnar hamn ansvara för att en anteckning görs i loggboken, i enlighet med regel 22, om tidpunkten för den senaste stängningen av portarna enligt punkt .1 och tidpunkten för varje öppning av särskilda dörrar i enlighet med punkt .2.

17-1   Vattentäthet från ro-ro-däcket (skottdäcket) till utrymmen nedanför (R 20–2)

NYA KLASS B, C OCH D RO-RO-PASSAGERARFARTYG:

.1.1

Om inte annat följer av bestämmelserna i punkterna.1.2 och.1.3 ska alla tillträdesöppningar till utrymmen under skottdäcket ha en lägsta punkt på minst 2,5 meter över skottdäcket.

.1.2

Vid fordonsramper som leder till utrymmen under skottdäcket ska deras öppningar kunna stängas vädertätt för att förhindra vatteninträngning och vara utrustade med larm till bryggan.

.1.3

Flaggstatens administration får godkänna särskilda öppningar till utrymmen under skottdäcket under förutsättning att de behövs för nödvändig hantering av fartyget, t.ex. flyttning av maskinutrustning och förråd, och att de görs vattentäta och har larm till bryggan.

.1.4

De öppningar som avses i punkterna.1.2 och.1.3 ska stängas innan fartyget lämnar kaj före en resa och ska hållas stängda till dess att fartyget är förtöjt vid nästa kaj.

.1.5

Befälhavaren ska se till att ett effektivt system för att övervaka och rapportera om stängning och öppning av de öppningar som avses i punkterna .1.2 och .1.3 tillämpas.

.1.6

Befälhavaren ska säkerställa att en registrering i loggboken enligt regel II-1/B/22 görs, innan fartyget lämnar kaj före en resa, med angivelse av tidpunkten för den sist gjorda stängningen av de i punkterna .1.2 och .1.3 angivna öppningarna.

.1.7

Nya ro-ro-passagerarfartyg av klass C med en längd mindre än 40 meter och nya ro-ro-passagerarfartyg av klass D får, i stället för att uppfylla bestämmelserna i punkterna .1.1–.1.6, uppfylla punkterna .2.1–.2.4, förutsatt att luckkarmar och tröskelhöjder är minst 600 mm på öppna ro-ro-lastdäck och minst 380 mm på slutna ro-ro-lastdäck.

EXISTERANDE RO-RO-PASSAGERARFARTYG AV KLASS B:

.2.1

Alla öppningar från ro-ro-däcket till utrymmen under skottdäcket ska vara vädertäta, och indikatorer ska finnas på bryggan som visar om öppningen är öppen eller stängd.

.2.2

Alla sådana öppningar ska stängas innan fartyget lämnar kaj före en resa och ska hållas stängda till dess att fartyget är förtöjt vid nästa kaj.

.2.3

Utan hinder av kraven i punkt .2.2 kan flaggstatens administration godkänna att några öppningar öppnas under gång men endast under den tid som behövs för passering genom öppningen samt, när så krävs, för fartygets nödvändiga hantering.

.2.4

Kraven i punkt .2.1 tillämpas från och med den första periodiska besiktningen sker efter den 1 juli 1998.

17-2   Tillträde till ro-ro-däck (R 20–3)

ALLA RO-RO-PASSAGERARFARTYG:

Befälhavaren eller utsett befäl ska säkerställa att inga passagerare har tillträde till ett slutet ro-ro-däck under gång utan uttryckligt tillstånd från befälhavaren eller utsett befäl.

17-3   Stängning av skott på ro-ro-däck (R 20–4)

NYA RO-RO-PASSAGERARFARTYG AV KLASS B, C OCH D OCH EXISTERANDE RO-RO-PASSAGERARFARTYG AV KLASS B:

.1

Alla skott tvärskepps och långskepps som beräknas effektivt kunna begränsa det havsvatten som samlas på ro-ro-däcket ska vara på plats och säkrade innan fartyget lämnar kaj och förbli så till dess att fartyget är förtöjt vid nästa kaj.

.2

Utan hinder av kraven i punkt 1 kan flaggstatens administration godkänna att några öppningar i sådana skott öppnas under gång men endast under den tid som behövs för passering genom öppningen samt, när så krävs, för fartygets nödvändiga hantering.

18.   Stabilitetsuppgifter (R 22)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1

Varje passagerarfartyg ska när det är färdigbyggt undergå krängningsprov och dess stabilitet fastställas. Befälhavaren ska erhålla sådana uppgifter, godkända av flaggstatens administration, som han behöver för att på ett snabbt och enkelt sätt få korrekt information om fartygets stabilitet under olika driftförhållanden.

.2

Där sådana ändringar görs på ett fartyg, att de stabilitetsuppgifter som lämnats till befälhavaren i väsentlig grad blir inaktuella, ska nya stabilitetsuppgifter lämnas. Om så är nödvändigt ska fartyget genomgå ett nytt krängningsprov.

.3

Med regelbundna intervaller som inte överstiger fem år ska en vägning utföras för att fastställa om fartygets egenvikt eller långskeppstyngdpunkt har förändrats. Ett fartyg ska alltid genomgå ett nytt krängningsprov när i jämförelse med tidigare godkända stabilitetsuppgifter en avvikelse i fråga om egenvikt med över 2 % eller i fråga om långskeppstyngdpunkt med över 1 % av fartygets längd upptäcks eller kan förväntas.

.4

Flaggstatens administration kan bevilja eftergift från krav på krängningsprov för ett visst fartyg, på villkor att grundläggande stabilitetsdata erhållna genom krängningsprov med ett systerfartyg finns tillgängliga och att det för flaggstatens administration tillräckligt styrks att tillförlitliga stabilitetsuppgifter om det ifrågavarande fartyget kan erhållas från dessa data.

19.   Skadekontrollplaner (R 23)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

Till ledning för vakthavande fartygsbefäl ska planer finnas permanent uppsatta, som för varje däck och lastrum klart utvisar de vattentäta avdelningarnas gränser, öppningarna i dem och även stängningsanordningar och placeringen av deras styrmekanism samt anordningar för korrigering av eventuell slagsida till följd av vatteninströmning. Dessutom ska manualer som innehåller ovan nämnda uppgifter finnas tillgängliga för fartygets befäl.

20.   Integritet hos skrov och överbyggnad, skadeförebyggande åtgärder och kontroll (R 23–2)

Denna regel gäller alla ro-ro-passagerarfartyg, men för existerande fartyg ska punkt .2 tillämpas senast från och med den dag då den första periodiska besiktningen sker efter den 1 juli 1998.

.1

Indikatorer ska finnas på bryggan till alla portar i bordläggning, lastportar samt andra stängningsanordningar, som om de lämnas öppna eller inte säkras på rätt sätt kan medföra vatteninströmning i ett utrymme av särskild kategori eller ro-ro-lastutrymme. Indikatorsystemet ska utformas enligt felsäkerhetsprincipen och ska genom optiska larm visa om porten inte är helt stängd eller om någon av säkringsanordningarna inte fungerar eller är helt låst och ge akustiska signaler om en sådan dörr eller stängningsanordning öppnas eller säkringsanordningarna slutar fungera. Kontrollpanelen på bryggan ska vara utrustad med en omkopplare mellan hamn- eller gångläge, så att ett akustiskt larm ges på bryggan om fartyget lämnar hamn med bogportar, inre bogportar, akterramp eller några andra öppningar i bordläggningen öppna eller någon stängningsmekanism i fel läge. Elförsörjningen till indikatorsystemet ska vara oberoende av det elsystem som används för manövrering och låsning av portarna. Indikatorsystem som godkänts av flaggstatens administration och som finns installerade på existerande fartyg behöver inte ändras.

.2

TV-övervakning och detektorer för vatteninströmning ska finnas installerade för att ge signal till bryggan och till kontrollstationen i maskinrummet vid varje vatteninströmning genom bogportar, akterportar och varje annan port i bordläggningen som kan medföra vatteninströmning i utrymmen av särskild kategori eller ro-ro-lastutrymmen.

.3

Utrymmen av särskild kategori och ro-ro-lastutrymmen ska antingen avpatrulleras eller övervakas med effektiva metoder, såsom TV-övervakning, så att fordons rörelse i ogynnsamt väder och otillåtet intrång av passagerare i dessa kan uppmärksammas under gång.

.4

Dokumenterade handhavande rutiner för stängning och säkring av alla portar i bordläggningen, lastportar och andra stängningsanordningar som om de lämnas öppna eller inte är ordentligt säkrade kan medföra vatteninströmning i ett utrymme av särskild kategori eller ro-ro-lastutrymme, ska finnas ombord och vara anslagna på en lämplig plats.

21   Märkning, periodiska övningar med och inspektioner av vattentäta portar, m.m. (R 24)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1

En gång i veckan ska övningar i manövrering av vattentäta dörrar, fönsterventiler, ventiler och stängningsanordningar för spygatt genomföras.

.2

Alla vattentäta dörrar i huvudtvärskeppsskott som används under gång ska provas varje dag.

.3

Vattentäta dörrar och alla därtill hörande mekanismer och indikatorer, alla ventiler som behöver stängas för att göra en avdelning vattentät samt alla ventiler som behöver användas för utjämning i tvärskeppsled efter en skada ska till sjöss regelbundet inspekteras minst en gång per vecka.

.4

Sådana ventiler, portar och mekanismer ska vara märkta på lämpligt sätt för att säkerställa att de kan användas på rätt sätt för att ge största möjliga säkerhet.

22   Registrering i loggbok (R 25)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1

Gångjärnsförsedda dörrar, löstagbara plåtar, fönsterventiler, landgångar och lastportar samt andra öppningar, som enligt dessa regler ska vara stängda till sjöss, ska stängas innan fartyget lämnar hamn. Tidpunkten för stängning och för öppning (om det är tillåtet enligt dessa regler) ska antecknas i loggboken.

.2

En registrering av alla övningar och inspektioner som krävs enligt regel 21 ska göras i loggboken med en klar angivelse av varje felaktighet som har upptäckts.

23   Lyftbara bildäck och ramper

NYA FARTYG AV KLASS A, B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

På fartyg utrustade med hängdäck för transport av passagerarfordon ska konstruktionen, installationen och användningen överensstämma med det förfaringssätt som flaggstatens administration har fastställt. När det gäller konstruktionen ska en erkänd organisations relevanta regler tillämpas.

24   Räcken

NYA FARTYG AV KLASS A, B, C OCH D, BYGGDA FRÅN OCH MED DEN 1 JANUARI 2003:

.1

Utvändiga däck till vilka passagerare har tillträde, och där det inte finns någon tillräckligt hög brädgång, ska vara försedda med räcken med en höjd av minst 1 100 mm över däcket och som är utformade och konstruerade så att de förhindrar passagerare från att klättra på dem och från att oavsiktligt falla från däcket.

.2

Trappor och trappavsatser på sådana utvändiga däck ska utrustas med räcken av motsvarande konstruktion.

DEL C

MASKINERI

1.   Allmänt (R 26)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1

Maskineri, ångpannor och andra tryckkärl, tillhörande rörsystem och tillbehör ska vara installerade och skyddade så att faran för personer ombord reduceras till ett minimum med hänsyn till rörliga delar, heta ytor och andra risker.

.2

Anordning ska finnas som medger att normal drift av framdrivningsmaskineriet kan upprätthållas eller återställas även om något av det väsentliga hjälpmaskineriet är ur funktion.

.3

Anordning ska finnas som medger att maskineriet kan sättas i drift från dött fartyg utan hjälp utifrån.

NYA FARTYG AV KLASS B OCH C:

.4

Huvudframdrivningsmaskineriet och allt hjälpmaskineri som är väsentligt för fartygets framdrivning och säkerhet ska, som de är monterade i fartyget, vara konstruerade för drift när fartyget är upprätt och när det har en slagsida av upp till och inklusive 15° åt båda hållen under statiska förhållanden och 22,5° åt båda hållen under dynamiska förhållanden (rullning) med en samtidig förlig eller akterlig dynamisk trimning (sättning) till 7,5°.

NYA FARTYG AV KLASS A, B, C OCH D OCH EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.5

Anordning ska finnas för att i nödsituationer stoppa framdrivningsmaskineriet och propellern från lämpliga platser utanför maskinrummet eller maskinkontrollrummet, t.ex. från öppet däck eller styrhytten.

FARTYG AV KLASS B, C OCH D, BYGGDA FRÅN OCH MED DEN 1 JANUARI 2003:

.6

Placering och anordning av ventilationsrör för dagtankar och settlingtankar för brännolja samt smörjoljetankar ska vara sådan att brott på ett ventilationsrör inte direkt medför risk för inträngning av överbrytande sjö eller regnvatten. Varje fartyg ska vara försett med två tankar för varje typ av bränsle som används ombord och som är nödvändig för framdrivning och andra vitala system eller vara försett med likvärdiga anordningar. Dessa tankar ska ha en kapacitet motsvarande minst 8 timmar för fartyg av klass B och minst 4 timmar för fartyg av klass C och D, vid kontinuerlig framdrivning vid maximal effekt och normal belastning till sjöss på generatoranläggningen.

2.   Förbränningsmotorer (R 27)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1

Förbränningsmotorer med en cylinderdiameter av minst 200 mm eller en vevhusvolym av minst 0,6 m3 ska ha säkerhetsventiler av lämplig typ och med tillräcklig utströmningsarea som skyddar mot farligt övertryck vid vevhusexplosioner. Säkerhetsventilerna ska anordnas eller förses med anordningar så att utströmning från dem riktas så att risken för personskador minimeras.

3.   Länspumpanordningar (R 21)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1.1

Fartyg ska vara utrustade med ett effektivt länspumpsystem som under alla i praktiken förekommande förhållanden kan pumpa vatten från och länsa varje vattentät avdelning, utom utrymmen som permanent används för lagring av färskvatten, ballastvatten, last av brännolja eller vätskor i vilka andra effektiva pumpsystem finns installerade. Tillförlitliga anordningar ska finnas för att länsa isolerade lastrum.

.1.2

Sanitets- och ballastpumpar samt pumpar för allmänna ändamål får godtas som oberoende motorlänspumpar om de är försedda med de nödvändiga röranslutningarna till länspumpsystemet.

.1.3

Alla länsrör som används i eller under bränsletankar eller i utrymmen för ångpannor eller maskineri, inklusive utrymmen där settlingtankar för olja eller pumpar för brännolja är installerade, ska vara av stål eller annat lämpligt material.

.1.4

Länspumpsystemet och ballastpumpsystemet ska vara konstruerade så att sjövatten och vatten från ballasttankar inte kan tränga in i last- och maskineriutrymmen eller från en avdelning till en annan. Åtgärder ska vidtas för att förhindra att sjövatten av misstag tränger in i någon djupt liggande tank som är ansluten till läns- eller ballastsystemen, när den innehåller last, eller att den töms genom en länspump, när den innehåller ballastvatten.

.1.5

Alla fördelningsboxar och manuellt manövrerade ventiler som är anslutna till länspumpsystemet ska finnas på platser som är åtkomliga under normala förhållanden.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D:

.1.6

Det ska finnas möjlighet att avleda vatten från slutna lastutrymmen på skottdäcket.

.1.6.1

Där kanten på skottdäckets fribord ligger under vatten när fartyget har mer än 5° slagsida ska vattenavledningen ske genom ett tillräckligt antal spygatt av lämplig storlek direkt överbord, och dessa ska vara anbringade i enlighet med regel 15.

.1.6.2

Där fribordet är sådant att skottdäckets kant sätts under vatten när fartyget har högst 5° slagsida, ska vatten från slutna lastutrymmen på skottdäcket ledas till ett lämpligt utrymme eller utrymmen som har tillräcklig volymkapacitet och är utrustade med larm för hög vattennivå och med anordning för tömning överbord. Dessutom ska det säkerställas att

.1

spygattens antal, storlek och placering förhindrar överdriven ansamling av vatten,

.2

kapaciteten hos de pumpanordningar som krävs enligt denna regel beräknas med hänsyn till krav på en fast brandsläckningsanläggning med tryckvattensystem,

.3

vatten som är förorenat av bensin eller andra farliga ämnen inte avleds till maskineriutrymmen eller andra utrymmen där brandkällor kan finnas, och

.4

där ett slutet lastutrymme är utrustat med brandsläckningsanläggning med koldioxid, spygattens konstruktion förhindrar att den kvävande gasen strömmar ut.

NYA FARTYG AV KLASS A, B, C OCH D:

.1.6.3

Vattenavledningen från ro-ro-däck och bildäck ska vara av den omfattningen att spygatt och länsportar osv. på styrbords och babords sida med beaktande av fartygets slagsida och trim klarar den vattenmängd som härrör från vattenspridnings- och brandpumpar.

.1.6.4

När passagerarnas och besättningens sällskapsrum är utrustade med sprinkleranläggningar och brandposter ska dessa utrymmen ha ett tillräckligt stort antal spygatt för att klara den vattenmängd som härrör från släckning av brand genom rummets sprinklerdysor och från två brandslangar med munstycken. Spygatten ska vara belägna på de lämpligaste platserna, t.ex. i varje hörn.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.2.1

Det länspumpsystem som krävs enligt punkt .1.1 ska fungera under alla i praktiken förekommande förhållanden efter en fartygsskada, vare sig fartyget är upprätt eller har slagsida. För sådant ändamål erfordras i regel länsning från slagen med undantag för smala avdelningar i fartygets akter, där en sugledning kan vara tillräcklig. I avdelningar med ovanlig form kan ytterligare sugledningar krävas. Det ska finnas möjlighet för vattnet i avdelningen att fritt rinna fram till sugledningarna.

.2.2.

Där så är praktiskt möjligt ska motorlänspumparna monteras i separata vattentäta avdelningar som är så anordnade eller belägna att de inte kan vattenfyllas på grund av samma skada. Om huvudframdrivningsmaskineri, hjälpmaskineri och ångpannor är placerade i två eller flera vattentäta avdelningar, ska de tillgängliga länspumparna i största möjliga grad fördelas på alla dessa avdelningar.

.2.3

Med undantag för extra pumpar som endast kan installeras i förpiksavdelningar, ska varje erfordrad länspump kunna avleda vatten från varje utrymme som enligt punkt .1.1 måste kunna länsas.

.2.4

Varje motorlänspump ska kunna pumpa vatten genom den föreskrivna huvudlänsledningen med en hastighet av minst 2 m/sek. Oberoende motorlänspumpar i maskineriutrymmen ska ha direkta sugledningar från dessa utrymmen, men högst två sådana sugledningar ska behövas i något sådant utrymme. Där två eller flera sådana sugledningar förekommer, ska minst en vara placerad på varje sida av fartyget. Direkta sugledningar ska vara lämpligt anordnade, och de som är installerade i ett maskineriutrymme ska ha en diameter som inte understiger den som krävs för huvudslaget.

.2.5

Utöver den eller de direkta sugledningar som krävs enligt punkt .2.4 ska ett direkt nödsug i slaget försett med backventil ledas från den största tillgängliga oberoende motordrivna pumpen till maskineriutrymmets länsnivå. Suget ska vara av samma diameter som den använda pumpens huvudintag.

.2.6

Sjöintagets och de direkta sugventilernas axel ska sträcka sig ett bra stycke över maskinrumsdurken.

.2.7

Alla rörledningar för slaget fram till anslutningarna till pumparna ska vara oberoende av andra rörsystem.

.2.8

Diametern d för rör till sugen i huvud- och sidoslag ska beräknas enligt följande formler. Den verkliga innerdiametern kan dock avrundas till närmaste standardstorlek som flaggstatens administration godkänner: Rör till sug i huvudslag:

Formula

Rör till sug i sidoslag mellan uppsamlingsboxar och sug:

Formula

där

d

är huvudslagets innerdiameter (mm),

L och B

är fartygets längd och bredd (m),

L1

är avdelningens längd, och

D

är fartygets mallade djup till skottdäcket (m); i ett fartyg med ett slutet lastutrymme på skottdäcket som invändigt dräneras i enlighet med kraven i punkt .1.6.2 och som sträcker sig utefter fartygets hela längd, ska D mätas till nästa däck ovanför skottdäcket. Där de slutna lastutrymmena är av mindre längd ska D anses som det mallade djupet till skottdäcket plus 1h/L där l och h är de slutna lastutrymmenas sammanlagda längd respektive höjd.

.2.9

Åtgärder ska vidtas så att en avdelning som betjänas av någon ledning från suget i slaget inte kan översvämmas i händelse av att ledningen brister eller på annat sätt skadas när kollision eller grundstötning sker i någon annan avdelning. När rörledningen vid någon del är dragen på ett avstånd från fartygets bordläggning som är mindre än en femtedel av fartygets bredd (mätt vinkelrätt mot centerlinjen i nivå med den djupaste indelningsvattenlinjen) eller ligger i en kölgång ska därför en backventil till röret installeras i den avdelning där rörets öppning finns.

.2.10

Fördelningslådor, kranar och ventiler i anslutning till länspumpsystemet ska installeras så att en av länspumparna i händelse av vatteninströmning kan användas till vilken avdelning som helst. Dessutom ska en skada i en pump eller dess rörledning till huvudslaget utanför en linje dragen vid en femtedel av fartygets bredd inte göra länspumpsystemet obrukbart. Om det endast finns ett rörledningssystem, som är gemensamt för alla pumpar, ska de ventiler som behövs för att kontrollera länspumparna kunna manövreras från en plats ovanför skottdäcket. Där det utöver ett huvudsystem för länspumpning också finns ett nödsystem, ska det vara oberoende av huvudsystemet och anordnat så att pumpen fungerar för vilken avdelning som helst vid vatteninströmning enligt punkt .2.1. I detta fall behöver endast de ventiler som krävs för att använda nödsystemet kunna manövreras från en plats ovanför skottdäcket.

.2.11

Alla de kranar och ventiler som avses i punkt .2.10 som kan manövreras ovanför skottdäcket ska ha sina manöverdon på manöverpanelen tydligt märkta och försedda med anordningar som visar om de är öppna eller stängda.

4.   Antal och typ av länspumpar (R 21)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

Högst 250 passagerare

:

1 huvudmotorpump och 1 oberoende motorpump som är placerad och strömförsörjs utanför maskinrummet.

Över 250 passagerare

:

1 huvudmotorpump och 2 oberoende motorpumpar av vilka en måste vara placerad och strömförsörjd utanför maskinrummet.

Huvudmotorpumpen får ersättas av en oberoende motorpump.

Länspumpning i mycket små avdelningar får utföras flyttbara handpumpar.

5.   Backningsförmåga (R 28)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1

Tillräcklig backeffekt ska finnas så att fartyget kan manövreras säkert under alla normala förhållanden.

.2

Maskineriets förmåga att ändra propellerns dragkraftsriktning tillräckligt snabbt och därmed få fartyget att stanna inom en rimlig distans från gång framåt med högsta marschfart ska visas och antecknas.

.3

De stopptider, fartygskurser och distanser som antecknats vid prov, tillsammans med resultaten av prov för att fastställa flerpropellerfartygs förmåga att navigera och manövrera med en eller flera propellrar ur funktion ska finnas tillgängliga ombord för befälhavaren eller särskilt utsedd personal.

6.   Styrinrättning (R 29)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1

Varje fartyg ska vara utrustat med en effektiv huvud- och reservstyrinrättning. Huvudstyrinrättningen och reservstyrinrättningen ska anordnas så att fel på en av dem inte gör den andra obrukbar.

.2

Huvudstyrinrättningen och hjärtstocken, i förekommande fall, ska vara

.2.1

av lämplig styrka och medge styrning av fartyget vid högsta marschfart framåt och utformade så att de inte skadas vid högsta fart back,

.2.2

i stånd att lägga över rodret från 35° åt ena sidan till 35° åt andra sidan med fartyget på största djupgående och vid högsta marschfart framåt samt under samma förhållanden från 35° åt ena sidan till 30° åt andra sidan på högst 28 sekunder,

.2.3

maskindrivna, när så erfordras för att uppfylla kraven i punkt .2.2.2 ovan och i varje fall när en hjärtstock med en diameter vid rorkulten av minst 120 mm, med undantag för förstärkning vid navigering i is, krävs för att uppfylla kravet i punkt .2.2.1.

.3

Om en reservstyrinrättning är installerad ska den vara

.1

av tillräcklig styrka och medge styrning av fartyget vid styrfart och snabbt kunna bringas i funktion i en nödsituation,

.2

i stånd att lägga om rodret från 15° åt ena sidan till 15° åt andra sidan på högst 60 sekunder med fartyget på största djupgående och vid halv fart framåt, dock minst 7 knop, och

.3

maskindrivet, när så erfordras för att uppfylla kraven i punkt .3.2 och i varje fall när en hjärtstock är mer än 230 mm i diameter vid rorkulten, med undantag för förstärkning vid navigering i is.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D:

.4

Kraftenheter för styrinrättningar ska

.1

anordnas så att de återstartar automatiskt när strömmen kommer tillbaka efter ett kraftbortfall, och

.2

kunna sättas i drift från en plats på bryggan. I händelse av fel på strömtillförseln till någon av kraftenheterna ska ett akustiskt och optiskt larm ges på bryggan.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.5

Där huvudstyrinrättningen har två eller flera identiskt lika kraftenheter behöver inte reservstyrinrättning finnas, under förutsättning att

.1

huvudstyrinrättningen kan lägga rodret enligt kraven i punkt .2.2.2 även när en av kraftenheterna är ur funktion, och

.2

huvudstyrinrättningen är anordnad så att ett enstaka fel på dess rörledningssystem eller på en av kraftenheterna kan isoleras så att styrförmågan kan upprätthållas eller snabbt återvinnas.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D:

.6

Manöveranordning för styrinrättning ska finnas enligt följande:

.1

För huvudstyrinrättningen, både på bryggan och i styrmaskinrummet.

.2

När huvudstyrinrättningen är anordnad i enlighet med punkt .4, genom två av varandra oberoende manöversystem som båda kan manövreras från bryggan. Det krävs dock inte dubblering av ratten eller styrspaken. Om manöversystemet består av en hydraulisk telemotor behöver inte ett andra oberoende system anbringas.

.3

För reservstyrinrättningen, i styrmaskinrummet, och, om den är maskindriven, ska den också kunna manövreras från bryggan och vara oberoende av huvudstyrinrättningens manöversystem.

7.

Varje manöversystem för en huvud- och reservstyrinrättning som kan manövreras från bryggan ska uppfylla följande villkor:

.1

Om det är elektriskt ska det betjänas av en egen separat krets matad från en strömkrets för styrinrättningen från en punkt i styrmaskinrummet eller direkt från samlingsskenor i instrumenttavlan som försörjer styrinrättningens strömkrets nära intill matningen av styrinrättningens strömkrets.

.2

I styrmaskinrummet ska det finnas möjlighet att koppla ifrån varje från bryggan manövreringsbart manöversystem från den styrinrättning det betjänar.

.3

systemet ska kunna sättas i funktion från en plats på bryggan.

.4

I händelse av ett fel på den elektriska kraftförsörjningen till manöversystemet ska ett akustiskt och optiskt larm ges på bryggan.

.5

Det ska vara försett enbart med kortslutningsskydd på matarkretsarna för styrinrättningens manöversystem.

.8

De elektriska strömkretsarna och styrinrättningarnas manöversystem med tillhörande komponenter, kablar och rörledningar som krävs enligt denna regel och regel 7 ska i hela sin längd särskiljas så långt det är praktiskt möjligt.

.9

Anordning för kommunikation mellan bryggan och styrmaskinrummet eller en alternativ styrplats ska finnas.

.10

Rodervinkeln ska

.1

om huvudstyrinrättningen är maskindriven indikeras på bryggan, varvid rodervinkelindikeringen ska vara oberoende av styrinrättningens manöversystem,

.2

kunna avläsas i styrmaskinrummet.

.11

Hydrauldrivna styrinrättningar ska förses med

.1

anordningar för att bibehålla hydraulvätskans renhet med beaktande av hydraulsystemets typ och utformning,

.2

larm vid låg nivå för varje hydraulvätsketank för att så tidigt som praktiskt möjligt indikera eventuella hydraulvätskeläckor. Akustiska och optiska larm ska ges på bryggan och i maskineriutrymmet på platser där de lätt kan uppfattas, och

.3

en fast förrådstank med tillräcklig kapacitet för att återfylla minst ett kraftöverföringssystem inklusive tank, när huvudstyrinrättningen föreskrivs vara maskindriven. Förrådstanken ska medelst rörledning permanent anslutas på ett sådant sätt att de hydrauliska systemen lätt kan återfyllas från en plats i styrmaskinrummet och ska vara försedd med en nivåmätare.

.12

Ett styrmaskinrum ska vara

.1

lättillgängligt och, så långt det är praktiskt möjligt, avskilt från maskineriutrymmen, och

.2

försett med lämpliga anordningar för tillträde till styrmaskineriet och dess manöverdon. Dessa anordningar ska inkludera ledstänger och trallar eller andra halkfria ytor för att erhålla lämpliga arbetsförhållanden i händelse av hydraulvätskeläckage.

7.   Tilläggskrav för elektriska och elektrohydrauliska styrinrättningar (R 30)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1

Anordning för indikering av att motorerna till elektriska och elektrohydrauliska styrinrättningar är i gång ska finnas på bryggan och vid en lämplig manöverplats för huvudmaskineriet.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D:

.2

Varje elektrisk eller elektrohydraulisk styrinrättning som innefattar en eller flera kraftenheter ska betjänas av minst två separata kretsar som matas direkt från huvudinstrumenttavlan, varvid en av kretsarna dock får matas via nödinstrumenttavlan. En elektrisk eller elektrohydraulisk reservstyrinrättning som arbetar tillsammans med en elektrisk eller elektrohydraulisk huvudstyrinrättning får anslutas till en av de kretsar som matar huvudstyrinrättningen. De kretsar som matar en elektrisk eller elektrohydraulisk styrinrättning ska ha en kapacitet som svarar mot förbrukningen hos alla motorer som kan anslutas till dem samtidigt och som kan behöva användas samtidigt.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.3   Kortslutningsskydd och larm vid överbelastning ska finnas för styrinrättningarnas elektriska och elektrohydrauliska kretsar och motorer. Om överströmsskydd finns ska de även omfatta startströmmar och vara beräknade för minst två gånger fullastströmmarna för den motor eller krets de är avsedda att skydda samt vara anordnade så att relevanta startströmmar kan passera.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D:

De larm som krävs enligt denna punkt ska vara både akustiska och optiska och vara belägna på en väl synlig plats i huvudmaskinrummet eller i ett kontrollrum från vilket huvudmaskineriet normalt kontrolleras och ska uppfylla föreskrifterna i regel 6 i del E i detta kapitel.

.4   När en reservstyrinrättning som enligt regel 6.3.3 ska vara maskindriven inte drivs elektriskt eller drivs av en elektrisk motor som främst är avsedd för andra ändamål, får huvudstyrinrättningen matas av en krets från huvudinstrumenttavlan. Då en sådan elektrisk motor som främst är avsedd för andra ändamål anordnas för att betjäna en sådan reservstyrinrättning får flaggstatens administration frångå kravet i punkt .3, om den är tillfredsställd med skyddsanordningarna och finner att kraven i punkterna 6.4.1 och 6.4.2 avseende reservstyrinrättningar är uppfyllda.

8.   Ventilationsanläggningar i maskineriutrymmen (R 35)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

Maskinrum av kategori A ska vara tillräckligt ventilerade så att, när maskiner och ångpannor där arbetar med full effekt, tillräcklig lufttillförsel bibehålls i utrymmena under alla väderförhållanden, inklusive hårt väder, för personalens säkerhet och komfort och för maskineriets drift.

9.   Kommunikation mellan brygga och maskineriutrymme (R 37)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

Minst två oberoende kommunikationssystem ska finnas för överföring av order från bryggan till den plats i maskineriutrymmet eller kontrollrummet från vilket propellrarnas varvtal och rotationsriktning normalt kontrolleras. Ett av dessa ska vara en maskintelegraf som ger visuell indikering av order och svar både i maskineriutrymmet och på bryggan. Lämpliga kommunikationssystem ska finnas för överföring till varje annan plats från vilken propellrarnas varvtal och rotationsriktning kan kontrolleras.

10.   Maskinistlarm (R 38)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

Ett maskinistlarm ska finnas som manövreras från maskinkontrollrummet eller vid en manöverplattform i förekommande fall, och det ska vara tydligt hörbart i maskinbefälets bostadsutrymmen och/eller på bryggan om det är lämpligt.

11.   Placering av nödanordningar (R 39)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

Elektriska nödkraftkällor, brandpumpar, länspumpar, utom sådana som särskilt betjänar utrymmena för om kollisionsskottet, varje fast brandsläckningsanläggning som krävs enligt kapitel II-2 och andra nödanordningar som är väsentliga för fartygets säkerhet, utom ankarspel, får inte installeras för om kollisionsskottet.

12.   Anordningar för manövrering av maskineri (R 31)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D:

.1

Huvud- och hjälpmaskineri som är väsentligt för fartygets framdrivning och säkerhet ska förses med effektiva anordningar för drift och manövrering.

.2

När fjärrmanövrering av framdrivningsmaskineriet är anordnad på bryggan och maskineriutrymmena är avsedda att vara bemannade, ska följande gälla:

.1

Propellerns varvtal, rotationsriktning och, i förekommande fall, stigning ska helt kunna kontrolleras från bryggan under alla driftförhållanden, inklusive manövrering.

.2

Fjärrmanövreringen ska för varje oberoende propeller ske med en separat manöverenhet, som ska vara så utformad och konstruerad att ingen särskild uppmärksamhet behöver ägnas åt maskineriets driftdetaljer. Om flera propellrar är avsedda att arbeta samtidigt får de manövreras genom en enda manöverenhet.

.3

Huvudframdrivningsmaskineriet ska vara försett med en nödstoppanordning på bryggan som ska vara oberoende av bryggans manöversystem.

.4

Maskinorder från bryggan ska indikeras i huvudmaskinkontrollrummet eller, i förekommande fall, vid manöverplattformen.

.5

Fjärrmanövrering av framdrivningsmaskineriet ska vara möjlig endast från en plats åt gången. Vid dessa platser är sammankopplade kontrollplatser tillåtna. Vid varje station ska det finnas en indikator som visar vilken plats som styr framdrivningsmaskineriet. Överföring av manöverkontroll mellan brygga och maskineriutrymmen ska vara möjlig endast från huvudmaskineriutrymmet eller huvudmaskinkontrollrummet. Systemet ska innefatta en anordning som förhindrar att propellereffekten ändras väsentligt när kontrollen överförs från en plats till en annan.

.6

Det ska vara möjligt att manövrera framdrivningsmaskineriet lokalt även i händelse av fel i någon del av fjärrmanövreringssystemet.

.7

Utformningen av fjärrmanövreringssystemet ska vara sådan att ett larm utlöses vid fel i systemet. Propellrarnas förinställda varvtal och dragkraftriktning ska bibehållas tills den lokala manövreringen är i funktion.

.8

Indikatorer ska finnas på bryggan för

.1

propellrarnas varvtal och rotationsriktning vid propellrar med fast stigning,

.2

propellrarnas varvtal och stigningsinställning vid propellrar med kontrollerbar stigning.

.9

En larmanordning ska finnas på bryggan och i maskineriutrymmet för att indikera lågt startlufttryck; larmet ska ställas in på sådan nivå att ytterligare starter av huvudmotorn är möjliga. Om framdrivningsmaskineriets fjärrmanövreringssystem är utformat för automatisk start ska antalet på varandra följande automatiska startförsök begränsas så att tillräckligt startlufttryck bibehålls för lokal start.

.3

Om huvudmaskin och tillhörande maskineri, inklusive elektriska huvudkraftkällor, finns med olika grad av automat- och fjärrmanövrering och är under kontinuerlig manuell övervakning från ett kontrollrum, ska anordningarna och kontrollerna vara så utformade, utrustade och installerade att driften av maskineriet blir lika säker och effektiv som vid direkt övervakning; för att uppnå detta ska reglerna II-1/E/1 till II-1/E/5 gälla i tillämpliga delar. Särskild uppmärksamhet ska ägnas åt att skydda sådana utrymmen mot brand och vattenfyllning.

.4

Allmänt ska automatiska system för start, manövrering och kontroll innefatta anordningar för manuellt övertagande av de automatiska funktionerna. Fel i någon del av sådana system ska inte förhindra manuellt övertagande.

FARTYG AV KLASS B, C OCH D, BYGGDA FRÅN OCH MED DEN 1 JANUARI 2003:

.5

Fartygen ska uppfylla kraven i punkterna .1–.4:

.1

Huvud- och hjälpmaskineri som är väsentligt för fartygets framdrivning, manövrering och säkerhet ska förses med effektiva anordningar för drift och manövrering. Alla kontrollsystem som är väsentliga för fartygets framdrivning, manövrering och säkerhet ska vara oberoende eller konstruerade så att ett fel på ett av dem inte negativt påverkar något annat systems prestanda.

.2

Är fjärrmanövrering av framdrivningsmaskineriet är anordnad på bryggan, ska följande gälla:

.1

Propellerns varvtal, rotationsriktning och, i förekommande fall, stigning ska helt kunna kontrolleras från bryggan under alla driftförhållanden, inklusive manövrering.

.2

Kontrollen ska ske genom en enda kontrollanordning för varje oberoende propeller med automatisk funktion för alla tillhörande system. Vid behov ska även finnas anordning för att förhindra överbelastning av framdrivningsmaskineriet om flera propellrar är avsedda att arbeta samtidigt får de manövreras genom en enda manöverenhet,

.3

Huvudframdrivningsmaskineriet ska vara försett med en nödstoppanordning på bryggan som ska vara oberoende av bryggans manöversystem.

.4

Maskinorder från bryggan ska indikeras i huvudmaskinkontrollrummet och vid manöverplattformen.

.5

Fjärrmanövrering av framdrivningsmaskineriet ska vara möjlig endast från en plats åt gången. Vid dessa platser är sammankopplade kontrollplatser tillåtna. Vid varje station ska det finnas en indikator som visar vilken plats som styr framdrivningsmaskineriet. Överföring av manöverkontroll mellan brygga och maskineriutrymmen ska vara möjlig endast från huvudmaskineriutrymmet eller huvudmaskinkontrollrummet. Systemet ska innefatta en anordning som förhindrar att propellereffekten ändras väsentligt när kontrollen överförs från en plats till en annan.

.6

Det ska vara möjligt att manövrera framdrivningsmaskineriet lokalt även i händelse av fel i någon del av fjärrmanövreringssystemet.

Det ska även vara möjligt att manövrera hjälpmaskineriet, som är väsentligt för fartygets framdrivning och säkerhet, vid eller nära det aktuella maskineriet.

.7

Utformningen av fjärrmanövreringssystemet ska vara sådan att ett larm utlöses vid fel i systemet. Propellrarnas förinställda varvtal och dragkraftriktning ska bibehållas tills den lokala manövreringen är i funktion.

.8

Indikatorer ska finnas på bryggan, i huvudmaskinkontrollrummet och vid manöverplattformen för

.1

propellrarnas varvtal och rotationsriktning vid propellrar med fast stigning, och

.2

propellrarnas varvtal och stigningsinställning vid propellrar med kontrollerbar stigning.

.9

En larmanordning ska finnas på bryggan och i maskineriutrymmet för att indikera lågt startlufttryck; larmet ska ställas in på sådan nivå att ytterligare starter av huvudmotorn är möjliga. Om framdrivningsmaskineriets fjärrmanövreringssystem är utformat för automatisk start ska antalet på varandra följande automatiska startförsök begränsas så att tillräckligt startlufttryck bibehålls för lokal start.

.3

Om huvudmaskin och tillhörande maskineri, inklusive elektriska huvudkraftkällor, finns med olika grad av automat- och fjärrmanövrering och är under kontinuerlig manuell övervakning från ett kontrollrum, ska anordningarna och kontrollerna vara så utformade, utrustade och installerade att driften av maskineriet blir lika säker och effektiv som vid direkt övervakning; för att uppnå detta ska reglerna II-1/E/1 till II-1/E/5 gälla i tillämpliga delar. Särskild uppmärksamhet ska ägnas åt att skydda sådana utrymmen mot brand och vattenfyllning.

.4

Allmänt ska automatiska system för start, manövrering och kontroll innefatta anordningar för manuellt övertagande av de automatiska funktionerna. Fel i någon del av sådana system ska inte förhindra manuellt övertagande.

13.   Ångledningssystem (R 33)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D:

.1

Varje ångrör och varje därtill ansluten anordning genom vilken ånga kan passera ska utformas, konstrueras och installeras för att motstå det maximala arbetstryck som de kan utsättas för.

.2

Anordningar ska finnas för dränering av varje ångrör där farliga vattenslag annars kan uppstå.

.3

Om ett ångrör eller ansluten anordning kan tillföras ånga från någon källa vid ett högre tryck än det är avsett för ska en lämplig reducerventil, säkerhetsventil och manometer anbringas.

14.   Tryckluftssystem (R 34)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D:

.1

Anordningar ska finnas för att förhindra övertryck i någon del av tryckluftssystemen och där vattenmantlar eller hus till luftkompressorer och kylare kan utsättas för farligt övertryck på grund av läckage in i dem från trycksatta delar. Lämpliga anordningar för tryckavlastning ska finnas i alla system.

.2

Huvudanordningarna för startluften för de för huvudframdrivningen avsedda förbränningsmotorerna ska vara lämpligt skyddade mot följderna av baktändning och inre explosioner i startluftrören.

.3

Alla utloppsrör från startluftkompressorer ska leda direkt till startluftsbehållarna, och alla startrör från luftbehållarna till huvud- och hjälpmotorer ska vara helt åtskilda från kompressorns rörsystem på trycksidan.

.4

Åtgärder ska vidtas för att så litet olja som möjligt ska komma in i tryckluftssystemen och för att dränera dessa system.

15.   Bullerskydd (R 36)  (3)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D:

Åtgärder ska vidtas för att minska maskinbuller i maskineriutrymmen till en acceptabel nivå. Om detta buller inte kan minskas tillräckligt ska den störande bullerkällan på lämpligt sätt isoleras eller avskärmas eller en tillflyktsplats undan bullret anordnas om utrymmet behöver vara bemannat. Hörselskydd ska tillhandahållas för personal som behöver gå in i sådana utrymmen.

16.   Hissar

NYA FARTYG AV KLASS A, B, C OCH D:

.1

Passagerar- och varuhissar ska i fråga om dimensionering, utformning, antal passagerare och/eller varumängd uppfylla de bestämmelser som flaggstatens administration anger för varje särskilt fall eller för varje typ av installation.

.2

Installationsritningarna och skötselföreskrifterna, inklusive bestämmelser om periodiska besiktningar, ska godkännas av flaggstatens administration, som ska besiktiga och godkänna installationen innan den tas i bruk.

.3

Efter godkännandet ska flaggstatens administration utfärda ett certifikat som ska finnas ombord.

.4

Flaggstatens administration får tillåta att de periodiska besiktningarna utförs av en expert som har bemyndigats av administrationen, eller av en erkänd organisation.

DEL D

ELEKTRISKA ANLÄGGNINGAR

1.   Allmänt (R 40)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1

Elektriska anläggningar ska vara sådana att

.1

alla elektriska hjälpfunktioner som behövs för att bibehålla fartygets normala drift- och boendeförhållanden säkerställs utan att den elektriska nödkraftkällan behöver användas,

.2

elektriska funktioner som är väsentliga ur säkerhetssynpunkt säkerställs under olika nödförhållanden, och

.3

passagerare, besättning och fartyg skyddas mot elolyckor.

.2

Flaggstatens administration ska vidta lämpliga åtgärder för att se till att bestämmelserna i denna del i fråga om elektriska anläggningar genomförs och tillämpas på enhetligt sätt (4).

2.   Elektrisk huvudkraftkälla och belysning (R 41)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1

Nya fartyg av klass C och D i vilka den elektriska strömmen är den enda kraftkällan för att upprätthålla de hjälpfunktioner som är väsentliga för fartygets säkerhet, och nya och existerande fartyg av klass B i vilka den elektriska strömmen är den enda kraftkällan för att upprätthålla de hjälpfunktioner som är väsentliga för fartygets säkerhet och framdrivning ska vara försedda med två eller flera huvudgeneratoraggregat av sådan kapacitet att de ovannämnda funktionerna kan användas även när något av aggregaten är ur funktion.

I nya fartyg av klass C och D med en längd mindre än 24 meter får ett av huvudgeneratoraggregaten drivas av huvudframdrivningsmaskineriet, förutsatt att den har sådan kapacitet att de ovannämnda funktionerna kan användas även när något av aggregaten är ur funktion.

.2.1

Ett elektriskt huvudbelysningssystem som ger belysning i alla de delar av fartyget som normalt är tillgängliga för och används av passagerare eller besättning ska försörjas från den elektriska huvudkraftkällan.

.2.2

Det elektriska huvudbelysningssystemet ska vara sådant att en brand eller annan olyckshändelse i utrymmen som innehåller den elektriska huvudkraftkällan, tillhörande transformatorutrustning om sådan finns, huvudinstrumenttavlan och instrumenttavlan för huvudbelysningen inte medför att det nödbelysningssystem som krävs enligt regel 3 sätts ur funktion.

.2.3

Det elektriska nödbelysningssystemet ska vara så anordnat att en brand eller annan olyckshändelse i utrymmen som innehåller den elektriska nödkraftkällan, tillhörande transformatorutrustning, om sådan finns, nödinstrumenttavlan och instrumenttavlan för nödbelysning inte medför att det elektriska huvudbelysningssystem som krävs enligt denna regel sätts ur funktion.

.3

Huvudinstrumenttavlan ska vara så placerad i förhållande till en huvudgeneratoranläggning att den normala strömförsörjningen i möjligaste mån påverkas endast av en brand eller annan olyckshändelse i det utrymme där generatoraggregatet och instrumenttavlan är installerade.

3.   Elektrisk nödkraftkälla (R 42)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1   Varje fartyg ska vara utrustat med en självständig elektrisk nödkraftkälla med nödinstrumenttavla ovanför skottdäcket på en lätt åtkomlig plats som inte ska ligga intill avgränsningar till maskinrum av kategori A eller utrymmen där den elektriska huvudkraftkällan eller huvudinstrumenttavlan är belägen.

.2   Den elektriska nödkraftkällan kan vara antingen ett ackumulatorbatteri som uppfyller kraven i punkt .5 utan att omladdas eller ge ett betydande spänningsfall, eller en generator som uppfyller kraven i punkt .5 och som drivs genom någon typ av förbränningsmotor med oberoende bränsletillförsel och en flampunkt på minst 43 °C, med automatisk startfunktion i nya fartyg och godkänd startfunktion i existerande fartyg, och med en tillfällig nödkraftkälla enligt punkt .6, om inte ett lämpligt placerat oberoende batteri, när det gäller nya fartyg av klass C och D med en längd mindre än 24 meter, finns för varje särskild förbrukare för den tid som krävs enligt dessa regler.

.3   Den elektriska nödkraftkällan ska vara anordnad så att den fungerar effektivt när fartyget har 22,5° slagsida eller 10° trim från rät köl. Nödgeneratoraggregat ska kunna kallstartas under alla förhållanden som kan förmodas inträffa och ska i nya fartyg kunna startas automatiskt.

.4   Nödinstrumenttavlan ska vara placerad så nära nödkraftkällan som det är praktiskt möjligt.

.5   Den nödkraftkälla som krävs enligt punkt 1 ska

.1

i allmänhet kunna fungera under:

 

12 timmar i fartyg av klass B (nya och existerande).

 

6 timmar i fartyg av klass C (nya).

 

3 timmar i fartyg av klass D (nya).

.2

i synnerhet samtidigt kunna försörja de förbrukare som identifieras för följande funktioner och som krävs för respektive fartygsklass under de ovan angivna tidsperioderna:

a)

Fartygets nödlänspump och en av brandpumparna.

b)

Nödbelysning

.1

Vid varje samlings- eller embarkeringsstation och på fartygssidorna.

.2

I alla gångar, trappor och utgångar som leder till samlings- eller embarkeringsstationer.

.3

I maskineriutrymmen och på den plats där nödgeneratorn finns.

.4

Vid de kontrollstationer där radio- och huvudutrustning för navigering finns.

.5

Enligt kraven i reglerna II-2/B/16.1.3.7 och II-2/B/6.1.7.

.6

På alla platser där brandmansutrustningar förvaras.

.7

Vid nödlänspumpen och en av brandpumparna enligt punkt a och vid platsen för start av deras motorer.

c)

Fartygets navigationsljus:

d)

.1

All kommunikationsutrustning.

.2

Huvudlarmsystemet.

.3

Anläggningen för upptäckande av brand.

.4

Alla signalsystem som kan behövas i en nödsituation, om de drivs elektriskt från fartygets huvudgeneratoranläggning.

e)

Fartygets sprinklerpump, om sådan finns och drivs elektriskt.

f)

Fartygets dagsignallampa om den drivs från fartygets elektriska huvudkraftkälla.

.3

under en halvtimme kunna försörja de maskinellt manövrerade vattentäta dörrarna med tillhörande manöver-, indikerings- och larmkretsar.

.6   Den tillfälliga elektriska nödkraftkälla som krävs enligt punkt .2 ska bestå av ett ackumulatorbatteri, lämpligt placerat för att användas i en nödsituation, vilket utan omladdning eller betydande spänningsfall under en halvtimme ska kunna försörja

a)

den belysning som krävs enligt punkt .2 b.1 i denna regel,

b)

de vattentäta dörrarna enligt punkterna .7.2 och .7.3 i regel II-1/B/13, dock inte nödvändigtvis alla samtidigt, såvida inte en oberoende tillfällig kraftkälla finns att tillgå,

c)

manöver-, indikerings- och larmkretsarna enligt vad som krävs i punkt .7.2 i regel II-1/B/13.

7.   FARTYG AV KLASS B, C OCH D, BYGGDA FRÅN OCH MED DEN 1 JANUARI 2003:

När elektrisk ström krävs för att återställa framdrivningen ska kapaciteten vara tillräcklig för att återställa fartygets framdrivning tillsammans med annat tillämpligt maskineri från dött fartyg inom 30 min. efter en black-out.

4.   Extra nödbelysning för ro-ro-fartyg (R 42–1)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

Utöver den nödbelysning som krävs enligt regel II-1/D/3.5.2 b gäller följande för varje fartyg med ro-ro-lastutrymmen eller utrymmen av särskild kategori:

.1

Alla samlingsutrymmen och korridorer för passagerare ska vara försedda med extra elektrisk belysning som kan fungera under minst tre timmar när alla andra elektriska kraftkällor är ur funktion och under varje krängningsförhållande. Den åstadkomna belysningen ska vara sådan att tillträdet till utrymningsvägarna syns utan svårighet. Kraftkällan för den extra belysningen ska bestå av ackumulatorbatterier som är belägna inom belysningsenheterna och som där så är praktiskt möjligt laddas kontinuerligt från nödinstrumenttavlan. Alternativt kan varje annan belysningsanordning som är åtminstone lika effektiv godtas av flaggstatens administration. Den extra belysningen ska vara sådan att varje fel i en lampa omedelbart uppmärksammas. Varje ackumulatorbatteri som finns ska bytas ut med intervaller som bestäms med beaktande av den angivna livslängden vid de omgivningsförhållanden de är utsatta för vid drift.

.2

En bärbar lampa med återladdningsbart batteri ska finnas i varje korridor och rekreationsutrymme för besättningen och varje arbetsutrymme som normalt är bemannat, om inte extra nödbelysning enligt punkt 1 är anordnad.

5.   Skyddsåtgärder mot elektrisk stöt, brand och andra risker av elektriskt ursprung (R 45)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1

Oskyddade metalldelar av elektriska maskiner eller utrustning som inte är avsedda att vara spänningsförande, men som på grund av uppkommet fel kan bli det, ska vara jordade, såvida inte maskinerna eller utrustningen

.1

matas vid en spänning som inte överstiger 50 V likström eller 50 V strömeffektivvärde mellan ledarna; autotransformatorer får inte användas för att åstadkomma denna spänning; eller

.2

matas vid en spänning som inte överstiger 250 V genom säkerhetsisolerade transformatorer som matar endast en förbrukare; eller

.3

är konstruerade i enlighet med principen dubbel isolering.

.2

Alla elektriska apparater ska vara så konstruerade och installerade att de inte vållar skada vid normal hantering eller beröring.

.3

Instrumenttavlornas sidor och baksida och, när så är nödvändigt, framsida ska vara skyddade på lämpligt sätt. Oskyddade strömförande delar med en spänning till jord som överstiger det värde som anges i punkt 1.1 får inte installeras på framsidan av sådana instrumenttavlor. Vid behov ska det finnas mattor eller trallar av elektriskt oledande material både framför och bakom instrumenttavlorna.

.4

I fördelningssystem utan förbindelse till jord ska det finnas en anordning som kontinuerligt övervakar isolationsnivån till jord och ger en akustisk eller optisk indikering vid onormalt låga isolationsvärden.

.5.1

Alla metallmantlar och metallarmeringar på kablar ska vara elektriskt sammanhängande och jordade.

.5.2

Alla elektriska kablar och ledningar utanför en utrustning ska vara åtminstone av en flamhämmande typ och installerade på ett sätt som inte försämrar deras ursprungliga flamhämmande egenskaper. Där så är nödvändigt för särskilda tillämpningar kan flaggstatens administration tillåta användning av särskilda typer av kablar, t.ex. högfrekvenskablar, som inte uppfyller ovanstående krav.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D:

.5.3

Kablar och ledningar som betjänar nödvändig kraft eller nödkraft, belysning, interna kommunikationer eller signaler ska i möjligaste mån dras utanför kök, tvättinrättningar, maskinrum av kategori A och deras kappar samt andra utrymmen med hög brandrisk. I nya och existerande ro-ro-passagerarfartyg ska kabeldragning för nödalarm och högtalarsystem installerade vid eller efter den 1 juli 1998 godkännas av flaggstatens administration med hänsyn till IMO:s rekommendationer. Kablar som ansluter brandpumparna till nödinstrumenttavlan ska vara eldbeständiga på de ställen de löper genom utrymmen med hög brandrisk. När så är praktiskt möjligt ska alla sådana kablar dras på ett sådant sätt att de inte sättas ur funktion genom upphettning av skott till följd av en brand i ett angränsande utrymme.

.6

Kablar och ledningar ska installeras och fästas på ett sådant sätt att de inte utsätts för nötning eller annan skada. Ändar och skarvar i alla ledare ska göras så att kabelns ursprungliga elektriska, mekaniska, flamhämmande och i förekommande fall brandsäkra egenskaper bibehålls.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.7.1

Varje enskild strömkrets ska skyddas mot kortslutning och överbelastning, med undantag för vad som är tillåtet enligt reglerna II-1/C/6 och II-1/C/7.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D:

.7.2

Belysningsarmaturer ska anordnas så att det inte uppstår temperaturstegring som kan vara skadlig för kablar och ledningar och så att omgivande material inte blir överdrivet upphettat.

.8.1

Ackumulatorbatterier ska vara lämpligt inbyggda, och avdelningar som huvudsakligen är avsedda för batterierna ska vara ändamålsenligt konstruerade och ha effektiv ventilation.

.8.2

Elektrisk eller annan utrustning som kan utgöra en antändningskälla för flambara ångor ska inte tillåtas i dessa avdelningar.

.9

Distributionssystem ska vara så anordnade att brand inom någon av de vertikala huvudzonerna, enligt definition i regel II-2/A/2.9, inte påverkar väsentliga säkerhetsfunktioner inom någon annan sådan zon. Detta krav ska anses vara uppfyllt om huvud- och nödsystemens matarledningar genom varje sådan zon är både vertikalt och horisontellt åtskilda så långt från varandra som är praktiskt möjligt.

DEL E

TILLÄGGSKRAV FÖR PERIODVIS OBEMANNADE MASKINERIUTRYMMEN

Särskilda överväganden (R 54)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

Flaggstatens administration ska i fråga om alla nya fartyg av klass B, C och D samt existerande fartyg av klass B särskilt överväga om deras maskineriutrymmen får vara periodvis obemannade och, i så fall, om ytterligare krav behövs utöver dem som anges i dessa regler för att uppnå en säkerhet som är likvärdig med säkerheten vid normalt bemannade maskineriutrymmen.

1.   Allmänt (R 46)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1

De anordningar som finns ska vara sådana att fartygets säkerhet under alla driftförhållanden, inklusive manövrering, är likvärdig med den för fartyg med bemannade maskineriutrymmen.

.2

Åtgärder ska vidtas så att utrustningen fungerar på ett tillförlitligt sätt och att tillfredsställande anordningar finns för regelbundna inspektioner och rutinprovningar för att säkerställa kontinuerlig tillförlitlig drift.

.3

Varje fartyg ska vara försett med dokumentation som visar att fartyget är lämpligt för drift med periodvis obemannade maskineriutrymmen.

2.   Brandförebyggande åtgärder (R 47)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D:

.1

Anordningar ska finnas för upptäckande av och larm om brand i ett tidigt skede av en brand:

.1

I ångpannornas lufttillförselkappar och avgasutsläpp, och

.2

i framdrivningsmaskineriets spolluftbälten, såvida det inte anses obehövligt i ett särskilt fall.

.2

Förbränningsmotorer om minst 2 250 kW eller med cylindrar med en diameter av mer än 300 mm ska ha oljedimdetektorer i vevhuset eller monitorer för maskinlagertemperaturen eller likvärdiga anordningar.

3.   Skydd mot vattenfyllning (R 48)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1

Länsgroparna i periodvis obemannade maskineriutrymmen ska vara så placerade och övervakade att ansamling av vätskor upptäcks vid normala trim- och krängningsvinklar och ska vara tillräckligt stora för att lätt ta hand om normal dränering under den obemannade tiden.

.2

Där länspumparna kan startas automatiskt ska det finnas anordningar som indikerar när inflödet av vätska är större än pumpkapaciteten eller när pumpen är i drift oftare än vad som normalt kan förväntas. I dessa fall kan mindre länsgropar tillåtas för att täcka en rimlig tidsperiod. Där automatiskt kontrollerade länspumpar är anordnade ska särskild uppmärksamhet ägnas åt krav på förhindrande av oljeutsläpp.

.3

Kontrollanordningarna till varje ventil som betjänar ett sjöintag, ett utsläpp under vattenlinjen eller ett länsejektorsystem ska vara placerade så att de ger tillräcklig tid för drift i händelse av inflöde av vatten till utrymmet, med beaktande av den tid som kan krävas för att nå och manövrera sådana kontrollanordningar. Om den nivå till vilken utrymmet kan bli vattenfyllt med fartyget fullt lastat så kräver, ska anordningar vidtas för att manövrera kontrollanordningarna från en plats ovanför denna nivå.

4.   Kontroll av framdrivningsmaskineriet från bryggan (R 49)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D:

.1

Under alla driftförhållanden, inklusive manövrering, ska varvtal, rotationsriktning och, i förekommande fall, propellerstigningen helt kunna kontrolleras från bryggan.

.1

Sådan fjärrkontroll ska ske genom en separat kontrollanordning för varje oberoende propeller med automatisk funktion för alla tillhörande system, inklusive vid behov anordning för att förhindra överbelastning av framdrivningsmaskineriet.

.2

Huvudframdrivningsmaskineriet ska vara försett med en nödstoppanordning på bryggan som ska vara oberoende av bryggans manöversystem.

.2

Maskinorder från bryggan ska indikeras i huvudmaskinkontrollrummet eller i förekommande fall vid framdrivningsmaskineriets manöverplats.

.3

Fjärrmanövrering av framdrivningsmaskineriet ska vara möjlig endast från en plats åt gången. Vid sådana platser är sammankopplade kontrollplatser tillåtna. Vid varje station ska det finnas en indikator som visar vilken plats som styr framdrivningsmaskineriet. Överföring av kontroll mellan brygga och maskineriutrymmen ska vara möjlig endast i huvudmaskinrummet eller i huvudmaskinkontrollrummet. Systemet ska innefatta anordningar för att förhindra att framdrivningskraften ändras signifikativt när kontrollen överförs från en plats till en annan.

.4

Det ska vara möjligt att lokalt kontrollera allt maskineri som är väsentligt för en säker fartygsdrift, även i fall av fel på någon del av det automatiska systemet eller fjärrkontrollsystemet.

.5

Utformningen av det automatiska fjärrkontrollsystemet ska vara sådan att larm avges i händelse av fel på systemet. Såvida det inte anses ogörligt ska propellerns förinställda varvtal och rotationsriktning bibehållas tills lokal kontroll är i drift.

.6

Indikatorer ska finnas på bryggan för

.1

propellrarnas varvtal och rotationsriktning vid propellrar med fast stigning; eller

.2

propellrarnas varvtal och stigningsinställning vid propellrar med kontrollerbar stigning.

.7

Antalet på varandra följande automatiska misslyckade startförsök ska begränsas så att tillräckligt startlufttryck säkerställs. Det ska finnas ett larm som indikerar lågt startlufttryck vid en nivå som fortfarande gör det möjligt att starta framdrivningsmaskineriet.

5.   Kommunikationssystem (R 50)

NYA OCH EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B OCH NYA FARTYG AV KLASS C OCH D MED EN LÄNGD AV MINST 24 METER:

En tillförlitlig anordning för talkommunikation ska finnas mellan huvudmaskinkontrollrummet eller i förekommande fall framdrivningsmaskineriets manöverplats och bryggan och maskinbefälets hytter.

6.   Larmsystem (R 51)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1

Det ska finnas ett larmsystem som indikerar varje fel som behöver åtgärdas och som ska

.1

kunna avge ett akustiskt larm i huvudmaskinkontrollrummet eller vid framdrivningsmaskineriets manöverplats och optiskt indikera varje enskild larmfunktion vid en lämplig plats,

.2

ha förbindelse till maskinbefälets samlingsrum och till varje maskinbefäls hytt medelst en omkopplare som säkerställer förbindelse till åtminstone en av dessa hytter; alternativa anordningar får tillåtas, om de anses likvärdiga,

.3

aktivera ett akustiskt och optiskt larm på bryggan för varje situation som kräver åtgärd eller uppmärksamhet av vakthavande befäl,

.4

så långt det är praktiskt möjligt vara utformat enligt principen om felsäkerhet, och

.5

aktivera det maskinistlarm som krävs enligt regel II-1/C/10, om en larmfunktion inte har kvitterats inom en begränsad tid.

.2.1

Larmsystemet ska ha kontinuerlig strömförsörjning och ha automatisk överkoppling till en reservmatning om den normala strömförsörjningen bryts.

.2.2

Avbrott i den normala strömförsörjningen till larmsystemet ska indikeras genom ett larm.

.3.1

Larmsystemet ska samtidigt kunna indikera mer än ett fel, och kvitteringen av ett larm ska inte förhindra ett annat larm.

.3.2

Kvittering av varje larm, vid den plats som avses i punkt .1, ska indikeras vid de platser där det visades. Larm ska bibehållas tills de har kvitterats, och de optiska indikeringarna av enskilda larm ska bibehållas tills felet har åtgärdats, då larmsystemet automatiskt ska återställas till normala driftförhållanden.

7.   Säkerhetssystem (R 52)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

Det ska finnas ett säkerhetssystem för att säkerställa att allvarliga funktionsfel i maskineri- eller ångpannedriften som utgör en omedelbar fara ska initiera automatiskt stopp av den delen i anläggningen och att ett larm avges. Stopp av framdrivningssystemet ska inte aktiveras automatiskt utom i fall som skulle kunna leda till allvarlig skada, fullständigt haveri eller explosion. Där det finns anordningar för manuell frånkoppling av automatstoppet av huvudmaskineriet ska de vara sådana att de utesluter oavsiktlig användning. Det ska finnas optiska anordningar som indikerar när den manuella frånkopplingen har aktiverats. Kontrollinstrumenten för automatiskt säkerhetsstopp och reducering av maskineriets varvtal ska vara åtskilda från larmanläggningen.

8.   Särskilda bestämmelser för maskineri-, ångpanne- och elanläggningar (R 53)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1

Den elektriska huvudkraftkällan ska uppfylla följande krav:

.1

Där den elektriska kraften normalt kan produceras av en generator ska lämpliga anordningar för selektiv urkoppling av last finnas för att säkerställa elförsörjning till de förbrukare som krävs för fartygets framdrivning, styrning och säkerhet. Vid bortfall av den generator som är i drift ska lämpliga anordningar finnas för automatisk start och inkoppling till huvudinstrumenttavlan av en reservgenerator med tillräcklig kapacitet för att medge framdrivning och styrning och för att vidmakthålla fartygets säkerhet med automatisk återstart av de väsentliga hjälpmaskinerna, inklusive, där så krävs, sekvensdrift.

.2

Om den elektriska kraften normalt produceras av mer än en generator samtidigt i parallelldrift ska det ordnas så, t.ex. genom selektiv urkoppling av last, att vid bortfall av ett av dessa generatoraggregat de återstående generatorerna hålls i gång utan överbelastning för att vidmakthålla fartygets framdrivning, styrning och säkerhet.

.2

Där det krävs reservmaskiner för annat hjälpmaskineri som är väsentligt för framdrivningen ska automatiska omkopplingsanordningar finnas.

9.   Automatiskt kontroll- och larmsystem (R 53.4)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1

Kontrollsystemet ska vara sådant att de funktioner som behövs för driften av huvudframdrivningsmaskineriet och dess hjälpmaskineri säkras genom de nödvändiga automatiska anordningarna.

.2

Ett larm ska ges vid automatisk omkoppling.

.3

Ett larmsystem som uppfyller bestämmelserna i regel 6 ska finnas för alla viktiga tryck, temperaturer, vätskenivåer och andra väsentliga parametrar.

.4

En central manöverplats ska vara anordnad med nödvändiga larmpaneler och instrument som indikerar varje larm.

.5

Anordningar ska finnas för att bibehålla startlufttrycket vid den erforderliga nivån där förbränningsmotorer som behövs för huvudframdrivningen startas med tryckluft.

KAPITEL II-2

BRANDSKYDD, UPPTÄCKANDE AV BRAND OCH BRANDSLÄCKNING

DEL A

ALLMÄNT

.1   Grundprinciper (R 2)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1

Brandsäkerhetsmålen i detta kapitel utgörs av följande:

.1

Att förhindra bränder och explosioner.

.2

Att minska den risk för säkerheten för människoliv som bränder utgör.

.3

Att minska den skaderisk som bränder utgör för fartyget, dess last och miljön.

.4

Att begränsa, kontrollera och dämpa brand och explosion i den avdelning den uppkommit.

.5

Att tillhandahålla lämpliga och lätt tillgängliga utrymningsvägar för passagerare och besättning.

.2

För att uppnå brandsäkerhetsmålen i punkt .1 ovan ligger följande principer till grund för reglerna i detta kapitel och har uttryckts i reglerna i den utsträckning som krävs med hänsyn till fartygstyp och föreliggande brandrisk:

.1

Fartyget indelas i vertikala huvudzoner genom i konstruktionen ingående värmeisolerade avgränsningar.

.2

Bostadsutrymmen avskiljs från övriga delar av fartyget genom i konstruktionen ingående värmeisolerade avgränsningar.

.3

Användningen av brännbara material begränsas.

.4

Varje brand ska kunna upptäckas inom den zon där den har uppstått.

.5

Varje brand ska kunna begränsas och släckas i det utrymme där den har uppstått.

.6

Utrymnings- och tillträdesvägar som används vid brandbekämpning ska skyddas.

.7

Brandsläckningsredskap ska vara lätt åtkomliga.

.8

Risken för att flambar gas från lasten antänds ska minimeras.

.3

Brandsäkerhetsmålen i punkt .1 ska uppnås genom att se till att villkoren i detta kapitel uppfylls eller genom att tillhandahålla alternativa konstruktioner eller system som uppfyller bestämmelserna i del F i det reviderade kapitel II-2 i 1974 års SOLAS-konvention, i dess ändrade lydelse, som gäller för fartyg som byggts från och med den 1 januari 2003. Ett fartyg ska anses uppfylla de funktionskrav som fastställs i punkt .2 ovan och de brandsäkerhetsmål som fastställs i punkt .1 ovan när

.1

fartygets konstruktion och arrangemang, i sin helhet, uppfyller de relevanta föreskrivande kraven i detta kapitel, eller

.2

fartygets konstruktion och arrangemang, i sin helhet, har granskats och godkänts i enlighet med del F i det reviderade kapitel II-2 i 1974 års SOLAS-konvention, i dess ändrade lydelse, som gäller fartyg som byggts från och med den 1 januari 2003, eller

.3

delar av fartygets konstruktion och arrangemang har granskats och godkänts i enlighet med ovannämnda del F i det reviderade kapitel II-2 i 1974 års SOLAS-konvention, i dess ändrade lydelse, och de återstående delarna av fartyget uppfyller de relevanta föreskrivande kraven i detta kapitel.

.4

Alla fartyg som genomgår reparationer, ombyggnader, ändringar och som utrustas i anslutning därtill ska fortsätta att uppfylla åtminstone de krav som de tidigare omfattades av.

Reparationer, ombyggnader och ändringar som innebär en väsentlig förändring av ett fartygs dimensioner eller bostadsutrymmena för passagerare, eller som innebär en väsentlig förlängning av fartygets livslängd samt utrustning i anslutning därtill ska uppfylla de senaste kraven för nya fartyg i den utsträckning flaggstatens administration anser detta vara rimligt och praktiskt möjligt.

EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.5

Utan hinder av bestämmelserna i punkt .4 ska existerande fartyg av klass B som medför fler än 36 passagerare, när de genomgår reparationer, ombyggnader och ändringar samt utrustas i anslutning därtill, uppfylla följande krav:

.1

Allt material som används i dessa fartyg ska uppfylla kraven med hänsyn till de material som ska tillämpas för nya fartyg av klass B.

.2

Alla reparationer, ombyggnader, ändringar och utrustning i samband med dessa som innebär utbyte av material uppgående till 50 ton och däröver, med undantag för det som krävs i regel II-2/B/16, ska uppfylla de krav som gäller för nya fartyg av Kmass B.

.2   Definitioner (R 3)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1   obrännbart material: ett material som, när det upphettas till ungefär 750 °C, varken brinner eller avger flambara gaser i tillräcklig mängd för självantändning, vilket fastställs genom ett brandprov i enlighet med IMO:s generalförsamlings resolution A.799 (19) ”Reviderad rekommendation om provmetoder för att fastställa att material som ska användas i fartyg är obrännbara”. Varje annat material är ”brännbart material”.

1.a   FÖR FARTYG AV KLASS B, C OCH D, BYGGDA FRÅN OCH MED DEN 1 JANUARI 2003:

obrännbart material: ett material som, när det upphettas till ungefär 750 °C, varken brinner eller avger flambara gaser i tillräcklig mängd för självantändning, vilket fastställs genom ett brandprov i enlighet med koden för brandprovningsmetoder. Varje annat material är ”brännbart material”.

.2   standardbrandprov: ett prov vid vilket provstycken av de aktuella skotten eller däcken i en testugn utsätts för temperaturer som ungefär motsvarar standardprovets tid- och temperaturkurva. Provstyckena ska ha en exponerad yta med en area av minst 4,65 m2 och en höjd (eller längd när provet avser däck) av 2,44 m samt likna den tilltänkta konstruktionen i så hög som möjligt och, om detta är lämpligt, innefatta minst en skarv. Standardbrandprovets tid- och temperaturkurva bestäms av en jämn kurva dragen genom följande temperaturpunkter:

Mätta över en ursprunglig ugnstemperatur

20 °C

Efter de första 5 minuterna

576 °C

Efter 10 minuter

679 °C

Efter 15 minuter

738 °C

Efter 30 minuter

841 °C

Efter 60 minuter

945 °C

.2.a   FÖR FARTYG AV KLASS B, C OCH D, BYGGDA FRÅN OCH MED DEN 1 JANUARI 2003:

standardbrandprov: ett prov vid vilket provstycken av de aktuella skotten och däcken i en testugn utsätts för temperaturer som ungefär motsvarar standardprovets temperaturkurva. Provningsmetoderna ska överensstämma med koden för brandprovningsmetoder.

.3   indelningar av klass A: de indelningar som utgörs av skott och däck som uppfyller följande föreskrifter:

.1

De ska vara konstruerade av stål eller annat likvärdigt material.

.2

De ska vara stagade på lämpligt sätt.

.3

De ska vara så konstruerade att de under ett en timme långt standardbrandprov förhindrar att rök och lågor tränger igenom.

.4

De ska vara isolerade med godkänt obrännbart material på ett sådant sätt att medeltemperaturen på den icke exponerade sidan av materialet inte stiger mer än 140 °C över begynnelsetemperaturen och att temperaturen inte heller på någon enda punkt, inberäknat varje skarv, stiger mer än 180 °C över begynnelsetemperaturen inom följande tidsperioder:

Klass ”A-60”

60 minuter.

Klass ”A-30”

30 minuter.

Klass ”A-15”

15 minuter.

Klass ”A-0”

0 minuter.

.5

Flaggstatens administration ska kräva att en prototyp av ett skott eller däck provas för att säkerställa att ovannämnda krav i fråga om integritet och temperaturstegring i enlighet med IMO:s resolution A.754 (18) är uppfyllda.

För fartyg av klass B, C och D, byggda från och med den 1 januari 2003, ska ”IMO:s resolution A.754 (18)” ersättas med ”koden för brandprovningsmetoder”.

.4   indelningar av klass B: de indelningar som utgörs av skott, däck, innertak eller beklädnader som uppfyller följande:

.1

De ska vara så konstruerade att de under den första halvtimmen av standardbrandprovet kan förhindra att lågor tränger igenom.

.2

De ska ha en sådan isoleringsförmåga att medeltemperaturen på den icke exponerade sidan av materialet inte stiger mer än 140 °C över begynnelsetemperaturen och att temperaturen inte heller på någon enda punkt, inberäknat varje skarv, stiger mer än 225 °C över begynnelsetemperaturen inom följande tidsperioder:

Klass ”B-15”

15 minuter.

Klass ”B-0”

0 minuter.

.3

De ska vara konstruerade av godkända obrännbara material, och alla material som ingår i konstruktionen och uppförandet av indelningar av klass ”B” ska vara obrännbara, med det undantaget att brännbara fanerytor kan tillåtas om de uppfyller andra krav i detta kapitel.

.4

Flaggstatens administration ska kräva att en prototyp av en indelning provas för att säkerställa att den uppfyller ovannämnda krav i fråga om integritet och temperaturstegring i enlighet med IMO:s resolution A.754 (18).

För fartyg av klass B, C och D, byggda från och med den 1 januari 2003, ska ”IMO:s resolution A.754 (18)” ersättas med ”koden för brandprovningsmetoder”.

.5   indelningar av klass C: indelningar som är konstruerade av godkända obrännbara material. De behöver varken uppfylla krav med avseende på genomträngning av rök och lågor eller begränsningar med avseende på temperaturstegring. Brännbara fanerytor är tillåtna om de uppfyller övriga krav i detta kapitel.

.6   sammanhängande innertak eller beklädnader av klass B: De innertak eller beklädnader av klass B som överallt sträcker sig ända till en indelning av klass A eller B.

.7   stål eller annat likvärdigt material: Där orden ”stål eller annat likvärdigt material” förekommer avses med ”likvärdigt material” varje obrännbart material som i sig självt eller genom sin isolering uppvisar hållfasthets- och integritetsegenskaper som motsvarar stålets efter att ha utsatts för tillämplig exponering enligt standardbrandprovet (t.ex. på lämpligt sätt isolerad aluminiumlegering).

.8   ringa benägenhet för flamspridning: En yta som betecknas på detta sätt kommer att i tillräcklig grad begränsa flamspridning, vilket ska fastställas genom ett brandprov i enlighet med IMO:s resolution A.653 (16) av ytmaterial för skott, innertak och däck.

.8a   FÖR FARTYG AV KLASS B, C OCH D, BYGGDA FRÅN OCH MED DEN 1 JANUARI 2003:

ringa benägenhet för flamspridning: En yta som betecknas på detta sätt kommer att i tillräcklig grad begränsa flamspridning, vilket ska fastställas i enlighet med koden för brandprovningsmetoder.

.9   vertikala huvudzoner: De sektioner i vilka skrov, överbyggnader och däckshus är indelade genom indelningar av klass A, och där medelvärdet för längd och bredd av något däck i allmänhet inte överstiger 40 m.

.10   bostadsutrymmen: De utrymmen som används till samlingsutrymmen, korridorer, toaletter, hytter, kontor, sjukhytter, biografer, spel- och hobbyrum, frisersalonger, pentryn utan kokutrustning samt liknande utrymmen.

.11   samlingsutrymmen: De delar av bostadsutrymmen som används till hallar, matsalar, sällskapsrum och liknande permanent avskilda utrymmen.

.12   arbetsutrymmen: De utrymmen som används till kök, pentryn med kokutrustning, förvaringsskåp, post- och växelkontor, förrådsrum, andra verkstäder än de som ingår i maskineriutrymmena samt liknande utrymmen och trunkar till sådana utrymmen.

.13   lastutrymmen: Alla utrymmen som används för last (inbegripet lastoljetankar) och trunkar till sådana utrymmen.

.13–1   fordonsutrymmen: Lastutrymmen som är avsedda för transport av motorfordon med bränsle i tankarna för egen framdrivning.

.14   ro-ro-lastutrymmen: Utrymmen som normalt inte är indelade på något sätt och som sträcker sig antingen över en betydande del av fartygets längd eller över dess hela längd och där motorfordon med bränsle i tankarna för egen framdrivning och/eller gods (förpackat eller i bulk, i eller på järnvägsvagnar eller landsvägsfordon, fordon (inbegripet landsvägstankfordon och järnvägstankvagnar), trailrar, containrar, lastpallar, demonterbara tankar eller i eller på liknande stuvningsenheter eller andra behållare) kan lastas och lossas, normalt i horisontal riktning.

.15   öppna ro-ro-lastutrymmen: ro-ro-lastutrymmen som antingen är öppna i båda ändarna eller är öppna i ena änden och har tillräcklig naturlig ventilation som är effektiv över hela längden genom permanenta öppningar i sidobordläggningen eller i det ovanliggande däcket eller ovanifrån, och som för fartyg som är byggda från och med den 1 januari 2003 har en total area på åtminstone 10 % av utrymmets sidors totala area.

.15–1   öppna fordonsutrymmen: Fordonsutrymmen som antingen är öppna i båda ändarna eller är öppna i ena änden och har tillräcklig naturlig ventilation som är effektiv över hela längden genom permanenta öppningar i sidobordläggningen eller i det ovanliggande däcket eller ovanifrån, och som för fartyg som är byggda från och med den 1 januari 2003 har en total area på åtminstone 10 % av utrymmets sidors totala area.

.16   slutna ro-ro-lastutrymmen: ro-ro-lastutrymmen som varken är öppna ro-ro-lastutrymmen eller väderdäck.

.16–1   slutna fordonsutrymmen: fordonsutrymmen som varken är öppna fordonsutrymmen eller väderdäck.

.17   väderdäck: Ett däck som är fullständigt utsatt för väder och vind ovanifrån och från minst två sidor.

.18   utrymmen av särskild kategori: De slutna fordonsutrymmen över eller under skottdäcket, till och från vilka sådana fordon kan köras och till vilka passagerare har tillträde. Utrymmen av särskild kategori kan finnas på mer än ett däck, förutsatt att den totala fria höjden för fordon inte överstiger 10 m.

.19.1   maskinrum av kategori A: De utrymmen och trunkar till sådana utrymmen som innehåller

.1

förbränningsmotorer som används för fartygets framdrivning, eller

.2

förbränningsmotorer som används för andra ändamål än för fartygets framdrivning, om sådana motorer har en sammanlagd effekt av minst 375 kW, eller

.3

oljeeldad ångpanna eller brännoljeaggregat.

.19.2   maskineriutrymmen: alla maskinrum av kategori A och alla andra utrymmen som innehåller framdrivningsmaskineri, ångpannor, brännoljeaggregat, ångmaskiner och förbränningsmotorer, generatorer och större elektriskt maskineri, oljepåfyllningsstationer, maskineri för kylning, stabilisering, ventilation och luftkonditionering samt liknande utrymmen och trunkar till sådana utrymmen.

.20   brännoljeaggregat: En utrustning som används för beredning av brännolja för matning av en oljeeldad panna, eller utrustning för beredning av upphettad olja för matning av en förbränningsmotor och inbegripet varje tryckoljepump, filter och förvärmare för olja vid ett tryck som överstiger 0,18 N/mm2.

.21   kontrollstationer: De utrymmen där fartygets radioutrustning eller huvudsakliga navigeringsutrustning eller nödkraftkälla är belägen eller där brandregistrerings- eller brandkontrollutrustningen är centraliserad.

.21.1   central kontrollstation: En kontrollstation i vilken kontrollsystem och indikatorsystem för följande funktioner är centraliserade:

.1

Fasta anläggningar för upptäckande av brand och brandlarm.

.2

Automatiska anläggningar för sprinkler, upptäckande av brand och brandlarm.

.3

Indikatorpaneler för branddörrar.

.4

Stängningsanordningar för branddörrar.

.5

Indikatorpaneler för vattentäta dörrar.

.6

Stängningsanordningar för vattentäta dörrar.

.7

Ventilationsfläktar.

.8

Allmänt larm och brandlarm.

.9

Kommunikationssystem inklusive telefoner.

.10

Mikrofoner till högtalaranläggningar.

.21.2   ständigt bemannad central kontrollstation: En central kontrollstation som är ständigt bemannad med ansvarig besättningsmedlem.

.22   rum som innehåller möbler och inredning med begränsad brandrisk: Vid tillämpning av regel I-2/B/4, rum som innehåller möbler och inredning med begränsad brandrisk (hytter, samlingsutrymmen, kontor och andra slags bostadsutrymmen) och uppfyller följande krav:

.1

Alla förvaringsmöbler, såsom skrivbord, klädskåp, toalettbord, byråer och köksskåp, är tillverkade uteslutande av godkända obrännbara material, dock får ett brännbart faner med en tjocklek av högst 2 mm användas på arbetsytor av sådana möbler.

.2

Stommarna i alla fristående möbler, såsom stolar, soffor och bord, är av obrännbart material.

.3

Alla draperier, gardiner och andra hängande textilier har en motståndsförmåga mot flamutbredning som inte är sämre än den för ylle med en vikt av 0,8 kg per m2, i enlighet med IMO:s resolution A.471 (XII) med ändringar antagna genom resolution A.563 (14).

För fartyg av klass B, C och D, byggda från och med den 1 januari 2003, ska ”IMO:s resolution A.471 (XII) med ändringar antagna genom resolution A.563 (14)” ersättas med ”koden för brandprovningsmetoder”.

.4

Alla golvbeläggningar har en motståndsförmåga mot flamutbredning som inte är sämre än den för likvärdigt yllematerial använt för samma ändamål.

För fartyg av klass B, C och D, byggda från och med den 1 januari 2003 ska denna punkt lyda enligt följande:

”Alla golvbeläggningar har ringa benägenhet för flamspridning”

.5

Alla exponerade ytor på skott, beklädnader och innertak har ringa benägenhet för flamspridning.

.6

Alla stoppade möbler har en motståndsförmåga mot antändning och flamutbredning i enlighet med brandprovförfarandena för stoppade möbler i IMO:s resolution A.652 (16).

För fartyg av klass B, C och D, byggda från och med den 1 januari 2003, ska ”IMO:s resolution A.652 (16)” ersättas med ”koden för brandprovningsmetoder”.

FÖR FARTYG AV KLASS B, C OCH D, BYGGDA FRÅN OCH MED DEN 1 JANUARI 2003:

.7

Alla delar av sängutrustningar har en motståndsförmåga mot antändning och flamutbredning i enlighet med koden för brandprovningsmetoder.

.23   ro-ro-passagerarfartyg: passagerarfartyg med ro-ro-lastutrymmen eller utrymmen av särskild kategori enligt definitionen i denna regel.

.24   koden för brandprovningsmetoder: Den internationella koden för tillämpande av brandprovningsmetoder, som antagits av IMO:s sjösäkerhetskommitté genom resolution MSC 61 (67), med ändringar av IMO.

.25   koden för brandsäkerhetssystem: Den internationella koden för brandsäkerhetssystem som antagits av IMO:s sjösäkerhetskommitté genom resolution MSC.98 (73), såsom den kan komma att ändras av IMO, förutsatt att sådana ändringar antas, träder i kraft och börjar gälla i enlighet med de bestämmelser i artikel VIII i 1974 års SOLAS-konvention; i dess ändrade lydelse, som rör de ändringsförfaranden som gäller för bilagan med undantag av dess kapitel I.

.26   flampunkt: Den temperatur i Celsius-grader (test med sluten behållare) vid vilken en produkt kommer att avge flambara gaser i tillräcklig mängd för att antändas, och som fastställs av en godkänd apparat för mätning av flampunkt.

.27   föreskrivande krav: Konstruktiva egenskaper, begränsande dimensioner eller brandsäkerhetssystem som specificeras i detta kapitel.

.3   Brandpumpar, huvudbrandledningar, brandposter, brandslangar och munstycken (R 4)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1.1   Varje fartyg ska vara utrustat med brandpumpar, huvudbrandledningar, brandposter, brandslangar och munstycken som uppfyller kraven i denna regel.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D, BYGGDA FÖRE DEN 1 JANUARI 2003:

.1.2   Om mer än en oberoende brandpump krävs ska avstängningsventiler, för att avskilja den del av huvudbrandledningen inom det maskineriutrymme som inrymmer huvudbrandpumpen eller huvudbrandpumparna från resten av huvudbrandledningen, finnas på en lätt tillgänglig och skyddad plats utanför detta maskineriutrymme. Huvudbrandledningen ska anordnas så att, när avstängningsventilerna är stängda, fartygets alla brandposter, utom de i det ovan angivna maskineriutrymmet placerade brandposterna, kan förses med vatten från en brandpump som inte är belägen i detta maskineriutrymme, genom ledningar som inte passerar genom detta utrymme. Undantagsvis får korta längder av nödbrandpumpens sug- och tryckledning dras genom maskineriutrymmet om det inte är praktiskt möjligt att dra dem utanför, under förutsättning att huvudbrandledningens motståndsförmåga bibehålls genom att rörledningen innesluts i ett kraftigt stålhölje.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D, BYGGDA FRÅN OCH MED DEN 1 JANUARI 2003:

.1.3   Avstängningsventiler för att avskilja den del av huvudbrandledningen inom det maskineriutrymme som inrymmer huvudbrandpumpen eller huvudbrandpumparna från resten av huvudbrandledningen ska finnas på en lätt tillgänglig och skyddad plats utanför maskineriutrymmet. Huvudbrandledningen ska anordnas så att, när avstängningsventilerna är stängda, fartygets alla brandposter, utom de i det ovan angivna maskineriutrymmet placerade brandposterna, kan förses med vatten från en annan brandpump eller en nödbrandpump. Nödbrandpumpen samt dess sjövattenintag, sug- och tryckledningar samt avstängningsventiler ska vara placerade utanför maskineriutrymmet. Om detta inte kan ordnas får sjövattenintaget installeras i maskineriutrymmet om ventilen är fjärrmanövrerad från en plats i samma avdelning där nödbrandpumpen och sugledningen är placerade och på så kort avstånd som praktiskt är möjligt. Korta längder av sug- eller tryckledningar får dras genom maskineriutrymmet, under förutsättning att de innesluts i ett kraftigt stålhölje eller isoleras i enlighet med A-60-standard. Ledningarna ska ha en kraftig godstjocklek, under inga omständigheter mindre än 11 mm, och vara svetsade med undantag av flänskopplingen till sjöintagsventilen.

ALLA NYA OCH EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B OCH NYA FARTYG AV KLASS C OCH D MED EN LÄNGD AV MINST 24 METER:

2.   Brandpumpars kapacitet

.1

De föreskrivna brandpumparna ska för brandsläckningsändamål kunna avge en vattenmängd, vid det tryck som anges i punkt 4.2, som är minst två tredjedelar av den föreskrivna mängd som länspumparna ska kunna klara av när de används för länspumpning.

.2

I varje fartyg som enligt denna regel ska utrustas med mer än en maskindriven brandpump ska var och en av de föreskrivna brandpumparna ha en kapacitet som uppgår till minst 80 % av den totala föreskrivna kapaciteten delad med det föreskrivna minsta antalet brandpumpar, men inte i något fall mindre än 25 m3/timme, och varje sådan pump ska vid varje tillfälle kunna avge minst de två föreskrivna vattenstrålarna. Dessa brandpumpar ska kunna mata huvudbrandledningsanläggningen under föreskrivna villkor.

.3

I fartyg byggda från och med den 1 januari 2003 i vilka fler pumpar än det föreskrivna minsta antalet brandpumpar är installerade ska sådana extra pumpar ha en kapacitet på minst 25 m3/timme och kunna avge minst de två vattenstrålar som föreskrivs i punkt .5 i denna regel.

3.   Anordnande av brandpumpar, huvudbrandledningar och omedelbar tillgång till vattenförsörjning

.1

Fartyg ska förses med maskindrivna brandpumpar enligt följande:

.1

Fartyg godkända att medföra fler än 500 passagerare: minst tre, varav en får drivas av huvudmaskinen.

.2

Fartyg godkända att medföra högst 500 passagerare: minst två, varav en får drivas av huvudmaskinen.

.2

Sanitär-, barlast- och länspumpar eller pumpar för allmänna ändamål får godtas som brandpumpar, förutsatt att de normalt inte används för att pumpa olja och att de, om de tillfälligt används för överföring eller pumpning av brännolja, förses med lämpliga omkastningsanordningar.

.3

Sjöintag samt brandpumpar och deras kraftkällor ska anordnas så att det säkerställs, i fartyg godkända att medföra fler än 250 passagerare, att inte alla brandpumparna sätts ur funktion om det uppstår brand i någon avdelning.

I nya fartyg av klass B godkända att transportera högst 250 passagerare ska, om en brand i någon avdelning skulle kunna sätta alla pumpar ur funktion, den alternativa anordningen för vattenförsörjning för brandbekämpningsändamål vara en separat driven nödbrandpump vars kraftkälla och sjöintag är belägna utanför maskineriutrymmet. En sådan separat driven nödbrandpump ska uppfylla bestämmelserna i koden för brandsäkerhetssystem för fartyg byggda från och med den 1 januari 2003.

.4

I nya fartyg av klass B som är godkända att medföra fler än 250 passagerare ska anordningarna för omedelbar tillgång till vattenförsörjning vara sådana att åtminstone en effektiv vattenstråle omedelbart kan erhålls från vilken brandpost som helst på en plats inomhus och att fortsatt vattenleverans säkerställs genom att en av de föreskrivna brandpumparna automatiskt startar.

.5

I fartyg med ett periodvis obemannat maskineriutrymme eller när endast en person krävs på vakt ska omedelbar tillgång till vatten med lämpligt tryck erhållas från huvudbrandanläggningen antingen genom fjärrstart av en av huvudbrandpumparna via fjärrkontroll från navigationsbryggan och från brandkontrollstationen, om sådan finns, eller genom att huvudbrandanläggningen hålls under permanent tryck av en av huvudbrandpumparna.

.6

Varje brandpumps utloppsventil ska vara försedd med en backventil.

4.   Huvudbrandledningens diameter och tryck

.1

Huvudbrandledningen och dess förgreningar ska ha en diameter som är tillräckligt stor för en effektiv fördelning av det maximalt föreskrivna flödet från två samtidigt arbetande brandpumpar.

.2

Med två pumpar som samtidigt avger vatten genom i punkt .8 angivna munstycken och tillräckligt många brandposter för att avge den i punkt .4.1 angivna vattenmängden ska följande minsta tryck vidmakthållas vid alla brandposter:

Fartyg av klass B godkända att medföra

Nya fartyg

Existerande fartyg

Över 500 passagerare

0,4 N/mm2

0,3 N/mm2

Högst 500 passagerare

0,3 N/mm2

0,2 N/mm2

.3

Maximitrycket får inte vid någon brandpost överstiga det tryck vid vilket det kan visas att brandslangen kan handhas effektivt.

5.   Brandposters antal och placering

.1

Brandposternas antal och placering ska vara sådana att minst två vattenstrålar som inte härrör från samma brandpost och av vilka den ena ska komma från en enda slanglängd kan nå varje del av fartyget som normalt är tillgänglig för passagerare eller besättning medan fartyget är på väg, varje del av lastutrymmena när dessa är tomma, varje ro-ro-lastutrymme eller varje utrymme av särskild kategori, varvid i det senare fallet de två strålarna, vardera från en enda slanglängd, ska nå varje del av ett sådant utrymme. Vidare ska sådana brandposter placeras nära tillträdena till de skyddade utrymmena.

.2

I bostads-, arbets- och maskineriutrymmen ska brandposternas antal och placering vara sådana att kraven i punkt .5.1 kan uppfyllas när alla vattentäta dörrar och alla dörrar i vertikala huvudzonskott är stängda.

.3

Där det finns tillträde till ett maskineriutrymme på en låg nivå från en angränsande axeltunnel ska två brandposter finnas utanför men nära ingången till det maskineriutrymmet. Där sådant tillträde finns från andra utrymmen ska i ett av dessa utrymmen två brandposter finnas nära ingången till maskineriutrymmet. Kravet behöver inte uppfyllas där tunneln eller angränsande utrymmen inte utgör del av utrymningsvägen.

6.   Brandledningar och brandposter

.1

Material som lätt förstörs av hetta får inte användas till huvudbrandledningar och brandposter, om de inte skyddas i tillräcklig omfattning. Brandledningarna och brandposterna ska placeras så att brandslangarna lätt kan kopplas till dem. Brandledningarna och brandposterna ska anordnas så att möjligheterna att de ska frysa igen undviks. I fartyg som kan föra däckslast ska brandposterna placeras så att de alltid är lätt åtkomliga, och brandledningarna ska så långt det är praktiskt möjligt anordnas så att risken för att de skadas av sådan last undviks.

.2

En ventil ska vara anordnad för att betjäna varje brandslang, så att varje brandslang kan frånkopplas medan brandpumparna är i funktion.

.3

På fartyg byggda från och med den 1 januari 2003 ska avstängningsventiler installeras på alla grenledningar till huvudbrandledningen på öppet däck som används för andra ändamål än brandbekämpning.

7.   Brandslangar

.1

Brandslangar ska vara av ett hållbart material som är godkänt av flaggstatens administration och vara tillräckligt långa för att avge en vattenstråle till varje sådant utrymme där de kan behöva användas. Varje slang ska ha ett munstycke och nödvändiga kopplingar. Slangkopplingar och munstycken ska vara helt utbytbara. Slangar som i detta kapitel betecknas som ”brandslangar” ska tillsammans med alla nödvändiga tillbehör och verktyg hållas klara för användning på väl synliga platser nära brandposter eller anslutningar. I fartyg som medför fler än 36 passagerare ska dessutom brandslangar ständigt vara kopplade till brandposterna i inre utrymmen.

.2

Det ska finnas minst en brandslang till var och en av de brandposter som erfordras enligt punkt .5. En brandslangs längd ska vara högst 20 m på däck och i överbyggnader och högst 15 m i maskineriutrymmen, på mindre fartyg högst 15 m respektive 10 m.

8.   Munstycken

.1.1

Vid tillämpningen av detta kapitel ska standardmunstycken vara av storlekarna 12 mm, 16 mm och 19 mm eller så nära dessa mått som möjligt. Om andra system används, såsom dimsystem, kan munstycken med annan diameter tillåtas.

.1.2

Alla munstycken ska vara av en godkänd typ med dubbel funktion (dvs. spridar- och stråltyp) och ha avstängningsanordning.

.2

I bostads- och arbetsutrymmen behöver större munstycke än 12 mm inte användas.

.3

I maskineriutrymmen och på öppna däck ska munstycket vara av en sådan storlek att det går att från den minsta pumpen erhålla största möjliga vattenmängd med två strålar vid det i punkt .4 angivna trycket, förutsatt att större storlek på munstycket än 19 mm inte behöver användas.

NYA FARTYG AV KLASS C OCH D MED EN LÄNGD MINDRE ÄN 24 METER:

9.   Brandpumpar, huvudbrandledningar, brandposter, brandslangar, munstycken och omedelbar tillgång till vattenförsörjning

.1

Det krävs en oberoende brandpump som för brandsläckningsändamål ska kunna avge åtminstone en vattenstråle från vilken brandpost som helst, vid det tryck som anges nedan. Den sålunda avgivna mängden vatten får inte vara mindre än två tredjedelar av den mängd som länspumparna ska klara när de används till länspumpning. En sådan brandpump ska, när den avger den ovan angivna högsta vattenmängden genom brandposterna med munstycken på 12, 16 eller 19 mm, vid varje brandpost kunna bibehålla det lägsta vattentryck som krävs för fartyg av klass B.

.2

Varje fartyg som medför fler än 250 passagerare ska ha en extra brandpump som ska vara fast ansluten till huvudbrandledningen. Denna pump ska vara maskindriven. Den ska tillsammans med sin kraftkälla inte vara placerad i samma avdelning som den i punkt .9.1 erfordrade pumpen och ska ha ett permanent sjöintag utanför maskineriutrymmet. En sådan pump ska kunna avge minst en vattenstråle från vilken brandpost som helst i fartyget med ett bibehållet tryck om minst 0,3 N/mm2.

.3

Sanitär-, barlast- och länspumpar eller pumpar för allmänna ändamål får godkännas som brandpumpar.

.4

Varje fartyg ska ha en huvudbrandledning med en diameter som är tillräckligt stor för att effektivt fördela den största vattenmängd som anges ovan. Brandposternas antal och placering ska vara sådana att åtminstone en vattenstråle kan nå varje del av fartyget med användning av en enda slang av den största längd som anges för fartyg av klass B i punkt .7.2 ovan.

.5

Varje fartyg ska ha minst en brandslang till varje brandpost.

.6

I fartyg med ett periodvis obemannat maskineriutrymme eller när endast en person krävs på vakt ska omedelbar tillgång till vatten med lämpligt tryck erhållas från huvudbrandanläggningen antingen genom fjärrstart av en av huvudbrandpumparna via fjärrkontroll från navigationsbryggan och från brandkontrollstationen, om sådan finns, eller genom att huvudbrandanläggningen hålls under permanent tryck av en av huvudbrandpumparna.

.7

Varje brandpumps utloppsventil ska vara försedd med en backventil.

4.   Fasta anläggningar för brandsläckning (R 5 + 8 + 9 + 10)

.1   Fasta anläggningar för brandsläckning med gas: Allmänt (R 5.1)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D, BYGGDA FÖRE DEN 1 JANUARI 2003, SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1

De rörledningar som behövs för överföring av släckmedel till skyddade utrymmen ska förses med manöverventiler som är så märkta att de tydligt utvisar till vilka utrymmen ledningarna är dragna. Lämpliga åtgärder ska vidtas för att hindra att medlet oavsiktligt kommer in i något utrymme.

.2

Rörledningarna för fördelning av släckmedel ska anordnas och spridarmunstyckena placeras så att en jämn fördelning av medlet uppnås.

.3

Det ska finnas möjlighet att från en plats utanför de skyddade utrymmena stänga alla öppningar som kan släppa in luft till eller släppa ut gas från ett skyddat utrymme.

.4

Det ska finnas anordningar som automatiskt avger akustiska varningssignaler när släckmedel släpps in i något utrymme där personal normalt arbetar eller dit de har tillträde. Larmet ska ges under en lämplig tidsrymd innan medlet släpps in.

.5

Anordningarna för manövrering av en fast brandsläckningsanläggning med gas som släckmedel ska vara lätt tillgängliga och enkla att hantera och ska samlas i grupper på så få ställen som möjligt och på platser som sannolikt inte blir avskurna genom brand i ett skyddat utrymme. På varje sådant ställe ska det finnas tydliga instruktioner för hur anläggningen ska skötas med hänsyn till personalens säkerhet.

.6

Släckmedel får inte frigöras automatiskt med undantag för vad som tillåts i fråga om lokala, automatiskt manövrerade enheter som, utöver och oberoende av föreskriven fast brandsläckningsanläggning, anordnas i maskineriutrymmen ovanför utrustning med hög brandrisk eller i slutna utrymmen med hög brandrisk inom maskineriutrymmen.

.7

Då släckmedlet ska användas för att skydda mer än ett utrymme behöver kvantiteten tillgängligt släckmedel inte vara större än den största kvantitet som behövs för något av de på detta sätt skyddade utrymmena.

.8

Om inte annat är tillåtet ska tryckbehållare för förvaring av släckmedel placeras utanför de skyddade utrymmena i enlighet med punkt .1.11 nedan.

.9

Det ska finnas möjlighet för besättningen eller personal från land att riskfritt kontrollera kvantiteten släckmedel i behållarna.

.10

Behållare för förvaring av släckmedel och tillhörande tryckkomponenter ska utformas enligt lämpliga handhavanderegler med hänsyn till deras placering och den högsta omgivande temperatur som kan förväntas under drift.

.11

När släckmedlet förvaras utanför ett skyddat utrymme ska det förvaras i ett rum som är beläget på en säker och lättillgänglig plats och är effektivt ventilerat. Varje tillträde till ett sådant förvaringsrum ska helst vara från öppet däck och ska i varje fall vara avskilt från det skyddade utrymmet.

Tillträdesdörrar ska öppnas utåt, och skott och däck, inklusive dörrar och andra tillslutningsanordningar för öppningar i dessa, som utgör avgränsningar mellan sådana rum och angränsande slutna utrymmen, ska vara gastäta. Vid tillämpning av integritetstabellerna för skott och däck i regel II-2/B/4 eller II-2/B/5 ska sådana förvaringsrum behandlas som kontrollstationer.

.12

Användning av ett släckmedel som antingen av sig självt eller under förväntade användningsförhållanden avger giftiga gaser i sådana mängder att människor utsätts för fara eller avger gaser som är skadliga för miljön tillåts inte i brandsläckningsanläggningar ombord på nya fartyg och i sådana nya anläggningar ombord på existerande fartyg.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D, BYGGDA FRÅN OCH MED DEN 1 JANUARI 2003:

.13

Fasta anläggningar för brandsläckning med gas ska uppfylla bestämmelserna i koden för brandsäkerhetssystem.

.14

Det ska finnas möjlighet att från en plats utanför det skyddade utrymmet stänga alla öppningar som kan släppa in luft till eller släppa ut gas från det skyddade utrymmet.

.15

När släckmedlet förvaras utanför ett skyddat utrymme ska det förvaras i ett rum som är beläget akter om det förliga kollisionsskottet och som inte används för några andra ändamål. Varje tillträde till ett sådant förvaringsrum ska helst vara från öppet däck och ska vara avskilt från det skyddade utrymmet. Om förvaringsplatsen är belägen under däck får den vara belägen högst ett däck under öppet däck och man ska kunna nå den direkt via en trappa eller en lejdare från det öppna däcket.

Utrymmen som är belägna under däck eller utrymmen som saknar tillträde från öppet däck ska utrustas med en mekanisk ventilationsanläggning som utformats för att leda utloppsluft från utrymmets botten och vars kapacitet medger åtminstone 6 luftväxlingar per timme. Tillträdesdörrar ska öppnas utåt, och skott och däck, inklusive dörrar och andra tillslutningsanordningar för öppningar i dessa, som utgör avgränsningar mellan sådana rum och angränsande slutna utrymmen, ska vara gastäta. Vid tillämpning av tabellerna 4.1, 4.2, 5.1 och 5.2 ska sådana förvaringsrum behandlas som brandkontrollstationer.

NYA FARTYG AV KLASS A, B, C OCH D OCH EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.16

Om volymen av fri luft som finns i luftbehållare i något utrymme är sådan att den, om den i händelse av brand släpps ut i ett sådant utrymme, avsevärt skulle påverka den fasta brandsläckningsanläggningens effektivitet, ska en extra kvantitet släckmedel finnas tillgänglig.

.17

Leverantörer av fasta anläggningar för brandsläckning ska tillhandahålla en beskrivning av anläggningen, inbegripet en checklista för underhåll, på engelska och på flaggstatens officiella språk.

.18

Kvantiteten släckmedel ska kontrolleras minst en gång om året antingen av en expert som är auktoriserad av flaggstatens administration, av anläggningsleverantören eller av en erkänd organisation.

.19

Den periodiska kontroll som utförs av fartygets maskinchef eller anordnas av fartygets ledning ska antecknas i fartygets loggbok med uppgift om omfattningen av och tidpunkten för kontrollen.

.20

Icke-föreskriven brandsläckningsutrustning som finns i t.ex. förvaringsutrymmen ska, till sin konstruktion och dimensionering, uppfylla bestämmelserna i denna regel för typen av anläggning i fråga.

.21

Alla dörrar till utrymmen som skyddas av CO2/halon-anläggningar ska märkas med ”Detta utrymme skyddas av en CO2/halon-anläggning och ska evakueras när larmutrustningen aktiveras.”

2.   Koldioxidanläggningar (R 5.2)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D, BYGGDA FÖRE DEN 1 JANUARI 2003, SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1.1

För lastutrymmen ska den tillgängliga mängden CO2, om inte annat föreskrivs, vara tillräcklig för att ge en minimivolym av fri gas som utgör 30 % av bruttovolymen av det största lastutrymmet som skyddas på detta sätt i fartyget.

Om det finns en förbindelse genom ventilationskanaler mellan två eller flera lastutrymmen ska dessa anses utgöra ett enda utrymme. På fartyg som används för frakt av fordon ska den nödvändiga mängden CO2 räknas som 45 % av nettokubikinnehållet för det största lastutrymmet.

.1.2

För maskineriutrymmen ska den medförda mängden koldioxid vara tillräcklig för att ge en minimivolym av fri gas som svarar mot den större av följande volymer, antingen

.1

40 % av bruttovolymen av det största sålunda skyddade maskineriutrymmet, varvid kappen frånräknas ovanför den höjd där kappens horisontella area är 40 % eller mindre av den horisontella arean av det berörda utrymmet, mätt halvvägs mellan tanktaket och lägsta delen av kappen, eller

.2

35 % av bruttovolymen av det största skyddade maskineriutrymmet, kappen inräknad, förutsatt att två eller flera maskineriutrymmen som inte är fullständigt avskilda från varandra ska anses utgöra ett enda utrymme.

.2

Vid tillämpning av denna punkt ska volymen av fri koldioxid beräknas efter 0,56 m3/kg.

.3

Det fasta rörledningssystemet ska vara så utformat att 85 % av gasen kan släppas ut i utrymmet inom 2 minuter.

.4

Anordning för utsläpp av koldioxid:

.1

Det ska finnas två separata manöveranordningar för utsläpp av koldioxid i ett skyddat utrymme och för att säkerställa larmfunktionerna. En manöveranordning ska användas för att släppa ut gasen från behållarna. En andra manöveranordning ska användas för att öppna ventilen till den rörledning som leder gasen in i det skyddade utrymmet.

.2

De två manöveranordningarna ska vara anordnade inne i en kopplingsbox som har tydliga markeringar om vilket utrymme den betjänar. Om boxen ska låsas ska en nyckel till boxen vara innesluten i en typ av skåp med krossbart glas som är synligt placerad nära boxen.

.5

Flaggstatens administration ska se till att de utrymmen där CO2-batterierna finns är lämpligt anordnade i fråga om tillträde, ventilation och kommunikationsutrustning. Den ska vidta nödvändiga säkerhetsåtgärder för konstruktion, installation, märkning, påfyllning och provning av CO2-cylindrar, rörledningar och beslag samt för manöver- och larmutrustning för sådana anläggningar.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D, BYGGDA FRÅN OCH MED DEN 1 JANUARI 2003:

6.

Koldioxidanläggningar ska uppfylla bestämmelserna i koden för brandsäkerhetssystem.

.7

Flaggstatens administration ska se till att de utrymmen där CO2-batterierna finns är lämpligt anordnade i fråga om tillträde, ventilation och kommunikationsutrustning. Den ska vidta nödvändiga säkerhetsåtgärder för konstruktion, installation, märkning, påfyllning och provning av CO2-cylindrar, rörledningar och beslag samt för manöver- och larmutrustning för sådana anläggningar.

3.   Fasta anläggningar för brandsläckning med lågexpanderat skum (tungskum) i maskineriutrymmen (R 8)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D, BYGGDA FÖRE DEN 1 JANUARI 2003, SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1

Där det i ett maskineriutrymme installeras en fast brandsläckningsanläggning med tungskum som släckmedel utöver vad som föreskrivs i regel 6, ska den vara i stånd att genom fasta spridare inom fem minuter avge en skummängd tillräcklig för att med ett 150 mm tjockt lager täcka den största enskilda yta över vilken brännolja kan tänkas sprida sig. Anläggningen ska kunna avge skum som är lämpligt för släckning av oljebränder. Anordningar ska finnas för en effektiv fördelning av skummet genom ett permanent rörsystem och manöverventiler eller kranar till lämpliga spridare samt för en effektiv tillförsel av skum genom fasta spridare till områden med andra väsentliga brandrisker i det skyddade utrymmet. Relationstalet för skumexpansionen (skumtalet) ska inte överstiga 12 till 1.

.2

Anordningarna för manövrering av varje sådan anläggning ska vara lätt tillgängliga och enkla att hantera och ska vara samlade i grupper på så få ställen som möjligt och på platser som sannolikt inte blir avskurna genom brand i det skyddade utrymmet.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D, BYGGDA FRÅN OCH MED DEN 1 JANUARI 2003:

.3

Fasta anläggningar för brandsläckning med lågexpanderat skum (tungskum) i maskineriutrymmen ska uppfylla bestämmelserna i koden för brandsäkerhetssystem.

4.   Fasta anläggningar för brandsläckning med högexpanderat skum (lättskum) i maskineriutrymmen (R 9)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D, BYGGDA FÖRE DEN 1 JANUARI 2003, SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1

Varje föreskriven fast brandsläckningsanläggning med lättskum som släckmedel i maskineriutrymmen ska snabbt, genom fasta spridare, kunna avge skum i tillräcklig mängd för att fylla det största utrymme som ska skyddas med ett minst 1 m tjockt lager skum per minut. Den tillgängliga mängden skumbildande vätska ska vara tillräcklig för att framställa en skumvolym som är lika med fem gånger volymen av det största utrymme som ska skyddas. Skumtalet ska inte överstiga 1 000 till 1.

.2

Trummor för skumtillförsel, luftintag till skumgeneratorn och antalet skumproducerande enheter ska vara sådana att de kan åstadkomma en effektiv skumalstring och fördelning.

.3

Trummorna för skumleverans från skumgeneratorn ska vara så anordnade att en brand i det skyddade utrymmet inte kommer att påverka utrustningen för skumproduktion.

.4

Skumgeneratorn, dess kraftkällor, den skumbildande vätskan och manövreringsanordningarna för anläggningen ska vara lätt tillgängliga och enkla att hantera och vara samlade i grupper på så få ställen som möjligt och på platser som sannolikt inte blir avskurna vid brand i det skyddade utrymmet.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D, BYGGDA FRÅN OCH MED DEN 1 JANUARI 2003:

.5

Fasta anläggningar för brandsläckning med högexpanderat skum (lättskum) i maskineriutrymmen ska uppfylla bestämmelserna i koden för brandsäkerhetssystem.

5.   Fasta anläggningar för brandsläckning genom vattenspridning under tryck i maskineriutrymmen (R 10)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D, BYGGDA FÖRE DEN 1 JANUARI 2003, SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1

Varje föreskriven fast anläggning för brandsläckning genom vattenspridning under tryck i maskineriutrymmen ska ha spridarmunstycken av godkänd typ.

.2

Antalet och anordningen av munstyckena ska säkerställa en effektiv genomsnittlig fördelning av vatten med minst 5 l per m2 och minut i de utrymmen som ska skyddas. Ökade tillförselkvantiteter kan övervägas om så är nödvändigt i särskilt riskfyllda områden. Munstycken ska anordnas ovanför rännstenar, tanktak och andra ytor över vilka brännolja kan sprida sig samt ovanför andra ställen med särskild brandrisk i maskineriutrymmena.

.3

Anläggningen får indelas i sektioner vars fördelningsventiler ska manövreras från lätt tillgängliga platser som ligger utanför de utrymmen som ska skyddas och som inte lätt blir avskurna vid brand i det skyddade utrymmet.

.4

Anläggningen ska hållas under nödvändigt tryck, och den pump som förser anläggningen med vatten ska automatiskt starta vid ett tryckfall i anläggningen.

.5

Pumpen ska, vid det nödvändiga trycket, samtidigt kunna försörja alla sektioner i anläggningen i varje avdelning som ska skyddas. Pumpen och dess manöverdon ska installeras utanför det eller de utrymmen som ska skyddas. En brand i det eller de utrymmen som skyddas av vattenspridningsanläggningen ska inte kunna sätta anläggningen ur funktion.

.6

Försiktighetsåtgärder ska vidtas för att hindra att munstyckena blir tilltäppta av vattenföroreningar eller genom korrosion i rörledningar, munstycken, ventiler och pump.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D, BYGGDA FÖRE DEN 1 JANUARI 2003:

.7

Pumpen får drivas av en oberoende förbränningsmotor, men om den är beroende av krafttillförsel från den nödgenerator som är installerad i enlighet med bestämmelserna i del D i kapitel II-1, ska generatorn vara försedd med automatstart så att, i händelse av stopp i huvudkrafttillförseln, kraft för den pump som krävs enligt punkt .5 är omedelbart tillgänglig. När pumpen drivs av en oberoende förbränningsmotor ska den vara så belägen att en brand i det skyddade utrymmet inte påverkar lufttillförseln till motorn.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D, BYGGDA FRÅN OCH MED DEN 1 JANUARI 2003:

.8

Fasta anläggningar för brandsläckning genom vattenspridning under tryck i maskineriutrymmen ska uppfylla bestämmelserna i koden för brandsäkerhetssystem.

5   Bärbara brandsläckare (R 6)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D, BYGGDA FÖRE DEN 1 JANUARI 2003, SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1

Alla brandsläckare ska vara av godkänd typ och utformning.

.2

Föreskrivna bärbara brandsläckare, avsedda för vätska, får inte rymma mer än 13,5 liter och inte mindre än 9 liter. Övriga brandsläckare ska vara minst lika lätta att bära som en brandsläckare avsedd för 13,5 liter vätska och ha minst samma brandsläckningsförmåga som en brandsläckare för 9 liter vätska.

.3

Reservladdningar ska medföras för 50 % av det totala antalet av varje typ av brandsläckare ombord. En annan brandsläckare av samma typ betraktas som reservladdning till en brandsläckare som inte lätt kan laddas om ombord.

.4

I allmänhet ska bärbara koldioxidbrandsläckare inte vara placerade i bostadsutrymmen. Om sådana brandsläckare är avsedda att användas i radiohytter, vid instrumenttavlor och andra liknande ställen ska volymen av det utrymme som innehåller en eller flera brandsläckare vara sådant att koncentrationen av ångor som kan förekomma till följd av utsläpp begränsas till högst 5 % av nettovolymen av utrymmet enligt denna regel. Volymen koldioxid ska beräknas vid 0,56 m3/kg.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D, BYGGDA FRÅN OCH MED DEN 1 JANUARI 2003:

.5

Bärbara brandsläckare ska uppfylla bestämmelserna i koden för brandsäkerhetssystem.

.6

Koldioxidbrandsläckare ska inte vara placerade i bostadsutrymmen. Kontrollstationer och andra utrymmen med elektrisk eller elektronisk utrustning eller elektriska eller elektroniska apparater som krävs för fartygets säkerhet bör vara utrustade med brandsläckare vars släckmedel varken är elektriskt ledande eller skadliga för utrustningen och apparaterna.

.7

Brandsläckarna ska vara placerade och färdiga att användas på tydligt utmärkta platser, som alltid är snabbt och lätt åtkomliga i händelse av brand och på ett sådant sätt att deras användbarhet inte försämras av väder, vibration eller andra yttre faktorer. Bärbara brandsläckare ska förses med anordningar som anger om de har använts.

.8

Reservladdningar ska medföras för 100 % av de första 10 brandsläckarna och för 50 % av de återstående brandsläckare som kan laddas ombord.

.9

För de brandsläckare som inte kan laddas ombord ska det, i stället för reservladdningar, finnas ytterligare bärbara brandsläckare med samma kvantitet, av samma typ och kapacitet och i det antal som fastställs i punkt .13.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.10

Brandsläckare som innehåller ett släckmedel som antingen av sig självt eller under förväntade användningsförhållanden avger giftiga gaser i sådana mängder att människor utsätts för fara eller avger gaser som är skadliga för miljön får inte tillåtas.

.11

Brandsläckarna ska vara lämpade för att släcka bränder som kan tänkas förekomma i närheten av den plats där brandsläckaren är belägen.

.12

En av de bärbara brandsläckare som är avsedda att användas i ett visst utrymme ska vara placerad nära ingången till det utrymmet.

.13

Brandsläckare ska finnas i minst följande antal:

.1

I bostads- och arbetsutrymmen:

Brandsläckarna ska vara så placerade att ingen punkt i utrymmet ligger på mer än 10 m gångavstånd från en brandsläckare.

.2

En brandsläckare som är lämpad för högspänningsområden ska placeras i närheten av varje elpanel eller underpanel, med en effekt av 20 kW eller mer.

.3

I kök ska brandsläckarna vara så placerade att ingen punkt i utrymmet ligger på mer än 10 m gångavstånd från en brandsläckare.

.4

En brandsläckare ska vara placerad i närheten av förvaringsskåp för målarfärg och förrådsrum som innehåller lättantändliga produkter.

.5

Åtminstone en brandsläckare ska vara placerad på bryggan och vid varje kontrollstation.

.14

Bärbara brandsläckare avsedda att användas i bostads- eller arbetsutrymmen ska så långt det är praktiskt möjligt ha ett enhetligt sätt för hantering.

.15

Periodiska kontroller av brandsläckare:

Flaggstatens administration ska se till att bärbara brandsläckare inspekteras regelbundet, funktionstestas och trycktestas.

6.   Brandsläckningsanordningar i maskineriutrymmen (R 7)

Maskinrum av kategori A ska ha följande utrustning

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D MED EN LÄNGD AV MINST 24 METER:

.1

Någon av följande fasta brandsläckningsanläggningar:

.1

En anläggning för släckning med gas som uppfyller de relevanta bestämmelserna i punkterna .1 och .2 i regel 4, eller en motsvarande vattenbaserad anläggning som alternativ till halonanläggningar, som uppfyller bestämmelserna i MSC/Cirk. 668 av den 30 december 1994 och MSC/Cirk. 728 från juni 1996, med beaktande av fartygets byggnadsdatum.

.2

En anläggning för släckning med lättskum som uppfyller de relevanta bestämmelserna i punkt .4 i regel 4 med beaktande av fartygets byggnadsdatum.

.3

En anläggning för vattenspridning under tryck som uppfyller bestämmelserna i punkt .5 i regel 4 med beaktande av fartygets byggnadsdatum.

.2

Minst en bärbar utrustning för luftskum bestående av ett munstycke för luftskum av induktortyp, som kan anslutas till huvudbrandledningen genom en brandslang, tillsammans med en bärbar behållare som innehåller minst 20 l skumproducerande vätska och en reservbehållare. Munstycket ska kunna avge effektivt skum lämpligt för släckning av en oljebrand med en hastighet av minst 1,5 m3 per minut.

.3

I varje sådant utrymme, godkända brandsläckare av skumsläckningstyp, var och en med minst 45 liters kapacitet, eller likvärdiga brandsläckare till ett sådant antal att skum eller likvärdigt släckmedel kan riktas mot varje del av bränn- och smörjoljetrycksystemen, växlar och andra brandfarliga anordningar. Därutöver ska det finnas ett tillräckligt antal bärbara skumsläckare eller likvärdiga brandsläckare som ska placeras så att man inte från någon punkt i utrymmet behöver gå mer än 10 meter för att nå fram till en släckare och att det alltid finns minst två sådana brandsläckare i varje sådant utrymme.

I NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D MED EN LÄNGD MINDRE ÄN 24 METER SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.4

En av de fasta brandsläckningsanläggningar som föreskrivs i punkt 1 ovan, och därutöver ska det finnas, i alla utrymmen som innehåller förbränningsmotorer eller settlingtankar för brännoljor eller brännoljeenheter, en skumsläckare med minst 45 liters kapacitet eller en brandsläckare med koldioxid med minst 16 kg kapacitet.

.5

En bärbar brandsläckare för oljebrand per 736 kW eller del därav av sådant maskineri, varvid dock minst två och högst sex sådana brandsläckare ska krävas i varje sådant utrymme.

Användning av fasta anläggningar för lågexpanderat skum i stället för vissa av de sex bärbara brandsläckare som krävs enligt denna regel är tillåten.

I NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B MEDFÖRANDE FLER ÄN 36 PASSAGERARE:

.6

Varje maskineriutrymme ska vara utrustat med två lämpliga vattendimspridare bestående av ett L-format rör av metall vars långa ben, med en längd av cirka 2 m, kan kopplas till en brandslang och vars korta ben, med en längd av cirka 250 mm, har ett fast dimspridarmunstycke eller kan förses med ett vattenspridningsmunstycke.

I NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.7

När upphettad olja används för uppvärmning kan det dessutom krävas att pannrum är utrustade med permanent eller portabel utrustning för lokala system för spridning av vatten under tryck eller spridning av skum ovanför och under golvet för brandsläckningsändamål.

I NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D MED EN LÄNGD AV MINST 24 METER BYGGDA FRÅN OCH MED DEN 1 JANUARI 2003:

8.

.1

Maskinrum av kategori A större än 500 m3 ska, i tillägg till den fasta brandsläckningsanläggning som krävs enligt denna regel, skyddas av en godkänd typ av ett fast vattenbaserat eller motsvarande lokalt punktskydd för brandbekämpning, baserat på de anvisningar som utarbetats av IMO, se MSC/Cirk. 913 ”Anvisningar för godkännande av fasta vattenbaserade lokala punktskydd för brandbekämpning i maskinrum av kategori A”.

När det gäller periodvis obemannade maskineriutrymmen ska brandbekämpningssystemet kunna utlösas både automatiskt och manuellt. När det gäller ständigt bemannade maskineriutrymmen krävs endast att brandbekämpningssystemet kan utlösas manuellt.

.2

Fasta lokala punktskydd för brandbekämpning ska skydda sådana områden som t.ex. följande utan att det är nödvändigt att motorn stoppas, personal evakueras eller utrymmen tillsluts:

.1

Brandfarliga delar av sådana förbränningsmotorer som används för fartygets framdrivning och elproduktion.

.2

Pannfronter.

.3

Brandfarliga delar av förbränningsanläggningar.

.4

Separatorer för värmd brännolja.

.3

Aktivering av ett lokalt punktskydd ska avge ett optiskt och tydligt akustiskt larm i det skyddade utrymmet och de ständigt bemannade kontrollstationerna. Larmet ska ange det specifika system som aktiverats. De larmsystemkrav som beskrivs i denna punkt kompletterar endast, och ersätter inte, de anläggningar för upptäckande av brand och brandlarm som krävs enligt andra bestämmelser i detta kapitel.

I NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D, BYGGDA FÖRE DEN 1 JANUARI 2003, SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B OCH ALLA FARTYG GODKÄNDA ATT MEDFÖRA FLER ÄN 400 PASSAGERARE:

.9

Fasta lokala punktskydd för brandbekämpning ska utrustas i enlighet med punkt .8 i denna regel senast den 1 oktober 2005.

7.   Särskilda anordningar i maskineriutrymmen (R 11)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1

Antalet skylight, dörrar, ventilatorer, öppningar i skorstenar för att medge utvädring samt övriga öppningar till maskineriutrymmen ska begränsas till det minimum som behövs för ventilation och fartygets riktiga och säkra drift.

.2

Skylight ska vara av stål och får inte ha glasrutor. Lämpliga åtgärder ska vidtas så att rök i händelse av brand kan släppas ut från det utrymme som ska skyddas.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D:

.3

Andra dörrar än maskinellt manövrerade vattentäta dörrar ska anordnas så att de säkert stängs vid brand i utrymmet, antingen medelst maskinellt manövrerade stängningsanordningar eller genom användning av självstängande dörrar som kan stänga mot en vinkel av 3,5° som motverkar stängning och har en funktionssäker upphakningsanordning som är försedd med en fjärrmanövrerad utlösningsanordning.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.4

Fönster får inte finnas i skott som avgränsar maskineriutrymmen. Detta utesluter dock inte att glas används i kontrollrum som ligger i maskineriutrymmen.

.5

Manöveranordningar ska finnas för

.1

öppning och stängning av skylight, stängning av öppningar i skorstenar som normalt medger utsugningsventilation och för stängning av ventilationsspjäll,

.2

utsläpp av rök,

.3

stängning av maskinellt manövrerade dörrar eller för aktivering av utlösningsmekanismer på andra dörrar än maskinellt manövrerade vattentäta dörrar,

.4

avstängning av ventilationsfläktar, och

.5

avstängning av fläktar för tryck- och sugventilering, brännoljetransportpumpar, pumpar till brännoljeaggregat och andra liknande brännoljepumpar. Med andra liknande brännoljepumpar avses för fartyg byggda från och med den 1 januari 2003 smörjoljepumpar, hetoljecirkulationspumpar och oljeseparatorer. Punkt .6 i denna regel behöver dock inte tillämpas på länsvattenseparatorer.

.6

De manöveranordningar som föreskrivs i punkt .5 och regel II-2/A/10.2.5 ska placeras utanför berört utrymme, där de inte blir avskurna i händelse av brand i det utrymme de betjänar. Sådana manöveranordningar och manöveranordningarna till varje föreskriven brandsläckningsanläggning ska finnas vid en manöverplats eller grupperas på så få ställen som möjligt. Sådana platser ska ha säkert tillträde från öppet däck.

.7

När tillträdet till ett maskinrum av kategori A finns på en låg nivå från en angränsande axeltunnel ska det i axeltunneln nära den vattentäta dörren finnas en lätt brandskärmsdörr av stål som kan manövreras från båda sidor.

8.   Automatiska anläggningar för sprinkler, upptäckande av brand och brandlarm (R 12)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D, BYGGDA FÖRE DEN 1 JANUARI 2003, SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1

Varje föreskriven automatisk anläggning för sprinkler, upptäckande av brand och brandlarm ska vid varje tillfälle omedelbart kunna användas utan att någon insats från besättningens sida ska vara nödvändig för att sätta i gång anläggningen. Den ska vara av en typ med vattenfyllda rör, men små utsatta sektioner får vara av en typ med vattentomma rör, om detta är en nödvändig försiktighetsåtgärd. Varje del av anläggningen som under drift kan utsättas för temperaturer under fryspunkten ska vara lämpligt skyddad mot igenfrysning. Anläggningen ska hållas under nödvändigt tryck och ska vara så anordnad att den får oavbruten vattentillförsel enligt föreskrifterna i denna regel.

.2

Varje sprinklersektion ska innefatta anordningar som automatiskt avger en optisk och akustisk larmsignal vid en eller flera indikeringsenheter när någon sprinkler sätts i funktion. Sådana enheter ska markera i vilken av de sektioner som betjänas av anläggningen brand har utbrutit och ska centraliseras till navigationsbryggan, och vidare ska optiska och akustiska larm från enheten placeras på något annat ställe än på navigationsbryggan så att det säkerställs att brandlarm omedelbart kan uppfattas av besättningen. Larmanläggningen ska vara sådan att den visar om något fel uppstår i den.

.3

Sprinkler ska grupperas i skilda sektioner som var och en inte får innehålla fler än 200 sprinkler. Ingen sprinklersektion får betjäna mer än två däck eller vara belägen i mer än en vertikal huvudzon, såvida det inte kan visas att fartygets skydd mot brand inte minskar genom att en sprinklersektion betjänar mer än två däck eller är belägen i mer än en vertikal huvudzon.

.4

Varje sprinklersektion ska kunna stängas av med endast en avstängningsventil. Avstängningsventilen i varje sektion ska vara lätt åtkomlig, och dess placering ska tydligt och varaktigt anges. Åtgärder ska vidtas för att hindra att avstängningsventilerna manövreras av obehörig person.

.5

En manometer som anger trycket i anläggningen ska finnas vid varje sektions avstängningsventil och vid en central (huvudstation).

.6

Sprinklerna ska vara korrosionsbeständiga i marin miljö. I bostads- och arbetsutrymmen ska sprinklerna sättas i funktion inom temperaturområdet mellan 68 och 79 °C; i lokaler som t.ex. torkrum, där omgivande temperatur kan förväntas bli hög, får dock utlösningstemperaturen ökas med högst 30 °C över den maximala temperaturen uppe under däcket.

.7

Vid varje indikeringsenhet ska en förteckning eller plan anslås som med avseende på varje sektion anger de skyddade utrymmena och deras belägenhet i zonen. Lämpliga instruktioner för provning och underhåll ska finnas tillgängliga.

.8

Sprinkler ska placeras under däck enligt lämpligt mönster för att vidmakthålla en genomsnittlig tillförselhastighet av minst 5 l per m2 och minut i den zon som skyddas av sprinklerna.

Sprinklerna ska placeras så fritt som möjligt från balkar eller andra föremål som kan antas hindra vattenspridningen och på sådana ställen att brännbart material i utrymmet blir ordentligt vattenbegjutet.

.9

Det ska finnas en trycktank med en volym som motsvarar minst två gånger den vattenmängd som anges i denna punkt. Tanken ska alltid innehålla en stående mängd färskvatten som är lika med den mängd vatten som på en minut skulle pumpas ut av den pump som avses i punkt .12, och anordningen ska fungera så att ett lufttryck i tanken bibehålls så att det säkerställs att trycket, om den stående mängden färskvatten i tanken har använts, inte är mindre än sprinklerns arbetstryck ökat med trycket av en vattenpelare mätt från tankens botten till den högst belägna sprinklern i anläggningen. Lämpliga anordningar ska finnas för förnyelse av luften under tryck och för påfyllning av färskvatten i tanken. Glasrörsmätare som anger den rätta vattennivån i tanken ska finnas.

.10

Det ska finnas anordningar som hindrar att sjövatten kommer in i tanken. Trycktanken ska vara försedd med en effektiv säkerhetsventil och en manometer. Avstängningsventiler eller kranar ska finnas vid varje manometeranslutning.

.11

En pump med oberoende kraftförsörjning ska finnas med enda uppgift att automatiskt sörja för den fortsatta vattenutströmningen från sprinklerna. Pumpen ska automatiskt sättas i gång genom tryckfallet i anläggningen innan den stående mängden färskvatten i trycktanken är helt förbrukad.

.12

Pumpen och rörsystemet ska kunna bibehålla det nödvändiga trycket till den högst belägna sprinklerns nivå för att säkerställa en kontinuerlig vattenförsörjning som är tillräcklig för att samtidigt täcka en area av minst 280 m2 vid den i punkt .8 angivna tillförselhastigheten. För nya fartyg av klass C och D med en längd mindre än 40 meter med en total skyddad area som är mindre än 280 m2 får flaggstatens administration specificera den lämpliga arean för dimensionering av pumpar och alternativa komponenter.

.13

Pumpen ska på trycksidan ha en provventil med ett kort öppet utloppsrör. Den effektiva öppningen genom ventilen och röret ska vara tillräcklig för att möjliggöra utsläpp av den föreskrivna vattenmängd som pumpen ska kunna leverera under bibehållande av det tryck som anges i punkt .9.

.14

Sjövattenintaget till pumpen ska, när så är möjligt, vara beläget i samma utrymme som pumpen och ska anordnas så att det, när fartyget är till sjöss, inte är nödvändigt att stänga av tillförseln av sjövatten till pumpen för något annat ändamål än inspektion eller reparation av pumpen.

.15

Sprinklerpumpen och tanken ska vara placerade på rimligt avstånd från varje maskineriutrymme och får inte vara placerade i något utrymme som ska skyddas av sprinkleranläggningen.

.16

Det ska finnas minst två kraftkällor för sjövattenpumpen och den automatiska anläggningen för larm och upptäckande av brand. Om kraftkällorna för pumpen är elektriska, ska de bestå av en huvudgenerator och en nödkraftkälla. Den ena kraftförsörjningen till pumpen ska kopplas in från huvudinstrumenttavlan och den andra från nödinstrumenttavlan genom särskilda matarledningar avsedda uteslutande för detta ändamål. Matarledningarna ska anordnas så att de inte dras genom kök, maskineriutrymmen och andra slutna utrymmen med hög brandrisk utom i den utsträckning det är nödvändigt för att nå fram till vederbörande instrumenttavlor, och de ska dras till en automatisk omkopplare placerad nära sprinklerpumpen. Denna omkopplare ska möjliggöra kraftförsörjning från huvudinstrumenttavlan så länge som försörjning därifrån är tillgänglig och ska utformas så att den vid bortfall av denna försörjning automatiskt kopplar över till försörjning från nödinstrumenttavlan. Omkopplarna på huvudinstrumenttavlan och nödinstrumenttavlan ska förses med tydliga märkningar och ska normalt hållas stängda. Inga andra omkopplare tillåts i de berörda matarledningarna. En av kraftkällorna till anläggningen för larm och upptäckande av brand ska vara en nödkraftkälla. Om en av kraftkällorna för pumpen är en förbränningsmotor ska den, förutom att uppfylla bestämmelserna i punkt .15, vara placerad så att en brand i något skyddat utrymme inte påverkar lufttillförseln till maskineriet.

.17

Sprinkleranläggningen ska förbindas med fartygets huvudbrandledning genom en vid anslutningen låsbar nedskruvningsbar backventil som hindrar vatten från att rinna tillbaka från sprinkleranläggningen till huvudbrandledningen.

.18

Det ska finnas en provventil för provning av det automatiska larmet för varje sprinklersektion genom ett utsläpp av vatten som motsvarar utsläppet genom en sprinkler. Provventilen för varje sektion ska vara belägen nära avstängningsventilen för sektionen.

.19

Det ska finnas anordningar för provning av den automatiska driften av pumpen vid reducerat tryck i anläggningen.

.20

Vid en av de indikeringsenheter som avses i punkt .2 ska det finnas omkopplare som gör det möjligt att prova larmanläggningen och indikatorerna för varje sprinklersektion.

.21

Minst sex extra sprinklerdysor ska finnas för varje sektion.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D, BYGGDA FRÅN OCH MED DEN 1 JANUARI 2003:

.22

Den automatiska anläggningen för sprinkler, upptäckande av brand och brandlarm ska vara av godkänd typ och uppfylla bestämmelserna i koden för brandsäkerhetssystem.

.23

För nya fartyg av klass C och D med en längd mindre än 40 meter och med en total skyddad area som är mindre än 280 m2 får flaggstatens administration specificera den lämpliga arean för dimensionering av pumpar och alternativa komponenter.

9.   Fasta anläggningar för upptäckande av brand och brandlarm (R 13)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D, BYGGDA FÖRE DEN 1 JANUARI 2003, SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1   Allmänt

.1

Varje förskriven fast anläggning för upptäckande av brand och brandlarm med manuella utlösningsdon ska alltid kunna omedelbart träda i funktion.

.2

Krafttillförsel och elektriska kretsar som krävs för driften av anläggningen ska övervakas med avseende på förlust av kraft och felfunktioner. Felaktigheter som uppstår ska utlösa en optisk och akustisk felsignal vid kontrollpanelen, och denna signal ska klart skilja sig från en brandsignal.

.3

Den elektriska utrustning som används för manövrering av anläggningen för upptäckande av brand och brandlarm ska ha minst två kraftkällor, av vilka en ska vara en nödkraftkälla. Krafttillförseln ska ske genom separata matarledningar avsedda endast för detta ändamål. Sådana matarledningar ska dras till en automatisk omkastare belägen på eller vid kontrollpanelen till anläggningen för upptäckande av brand.

.4

Detektorer och manuella utlösningsdon ska grupperas i sektioner. Aktivering av en detektor eller ett manuellt utlösningsdon ska utlösa en optisk och akustisk brandsignal vid kontrollpanelen och vid indikeringsenheterna. Om signalerna inte har uppmärksammats inom två minuter ska en akustisk larmsignal automatiskt avges i alla besättningsbostäder, arbetsutrymmen, kontrollstationer och maskineriutrymmen. Detta akustiska larmsystem behöver inte utgöra en integrerad del av anläggningen för upptäckande av brand.

.5

Kontrollpanelen ska placeras på navigationsbryggan eller i huvudbrandkontrollstationen.

.6

Indikeringsenheter ska åtminstone ange i vilken sektion en detektor eller ett manuellt utlösningsdon har trätt i funktion. Minst en enhet ska placeras så att den alltid är lätt åtkomlig för ansvariga medlemmar av besättningen till sjöss och i hamn, utom när fartyget inte är i drift. En indikeringsenhet ska placeras på navigationsbryggan om kontrollpanelen är placerad i huvudbrandkontrollstationen.

.7

Tydliga upplysningar om de utrymmen som omfattas och sektionernas lägen ska anslås på eller vid varje indikeringsenhet.

.8

Om anläggningen för upptäckande av brand inte har anordningar för fjärridentifiering av varje enskild detektor får normalt ingen sektion omfatta mer än ett däck inom bostads- och arbetsutrymmen och kontrollstationer, utom när sektionen omfattar en innesluten trappa. För att undvika fördröjning av identifieringen av brandkällan ska antalet slutna utrymmen i varje sektion begränsas till det som flaggstatens administration bestämmer. I inget fall får fler än femtio slutna utrymmen tillåtas i någon sektion. Om anläggningen för upptäckande av brand har branddetektorer som individuellt kan identifieras via fjärrkontroll får sektionerna omfatta flera däck och betjäna ett obegränsat antal slutna utrymmen.

.9

Om det inte finns någon anläggning för upptäckande av brand som via fjärrkontroll kan identifiera varje enskild detektor, får en detektorsektion inte betjäna utrymmen på fartygets båda sidor och inte heller mer än ett däck och får inte heller vara belägen i mer än en huvudvertikalzon, med det undantaget att flaggstatens administration, om den anser att fartygets skydd mot brand därigenom inte försämras, får tillåta att en sådan detektorsektion betjänar fartygets båda sidor och mer än ett däck. I fartyg utrustade med individuellt identifierbara branddetektorer får en sektion betjäna utrymmen på båda sidor av fartyget och på flera däck men får inte vara belägen i mer än en huvudvertikalzon.

.10

En sektion med branddetektorer som omfattar en kontrollstation, ett arbetsutrymme eller ett bostadsutrymme får inte omfatta ett maskineriutrymme.

.11

Detektorer ska träda i funktion genom värme, rök eller andra förbränningsprodukter, eldflammor eller genom någon kombination av dessa faktorer. Detektorer som utlöses genom andra faktorer som tyder på begynnande bränder kan övervägas av flaggstatens administration om de är minst lika känsliga som de förstnämnda detektorerna. Flamdetektorer får användas endast som komplement till rök- eller värmedetektorer.

.12

Lämpliga instruktioner och reservdelar ska finnas för provning och underhåll.

.13

Anläggningen för upptäckande av brand ska undergå periodiska funktionsprov, på ett sätt som är godtagbart för flaggstatens administration, med hjälp av utrustning som producerar varm luft av lämplig temperatur, rök eller aerosolpartiklar med lämplig densitet eller partikelstorlek, eller annat som hör samman med begynnande bränder som detektorn ska reagera på.

Alla detektorer ska vara av en sådan typ att de kan provas i fråga om korrekt funktion och kan återställas till normal övervakningsfunktion utan förnyelse av någon del.

.14

Anläggningen för upptäckande av brand får inte användas till något annat ändamål, utom att stängning av branddörrar och liknande funktioner kan tillåtas från kontrollpanelen.

.15

Anläggningar för upptäckande av brand med möjlighet till zonadressidentifiering ska vara anordnade så att

en slinga inte kan skadas vid mer än en punkt av brand,

det säkerställs att ett fel (t.ex. strömavbrott, kortslutning, jordningsfel) som inträffar i en slinga inte sätter hela slingan ur funktion,

alla nödvändiga åtgärder vidtas för att anläggningen ska kunna återställas i normalt skick i händelse av avbrott (elektriskt, elektroniskt eller informationsfel),

det först startade brandlarmet inte hindrar någon annan detektor från att starta ytterligare larm.

.2   Installationsföreskrifter

.1

Manuella utlösningsdon ska installeras i alla bostads- och arbetsutrymmen och kontrollstationer. Ett manuellt utlösningsdon ska finnas vid varje utgång. Manuella utlösningsdon ska finnas lätt tillgängliga i korridorerna på varje däck, så att ingen del av korridoren befinner sig mer än 20 m från ett manuellt utlösningsdon.

.2

Rökdetektorer ska monteras i alla trappor, korridorer och utrymningsvägar inom bostadsutrymmen.

.3

När en fast anläggning för upptäckande av brand och brandlarm krävs för att skydda andra utrymmen än de som anges i punkt .2.2, ska minst en detektor som uppfyller kraven i punkt .1.11 installeras i varje sådant utrymme.

.4

Detektorer ska placeras där de gör störst nytta. Platser nära balkar och ventilationstrummor eller andra ställen där luftströmsmönstret kan påverka funktionen oförmånligt och ställen där stötar eller fysiska skador kan förväntas ska undvikas. I allmänhet ska detektorer som är placerade uppe under däcket befinna sig minst 0,5 m från skott.

.5

Största indelningen mellan detektorerna ska vara i enlighet med tabellen nedan:

Typ av detektor

Största golvyta per detektor

(m2)

Största avstånd mellan centra

(m)

Största avstånd från skott

(m)

Värme

37

9

4,5

Rök

74

11

5,5

Flaggstatens administration får kräva eller tillåta annan indelning grundad på provdata som redovisar detektorernas karakteristika.

.6

Elektrisk ledningsdragning som ingår i anläggningen ska anordnas så att kök, maskineriutrymmen och andra slutna utrymmen med stor brandrisk undviks, utom ledningsdragning som är nödvändig när sådana utrymmen måste förses med anordningar för upptäckande av brand eller brandlarm eller ledningsdragning för anslutning till kraftkällan.

3.   Konstruktionskrav

.1

Anläggningen och utrustningen ska utformas på lämpligt sätt så att den motstår spänningsvariationer och spänningsstötar, förändringar i omgivande temperatur, vibrationer, fukt, slag, stötar och korrosion som normalt kan förekomma i fartyg.

.2

De rökdetektorer som ska installeras i trappor, korridorer och utrymningsvägar inom bostadsutrymmen enligt punkt .2.2 ska vara certifierade för att kunna träda i funktion innan röktätheten överstiger 12,5 % förmörkelse per meter, men inte innan den överstiger 2 % förmörkelse per meter.

Rökdetektorer som ska installeras i andra utrymmen ska fungera inom känslighetsgränser som är godtagbara för flaggstatens administration, med beaktande av att lågkänsliga och överkänsliga detektorer ska undvikas.

.3

Värmedetektorer ska vara certifierade för att kunna träda i funktion innan temperaturen överskrider 78 °C men inte innan den överskrider 54 °C när temperaturen stiger till dessa gränser med en hastighet mindre än 1 °C per minut. Vid snabbare temperaturstegringar ska värmedetektorerna fungera inom de temperaturgränser som flaggstatens administration godtar, med beaktande av att lågkänsliga och överkänsliga detektorer ska undvikas.

.4

Den tillåtna temperaturen för funktion av värmedetektorer får ökas till 30 °C över den maximala temperaturen uppe under däcket i torkrum och liknande utrymmen där den omgivande temperaturen normalt är hög.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D, BYGGDA FRÅN OCH MED DEN 1 JANUARI 2003

.4.1

De fasta anläggningarna för upptäckande av brand och brandlarm ska vara av godkänd typ och uppfylla bestämmelserna i koden för brandsäkerhetssystem.

.4.2

Manuella utlösningsdon som uppfyller bestämmelserna i koden för brandsäkerhetssystem ska installeras i alla bostads- och arbetsutrymmen och kontrollstationer. Ett manuellt utlösningsdon ska finnas vid varje utgång. Manuella utlösningsdon ska finnas lätt tillgängliga i korridorerna på varje däck, så att ingen del av korridoren befinner sig mer än 20 m från ett manuellt utlösningsdon.

NYA FARTYG AV KLASS A, B, C OCH D:

.5

Förutom ovan nämnda bestämmelser ska flaggstatens administration se till att säkerhetsbestämmelserna för installationerna i fråga om oberoende av andra installationer och system, delarnas korrosionsbeständighet, kontrollsystemens elförsörjning och tillgängligheten av instruktioner om drift och underhåll efterlevs.

10   Anordningar för brännolja, smörjolja och andra flambara oljor (R 15)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

1.   Begränsningar i användningen av olja som bränsle

Följande begränsningar ska gälla för användning av olja som bränsle:

.1

Om annat inte tillåts enligt denna punkt får brännolja med en flampunkt under 60 °C inte användas.

.2

I nödgeneratorer får brännolja med en flampunkt av lägst 43 °C användas.

.3

Med beaktande av de ytterligare försiktighetsåtgärder som kan anses nödvändiga och på villkor att omgivande temperatur i det utrymme i vilket brännoljan förvaras eller används inte tillåts stiga upp till 10 °C under brännoljans flampunkt, kan flaggstatens administration medge allmän användning av brännolja med en flampunkt under 60 °C men inte lägre än 43 °C.

För fartyg byggda från och med den 1 januari 2003 får brännolja med en flampunkt under 60 °C men inte lägre än 43 °C tillåtas förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

.3.1

Brännoljetankar med undantag av sådana som är placerade i avdelningar med dubbelbotten ska placeras utanför maskinrum av kategori A.

.3.2

Anordningar för mätning av oljetemperaturen ska finnas på brännoljepumpens sugledning.

.3.3

Avstängningsventiler och/eller kranar ska finnas på bränslefiltrens tillopp och avlopp.

.3.4

Svetsade rörskarvar eller unionkopplingar ska användas i så stor utsträckning som möjligt.

Oljors flampunkt ska bestämmas genom en godkänd metod med sluten behållare.

2.   Anordningar för brännoljor

I fartyg där brännolja används ska anordningarna för förvaring, distribution och användning av brännolja vara sådana att säkerheten för fartyget och de ombordvarande tryggas och att de uppfyller åtminstone följande bestämmelser:

.1.1

Såvitt praktiskt möjligt får ingen del av den brännoljeanläggning som innehåller värmd olja under ett tryck överstigande 0,18 N/mm2 placeras så oåtkomligt att fel och läckage inte snabbt kan iakttas. Invid sådana delar av brännoljeanläggningen ska belysningen inom maskineriutrymmena vara tillfredsställande.

.1.2

Med värmd olja avses olja vars temperatur efter uppvärmning överstiger 60 °C eller överstiger oljans normala flampunkt, om denna understiger 60 °C.

.2

Maskineriutrymmenas ventilation ska vara tillräcklig för att under alla normala förhållanden hindra ansamling av oljegas.

.3

Såvitt praktiskt möjligt ska brännoljetankar utgöra del av fartygets byggnadskonstruktion och vara belägna utanför maskineriutrymmen. När brännoljetankar, utom dubbelbottentankar, nödvändigtvis måste förläggas intill eller inom maskineriutrymmen ska åtminstone en av deras vertikala sidor vara nära gränsande till maskineriutrymmets avgränsningar och helst ha en med dubbelbottentankarna gemensam avgränsning, och arean av den för tankarna och maskineriutrymmena gemensamma avgränsningen ska vara den minsta möjliga. Där sådana tankar är belägna inom avgränsningarna till maskineriutrymmen får de inte innehålla brännolja som har en flampunkt lägre än 60 °C. Användning av fristående brännoljetankar ska undvikas och ska förbjudas i maskineriutrymmen.

.4

Ingen brännoljetank får placeras så att spill eller läckage från tanken kan innebära risk för att olja rinner ned på heta ytor. Försiktighetsåtgärder ska vidtas för att hindra att olja som under tryck kan läcka ut från pump, filter eller värmare kommer i kontakt med heta ytor.

.5

Varje brännoljerör som i skadat skick kan göra det möjligt för olja att läcka ut från en förråds-, settling- eller dagtank, som rymmer minst 500 liter, belägen ovanför dubbelbottnen ska direkt på tanken ha en kran eller en ventil som kan stängas från en säker plats utanför utrymmet om brand uppstår i det utrymme där sådana tankar är belägna. I det särskilda fall att djuptankar är placerade i en axeltunnel eller rörtunnel eller liknande utrymme ska ventiler finnas på tanken, men stängning av dessa i händelse av brand får ske genom en ytterligare ventil på röret eller rören utanför tunneln eller det liknande utrymmet. Om en sådan ytterligare ventil finns i maskineriutrymmet ska den manövreras från en plats utanför detta.

I fartyg byggda från och med den 1 januari 2003 ska kontrollerna för fjärrmanövreringen av ventilen till nödgeneratorns bränsletank finnas på en annan plats än den där kontrollerna finns för fjärrmanövrering av andra ventiler i maskineriutrymmena.

.6

Säkra och effektiva anordningar för att mäta mängden brännolja i varje oljetank ska finnas.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D:

.1

Pejlrör får inte utmynna i något utrymme där risk för antändning av spill från rören kan uppstå. I synnerhet får de inte utmynna i passagerar- eller besättningsutrymmen. Som en allmän regel ska pejlrör inte utmynna i maskineriutrymmen. Flaggstatens administration kan dock, om den anser att dessa sist nämnda krav inte praktiskt kan uppfyllas, tillåta att pejlrör slutar i maskineriutrymmen på villkor att alla följande krav är uppfyllda:

.1.1

Det finns dessutom en oljenivåmätare som uppfyller bestämmelserna i punkt .2.6.2.

.1.2

Pejlrören utmynnar på platser på långt avstånd från antändningsrisker, såvida inte säkerhetsåtgärder har vidtagits, t.ex. installering av effektiva avskärmningar, för att förhindra att brännolja vid spill genom pejlrörens mynningar kan komma i kontakt med en antändningskälla.

.1.3

Pejlrörens mynningar förses med en automatisk stängningsanordning och en självstängande kontrollkran med liten diameter monterad nedanför stängningsanordningen för att, innan denna öppnas, säkerställa att ingen brännolja finns där. Åtgärder ska vidtas för att säkerställa att ett oljespill genom kontrollkranen inte innebär risk för antändning.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.2

Andra anordningar för att fastställa mängden brännolja i en brännoljetank får tillåtas, om sådana anordningar, liksom de som avses i punkt .2.6.1.1, inte kräver håltagning i tanken under tanktoppen och om fel på anordningarna eller överfyllning av tankarna inte medför att brännolja rinner ut.

.3

Sådana anordningar som föreskrivs i punkt .2.6.2 ska hållas i gott skick så att deras funktionsnoggrannhet bibehålls under drift.

.7

Åtgärder ska vidtas för att förhindra övertryck i varje oljetank och i varje del av brännoljesystemet, inbegripet de påfyllningsrör som betjänas av pumpar ombord. Varje säkerhetsventil och luftrör eller överfyllningsrör ska utmynna på en plats där det inte finns risk för brand eller explosion till följd av utsläpp av olja och ånga och ska inte leda in till besättningsutrymmen, passagerarutrymmen, utrymmen av särskild kategori, slutna ro-ro-utrymmen, maskineriutrymmen eller liknande utrymmen i fartyg byggda från och med den 1 januari 2003.

.8

Brännoljerör och deras ventiler och tillbehör ska vara av stål eller annat godkänt material, men begränsad användning av böjliga rör får tillåtas. Sådana böjliga rör och ändanslutningar till dessa ska vara av godkänt brandsäkert material av tillräcklig styrka.

För ventiler på brännoljetankar som är under statiskt tryck får stål eller segjärn godtas. Ventiler som är tillverkade av vanligt gjutjärn får användas i rörsystem, där konstruktionstrycket är lägre än 7 bar och konstruktionstemperaturen är lägre än 60 °C.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D:

.9

Alla externa högtrycksledningar för bränsletillförsel mellan högtrycksbränslepumparna och bränsleinjektorerna ska ha mantelskyddade rör, så att de inte läcker bränsle vid fel i högtrycksledningen. Ett mantelskyddat rör innefattar ett yttre rör i vilket högtrycksröret är fast anordnat. Det mantelskyddade rörsystemet ska ha anordningar för uppsamling av spill och ett larmsystem som aktiveras vid fel i en bränsleledning.

.10

Alla ytor med temperaturer över 220 °C som kan träffas till följd av ett brott i bränslesystemet ska isoleras på lämpligt sätt.

.11

Brännoljeledningar ska vara avskärmade eller skyddade på annat lämpligt sätt för att i möjligaste mån undvika att olja sprutar eller läcker på varma ytor, in i luftintag till maskiner eller på andra antändningskällor. Antalet kopplingar i sådana rörsystem ska vara minsta möjliga.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D, BYGGDA FRÅN OCH MED DEN 1 JANUARI 2003:

.12

Brännoljeledningar ska inte vara placerade precis ovanför eller vid enheter med höga temperaturer, bl.a. ångpannor, rör med söm, avgasmanifolder, ljuddämpare och annan utrustning som måste vara isolerad. Så långt det är praktiskt möjligt ska brännoljeledningarna vara dragna långt från heta ytor, elektriska anläggningar och andra antändningskällor. De ska även vara avskärmade eller skyddade på annat lämpligt sätt för att undvika att olja sprutar eller läcker på antändningskällorna. Antalet kopplingar i sådana rörsystem ska vara minsta möjliga.

.13

Delarna i ett bränslesystem för en dieselmotor ska vara konstruerade med beaktande av det maximala topptryck som noterats under drift, bl.a. de högtryckspulser som med bränsleinsprutningspumpar genereras och överförs tillbaka till bränsletillförsel- och dräneringsledningar. Anslutningar till bränsletillförsel- och dräneringsledningarna ska vara konstruerade med beaktande av deras förmåga att förhindra läckage av trycksatt brännolja när de används eller efter att underhållsarbete utförts.

.14

Anläggningar med flera motorer som försörjs från samma bränslekälla ska vara utrustade med anordning för separata bränsletillförsel- och dräneringsledningar till de enskilda motorerna. Anordningarna ska inte påverka driften av övriga motorer och kunna manövreras från en plats som inte blir oåtkomlig i händelse av en brand i någon av motorerna.

.15

I de fall flaggstatens administration tillåter olja och brännbara vätskor genom bostads- och arbetsutrymmen ska de rörledningar som överför olja eller brännbara vätskor vara av ett material som godkänts av den administration som beaktat brandrisken.

.16

Existerande fartyg an klass B ska uppfylla bestämmelserna i punkt .2.9–.2.11, men en lämplig inneslutning av motorer med en effekt av högst 375 kW med bränsleinsprutningspumpar som betjänar mer än en injektor får användas som ett alternativ till ett mantelskyddat rörsystem enligt punkt .2.9.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

3.   Smörjoljeanordningar

Anordningarna för förvaring, distribution och användning av olja som används i trycksmörjningssystem ska vara sådana att fartygets och de ombordvarandes säkerhet tryggas, och sådana anordningar i maskineriutrymmen ska uppfylla minst bestämmelserna i punkterna .2.1, .2.4, .2.5, .2.6, .2.7, .2.8, .2.10 och .2.11, bortsett från följande:

.1

Detta utesluter inte användning av synglas i smörjoljesystem, förutsatt att de vid prov har visats ha en lämplig grad av brandsäkerhet. Om synglas används ska röret vara försett med ventiler i båda ändarna. Ventilen i rörets nedre ände ska vara självstängande.

.2

Pejlrör får tillåtas i maskineriutrymmen. Bestämmelserna i punkterna .2.6.1.1 och .2.6.1.3 behöver inte tillämpas, om pejlrören är utrustade med lämpliga stängningsanordningar.

För fartyg som är byggda från och med den 1 januari 2003 ska bestämmelserna i punkt .10.2.5 även gälla för smörjoljetankar med undantag av dem vars kapacitet är mindre än 500 liter, förrådstankar vars ventiler är stängda under normal fartygsdrift eller när det fastställs att en oavsiktlig manövrering av en snabb stängningsventil på smörjoljetanken skulle äventyra den säkra driften av huvudframdrivningsmaskineriet och allt väsentligt hjälpmaskineri.

4.   Anordningar för andra flambara oljor

Anordningarna för förvaring, distribution och användning av andra flambara oljor som används under tryck i anläggningar för överföring av kraft, övervaknings- och aktiveringsanläggningar samt uppvärmningsanläggningar ska vara sådana att fartygets och de ombordvarandes säkerhet tryggas. På platser där antändningskällor finns ska anordningarna uppfylla minst bestämmelserna i punkterna .2.4, .2.6, .2.10 och .2.11 samt bestämmelserna i .2.7 och .2.8 i fråga om styrka och utformning.

5.   Periodvis obemannade maskineriutrymmen

Utöver föreskrifterna i punkterna .1–.4 ska brännolje- och smörjoljeanläggningarna uppfylla följande:

.1

Där dagtankar för brännolja fylls automatiskt eller via fjärrkontroll ska det finnas anordningar som förhindrar spill genom överfyllning. Annan utrustning som automatiskt behandlar flambara vätskor, t.ex. brännoljeseparatorer, ska ha anordningar för att förhindra spill genom överfyllning och ska, när så är praktiskt möjligt, installeras i ett speciellt utrymme reserverat för separatorer och deras värmare.

.2

Där dagtankar för brännolja eller settlingtankar är försedda med uppvärmningsanordningar ska ett högtemperaturlarm finnas om brännoljans flampunkt kan överskridas.

6.   Förbud mot transport av flambara oljor i förpiktankar

Brännolja, smörjolja och andra flambara oljor ska inte transporteras i förpiktankar.

1.   Brandmansutrustning (R 17)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1   En brandmansutrustning ska bestå av följande:

.1.1.

Personlig utrustning som omfattar:

.1

Skyddskläder av material som skyddar huden mot värmestrålning från branden och mot brännskador eller skållning genom ånga. Den yttre klädytan ska vara motståndskraftig mot vatten.

.2

Stövlar och handskar av gummi eller annat material som inte är elektriskt ledande.

.3

En hård hjälm som ger effektivt skydd mot stötar och slag.

.4

En elektrisk säkerhetslampa (handlampa) av godkänd typ med en brinntid av minst tre timmar.

.5

En brandyxa.

.1.2

En andningsapparat av godkänd typ som består av en självförsörjande andningsapparat av tryckluftstyp vars behållare ska innehålla minst 1 200 liter luft eller en annan självförsörjande andningsapparat som kan användas minst 30 minuter. Varje andningsapparat ska vara utrustad med fulladdade reservbehållare som tillsammans ska rymma minst 2 400 liter fri luft, utom i följande fall:

i)

Om fartyget medför fem eller flera andningsapparater behöver den totala volymen fri luft i reservbehållarna inte överstiga 9 600 l.

ii)

Om fartyget är utrustat med anordningar för att ladda luftbehållarna till fullt tryck med icke förorenad luft, ska de fulladdade reservbehållarna till varje andningsapparat rymma minst 1 200 l fri luft, och den totala volymen fri luft i fartygets reservbehållare behöver inte överstiga 4 800 l fri luft.

Alla luftbehållare till andningsapparater ska vara utbytbara.

.2   Till varje andningsapparat ska finnas en brandsäker livlina av tillräcklig längd och hållfasthet som kan fästas med en karbinhake vid apparatens sele eller vid ett särskilt bälte på ett sådant sätt att andningsapparaten inte lösgörs när livlinan används.

.3   Alla nya fartyg av klass B och existerande fartyg av klass B med en längd av minst 24 meter samt alla nya fartyg av klass C och D med en längd av minst 40 meter ska medföra minst två brandmansutrustningar.

.1

I fartyg med en längd av minst 60 meter ska det dessutom, om den sammanlagda längden av alla passagerar- och arbetsutrymmen på det däck där sådana utrymmen finns är mer än 80 meter, eller, om det finns mer än ett sådant däck, på det däck som har den största sammanlagda längden av sådana avdelningar, finnas två brandmansutrustningar och två uppsättningar personlig utrustning för varje 80 meter eller del av sådan sammanlagd längd.

Fartyg som medför fler än 36 passagerare ska vara utrustade med två extra brandmansutrustningar i varje vertikal huvudzon, med undantag för trapphus som utgör separata huvudvertikalzoner och för huvudvertikalzoner av begränsad längd i för- och akterdelen av ett fartyg som inte innehåller maskineriutrymmen och centralkök.

.2

Fartyg som har en längd av minst 40 meter men mindre än 60 meter ska vara försedda med två brandmansutrustningar.

.3

Nya fartyg av klass B och existerande fartyg av klass B som har en längd av minst 24 meter men mindre än 40 meter ska också vara försedda med två brandmansutrustningar, men bara en extra luftbehållare för en självförsörjande andningsapparat.

.4   Nya och existerande fartyg av klass B med en längd mindre än 24 meter samt nya fartyg av klass C och D med en längd mindre än 40 meter behöver inte medföra någon brandmansutrustning.

.5   Brandmansutrustningarna eller de personliga utrustningarna ska förvaras så att de är lätt åtkomliga och klara att användas, och om mer än en brandmansutrustning eller mer än en uppsättning personlig utrustning medförs ska de förvaras på vitt åtskilda platser. Minst en brandmansutrustning och en uppsättning personlig utrustning ska finnas tillgänglig på varje sådan plats.

12.   Diverse bestämmelser (R 18)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1

Där genomföringar anordnas i indelningar av klass ”A” för dragning av elektriska kablar, rör, trunkar, trummor m.m. eller av vägare, balkar eller andra konstruktionselement, ska åtgärder vidtas, så långt det är rimligt och praktiskt möjligt, så att förmågan att motstå brand inte försämras.

För fartyg som är byggda från och med den 1 januari 2003 där genomföringar anordnas i indelningar av klass ”A” ska sådana genomföringar provas i enlighet med koden för brandprovningsmetoder för att se till att förmågan att motstå brand inte försämras.

För ventilationskanaler gäller reglerna II-2/B/9.2.2b och II-2/B/9.3.

När en rörgenomföring är tillverkad av stål eller likvärdigt material och har en tjocklek av minst 3 mm och en längd av minst 900 mm (helst 450 mm på vardera sida av indelningen) och inte har några öppningar, krävs ingen provning.

Sådana genomföringar ska isoleras på lämpligt sätt genom en förlängning av isoleringen på samma nivå av indelningen.

.2

Där genomföringar anordnas i indelningar av klass ”B” för dragning av elektriska kablar, rör, trunkar, trummor m.m. eller för installation av ventilationsanordningar, belysningsarmaturer och liknande apparatur, ska åtgärder vidtas, så långt det är rimligt och praktiskt möjligt, så att förmågan att motstå brand inte försämras. I fartyg som är byggda från och med den 1 januari 2003 ska sådana genomföringar anordnas så att förmågan att motstå brand inte försämras.

Rör av annat material än stål eller koppar som förs genom indelningar av klass ”B” ska skyddas av någon av de följande typerna av anordning:

.1

En genomföringsanordning som genomgått ett brandtest och som har en förmåga att motstå brand som är lämplig för den aktuella indelningen och rörtypen.

.2

En stålmuff vars tjocklek är minst 1,8 mm och längd minst 900 mm för en rördiameter som är minst 150 mm och minst 600 mm för en rördiameter som är mindre än 150 mm (helst jämnt fördelade på varje sida av indelningen).

Röret ska vara anslutet till muffens ändar med flänsar eller kopplingar, eller så ska avståndet mellan muffen och röret inte överstiga 2,5 mm, eller så ska alla eventuella avstånd mellan röret och muffen tätas med obrännbart eller annat lämpligt material.

.3

Rör som leds genom indelningar av klass ”A” eller ”B” ska vara av godkänt material med hänsyn till den temperatur som sådana indelningar ska kunna motstå.

I fartyg som är byggda från och med den 1 januari 2003 ska oisolerade metallrör som leds genom indelningar av klass ”A” eller ”B” vara av material vars smälttemperatur är högre än 950 °C för ”A-0”-indelningar och 850 °C för ”B-0”-indelningar.

.4

I bostads- och arbetsutrymmen eller kontrollstationer ska rör för olja eller andra flambara vätskor vara av lämpligt material och lämplig konstruktion med hänsyn till brandrisken.

.5

Material som lätt kan förstöras av hetta får inte användas för spygatt, sanitära utsläpp och andra avlopp som utmynnar nära vattenlinjen och där materialfel vid brand kan ge upphov till fara för vattenfyllning av fartyget.

.6

Elektriska radiatorer ska, om sådana används, vara fast anbringade och så utformade att brandrisken reduceras till ett minimum. Inga sådana radiatorer får anbringas med delar så utsatta att kläder, gardiner eller andra liknande material kan bli svedda eller antändas genom värme från en sådan del.

.7

Alla avfallsbehållare ska vara av obrännbara material, utan öppningar i sidorna eller i bottnen.

.8

I utrymmen där olja kan tränga in ska isoleringsytan inte kunna genomträngas av olja eller oljegas.

NYA FARTYG AV KLASS A, B, C OCH D: I utrymmen där det finns risk för oljestänk eller oljegas, t.ex. i maskinrum av kategori A, ska isoleringsytan inte kunna genomträngas av olja eller oljegas. När det förekommer en ytbeläggning av en operforerad stålplåt eller annat obrännbart material (inte aluminium) kan denna beläggning vara hopfogad genom falsning eller nitning osv.

9.

Förvaringsskåp för målarfärg eller flambara vätskor ska skyddas med hjälp av en godkänd brandsläckningsanordning, som gör det möjligt för besättningen att släcka en brand utan att ta sig in i utrymmet.

Följande gäller för fartyg som är byggda från och med den 1 januari 2003:

.1

Förråd för målarfärg ska skyddas av

.1.1

en koldioxidanläggning som konstruerats för att ge en minimivolym av fri gas som är lika med 40 % av bruttovolymen av det skyddade utrymmet,

.1.2

en pulveranläggning som är konstruerad för minst 0,5 kg pulver/m3,

.1.3

en anläggning för vattenspridning eller en sprinkleranläggning, konstruerad för 5 l per m2 och minut; den förstnämnda får anslutas till fartygets huvudbrandledning, eller

.1.4

en anläggning som ger samma skydd, vilket fastställs av flaggstatens administration.

Anläggningen ska under alla förhållanden kunna manövreras från en plats utanför det skyddade utrymmet.

.2

Förråd för flambara vätskor ska skyddas genom en lämplig brandsläckningsanordning som godkänts av flaggstatens administration.

.3

För förråd med en däcksarea som är mindre än 4 m2 och som inte leder till bostadsutrymmen, får en bärbar brandsläckare med koldioxid som är dimensionerad för att ge en minimivolym av fri gas som är lika med 40 % av bruttovolymen av utrymmet godkännas i stället för en fast anläggning.

En lucka ska anordnas i förrådet så att släckaren kan tömmas utan att besättningen behöver ta sig in i det skyddade utrymmet Den föreskrivna bärbara brandsläckaren ska förvaras nära lucköppningen. Alternativt får en lucka eller slanganslutning tillhandahållas för att underlätta användningen av vatten från huvudbrandledningen.

NYA FARTYG AV KLASS A, B, C OCH D OCH EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

10.   Apparater för fritering, kokning och stekning:

När apparater för fritering, kokning och stekning installeras och används i utrymmen utanför centralköket ska flaggstatens administration se till att ytterligare säkerhetsåtgärder vidtas med hänsyn till de särskilda brandrisker som hänger samman med användningen av denna typ av utrustning.

I fartyg som är byggda från och med den 1 januari 2003 ska friteringsutrustning förses med följande:

.1

En automatisk eller manuell brandsläckningsanläggning som provats till en internationell standard enligt publikationen ISO 15371:2000 (om brandsläckningsanläggningar för skydd av friteringsutrustning i kök).

.2

En primär termostat och en reservtermostat med ett larm till operatören i händelse av fel på någon av termostaterna.

.3

Anordningar för automatisk avstängning av den elektriska kraftkällan efter aktivering av släckningsanläggningen.

.4

Ett larm som indikerar driften av släckningsanläggningen i det kök där utrustningen är installerad.

.5

Kontroller för manuell manövrering av släckningsanläggningen som är tydligt märkta så att de omedelbart kan användas av besättningen.

I fartyg som är byggda före den 1 januari 2003 ska nya installationer av friteringsutrustning uppfylla kraven i denna punkt.

NYA FARTYG AV KLASS A, B, C OCH D:

11.   Värmebryggor:

När brandsäkerhetsåtgärderna genomförs ska flaggstatens administration vidta åtgärder för att förhindra värmeöverföring via värmebryggor, t.ex. mellan däck och skott.

I fartyg som är byggda från och med den 1 januari 2003 ska ett däcks eller skotts isolering vara gjord så att den även täcker genomföringen eller skärnings- eller slutpunkten med en marginal på minst 450 mm när det gäller stål- och aluminiumkonstruktioner. Om ett utrymme är indelat med ett däck eller ett skott av klass ”A” som har isolering med olika värden ska den isolering som har ett högre värde fortsätta på det däck eller skott som har en isolering med ett lägre värde med en marginal på minst 450 mm.

NYA FARTYG AV KLASS A, B, C OCH D OCH EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

12.   Trycksatta gasbehållare:

Alla bärbara behållare för gaser som har komprimerats, kondenserats eller lösts under tryck och som kan ge näring åt en eventuell brand ska omedelbart efter användningen placeras på en lämplig plats ovanför skottdäcket, varifrån det är direkt tillträde till ett öppet däck.

13.   Brandkontrollplaner (R 20)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1

I alla fartyg ska det till ledning för fartygsbefälet finnas permanent uppsatta generalarrangemangsritningar som tydligt för varje däck visar kontrollstationerna, de olika brandsektioner som är inneslutna av indelningar av klass ”A”, de sektioner som är inneslutna av indelningar av klass ”B” tillsammans med uppgifter om anläggningarna för upptäckande av brand och brandlarm, sprinkleranläggningen, brandsläckningsredskapen, tillträdesvägar till olika avdelningar, däck m.m. samt ventilationsanläggningen innefattande uppgifter om manöverplatser för fläktarna, placeringen av spjäll och identifieringsbeteckningar för de ventilationsfläktar som betjänar varje sektion. Alternativt kan nämnda uppgifter lämnas i en manual av vilken ett exemplar ska tillhandahållas var och en av fartygets befäl och ett exemplar alltid vara tillgängligt ombord på en åtkomlig plats. Ritningar och manualer ska hållas aktuella, och alla ändringar ska föras in i dessa så snart som det är praktiskt möjligt. Beskrivningen i sådana ritningar och manualer ska vara på flaggstatens officiella språk. Om språket är varken engelska eller franska, ska en översättning till ett av dessa språk inkluderas. I det fall fartyget går i inrikes trafik i en annan medlemsstat, ska en översättning till den värdstatens officiella språk, om detta språk varken är engelska eller franska, inkluderas.

För nya fartyg av klass B, C och D som är byggda från och med den 1 januari 2003 ska den information som ska finnas i de föreskrivna brandkontrollplanerna och manualerna samt de grafiska symboler som ska användas i brandkontrollplanerna vara i enlighet med IMO:s resolutioner A.756 (18) och A.654 (16).

.2

I alla fartyg med en längd av minst 24 m ska en extra uppsättning av brandkontrollplanerna eller en manual som innehåller sådana planer varaktigt förvaras i ett tydligt markerat, vädertätt utrymme utanför däckshuset till hjälp för brandpersonal från land.

14.   Operativ beredskap och underhåll

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

1.   Allmänna krav

Alltid när fartyget är i drift ska brandskyddssystemen, brandbekämpningssystemen och brandsläckningsredskapen underhållas så att de kan användas omedelbart.

Ett fartyg är inte i drift när

.1

det genomgår reparationer eller är upplagt (antingen till ankars eller i hamn) eller i torrdocka,

.2

redaren eller redarens företrädare har förklarat det taget ur drift, och

.3

om det inte finns några passagerare ombord.

Följande brandskyddssystem ska hållas i gott skick för att se till att de fungerar väl och uppfyller kraven vid brand:

.1.1   Operativ beredskap

.1

Konstruktionsmässigt brandskydd, inkluderande brandsäkra indelningar och skydd av öppningar och genomföringar i dessa indelningar.

.2

Anläggningar för upptäckande av brand och brandlarm.

3.

Utrymningsvägar och -redskap.

Brandbekämpningssystemen och -redskapen ska hållas i gott skick och vara åtkomliga för omedelbar användning. Bärbara brandsläckare som har tömts ska omedelbart laddas om eller ersättas med en likvärdig enhet.

.1.2   Underhåll, provning och inspektioner

Underhåll, provning och inspektioner ska utföras på grundval av de riktlinjer som IMO har utarbetat och på ett sätt som vederbörligen garanterar brandbekämpningssystemens och brandsläckningsredskapens tillförlitlighet.

En underhållsplan ska förvaras ombord på fartyget och finnas tillgänglig för inspektion, närhelst flaggstatens administration så kräver.

Underhållsplanen ska omfatta åtminstone följande brandskyddssystem, brandbekämpningssystem och brandsläckningsredskap där sådana finns installerade:

.1

Huvudbrandledningar, brandpumpar och brandposter, inbegripet brandslangar och munstycken.

.2

Fasta anläggningar för upptäckande av brand och brandlarm.

.3

Fasta brandsläckningsanläggningar och andra brandsläckningsredskap.

.4

Automatiska anläggningar för sprinkler, upptäckande av brand och brandlarm.

.5

Ventilationsanläggningar, inbegripet brandspjäll, fläktar och deras manöverdon.

.6

Nödavstängning av bränsletillförsel.

.7

Branddörrar och deras manöverdon.

.8

Allmänna nödlarmssystem.

.9

Flyktmasker.

.10

Bärbara brandsläckare, inbegripet reservladdningar.

.11

Brandmansutrustningar.

Underhållsprogrammet får vara datorbaserat.

.2   Ytterligare krav.

För nya fartyg av klass B, C och D som är byggda från och med den 1 januari 2003 och som medför fler än 36 passagerare ska en underhållsplan för lågt belägen belysning och högtalaranläggningar utarbetas som komplement till den underhållsplan som nämns i punkt .1.2.

15.   Instruktioner, utbildning ombord och övningar

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG:

.1   Instruktioner, uppgifter och organisation

.1

Besättningsmedlemmarna ska erhålla instruktioner om brandsäkerheten ombord på fartyget.

.2

Besättningsmedlemmarna ska erhålla instruktioner om de uppgifter de tilldelats.

.3

Ansvariga för brandsläckning ska utses. Dessa personer ska kunna fullgöra sina uppgifter under hela den tid då fartyget är i drift.

2.   Utbildning och övningar ombord

.1

Besättningsmedlemmarna ska utbildas för att göras förtrogna med såväl fartygets arrangemang som platsen för och handhavandet av de brandbekämpningssystem och brandsläckningsredskap som de kan bli uppmanade att använda.

.2

Utbildning i användandet av flyktmasker ska anses utgöra en del av utbildningen ombord.

.3

Besättningsmedlemmarnas utförande av tilldelade brandbekämpningsuppgifter ska regelbundet utvärderas genom utbildning och övningar ombord för att fastställa inom vilka områden en förbättring krävs, och för att se till att kompetensnivån när det gäller brandbekämpning upprätthålls; detta för att garantera brandbekämpningsorganisationens operativa beredskap.

.4

Utbildningen ombord i användandet av fartygets brandsläckningsanläggningar och brandsläckningsredskap ska planeras och genomföras i enlighet med bestämmelserna i regel III/19.4.1 i 1974 års SOLAS-konvention, i dess ändrade lydelse.

.5

Brandövningar ska genomföras och registreras i enlighet med reglerna III/19.3.4, III/19.5 och III/30 i 1974 års SOLAS-konvention, i dess ändrade lydelse.

3.   Utbildningsmanualer

En utbildningsmanual ska finnas i varje mässrum och fritidsrum för besättningen eller i varje besättningshytt. Utbildningsmanualen ska vara skriven på fartygets arbetsspråk. Utbildningsmanualen, som kan omfatta flera volymer, ska innehålla de instruktioner och den information som krävs enligt denna punkt på ett enkelt och lättförståeligt språk och med illustrationer där detta är möjligt. Denna information får till alla delar tillhandahållas med audiovisuella hjälpmedel i stället för manualen. Utbildningsmanualen ska i detalj förklara följande:

.1

Allmän brandsäkerhetspraxis och de försiktighetsåtgärder som bör vidtas med hänsyn till de risker som rökning, elolyckor, flambara vätskor och liknande allmänna risker ombord på fartyg innebär.

.2

Allmänna instruktioner för brandbekämpning och brandbekämpningsförfaranden, inkluderande förfaranden för tillkännagivande av en brand och användande av manuella utlösningsdon.

.3

Innebörden av fartygets larmsignaler.

.4

Manövrering och användning av brandbekämpningssystemen och brandsläckningsredskapen.

.5

Manövrering och användning av branddörrar.

.6

Manövrering och användning av brandspjäll.

.7

Utrymningsvägar och -redskap.

4.   Brandkontrollplaner

Brandkontrollplanerna ska uppfylla kraven i regel II-2/A/-13.

16.   Verksamhet

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1

För att tillhandahålla information om och instruktioner för ett korrekt handhavande av fartyget och lasthantering med avseende på brandsäkerhet ska manualer finnas ombord.

.2

Denna föreskrivna manual om brandsäkerhet ska innehålla den information och de instruktioner som krävs för en säker fartygsdrift och lasthantering med avseende på brandsäkerhet. Manualen ska innehålla information om besättningsmedlemmarnas ansvar för den allmänna brandsäkerheten ombord på fartyget under lastning och lossning och under gång. För fartyg som transporterar farligt gods ska det i manualen hänvisas till de tillämpliga instruktionerna för brandbekämpning och lasthantering i nödsituationer i den internationella koden för sjötransport av farligt gods (International Maritime Dangerous Goods Code).

.3

Manualen om brandsäkerhet ska vara skriven på fartygets arbetsspråk.

.4

Manualen om brandsäkerhet kan kombineras med de utbildningsmanualer som krävs enligt regel II-2/A/15.3.

DEL B

BRANDSÄKERHETSÅTGÄRDER

1.   Konstruktion (R 23)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1

Skrov, överbyggnader, bärande skott, däck och däckshus ska vara av stål eller annat likvärdigt material. Vid tillämpning av definitionen på stål eller annat likvärdigt material, enligt regel II-2/A/2.7, ska den ”tillämpliga brandexponeringen” vara enligt de normer för brandintegritet och isolering som anges i tabellerna i reglerna 4 och 5. Om t.ex. sådana indelningar som däck eller sido- och ändskott till däckshus tillåts ha brandintegritet ”B-0”, ska den ”tillämpliga brandexponeringen” vara en halvtimme.

.2

I de fall där någon del av konstruktionen är av aluminiumlegering ska dock följande tillämpas:

.1

Isoleringen av komponenter av aluminiumlegering i indelningar av klass ”A” eller klass ”B”, med undantag av icke-bärande konstruktionsdelar, ska vara sådan att konstruktionskärnans temperatur inte stiger mer än 200 °C över den omgivande temperaturen vid någon tidpunkt under den tillämpliga brandexponeringen vid standardbrandprovet.

.2

Särskild uppmärksamhet ska ägnas isoleringen av komponenter av aluminiumlegering i pelare, stöttor och andra bärande delar som krävs som stöd av områden för livbåtars och livflottars placering, sjösättning och för embarkering i dessa samt isoleringen av indelningar av klass ”A” och ”B” för att säkerställa

.1

att för sådana delar som utgör stöd för områden för livbåtar och livflottar samt för indelningar av klass ”A”, gränsen för temperaturstegring enligt punkt .2.1 gäller vid slutet av en timme, och

.2

att för sådana delar som krävs som stöd för indelningar av klass ”B”, gränsen för temperaturstegring enligt punkt .2.1 gäller vid slutet av en halvtimme.

.3

Överdelar och kappar i maskineriutrymmen ska vara av lämpligt isolerad stålkonstruktion, och eventuella öppningar i dessa ska på lämpligt sätt anordnas och skyddas för att hindra spridning av brand.

2.   Vertikala och horisontella huvudzoner (R 24)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D:

.1.1

I fartyg som medför fler än 36 passagerare ska skrov, överbyggnad och däckshus uppdelas i vertikala huvudzoner genom indelningar av klass A-60.

Antalet steg och recesser ska begränsas till ett minimum, men där de krävs ska de också vara indelningar av klass A-60.

Där det på en sida om indelningen finns ett öppet däcksutrymme, ett sanitärt eller liknande utrymme eller en tank, inbegripet en brännoljetank, ett tomrum eller utrymme för hjälpmaskineri med liten eller ingen brandrisk eller där det på båda sidor av indelningen finns brännoljetankar får standarden minskas till klass ”A-0”.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.1.2

För nya fartyg av klass B, C och D som medför högst 36 passagerare och för existerande fartyg av klass B som medför fler än 36 passagerare ska skrov, överbyggnad och däckshus i vad avser bostads- och arbetsutrymmen uppdelas i vertikala huvudzoner genom indelningar av klass ”A”. Dessa indelningar ska ha isoleringsvärden i enlighet med tabellerna i regel 5.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D:

.2

Såvitt praktiskt möjligt ska de skott som bildar avgränsningarna för de vertikala huvudzonerna ovanför skottdäcket vara i linje med de vattentäta indelningsskott som är belägna omedelbart under skottdäcket. Längden och bredden av en vertikal huvudzon kan utsträckas till högst 48 m för att ändpunkterna av vertikala huvudzoner ska sammanfalla med de vattentäta skotten i indelningen eller för att rymma ett stort samlingsutrymme som är lika långt som den vertikala huvudzonen, under förutsättning att den vertikala huvudzonens totala area är högst 1 600 m2 på något däck. En vertikal huvudzons längd eller bredd beräknas som det största avståndet mellan de yttersta punkterna av de avgränsande skotten.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B SOM MEDFÖR FLER ÄN 36 PASSAGERARE:

.3

Sådana skott ska sträcka sig från däck till däck och till bordläggningen eller andra avgränsningar.

.4

Om en vertikal huvudzon genom horisontella indelningar av klass ”A” uppdelas i horisontella zoner i syfte att åstadkomma en lämplig barriär mellan sprinklerförsedda och icke sprinklerförsedda zoner i fartyget, ska dessa indelningar sträcka sig mellan angränsande vertikala huvudzoners skott och till bordläggningen eller yttre avgränsningar av fartyget och isoleras i enlighet med de värden för brandisolering och brandintegritet som anges i tabell 4.2 för nya fartyg som medför fler än 36 passagerare, respektive tabell 5.2 för nya fartyg som medför högst 36 passagerare och existerande fartyg av klass B som medför fler än 36 passagerare.

.5

.1

I fartyg konstruerade för speciella ändamål, såsom bil- eller järnvägsfärjor, där insättandet av skott för vertikala huvudzoner skulle vara oförenligt med det ändamål för vilket fartyget är avsett, ska likvärdigt skydd åstadkommas genom uppdelning av utrymmet i horisontella zoner.

.2

I fartyg med utrymmen av särskild kategori ska dock varje sådant utrymme uppfylla de tillämpliga bestämmelserna i regel II-2/B/14, och i den mån detta är oförenligt med andra föreskrifter i denna del, ska föreskrifterna i regel II-2/B/14 gälla.

3.   Skott inom en vertikal huvudzon (R 25)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SOM MEDFÖR FLER ÄN 36 PASSAGERARE:

.1.1

För nya fartyg som medför fler än 36 passagerare ska alla skott som inte föreskrivs vara indelningar av klass ”A” vara minst indelningar av klass ”B” eller klass ”C” enligt tabellerna i regel 4. Alla sådana indelningar får beklädas med brännbara material i enlighet med bestämmelserna i regel 11.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SOM MEDFÖR HÖGST 36 OCH EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B SOM MEDFÖR FLER ÄN 36 PASSAGERARE:

.1.2

För nya fartyg som medför högst 36 passagerare och existerande fartyg av klass ”B” som medför fler än 36 passagerare ska alla skott inom bostads- och arbetsutrymmen som inte ska vara indelningar av klass ”A” vara minst indelningar av klass ”B” eller klass ”C” enligt tabellerna i regel 5.

Om sådana indelningar får beklädas med brännbara material i enlighet med bestämmelserna i regel 11.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D SAMT EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B:

.2

I nya fartyg av klass B, C och D som medför högst 36 passagerare och i existerande fartyg av klass ”B” som medför fler än 36 passagerare ska alla korridorskott som inte föreskrivs vara av klass ”A” vara indelningar av klass ”B” och sträcka sig från däck till däck, dock med följande undantag:

.1

När sammanhängande innertak eller beklädnader av klass ”B” anbringas på båda sidor om skottet, ska delen av skottet bakom de sammanhängande innertaken eller beklädnaderna vara av ett material som i fråga om tjocklek och sammansättning är godtagbart i en konstruktion av indelning av klass ”B” men som behöver uppfylla normerna om integritet för indelning av klass ”B” endast i den mån det är rimligt och praktiskt möjligt.

.2

I fartyg som skyddas av en automatisk sprinkleranläggning som uppfyller bestämmelserna i regel II-2/A/8 får korridorskott med material av klass ”B” sluta vid takbeklädnaden i korridoren om denna takbeklädnad är av material som till tjocklek och sammansättning är godtagbart i en konstruktion av indelning av klass ”B”.

Utan hinder av föreskrifterna i reglerna 4 och 5 måste sådana skott och takbeklädnader uppfylla normerna om brandintegritet för indelningar av klass ”B” endast i den mån detta är rimligt och praktiskt möjligt. Alla dörrar och dörrkarmar i sådana skott ska vara av obrännbart material samt konstruerade och installerade så att de erbjuder väsentlig förmåga att motstå brand.

.3

Alla skott som ska vara indelningar av klass ”B”, med undantag av korridorskott enligt punkt .2, ska sträcka sig från däck till däck och till bordläggningen eller andra avgränsningar, om inte de sammanhängande innertaken eller beklädnaderna av klass ”B” på båda sidor om skottet har åtminstone samma förmåga att motstå brand som skottet, i vilket fall skottet får sluta vid det sammanhängande innertaket eller beklädnaden.

4.   Brandintegritet hos skott och däck i nya fartyg som medför fler än 36 passagerare (R 26)

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D:

.1

Utöver att uppfylla de särskilda bestämmelser om skotts och däcks brandintegritet som anges på andra ställen i denna del ska brandintegriteten hos alla skott och däck vara minst den som föreskrivs i tabellerna 4.1 och 4.2.

.2

Följande föreskrifter ska gälla vid tillämpning av tabellerna:

.1

Tabell 4.1 ska tillämpas på skott som inte avgränsar vare sig vertikala huvudzoner eller horisontella zoner.

Tabell 4.2 ska tillämpas på däck som varken bildar steg i vertikala huvudzoner eller avgränsar horisontella zoner.