32003D0674

Kommissionens beslut

av den 2 juli 2002

om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet

(Ärende nr K.37.519 - metionin)

[delgivet med nr K(2002) 2276]

(Endast de engelska och tyska texterna är giltiga)

(Text av betydelse för EES)

(2003/674/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

med beaktande av rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962, första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86(1) senast ändrad genom rådets förordning (EG) nr 1/2003(2), särskilt artiklarna 3 och 15 i denna,

med beaktande av kommissionens beslut av den 1 oktober 2001 och den 17 december 2001 om att inleda ett förfarande i detta ärende,

efter ha gett de berörda företagen tillfälle att yttra sig om kommissionens invändningar i enlighet med artikel 19.1 i förordning nr 17 och kommissionens förordning (EG) nr 2842/98 av den 22 december 1998 om hörande av parter i vissa förfaranden enligt artiklarna 85 och 86 i EG-fördraget(3),

efter samråd med Rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor,

med beaktande av förhörsombudets rapport i ärendet(4), och

av följande skäl:

DEL I - SAKFÖRHÅLLANDEN

A. SAMMANFATTNING AV ÖVERTRÄDELSEN

(1) Detta beslut riktar sig till följande företag:

- Aventis SA.

- Aventis Animal Nutrition SA.

- Nippon Soda Company Ltd.

- Degussa AG.

(2) Överträdelsen består i att ovan nämnda metioninproducenter har medverkat till ett fortlöpande avtal och/eller samordnat förfarande omfattande hela EES-området som strider mot artikel 81.1 i EG-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet. De har enats om målpriser för produkten, enats om och infört en mekanism för att införa prishöjningar, utbytt information om försäljningsvolymer och marknadsandelar och kontrollerat och genomdrivit dessa överenskommelser.

(3) Företagen medverkade till överträdelsen från februari 1986 till februari 1999.

B. METIONININDUSTRIN

1. PRODUKTEN

(4) Metionin är en av de viktigaste aminosyrorna. Aminosyror är organiska molekyler som bildar proteiner, en av de huvudsakliga komponenterna i mat och djurfoder. För att bygga upp protein krävs mer än tjugo aminosyror. De aminosyror som inte produceras av kroppen själv, utan måste tillföras via maten, kallas "essentiella aminosyror". En av dessa är metionin, en aminosyra som innehåller svavel. Om inte kosten innehåller samtliga essentiella aminosyror upphör den levande organismens syntes av protein. Den första aminosyran, som om den saknas gör att proteinsyntesen av övriga aminosyror avbryts, kallas den "först begränsande" aminosyran. Metionin är den "först begränsande" aminosyran för fjäderfän. Om det naturliga metionininnehållet i foder till fjäderfän är lågt måste det ökas på med tillskott.

(5) Metionin tillsätts foderblandningar och förblandningar till samtliga djurarter. Det används främst i foder till fjäderfän, men det blir allt vanligare att metionin tillsätts även svinfoder och specialtillverkat djurfoder.

(6) Metionin förekommer huvudsakligen i två former: DL-metionin (DLM) och analogt hydroxymetionin (MHA).

(7) DL-metionin är en vit kristalliserad form med ett nästan hundraprocentigt aktivt innehåll.

(8) Novus (efterträdare till den amerikanska producenten Monsanto) framställer analogt hydroxymetionin i flytande form med ett nominellt aktivt innehåll på 88 procent. Flytande metionin infördes av Monsanto på 1980-talet och svarar nu för cirka 50 procent av världens metioninförbrukning.

(9) De båda rivaliserande formernas relativa biologiska effektivitet har varit föremål för en långvarig debatt mellan producenterna. Båda formerna används i samma syfte och kan härledas ur samma råmaterial, men framställs på olika sätt.

2. PRODUCENTERNA

RHÔNE-POULENC (NUMERA AVENTIS SA)

(10) Rhône-Poulenc, vars huvudkontor låg i Courbevoie, Frankrike, var under hela den relevanta tiden ett internationellt företag som verkade inom forskning, utveckling, produktion och försäljning av organiska och oorganiska mellanliggande kemikalier, specialkemikalier, fibrer, plast, läkemedel och jordbrukskemikalier.

(11) Dess tre kärnverksamheter var läkemedel, växt- och djurhälsoprodukter samt specialkemikalier.

(12) Koncernens totala försäljning uppgick 1998 till 86800 miljarder franska franc (13,15 miljarder ecu).

(13) Den 1 december 1998 tillkännagav Rhône-Poulenc och det tyska kemiföretaget Hoechst AG en överenskommelse om att slå samman sina respektive verksamheter inom området biovetenskap till en ny enhet kallad "Aventis" som de båda företagen skulle äga hälften var av och att avyttra sina respektive kemiska verksamheter under en treårsperiod. Nästa steg skulle bli att fullborda sammanslagningen av de båda moderföretagen.

(14) Ett påskyndat program för sammanslagningen tillkännagavs i maj 1999 med förbehåll för rättsliga och andra godkännanden.

(15) Den 9 augusti 1999 beslutade kommissionen enligt artikel 6.1 b i rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer(5) att inte göra några invändningar mot koncentrationen utan förklara den förenlig med den gemensamma marknaden(6).

(16) Den 15 december 1999 tillkännagavs att sammanslagningen var fullbordad. Aventis leds av en styrelse bestående av fyra ledamöter och en direktion bestående av de fyra styrelseledamöterna och fem andra högre chefer. Den nya gruppen är indelad i två verksamhetsområden, Aventis Pharma och Aventis Agriculture. Aventis Agriculture består av verksamheterna växtvetenskap, växtbioteknik, djurnäring och djurhälsa. Aventis Agricultures verkställande direktör, som tidigare var verkställande direktör för Rhône-Poulencs enhet för växt- och djurhälsa, är också medlem i Aventis direktion. Det nya företaget har sitt huvudkontor i Strasbourg.

(17) Försäljningen inom proformagruppens nya enhet uppgick år 2000 till 22300 miljarder euro.

(18) Animal Nutrition (RPAN) var det bolag i Rhône-Poulenc-koncernen som ansvarade för metioninet under den relevanta perioden. RPAN var ett helägt dotterföretag till Rhône-Poulenc (100 procent) som tillverkade och sålde näringstillskott, inklusive vitaminer och aminosyror för användning i foder (till fjäderfä, svin och idisslare). Företaget heter numera Aventis Animal Nutrition SA (AAN). RPAN var direkt avhängigt Rhône-Poulenc SA:s enhet för växt- och djurhälsa och rapporterade följaktligen till denna. Beslutet riktar sig till både Aventis SA och AAN.

(19) AAN/RPAN:s globala huvudkontor ligger i Antony, nära Paris. Det har även regionala försäljningskontor för Afrika (i Frankrike), Nordamerika, Sydamerika och Asien-Stilla havet.

(20) RPAN ingick officiellt i Rhône-Poulencs enhet för växthälsa och djurhälsa.

(21) AAN/RPAN:s viktigaste fodertillsatser utgörs av vitamin A och E (som används i fjäderfä- och svinfoder) samt metionin.

(22) Rhône-Poulenc tillverkar både DL-metionin och analogt hydroxymetionin (MHA), och större delen av deras produktion är i pulverform. Företaget tillverkar torrt DL-metionin i två fabriker i Frankrike och i en tredje i Brasilien. Anläggningarna i Spanien och Förenta staterna tillverkar den flytande formen.

(23) Rhône-Poulencs globala försäljningsresultat för fodertillskott uppgick 1998 till [...](7) miljoner ecu, vilket gav företaget en [...]* andel av den globala marknaden. Inom gemenskapen gav försäljningen på cirka [...]* miljoner ecu företaget en [...]* andel av marknaden.

(24) Rhône-Poulenc rapporterade 1998 globala försäljningsresultat för metionin på cirka [...]* miljoner ecu, en sänkning från 311 miljoner ecu året innan.

DEGUSSA AG

(25) Degussa AG i Düsseldorf bildades 2000 när SKW Trostberg och Degussa-Hüls slogs samman som ett resultat av sammanslagningen av deras respektive moderbolag VIAG och VEBA som bildade E.ON. Företaget Degussa-Hüls i sin tur bildades 1998 i och med sammanslagningen av de två ledande tyska kemiföretagen Degussa AG i Frankfurt och Hüls AG i Marl.

(26) Proformaförsäljningen för de två sammanslagna enheterna uppgick år 2000 till cirka [...]* euro.

(27) Den nya koncernen består av sex enheter motsvarande det nya Degussas verksamhet inom specialkemikalier: hälsa och näring, byggkemikalier, finkemikalier och industrikemikalier, beläggningar och specialfyllmedel, specialpolymerer samt funktionskemikalier (så kallade performance chemicals).

(28) Före sammanslagningen var Degussa-Hüls ansvarig för djurfoderverksamheten. Innan företaget slogs samman med Hüls AG i Marl 1998 var Degussa AG i Frankfurt direkt ansvarig för djurfoderverksamheten.

(29) Degussa är den enda leverantören av de tre viktigaste essentiella aminosyrorna: metionin, lysin och treonin.

(30) Degussa tillverkar endast (torrt) DL-metionin.

NIPPON SODA COMPANY LIMITED

(31) Nippon Soda i Tokyo är ett stort globalt affärsföretag som tillverkar bekämpningsmedel, jordbrukskemikalier, kosttillskott, läkemedelspreparat och natrium- och kaliumpreparat.

(32) Tillsammans med Mitsui äger det Novus International, den amerikanska tillverkaren av MHA (Nippon Soda är [...]*).

(33) Den totala omsättningen för det budgetår som avslutades i mars 2000 uppgick för Nippon Soda Company till [...]*.

(34) Nippon Soda tillverkar inte metionin i Europa. Det producerar metionin i pulverform (DLM) i Japan och [...]* av produktionen säljs i Asien och [...]* i EES-området (genom Mitsui).

(35) Metioninet (DLM) som Nippon Soda tillverkar i Japan för försäljning i EES-området - och även i övriga världen - säljs först till Mitsui i Japan som inte själv tillverkar produkten. Mitsui ansvarar för distributionen och försäljningen i Europa och sköter leveranserna genom sitt europeiska dotterbolag.

ANDRA PRODUCENTER

1. Sumitomo

(36) Sumitomo Chemical Company Ltd i Osaka och Tokyo är en av Japans största kemikalieproducenter med ett produktutbud bestående av baskemikalier, petrokemikalier, finkemikalier, jordbrukskemikalier och läkemedel.

(37) Koncernens totala försäljning under det budgetår som avslutades 31 mars 2001 uppgick till [...]*.

2. Novus

(38) Novus International Inc (St Louis, Missouri) var tidigare enheten för kosttillskott inom Monsanto Company. Det startades som ett nytt företag 1991 för att driva den tillskottsverksamhet som förvärvats från Monsanto av Mitsui & Co Ltd och Nippon Soda Co Ltd [...]* av aktierna ägs av Mitsui & Co (Tokyo), [...]* av Mitsui & Co (Förenta staterna) Inc (New York) och de återstående [...]* av Nippon Soda.

(39) Novus producerar flytande metionin i analog form under varumärket Alimet. Dess anläggning vid Chocolate Bayou (Texas) har en produktionskapacitet på [...]* sedan expansionen 1999.

(40) Novus totala omsättning år 2000 var [...]*.

3. METIONINMARKNADEN

TILLGÅNG

(41) Produktionen av syntetiskt metionin är en komplicerad process som inbegriper hydrolys av vanliga proteiner. De tre viktigaste råmaterial som används för att producera metionin är akrolein, metylmerkaptan och vätecyanid.

(42) De flesta producenter av metionin är stora kemiföretag som är verksamma på global nivå. Metionin produceras i regel av företagens enheter för kosttillskott.

(43) Världens tre största producenter är Rhône-Poulenc, Degussa och Novus.

(44) Rhône-Poulenc har cirka [...]* av världsmarknaden, Degussa [...]* och det amerikanska företaget Novus har [...]*. De japanska företagen Nippon Soda [...]* och Sumitomo [...]* är också verksamma på global nivå.

(45) För att utvärdera metioninmarknadens storlek under den relevanta perioden, har kommissionen tagit hänsyn till olika beräkningar och särskilt de som lämnats av de största metioninproducenterna som svar på begäran om upplysningar som skickades den 27 juli 1999 och den 7 december 1999.

(46) [...]*. Gemenskapens marknad motsvarade cirka 260 miljoner euro.

EFTERFRÅGAN

(47) De största metioninkunderna är djurfoderproducenter och tillverkare av förblandningar, där produktionen av foder till fjäderfä står för större delen av förbrukningen, följd av svinfoderproduktionen.

(48) Tillverkarna av förblandningar producerar vitamin- och mineralkoncentrat, med spårelement, aminosyror och terapeutiska läkemedel, som kan tillsättas djurfodret. Djurfoderproducenterna är nästa steg i foderproduktionsprocessen, men många föredrar att köpa metioninet direkt från tillverkarna i stället för som koncentrat från förblandningstillverkarna.

(49) Eftersom efterfrågan på livsmedel har ökat har kommersiella kreatursuppfödare i större utsträckning integrerats i stora industriorganisationer som tillverkar foder, föder upp och slaktar kreatur och säljer färdiglagade eller bearbetade livsmedel (så kallade integrerade företag).

HANDEL INOM GEMENSKAPEN

(50) Metionin produceras i tre medlemsstater (Tyskland, Frankrike och Spanien) och säljs inom hela gemenskapen. Alla utom ett av de företag som beslutet riktar sig till hade produktionsanläggningar i gemenskapen (i vissa fall genom dotterbolag). Övrig försäljning av metionin i gemenskapen kom från tredje land (till exempel Japan och Förenta staterna).

(51) Metionin som produceras av Aventis SA/AAN i Frankrike och i Spanien och av Degussa i Tyskland säljs i hela gemenskapen och är föremål för en betydande handel mellan medlemsstaterna. Även Nippon Sodas metioninförsäljning genom Mitsuis dotterbolag som är etablerade i vissa medlemsstater skapar handelsströmmar till andra medlemsstater.

C. FÖRFARANDET

(52) Den 26 maj 1999 inkom Rhône-Poulenc med en redogörelse till kommissionen där företaget medgav att det ingick i en [...]* kartell för fastställande av priser och fördelning av metioninkvoter och åberopade meddelandet om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden (Leniency Notice).

(53) Rhône-Poulenc kunde inte lämna några dokumenterade bevis på överträdelsen; företaget påstod att RPAN:s anställda antingen inte upprättat eller inte sparat några relevanta dokument.

(54) Den 16 juni 1999 genomförde kommissionens tjänstemän och tjänstemän från Tysklands Bundeskartellamt, med stöd i ett beslut av kommissionen enligt artikel 14.3 i förordning nr 17, en undersökning i Degussa-Hüls lokaler i Frankfurt.

(55) Efter undersökningen på plats riktade kommissionen den 27 juli 1999 en begäran om upplysningar till Degussa-Hüls enligt artikel 11 i förordning nr 17 beträffande de dokument från företaget som den hade fått tillgång till. Deguss-Hüls inkom med sitt svar den 9 september 1999.

(56) Kommissionen riktade en begäran om upplysningar till Nippon Soda, Novus och Sumitomo Chemical den 7 december 1999 och till Mitsui den 10 december samma år. Svaren inkom i februari 2000. Nippon Soda gjorde en komplettering den 16 maj 2000.

(57) Den 1 oktober 2001 inledde kommissionen ett förfarande i ärendet och antog ett meddelande om invändningar mot fem producenter av metionin. Den 17 december 2001 skickade kommissionen samma meddelande om invändningar till Aventis Animal Nutrition SA (AAN), ett helägt dotterbolag till Aventis SA. Alla parter inkom med skriftliga redogörelser som svar på kommissionens invändningar. Den 21 december 2001 informerade den juridiska rådgivaren till Aventis SA och Aventis Animal Nutrition SA kommissionen om att företagen skulle inkomma med ett gemensamt svar på kommissionens meddelande om invändningar.

(58) Svaren på meddelandet om invändningar inkom mellan den 10 januari och den 18 januari 2002. Aventis SA/AAN och Nippon Soda medgav överträdelsen och bestred inte nämnvärt de faktiska omständigheterna. Även Degussa medgav överträdelsen men endast under perioden 1992-1997. Den 25 januari 2002 hölls en hearing, där alla parter fick möjlighet att yttra sig.

(59) Mot bakgrund av bevisen beslutades att förfarandet inte skulle fullföljas mot två andra parter.

D. BESKRIVNING AV ÖVERTRÄDELSERNA

1. DELTAGARE OCH ORGANISATION

(60) Kartellens struktur, organisation och verksamhet grundade sig på en uppdelning av marknaden.

(61) Företagens representanter på mötena var i regel

- för Rhône-Poulenc (Aventis SA/AAN): [...]*,

- för Degussa: [...]*,

- för Nippon Soda: [...]*.

(62) Kartellmöten arrangerades på olika nivåer:

- Framför allt under kartellens första år hölls regelbundna toppmöten med styrelseordförande, verkställande direktörer, etc.

- I ett senare skede, från och med 1989, hölls fler tekniska möten på mellanchefsnivå eller tjänstemannanivå än på toppnivå (Nippon Sodas svar den 23 februari 2000 på sidan 5).

- Även bilaterala kontakter förekom mellan företagen.

2. KARTELLENS GRUNDLÄGGANDE DRAG

a) MÅL

(63) Mot bakgrund av deltagarnas redogörelser och handlingarna i kommissionens akt har kommissionen kunnat urskilja en del grundläggande drag hos kartellen som medlemmarna kom överens om och förverkligade under kartellens livstid. Den har även kunnat skapa sig en tydlig uppfattning om hur kartellen fungerade.

(64) Kartellens tre främsta mål var att fastställa målpriser, enas om gemensamma prishöjningar och utbyta information om försäljningsvolymer och marknadsandelar.

1. Målpriser och "bottenpriser"

(65) Medlemmarna i kartellen enades om målpriser som skulle införas. De enades om prisklasser och diskuterade kartellmedlemmarnas "tillkännagivanden" av nya katalogpriser (se skälen 82-88, 136, 106, 112, 131, 136, 143-145, 152 och 153, 156 och 157, 167, 176, 182 och 183).

(66) Deltagarna var överens om att de behövde höja sina priser. De diskuterade vad marknaden kunde tåla och kom överens om en prishöjning utifrån resultatet av dessa diskussioner (se skälen 98, 103, 106, 112, 128, 136, 137).

(67) Dessa målpriser fastställdes i regel i [...]*. Målpriserna fastställdes dock för varje enskild nationell marknad (i den nationella valutan och i tyska mark). Priserna granskades för varje nationell marknad för att konstatera att målpriserna verkligen hade införts, ibland med hänvisning till enskilda kunder (se skälen 128, 132, 144, 152, 155, 156-159, 161).

(68) Förutom målpriser kom deltagarna även överens om minimipriser för varje nationell marknad (så kallade bottenpriser) (se skälen 152-155).

2. Gemensamma prishöjningar

(69) Prishöjningarna organiserades i olika "kampanjer" och genomförandet av dessa granskades på senare kartellmöten. Olika prishöjningskampanjer har individualiserats (se skälen 106, 116-118).

3. Utbyte av information om marknadsandelar/försäljningsvolymer

(70) Deltagarna utbytte information om försäljningsvolymer och produktionskapacitet och utbytte och jämförde sina respektive beräkningar av den totala volymen av [...]* marknaden (se skälen 82, 134, 149, 169-171, 183).

(71) När Nippon Soda beskriver hur mötena mellan de tre parterna brukade gå till bekräftar företaget (bland annat) att information utbyttes om leveranser av de viktigaste råmaterialen för metioninproduktion, kapaciteter, anläggningarnas verksamhetsgrad och efterfrågan på produkten (se skäl 170).

(72) Under kartellens första år framförde medlemmarna även sina åsikter om den framtida marknadstillväxten och olika sätt att fördela kvoterna mellan producenterna i förhållande till deras produktionskapacitet (se skäl 82).

(73) Även om det kanske inte var så det gick till under hela kartellperioden har kommissionen bevis för att deltagarna vid vissa tillfällen gick med på att begränsa importen från länder utanför EES-området för att behålla prisnivåerna (se skäl 82) eller för att stödja prishöjningar. (Se skälen 141 och 145).

b) GENOMFÖRANDE

1. Försäljningskontroll

(74) För att kunna genomföra kartellavtalen på ett framgångsrikt sätt utbytte deltagarna information om sina försäljningsvolymer. Sedan sammanställdes dessa siffror och diskuterades på de möten som regelbundet ägde rum. Deltagarna använde den informationen som diskussionsunderlag för att avgöra vilka målpriser som skulle fastställas (se skälen 88, 128, 130, 139, 150, 154).

(75) Vid något tillfälle under samarbetets gång föreslog Degussa till och med att man skulle upprätta ett system för volymkontroll med stöd av en kompensationsordning, men Degussa hävdar att ett sådant system aldrig infördes (se skälen 134, 148, 149, 164-168). Eftersom det inte finns något som bevisar motsatsen godtar kommissionen att ett sådant system för volymkontroll aldrig kom att införas.

2. Regelbundna multilaterala möten

(76) Ett utmärkande drag hos kartellorganisationen var att man regelbundet höll multi- och bilaterala möten. Mellan 1986 och 1999 har mer än 25 multilaterala möten kunnat konstateras.

(77) Det rörde sig om regelbundet återkommande toppmöten och även mer tekniskt inriktade möten på mellanchefsnivå och tjänstemannanivå. De multilaterala mötena föregicks eller följdes ofta av bilaterala möten där särskilda frågor diskuterades och information utbyttes om genomförandet av kartellarrangemanget.

(78) De första toppmötena arrangerades en eller två gånger om året. Med vissa variationer under kartellens livstid ägde de operativa mötena i regel rum tre eller fyra gånger om året, och deltagarna turades om att arrangera mötena. (Se skälen 82 och 120).

3. KARTELLAVTALENS VERKAN

(79) Kartellens verksamhet kan indelas i tre olika perioder. Den första perioden varade från februari 1986 till 1989. Under den perioden stod deltagarna i princip för hela metioninproduktionen och det gick ganska smidigt att införa det heltäckande avtalet med priser som följde en uppåtgående trend.

(80) Slutet av den första perioden kännetecknas av att Sumito lämnade arrangemanget och att Monsanto gjorde sitt inträde på marknaden med ett flytande analogt metionin. Efter dessa händelser började priserna falla markant (Rhône-Poulenc nämner på sidan 4 i sin redogörelse till och med 30 procent sommaren och hösten 1989). Det verkar som om de deltagare som återstod (Degussa, Rhône-Poulenc och Nippon Soda) först inte var säkra på hur de skulle reagera på den nya situationen: skulle de satsa på att återerövra marknadsandelar eller var det mer effektivt att satsa på priserna? Det framgår tydligt av bevisen i kommissionens akt att kartellmedlemmarna efter flera möten 1989 och 1990 enhälligt beslutade (senast i november 1990) att satsa på en höjning av priserna. För tydlighetens skull kommer kommissionen att betrakta "övergångsperioden" 1989-1990 som den andra perioden.

(81) Kartellens tredje period varade från 1991 och till dess att kartellen upphörde i februari 1999. Under den perioden var de företag som deltog tvungna att koncentrera sig på att behålla prisnivåerna i och med den kraftiga ökningen av Montsantos (sedan 1991 Novus) försäljning av den flytande produkten.

1986-1989

(82) Kartellen uppstod i mitten på 1980-talet. I början av 1986 tog Rhône-Poulenc och Degussa kontakt med Nippon Soda och Sumitomo, eftersom de ansåg att de japanska producenterna inkräktade på "deras" hemmamarknader (Nippon Sodas redogörelse av den 23 februari 2000 på sidan 4(8) samt bilagor(9)).

(83) Enligt Nippon Soda möttes Rhône-Poulenc, Degussa, Nippon Soda och Sumitomo på divisionsnivå i februari 1986 och enades om en plan för att begränsa den japanska importen. På det mötet gick [...]*, divisionschef på Nippon Soda, med på att begränsa företagets försäljning till samma nivåer som året innan (1985), nämligen 14500 ton eller 21,3 procent av världsmarknaden utanför Förenta staterna och Japan. Vid den tidpunkten fanns en liknande överenskommelse med Sumitomo som begränsade försäljningen av "japanskt" metionin till EES-marknaden. Man enades även om prisspann.

(84) Rhône-Poulenc bekräftar i sin kompletterande redogörelse av den 2 februari 2000 (sidorna 3, 15 och 16) att företaget ingick en överenskommelse med Sumitomo, enligt vilken Sumitomo skulle begränsa sin försäljning till EES-marknaden. Det bekräftar Nippon Sodas version av det som skedde. Rhône-Poulenc kan inte minnas det exakta datumet för överenskommelsen, men placerar den "någon gång på 1980-talet". Företaget medger vidare att producenterna hade kontakt med varandra mellan 1985 och 1988.

(85) Även Sumitomo bekräftar att möten ägde rum mellan ovan nämnda producenter under 1980-talet. Företaget minns att det deltog i möten med Nippon Soda, Rhône-Poulenc och Degussa under 1987 och 1988 men påstår att företagets representanter fick intrycket att de andra redan kände varandra(10).

(86) De tre företagen bekräftar alla att Degussa, Rhône-Poulenc och Nippon Soda tog en första kontakt med varandra i mitten på 1980-talet. Nippon Soda har lämnat den mest detaljerade redogörelsen och dokumentationen både vad datum och innehåll beträffar. Kartellen anses därför ha uppstått i februari 1986 (trots att Rhône-Poulenc nämner 1985 som det år de första kontakterna togs och Sumitomo 1987).

(87) När det gäller den fråga som var föremål för mötena anger Nippon Soda (på sidan 4 i sin redogörelse av den 23 februari 2000) att metioninproducenterna på sitt möte i februari 1986 diskuterade och enades om prisspann och begränsningar av den japanska importen till EES. Samarbetet skulle fortsätta och deltagarna kom överens om att i fortsättningen ordna toppmöten på högsta nivå en eller två gånger om året, och däremellan tätare sammankomster på tjänstemannanivå för ett fortsatt prissamarbete. Arrangemanget i fråga avsåg hela världsmarknaden förutom Förenta staterna och Japan, inklusive Europeiska gemenskapen.

(88) Samtidigt som Sumitomo påstår att företaget accepterade inbjudan av ren nyfikenhet bekräftar det att Nippon Soda, Rhône-Poulenc, Degussa (mötesordförande) och Sumitomo på ett möte i Frankfurt hösten 1987(11) delade med sig av och jämförde sina bedömningar av den totala volymen på världsmarknaden, uttalade sina åsikter om den framtida marknadstillväxten och hur kvoterna skulle fördelas mellan producenterna (det talades om en fördelning i förhållande till produktionskapaciteten), röjde uppgifter om sina försäljningsvolymer och det kommande årets produktionskapaciteter och diskuterade "tillkännagivandet" av nya katalogpriser (Sumitomo, svar på begäran enligt artikel 11, sidan 8(12)).

(89) Sumitomo uppger även att samma deltagare på ett möte vid Rhône-Poulencs enhet för djurhälsa i Frankrike hösten 1988 diskuterade beräkningar och fördelningen av den framtida marknadstillväxten.

(90) Rhône-Poulenc anger dock att kartellmedlemmarnas möten under perioden 1985-1988 inte innebar något "organiserat försök" att uppnå avtal för att fastställa priser eller manipulera marknaden.

(91) Mot bakgrund av ovan nämnda bevis som inkommit från Nippon Soda och Sumitomo måste kommissionen ogiltigförklara den versionen av händelserna. Rhône-Poulenc medger dessutom i sin kompletterande redogörelse av den 2 februari 2000 att det "någon gång under 1980-talet" ingick ett "gentlemen's agreement" med Sumitomo som innebar att Sumitomo inte skulle sälja metionin i Europa och att Rhône-Poulenc skulle hålla sig borta från Japan(13). Kontakten på 1980-talet mellan de båda konkurrenterna var därför inte så oskyldig som Rhône-Poulenc först ville göra gällande.

(92) Vad den frågan beträffar hävdar Aventis i sitt svar på kommissionens meddelande om invändningar att dess poängterande av mötena som hölls under 1990-talet inte skall tolkas som ett försök att dölja kontakterna på 1980-talet. Det är rimligt att hågkomsterna och dokumentationen från nittiotalet är mer fullständiga.

(93) Sumitomo hävdar för sitt vidkommande att företaget deltog på mötet vid Rhône-Poulencs enhet för djurhälsa i Frankrike hösten 1988 endast för att meddela de övriga att man inte hade för avsikt att delta i några fler möten(14).

(94) Detta bekräftas av de andra kartellmedlemmarna. Rhône-Poulenc hävdar i sin kompletterande redogörelse av den 2 februari 2000 (s. 3, 15-16) att Sumitomo bröt kontakten 1988 "för att man ansåg att det var för riskabelt". Nippon Soda säger(15) att toppmötena i sin ursprungliga utformning upphörde någon gång i slutet av 1988 när Sumitomo tillkännagav att företaget skulle dra sig ur samarbetet för att marknaden hade expanderat och för att man inte längre var beredd att acceptera en begränsning av sin försäljning.

UTVECKLINGEN 1989-1990

(95) Rhône-Poulenc anger att de tidiga arrangemangen upphörde i slutet av 1988 och att de inte hade något samband med arrangemangen 1990. Degussa påpekar i sitt svar på kommissionens meddelande om invändningar att de tidigare kartellarrangemangen upphörde i slutet av 1989. Degussa hävdar vidare att bevisen i kommissionens akt inte stöder eventuella påståenden om att "1986 års kartell" skulle ha fortsatt 1989 och 1990.

(96) Kommissionen måste dock tillbakavisa de argumenten. Medan deltagarna (inklusive Rhône-Poulenc) har lagt fram bevis som stöd för sitt påstående att Sumitomo avbröt samarbetet i slutet av 1988 har inga bevis lagts fram som stöder påståendet att kartellens övriga medlemmar meddelade varandra att de hade för avsikt att lämna arrangemangen eller avsluta kontakten. Tvärtom har kommissionen bevis för att kartellens verksamhet fortsatte 1989 och 1990:

- Nippon Soda klargör att kontinuiteten inte bröts: om de årliga toppmötena upphörde så fortsatte ändå de regelbundna mötena på tjänstemannanivå utan uppehåll 1989 och 1990(16).

- I augusti 1989 ägde ett möte rum mellan Nippon Soda, Degussa och Rhône-Poulenc (se skälen 98 och 99).

- I maj 1990 eller däromkring kontaktade kartellmedlemmarna varandra angående en höjning av metioninpriserna från och med juli 1990 (se skälen 100-106).

- Rhône-Poulenc medger att de träffade Degussa den 10 juni 1990 för att diskutera de fallande priserna (se skälen 107 och 108).

- I november 1990 träffades deltagarna igen och kom överens om att höja sina priser (se skälen 112, 115-120).

(97) De parter som återstod gav aldrig uttryck för några avsikter att avsluta arrangemangen, utan kartellens verksamhet fortsatte - tvärtemot vad Degussa och Aventis hävdar - med oförminskad styrka.

(98) Som stöd för sitt påstående om att regelbundna möten ägde rum 1989 och 1990 har Nippon Soda inkommit med ett bakgrundsdokument daterat den 5 maj 1990(17) som företaget förberedde inför sina diskussioner med Degussa och som visar att det verkligen arrangerades ett möte mellan Nippon Soda, Degussa och Rhône-Poulenc i augusti 1989. Nippon Sodas anteckningar visar dessutom att kartellmedlemmarna diskuterade prishöjningar 1990 (se skälen 100-106).

(99) Nippon Soda och Rhône-Poulenc försökte på det mötet övertala Degussa att inte anpassa sina priser till de låga priser som erbjöds av Monsanto och Sumitomo. [...]* (från Degussa) besökte Japan hösten 1989. I diskussionerna med Nippon Soda om prissättningen försvarade han Degussas rabatterade priser med att de var nödvändiga för att företaget skulle kunna behålla sina försäljningsvolymer och därigenom minska de fasta kostnaderna.

(100) Anteckningarna från den 5 maj 1990 bekräftar vidare att kartellen fortfarande var verksam, även om deltagarna möjligtvis var osäkra på hur de skulle reagera på den nya marknadssituationen till följd av Monsantos inträde på marknaden 1988-1989.

(101) I anteckningarna förklaras vidare att Degussas taktik i början av 1990 var att återerövra metioninkunder från Monsanto genom att erbjuda låga priser även till mindre kunder, något som Nippon Soda betraktade som att företaget "bortsåg från effekterna av sitt agerande på hela metioninmarknaden".

(102) Till Nippon Sodas stora indignation visade Degussa ([...]*) tydligt att det ansåg att priserna var instabila på grund av för många konkurrenter och att japanerna därför borde lämna marknaden.

(103) Anteckningarna visar att deltagarna trots de uppenbara svårigheterna med att samordna sina åtgärder fortsatte att träffas och var överens om att prisfallet måste stoppas. Nippon Soda dokumenterade att Degussa som genom sin rabatteringsåtgärd hade säkrat den eftersträvade leveransvolymen och anläggningarnas utnyttjandegrad nu försökte öka lönsamheten i sin verksamhet genom att föreslå en prishöjning. Monsanto hade meddelat att en höjning skulle ske den månaden. "Degussa som tydligen ansåg att juli var en lämplig tidpunkt att tillkännage en prishöjning försökte höra med Nisso och Rhône-Poulenc om möjligheten att ha ett nytt trepartsmöte inom en snar framtid."

(104) Rhône-Poulenc hade en prisplan som skilde sig något från Degussas i sin strävan att bibehålla samma prisnivåer: "Rhône-Poulenc tycktes inte vara särskilt intresserad av de gemensamma försök att höja priserna som föreslogs. Rhône-Poulenc tycktes snarare vara intresserat av hur eventuella fortsatta prisfall skulle hanteras än av den föreslagna gemensamma åtgärden för att höja priset".

(105) Den avgörande frågan för Nippon Soda i maj 1990 var hur Rhône-Poulenc skulle förmås att stödja det föreslagna prisinitiativet: "inga gemensamma försök att höja priserna kommer att lyckas utan Rhône-Poulencs medverkan". I och med det personalbyte som nyligen skett i RPAN där [...]* blivit ersatt av [...]*, ansåg Nippon Soda att företaget skulle upprätthålla den nära kontakten med dennes överordnade i Rhône-Poulenc.

(106) Oberoende av hur de olika deltagarna uppfattade den nya marknadssituationen (efter Monsantos inträde) och deras inställning till denna, träffades Degussa, Rhône-Poulenc och Nippon Soda vid flera tillfällen 1989 och 1990 för att diskutera priser och marknadsuppgifter och planera en gemensam reaktion på den nya marknadssituationen. Det ledde till att de i mitten av 1990-talet var helt överens om en plan för att organisera marknaden genom att inrikta sig på priserna. Trots att det framgår tydligt av anteckningarna (från maj 1990) att parterna övervägde att höja sina priser i juli 1990 framgår det inte om parterna verkligen genomförde den diskuterade prishöjningen. I protokollet från ett kartellmöte den 7 november 1990 föreslås dock en "första" prishöjningskampanj före 1991 (se skälen 116-118). Hur som helst konstateras att parterna, tvärtemot uppgifterna från Aventis och Degussa, hade kontakt med varandra, utbytte information om priser och försäljning och diskuterade prishöjningar 1989 och 1990.

(107) Rhône-Poulenc anger(18) att företaget mötte Degussas representanter igen den 10 juni 1990 på det sistnämnda företagets kontor i Frankfurt för att diskutera de fallande priserna.

(108) På mötet deltog [...]* och [...]* från Rhône-Poulenc och [...]*, [...]* och [...]* från Degussa. (I sin kompletterande redogörelse ändrar Rhône-Poulenc sitt tidigare uttalande om att även Nippon Soda deltog på mötet.) [...]* var verkställande direktör för Degussas enhet för industrikemikalier och finkemikalier, medan [...]* var [...]* för RPAN, Rhône-Poulencs enhet för djurfoder.

(109) Rhône-Poulenc tillägger i sin kompletterande redogörelse (sidan 3)(19) att [...]*, då han anslöt sig till företaget i april 1990, blev "uppmuntrad" av [...]* och [...]* (hans föregångare) att kontakta [...]* på Degussa i syfte att "återuppta" en regelbunden kontakt.

(110) Rhône-Poulenc säger att Rhône-Poulenc och Degussa på mötet den 10 juni 1990 beslutade sig för att kontakta Nippon Soda för att införliva företaget i programmet. (I själva verket hade kartellen aldrig upphört, så som framgår ovan och medges av Nippon Soda(20) och Nippon Soda var redan delaktig i arrangemangen.) [...]* bokade ett möte med Nippon Soda som ägde rum i Hongkong den 19 november 1990 eller däromkring. Nippon Soda har inkommit (bilaga till redogörelsen av den 23 februari 2000(21)) med ett protokoll från ett ledningsmöte som hölls i Seoul den 7 november 1990. (Det är mycket möjligt att det är samma möte som Rhône-Poulenc lokaliserar till Hongkong.)

(111) Före trepartsmötet träffades [...]* och [...]* igen i Versailles (för att utbyta marknadsinformation, enligt Rhône-Poulenc), men förmodligen även för att förbereda sina positioner gentemot Nippon Soda. [...]* försåg [...]* med Rhône-Poulencs försäljningssiffror och de båda försökte avgöra världsmarknadens storlek.

(112) Rhône-Poulenc säger att de tre företagen på novembermötet var överens om att de behövde höja sina priser. Efter diskussioner om vad marknaden kunde tåla enades de om en prishöjning från 2,50 US-dollar/kg till 2,80 US-dollar/kg.

(113) Rhône-Poulenc företräddes av [...]* och [...]*, Degussa av [...]* och Nippon Soda av [...]*.

(114) Deltagarna enades om att fortsätta träffas regelbundet på olika platser i Europa och Asien, vilket så småningom kom att inbegripa Taipei, Singapore, Bangkok, Tokyo, Paris, Wien, London, Nice, Bryssel, Rom, Köpenhamn, Düsseldorf, Hamburg och Strasbourg.

(115) Nippon Sodas anteckningar(22) om mötet i Seoul (om det är samma möte som enligt Rhône-Poulenc ägde rum i Hongkong) den 7 november 1990 ger en mer detaljerad bild av diskussionerna.

(116) Även om Rhône-Poulenc och Degussa sägs ha varit "oroliga inför den andra föreslagna prishöjningen" på grund av den svaga dollarn och Monsantos markanta tystnad angående den planerade höjningen, framgår det tydligt av sammanhanget i anteckningarna att de tre parterna enades om en "andra prishöjning" (det är möjligt att denna andra "kampanj" var indelad i två stadier, med en höjning den 1 januari och en annan den 1 april 1991).

(117) Förutom att Nippon Sodas protokoll från mötet den 7 november 1990 lämnar tydliga bevis på kartellmedlemmarnas överenskommelse om att införa prishöjningar under loppet av 1991, visar det att en tidigare "första" prishöjning hade skett. Det var troligtvis den prishöjning som diskuterades inför juli 1990 vilket, i motsats till det intryck som Rhône-Poulenc gav att kartellen inte bildades förrän i slutet av 1990, bekräftar att man redan hade enats om prishöjningen i juli 1990 i en "första kampanj" (se skäl 106).

(118) De dollarpriser som nämns i anteckningarna är högre än de priser Rhône-Poulenc nämner i sin redogörelse (2,80 US-dollar/kg): den första höjningen i januari var avsedd att skjuta upp dollarpriset till 3,30-3,50 US-dollar/kg, den andra i april att få upp det till en nivå av 3,60-3,70 US-dollar/kg. Dessa priskvoter visar att prishöjningen i juli 1990 vid tiden för trepartsmötet i Fjärran Östern i november 1990 hade återställt priserna, som under första halvåret hade fallit, till de nivåer som gällde vid årets början.

(119) När det gäller priset i Europa är minnesanteckningarna tydliga:

"Mot bakgrund av ovanstående kom de tre parterna överens om

[...] i området med tyska mark där priset låg på 5,10 tyska mark/kg, vilket motsvarade 3,40-3,50 US-dollar/kg, skulle det i praktiken vara svårt att höja priset ytterligare. Därför skulle den dåvarande prisnivån vara oförändrad under första kvartalet 1991. Men i förebyggande syfte skulle en prishöjning aviseras på cirka 10 procent från och med april 1991.

Rhône-Poulenc och Degussa skulle oberoende av varandra kontakta Monsanto och försöka övertala företaget att ansluta sig till en andra prishöjningskampanj. Som en förberedelse inför den föreslagna prishöjningen som planerades till januari 1991 och framöver skulle möten äga rum med Monsanto i november 1998 [sic](23)(24)

[...]

Ytterligare ett möte skulle hållas i februari (den 26 februari) 1991 i Europa för fortsatta diskussioner om produktpriserna [sic] från och med april 1991."

(120) I enlighet med beslutet på mötet i Fjärran Östern i november 1990 möttes representanter för Degussa, Rhône-Poulenc och Nippon Soda tre eller fyra gånger om året i olika städer i Europa och Asien, och deltagarna turades om att arrangera mötena (Rhône-Poulencs kompletterande redogörelse, s. 4; Nippon Sodas svar, s. 9(25)).

(121) Dokumentation beträffande flera av dessa möten har påträffats hos Degussa med anteckningen "toppmöte", trots att Nippon Soda förlägger dessa regelbundna möten från och med 1989 på "mellanchefsnivå" eller "tjänstemannanivå" snarare än på toppnivå (Nippon Sodas svar, s. 5(26)).

(122) Nippon Soda har inkommit med en förteckning (redogörelse av den 23 februari 2000, s. 9-10(27)) över nio trepartsmöten som det kunde redogöra för i detalj, men så som påpekats ägde möten rum tre gånger om året (fyra, enligt Rhône-Poulenc). Andra möten, som Nippon Soda endast har ofullständiga uppgifter om, anges på sidan 10 i deras redogörelse av den 23 februari 2000(28).

(123) Rhône-Poulenc har lämnat en mer fullständig förteckning över möten från 1990 och framåt, även om datumen sägs vara ungefärliga och inte nödvändigtvis är exakta (bilaga till den kompletterande redogörelsen(29)).

(124) Degussa har inkommit med en förteckning över reguljära möten (se sidan 5 i företagets svar på begäran enligt artikel 11 daterat den 9 september 1999(30)) som inleds med mötet i Lissabon i mars 1992.

(125) Företaget medger endast två tidigare möten (som sägs ha ägt rum under 1991) med Rhône-Poulenc (i Paris och Frankfurt), men hävdar att dessa möten inte hade något samband med toppmötena. De två producenterna (säger företaget) utbytte generell information om marknadsutvecklingen och produktionskapaciteten för metionin. Dessa möten kan i själva verket vara de tre möten som enligt Rhône-Poulenc ägde rum i Frankfurt i juni och augusti 1990 och i Paris i slutet av 1990 före mötet med Nippon Soda i Fjärran Östern. Det framgår även tydligt av Rhône-Poulencs redogörelse att mötena inte var så oskyldiga som Degussa påstår. Degussa menar i sitt svar på kommissionens meddelande om invändningar att företaget inte kan påminna sig att några möten arrangerades före dessa två möten 1991, eftersom ingen av Degussas nuvarande anställda kan minnas några arrangemang före 1992. Företaget framhåller dessutom att kommissionen inte har några exakta datum för möten 1990 eller 1991. Det argumentet kan kommissionen dock tillbakavisa, mot bakgrund av bevisen i punkterna ovan.

1991-1998

(126) Kommissionen hittade i samband med undersökningen hos Degussa omfattande anteckningar skrivna för hand av [...]* på en rad regelbundna möten ([...]* var marknadschef på Degussas enhet för kosttillskott från oktober 1991 till slutet av 1994).

(127) De första anteckningarna avser ett möte som hölls i Lissabon den 15-17 mars 1992(31). Det framgår av de förkortningar som [...]* använde för de olika talarna att [...]*, [...]* och [...]* från Rhône-Poulenc, [...]* och [...]* från Degussa och [...]* och [...]* från Nippon Soda fanns med bland deltagarna. (Ett annat dokument(32) tycks avse ett bilateralt möte mellan Degussa och Rhône-Poulenc strax före detta möte.)

(128) Efter att på mötet ha utbytt prognoser om det aktuella årets prisnivå granskades den aktuella prisnivån för varje region och land, utsikterna till en höjning av priset och enskilda affärer med privatkunder.

(129) För Europas del inleds kommentarerna med(33):

"Varför inte 6,20?

1. Ryskt material (400-500 ton okt-feb)

2. Lagereffekt

3. Novus successiva prishöjning

4. - 1500 ton Deg. // - 1500 ton RP + MHA (5 månader)."

(130) Den tydliga innebörden är att deltagarna hade hoppats att 6,20 tyska mark skulle fastställas som målpris (enligt Degussa, svar på begäran enligt artikel 11, s. 14(34)), och det fanns en "generell besvikelse" bland producenterna över att metioninpriset inte hade stabiliserats på mer än 6 tyska mark.

(131) I en intern prislista som påträffades hos Degussa(35) antyds att målpriset för första kvartalet 1992 var 5,90 tyska mark i slutet av februari 1992 och lägsta priset 5,80 tyska mark. Med tanke på att de regelbundna kvartalsmötena till stor del handlade om prissättning och det faktum att en lista med samma uppställning bifogas anteckningarna från många av de möten som [...]* dokumenterade är det rimligt att anta att det fanns ett nära samband mellan dessa möten och Degussas interna "lista".

(132) Därefter följde en granskning av de enskilda nationella marknaderna i Europa. Degussa skulle avisera ett nytt pris på 6,05 tyska mark i Tyskland. Det rapporterades att en kund (Bela-Mühle) hade blivit erbjuden ett pris på 5,90-5,95 tyska mark för andra kvartalet 1992. Rhône-Poulenc hade höjt sina priser till 6,00-6,05 tyska mark. (Diskussionen fortsatte enligt samma mönster för Belgien, Frankrike, Grekland, Förenade kungariket, Irland, Nederländerna, Italien, Norge, Finland, Sverige, Österrike, Portugal, Spanien och Schweiz).

(133) Nästa toppmöte som [...]* dokumenterade ägde rum i Taipei i juli 1992(36).

(134) Efter diskussioner om hur importen från Ryssland via återförsäljare skulle motverkas, granskade deltagarna volymförhållandena i Europa. Degussa som hade "förlorat"2500 ton de första sex månaderna ansågs vara den största "förloraren" och Rhône-Poulenc och Nippon Soda hade också noterat en minskning. De stora vinnarna var Novus och ryssarna. En balansräkning upprättades som visade en nedgång på 700 ton som kunde uppvägas genom minskad export och reimport.

(135) På mötet i Tokyo den 22 och 23 november 1992(37) kom frågan om den ryska importen upp igen. Slutsatsen av en granskning av världsmarknaden i jämförelse med föregående år blev att efterfrågan hade ökat med 4-5 procent.

(136) En anteckning av [...]*(38) (upphovsmannens namn är inte omstritt) i slutet av 1992 eller i början av 1993 ger ökad insyn. Det är osäkert om anteckningen avser mötet i november 1992 eller mötet i Singapore den 2 februari 1993. Det verkar som om priset hade börjat falla igen omkring denna tidpunkt. Anteckningen inleds med "Europa priser: fjärde kvartalet 1992 = avg 5,60 första kvartalet 1993 = avg 5,20."

Producenterna diskuterade en prishöjning som aviserats av Rhône-Poulenc, tydligen enbart för företagets MHA. Anteckningen lyder:

"RP Prishöjning avisering endast för NP 99. 15 procents höjning à 6,40 tyska mark (= 21,80 franska franc) offentliggjordes förra veckan i F (sista veckan i januari)."

(137) En prislista(39) från Degussa, med samma uppställning som de interna anteckningar som påträffades hos Degussa(40) (och som gjordes utifrån växelkursen den 26 februari 1993) visar ett mål (Ziel) för andra kvartalet 1993 på 6,40 tyska mark och ett "lägsta pris" på 6,20 tyska mark, även om en anteckning gjord för hand visar att den lägre siffran senare antogs som "mål".

(138) [...]* förde anteckningar på mötet i Nice den 1 (eller 2) juni 1993(41). Deltagarna diskuterade råmaterialsituationen. Det ryska problemet undersöktes också mer ingående innan man övergick till att granska de enskilda nationella marknaderna och regionerna. Det konstaterades att Novus var på väg att sälja Alimet i Tyskland för 4,50 tyska mark (motsvarande 5,62 tyska mark för kristallformen).

(139) Nippon Soda har försett kommissionen med anteckningar om ett bilateralt möte med [...]* från Degussa bara några veckor tidigare som inbegrep förberedelser för "klubbens" möte i Nice(42). De frågor av "allmänt intresse" som diskuterades med Degussa gällde Kina, Taiwan, Filippinerna och Australien. Ett separat förberedande möte mellan Nippon Soda och Rhône-Poulenc dagen innan "klubben" träffades i Nice gällde även den europeiska marknaden. Frågor som togs upp där var: införandet av en kursstegring (en sådan hade fördröjts av att produkten fortfarande erbjöds till gamla priser, men accepterades i maj); verksamheten bland "bråkmakare" (kunders återförsäljning till låga priser) i Nederländerna och på andra platser; Nippon Sodas prisförslag till BP i Förenade kungariket(43).

(140) Nippon Soda inkom även med egna detaljerade anteckningar från "klubbmötet" i Nice(44) i juni 1993.

(141) Överenskommelsen mellan Rhône-Poulenc och ryssarna visar följande: Den ryska exporten skulle begränsas till 6000 ton ämnade för Rhône-Poulenc och ytterligare 1000 ton som skulle säljas till Welding, en affärsman i Tyskland. Rhône-Poulenc skulle kontakta Welding och be företaget "vänta med all försäljning medan vi vidtog aktuella åtgärder för att höja marknadspriset på metionin" (s. 3).

(142) Nippon Sodas anteckningar från klubbmötet i juni 1993 är betydligt mer utförliga om den europeiska marknaden än anteckningarna från Degussa.

(143) Andra delen av mötet ägnades åt att "diskutera den senaste händelseutvecklingen på de regionala marknaderna och fastställa målpriset för tredje kvartalet".

(144) Långa diskussioner rapporteras om målpriset för Europa som tidigare hade avtalats till 6,20-6,40 tyska mark/kg (se skälen 136 och 137). Nippon Soda hade under företagsledarens Europaresa i maj konstaterat att det typiska marknadspriset var 6,00 nederländska gulden i Nederländerna, 2,30 pund sterling i Förenade kungariket och 125 belgiska franc i Belgien. Marknaden ansågs vara mycket trög. Rhône-Poulenc var kränkt över att Degussa sålde under målpriset i [...]*, vilket ledde till att produkten återvände till Europa och såldes igen för bara 5,32-5,33 tyska mark/kg. Trots svårigheterna med prissättningen i Europa "kom man i stort sett överens om att det aktuella målpriset på 6,20 tyska mark/kg skulle förbli oförändrat under tredje kvartalet, men att målpriser senare skulle fastställas för Portugal och Spanien, där valutorna åter hade devalverats med 6 procent, och för Förenade kungariket, där vi alla tidigare hade enats om att målpriset skulle höjas i två etapper"(45).

(145) Det stora gapet mellan det europeiska målpriset på 6,20 tyska mark/kg (3,80 US-dollar) och målet i Fjärran Östern på endast 3,30-3,40 US-dollar (=5,25-5,40 tyska mark) gav anledning till oro. Om den skillnaden skulle kvarstå fanns det en stor risk för att produkten som exporterats från Europa skulle strömma tillbaka och skapa instabila priser.

(146) Kartellmedlemmarnas nästa möte hölls i Hamburg den 6 september 1993 ([...]* anteckningar(46)). På det mötet diskuterades ADM:s (Archer Daniels Midland) föreslagna förvärv av 25 procents andel i Rhône-Poulencs anläggning i Institute, Virginia. En ingående granskning gjordes också av Novus lönsamhet, dess marknadsställning och mål. Deltagarna spekulerade om vad Novus kunde uppnå genom en prishöjning och den kryptiska frågan "behöver de en läxa till?"

(147) Degussas förslag var att man skulle låta [...]* (Novus Europachef) visa vad han gick för genom att föreslå en höjning av Novus priser med 15 procent i gengäld mot en garanti om volymer och kunder(47)(48).

(148) Det framgår av slutsatserna i [...]* protokoll att ett volymfördelningssystem fördes på tal: "Siffror 8 regioner (inte länder/kunder) endast om Novus deltar; endast när målen för marknadsandelarna är kända".

(149) Det som skulle ligga till grund för systemet - inklusive en kompensationsmekanism - var den försäljning som uppnåtts de tre senaste åren (1990-1992). Degussa hävdar i sitt svar på meddelandet om invändningar att citatet ovan skall tolkas som att [...]* inte trodde att ett volymfördelningssystem kunde införas utan Novus medverkan. Degussa hävdar i sitt svar på meddelandet om invändningar att det regelbundna utbytet av volymsiffror (se tabellen på sidan 198 i dokumentet) fungerade som en utgångspunkt för överenskommelser om förändringar i målpriset men aldrig ledde till en fördelning av volymer eller kunder mellan deltagarna.

(150) På nästa möte i Tokyo den 2 december 1993 (datumet "2.12.92" som skrivits för hand var ett misstag), diskuterades de vanliga frågorna om kontroll av den ryska försäljningen och Novus(49). Deltagarna var tydligt oroade över utmaningen från Novus som var på väg att erövra de största andelarna av metioninmarknaden med sitt flytande analoga metionin. Företaget hade uppnått en försäljning på 500 ton i Europa, medan Rhône-Poulenc, Degussa och Nippon Soda hade sett sina relativa marknadsandelar minska (se tabellen längst ner på sidan 3 i anteckningarna).

(151) Den relativa biologiska effektiviteten av DLM och MHA uttryckt i ton diskuterades också. Degussa förklarar i sitt svar på kommissionens meddelande om invändningar att detta skedde med anledning av ett förslag från Degussa om att fastställa målpriset för MHA till 80 procent av målpriset för DLM (i Europa).

(152) Producenternas ständiga försök att bibehålla priserna (som Rhône-Poulenc nämnde som sitt främsta intresse, redogörelsen s. 5) framgår även av den förteckning som bifogades [...]* anteckningar med samma datum. Det är uppenbart att den prispress nedåt som konstaterades på mötet i Nice hade tvingat deltagarna att sänka sina mål. Målet på 6,20 tyska mark/kg ansågs inte längre vara realistiskt. För varje nationell marknad ([...]* alla dåvarande medlemsstater) visar anteckningarna: i) "målpriset" (Ziel Q3/93) i den nationella valutan och i tyska mark eller motsvarande, ii) "lägsta priset" i samma valutor för samma period, iii) vissa "aktuella" priser (UK, D, NL, F, ESP, I) och motsvarande pris för Alimet och Rhône-Poulencs flytande produkt (AT 88).

(153) "Målpriset" (som vid årets början fastställdes till 6,20 tyska mark) skulle nu bli 5,65 tyska mark och "lägsta" priset 5,50. Det verkar dock som om dessa priser senare sänktes ytterligare till 5,40 respektive 5,20 tyska mark(50).

(154) Nästa regelbundna möte som [...]* har sparat lika detaljerade anteckningar från(51) ägde rum i Berlin den 1-3 mars 1994. Priset hade börjat sjunka och man föreslog att en höjning skulle ske från och med maj/juni. En granskning gjordes av priserna på de europeiska nationella marknaderna utifrån enskilda kunder, nya priser och lägsta priser.

(155) I anslutning till mötet förbereddes och uppdaterades på samma sätt som i slutet av januari 1994 en prislista (med samma uppställning som den lista som bifogats tidigare rapporter) med ett bibehållet målpris på 5,40 tyska mark och motsvarande i andra valutor, men listan innehöll nya "bottenpriser" för varje nationell marknad. Sista spalten med rubriken "kommentarer" (Bemerkungen) visar ett antal handskrivna minimipriser med anmärkningen "Degussa avisera 5,50 fram till 15.5"(52).

(156) Ett nytt kvartalsmöte ägde rum i Königstein den 7 juni 1994(53) eller däromkring ([...]* anteckningar innehåller kommentarer om priser i Danmark, Italien, Spanien och Belgien). För Danmark lyder den korta anteckningen "Alle informiert, mündlich" (alla informerade, muntligen), förmodligen en hänvisning till kunder som förvarnats om kommande prishöjningar.

(157) Degussa offentliggjorde i rätt tid en prishöjning i hela Europa till 5,50 tyska mark i affärspressen (jordbrukstidningen "Ernährungsdienst") den 4 juni 1994. Även Rhône-Poulenc rapporterades ("Les Marchés" den 16 juni 1994) ha höjt sina priser både för metionin i pulverform och i flytande form (Rhodimet AT 88) med 10 procent(54).

(158) [...]* gjorde åter utförliga anteckningar som en förberedelse för trepartsmötet i november 1994(55). Prisläget i varje land sammanfattades, med kommentarer om enskilda kunder.

(159) I Tyskland (till exempel) låg marknadspriset på mellan 5,05 och 5,15 tyska mark. Hos en kund (Bela) var priset till och med lägre än 5,00 tyska mark och Rhône-Poulenc misstänktes för att ha sålt ryskt material till det företaget. Priserna i Frankrike ansågs tillfredsställande men kvantiteten "katastrofal".

(160) [...]* hänvisade till en prishöjning (förmodligen den som genomfördes sommaren 1994) och kommenterade att "målet" inte hade uppnåtts: bulkleveranser såldes för mindre än 5,0 tyska mark/kg. Den kortfattade kommentaren "uppdatera prislista" gjordes.

(161) [...]* tycks även ha träffat eller kontaktat Nippon Soda den 24 november 1994, strax före det stora mötet, och diskuterat priserna i Tyskland, Belgien, Nederländerna och Förenade kungariket(56).

(162) På det sista mötet där [...]* förde anteckningar(57) - det hölls på Hotel Juan Carlos I i Barcelona den 27-29 november 1994 - efter de vanliga diskussionerna om Ryssland, Kina och Novus, reflekterade deltagarna över sina tidigare misslyckanden för att skapa en strategisk syn på marknadsutvecklingen.

(163) En "stadig förbättring" av lönsamheten för metionin hade ägt rum mellan 1991 och 1993, men vinstmarginalerna sjönk 1994.

(164) [...]* observationer - och de andras ställningstaganden - dokumenterades på följande sätt:

"Tidigare: kompensation när ett problem var löst; ??

Vi är inte strategiska utan bara taktiska i enskilda fall;

Försäljarna avgör affärsverksamheten.

Jag är beredd att kompensera affärer som andra har förlorat: [...]*

Förslag: Kompensera alltid volymförluster 1995, bra läge eftersom Novus aktier är låga".

(165) Det var på det mötet volymkontrollsystemet granskades igen:

"1995 mål

[...]* förslag: Indexreglering som grundar sig på 1994 års försäljningsvolym (= 100 procent).

Samlas efter första kvartalet för att granska siffrorna efter andra kvartalet ...".

(166) Producenterna diskuterade även priserna på varje enskild marknad, eventuellt under ett separat möte(58). [...]* dokumenterade åter diskussionerna i detalj. [...]* på Rhône-Poulenc tänkte tillbaka på tidigare år med nostalgi:

"Det var aldrig några problem mellan [...]*(59) och mig; mycket reglerades i efterhand.".

(167) I Europa var nu det löpande priset 5,20 tyska mark. Ett nytt mål på 5,80 tyska mark avtalades och det skulle offentliggöras i affärspressen att det nya priset gällde från och med 1 januari 1995. (I Italien och Förenade kungariket skulle målpriserna och de lägsta priserna börja gälla "omedelbart, utan undantag!").

(168) Deltagarnas reaktion på Degussas förslag om kvoter finns inte dokumenterat. I sitt svar av den 9 september 1999 på kommissionens begäran om upplysningar (s. 21), hävdar Degussa att [...]* idé aldrig diskuterades. Företaget anför som skäl att det inte fanns någon anledning att göra det. Eftersom de tre deltagarna tillsammans bara stod för 65 procent av marknaden, skulle ett utbyte av sifferuppgifter ändå inte ge en exakt bild av marknaden. Degussa bekräftar denna ståndpunkt i svaret på kommissionens meddelande om invändningar.

(169) Även om deltagarna kanske aldrig införde ett volymfördelningssystem, så utbytte de regelbundet försäljningssiffror. Rhône-Poulenc nämner i sin redogörelse (s. 5) att de tre konkurrenterna under mötena "ofta utbytte försäljningssiffror som beräknades utifrån regioner eller land-för-land". Företaget tog senare tillbaka det uttalandet i sin kompletterande redogörelse, s. 5.

(170) Nippon Soda bekräftar dock att trepartsmöten i regel innebar (bland annat) ett utbyte av information angående leveranser av huvudmaterial för metionin, kapaciteter, anläggningarnas verksamhetsgrad och produktefterfrågan (kompletterande redogörelse, s. 12).

(171) Hos Degussa(60) fann man även en handskriven tabell med jämförelser av marknadsandelarna i procent för Novus, Rhône-Poulenc, Degussa, Nippon Soda och Sumitomo, internationellt och för varje region ([...]*) 1993, 1994 och 1995.

(172) Den tabell som Degussa hade sammanställt utifrån en datoriserad uppgiftsbas och som uppdaterades med jämna mellanrum visar hur många ton varje producent hade sålt på respektive nationell marknad. Även om Degussa påstår att uppgifterna om konkurrenterna kom från Degussas egna "interna" källor, antyder exaktheten i många siffror något annat, precis som det faktum att försäljningsuppgifter regelbundet utbyttes på mötena. Tabelluppställningarna delades ut inom Degussa av [...]* till [...]*, [...]* och [...]*, som alla deltog regelbundet i kartellmötena.

(173) Enligt Rhône-Poulenc (redogörelse, s. 5) fortsatte kartellmötena kvartalsvis fram till juli 1998.

(174) [...]* slutade som marknadschef för kosttillskott i oktober 1994 (när han blev ansvarig för affärsutvecklingen) och var tydligen inte med på fler möten. Det innebär att inga fler detaljerade anteckningar har påträffats för tiden efter mötet i Barcelona.

(175) Det är logiskt att anta, i brist på annan detaljerad dokumentation av mötena, att syftena och målen i stort sett fortsatte att vara de samma. (Nippon Soda hävdar på sidan 13 i sitt svar på begäran enligt artikel 11 av den 23 februari 2000(61) att de blev "mer ceremoniella" och att prissättningsåtgärder fungerade snarare genom ett ömsesidigt utbyte av information än genom att fasta priser fastställdes, men det finns inga dokumenterade uppgifter som bekräftar detta.)

(176) Rhône-Poulenc har å sin sida inkommit (kompletterande redogörelse, s. 18 och bilaga(62)) med instruktioner från ledningen om priser för 1997 som man hävdar visar målpriserna för de olika regionerna "inom räckvidden för de målpriser som man enades om på de möten som beskrivs". Även om mötena numera sågs som "vänskapsträffar" ingick fastställandet av målen i ceremonin liksom tidigare.

(177) Degussa för inte upp några möten på listan efter det möte som hölls den 13-14 oktober 1997 i Köpenhamn. Nippon Soda konstaterar dock att ännu ett möte hölls i Düsseldorf den 13 maj 1998 (s. 10 i deras svar(63)).

(178) Enligt Rhône-Poulenc (kompletterande redogörelse, s. 8-9(64)) hölls ytterligare tre möten under det sista året av kartellens verksamhet, mellan mötet i Köpenhamn i oktober 1997 och det sista mötet i Nancy den 4 februari 1999.

(179) I maj 1998 träffades Rhône-Poulenc [...]* Degussa [...]* och Nippon Soda [...]* i Frankfurt. (Nippon Soda säger att det var den 13 maj i Düsseldorf.) De två europeiska företagen förklarade för nykomlingarna på Nippon Soda hur det hade gått till på mötena fram till dess och informerade dem om att priserna måste höjas. Nippon Soda gick med på att följa alla prisinitiativ (Rhône-Poulencs kompletterande redogörelse, s. 8(65)).

5. KARTELLENS UPPHÖRANDE

(180) När [...]* hade lämnat Rhône-Poulenc hösten 1997 gav hans ersättare som [...]* ([...]*) ledningen (enligt Rhône-Poulenc) instruktioner om att upphöra med all kontakt med konkurrenterna. [...]* sammankallade [...]* (Degussa), [...]* (Novus), [...]* (Nippon Soda) och [...]* (Sumitomo) för att informera dem om dessa instruktioner (kompletterande redogörelse, s. 9(66)).

(181) [...]* karriär på RPAN blev kortlivad. När [...]* i mars 1998 blev [...]* lät han företagets chefer återuppta/fortsätta kommunikationen med konkurrenterna, men deras kvartalsmöten upphörde, förmodligen för att de var så uppenbara och därmed riskerade upptäckt. (Vid den tiden hade de amerikanska myndigheterna för antitrustbildning kommit tämligen långt i sina undersökningar av vitaminsektorn.)

(182) Rhône-Poulenc uppger att nästa möte ägde rum i Heidelberg i slutet av sommaren/början av hösten 1998, sedan priserna börjat falla efter första halvåret 1998. [...]* och [...]* deltog från Rhône-Poulenc, [...]* och [...]* representerade Degussa. De kom överens om att höja priserna. Nippon Soda deltog inte på mötet.

(183) På det senast kända mötet, på Mercure Hotel i Nancy den 4 februari 1999, deltog endast Degussa [...]* och Rhône-Poulenc [...]* igen. Däremot - påstår Nippon Soda - diskuterade [...]* och [...]* marknadsvillkoren under middagen samma kväll i Paris (svar på begäran enligt artikel 11, s. 12(67)). Enligt Rhône-Poulenc gjorde deltagarna på mötet i Nancy en uppskattning av [...]* marknadens sammanlagda storlek och producenternas respektive ställning. Degussas marknadsinformation var enligt Rhône-Poulenc "mycket bra". Man enades om ett målpris på 3,20 US-dollar/5,30 tyska mark.

(184) Förmodligen var det i samband med mötet i maj 1998 som man planerade att upphöra med "klubbmötena" och behålla de bilaterala kontakterna. Förutom de två mötena i Heidelberg och Köpenhamn mellan Degussa och Rhône-Poulenc, fortsatte [...]* och [...]* på Rhône-Poulenc att hålla regelbunden telefonkontakt med sina motparter på Nippon Soda.

(185) Kontakterna avslutades inte förrän i februari 1999 när högsta ledningen vid Rhône-Poulenc gav förnyade instruktionerna om att denna vana skulle upphöra. (Rhône-Poulencs kompletterande redogörelse, s. 10(68)).

DEL II - RÄTTSLIG BEDÖMNING

A. BEHÖRIGHET

(186) Ovan nämnda arrangemang var tillämpliga på alla metioninförbrukare i EES-länderna.

(187) EES-avtalet, med konkurrensregler som har utformats med EG-fördraget som förebild, trädde i kraft den 1 januari 1994. Beslutet omfattar därför tillämpandet av konkurrensreglerna i EES-avtalet (i synnerhet artikel 53.1) från och med datumet på de arrangemang som invändningarna riktar sig mot(69).

(188) I den mån arrangemangen har påverkat konkurrensen på den gemensamma marknaden och handeln mellan gemenskapens medlemsstater är artikel 81 i fördraget tillämplig. I den mån kartellverksamheten har påverkat handeln mellan EG- och Efta-länderna eller mellan Efta-länder som ingick i EES, är artikel 53 i EES-avtalet tillämplig.

(189) Om ett avtal eller förfarande endast påverkar handeln mellan medlemsstaterna i gemenskapen behåller kommissionen sin behörighet och tillämpar artikel 81 i fördraget. Om ett avtal däremot endast påverkar handeln mellan Efta-staterna har Eftas övervakningsmyndighet (ESA) exklusiv behörighet och kommer att tillämpa konkurrensreglerna i artikel 53 i EES-avtalet(70).

(190) I detta ärende har kommissionen enligt artikel 56 i EES-avtalet behörighet att tillämpa både artikel 81.1 i fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet, eftersom kartellen avsevärt har påverkat handeln mellan gemenskapens medlemsstater(71).

B. TILLÄMPNING AV ARTIKEL 81 I EG-FÖRDRAGET OCH ARTIKEL 53 I EES-AVTALET

1. ARTIKEL 81.1 I EG-FÖRDRAGET OCH ARTIKEL 53.1 I EES-AVTALET

(191) Artikel 81.1 i EG-fördraget förbjuder, som oförenliga med den gemensamma marknaden, alla avtal mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som kan påverka handeln mellan medlemsstater och som har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen inom den gemensamma marknaden, särskilt sådana som innebär att inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indirekt fastställs, produktion, marknader, begränsas eller kontrolleras, och marknader eller inköpskällor delas upp.

(192) Artikel 53.1 i EES-avtalet (utformat med artikel 81.1 i EG-fördraget som förebild) innehåller ett liknande förbud. Hänvisningen i artikel 81.1 till handel "mellan medlemsstaterna" har dock ersatts med en hänvisning till handel "mellan avtalsslutande parter" och hänvisningen till konkurrens "inom den gemensamma marknaden" har ersatts med en hänvisning till konkurrens "inom det territorium som omfattas av detta avtal".

2. AVTAL OCH SAMORDNADE FÖRFARANDEN

(193) Artikel 81.1 i avtalet och artikel 53 i EES-avtalet förbjuder avtal, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden.

(194) Ett avtal kan anses föreligga när parterna ansluter sig till en gemensam plan som begränsar eller kan begränsa deras kommersiella handlingsfrihet genom att fastställa riktlinjerna för deras ömsesidiga handlande eller avstående från att handla på marknaden. Det måste inte vara skriftligt, inga formaliteter är nödvändiga och det krävs inga avtalsenliga sanktioner eller förfaranden för att genomföra avtalet. Avtalsföremålet kan vara uttryckligt eller underförstått och följa av parternas handlande.

(195) I sin dom i de förenade målen T-305/94 etc., Limburgse Vinyl Maatschappij NV m.fl. mot Europeiska kommissionen(72), konstaterade förstainstansrätten att "Det framgår av fast rättspraxis att det är fråga om avtal i den mening som avses i artikel 85.1 i fördraget så snart de aktuella företagen har gett uttryck för sin gemensamma vilja att agera på marknaden på ett bestämt sätt."

(196) I artikel 81 i fördraget(73) görs en åtskillnad mellan begreppen "samordnade förfaranden" och "avtal mellan företag" eller "beslut av företagssammanslutningar". Syftet är att låta förbuden i denna artikel gälla en form av samordning mellan företag som, utan att det har lett fram till att ett egentligt avtal medvetet har ingåtts, ersätter den fria konkurrensens risker med ett praktiskt inbördes samarbete(74).

(197) De kriterier för samordning och samarbete som fastställts i domstolens rättspraxis kräver på intet sätt att en egentlig "plan" har utarbetats, utan skall tolkas utifrån grundtanken i fördragets konkurrensregler, enligt vilken varje näringsidkare på ett självständigt sätt skall avgöra vilken politik han avser att följa inom den gemensamma marknaden. Detta krav på självständighet utesluter visserligen inte rätten för företagen att på ett förnuftigt sätt anpassa sig till konkurrenternas konstaterade eller förväntade beteende. Självständighetskravet hindrar dock bestämt varje sådan direkt eller indirekt kontakt mellan företag som har till syfte eller resultat antingen att påverka en aktuell eller potentiell konkurrents beteende på marknaden eller att orientera en sådan konkurrent om det beteende på marknaden som det ifrågavarande företaget har beslutat sig för - eller överväger - att självt iaktta(75).

(198) Ett sådant beteende kan således såsom "samordnat förfarande" omfattas av artikel 81.1, även om parterna inte i förväg har antagit en gemensam plan för sitt beteende på marknaden utan endast antar eller ansluter sig till i hemlighet uppgjorda förfaranden som underlättar samordningen av deras affärsbeteende(76).

(199) Även om begreppet samordnat förfarande enligt betydelsen i artikel 81.1 inte bara förutsätter samordning utan även ett beteende på marknaden till följd av samordningen som har föranletts av denna, kan det såvida motsatsen inte bevisas antas att företag som deltar i det samordnade förfarandet och som fortsätter att vara aktiva på marknaden tar hänsyn till de uppgifter som de har lämnat till varandra när de bestämmer sitt beteende på marknaden. Detta gäller i än högre grad när samordningen har skett regelbundet under en lång period(77).

(200) Kommissionen är inte tvungen att karaktärisera en långvarig komplex överträdelse som antingen den ena eller den andra formen av rättsstridigt beteende. Begreppen avtal och samordnade förfaranden är rörliga och kan överlappa varandra. Realistiskt sett kanske det inte ens är möjligt att göra en sådan åtskillnad, eftersom en överträdelse kan uppvisa drag hos båda dessa former av förbjudet beteende, medan vissa av dess yttringar kan beskrivas snarare som det ena än det andra. Det vore dock onaturligt att dela upp ett sådant fortlöpande beteende, som karakteriseras av ett enda syfte, genom att behandla det som ett antal separata överträdelser. En kartell kan därför vara ett avtal och ett samordnat förfarande på samma gång. I artikel 81 fastslås inte någon särskild kategori för en komplex överträdelse av detta slag(78).

(201) Förstainstansrätten konstaterar i sin dom PVC II att "När det gäller en komplex överträdelse, i vilken flera producenter varit inblandade under lång tid och som syftat till att åstadkomma en gemensam reglering av marknaden, kan det inte krävas att kommissionen, i förhållande till varje företag och vid varje tidpunkt, skall kunna kvalificera överträdelsen som antingen avtal eller samordnat förfarande, i synnerhet som artikel [81] i fördraget under alla omständigheter omfattar båda dessa slag av överträdelse"(79).

(202) Ett "avtal" i den mening som avses i artikel 81.1 i fördraget kräver inte samma säkerhet som är nödvändig för att rent civilrättsligt kunna hävda ett affärsavtal. För en komplex kartell med lång varaktighet kan begreppet "avtal" dessutom tillämpas inte bara på varje övergripande plan eller på de villkor som man uttryckligen enats om, utan också på genomförandet av det man kommit överens om på grundval av samma mekanismer och i strävan efter ett gemensamt syfte.

(203) Även om en kartell är ett gemensamt företag kan varje deltagare i avtalet ha en särskild roll. En eller flera deltagare kan ha en dominerande ledarroll. Det kan förekomma interna konflikter och schismer eller rent av fusk, men detta hindrar inte att arrangemanget från att utgöra ett avtal/samordnat förfarande i den mening som avses i artikel 81.1 i EG-fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet, när det finns ett enda gemensamt och fortlöpande mål. En kartell kan betraktas som en enda fortlöpande överträdelse under den tid den varar. Avtalet kan också variera från en tid till en annan, eller så kan dess mekanismer anpassas eller förstärkas för att beakta nya tendenser.

(204) När det rör sig om en långvarig, komplex kartell, där olika, på varandra följande samordnade förfaranden och ingångna avtal finns med i en rad ansträngningar från företagens sida för att uppnå det gemensamma målet med att hindra eller snedvrida konkurrensen, kan kommissionen betrakta dem som en enda fortlöpande överträdelse. Förstainstansrätten konstaterar i mål T-7/89 Hercules mot kommissionen(80) att det vore onaturligt att dela upp ett sådant fortlöpande beteende, som karakteriseras av ett enda syfte, genom att behandla det som ett antal separata överträdelser: "[företagen] deltog faktiskt - i åratal - i ett komplex av integrerade system som utgör en enda överträdelse, vilken successivt konkretiserade sig genom såväl rättsstridiga avtal som rättsstridiga samordnade förfaranden".

(205) Det faktum att varje deltagare i en kartell kan ha en roll som lämpar sig för dess egna specifika förutsättningar undantar inte företaget från ansvar för hela överträdelsen, och då även för handlingar som utförs av andra deltagare fast med samma olagliga syfte och samma negativa effekter på konkurrensen. Ett företag som deltar i det gemensamma olagliga arrangemanget genom handlingar som bidrar till att det gemensamma målet uppnås är under hela den tid som det deltar i det gemensamma systemet lika ansvarigt för handlingar som begås av andra deltagare i samma överträdelse. Detta gäller definitivt då det slagits fast att det aktuella företaget var medvetet om de andra deltagarnas olagliga uppträdande eller rimligtvis kunde ha förutsett eller varit medvetet om det och ändå var berett att ta risken att delta(81).

3. EN ENDA FORTLÖPANDE ÖVERTRÄDELSE

(206) Från februari 1986 till februari 1999 finns det mycket som bevisar att det förekom ett enda och fortlöpande samförstånd på EES-marknaden för metionin mellan Aventis, Nippon Soda och Degussa som tillsammans står för cirka 60 procent av marknaden. Parterna konstaterade att de var beredda att agera gemensamt på marknaden och antog en gemensam plan för att undvika ett individuellt affärsbeteende hos var och en. Överenskommelsen om att anta denna plan för att begränsa konkurrensen kan därför dateras till februari 1986 eller tidigare. Samförståndet hade ett enda konkurrensbegränsande ekonomiskt syfte: att förhindra priskonkurrens genom att enas om målpriser och prishöjningar.

(207) Rhône-Poulenc, Nippon Soda och Degussa anslöt sig till planen som utvecklades och genomfördes under en trettonårsperiod, genom ett komplex av hemliga avtal, särskilda avtal och/eller samordnade förfaranden, i en gemensam strävan att utesluta konkurrens sinsemellan. Deltagarna i dessa rättsstridiga beteenden visste, eller borde ha vetat, att de ingick i en övergripande plan i detta gemensamma olovliga syfte(82).

(208) Mot bakgrund av den gemensamma plan och det gemensamma mål som producenterna ständigt eftersträvade för att få konkurrensen inom metioninindustrin att upphöra anser kommissionen att det aktuella beteendet utgör en enda fortlöpande överträdelse av bestämmelserna i artikel 81.1 i EG-fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet. Arrangemangen beskrivs i detalj i den del av beslutet som rör de faktiska omständigheterna. Beskrivningen kompletteras av de omfattande och tydliga bevis som texten systematiskt hänvisar till. Det aktuella beteendet innebär därför en enda fortlöpande överträdelse mot artikel 81.1 i EG-fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet.

(209) Även om arrangemangen mellan producenterna mycket väl kan sägas innehålla allt som kännetecknar ett fullständigt "avtal", skulle vissa faktiska delar av det olagliga beteendet kunna beskrivas som ett samordnat förfarande, om det vore lämpligt att göra det.

(210) I sitt svar på meddelandet om invändningar bemöter Degussa kommissionens påstående om att en fortlöpande överträdelse har ägt rum sedan 1986, även om "toppmötena" (t.ex. möten på högsta nivå mellan divisionscheferna) upphörde 1988, eftersom de "tjänstemannamöten" som var mer vanligt förekommande inte avbröts utan fortsatte. Degussa hävdar att det var omöjligt att fatta beslut och ingå avtal på "tjänstemannanivå" efter att mötena på högsta nivå hade upphört. Degussa förklarar vidare bestämt att kommissionen inte lyckats påvisa ett kontinuerligt samband mellan de båda möteskategorierna, inte heller vem som skulle ha deltagit i de nämnda mötena på "tjänstemannanivå".

(211) Enligt Degussa upphörde mötena i slutet av 1988 och Degussa deltog inte i överträdelsen förrän på mötet som ägde rum i mitten på 1992(83).

(212) Mot bakgrund av skälen 95 till 125 förkastas argumentet om att det saknades kontinuitet i det olagliga systemet mellan 1988 och 1992. I skäl 97 konstateras att deltagarna aldrig visade att de hade för avsikt att låta arrangemangen upphöra och att kartellen aldrig stoppades. Det framgår i stället av skälen 95 till 125 att deltagarna fortsatte att delta i möten under 1989, 1990 och 1991 utan att offentligt ta avstånd från det som försiggick där. Med tanke på de tidiga mötenas konkurrensbegränsande karaktär, bristen på sådant som bevisar att mötesdeltagandet skedde utan konkurrensbegränsande avsikter konstateras att det olagliga systemet i själva verket fortsatte(84). Frågan om huruvida avtalen och/eller de samordnade förfarandena genomfördes i praktiken behandlas under skälen 278-281.

4. KONKURRENSBEGRÄNSNINGAR

(213) I artikel 81.1 i EG-fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet nämns uttryckligen att avtal som begränsar konkurrensen är sådana som

- direkt eller indirekt fastställer försäljningspriser eller andra affärsvillkor,

- begränsar eller kontrollerar produktionen,

- delar upp marknader eller inköpskällor.

(214) I det komplex av överenskommelser och arrangemang som avses i detta ärende, kan följande relevanta inslag identifieras i syfte att fastställa en överträdelse av artikel 81.1 i fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet:

- Överenskommelser om målpriser och minimipriser.

- Överenskommelser om samordnade prishöjningar.

- Samordnat införande av sådana prishöjningar på olika marknader.

- Utbyte av information om försäljningssiffror i syfte att bevaka de erövrade marknadsandelarna.

- Samordnad prissättning för enskilda kunder.

- Samordnad begränsning, förebyggande eller "hejdande" av import från länder utanför gemenskapen för att garantera prishöjningarnas framgång.

- Deltagande i regelbundna möten och andra kontakter för att enas om restriktionerna ovan och införa och/eller ändra dem när så krävs.

(215) Denna typ av arrangemang har till syfte att begränsa konkurrensen i den mening som avses i artikel 81.1 i EG-fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet. Priset är det främsta konkurrensmedlet och producenternas syfte med all samverkan och alla mekanismer var slutligen att till sin egen fördel höja priserna över den nivå som skulle ha fastställts genom fri konkurrens.

(216) För att kunna konstatera att artikel 81.1 i EG-fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet är tillämpliga är det inte nödvändigt att beakta avtalets rent faktiska effekter på konkurrensen när det väl har konstaterats att syftet med avtalet var att begränsa konkurrensen(85).

(217) Kartellen hade dock en begränsande effekt på konkurrensen. De målpriser och prishöjningar, som var kartellens främsta mål, avtalades, aviserades kunderna och genomfördes i hela EES-området.

(218) Degussa och Nippon Soda hävdar i sina svar på meddelandet om invändningar att kommissionen inte har lyckats bevisa att det gav en begränsande effekt på konkurrensen. Arrangemangens begränsande effekt påvisas i detalj i skälen 271-291 nedan.

5. PÅVERKAN PÅ HANDELN MELLAN GEMENSKAPENS MEDLEMSSTATER OCH MELLAN EES-AVTALETS PARTER

(219) Det fortlöpande avtalet mellan producenterna hade en avsevärd påverkan på handeln mellan gemenskapens medlemsstater och mellan EES-avtalets parter.

(220) Artikel 81.1 i EG-fördraget avser avtal som inverkar negativt på upprättandet av en enhetlig marknad mellan medlemsstaterna, antingen genom att dela upp de nationella marknaderna eller genom att påverka konkurrensstrukturen på den gemensamma marknaden. På liknande sätt gäller artikel 53.1 i EES-avtalet avtal som inverkar negativt på genomförandet av ett enhetligt Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde.

(221) Det påvisas under rubriken "handel inom gemenskapen" ovan (skäl 50), att metioninmarknaden präglas av en omfattande handel mellan medlemsstaterna. Det förekom även en betydande handel mellan gemenskapen och Efta-medlemmarna i EES-området. Norge importerar 100 procent av sitt metioninbehov, i första hand från gemenskapen, och det samma gällde Österrike, Finland och Sverige före anslutningen.

(222) Tillämpningen av artikel 81.1 i fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet på en kartell är dock inte begränsad till den del av medlemmarnas försäljning som inbegriper varutransport från en stat till en annan. För att bestämmelserna skall vara tillämpliga är det inte heller nödvändigt att påvisa att varje aktörs deltagande, i motsats till kartellen i sin helhet, har påverkat handeln mellan medlemsstaterna(86).

(223) I detta ärende omfattade kartellens arrangemang mer än två tredjedelar av all handel inom EG och EES i denna viktiga industribransch. Förekomsten av överenskommelser om prissättning och en kvotmekanism måste ha, eller har sannolikt, inverkat på handelsutbytet(87).

6. KONKURRENSREGLER TILLÄMPLIGA PÅ ÖSTERRIKE, FINLAND, NORGE OCH SVERIGE

(224) EES-avtalet trädde i kraft den 1 januari 1994. Den enda bestämmelse som före det datumet var tillämplig på dessa förfaranden under kartellens verksamhetsperiod var artikel 81 i EG-fördraget. Artikel 81 omfattar inga konkurrensbegränsningar genom kartellarrangemang i Österrike, Finland, Island, Liechtenstein, Norge och Sverige (Eftas medlemsstater före den 1 januari 1994).

(225) Under perioden 1 januari till 31 december 1994 var bestämmelserna i EES-avtalet tillämpliga på Eftas sex medlemsstater. Kartellen stred därför både mot artikel 53.1 i EES-avtalet och artikel 81.1 i EG-fördraget och kommissionen är behörig att tillämpa båda bestämmelserna. Begränsningen av konkurrensen i de sex Efta-staterna under denna ettårsperiod omfattas av artikel 53.1 i EES-avtalet.

(226) Sedan Österrike, Finland och Sverige anslutit sig till gemenskapen den 1 januari 1995 blev artikel 81.1 i fördraget tillämplig på kartellen, i den mån kartellen påverkade konkurrensen på dessa marknader. Kartellens verksamhet i Norge fortsatte att strida mot artikel 53.1 i EES-avtalet.

(227) Det innebär i praktiken att kartellens verksamhet i Österrike, Finland, Norge och Sverige har omfattats av EES-avtalets och/eller gemenskapens konkurrensregler sedan den 1 januari 1994.

C. MOTTAGARE AV BESLUTET

1. TILLÄMPLIGA PRINCIPER

(228) För att kunna identifiera de parter som detta beslut riktar sig till är det nödvändigt att fastställa vilka juridiska personer som är ansvariga för överträdelsen.

(229) Föremål för gemenskapens och EES konkurrensregler är "företaget", ett begrepp som inte är identiskt med uppfattningen av ett bolags rättssubjekt inom den nationella handelsrätten eller skatterätten. Begreppet "företag" definieras inte i fördraget. Det kan dock avse varje juridisk person som bedriver näringsverksamhet.

(230) Det är beroende på omständigheterna möjligt att betrakta hela gruppen eller enskilda underkoncerner eller dotterbolag som det relevanta "företaget" i den mening som avses i artikel 81 i fördraget och artikel 53 i EES-avtalet. Det är i det avseendet, för att avgöra om ett moderbolag kan hållas ansvarigt för ett dotterbolags rättsstridiga beteende, nödvändigt att fastställa om dotterbolaget "inte självständigt bestämmer sitt uppträdande på marknaden, utan i huvudsak tillämpar instruktioner som det får av moderföretaget"(88). I målen AEG-Telefunken(89) och BPB Industries(90), fastställde domstolen att ett helägt dotterbolag i princip med nödvändighet följer den politik som fastläggs av moderbolaget.

(231) I målet Stora Kopparbergs Bergslags AB(91), fastställde domstolen förstainstansrättens dom enligt vilken ett moderbolag hölls ansvarigt för dotterbolagets uppträdande, och det konstaterades att "förstainstansrätten mot bakgrund av att det rörde sig om ett helägt dotterbolag med rätta [kunde] anta att moderbolaget faktiskt hade ett avgörande inflytande över dotterbolagets agerande, eftersom den (...) konstaterade att klaganden under det administrativa förfarandet (...) [hade uppgett] sig vara kommissionens enda motpart beträffande den ifrågavarande överträdelsen". Det bekräftar antagandet att moderbolaget till ett helägt dotterbolag utövar ett avgörande inflytande över dotterbolagets uppträdande. I det citerade målet bekräftas giltigheten i detta antagande genom ytterligare en indikation, det vill säga moderbolagets uppträdande.

(232) När det konstateras att en överträdelse av artikel 81.1 i EG-fördraget och/eller artikel 53.1 i EES-avtalet har begåtts under en viss tidsperiod är det nödvändigt att identifiera den fysiska eller juridiska person som var ansvarig för företagets verksamhet vid tiden för överträdelsen.

(233) När ett företag begår en överträdelse enligt artikel 81.1 i EG-fördraget och/eller artikel 53.1 i EES-avtalet och senare gör sig av med de tillgångar som var ett medel för överträdelsen och därmed drar sig tillbaka från marknaden i fråga kommer det berörda företaget fortfarande att hållas ansvarigt för överträdelsen under den aktuella perioden, om det fortfarande existerar(92).

2. MOTTAGARNA AV DETTA BESLUT

(234) I det här fallet har Rhône-Poulenc bytt rättslig form sedan företagets delaktighet i överträdelsen har upphört eller antas ha upphört.

(235) En ändrad rättslig form eller företagsidentitet befriar dock inte ett företag från dess skyldighet att böta för konkurrensbegränsande uppträdande. Skyldigheten att betala böter överförs sålunda till efterföljaren då den företagsenhet som begick överträdelsen har upphört att existera i rättslig bemärkelse.

(236) Det beror på att subjektet för konkurrensreglerna i EG-fördraget (och EES-avtalet) är företaget - ett begrepp som inte nödvändigtvis är identiskt med begreppet juridisk person i nationell affärs-, företags- eller skattelagstiftning.

(237) Begreppet "företag" definieras inte i EG-fördraget. Det kan avse varje enhet inom kommersiell verksamhet. När det gäller ett stort multinationellt bolag kan det komplexa nätverket av ägande och aktieägande och uppdelningen, av ledningsmässiga skäl, av koncernens verksamhet i olika operativa och funktionella avdelningar och/eller geografiska områden som inte nödvändigtvis överensstämmer med bolagets struktur, ge upphov till problem. Förstainstansrätten har konstaterat att "artikel 81.1 i fördraget riktar sig till ekonomiska enheter som var och en består av en enhetlig organisation med personal, materiella och immateriella tillgångar, och som på ett varaktigt sätt eftersträvar ett bestämt ekonomiskt mål, av det skälet att en sådan organisation kan medverka till en överträdelse av det slag som avses i denna bestämmelse"(93).

(238) Eftersom subjektet för konkurrensreglerna är företagen, förutsätter genomförandet av reglerna och åläggandet och indrivningen av böterna att en juridisk person identifieras som är ansvarig för företagets uppförande och som förfarandet kan riktas till.

(239) Förstainstansrätten konstaterade i mål T-6/89, Enichem Anic mot Europeiska kommissionen(94), att det när företaget och den person som ledde företagets verksamhet har upphört att existera i rättslig bemärkelse sedan överträdelsen begicks, först måste klargöras vilka fysiska och mänskliga element som bidrog till att överträdelsen begicks, sedan måste den person identifieras som nu leder verksamheten.

(240) Den juridiska person som åläggs böter kan därför vara en annan än den som existerade när överträdelsen begicks.

(241) I ärendet Rhône-Poulenc, så som påpekas i skälen 10-17, innebär företagets sammanslagning med Hoechst för att bilda Aventis att ansvaret övergår till den nya enheten. Det finns en tydlig kontinuitet mellan Rhône-Poulenc och den nya enhet som den har inordnats under. Rhône-Poulenc upphörde att existera i rättslig bemärkelse och dess juridiska person och även dess fysiska och mänskliga element överfördes till Aventis SA.

(242) Bortsett från ansvarsföljden mellan Rhône-Poulenc och Aventis (som behandlas ovan) måste även frågan behandlas om ansvaret skall tillskrivas dotterbolaget eller dess moderbolag. Kommissionen har riktat sitt meddelande om invändningar både till Aventis SA och till AAN.

(243) I den frågan anser Aventis SA att det slutliga beslutet endast bör riktas till dess dotterbolag AAN, tidigare RPAN. Som stöd för detta anger Aventis(95) att AAN och dess dotterbolag utgör en självständig underkoncern till koncernen Rhône-Poulenc (numera Aventis) och att engagemanget från det slutliga moderbolaget Aventis SA begränsas till utövandet av de kontrollfunktioner som är brukliga bland majoritetsaktieägarna. Vidare menar Aventis att man genom att rikta beslutet till AAN skulle undvika att i onödan äventyra Hoechst AG:s rykte (som Rhône-Poulenc slogs samman med i december 1999) liksom Aventis SA:s rykte (det slutliga moderbolaget för den sammanslagna enheten). Aventis anser också att när det är så uppenbart att en viss underkoncern inom en företagskoncern är tilldelad och åtar sig ansvaret för en viss affärsverksamhet, kan kommissionen inte ha rätt att välja om beslutet skall riktas till moderbolaget eller till de ansvariga dotterbolagen inom koncernen. Slutligen anger Aventis SA att företaget strax efter det att det mottagit meddelandet om invändningar informerade kommissionen om att beslutet borde ha riktat sig till AAN och därför anser Aventis SA att företaget under hela förfarandets gång har hävdat att det inte var den rätta mottagaren av beslutet.

(244) RPAN (numera AAN) var den enhet inom Rhône-Poulenc som ansvarade för metioninverksamheten under hela överträdelseperioden. Genom de faktiska omständigheterna har företagets direkta delaktighet i kartellen bevisats och inte bestritts. Kommissionen anser dock att både RPAN (numera AAN) och Rhône-Poulenc (numera Aventis) kan hållas ansvariga för uppträdandet under överträdelseperioden. Förutom att Rhône-Poulenc SA (och senare Aventis SA) var RPAN:s enda aktieägare under hela överträdelseperioden (se skälen 230 och 231), har företaget under det administrativa förfarandet varit kommissionens enda samtalspartner (som inkommit med två redogörelser) som självmant kontaktade kommissionen innan det erhöll meddelandet om invändningar. Företaget har inte vid något tillfälle förnekat att det kände till de karteller som RPAN var direkt involverad i, och det har inte vid något tillfälle innan det erhöll meddelandet om invändningar bestritt anklagelserna om överträdelsen.

(245) Dessutom har både Aventis SA och AAN under hela förfarandet företrätts av Aventis juridiska ombud. Den juridiska rådgivaren för Aventis SA och Aventis Animal Nutrition SA informerade den 21 december 2001 kommissionen att företagen skulle inkomma med ett gemensamt svar på kommissionens meddelande om invändningar.

(246) Det bör även påpekas att RPAN var direkt knutet till Rhône-Poulencs enhet för djurhälsa och växthälsa (numera Aventis Agriculture), ett helägt dotterbolag, och rapporterade direkt till detta. Rhône-Poulencs enhet för djurhälsa och växthälsa följde i sin tur instruktionerna från Rhône-Poulenc, det slutliga moderbolaget som ansvarade för koncernens ledning: företagets [...]*, [...]* (som senare flyttade till Aventis Agriculture) ingår även i Rhône-Poulencs (numera Aventis) direktion.

(247) Mot bakgrund av ovanstående anser kommissionen att även Aventis SA (tidigare Rhône-Poulenc) kan hållas ansvarigt för dotterbolagets uppträdande under hela överträdelseperioden. Med tanke på omständigheterna i ärendet anses det lämpligt att rikta beslutet både till AAN och till Aventis SA. De skall betraktas som solidariskt ansvariga för eventuella böter.

(248) Enda frågan i Degussas fall gäller ansvarsövertagandet. Innan Degussa slogs samman med Hüls AG 1988 för att bilda Degussa-Hüls AG var Degussa AG (Frankfurt am Main) det företag som var direkt involverat i kartellens arrangemang. Genom koncentrationen med Hüls upphörde Degussa AG (Frankfurt am Main) att existera i rättslig bemärkelse och dess ansvar och verksamhet överfördes till den nya enheten Degussa-Hüls AG. Den sammanslagning som följde av Degussa-Hüls och SKW Trostberg AG som bildade Degussa AG (Düsseldorf) 2001 innebar att ansvaret övergick till den nya enhet som företaget hade inordnats under. Beslutet kommer därför att riktas till Degussa AG.

(249) Degussa hävdar att kommissionen vid beräkningen av bötesbeloppet bör ta hänsyn till den ekonomiska storleken på det "gamla" Degussa AG (Frankfurt am Main), eftersom de följande sammanslagningarna inte förändrade företagets ställning på metioninmarknaden. De berörda företagens faktiska effekter på den relevanta marknaden, med hänsyn till deras ekonomiska storlek behandlas i skälen 297 och följande.

(250) Det är ett vedertaget faktum att Nippon Soda deltog självständigt och direkt i kartellen. Det innebär att koncernen i sin helhet bär ansvaret för överträdelsen och därmed är mottagare av detta beslut.

D. ÖVERTRÄDELSENS VARAKTIGHET

(251) Trots att det förekom bilaterala kontakter mellan metioninproducenterna före det första multilaterala mötet, begränsar kommissionen i ärendet sin bedömning enligt artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet samt anhållan om eventuella böter till perioden efter februari 1986 då det första kända multilaterala kartellmötet ägde rum. (Se skälen 82-85).

(252) Det framgår av den dokumentation och information som Nippon Soda lämnat att det var på detta första multilaterala kartellmöte som deltagarna på divisionsnivå kom överens om att fastställa kvoter, sätta priser och hålla regelbundna möten både på "toppnivå" och på "tjänstemannanivå".

(253) Rhône-Poulenc, Degussa och Nippon Soda var delaktiga i avtalet. Rhône-Poulenc bekräftar, om än med mindre precision än Nippon Soda, att kartellen bör ha uppstått ungefär i mitten på 1980-talet (Rhône-Poulenc anger 1985). Utifrån den detaljerade redogörelse och de dokument som inkommit från Nippon Soda om kartellens verksamhet under 1980-talet kan kommissionen fastställa tiden för kartellens uppkomst till februari 1986 (se skälen 82-85). Degussa hävdar att företaget inte deltog i överträdelserna förrän i mitten av 1992. Företaget medger endast två möten innan dess och hävdar att dessa saknade samband med "toppmötena" (se skälen 124-125). Kommissionen kan inte godta den versionen av händelserna. Det konstateras tydligt i den del av beslutet som rör de faktiska omständigheterna att Degussa var delaktig i överträdelsen redan i början av 1986 (se bland annat skälen 82-89, 96-121).

(254) Det bör påpekas att kartellen i den mån den berörde Österrike, Finland, Norge och Sverige inte stred mot konkurrensreglerna innan EES-avtalet trädde i kraft den 1 januari 1994.

(255) De ursprungliga kartellmötena ("toppmötena" som hölls en eller två gånger om året) upphörde i sin ursprungliga form i slutet av 1988 (sedan en medlem hade meddelat att den skulle lämna arrangemangen), men bevisen i kommissionens akt visar tydligt att de övriga parterna aldrig uttryckte några avsikter om att sluta med arrangemangen, utan kartellens verksamhet fortsatte oförändrad fram till februari 1999, tvärtemot vad Degussa och Aventis hävdar.

(256) Det konstateras i den del av beslutet som rör de faktiska omständigheterna att den förändrade situation som uppstod i och med att en medlem lämnade arrangemangen och Monsantos inträde på marknaden med sin analoga flytande produkt kan ha krävt att de övriga parterna anpassade sin samverkan, men systemets grundläggande struktur behölls och till och med utvecklades för att möta de förändrade villkoren. Det innebär inte att en ny kartell bildades utan visar bara den organiska utvecklingen av ett komplext samverkanssystem.

(257) Kartellen fortsatte fram till februari 1999. Även om trepartsmötena mellan Degussa, Rhône-Poulenc och Nippon Soda upphörde i mitten av 1998 upphörde inte kontakten (om den nu förmodas ha upphört) förrän i februari 1999 (mötet den 4 februari 1999 i Nancy).

(258) Degussa hävdar att kommissionen borde betrakta mötet i Köpenhamn 1997 som det sista datumet för överträdelsen, för Degussas vidkommande. Dessutom anför Degussa i sitt svar på meddelandet om invändningar att kommissionen inte har lyckats ange exakt hur länge den anser att Degussa var engagerad i kartellen. Företaget tolkar det som att kommissionen påstår att Degussa deltog fram till mitten av 1998.

(259) Dessa argument måste kommissionen tillbakavisa. För det första förklarar kommissionen tydligt i punkterna 61 och 99 i sitt meddelande om invändningar (den tyska versionen) att den anser att Degussa deltog i överträdelserna fram till februari 1999. Företaget kan därför inte hävda att dess rätt att försvara sig skulle kränkas om kommissionen ansåg att Degussa hade deltagit i kartellen längre än till mitten av 1998. För det andra har kommissionen visat tillräckligt tydligt att Degussa rent faktiskt fortsatte att delta ända tills kartellens förmodade upphörande i februari 1999 (se skälen 182-185).

E. KORRIGERANDE ÅTGÄRDER

1. ARTIKEL 3 I FÖRORDNING NR 17

(260) När kommissionen konstaterar en överträdelse av artikel 81.1 i EG-fördraget eller artikel 53.1 i EES-avtalet kan den enligt artikel 3 i förordning nr 17(96) ålägga de berörda företagen att upphöra med överträdelsen.

(261) I det här fallet har kommissionen i sitt meddelande om invändningar konstaterat att det inte har gått att med säkerhet fastställa att överträdelsen har upphört.

(262) Aventis poängterar i sitt svar på meddelandet om invändningar att företaget har övertygat sig om att AAN:s engagemang i olagliga metioninavtal upphörde helt i början av februari 1999, några månader innan företaget närmade sig kommissionen för att avslöja metioninkartellen. Nippon Soda poängterade att det slutade delta i februari 1999. Degussa hävdar att det slutade delta 1997.

(263) Trots dessa iakttagelser, och för att undvika eventuella tvivel, är det nödvändigt att ålägga de företag, som fortfarande är aktiva på metioninmarknaden och som detta beslut riktar sig till, att upphöra med överträdelsen, om de inte redan har gjort det, och hädanefter avstå från dylika avtal, samordnade förfaranden eller beslut av en sammanslutning med samma eller liknande syfte.

2. ARTIKEL 15.2 I FÖRORDNING NR 17

ALLMÄNNA VILLKOR

(264) Enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 får kommissionen ålägga företag och företagssammanslutningar böter om lägst ettusen och högst en miljon beräkningsenheter, eller ett högre belopp som dock inte får överstiga tio procent av föregående räkenskapsårs omsättning för varje företag som har deltagit i överträdelsen genom att uppsåtligen eller av oaktsamhet överträda bestämmelserna i artikel 81.1 i EG-fördraget och/eller artikel 53.1 i EES-avtalet.

(265) När bötesbeloppet fastställs skall kommissionen ta hänsyn till alla relevanta omständigheter och särskilt till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått, de två kriterier som uttryckligen anges i artikel 15.2 i förordning nr 17.

(266) En individuell bedömning kommer att göras av den roll som varje företag som deltagit i överträdelsen har haft. Kommissionen kommer att låta de ålagda böterna avspegla eventuella försvårande eller förmildrande omständigheter och tillämpa meddelandet om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden(97) så som sig bör.

(267) I sin bedömning av hur allvarlig överträdelsen är tar kommissionen hänsyn till dess art, dess faktiska inverkan på marknaden, om denna kan mätas, samt storleken på den relevanta marknaden. Den roll som varje företag haft i överträdelsen bedöms individuellt.

BÖTESBELOPPET

(268) Kartellen innebar en avsiktlig överträdelse av artikel 81.1 i EG-fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet: med full vetskap om åtgärdernas begränsande karaktär och deras olaglighet samverkade ledande metioninproducenter för att skapa ett hemligt och institutionaliserat system i syfte att begränsa konkurrensen inom en viktig industrisektor.

1. Grundbelopp

(269) Grundbeloppet fastställs utifrån överträdelsens allvar och varaktighet.

Överträdelsens allvar

(270) I sin bedömning av hur allvarlig överträdelsen är tar kommissionen hänsyn till dess art, dess faktiska inverkan på marknaden - om denna kan mätas - och den relevanta geografiska marknadens storlek.

Överträdelsens art

(271) Det framgår av de faktiska omständigheter som beskrivs ovan att överträdelsen bestod av en marknadsindelning och ett prisfastställande, de värsta brotten i sitt slag mot artikel 81.1 i EG-fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet.

(272) Kartellarrangemangen involverade stora aktörer i EES-området och planerades, leddes och uppmuntrades på högsta nivå av de företag som deltog(98). Införandet av ett kartellarrangemang av det slag som beskrivs ovan leder automatiskt till en kraftig snedvridning av konkurrensen, vilket endast gynnar de producenter som deltar i kartellen och är till stor skada för kunderna, och slutligen för allmänheten.

(273) Kommissionen anser därför att överträdelsen med hänsyn till dess art innebär en mycket allvarlig överträdelse av bestämmelserna i artikel 81.1 i EG-fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet.

(274) Nippon Soda hävdar att kommissionen inte i tillräcklig utsträckning har bevisat överträdelsens allvar i sin bedömning av överträdelsens art (och för att ta ställning till eventuella böter), men bestrider inte fastställandet av överträdelsen av bestämmelserna i artikel 81.1 i EG-fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet. På den punkten hävdar Nippon Soda att kartellen inte bara saknade förmåga (i synnerhet en bevisad förmåga) att utöva något större inflytande på den europeiska marknaden utan snarare var ovanligt ineffektiv. Enligt Nippon Soda framgår det även av kommissionens dokument att de som deltog i mötena hade en dålig eller obefintlig förmåga att kontrollera marknaden på det sätt man kan förvänta sig av en effektiv kartell.

(275) Kommissionen tillbakavisar det argumentet. För det första har det bevisats (se skälen 276-291) att överträdelsen påverkade metioninmarknaden inom EES-området. För det andra är inte det faktum att kartellen inte uppnådde alla de resultat som medlemmarna önskade bevis för att kartellen inte hade någon effekt på marknaden. Det är uppenbart att karteller som fastställer priser och delar in marknaden äventyrar den inre marknadens funktion. Avgörande är att det normala konkurrensmönstret som skulle ha styrt den enhetliga metioninmarknaden ersattes med ett system av samverkan om priset på produkten, den viktiga konkurrensaspekten. Därför betraktas överträdelsen av bestämmelserna i artikel 81.1 i EG-fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet som mycket allvarlig.

Överträdelsens faktiska inverkan på metioninmarknaden i EES-området

(276) Överträdelsen begicks av företag som under den relevanta perioden hade lejonparten(99) av världens och Europas metioninmarknader. Syftet med arrangemangen var dessutom att höja priserna mer än annars och begränsa de sålda mängderna. Eftersom arrangemangen genomfördes hade de en avsevärd inverkan på marknaden.

(277) Det är inte nödvändigt att ange i detalj i vilken omfattning priserna skilde sig från de priser som kunde ha gällt utan sådana arrangemang. Det är inte alltid möjligt att göra en tillförlitlig mätning av detta, eftersom en rad externa faktorer kan ha påverkat trenderna för produktens pris samtidigt, något som gör det oerhört svårt att dra några slutsatser om den relativa betydelsen av alla tänkbara orsakssamband.

(278) Kartellarrangemangen genomfördes emellertid. Så länge kartellen varade utbytte parterna försäljningssiffror och enades, så som Degussa bekräftar i sitt svar på kommissionens meddelande om invändningar, mot bakgrund av dessa siffror om nya målpriser (se skälen 88, 128, 130, 139, 150, 154). Utbytet av försäljningssiffror och marknadsandelar bidrog till att upprätthålla det tryck som utövades på priserna och blev därmed en avgörande faktor för kartellen. De nya målpriserna tillkännagavs i praktiken för kunderna på ett effektivt sätt, i regel genom fackpressen (se skälen 88, 136, 157, 167). Parterna övervakade att överenskommelserna genomfördes genom att ordna multilaterala och bilaterala möten med jämna mellanrum. På dessa möten utbytte parterna försäljningssiffror, diskuterade marknadspriser (som gjorde det möjligt för parterna att övervaka om de överenskomna målpriserna hade införts) och kom om det så krävdes överens om att anpassa målpriserna (se till exempel skälen 88, 128, 130, 139, 150, 154).

(279) Under kartellens första år kunde parterna (som kontrollerade så gott som hela metioninproduktionen) ägna sig åt att höja metioninpriserna (se skälen 98, 103, 106, 112, 128, 136, 137), men detta blev successivt svårare efter att Monsanto (Novus) trätt in på marknaden. När priserna började sjunka markant till följd av Monsantos inträde på metioninmarknaden och en allmän nedgång i efterfrågan (Rhône-Poulenc talar om 30 procent sommaren och hösten 1989), lyckades kartellmedlemmarna ändå vända den nedåtgående trenden med gemensamma ansträngningar: priserna höjdes med framgång från juli 1990 fram till 1992-1993. Sedan riktade de sina ansträngningar mot att upprätthålla de existerande priserna (se till exempel skälen 137, 152-153,160).

(280) Detta bekräftas av de anteckningar som inkommit från Nippon Soda och som gjordes i samband med ett möte den 17 maj 1993(100), av vilka det framgår att priserna på metioninmarknaden höll på att stiga. Degussa lyckades sälja metionin till ett pris av 6,80 tyska mark/kg till CEBECO, en av företagets största kunder. Före mötet den 7 november 1990 låg priserna fortfarande på 2,50 US-dollar/kg (4,03 tyska mark/kg(101)). Så som framgår av skäl 112 kom kartellmedlemmarna på mötet i november 1990 överens om att höja priserna från 2,50 US-dollar till 2,80 US-dollar/kg (4,51 tyska mark/kg(102)). Nippon Soda åberopar ännu högre dollarpriser: första ökningen i januari (1991) var avsedd att skjuta upp dollarpriset till 3,30-3,50 US-dollar/kg (motsvarande 5,10 tyska mark/kg, enligt Nippon Sodas egna uppgifter; 5,31-5,64 tyska mark/kg utifrån Eurostats siffror(103)) och andra ökningen till 3,60-3,70 US-dollar/kg (5,80 tyska mark/kg-5,92 tyska mark/kg(104)).

(281) Mot bakgrund av ovanstående och det arbete som varje deltagare har lagt ned på kartellens komplexa organisation råder det ingen tvekan om att det konkurrensbegränsande avtalet genomfördes under hela den faktiska överträdelseperioden. Ett sådant kontinuerligt genomförande under en period av mer än tio år borde ha påverkat marknaden. Att så även var fallet framgår av skälen 279 och 280.

(282) Nippon Soda hävdar att företagets förmåga att åsamka andra aktörer eller konsumenter på någon marknad inom kommissionens behörighetsområde stor skada är så gott som obefintlig, eftersom det inte har någon egen försäljning inom EES-området och endast hade en passiv roll i kartellen. Nippon Soda säljer sitt metionin till Mitsui i Japan, som sedan säljer produkten inom EES-området, där den har en beräknad marknadsandel på endast [...]*. Nippon Soda hävdar dessutom att kartellen själv var ovanligt ineffektiv (se skälen 274-275). Enligt Nippon Soda bevisar materialet i kommissionens akt att deltagarna endast hade en begränsad förmåga att påverka marknaden. Nippon Soda hävdar att producenterna i praktiken varken hade förmåga eller vilja att verkligen fastställa marknadspriset, oberoende av diskussionerna på deras möten. Som stöd för sina argument citerar Nippon Soda kommissionens egna bevis för perioden 1993-1993, vilka visade att priserna rutinmässigt föll och hamnade under målpriset 6,20 tyska mark/kg.

(283) Dessutom tycks medlemmarna i den påstådda kartellen ha "fuskat" så pass mycket att mötena successivt förlorade sitt "raison d'être" (existensberättigande) och urartade till sociala tillställningar innan de upphörde helt. Samtidigt som Nippon Soda håller med om att ingen av dessa faktorer nödvändigtvis befriar ett företag från slutsatsen att det har brutit mot bestämmelserna i artikel 81.1 i fördraget hävdar man att de alla är lämpade och avgörande för de slutsatser kommissionen kan dra beträffande "det allvarliga" i en överträdelse som Nippon Soda anses ha begått.

(284) Degussa drar samma slutsats i sitt svar till meddelandet om invändningar och betonar att överträdelsen inskränktes till att fastställa målpriser. Enligt Degussa förekom det aldrig någon överenskommelse om en mekanism för att införa prisökningar eller fördela kvoter, volymer eller kunder. Det fanns inte heller någon kontrollmekanism som innehöll ett kompensationssystem för att övervaka att överenskommelsen genomfördes.

(285) Det framgår i själva verket enligt Degussa av bevisen att priserna föll oavbrutet (5 tyska mark/kg sommaren 1994), trots mötena mellan Rhône-Poulenc, Nippon Soda och Degussa.

(286) Degussa hävdar att kartellen var ineffektiv även på grund av att Novus (med en marknadsandel på [...]* inom EES) inte deltog i arrangemangen. Av samma anledning skulle deltagarna aldrig ha kunnat införa prishöjningar eller ett volymfördelningsschema. Följden blev, enligt Degussa, att överträdelsen endast fick en "obetydlig" påverkan på EES-marknaden.

(287) Inga av de argument som parterna använder för att bagatellisera kommissionens slutsats att kartellen hade en faktisk effekt på marknaden är godtagbara. Förklaringarna till misslyckandet med att uppnå målpriserna (särskilt de från 1992-1993) kan äga en viss giltighet men visar inte på ett övertygande sätt att kartellarrangemangens införande inte kan ha inverkat vid prisfastställandet och prisfluktuationer på metioninmarknaden. Med tanke på att parterna hade ersatt den osäkra situationen med fri konkurrens med kontinuerliga hemliga överenskommelser, var det oundvikligt att priserna fastställdes på en annan nivå än den som hade gällt på en konkurrensutsatt marknad.

(288) Det faktum som framhävdes av Nippon Soda och Degussa, att metioninpriserna trots kartellens ansträngningar successivt sjönk, är tecken på de svårigheter parterna mötte i samband med höjningen av priserna i ett svårt marknadsläge. Däremot bevisar det inte att det olagliga tillvägagångssättet inte påverkade marknaden, och det bevisar inte heller att priserna inte hölls över en konkurrenskraftig nivå.

(289) Tvärtom, vid en granskning av kartellmedlemmarnas kombinerade ansträngningar (se skälen 278 och följande), är den logiska slutsatsen att kartellmedlemmarna under hela kartellperioden, även efter 1992/1993, lyckades behålla priserna på en högre nivå än de skulle ha legat på utan de olagliga arrangemangen.

(290) I skäl 275 påpekas att det faktum att kartellens deltagare inte helt uppnådde de resultat som eftersträvades inte alls bevisar att kartellen inte påverkade marknaden. Dessutom är det otänkbart, bland annat med tanke på riskerna det innebar, att parterna vid upprepade tillfällen skulle ha kommit överens om att mötas på olika platser i världen för att fastställa målpriser under den period då överträdelsen pågick, om de hade ansett att kartellen hade en ringa eller ingen påverkan på metioninmarknaden.

(291) I sitt svar på meddelandet om invändningar hävdar Degussa att kommissionens egna bevis stöder dess anspråk att Degussa och Rhône-Poulenc agerade helt självständigt på marknaden mellan 1989 och 1990 (se skälen 101 och 102). Det argumentet kan dock inte följas. Kommissionen har inte bara omfattande bevis som pekar på att Rhône-Poulenc och Degussa i själva verket fortsatte att delta i överträdelsen mellan 1989 och 1991 (se skälen 95-125), men det faktum att Rhône-Poulenc och Degussa mycket väl kan ha haft "gömda agendor" som fått dem att i viss mån ignorera de åtaganden som gjorts gentemot de andra kartelldeltagarna innebär inte att de inte genomförde kartellöverenskommelsen. Förstainstansrätten ansåg i Cascades-målet att "Ett företag som trots samverkan med sina konkurrenter för en mer eller mindre oberoende politik på marknaden kan helt enkelt försöka att utnyttja överenskommelsen för egen vinning"(105).

Storleken på den relevanta geografiska marknaden

(292) Kartellen täckte hela den gemensamma marknaden och sedan hela EES-området när det hade bildats. Varje del av den gemensamma marknaden och EES stod under inflytande av denna samverkan. För att avgöra hur allvarligt det är anser kommissionen därför att gemenskapen i sin helhet samt EES-området, sedan det bildades, har påverkats av kartellen.

Kommissionens slutsatser om överträdelsens allvar

(293) Med tanke på uppträdandets art vid en fingranskning, dess faktiska påverkan på metioninmarknaden och det faktum att det omfattade hela den gemensamma marknaden och hela EES, när det hade bildats, anser kommissionen att de företag som berörs av detta beslut har begått en mycket allvarlig överträdelse av bestämmelserna i artikel 81.1 i EG-fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet.

Klassificering av kartellmedlemmarna

(294) Inom kategorin allvarliga överträdelser gör sanktionsskalorna det möjligt att variera behandlingen av företagen för att ta hänsyn till de överträdande företagens ekonomiska kapacitet att vålla betydande skada för konkurrensen och att fastställa bötesbeloppet till en nivå som säkerställer att böterna är tillräckligt avskräckande. Detta är särskilt viktigt när det, som i detta fall, är stor skillnad i storleken på de företag som deltagit i överträdelsen.

(295) Med tanke på omständigheterna i detta ärende, som inbegriper flera företag, kan det vara nödvändigt vid fastställandet av grundbeloppet att ta hänsyn till den särskilda vikten och således den faktiska påverkan på konkurrensen, av varje företags förfarande i samband med överträdelsen.

(296) De berörda företagen kan i det syftet delas in i olika kategorier utifrån deras relativa betydelse på marknaden i fråga, en indelning som kan justeras om andra faktorer bör beaktas, särskilt behovet av att garantera att böterna är tillräckligt avskräckande.

(297) Som en grund för jämförelsen av företagens relativa betydelse på marknaden i fråga, finner kommissionen det i detta ärende lämpligt att ta deras respektive andelar av världsmarknaden för produkten. Med tanke på marknadens globala karaktär ger dessa siffror den tydligaste bilden av de överträdande företagens kapacitet att vålla andra aktörer på den gemensamma marknaden och/eller inom EES-området betydande skada. Den andel av världsmarknaden som varje enskild deltagare i kartellen har ger dessutom en fingervisning om dess bidrag till den faktiska verkan kartellen i sin helhet haft eller tvärtom om den instabilitet det skulle ha lett till för kartellen om företaget inte deltog. Jämförelsen grundar sig på andelarna av världsmarknaden för produkten det senaste hela kalenderåret för överträdelsen (år 1998).

(298) Rhône-Poulenc och Degussa var två av de tre största metioninproducenterna på den relevanta geografiska marknaden. Deras beräknade andel av världsmarknaden uppgick 1998 till [...]* respektive [...]*.

(299) Nippon Soda var en mindre aktör på världsmarknaden för metionin. Dess beräknade marknadsandel uppgick 1998 till [...]*, nästan en fjärdedel av andelen hos Rhône-Poulenc, den näst minsta aktören.

(300) Inom EES-området hade Rhône-Poulenc 1998 en marknadsandel på cirka [...]* och Degussa på cirka [...]*. Nippon Soda däremot stod för endast cirka [...]* av EES-marknaden för metionin (i sitt svar till kommissionens meddelande om invändningar uppskattar Nippon Soda sin andel av EES-marknaden till [...]*).

(301) Rhône-Poulenc och Degussa utgör därför en första kategori. Nippon Soda utgör en andra kategori.

(302) Mot bakgrund av ovanstående fastställer kommissionen böternas grundbelopp med utgångspunkt i överträdelsens allvar till följande:

- Aventis SA/AAN och Degussa: 35 miljoner euro.

- Nippon Soda: 8 miljoner euro.

Tillräckligt avskräckande effekt

(303) För att garantera att bötesbeloppet har en tillräckligt avskräckande effekt och tar hänsyn till det faktum att stora företag har rättsliga och ekonomiska kunskaper och infrastrukturer som gör det enklare för dem att inse att deras uppförande utgör en överträdelse och vara medvetna om vilka konsekvenser det enligt konkurrenslagen leder till, skall kommissionen vidare ta ställning till om ytterligare justeringar krävs av grundbeloppet för något av företagen.

(304) Aventis och Degussa är med en internationell omsättning på [...]* respektive [...]* 2000 betydligt större aktörer än Nippon Soda (med en internationell omsättning på [...]* [2000]). Kommissionen anser därför att det lämpliga grundbeloppet för böterna till följd av kriteriet om marknadens relativa betydelse skall justeras uppåt med hänsyn till Aventis och Degussas storlek och totala resurser.

(305) Mot bakgrund av ovanstående anser kommissionen att behovet av en avskräckande effekt kräver att grundbeloppet för de böter som fastställs i skäl 302 bör höjas med 100 procent (x 2) till 70 miljoner euro för Degussa och Aventis SA.

Överträdelsens varaktighet

(306) Kommissionen anser att Aventis, Degussa och Nippon Soda har brutit mot bestämmelserna i artikel 81.1 i fördraget från februari 1986 och februari 1999 samt mot artikel 53.1 i EES-avtalet från 1 januari 1994 till februari 1999.

(307) Även om Nippon Soda inte bestrider överträdelsens varaktighet i sig, förklarar det bestämt att den tidsperiod som ligger till grund för fastställandet av böterna inte kan vara tretton år. Som stöd för sitt resonemang påpekar företaget: att mötena ändrades till sin karaktär och sammansättning under årens lopp och successivt "ebbade ut"; att kommissionen har anfört ringa eller inga bevis beträffande vissa tidsperioder; att kommissionen har erhållit och bekräftat bevis på att vissa verksamheter upphörde tidigt under denna trettonårsperiod.

(308) I sitt svar på meddelandet om invändningar påpekar Nippon Soda att, även om det anges i meddelandet om böter att en överträdelse med "lång varaktighet" kan förtjäna en ökning med 10 procent per år, innebär det inte att alla överträdelser bör bli föremål för en sådan "årlig" ökning. För det andra är syftet med att betrakta varaktigheten för sig att medge införandet av böter för restriktioner "som har varit skadliga för kunderna under en lång period". Det framgår under rubriken "Överträdelsens allvar" ovan att Nippon Soda hävdar att den faktiska påverkan på kunderna inte har bevisats. För det tredje hävdar Nippon Soda att det då böter övervägs skulle vara felaktigt att betrakta varaktigheten som perioden mellan första och sista inslaget i en komplex överträdelse utan att bedöma vad som hänt däremellan.

(309) Aventis för sin del bestrider inte nämnvärt överträdelsens varaktighet i sitt svar på kommissionens meddelande om invändningar, även om företaget uttrycker vissa tvivel beträffande trovärdigheten i informationen från Nippon Soda om begynnelsedatumet för överträdelsen, särskilt beträffande mötet i februari 1986. Som tidigare nämnt hävdar företaget i avseendet att det faktum att det inte har mer detaljerad information om kontakterna på 1980-talet inte skall ses som ett försök att dölja dessa kontakter utan snarare att hågkomsterna och dokumentationen, som man kan förvänta sig, var mer fullständiga på 1990-talet. Kartellarrangemangens inledande och varaktighet behandlas i skälen 82-86 och 251-259. Slutligen bestrider Degussa bestämt överträdelsens varaktighet, och medger endast sitt deltagande i överträdelsen mellan 1992 och 1997. Varaktigheten av Degussas deltagande i kartellen behandlas i skälen 251-259).

(310) Kommissionen tillbakavisar Nippon Sodas argument. När den har fastställt förekomsten och varaktigheten av överträdelsen av bestämmelserna i artikel 81.1 i EG-fördraget skall kommissionen när den fastställer böterna ta hänsyn till överträdelsens totala varaktighet. Domstolen (som fastställer förstainstansrättens beslut) bekräftar i mål C-49/92P, Anic Partecipazioni SpA mot Europeiska kommissionen, att en komplicerad kartell egentligen kan ses som en enda fortlöpande överträdelse inom den tidsram då den existerade, även om avtalet har ändrats då och då eller dess mekanismer anpassats eller förstärkts för att ta hänsyn till nya skeenden. Giltigheten av denna bedömning påverkas inte av möjligheten att ett eller flera element av en serie åtgärder eller av ett fortsatt beteendemönster var för sig kunde vara ett brott mot artikel 81.1 i EG-fördraget. Överträdelsen kan därför med rätta anses ha pågått mellan februari 1986 och februari 1999.

(311) Kommissionens slutsats är därför att Aventis, Degussa och Nippon Soda har begått en överträdelse under tolv år och tio månader. Grundbeloppet för böterna med avseende på överträdelsens allvar (se skälen 302 och 311 höjs därför med 10 procent per år (och 5 procent per sexmånadersperiod), det vill säga med 125 procent.

Slutsats om grundbeloppen

(312) Kommissionen fastställer i enlighet med detta böternas grundbelopp till:

- Aventis SA/AAN: 157,5 miljoner euro.

- Degussa AG: 157,5 miljoner euro.

- Nippon Soda Company Ltd: 18 miljoner euro.

2. Försvårande omständigheter

Ledarroll i överträdelsen

(313) Kommissionen förfogar över detaljer som visar att vissa av beslutets mottagare tog initiativet till att bilda kartellen.

(314) Så som nämns i skälen 82-84 började Rhône-Poulenc och Degussa med att kontakta sina japanska motparter för att skapa ett konkurrensbegränsande prisarrangemang på metioninmarknaden och begränsa importen från Japan till EES-området. Rhône-Poulencs minns från mötena 1990 att det tillsammans med Degussa kom överens om att "få med Nippon Soda i planen" (se skäl 110).

(315) Om man å andra sidan beaktar hela bevismaterialet i ärendet, så som det framställs i den del av beslutet som rör de faktiska omständigheterna, framträder bilden av en kartell som bildats på gemensamt initiativ. Det har konstaterats att samtliga kartellmedlemmar deltog i de flesta kartellmöten som de turades om att organisera. De deltog alla aktivt och direkt i överträdelsen, utbytte försäljningssiffror och granskade och diskuterade målpriser.

(316) Aventis hävdar vidare att RPAN varken uppmanade något annat företag att delta i kartellen eller agerade som upphovsman eller ledare. Företaget hävdar att Nippon Soda hade en mycket aktiv roll i kartellen och Degussa ofta agerade som ledare för kartellen(106).

(317) Degussa hävdar att företaget inte kan anses ha spelat en mer aktiv roll i kartellen än Rhône-Poulenc och Nippon Soda. Det konstateras i meddelandet om invändningar att Degussa var ordförande på mötet i Frankfurt 1987, men Degussa hävdar att rollen var begränsad till att ordna möteslokaler och presentera de olika deltagarna. När Rhône-Poulenc konstaterar att [...]* från Degussa arrangerade ett möte med Nippon Soda i Hongkong, skall det förstås som att företaget endast kontaktade Nippon Soda efter ett gemensamt beslut av Degussa och Rhône-Poulenc som slutligen ledde till att ett möte arrangerades i Hongkong. Slutligen bör kommissionen ta hänsyn till det faktum att verksamheten under 1991 och 1994 lyfts fram på grund av det faktum att den mesta informationen om den perioden grundar sig på anteckningar som gjordes av [...]* på Degussa.

(318) Mot bakgrund av ovanstående anser kommissionen att ingen särskild ledare kan urskiljas.

3. Förmildrande omständigheter

Enbart passiv roll i överträdelsen

(319) Nippon Soda hävdar i sitt svar, vad diskussionerna om EES beträffar, att det endast deltog passivt i överträdelsen. Det hävdar att dess lilla marknadsandel av metioninmarknaden internationellt och inom EES (där den för övrigt endast är närvarande genom Mitsui) innebär att de europeiska producenterna agerade som självskrivna ledare i frågor som rörde de europeiska marknaderna [...]*.

(320) Företagens ekonomiska kapacitet att påverka EES-marknaden utifrån deras ekonomiska storlek har beaktats i uträkningen av det grundläggande bötesbeloppet (se skälen 294-302.

(321) Kommissionen finner inga skäl att anse att Nippon Soda spelade en passiv roll av "den som följer sin ledare" i överträdelsen. Nippon Soda var med på de flesta kartellmöten som har konstaterats och deltog direkt och aktivt i överträdelsen. Nippon Soda deltog i mötena och utbytte försäljningsinformation under hela sin medverkan. Nippon Soda kan därför inte göra anspråk på att enbart ha spelat en "passiv roll"(107).

(322) Nippon Sodas eget bakgrundsmaterial från 5 maj 1990(108), till exempel, visar tydligt att "Nippon Soda och Rhône-Poulenc [1989] försökte övertala Degussa att inte anpassa sig till de låga priser som då erbjuds av Monsanto och Sumitomo", och därmed ingrep för att styra kartellens verksamhet.

(323) Kommissionens slutsats är därför att Nippon Soda utifrån sitt påstående om att enbart ha haft en passiv roll i kartellen inte är berättigad till en nedsättning av bötesbeloppet.

(324) Det faktum att Nippon Soda var en liten aktör på metioninmarknaden befriar det inte från det egna ansvaret som företag. Nippon Soda kunde framför allt ha meddelat kommissionen att kartellen förekom.

Icke-genomförande av överträdelserna i praktiken

(325) Så som dryftas i skälen 278-281 anser kommissionen att de konkurrensbegränsande avtalen genomfördes ordentligt Denna förmildrande omständighet är därför inte tillämplig på något av de företag som detta beslut riktar sig till.

Andra förmildrande omständigheter

(326) Så som tidigare dryftats (se skälen 282-287), har Nippon Soda och Degussa ansett att kommissionen bör tänka på att arrangemangen endast hade en "obetydlig" påverkan på EES-marknaden. Både Nippon Soda och Degussa påpekar att priserna, trots kartellarrangemangen, fortsatte att falla och hamnade under de avtalade målpriserna. Både Nippon Soda och Degussa har även hävdat att deltagarna inte alltid var beredda att genomföra avtalen.

(327) Kommissionen anser att överträdelserna hade en konkret påverkan på EES-marknaden, så som framgår av skälen 276-291. Kommissionen konstaterar för det första att genomförandet av avtalen om målpriser inte nödvändigtvis kräver att just de priserna tillämpas. Den allmänt misslyckade tillämpningen av de avtalade målpriserna utgör inte nödvändigtvis en förmildrande omständighet. Avtalen kan anses vara genomförda när parterna fastställer sina priser i syfte att flytta dem i riktning mot det överenskomna målet. Det var fallet med kartellen som påverkade metioninmarknaden.

(328) För det andra, trots att den frågan redan har behandlats i skäl 291, poängterar kommissionen åter att det faktum att ett företag, vars deltagande i en prissamverkan tillsammans med sina konkurrenter har fastställts, inte har agerat på marknaden på det sätt som det kommit överens om med sina konkurrenter, inte nödvändigtvis utgör en förmildrande omständighet vid fastställandet av bötesbeloppets storlek. Så som påpekas ovan kan ett företag som trots samverkan med sina konkurrenter för en mer eller mindre oberoende politik på marknaden helt enkelt försöka att utnyttja överenskommelsen för egen vinning(109).

(329) Beträffande Nippon Sodas påstående (se skäl 282 ovan) att företagets deltagande i kartellarrangemangen inte kunde ha vållat annat än en obetydlig effekt på någon marknad inom kommissionens behörighetsområde, eftersom inte företaget själv säljer metionin inom EES, påpekar kommissionen att endast det faktum att Nippon Soda säljer inom EES via en oberoende distributör inte i sig själv kan utgöra en förmildrande omständighet. När det gäller Nippon Soda är det inte bara bevisat att företag deltog aktivt i kartellarrangemangen under hela kartellperioden (se skälen 319-324 utan även att överträdelsen hade en faktisk effekt på marknaden (se skälen 276-291). Som nämndes tidigare har kommissionen tagit vederbörlig hänsyn till det faktum att Nippon Sodas ekonomiska storlek jämfört med andra kartellmedlemmar innebar att dess ekonomiska förmåga att påverka EES-marknaden var mindre (se skälen 294-302).

(330) Degussa poängterar också att det har vidtagit åtgärder för att förhindra nya framtida överträdelser av antitrustbestämmelserna. Företaget har i det syftet antagit en övervakningsplan. Kommissionen välkomnar det faktum att Degussa har skapat en policy för övervakning av antitrustlagen. Icke desto mindre anser den att det initiativet kommer för sent och inte som en förebyggande metod kan befria kommissionen från dess skyldighet att straffbelägga en överträdelse av konkurrensreglerna som Degussa tidigare begått. Mot bakgrund av ovanstående kommer inte kommissionen att betrakta Degussas antagande av ett övervakningsprogram som en förmildrande omständighet som motiverar en nedsättning av bötesbeloppet.

(331) Kommissionens slutsats är därför att det inte finns några förmildrande omständigheter som är tillämplig för deltagarna i denna överträdelse som påverkat metioninmarknaden.

4. Tillämpning av kommissionens meddelande om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden

(332) Mottagarna av detta beslut har samarbetat med kommissionen i olika skeden av undersökningen av överträdelsen i syfte att få den förmånliga behandling som fastslås i kommissionens meddelande om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden. För att möta de berörda företagens berättigade förväntningar på befrielse från eller nedsättning av böterna till följd av sitt samarbete undersöker kommissionen i följande avsnitt om de berörda parterna har uppfyllt de villkor som fastställs i kommissionens meddelande.

Befrielse från böter eller mycket betydande nedsättning av bötesbeloppet ("Avsnitt B")

(333) Aventis hävdar att företaget uppfyller de villkor som fastställs i kommissionens meddelande om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden för att erhålla en nedsättning med minst 75 procent av böterna eller till och med en befrielse från de böter som det annars skulle ha ålagts.

(334) Aventis (AAN) påpekar att det var den första producent som tog initiativ till att informera kommissionen om förekomsten av metioninkartellen och dess engagemang i denna och att det var den första producent som anförde avgörande bevis utan vilket kartellen, enligt Aventis, kanske inte skulle ha avslöjats. Vidare hävdar Aventis att RPAN redan hade lämnat kartellen när den informerade kommissionen om kartellens förekomst i maj 1999.

(335) Aventis anför vidare att företaget kontinuerligt har samarbetat med kommissionen och tillhandahållit all information det förfogat över. Aventis anför även att det varken har uppmanat ett annat företag att delta i kartellen eller agerat som upphovsman eller ledare, tvärtemot vad Nippon Soda påstår.

(336) Vidare bestrider Aventis (Rhône-Poulencs efterträdare)(110) varje klar eller underförstådd antydan i meddelandet om invändningar om att Rhône-Poulenc skulle ha försökt dölja kontakten mellan producenterna på 1980-talet eller förringa den. Tvärtom, hävdar Aventis, skulle inte kontakten mellan metioninproducenterna ha avslöjats om det inte vore för Rhône-Poulenc, som var den enda part som beskrev de tre sista mötena från och med maj 1998 till februari 1999. Aventis hävdar att man när kartellen anmäldes var medveten om att den skulle betraktas som en överträdelse med lång varaktighet, det vill säga mer än fem år, och att denna faktor kunde leda till en avsevärd höjning av bötesbeloppet. Slutligen anser Aventis att kommissionen bör ta hänsyn till att AAN inte tidigare har deltagit i någon överträdelse av samma slag.

(337) Aventis påpekar också att meddelandet om befrielse från böter eller en kraftig nedsättning av bötesbeloppet bör vara högst tillämpligt på karteller som metioninkartellen: om inte kommissionen garanterar den första parten befrielse från böter och informerar denna om den olagliga verksamheten i en kartell som metioninkartellen, kommer inte kommissionens meddelande att leda till den önskade effekten att sporra företag att anmäla en kartell.

(338) Kommissionen godtar att Aventis var det första företag som inkom med avgörande bevis på förekomsten av en internationell kartell som påverkar EES inom metioninindustrin. Informationen lämnades i en redogörelse som Rhône-Poulenc inkom med den 26 maj 1999 och därefter vidtog kommissionen en undersökning i Degussa-Hüls lokaler. Aventis uppfyller därmed de krav som fastställs i avsnitt B i kommissionens meddelande.

(339) Kommissionen konstaterar att Rhône-Poulenc inte kunde tillhandahålla några dokumenterade bevis på överträdelsen, eftersom RPAN:s anställda antingen inte hade upprättat eller bevarat några relevanta dokument. Kommissionen konstaterar även att redogörelsen inte omfattade kartellens agerande under 1980-talet. Först ansåg Aventis till och med, utifrån den information den förfogade över, att dessa arrangemang "inte utgjorde ett organiserat försök att uppnå överenskommelser om att fastställa priser eller manipulera marknaden och att de avbröts 1987 eller 1988". Kommissionen medger dock att detta kan förklaras med otillräckliga hågkomster av det som hänt, precis som Aventis/AAN påstod. Slutligen kommenterar kommissionen att Aventis inte nämnvärt bestrider de faktiska omständigheter som beskrivs i kommissionens meddelande om invändningar. Kommissionen kommer att ta hänsyn till alla dessa faktorer när den avgör hur stor nedsättning av bötesbeloppet som skall ske.

(340) I enlighet med detta garanterar kommissionen Aventis en nedsättning med 100 procent av det bötesbelopp som företaget skulle ha blivit ålagt om det inte hade samarbetat med kommissionen.

(341) Nippon Soda hävdar att den information som företaget tillhandahöll om överträdelser före 1990 innebär att Nippon Soda kan anses ha uppfyllt samtliga villkor som fastställs i avsnitt B eller C i kommissionens meddelande om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden. Nippon Soda anför som skäl att om kommissionen skulle konstatera att Nippon Sodas bevis på överträdelser före 1990 inte motsvarar de villkor som fastställs i avsnitt B eller C i kommissionens meddelande, skulle den inte ge Nippon Soda den uppskattning företaget förtjänar för sitt bidrag från den perioden. Nippon Soda uppmanar därför kommissionen att använda sin beslutanderätt till att erkänna och belöna det värde som Nippon Soda har tillfört angående perioden före 1990 genom att garantera en nedsättning som är större än den som fastställs i kommissionens meddelande om befrielse från och nedsättning av bötesbeloppet.

(342) Varken Nippon Soda eller Degussa var de första som försåg kommissionen med avgörande information om metioninkartellen enligt kravet i avsnitt B led b i kommissionens meddelande. De uppfyller inte heller det villkor som fastställs i avsnitt B led a.

Betydande nedsättning av böter (Avsnitt C)

(343) Varken Nippon Soda eller Degussa var de första som försåg kommissionen med avgörande information om metioninkartellen enligt kravet i avsnitt C led a i kommissionens meddelande. Därför uppfyller inget av ovan nämnda företag de villkor som fastställs i avsnitt C.

Väsentlig nedsättning av böter

(344) Beträffande perioden efter 1990 hävdar Nippon Soda att det uppfyller och överträffar samtliga villkor i kategori D i kommissionens meddelande om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden. Företaget bör därför medges högsta tänkbara eftergiftsnivå enligt kategori D i meddelandet, det vill säga 50 procent, för perioden efter 1990. Nippon Soda anför som skäl att dess samarbetsvilja i ärendet har gjort att kommissionen kan lägga fram ett ärende för perioden efter 1990 som är mycket mer tillförlitligt och väldokumenterat än det annars kunde ha varit. Nippon Soda anser därför att kommissionen bör använda sin beslutanderätt till att garantera en högre eftergiftsnivå för den perioden. Slutligen hävdar Nippon Soda också att företaget bör garanteras en nedsättning av bötesbeloppet för att det inte har bestritt några av de faktiska omständigheterna i meddelandet om invändningar.

(345) Kommissionen medger att Nippon Soda tillhandahöll information som bidrog avsevärt till att fastställa sakförhållanden beträffande förekomsten av kartellarrangemang före 1990. Nippon Soda kan dock inte, så som ovan nämns, dra fördel varken av kategori B eller av kategori C i kommissionens meddelande, eftersom det inte var först med att anföra avgörande bevis, så som krävs i avsnitt B led b och avsnitt C led a(111).

(346) Kommissionens slutsats är att Nippon Soda uppfyller villkoren i första och andra strecksatsen i avsnitt D.2 i kommissionens meddelande.

(347) Den information som Nippon Soda tillhandahöll var utförlig och användes därför i stor utsträckning av kommissionen under undersökningens gång. Nippon Soda tillhandahöll värdefull information om kartellens bakgrund, ursprung och verksamhet. Så som nämndes ovan anser kommissionen att den information som Nippon Soda tillhandahöll från perioden före 1990 bidrog avsevärt till att fastställa förekomsten av kartellarrangemang mellan 1986 och 1990. Kommissionen bekräftar även det faktum att Nippon Soda inte har bestritt de faktiska omständigheterna i meddelandet om invändningar. För att fullt ut beakta värdet av den information som tillhandahållits beträffande kartellarrangemang före 1990 samt andra sidor av Nippon Sodas bidrag till undersökningen (inklusive att det inte bestritt de faktiska omständigheterna), beviljar kommissionen en nedsättning med 50 procent av det bötesbelopp som företaget skulle ha ålagts om det inte hade samarbetat med kommissionen.

(348) Degussa å sin sida hävdar att företaget har samarbetat i stor utsträckning med kommissionen under dess undersökning, och tillhandahållit värdefull information om kartellens verksamhet 1992-1997, och därmed passerat sin lagstadgade skyldighet att svara på kommissionens begäran om upplysningar. Degussa hävdar att företaget har hjälpt kommissionen att klargöra, klassificera och placera handlingarna i sitt rätta sammanhang, och därigenom gjort det möjligt för kommissionen att bevisa kartellens existens mellan 1992-1997. Därför hävdar Degussa att det är berättigat till en väsentlig nedsättning av bötesbeloppet.

(349) Kommissionen påpekar dock att den information som tillhandahållits av Degussa antingen hittades i samband med den undersökning som vidtogs i Degussa-Hüls lokaler den 16 juni 1999 eller tillhandahölls av Degussa som svar på kommissionens begäran om upplysningar av den 28 juli 1999.

(350) I detta sammanhang hävdar Degussa att kommissionen i sitt meddelande om invändningar felaktigt har vägrat att godta den frivilliga karaktären på Degussas samarbete. Degussa hävdar att företaget, enligt förstainstansrättens rättspraxis(112), inte var tvunget att tillhandahålla svar på de frågor som kommissionen ställde i sin skrivelse enligt artikel 11, eftersom de uppenbart gick längre än till att röra endast faktiska omständigheter.

(351) Det argumentet kan inte kommissionen godta utan bekräftar åter sitt ställningstagande att Degussas samarbete inte kan klassificeras som "frivilligt". De flesta upplysningar som Degussa lämnade i sitt svar på kommissionens begäran enligt artikel 11 faller helt inom ramen för ett företags skyldighet att lämna de begärda upplysningarna enligt artikel 11 i förordning nr 17. Ingen av de frågor i kommissionens begäran enligt artikel 11 som Degussa hänvisar till som stöd för sina anspråk kan anses försvaga Degussas rätt att gå i svaromål. Enligt domstolens dom i Orkem-målet(113), har enligt förordning nr 17 det företag som är föremål för undersökningen ingen rätt att undandra sig undersökningen på grund av att denna kan leda till att det framkommer bevis för en överträdelse av konkurrensreglerna. Förordningen ålägger tvärtom företaget att aktivt samarbeta, vilket innebär att det skall ställa allt informationsunderlag som är relevant för undersökningens syfte till kommissionens förfogande.

(352) I sin begäran om upplysningar efterlyste kommissionen huvudsakligen klargöranden av fakta (och vissa oklara citat) i dokument som påträffats i Degussas lokaler under den undersökning som vidtogs den 16 juni 1999. Kommissionen begärde även att vissa redan existerande dokument skulle tillhandahållas. Enligt domstolens rättspraxis(114) har kommissionen rätt att begära sådana klargöranden avseende faktauppgifter. Förstainstansrätten konstaterar i det avseendet följande(115): "Att någon är skyldig att svara på kommissionens frågor av rent faktiskt slag, och att på kommissionens begäran tillhandahålla redan existerande dokument, utgör inte något åsidosättande av principen om rätt till försvar eller rätten till en opartisk rättegång. Det finns nämligen inte någonting som hindrar mottagaren från att senare under det administrativa förfarandet eller under ett förfarande vid gemenskapsdomstolen utöva sin rätt till försvar och därvid påvisa att omständigheterna i svaren eller i överlämnade dokument har en annan innebörd än den som kommissionen lagt till grund för sitt beslut."

(353) Kommissionen accepterar ändå att Degussa inte kunde ha tvingats att lämna alla upplysningar det lämnade och att de upplysningar Degussa lämnade bekräftade större delen av mötena mellan 1992 och 1997, liksom flera av de faktiska omständigheterna. Med tanke på Degussas samarbete under hela undersökningen konstaterar kommissionens att Degussa uppfyller de villkor som fastställs i första strecksatsen i avsnitt D.2 i kommissionens meddelande om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden och beviljar Degussa en nedsättning med 25 procent av det bötesbelopp som företaget skulle ha ålagts om det inte hade samarbetat med kommissionen.

(354) Degussa bestrider dock de faktiska omständigheter i meddelandet om invändningar som gäller kartellens varaktighet. Degussa hävdar att "de faktiska omständigheter som beskrivs i meddelandet om invändningar endast stämmer såtillvida att Degussa var delaktig i de olagliga arrangemangen från mitten av 1992 till 1997 (mötet i Köpenhamn)". Kommissionen har i den del av beslutet som rör de faktiska omständigheterna bevisat att Degussa i själva verket deltog i kartellarrangemangen under hela överträdelseperioden. Kommissionen måste därför dra slutsatsen att Degussa inte uppfyller villkoren i andra strecksatsen i avsnitt D.2 i kommissionens meddelande. Degussa kvalificerar sig följaktligen inte för en nedsättning av bötesbeloppet i enlighet med andra strecksatsen i avsnitt D.2 i kommissionens meddelande om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden.

Slutsats beträffande tillämpningen av meddelandet om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden

(355) Slutligen kommer kommissionen, med hänsyn till arten av deras samarbete och mot bakgrund av villkoren i meddelandet om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden, att bevilja de företag som detta beslut riktar sig till följande nedsättningar av deras respektive bötesbelopp:

- Aventis SA/AAN: en nedsättning med 100 procent.

- Degussa AG: en nedsättning med 25 procent.

- Nippon Soda Company Ltd: en nedsättning med 50 procent.

5. Det slutliga beloppet av de böter som åläggs i detta förfarande

(356) De böter som åläggs i enlighet med artikel 15.2 a i förordning nr 17 är slutligen följande:

- Aventis SA/AAN: 0 euro.

- Degussa AG: 118125 miljoner euro.

- Nippon Soda Company Ltd: 9 miljoner euro.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Aventis SA och Aventis Animal Nutrition SA, gemensamt ansvariga, Degussa AG och Nippon Soda Company Ltd har överträtt artikel 81.1 i fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet genom att på det sätt och i den omfattning som fastställs i resonemanget ovan delta i ett komplex av avtal och samordnade förfaranden inom metioninsektorn.

Överträdelsen pågick under följande period:

- Februari 1986 till februari 1999.

Artikel 2

De företag som anges i artikel 1 skall omedelbart upphöra med den angivna överträdelsen, i den mån de inte redan har gjort det. De skall i fortsättningen vad deras metioninverksamhet beträffar avstå från alla avtal eller samordnade förfaranden som till mål eller verkan är desamma som överträdelsen eller likvärdiga med denna.

Artikel 3

Härmed åläggs de företag som anges i artikel 1 för den överträdelse som fastställs i denna följande bötesbelopp:

- Degussa AG, böter på 118125 miljoner euro.

- Nippon Soda Company Ltd, böter på 9 miljoner euro.

Artikel 4

Bötesbeloppet skall betalas inom tre månader från dagen för delgivning av detta beslut till:

Europeiska kommissionens bankkonto nr 642-0029000-95 i

Banco Bilbao Vizcaya Argentaria (BBVA) SA Avenue des Arts/Kunstlaan, 43 B - 1040 Bryssel

Swiftkod: BBVABEBB

Ibankod: BE76 6420 0290 0095

Då denna tidsperiod löpt ut skall ränta automatiskt debiteras på den första dagen av den månad då detta beslut fattas till den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar för sina viktigaste refinansieringsoperationer plus 3,5 procentenheter.

Artikel 5

Detta beslut riktar sig till:

Aventis SA 1, Avenue de l'Europe F - 67300 Strasbourg

Aventis Animal Nutrition SA 42, Avenue Aristide Briand F - 92150 Antony

Degussa AG Bennigsenplatz 1 D - 40474 Düsseldorf

Nippon Soda Company Ltd

Shinotemachi Building

2-2-1 Otemachi/Chiyoda-Ku Tokyo 100-8165 ( Japan )

Detta beslut är verkställbart enligt artikel 256 i fördraget.

Utfärdat i Bryssel den 2 juli 2002.

På kommissionens vägnar

Mario Monti

Ledamot av kommissionen

(1) EGT 13, 21.2.1962, s. 204/62.

(2) EGT L 1, 4.1.2003, s. 1.

(3) EGT L 354, 30.12.1998, s. 18.

(4) EUT C 241, 8.10.2003.

(5) EGT L 395, 30.12.1989, s. 1.

(6) Ärende IV/M.1378 (EGT C 254, 7.9.1999, s. 5).

(7) Hakparenteser markerade med en asterix visar konfidentiell information som har strukits.

(8) [1767].

(9) [1800-1801, 1802-1805, 1806-1809, 1810-1813, 1814-1820].

(10) Sumitomo, svar på begäran enl. artikel 11, s. 6 ff.

(11) [1767].

(12) [1614-1615].

(13) [1732].

(14) [1616].

(15) [1767].

(16) Den skillnaden var kanske inte lika uppenbar för andra som den var för Nippon Soda. Degussa använder genomgående begreppet "toppmöte". Det verkar dock som om inriktning och fokus på mötena ändrades i och med Monsantos (vars metioninföretag senare skulle avskiljas och införlivas som Novus) inträde på den europeiska marknaden 1988-1989.

(17) [1802-1805].

(18) [1712-1713, 1719].

(19) [1719-1720].

(20) Nippon Sodas redogörelse av den 23 februari 2000, sidorna 4 och 5 [1767-1768].

(21) [1800-1801].

(22) [1800-1801].

(23) Detta är tydligen ett skrivfel och egentligen avses 1990.

(24) Det framgår även av anteckningarna att kartellmedlemmarna av mycket oroliga över Monsantos inträde på marknaden. Dokument som påträffades hos Degussa innehåller uppgifter om Monsantos försäljning 1990 angiven i ton och företagets viktiga kunder visar att Monsanto var ett stort orosmoment för kartellen, se sidorna [49] och [50-51]. Vid flera tillfällen när kartellen existerade försökte de inleda ett samarbete med Monsanto.

(25) [1712].

(26) [1768].

(27) [1772-1773].

(28) [1773].

(29) [1782-1799].

(30) [558].

(31) [134-137].

(32) [195].

(33) [136].

(34) [567].

(35) [192-193].

(36) [198].

(37) [190-191].

(38) [187].

(39) [173].

(40) [192-193].

(41) [175-180].

(42) [1806-1809].

(43) [1810-1813].

(44) [1814-1820].

(45) [1814-1820] (s. 5).

(46) [167-172].

(47) [167-172] (s. 4).

(48) Det föreslogs vid flera tillfällen medan arrangemangen pågick att deltagarna skulle försöka övertala Novus att ansluta sig till dessa. Det ledde dock ingenstans.

(49) [154-158].

(50) [154-158] (sista sidan).

(51) [118-121].

(52) [122].

(53) [125-133].

(54) [59].

(55) [105-115].

(56) [105-115] (s. 11).

(57) [80-83].

(58) [97].

(59) [...]* från Degussa, som deltog fram till 1991.

(60) [294].

(61) [1776].

(62) [1773, 1745-1754].

(63) [1773].

(64) [1724-1725].

(65) [1724].

(66) [1725].

(67) [1775].

(68) [1726].

(69) Se slutakten i Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EGT L 1, 3.1.1994, s. 3).

(70) Enligt artikel 56.1 b i EES-avtalet, och utan att inverka menligt på EG:s kommissionens behörighet då handeln mellan EG:s medlemsstater påverkas, är Eftas övervakningsmyndighet även behörig i fall där de berörda företagens omsättning i Efta-staternas område motsvarar minst 33 procent av deras omsättning i EES-området.

(71) Se kapitel 5 om påverkan på handeln mellan gemenskapens medlemsstater och EES-avtalets parter.

(72) Förenade målen T-305/94 etc., Limburgse Vinyl Maatschappij NV m.fl. mot kommissionen (PVC II) REG 1999 s. II-931, punkt 715.

(73) Domstolens och förstainstansrättens rättspraxis som analyseras nedan beträffande tolkningen av begreppen "avtal" och "samordnade förfaranden" i artikel 81 i EG-fördraget ger uttryck för principer som var vedertagna innan EES-avtalet undertecknades. Därför gäller den på samma sätt för dessa begrepp i den mening som avses i artikel 53 i EES-avtalet. Hänvisningar till artikel 81 tillämpas därför även på artikel 53.

(74) Mål 48/69, Imperial Chemical Industries Ltd mot Europeiska gemenskapernas kommission, Rec. 1972, s. 619, punkt 64.

(75) Förenade målen 40 till 48, 50, 54 till 56, 111, 113 och 114/73, Coöperatieve Vereniging "Suiker Unie" UA m.fl. mot Europeiska kommissionen, Rec. 1975, s. 1663.

(76) Se även förstainstansrättens dom av den 17 december 1991 i mål T-7/89, SA Hercules Chemicals NV mot Europeiska gemenskapernas kommission, Rec.1991 s. II-1711, punkt 256.

(77) Se domstolens dom av den 8 juli 1999 i mål C-199/92 P, Hüls AG mot Europeiska kommissionen, REG 1999, s. I-4287, punkterna 158-166.

(78) Förstainstansrättens dom av den 17 december 1991 i mål T-7/89, SA Hercules Chemicals NV mot Europeiska gemenskapernas kommission, Rec. 1991, s. II-1711, punkt 264.

(79) Punkt 696.

(80) Förstainstansrättens dom av den 17 december 1991 i mål T-7/89, SA Hercules Chemicals NV mot Europeiska gemenskapernas kommission, punkterna 262-263.

(81) Domstolens dom av den 8 juli 1999 i mål C-49/92 P, Europeiska kommissionen mot Anic Partecipazioni SpA REG 1999 s. I-4125, punkt 83.

(82) Se förstainstansrättens beslut av den 15 mars 2000 i mål T-25/95, Cimenteries CBR m.fl. mot Europeiska kommissionen, REG 2000, s. II-491, punkt 2430.

(83) Enligt Degussas svar på kommissionens skrivelse enligt artikel 11 ägde det mötet rum i Lissabon den 15-17 mars 1992. I sitt svar på meddelandet om invändningar hänvisar Degussa till det som "mötet i Barcelona" 1992, men det framgår att det skulle ha stått "Lissabon" i stället för "Barcelona".

(84) Se till exempel förstainstansrättens beslut av den 15 mars 2000 i de förenade målen T-25/95 etc., Cimenteries SBR m.fl. mot Europeiska kommissionen, REG 2000, s. II-491; förstainstansrättens dom av den 20 mars 2002 i mål T-21/99, Dansk Rørindustri A/S mot Europeiska kommissionen, REG 2002 s. II-1681, punkterna 41-49; förstainstansrättens dom av den 10 mars 1992 i mål T-12/89, Solvay & Cie SA mot Europeiska gemenskapernas kommission, Rec. 1992, s. II-907, punkterna 98-99; förstainstansrättens dom av den 6 april 1995 i mål T-141/89, Tréfileurope mot Europeiska kommissionen, REG 1995, s. II-791, punkterna 85-86.

(85) Förstainstansrättens beslut av den 15 mars 2000 i mål T-25/95, Cimenteries CBR m.fl. mot Europeiska kommissionen, REG 2000 s. II-491, punkt 3927. Se även förstainstansrättens dom av den 15 september 1998 i de förenade målen T-374/94, T-375/94, T-384/94 och T-388/94, European Night Services mot Europeiska kommissionen, REG 1998 s. II-3141, punkt 136.

(86) Förstainstansrättens dom av den 10 mars 1992 i mål T-13/89, Imperial Chemical Industries plc mot Europeiska gemenskapernas kommission, Rec. 1992, s. II-1021, punkt 304.

(87) Domstolens dom av den 29 oktober 1980 i de förenade målen 209-215/78 och 218/78, Heintz van Landewyck SARL m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission, Rec. 1980, s. 3125, punkt 170.

(88) Domstolens dom av den 14 juli 1972 i mål 48/69, Imperial Chemical Industries Ltd mot Europeiska gemenskapernas kommission, Rec. 1972, s. 619, punkterna 132-133.

(89) Domstolens dom av den 25 oktober 1983 i mål 107/82, Allgemeine Elektrizitäts-Gesellschaft AEG-Telefunken AG mot Europeiska gemenskapernas kommission, Rec. 1983, s. 3151, punkt 50.

(90) Förstainstansrättens dom av den 1 april 1993 i mål T-65/89, BPB Industries Plc och British Gypsum Ltd mot Europeiska gemenskapernas kommission, Rec. 1993, s. II-389, punkt 149. (Överklagandet avslogs i domstolens dom i mål C-310/93, REG 1995, s. I-865.)

(91) Domstolens dom av den 16 november 2000 i mål C-286/98, Stora Kopparbergs Bergslags AB mot Europeiska kommissionen, REG 2000, s. I-9925, punkt 29.

(92) Kommissionens beslut av den 23 april 1986 angående ett förfarande enligt artikel 85 i EES-avtalet (IV/31.149 - polypropylen), EGT L 230, 18.8.1986, s. 1, punkt 96; kommissionens beslut av den 21 december 1988 angående ett förfarande enligt artikel 85 i EES-avtalet (IV/31.865, PVC), EGT L 74, 17.3.1989, s. 1, punkt 43; kommissionens beslut av den 13 juli 1994 angående ett förfarande enligt artikel 85 i EG-fördraget (IV/C/33.833 - Cartonboard), EGT L 243, 19.9.1994 s. 1, punkt 156. Se även förstainstansrättens dom av den 17 december 1991 i mål T-6/89, Enichem Anic SpA mot Europeiska gemenskapernas kommission, Rec. 1991, s. II-1623, fastställd av domstolen genom dom av den 8 juli 1999 i mål C-49/92, Europeiska kommissionen mot Anic Partecipazioni SpA, REG 1999, s. I-4125; se även förstainstansrättens beslut i mål T-327/94, SCA Holdings Ltd mot Europeiska kommissionen, REG 1998, s. II-1373, fastställt av domstolen genom dom av den 16 november 2000 i mål C-297/98, SCA Holdings Ltd mot Europeiska kommissionen, REG 2000 s. I-10101.

(93) Förstainstansrättens beslut av den 14 maj 1998 i mål T-352/94, Mo och Domsjö AB mot kommissionen, REG 1998, s. II-1989, punkt 87.

(94) Se även domstolens dom av den 16 november 2000 i mål C-286/98, Stora Kopparbergs Bergslags AB mot Europeiska kommissionen, REG 2000, s. I-9925, punkterna 37 och 38.

(95) I sitt svar på meddelandet om invändningar hänvisar Aventis till sin skrivelse av den 17 januari 2002 som riktas till kommissionen, där företaget anger skälen till att det anser att beslutet bör rikta sig till AAN snarare än till Aventis SA.

(96) Enligt artikel 5 i rådets förordning (EG) nr 2894/94 av den 28 november 1994 om formerna för genomförandet av Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet "skall gemenskapsbestämmelserna för genomförandet av principerna i fördragets artiklar 85 och 86 [numera artiklarna 81 och 82] [...] gälla med tillämpliga ändringar". (EGT L 305, 30.11.1994, s. 6).

(97) EGT C 207, 18.7.1996, s. 4.

(98) Se skäl 61.

(99) Kartellens medlemmar täckte så gott som hela marknaden under kartellens första år. Efter Monsantos (Novus sedan 1991) inträde på marknaden började kartellmedlemmarna successivt förlora marknadsandelar. Ändå hade deltagarna under sista perioden av överträdelsen fortfarande mer än 60 procent av den internationella och europeiska metioninmarknaden.

(100) [1806-1809].

(101) 1 US-dollar = 1,61147 tyska mark 1990 - (Eurostats officiella växelkurs).

(102) 1 US-dollar = 1,61147 tyska mark 1990 - (Eurostats officiella växelkurs).

(103) 1 US-dollar = 1,61147 tyska mark 1990 - (Eurostats officiella växelkurs).

(104) 1 US-dollar = 1,61147 tyska mark 1990 - (Eurostats officiella växelkurs).

(105) Förstainstansrättens beslut av den 14 maj 1998 i mål T-308/94, Cascades SA mot Europeiska kommissionen, REG 1998, s. II-925, punkt 230.

(106) Aventis svar på kommissionens meddelande om invändningar, s. 14.

(107) Se till exempel punkt 365 i kommissionens beslut i ärende COMP/36.545/F3 - Aminosyror (EGT L 152, 7.6.2001, s. 24).

(108) Se skäl 98 och följande.

(109) Förstainstansrättens beslut av den 14 maj 1998 i mål T-308/94, Cascades SA mot Europeiska kommissionen, REG 1998, s. II-925, punkt 230.

(110) Frågan har tidigare behandlats under "Mottagare av beslutet".

(111) Nippon Soda uppfyller inte heller villkoret i led a under avsnitt B.

(112) Förstainstansrättens beslut av den 20 februari 2001 i mål T-112/98, Mannesmann Röhren-Werke AG mot Europeiska kommissionen, REG 2001, s. II-729 och domstolens dom av den 18 oktober 1989 i mål 374/87, Orkem mot Europeiska gemenskapernas kommission, Rec. 1989, s. 3283, punkt 35.

(113) Domstolens dom av den 18 oktober 1989 i mål 374/87, Orkem mot Europeiska gemenskapernas kommission, Rec. 1989, s. 3283, punkt 27.

(114) Förstainstansrättens beslut av den 20 februari 2001 i mål T-112/98, Mannesmann Röhren-Werke AG mot Europeiska kommissionen, REG 2001, s. II-729, punkterna 70 och 77-78; domstolens dom av den 18 oktober 1989 i mål 374/87, Orkem mot Europeiska gemenskapernas kommission, Rec. 1989, s. 3283, punkterna 37-38 och 40; se även domstolens dom av den 8 juli 1999 i mål C-227/92 P, Hoechst AG mot Europeiska kommissionen, REG 1999 s. I-4443; förslag till avgörande av generaladvokat Mischo föredraget den 20 september 2001, mål C-94/00, Roquette Frères SA mot Directeur général de la concurrence, de la consommation et de la répression des fraudes, i närvaro av Europeiska kommissionen, REG 2002 s. I-9011, angående kommissionens befogenheter enligt artikel 14 i förordning nr 17 för att kunna fullgöra de uppgifter som den har tilldelats genom EG-fördraget för att upptäcka eventuella överträdelser enligt artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget.

(115) Ibid. punkt 78.