31999R2316

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 2316/1999

av den 22 oktober 1999

om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 1251/1999 om upprättande av ett stödsystem för producenter av vissa jordbruksgrödor

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1251/1999 av den 17 maj 1999 om upprättande av ett stödsystem för producenter av vissa jordbruksgrödor(1), särskilt artikel 9 i denna, och

av följande skäl:

1. Genom förordning (EG) nr 1251/1999 ersattes det stödsystem för producenter av vissa jordbruksgrödor som det fanns bestämmelser om i rådets förordning (EEG) nr 1765/92(2), senast ändrad genom förordning (EG) nr 1624/98(3). Till följd av att det nya systemet medfört ändringar, och med hänsyn till de erfarenheter som gjorts, bör tillämpningsföreskrifterna till systemet med arealersättning harmoniseras och i förekommande fall förenklas. Av tydlighetsskäl bör följaktligen en revidering göras av de särskilda förordningar som tidigare gällde för olika aspekter av detta system nämligen kommissionens förordningar (EEG) nr 2467/92(4), ändrad genom förordning (EEG) nr 3738/92(5), (EEG) nr 2836/93(6), senast ändrad genom förordning (EG) nr 1503/97(7), (EG) nr 762/94(8), senast ändrad genom förordning (EG) nr 1981/98(9), (EG) nr 1098/94(10), senast ändrad genom förordning (EG) nr 1945/1999(11), (EG) nr 1237/95(12), senast ändrad genom förordning (EG) nr 2017/97(13), (EG) nr 658/96(14), senast ändrad genom förordning (EG) nr 610/1999(15), och (EG) nr 1577/98(16), och bestämmelserna i dessa förordningar bör samlas i en enda text.

2. De arealersättningar som avses i förordning (EG) nr 1251/1999 bör begränsas till vissa närmare angivna områden. Det bör endast vara tillåtet att lämna in en ansökan om arealersättning per jordbruksskifte och regleringsår. Ett skifte för vilket det lämnas in en ansökan om arealstöd enligt en annan gemensam organisation av marknaden under samma regleringsår bör inte berättiga till arealersättning. Arealersättning kan beviljas för arealer för vilka stöd erhålls enligt en ordning som omfattas av gemenskapens struktur- och miljöpolitik.

3. I artikel 7 i förordning (EG) nr 1251/1999 fastställs vilken mark som berättigar till arealersättning. I nämnda artikel tillåts vissa undantag som måste kontrolleras av medlemsstaterna och som inte får motverka bestämmelserna i förordning (EG) nr 1251/1999. För att förhindra denna risk bör lämpliga åtgärder fastställas för att behålla den totala arealen stödberättigande mark på nuvarande nivå och för att undvika avsevärda ökningar. Därför bör vissa fleråriga grödor betraktas som om de ingår i växelbruk. Arealer som omfattas av omstruktureringsprogram kan också berättiga till arealersättning. Begreppen omstrukturering, avsevärd ökning av jordbruksarealen och skyldighet att växla stödberättigande och icke stödberättigande mark bör definieras.

4. Det bör förhindras att arealer besås enbart för att arealersättning skall kunna erhållas. Vissa villkor för sådd och skötsel av odlingar bör specificeras, särskilt när det gäller oljeväxter, proteingrödor, oljelin och durumvete. För att ta hänsyn till skillnaderna mellan de olika jordbrukstekniska metoder som används inom gemenskapen bör lokala normer beaktas.

5. För att upprätthålla gemenskapens politik avseende kvalitetsförbättring bör rätten till arealersättning för raps och rybs begränsas till sökande som har använt utsäde av viss sort och kvalitet. Vid fastställandet av de sorter som berättigar till stöd är det lämpligt att, i syfte att uppnå enhetlighet, förenkling och en god förvaltning, hänvisa till den gemensamma sortlistan för arter av lantbruksväxter som upprättats genom rådets direktiv 70/457/EEG(17), senast ändrat genom direktiv 98/96/EG(18), samtidigt som hänvisningen till de stödberättigande sorterna enligt det tidigare systemet, av tydlighets- och kontinuitetsskäl, bör behållas för regleringsåret 2000/2001. Gemenskapens normer för glukosinolat och erukasyra i raps- och rybsfrö bör förtydligas och de tester som skall användas för att mäta innehållet av glukosinolat och erukasyra i utsädesprover bör fastställas. Systemet med utsäde av sammansatta sorter av raps, rybs och vissa andra utsädessorter bör klarläggas. Det är nödvändigt att fastställa vilka sorter av solrosfrö som är avsedda för direkt konsumtion.

6. De medlemsstater där majs inte är en traditionell gröda bör få fastställa en basareal för gräsensilage. Begreppet gräsensilage bör definieras.

7. Normer för sötlupiner bör fastställas liksom de metoder som skall användas för att fastställa om ett lupinprov är sött eller inte.

8. Enligt förordning (EG) nr 1251/1999 skall det tillägg till arealersättningen som avses i artikel 5 i den förordningen beviljas durumveteproducenter i traditionella produktionsområden inom gränsen för en maximal garantiareal för varje berörd medlemsstat. Denna maximala areal kan fördelas mellan olika produktionsområden. För att undvika en uppsplittring av produktionsområden och för att iaktta proportionalitetsprincipen vid tillämpning av påföljder vid överskridanden är det nödvändigt att föreskriva en de minimis-regel för storlekar på dessa områden. Vissa medlemsstater har tilldelats arealer som berättigar till det särskilda stödet för durumvete i icke-traditionella områden. De regioner i en medlemsstat som kan dra nytta av detta bör därför fastställas. Enligt förordning (EG) nr 1251/1999 är det obligatoriskt att använda certifierat utsäde av durumvete. Särskilda åtgärder bör vidtas för att säkerställa att sådant utsäde används. En minimikvantitet bör fastställas, liksom en övergångsperiod för att uppnå denna kvantitet, i syfte att undvika problem med försörjningen av och störningar av marknaden för certifierat utsäde. Med hänsyn till skillnaderna mellan medlemsstaterna och mellan regionerna inom medlemsstaterna när det gäller jordbruk, bör de berörda medlemsstaterna få fastställa denna kvantitet och besluta om eventuella övergångsåtgärder.

9. I förordning (EG) nr 1251/1999 föreskrivs bland annat att systemet med arealersättning skall tillämpas inom ramen för ett system med regionala basarealer. För att säkerställa dels nödvändig öppenhet och insyn dels en enhetlig förvaltning av dessa arealer, bör det antal hektar som berättigar till arealersättning samt fördelningen av dessa fastställas för varje medlemsstat.

10. I enlighet med artikel 3 i förordning (EG) nr 1251/1999 är det tillåtet att i regionaliseringsplanerna skilja mellan bevattnade och icke-bevattnade arealer. Begreppet bevattning bör definieras. En särskild basareal får också upprättas för majs. I vissa medlemsstater får denna areal huvudsakligen gälla majsensilage. Av naturliga skäl kan avkastningen för majsensilage inte uttryckas i ton per hektar. Följaktligen bör den avkastning som skall tillämpas i detta fall fastställas. Medlemsstaterna bör få möjlighet att fastställa den avkastning som skall tillämpas för majsensilage i förhållande till avkastningen för jämförbara jordbruksgrödor i regionen i fråga.

11. Det bör klargöras hur stora arealer som skall beaktas vid beräkningen av den procentsats med vilken basarealen eventuellt har överskridits, liksom regler för hur denna procentsats skall fastställas. I de fall då en särskild basareal fastställs för majs, för bevattnade arealer eller gräsensilage, bör det utfärdas särskilda bestämmelser för hur stora arealer som skall beaktas vid beräkningen av eventuellt överskridande av basarealen i fråga. Bestämmelserna för att fastställa den procentsats med vilken basarealen eventuellt har överskridits måste under alla omständigheter säkerställa att basarealen iakttas. Det bör också klargöras hur den procentsats med vilken den maximala garantiarealen för durumvete har överskridits skall beräknas.

12. För att undvika att invecklade regionaliseringsplaner leder till att den verkliga avkastningen avsevärt överstiger referensavkastningen, föreskrivs i förordning (EG) nr 1251/1999 att arealersättningen under det följande regleringsåret skall justeras i proportion till överskridandet av den genomsnittliga referensavkastning som följer av regionaliseringsplanerna. De uppgifter som är nödvändiga för att beräkna ett eventuellt överskridande av referensavkastningen måste finnas tillgängliga i god tid. Det förfarande som skall följas för att konstatera ett överskridande bör fastställas, liksom de referensavkastningar som följer av de regionaliseringsplaner som upprättas enligt kriterierna i artikel 3 i förordning (EG) nr 1251/1999.

13. För att vara berättigad till sådan arealersättning som avses i artikel 2 i förordning (EG) nr 1251/1999 är producenten skyldig att ta en del av sin mark ur produktion. För att säkerställa att arealuttagen bidrar till en bättre stabilitet på marknaderna bör tillämpningsföreskrifter fastställas på ett sådant sätt att de säkrar nödvändig effektivitet och så att överensstämmelse bibehålls med hela det system som upprättats genom förordning (EG) nr 1251/1999. Utan att för den skull definitivt utesluta andra arealer än dem som avses i artikel 7 i förordning (EG) nr 1251/1999, bör det därför fastställas att de arealer som beaktas för uttag är jämförbara med dem som har beaktats vid beräkningen av den regionala basarealen. Effektiviteten hos systemet kan förbättras genom att det fastställs att arealuttag skall tillämpas för sammanhängande minimiarealer. Dessutom bör bestämmelser fastställas rörande miljöskydd, skötsel och användning av de uttagna arealerna. Enligt förordning (EG) nr 1251/1999 behöver de producenter vars ansökningar inte överstiger en produktion på 92 ton spannmål inte göra något uttag. Den metod som används för att beräkna produktionsgränsen på 92 ton spannmål bör anges. Av tydlighetsskäl bör bestämmelser fastställas för de fall då skyldigheten att ta mark ur produktion inte uppfylls.

14. Den kortaste period under vilken marken måste förbli ur produktion bör motsvara vegetationsperioderna för de jordbruksgrödor som avses i förordning (EG) nr 1251/1999. För att hänsyn skall kunna tas till vissa särskilda omständigheter bör det emellertid vara möjligt att använda de uttagna arealerna innan minimiperioden för uttag är avslutad.

15. Ett system som garanterar en minimibetalning till de jordbrukare som åtar sig att ta vissa arealer ur produktion under en period som inte överstiger fem regleringsår bör införas. Det bör också fastställas vilka justeringar och påföljder som skall tillämpas inom ramen för ett sådant system.

16. I rådets förordning (EEG) nr 3653/90 av den 11 december 1990 om övergångsbestämmelser beträffande den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål och ris i Portugal(19), ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1664/95(20), föreskrivs ett direkt stöd per hektar för vissa spannmålsslag under en övergångsperiod. I enlighet med artikel 6.4 i förordning (EG) nr 1251/1999 kan sådant stöd beaktas endast vid beräkning av kompensation för skyldighet att ta mark ur produktion.

17. Enligt artikel 8.2 i förordning (EG) nr 1251/1999 skall producenter av spannmål, oljeväxter och proteingrödor ha sått sitt utsäde senast den 31 maj. I vissa fall får den sista dagen för sådd på grund av klimatförhållandena senareläggas till efter den 31 maj. Perioden för sådd och för inlämnande av ansökningar bör förlängas för vissa grödor i vissa områden. Den förlängda perioden för sådd får inte göra stödsystemet mindre effektivt eller inverka negativt på det kontrollsystem som infördes genom rådets förordning (EEG) nr 3508/92(21), senast ändrad genom förordning (EG) nr 1036/1999(22).

18. För att säkerställa en regelbunden tillgång på sötmajs för bearbetningsindustrin under hela regleringsåret bör producenter tillåtas att sprida sin sådd över en längre period. Sista dagen för sådd av sötmajs bör därför skjutas upp till den 15 juni.

19. Enligt artikel 10.7 i förordning (EG) nr 1251/1999 får de medlemsstater, i vilka det finns en risk för att referensarealen avsevärt överskrids, begränsa den areal för vilken en enskild producent får ansöka om grödspecifik arealersättning för oljeväxter. Denna begränsning bör fastställas på grundval av objektiva kriterier och beräknas som en procentsats av producentens stödberättigande jordbruksareal. Begränsningen kan variera beroende på regionala basarealer. Producenterna bör underrättas om denna begränsning före ett bestämt datum och innan sådden av oljeväxter påbörjas. Om en producent ansöker om grödspecifik arealersättning för oljeväxter för mark utöver denna begränsning bör sådan mark inte beaktas vid ansökan. Följaktligen kan det bli nödvändigt att begränsa den markareal för vilken en producent kan erhålla arealersättning för mark ur produktion.

20. För att säkerställa att systemet med arealersättning fungerar på ett tillfredsställande sätt under ett regleringsår är det nödvändigt med statistisk övervakning av systemet för det berörda regleringsåret. För att budgetprognoser på gemenskapsnivå skall kunna upprättas måste preliminära uppgifter lämnas in senast den 15 september för det innevarande regleringsåret. Det datum då den definitiva procentsatsen för överskridandet skall meddelas bör också fastställas. Uppgifter om beräkningsgrunder för eventuella överskridanden av basarealer och av maximala garantiarealer för durumvete samt deras eventuella fördelning på delbasarealer eller regioner bör finnas tillgängliga i god tid.

21. Den ordning som fastställs i förordning (EG) nr 1251/1999 kommer att tillämpas från och med regleringsåret 2000/01. För att berörda producenter skall kunna genomföra sådd och eventuellt arealuttag och lämna in sina ansökningar om arealersättning för detta regleringsår med kännedom om och med beaktande av tilllämpningsföreskrifterna i det nya systemet bör bestämmelserna i den här förordningen träda i kraft vid offentliggörandet i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

22. Förvaltningskommitten för spannmål har inte avgivit något yttrande inom den tid som dess ordförande har bestämt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

Berättigande till arealersättning

AVDELNING 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

1. Den arealersättning som avses i förordning (EG) nr 1251/1999 skall beviljas på de villkor som anges i den här förordningen.

2. Endast en ansökan om arealersättning får lämnas in per jordbruksskifte och regleringsår.

3. Arealersättning får inte beviljas för skiften som med avseende på samma regleringsår omfattas av en ansökan om hektarstöd inom ramen för en ordning som finansieras i enlighet med artikel 1.2 b i rådets förordning (EG) nr 1258/1999(23) för andra jordbruksgrödor än de som anges i förordning (EG) nr 1251/1999.

Artikel 2

1. För att målen i artikel 7 i förordning (EG) nr 1251/1999 skall uppnås skall de definitioner av permanent betesmark, permanenta grödor, fleråriga jordbruksgrödor och omstruktureringsprogram som anges i bilaga I till denna förordning tillämpas.

2. Arealer för vilka stöd har beviljats enligt avdelning 1 i rådets förordning (EEG) nr 2328/91(24) eller enligt rådets förordning (EEG) nr 3766/91(25) eller, när det gäller Finland eller Sverige, arealer som har tagits ur produktion enligt ett nationellt system för arealuttag skall antas som berättigande till arealersättning.

3. De arealer som har förklarats som nya stödberättigande arealer av medlemsstaterna inom ramen för ett omstruktureringsprogram får inte överskrida de arealer som har förklarats som nya, icke stödberättigande arealer enligt samma program med mer än 5 %. Följande skall emellertid inte beaktas vid beräkningen av ökningen av dessa arealer:

a) I de nya tyska delstaterna: 2500 hektar som omfattades av en omstrukturering av jordbruksmark under perioden den 1 januari-30 juni 1992 och där jordbruksgrödor odlades för skörd år 1993.

b) De resterande arealer som omfattas av planerna för röjning av vinodlingar för regleringsåret 1991/92, som godkänts före den 31 december 1991 enligt rådets förordningar (EEG) nr 1442/88(26) och (EEG) nr 2239/86(27), och som genomförs inom de tidsgränser som anges i dessa förordningar.

4. Vid tillämpning av bestämmelser i artikel 7 tredje stycket i förordning (EG) nr 1251/1999 får en medlemsstat inte öka sin sammanlagda areal stödberättigande mark, vare sig tillfälligt eller permanent, med mer än 0,1 % av sin sammanlagda basareal.

Medlemsstaterna skall till kommissionen översända en årlig förteckning över tillstånd som beviljats enligt artikel 7 tredje stycket, med uppgift om antalet jordbrukare, berörda arealer och skälen för beviljandet.

I särskilda, vederbörligen motiverade fall får den övre gräns som avses i första stycket ses över i enlighet med förfarandet i artikel 23 i rådets förordning (EEG) nr 1766/92(28).

5. De fall som avses i artikel 7 fjärde stycket i förordning (EG) nr 1251/1999 är sådana fall då en producent kan lämna relevanta och objektiva skäl för att byta icke stödberättigande arealer på sitt jordbruksföretag mot stödberättigande, förutsatt att medlemsstaten kan intyga att det inte finns något giltigt skäl att motsätta sig utbytet, särskilt med hänsyn till miljörisker. Bytet får aldrig medföra någon ökning av den totala stödberättigande åkerarealen på företaget. Medlemsstaterna skall införa ett system för förhandsanmälan och godkännande av sådana byten.

Medlemsstaterna skall senast den 31 maj varje år till kommissionen överlämna en plan som innehåller en förteckning över de kriterier som har legat till grund för godkännande av byten och bevis för att den sammanlagda stödberättigande arealen inte har ökat till följd av sådana byten.

Artikel 3

1. Arealersättning för jordbruksgrödor skall beviljas endast för följande arealer:

a) Arealer som ligger i regioner som medlemsstaten ur klimat- och jordbrukssynpunkt har förklarat vara lämpade för odling av jordbruksgrödor. Medlemsstaterna får fastställa att en region inte är lämpad för odling av vissa jordbruksgrödor.

b) Arealer som helt och hållet har besåtts i enlighet med lokala normer. Då spannmål sås blandat med oljeväxter eller proteingrödor, eller då oljeväxter sås blandat med proteingrödor, skall arealersättningen vara den av de berörda ersättningarna som är lägst.

c) Arealer på vilka jordbruksgrödan behålls minst fram till början av blomningstiden under normala växtvillkor. Oljeväxter, proteingrödor, oljelin och durumvete skall dessutom behållas enligt lokala normer minst till och med den 30 juni före regleringsåret i fråga, utom i de fall då grödor skördas vid full mognad före denna dag. Proteingrödor får inte skördas förrän efter mjölkmognadsstadiet.

d) Arealer för vilka ansökan uppgår till minst 0,3 ha och för vilka varje skifte överstiger den minimistorlek som fastställs av medlemsstaten för den berörda regionen.

2. Om en producents stödberättigande arealer ligger i flera produktionsregioner avgör belägenheten för varje enskild areal som omfattas av ansökan vilket belopp som skall betalas ut.

3. De medlemsstater som tillämpar en särskild behandling för majs i en region där majs främst odlas för ensilage, får för alla majsarealer i den berörda regionen tillämpa den avkastning som gäller för foderspannmål i denna region.

AVDELNING 2

Särskilda bestämmelser för vissa jordbruksgrödor

Artikel 4

1. Medlemsstaterna skall genomföra en kvalitetspolitik för raps- och rybsfrö genom att begränsa rätten till arealersättning till arealer som besåtts med certifierat utsäde av sådana dubbellåga raps- och rybssorter som före utbetalningstillfället anmälts och förtecknats som sådana i den gemensamma sortlistan för arter av lantbruksväxter som upprättats genom rådets direktiv 70/457/EEG. Med dubbellåga sorter avses sorter som påvisats producera frö med en högsta glukosinolathalt på 25 μmol/gr vid en vattenhalt på 9 %, bestämd i enlighet med EN ISO 9167-1: 1995, och högst 2 % erukasyra av det totala innehållet av fettsyra, bestämt i enlighet med EN ISO 5508: 1995.

2. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 får medlemsstaterna utvidga rätten till arealersättning till att omfatta arealer som besåtts med raps eller rybs av en eller flera av följande utsädeskategorier:

a) Certifierat utsäde av dubbellåga sammansatta sorter vars beståndsdelar anmälts och förtecknats, och i tillämpliga fall angivits som dubbellåga, i den gemensamma sortlistan för arter av lantbruksväxter.

b) Utsäde som erhålls vid skörd efter sådd inom samma jordbruksföretag av certifierat utsäde av någon av de dubbellåga sorter med avseende på vilket det, genom analys av ett representativt prov uttaget av en utsedd representant för den behöriga nationella myndigheten, visats att glukosinolathalten är högst 18,0 μmol/g frö vid en vattenhalt på 9 %.

c) Utsäde av sorter som före sådd är registrerade för besiktning och kontroll i syfte att producera en gröda vars frö är avsett att användas som förädlarutsäde, stamutsäde, basutsäde eller certifikatutsäde, eller till forsknings- och försöksändamål för att avgöra om sorten kan föras upp på en medlemsstats nationella sortlista och därefter på den gemensamma sortlistan som en dubbellåg sort.

d) Certifierat utsäde av någon av sorterna "Bienvenu" och "Jet Neuf" med avseende på vilket ett odlingsavtal har ingåtts före sådd mellan producenten och en köpare, som särskilt godkänts för detta ändamål av den behöriga myndigheten i medlemsstaten, i syfte att producera frö för framställning av olja avsedd för särskilda livsmedelsändamål.

e) Utsäde av sorter med en halt av erukasyra som är högre än 40 % av det totala innehållet av fettsyra och med avseende på vilket ett odlingsavtal har ingåtts före sådd med en godkänd förste köpare, i syfte att producera frö avsedda att användas för andra angivna ändamål än livsmedel eller som utsäde till en sådan gröda.

3. Om en medlemsstat anser att det utsäde som avses i punkt 2 b berättigar till stöd, skall den vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att före sådd fastställa att utsädet i fråga uppfyller kraven. Glukosinolathalten får antingen bestämmas enligt EN ISO-metod 9167-1: 1995(x) eller enligt EN ISO-metod 9167-2: 1997. Endast metoden EN ISO 9167-1: 1995 får användas för att avgöra tvister om glukosinolathalten.

4. För regleringsåret 2000/01 skall också arealer som har besåtts med certifierat utsäde av de sorter och sammansatta sorter som anges i bilaga II till förordning (EG) nr 658/96 berättiga till arealersättning.

5. För att målen i artikel 10.9 i förordning (EG) nr 1251/1999 skall uppnås skall de sorter av solrosfrö som utgör solrosfrö för direkt konsumtion vara de sorter som anges i bilaga II.

Artikel 5

Med sötlupiner avses lupinsorter som ger högst 5 % bittra frön. Innehållet bittra frön skall beräknas enligt den undersökningsmetod som anges i bilaga III.

Artikel 6

1. Vid tillämpningen av artikel 5 första stycket i förordning (EG) nr 1251/1999 skall producenterna av durumvete i de områden som anges i bilaga II till den förordningen erhålla tillägget till arealersättningen för högst det antal hektar som gäller för den maximala areal som anges i bilaga III till den förordningen.

Vid tillämpningen av bilaga II till förordning (EG) nr 1251/1999 skall Pannonien i Österrike omfatta de områden som anges i bilaga IV till den här förordningen.

2. Vid fördelning av den maximala garantiarealen mellan de produktionsområden och de produktionsregioner som avses i artikel 5 tredje stycket i förordning (EG) nr 1251/1999 skall följande bestämmelser gälla:

a) Om arealen i en produktionsregion understiger 500 ha får de berörda medlemsstaterna slå ihop regionen i fråga med en angränsande produktionsregion.

b) Italien får ta hänsyn till de arealer som traditionellt använts för odling av durumvete och som omfattas av det femåriga arealuttaget under perioden 1993-1997.

c) De berörda medlemsstaterna skall senast den 15 september det regleringsår som föregår det år för vilket arealersättning begärs, underrätta producenterna och kommissionen om fördelningen av den maximala garantiarealen.

3. För alla de jordbruksskiften som berättigar till arealersättning för de jordbruksgrödor som avses i artikel 1 i förordning (EG) nr 1251/1999, och som är besådda med durumvete, skall det särskilda stöd som avses i artikel 5 fjärde stycket i förordningen (EG) nr 1251/1999, beviljas i de områden som anges i bilaga V till den här förordningen med en begränsning till det antal hektar som anges i bilaga IV till förordning (EG) nr 1251/1999.

4. För beviljande av stöd för durumvete enligt punkterna 1 och 3 skall de ansökningar om arealstöd som avses i artikel 4 i kommissionens förordning (EEG) nr 3887/92(29) innehålla alla uppgifter som krävs för att identifiera de skiften som är besådda med durumvete och åtföljas av ett bevis för att certifierat utsäde har använts.

En ansökan om stöd för durumvete kan endast lämnas in om

a) en ansökan om arealersättning för motsvarande antal hektar durumvete lämnas in,

b) utsäde som certifierats i enlighet med rådets direktiv 66/402/EEG(30) används.

5. Medlemsstaterna skall fastställa den minimikvantitet av certifierat utsäde som skall användas enligt den jordbrukspraxis som gäller i den berörda medlemsstaten.

Denna kvantitet får uppnås under den övergångsperiod på högst tre år som inleddes den 1 juli 1998 i enlighet med de särskilda åtgärder som medlemsstaterna underrättade kommissionen om senast den 30 juni 1998.

6. Tillägget och det särskilda stödet för durumvete skall betalas ut samtidigt som arealersättningen.

Artikel 7

1. Vid tillämpningen av artikel 1.3 i förordning (EG) nr 1251/1999 skall med gräsensilage avses en gröda som odlas på en areal som huvudsakligen besås med gräs och som skördas i fuktigt tillstånd minst en gång per år, för konservering i sluten miljö genom anaerob jäsning.

2. Bestämmelserna i denna förordning skall tillämpas i fråga om gräsensilage med undantag av villkoret avseende blomning som anges i artikel 3.1 c.

3. Producenter i de medlemsstater som utfärdar bestämmelser om en särskild areal för gräsensilage enligt bilaga VI, skall vara berättigade till arealersättning för gräsensilage.

KAPITEL II

Basarealer och referensavkastning

AVDELNING 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 8

De basarealer som avses i artiklarna 2 och 3 i förordning (EG) nr 1251/1999 anges i bilaga VI.

Artikel 9

1. Om det i regionaliseringsplanen fastställs olika avkastning för bevattnade och icke-bevattnade arealer i enlighet med artikel 3.3 i förordning (EG) nr 1251/1999 skall medlemsstaterna utfärda bestämmelser för att avgöra om en areal skall anses som bevattnad under ett regleringsår. De skall särskilt:

a) upprätta en förteckning över de jordbruksgrödor för vilka arealersättning får beviljas på grundval av satsen för bevattnad avkastning,

b) upprätta en beskrivning av den bevattningsutrustning som jordbrukaren skall ha tillgång till och som skall vara avpassad till den berörda arealen och göra det möjligt att tillföra de vattenmängder som är nödvändiga för att säkerställa växternas normala utveckling under växtperioden,

c) bestämma den bevattningsperiod som skall beaktas.

2. Bestämmelserna i punkt 1 skall inte tillämpas då bevattningen är ett historiskt betingat särdrag för skiftena, som gör det möjligt att särskilja och upprätta en förteckning över dessa som till exempel för produktionsregionerna "regadío" i Spanien.

AVDELNING 2

Överskridande av arealer

Artikel 10

1. Vid fastställandet av ett eventuellt överskridande av den regionala basareal som avses i artikel 2.4 i förordning (EG) nr 1251/1999, skall medlemsstatens behöriga myndighet ta hänsyn till å ena sidan den regionala basareal som fastställs i bilaga VI och å andra sidan till summan av de arealer som omfattas av ansökningar om arealersättning för varje gröda inklusive tillhörande obligatoriskt arealuttag. Frivilligt arealuttag skall räknas in under andra arealer än bevattnade och arealer för majs och/eller gräsensilage.

2. Vid fastställandet av summan av de arealer för vilka ansökningar om stöd har lämnats in, skall de ansökningar eller delar av ansökningar som vid den administrativa kontrollen visar sig vara uppenbart oberättigade inte beaktas.

I förekommande fall skall ansökan gälla för den faktiska areal som bestämts vid kontroll på platsen i enlighet med artikel 6 i förordning (EEG) nr 3887/92.

3. Summan av de arealer för vilka ansökningar har lämnats in, justerad i enlighet med punkt 2, skall ökas med de arealer som besåtts med jordbruksgrödor i den mening som avses i förordning (EG) nr 1251/1999 och som används som motivering för en ansökan om stöd enligt rådets förordning (EG) nr 1254/1999(31).

4. Procentsatsen för överskridandet skall fastställas enligt uppställningen i bilaga VII.

Artikel 11

1. Vid fastställandet av ett eventuellt överskridande av den maximala garantiarealen för durumvete som berättigar till tilllägget till arealersättningen skall medlemsstatens behöriga myndighet ta hänsyn till å ena sidan den maximala garantiareal som fastställs i bilaga III till förordning (EG) nr 1251/1999, eventuellt fördelad mellan olika regioner, och å andra sidan summan av de arealer som omfattas av ansökningar om tillägget till arealersättningen för durumvete, justerad i enlighet med artikel 10.2 i den här förordningen, och i förekommande fall minskad till följd av tillämpning av artikel 2.4 i förordning (EG) nr 1251/1999.

2. Bestämmelserna i punkt 1 skall tillämpas vid fastställandet av eventuellt överskridande av den maximala garantiareal som berättigar till särskilt stöd för durumvete som anges i bilaga IV till förordning (EG) nr 1251/1999.

Artikel 12

1. Om ett sådant överskridande av arealer som avses i artiklarna 10 och 11 konstateras, skall medlemsstaten senast den 31 oktober under innevarande regleringsår fastställa den definitiva procentsatsen för överskridandet, angiven med två decimaler.

2. Den definitiva procentsats som därvid erhålls skall användas för att beräkna den proportionella nedsättningen av den berättigande arealen

a) för arealersättningen i enlighet med artikel 2.4 första stycket i förordning (EG) nr 1251/1999,

b) för tillägget och för det särskilda stödet för durumvete efter tillämpning av artikel 2.4 första stycket i förordning (EG) nr 1251/1999.

Artikel 13

Vid tillämpningen av artikel 2.6 i förordning (EG) nr 1251/1999 skall medlemsstaterna, senast den 15 september under det regleringsår för vilket arealersättningen sökts, fastställa och underrätta kommissionen om följande uppgifter:

a) Den nationella basareal som skall delas upp.

b) De kriterier som medlemsstaten har fastställt för att upprätta delbasarealer.

c) Delbasarealerna (antal, benämning och yta).

d) De närmare bestämmelserna för koncentration av de åtgärder som är tillämpliga vid överskridande.

AVDELNING 3

Överskridande av referensavkastning

Artikel 14

Vid tillämpningen av artikel 3.7 i förordning (EG) nr 1251/1999 skall sammanställningarna av stödansökningarna och tillhörande avkastning vara de sammanställningar som överlämnats av medlemsstaterna i enlighet med artikel 26 i denna förordning.

För detta ändamål skall referensavkastningarna vara de som anges i bilaga VIII till denna förordning.

Artikel 15

För beräkning av den genomsnittliga avkastning som följer av stödansökningarna för ett visst regleringsår skall

a) arealerna i förekommande fall beaktas efter tillämpning av den proportionella nedsättning som avses i artikel 2.4 första stycket i förordning (EG) nr 1251/1999,

b) de arealer som använts för odling av oljeväxter och som beviljats stöd på grundval av den regionala avkastning som tidigare användes för oljeväxter för regleringsåren 2000/01 och 2001/02 beaktas på grundval av den genomsnittliga avkastningen för spannmål i regionen,

c) de odlingsarealer för jordbruksgrödor som deklareras som foderarealer för bidrag till nötkreatur och får beaktas på grundval av den genomsnittliga avkastningen för icke-bevattnad spannmål i regionen.

Artikel 16

Kommissionen skall före den 31 maj varje år göra en jämförande studie av de uppgifter som avses i artiklarna 14 och 15 och fastställa de nödvändiga korrigeringskoefficienterna enligt det förfarande som avses i artikel 23 i förordning (EEG) nr 1766/92.

Artikel 17

De koefficienter som avses i artikel 16 skall tillämpas på all arealersättning i medlemsstaten eller i det aktuella basarealområdet, med undantag för tillägget till arealersättningen och det särskilda stödet för durumvete.

KAPITEL III

Arealuttag

Artikel 18

Med "arealuttag" avses att en areal tas ur bruk, som under föregående år

a) har odlats i syfte att ge skörd eller

b) har tagits ur bruk i enlighet med någon av förordningarna (EG) nr 1765/92 eller (EG) nr 1251/1999 eller

c) inte har brukats för odling av jordbruksgrödor eller som har beskogats enligt rådets förordningar (EEG) nr 2078/92(32) eller (EEG) nr 2080/92(33), eller med tillämpning av artiklarna 22, 23, 24 och 31 i rådets förordning (EG) nr 1257/1999(34).

Artikel 19

1. Arealuttag i enlighet med detta kapitel måste omfatta ett sammanhängande område på minst 0,3 ha som är minst 20 m brett.

Medlemsstaterna får ta följande arealer i beaktande:

a) Mindre områden, om dessa omfattar hela skiften med fasta gränser såsom murar, häckar eller vattendrag.

b) Hela skiften som är mindre än 20 m breda i regioner där sådana skiften utgör en traditionell form av uppdelning.

c) Skiften som är minst 10 m breda och ligger utmed permanenta vattendrag eller sjöar på villkor att de blir föremål för särskilda kontroller som har till huvudsakligt syfte att kontrollera att miljön respekteras.

2. Uttagen mark måste förbli ur bruk under en period som börjar senast den 15 januari och slutar tidigast den 31 augusti. Medlemsstaterna skall emellertid fastställa villkor enligt vilka producenterna kan tillåtas att så utsäde redan från och med den 15 juli för skörd under följande år, och villkor som skall uppfyllas för att bete skall tillåtas från och med den 15 juli i medlemsstater där växling av betesområde traditionellt utövas.

3. Den uttagna arealen får inte användas för annan jordbruksproduktion än den som avses i artikel 6.3 i förordning (EG) nr 1251/1999 och inte heller användas för vinstgivande syften som skulle vara oförenliga med odling av jordbruksgrödor.

4. Medlemsstaterna skall tillämpa lämpliga bestämmelser som är förenliga med den särskilda situationen för den uttagna arealen för att se till att arealen underhålls och att skyddet av miljön säkras. Bestämmelserna kan också gälla växttäcke. I så fall måste bestämmelserna förhindra att växttäcket används för produktion av utsäde eller till någon form av jordbruksändamål före den 31 augusti, eller leda till produktion av grödor avsedda för handel, före den 15 januari följande år.

5. Bestämmelserna i punkterna 3 och 4 skall inte tillämpas på jordbruksskiften som tagits ur bruk eller beskogats enligt artiklarna 22, 23, 24 och 31 i förordning (EG) nr 1257/1999, och som bokförts som obligatoriskt arealuttag, såvida de inte visar sig oförenliga med de miljökrav eller de krav för beskogning som anges i dessa artiklar.

Artikel 20

1. Vid tillämpningen av artikel 6.6 i förordning (EG) nr 1251/1999 får medlemsstaterna bevilja stöd för arealer som lagts i träda för en flerårsperiod som inte är längre än fem regleringsår.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 2.4 i förordning (EG) n 1251/1999 eller varje senare höjning av det grundbelopp som anges i artikel 4.3 i förordning (EG) nr 1251/1999, skall en producent som åtar sig att ta samma skiften ur bruk under en sådan period som avses i punkt 1 för denna period erhålla en arealersättning som beräknats på grundval av det grundbelopp och den avkastning som anges i den regionaliseringsplan som var i kraft vid tidpunkten för hans åtagande.

3. Om en producent i sin ansökan om arealrelaterat stöd uttryckligen tar tillbaka sitt åtagande före utgången av den period som avses i punkt 1, måste han betala tillbaka ett belopp som är lika med 5 % av den arealersättning som betalats ut under föregående regleringsår för mark som han undantar från åtagandet, multiplicerat med det antal år under vilka han inte uppfyller sitt ursprungliga åtagande.

4. En producent som har valt det system som anges i punkt 2 får ta tillbaka sitt åtagande utan att drabbas av de påföljder som anges i punkt 3

a) om han beslutar sig för att ta de berörda arealerna ur bruk eller plantera skog på dessa inom ramen för ett av de system som följer av artiklarna 22, 23, 24 och 31 i förordning (EG) nr 1257/1999,

b) i särskilda fall som medlemsstaterna tillåter och som oberoende av producentens vilja medför en förändring i jordbrukets struktur, såsom fastighetsreglering.

5. Om den areal som tagits ur bruk inom ramen för denna artikel, under den period som åtagandet avser till följd av en förändring i jordbrukets struktur överskrider den gräns uttryckt i procent såsom den fastställts av medlemsstaterna i enlighet med artikel 6.5 i förordning (EG) nr 1251/1999 vid tidpunkten för åtagandet, skall de arealer som omfattas av åtagandet justeras så att denna gräns iakttas.

Artikel 21

1. Om det angivna arealuttaget är mindre än den areal som motsvarar den procentandel för obligatoriskt arealuttag som fastställts för det berörda regleringsåret, skall den areal som berättigar till arealersättning för de producenter av jordbruksgrödor som omfattas av obligatoriskt arealuttag beräknas på grundval av det angivna arealuttaget och i proportion till de olika grödorna, inbegripet gräsensilage, men den kan inte minskas till en areal som är mindre än vad som är nödvändigt för att producera de 92 ton spannmål som avses i artikel 6.7 i förordning (EG) nr 1251/1999.

2. Den spannmålsproduktion som avses i punkt 1 skall beräknas utifrån den avkastning som används för arealersättningen. Om en medlemsstat har valt att använda den regionala avkastning som tidigare användes för oljeväxter, skall denna multipliceras med 1,95.

Artikel 22

När det gäller Portugal skall i enlighet med artikel 6.4 i förordning (EG) nr 1251/1999 arealersättningen för obligatoriskt arealuttag ökas med de belopp som anges i bilaga IX. Beloppen skall finansieras i enlighet med artikel 5 i förordning (EEG) nr 3653/90.

Artikel 23

1. De ansökningar om arealrelaterat stöd som avses i förordning (EEG) nr 3887/92 skall delas upp på regioner i enlighet med artikel 3 i förordning (EG) nr 1251/1999.

2. En ansökan om arealersättning i en given produktionsregion måste motsvaras av en deklaration om arealuttag avseende minst motsvarande antal hektar odlad mark i samma produktionsregion.

3. Undantag från punkt 2 får medges enligt objektiva kriterier som skall fastställas av medlemsstaten.

4. Utan hinder av vad som sägs i punkt 2 får det obligatoriska arealuttag som motsvarar en inlämnad ansökan om arealersättning helt eller delvis göras

a) i "secano"-regioner, när det gäller Spanien, om anläggningen ligger i en så kallad "secano"- eller "regadio"-produktionsregion,

b) i en annan produktionsregion, förutsatt att de arealer som skall tas ur bruk ligger i anslutning till de arealer som odlas.

5. Om punkterna 3 och 4 tillämpas, skall den areal som tas ur bruk justeras med hänsyn till skillnaden mellan de avkastningar som används för att beräkna arealersättningen i de berörda regionerna. Tillämpningen av den här punkten får dock inte medföra en minskning av det antal hektar som skall tas ur bruk för att det obligatoriska arealuttaget skall respekteras.

KAPITEL IV

Särskilda bestämmelser

Artikel 24

Utan hinder av bestämmelserna i artikel 8.2 i förordning (EG) nr 1251/1999 får medlemsstaterna skjuta upp sista dagen för sådd senast till den 15 juni för de grödor som anges i bilaga X och i områden som de berörda medlemsstaterna själva fastställer, belägna i de regioner som anges i denna bilaga.

Om datumet för sådd skjuts upp för samtliga jordbruksgrödor, får medlemsstaterna också senarelägga det datum då producenterna i de berörda områdena skall ha lämnat in sina ansökningar om arealersättning senast till den 15 juni eller till sista dag för sådd om denna inträffar tidigare.

Artikel 25

1. Den begränsning som anges i artikel 10.7 i förordning (EG) nr 1251/1999 skall fastställas med hänsyn till den nationella referensarealen, den sammanlagda stödberättigande jordbruksarealen samt målsättningen att undvika en odlingsnivå som skulle medföra orimligt stora nedsättningar av den grödspecifika arealersättningen för oljeväxter.

2. Kommissionen skall, så snart som möjligt och senast den 31 juli regleringsåret före det år för vilket arealersättningen begärs, underrättas om begränsningen och om de kriterier som använts för att fastställa denna.

3. För att fastställa om en producent är berättigad till arealersättning skall den behöriga myndigheten bedöma om producentens stödansökan ligger inom den fastställda gränsen. Alla de arealer för vilka producenten har ansökt om den grödspecifika arealersättningen för oljeväxter och som överskrider gränsen skall uteslutas från ansökan.

4. Om uteslutande av arealer med stöd av bestämmelserna i punkt 3 medför att producentens arealuttag överskrider den gräns som avses i artikel 6.5 i förordning (EG) nr 1251/1999 och som tillämpas i medlemsstaten, skall den uttagna areal för vilken producenten ansökt om arealersättning minskas till den fastställda gränsen.

5. Arealer som utesluts från en producents ansökan om arealstöd med stöd av punkterna 3 och 4 skall inte beaktas vid tillämpningen av artikel 2.4 och 2.6 i förordning (EG) nr 1251/1999.

KAPITEL V

Slutbestämmelser

Artikel 26

Meddelanden

1. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna de uppgifter som anges i tabellerna i bilaga XI i det standardformat som beskrivs i denna, för produktionsregionerna, basarealerna och medlemsstaten enligt följande tidsplan:

a) Den 15 september innevarande regleringsår - uppgifter som erhållits redan genomförda kontroller.

b) Senast den 31 oktober samma år - definitiva uppgifter som motsvarar dem som har använts för att beräkna den definitiva procentsats för överskridande som avses i artikel 12.

c) Senast den 15 februari följande år - slutgiltiga uppgifter som motsvarar de arealer för vilka stöd faktiskt har betalats ut, med avdrag för de reduktioner av arealerna som anges i artikel 9 i förordning (EEG) nr 3887/92.

2. Om ett sådant överskridande av arealer som avses i artiklarna 10 och 11 konstateras, skall medlemsstaten utan dröjsmål och senast den 31 oktober under innevarande regleringsår underrätta kommissionen om den definitiva procentsatsen för överskridandet. De uppgifter som ligger till grund för beräkningen av procentsatsen för överskridandet av en basareal skall redovisas enligt uppställningen i bilaga VII.

3. Om procentsatsen för överskridandet fördelas i enlighet med artikel 2.6 och artikel 5 tredje stycket i förordning (EG) nr 1251/1999 skall medlemsstaten senast den 31 oktober underrätta kommissionen om denna fördelning.

Artikel 27

Medlemsstaterna skall besluta om nödvändiga åtgärder för tilllämpningen av denna förordning och underrätta kommissionen om dessa senast en månad efter att de beslutats eller ändrats.

Artikel 28

Förordningarna (EEG) nr 2467/92, (EEG) nr 2836/93, (EG) nr 762/94, (EG) nr 1098/94, (EG) nr 1237/95, (EG) nr 658/96 och (EG) nr 1577/98 skall upphöra att gälla med verkan från och med den 1 juli 2000.

Hänvisningarna till de upphävda förordningarna skall förstås som hänvisningar till denna förordning.

Artikel 29

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Den gäller för stöd till producenter av vissa jordbruksgrödor för regleringsåret 2000/01 och efterföljande regleringsår.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 22 oktober 1999.

På kommissionens vägnar

Franz FISCHLER

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 160, 26.6.1999, s. 1.

(2) EGT L 181, 1.7.1992, s. 12.

(3) EGT L 210, 28.7.1998, s. 3.

(4) EGT L 246, 27.8.1992, s. 11.

(5) EGT L 380, 24.12.1992, s. 24.

(6) EGT L 260, 19.10.1993, s. 3.

(7) EGT L 202, 30.7.1997, s. 48.

(8) EGT L 90, 7.4.1994, s. 8.

(9) EGT L 256, 19.9.1998, s. 8.

(10) EGT L 121, 12.5.1994, s. 12.

(11) EGT L 241, 11.9.1999, s. 14.

(12) EGT L 121, 1.6.1995, s. 29.

(13) EGT L 284, 16.10.1997, s. 36.

(14) EGT L 91, 12.4.1996, s. 46.

(15) EGT L 75, 20.3.1999, s. 24.

(16) EGT L 206, 23.7.1998, s. 17.

(17) EGT L 225, 12.10.1970, s. 1.

(18) EGT L 25, 1.2.1999, s. 27.

(19) EGT L 362, 27.12.1990, s. 28.

(20) EGT L 158, 8.7.1995, s. 13.

(21) EGT L 355, 5.12.1992, s. 1.

(22) EGT L 127, 21.5.1999, s. 4.

(23) EGT L 160, 26.6.1999, s. 103.

(24) EGT L 218, 6.8.1991, s. 1.

(25) EGT L 356, 24.12.1991, s. 17.

(26) EGT L 132, 28.5.1988, s. 3.

(27) EGT L 196, 18.7.1986, s. 1.

(28) EGT L 181, 1.7.1992, s. 21.

(29) EGT L 391, 31.12.1992, s. 36.

(30) EGT 125, 11.7.1966, s. 2309/66.

(31) EGT L 160, 26.6.1999, s. 21.

(32) EGT L 215, 30.7.1992, s. 85.

(33) EGT L 215, 30.7.1992, s. 96.

(34) EGT L 160, 26.6.1999, s. 80.

BILAGA I

(artikel 2.1)

DEFINITIONER

1. Permanent betesmark

Arealer (sådda eller naturliga) som inte ingår i växtföljden och som varaktigt (i minst fem år) används till gräsproduktion.

2. Permanenta grödor

Grödor som inte ingår i växtföljden, med undantag av permanent betesmark, och som upptar marken i minst fem år och ger upprepade skördar, med undantag av fleråriga jordbruksgrödor.

3. Fleråriga jordbruksgrödor

>Plats för tabell>

4. Omstruktureringsprogram

Med omstruktureringsprogram avses de förändringar i jordbruksföretagets struktur och/eller i den stödberättigande arealen, som vidtas av offentliga myndigheter.

BILAGA II

(artikel 4.5)

SOLROSSORTER FÖR DIREKT KONSUMTION

Agripro 3450

Agrosur

Dahlgren D-131 (Toma)

Dahlgren D-151

Dahlgren D-171

Dahlgren D-181

Dahlgren 954

Dahlgren D-1950

Dahlgren D-1998

Diset

Hagen Seed SG 9011

Hagen Seed SG 9054

Hagen Seed SG 9211

Interstate (IS)8004

Kelisur

Royal Hybrid 381

Royal Hybrid 2141

Royal Hybrid 3801

Royal Hybrid 3831

Royal Hybrid 4381

RRC 995

RRC 2211

RRC 2232

RRC 4211

SIGCO 826

SIGCO 828

SIGCO 829

SIGCO 830

SIGCO 954

SIGCO 964

SIGCO 974

SIGCO 995

Toma

Triumph 660C

Triumph 505C+

Triumph 520C

Triumph 515C

USDA Hybrid 924

BILAGA III

(artikel 5)

UNDERSÖKNING AV LUPINERS BITTERHET

Undersökningen skall utföras på ett prov bestående av 200 kärnor från en sats på 1 kg från varje parti på högst 20 ton.

Undersökningen skall begränsas till att kvalitativt påvisa kärnor i provet. Toleransen i fråga om enhetlighet skall vara 1 kärna per 100 kärnor. Grain-Cut-metoden enligt von Sengbusch (1942), Ivanov och Smirnova (1932) och Eggebrecht (1949) skall användas som undersökningsmetod. De torkade eller svällda kärnorna klyvs. Kärnhalvorna placeras i en sil och doppas under tio sekunder i jodlösning och sköljs sedan under fem sekunder i vatten. Bittra kärnors snittyta får en brun missfärgning medan kärnor med låg alkaloidhalt förblir gula.

Jodlösningen bereds genom att 14 g kaliumjodid löses i så lite vatten som möjligt, 10 g jod tillsätts och vatten fylls på till 1000 cm3. Lösningen skall stå en vecka innan den används. Den skall förvaras i brun glasflaska. Stamlösningen skall spädas mellan 1:3 och 1:5 innan den används.

BILAGA IV

(artikel 6.1 andra stycket)

REGIONER I ÖSTERRIKE SOM OMFATTAS AV TILLÄGGET FÖR DURUMVETE

Pannonien:

1. Gebiete der Bezirksbauernkammern

2046 Atzenbrugg

2054 Baden

2062 Bruck/Leitha

2089 Ebreichsdorf

2101 Gänserndorf

2241 Hollabrunn

2275 Kirchberg/Wagram

2305 Korneuburg

2321 Laa/Thaya

2330 Langenlois

2364 Marchfeld

2399 Mistelbach

2402 Mödling

2470 Poysdorf

2500 Ravelsbach

2518 Retz

2551 Schwechat

2585 Tulln

2623 Wr. Neustadt

2631 Wolkersdorf

2658 Zistersdorf

2. Gebiete der Bezirksreferate

3018 Neusiedl/See

3026 Eisenstadt

3034 Mattersburg

3042 Oberpullendorf

3. Gebiete der Landwirtschaftskammer

1007 Wien

BILAGA V

(artikel 6.3)

REGIONER SOM OMFATTAS AV DET SÄRSKILDA STÖDET FÖR DURUMVETE

TYSKLAND

Kreise und Kreisfreie Städte:

Baden-Württemberg:

Stadt Stuttgart, Ludwigsburg, Rems-Murr-Kreis, Stadt Heilbronn, Heilbronn, Hohenlohekreis, Main-Tauber-Kreis, Stadt Karlsruhe, Karlsruhe, Stadt Baden-Baden, Rastatt, Stadt Heidelberg, Stadt Mannheim, Rhein-Neckar-Kreis, Stadt Pforzheim, Enzkreis, Ortenaukreis.

Bayern:

Stadt Ingolstadt, Dachau, Eichstätt, Freising, Fürstenfeldbrück, Neuburg-Schrobenhausen, Pfaffenhofen a.d.Ilm, Kelheim, Stadt Ansbach, Ansbach, Neustadt-Bad Windsheim, Stadt Aschaffenburg, Aschaffenburg, Bad Kissingen, Rhön-Grabfeld, Haßberge, Kitzingen, Main-Spessart, Stadt Schweinfurt, Schweinfurt, Stadt Würzburg, Würzburg.

Rheinland-Pfalz:

Ahrweiler, Stadt Koblenz, Mayen-Koblenz, Bad Kreuznach, Rhein-Lahn-Kreis, Westerwald-Kreis, Bernkastel-Wittlich, Bitburg-Prüm, Daun, Trier-Saarburg, Stadt Trier, Stadt Frankenthal, Landau i.d.P., Ludwigshafen, Mainz, Neustadt/Weinstr., Speyer, Worms, Alzey-Worms, Bad Dürkheim, Donnersbergkreis, Germersheim, Südl, Weinstraße, Ludwigshafen, Mainz-Bingen.

Hessen:

Stadt Frankfurt/Main, Wiesbaden, Bergstraße, Stadt Darmstadt, Darmstadt-Dieburg, Groß-Gerau, Hochtaunuskreis, Main-Kinzig-Kreis, Main-Taunus-Kreis, Stadt Offenbach, Offenbach, Rheingau-Taunus-Kreis, Wetteraukreis, Lahn-Dill-Kreis, Limburg-Weilburg.

Saarland:

Stadt Saarbrücken, Merzig-Wadern, Neunkirchen, Saarlouis, Sankt Wendel.

Sachsen:

Mittweida, Muldentalkreis.

Sachsen-Anhalt:

Bernburg, Köthen, Burgenlandkreis, Mansfelder Land, Merseburg-Querfurt, Saalkreis, Sangerhausen, Aschersleben-Straßfurt, Halberstadt, Jerichower Land, Quedlinburg, Schönebeck.

Thüringen:

Unstrut-Hainich-Kreis, Kyffhäuserkreis, Gotha, Sömmerda, Hildburghausen, Stadt Weimar, Weimarer Land, Altenburger Land, Stadt Erfurt.

SPANIEN

Comarcas agrícolas

Almazán (SO), Bajo Aragón (TE), Campiña (GU), Campo de Gómara (SO), Centro (AB), El Cerrato (P), Hoya de Huesca (HU), La Montaña (A), Las Vegas (M), Logrosán (CC), Monegros (HU), Noroeste (MU), Requena-Utiel (V), Rioja Baja (LO), Segria (L), Sierra Rioja Baja (LO), Sur (VA), Suroeste y Valle de Guadalentín (MU), Trujillo (CC), Urgel (L), Valle de Ayora (V).

FRANKRIKE

Départements

Aisne, Aube, Charente, Charente-Maritime, Cher, Deux-Sèvres, Essonne, Eure, Eure-et-Loir, Indre, Indre-et-Loire, Loir-et-Cher, Loiret, Lot-et-Garonne, Maine-et-Loire, Marne, Nièvre, Orne, Sarthe, Seine-et-Marne, Vendée, Vienne, Yvonne, Yvelines.

ITALIEN

Province

Alessandria, Bologna, Brescia, Cremona, Ferrara, Forlì, Gorizia, Lodi, Mantova, Milano, Modena, Padova, Parma, Pavia, Piacenza, Pordenone, Ravenna, Reggio Emilia, Rimini, Rovigo, Torino, Treviso, Udine, Venezia, Vercelli, Verona, Vicenza.

FÖRENADE KUNGARIKET

England.

BILAGA VI

(artikel 8)

BASAREALER

>Plats för tabell>

BILAGA VII

(artikel 10.4)

>PIC FILE= "L_1999280SV.006002.EPS">

BILAGA VIII

(artikel 14 andra stycket)

REFERENSAVKASTNING ENLIGT ARTIKEL 3.7 I FÖRORDNING (EG) nr 1251/1999

>Plats för tabell>

BILAGA IX

(artikel 22)

TILLÄGG FÖR AREALUTTAG I PORTUGAL

>Plats för tabell>

BILAGA X

(artikel 24 första stycket)

>Plats för tabell>

BILAGA XI

(artikel 26.1)

UPPGIFTER SOM SKALL MEDDELAS KOMMISSIONEN

Uppgifterna skall överlämnas i form av en serie tabeller som utformats enligt följande:

- en första grupp tabeller som innehåller uppgifterna för varje produktionsregion i enlighet med artikel 3 i förordning (EG) nr 1251/1999,

- en andra grupp tabeller som innehåller uppgifterna för varje region med en fastställd basareal i enlighet med bilaga VI i den här förordningen,

- en enda tabell som innehåller en sammanfattning av uppgifterna för var och en av medlemsstaterna.

Tabellerna skall sändas in både i utskrift och i elektroniskt format.

>Plats för tabell>

Kommentar

Varje tabell skall innehålla namnet på den aktuella regionen.

Avkastningen skall vara den som används för beräkningen av arealersättning i enlighet med förordning (EG) nr 1251/1999.

Åtskillnaden mellan "bevattnad" och "icke-bevattnad" skall endast göras i fråga om blandade regioner. I sådana fall gäller att

d = e + f

j = k + l

Rad 1 omfattar endast durumvete som berättigar till det tillägg som avses i artikel 5 första stycket i förordning (EG) nr 1251/1999.

Rad 2 omfattar endast durumvete som berättigar till det särskilda stöd som avses i artikel 5 fjärde stycket i förordning (EG) nr 1251/1999.

Rad 17 omfattar endast mark som tas ur bruk eller beskogas enligt artiklarna 22, 23, 24 och 31 i rådets förordning (EG) nr 1257/1999 och som bokförs som arealuttag enligt artikel 6.8 i förordning (EG) nr 1251/1999.

Rad 18 motsvarar de områden som avses i artikel 2.4 andra stycket i förordning (EG) nr 1251/1999.

Uppgifterna måste också sändas in för de producenter som inte ansöker om hektarstödet enligt stödsystemet för vissa jordbruksgrödor (förordning (EG) nr 1251/1999). Denna information skall anges i kolumnerna "m" och "n" under rubriken "övrigt" och rör främst de jordbruksgrödor som deklarerats som foderareal för nöt- och fårbidrag.

Rad 21 omfattar mark som tas ur bruk för odling av industri- och energigrödor och som inte beviljats ersättning enligt tillämpningsföreskrifterna i artikel 6.3 i kommissionens förordning (EG) nr 1251/1999 (t.ex. sockerbeta, jordärtskocka och cikoriarot).

>PIC FILE= "L_1999280SV.006501.EPS">