EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 31999D0398

1999/398/EG: Kommissionens beslut av den 2 december 1998 om det statliga stöd som regionen Friuli-Venezia Giulia och Italiens regering har beviljat företaget Seleco [delgivet med nr K(1998) 4035] (Text av betydelse för EES) (Endast den italienska texten är giltig)

OJ L 150, 17.6.1999, p. 28–31 (ES, DA, DE, EL, EN, FR, IT, NL, PT, FI, SV)

Legal status of the document In force

ELI: http://data.europa.eu/eli/dec/1999/398/oj

31999D0398

1999/398/EG: Kommissionens beslut av den 2 december 1998 om det statliga stöd som regionen Friuli-Venezia Giulia och Italiens regering har beviljat företaget Seleco [delgivet med nr K(1998) 4035] (Text av betydelse för EES) (Endast den italienska texten är giltig)

Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 150 , 17/06/1999 s. 0028 - 0031


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 2 december 1998

om det statliga stöd som regionen Friuli-Venezia Giulia och Italiens regering har beviljat företaget Seleco

[delgivet med nr K(1998) 4035]

(Endast den italienska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

(1999/398/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 93.2 första stycket i detta,

med beaktande av Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 62.1 a i detta,

efter att i enlighet med nämnda artiklar ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig(1), och

av följande skäl:

I

(1) Företaget Seleco (nedan kallat Seleco), med säte i Pordenone i regionen FriuliVenezia Giulia (Italien) och 1500 anställda, var verksamt på hemelektronikmarknaden; närmare bestämt inom följande tre sektorer: färg-TV-apparater, dekodrar för krypterade program (för betal-TV) och professionell utrustning (video-projektorer och monitorer). I likhet med andra företag inom den här sektorn i Italien har Seleco under de senaste tio åren regelbundet erhållit stöd(2) från det offentligägda finansbolaget Ristrutturazione Elettronica (nedan kallat REL)(3).

(2) År 1993 gjorde Seleco-gruppen en förlust på 77,5 miljarder italienska lire (41 miljoner ecu) som översteg de egna medlen (60,6 miljarder lire i kapital och reserver). För att täcka dessa förluster upprättades ett avtal i början av 1994 mellan de olika aktieägarna om förlusttäckning och kapitaltillskott. I avtalet föreskrevs att Selecos skulder (82 miljoner lire) till REL delvis skulle efterskänkas (16 miljarder lire), att det regionala finansbolaget Friulia SpA (nedan kallat Friulia SpA) skulle ingripa med 13 miljarder lire och dessutom skulle offentliga och privata banker bidra med ett kapitaltillskott på 9 miljarder lire att fördelas på de olika lånen. De offentligägda bankernas bidrag uppgick till 3,5 miljarder lire.

(3) De italienska myndigheterna hade bara anmält Friulia SpA:s transaktion, som dock genomfördes innan kommissionen hann uttala sig i ärendet. Denna transaktion och REL:s och de offentligägda bankernas insatser som inte anmälts fick till följd att kommissionen inledde ett förfarande enligt artikel 93.2 i EG-fördraget den 27 september 1994.

(4) Kommissionen har i skrivelser den 26 oktober 1994, den 30 januari 1995, den 19 april 1995, den 7 juli 1995, den 25 augusti 1995 och den 19 november 1996 begärt mer detaljerad information från de italienska myndigheterna i ovannämnda ärenden.

(5) De italienska myndigheterna svarade i skrivelser den 14 oktober 1994, den 10 november 1994, den 31 mars 1995, den 27 juni 1995, den 19 december 1995, den 22 januari 1996, den 5 december 1996 och den 11 februari 1997. Vid ett sammanträdande den 22 november 1995 mellan kommissionens företrädare och den italienska regeringen gjordes ytterligare förtydliganden.

II

(6) I början av 1996, när kommissionen stod i begrepp att avsluta det förfarande som inleddes 1994 med ett delvis negativt beslut, fick man genom pressen kännedom om andra ärenden där offentliga företag skulle ha varit inblandade och som skulle ha lett till påtagliga förändringar av Seleco-gruppens struktur. I huvudsak rörde det sig om: a) ett frigörande från moderbolaget av den verksamhet som rörde professionell utrustning och betal-TV och dessa verksamheters uppgående i företaget Seleco Multimedia vars aktiekapital på 30 miljarder lire till lika stora andelar ägdes av Seleco, Italtel (ett halvstatligt företag) och Friulia SpA (ett offentligt företag), b) ett obligationslån på 12 miljarder lire som utlysts av Seleco och som undertecknats av flera offentliga och privata banker, c) ett konvertibelt lån på 12 miljarder lire som Seleco beviljats av Friulia SpA, d) en slutbetalning på 20 miljoner lire på den resterande skulden till REL på 66 miljarder lire och e) Italtels utfästelse att överta det nämnda obligationslånet från Friulia SpA.

(7) I en skrivelse av den 19 november 1996 begärde kommissionen mer detaljerade upplysningar om dessa transaktioner. Kommissionen fick svar från de italienska myndigheterna den 5 december 1996 och den 11 februari 1997.

I dessa skrivelser hävdade de italienska myndigheterna att Italtels och Friulia SpA:s investeringar i Seleco Multimedias aktiekapital överensstämde med normala affärsmässiga förfaranden som skulle vara godtagbara för en privat investerare eftersom företagen genom att köpa Seleco Multimedia bland annat hade förvärvat know-how. När det gäller det obligationslån på 12 miljarder lire som ett bankkonsortium hade beviljat Seleco och de lån som beviljats av Friulia SpA hävdade de italienska myndigheterna att det rörde sig om lån till marknadsvillkor. När det gäller Selecos slutbetalning på 20 miljoner lire till REL på den resterande skulden på 66 miljarder lire hävdade de italienska myndigheterna att den räntesats med vilken skulden diskonterades motiverades av de risker som härrör från de stora svårigheter som hemelektronikmarknaden dras med i Italien. Slutligen förklarade de italienska myndigheterna att det inte fanns någon utfästelse från Italtels sida att överta det obligationslån som Friulia SpA beviljat Seleco.

(8) I det beslut som översändes till den italienska regeringen den 18 februari 1984(4) utvidgades förfarandet enligt artikel 93.2 för att man skall kunna granska alla stödåtgärder som hittills beviljats och för att man skall kunna erhålla ytterligare uppgifter om nya transaktioner som ägt rum under tiden när det gäller Seleco.

III

(9) Den italienska regeringen har varken reagerat på kommissionens beslut eller översänt de begärda uppgifterna, och detta trots att de fick en uppmaning den 15 juli 1998 i vilken kommissionen meddelade att man skulle utfärda ett föreläggande om man inte fick något svar. De italienska myndigheterna har endast i ett fax, av den 21 september 1998, formellt meddelat att de italienska domstolarna har försatt Seleco i konkurs den 17 april 1997.

(10) Med anledning av detta meddelande har kommissionen i en skrivelse av den 29 september 1998 begärt ytterligare upplysningar av den italienska regeringen angående: a) Selecos likvidation, b) förteckningen för de offentliga och privata fordringsägarna och summan av deras fordringar, c) eventuellt beviljande av andra stöd utöver de stöd som omfattas av det förfarande som inleddes 1994 och utvidgades 1998 och d) Selecos eventuella affärsmässiga förpliktelser, i synnerhet när det gäller att utveckla andra industriprojekt. Kommissionen begärde dessutom att man om det var möjligt e) skulle införa nya fordringar i konkursboet för att återfå de stöd som under tiden har förklarats oförenliga med den gemensamma marknaden.

(11) Den 7 oktober 1998 svarade de italienska myndigheterna på kommissionens skrivelse av den 29 september 1998. I detta svar preciserade de italienska myndigheterna att man enbart tack vare uppmaningen den 15 juli 1998 hade fått kännedom om kommissionens beslut av den 18 februari 1998 om att utvidga förfarandet enligt artikel 93.2. Detta är mycket förvånande med tanke på att kommissionen den 18 februari verkligen skickade beslutet till Italiens ständiga representation. Dessutom har de italienska myndigheterna meddelat kommissionen att de inte kan hålla den tidsfrist på 15 arbetsdagar som kommissionen fastställt för att svara på frågorna.

(12) I en skrivelse som registrerades den 17 november 1998 svarade de italienska myndigheterna på kommissionens skrivelse av den 29 september 1998. Det här beslutet är dock nödvändigt eftersom de uppgifter som lämnats inte omfattar en fullständig förteckning över Selecos offentliga och privata fordringsägare. Dessutom innehåller det här beslutet ytterligare och mer detaljerade krav i förhållande till kraven i skrivelsen av den 29 september 1998.

(13) På grundval av tillgängliga uppgifter kan inte kommissionen uttala sig om huruvida de stöd som beviljats Seleco är förenliga med fördraget.

IV

(14) Om kommissionen konstaterar att icke anmälda stöd har beviljats eller ändrats har kommissionen, enligt domstolens praxis(5), efter att ha gett den aktuella medlemsstaten tillfälle att yttra sig, befogenhet att genom ett provisoriskt beslut, i väntan på resultatet från granskningen av stödet, ålägga medlemsstaten att inom en fastställd tidsgräns tillhandahålla alla handlingar och uppgifter som är nödvändiga för att kunna undersöka om stödet är förenligt med den gemensamma marknaden.

(15) Om den italienska regeringen inte tillhandahåller den begärda informationen kommer kommissionen att fatta beslut på grundval av tillgängliga uppgifter.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Inom 15 arbetsdagar från det att det här beslutet har meddelats skall Italien överlämna all information till kommissionen som är nödvändig för att kommissionen skall kunna undersöka om de stöd som Seleco beviljats av regionen Friuli-Venezia Giulia genom Friulia SpA och av den italienska staten genom REL och några offentliga banker samt om stöd som beviljats på annat sätt är förenliga med den gemensamma marknaden.

Artikel 2

1. Italien skall tillhandahålla de uppgifter som begärts i skrivelser av den 18 februari 1998 och den 29 september 1998.

2. Dessutom skall Italien

a) anmäla alla andra eventuella stöd som beviljats Seleco SpA utöver de stöd som angavs i det ursprungliga beslutet om att inleda förfarandet enligt artikel 93.2 och i det beslut om utvidgning som översändes i en skrivelse till den italienska regeringen den 18 februari 1998,

b) precisera de ekonomiska och affärsmässiga orsakerna till att Seleco 1996 avskiljde en del av sin verksamhet för att omstrukturera den i ett annat bolag, Seleco Multimedia. Dessutom skall moderbolagets balansräkning vid avskiljandet redovisas. En detaljerad rapport om förändringarna i Seleco Multimedias aktiestruktur från det att bolaget skapades fram till idag skall också tillhandahållas,

c) meddela om företaget före konkursdomen underställts tvångsförvaltning enligt artikel 187 och följande i det kungliga dekretet 267/1942 av den 16 mars (Regino Decreto 16 marzo 1942, n. 267) (konkurslag) eller har fortsatt sin verksamhet på basis av en fastställd ackordsuppgörelse enligt konkurslagens artikel 160 och följande. I båda fallen måste man tillhandahålla en detaljerad rapport om Selecos verksamhet och en förteckning över fordringsägarna i den kommitté som inrättats i samband med tvångsförvaltningen eller ackordsuppgörelsen. Man skall också tillhandahålla kopia av sammanträdesprotokoll från kommitténs överläggningar samt från tvångsförvaltningens eller ackordsuppgörelsens godkännande med uppgifter om de krediter som staten beviljat Seleco i form av skatter och avgifter, socialförsäkringsförmåner eller lönegarantifond för anställda,

d) om företaget inte har underställts tvångsförvaltning eller inte har gått med på en fastställd ackordsuppgörelse skall det lämnas en redogörelse för bakgrunden till konkursansökan 1997 och specificera eventuella krediter som Seleco har beviljats av staten i form av skatter och avgifter, socialförsäkringsförmåner eller garantifond för anställda. Dessutom skall Italien tillhandahålla en kopia av konkursens passivsida, en förteckning över de godkända fordringsägarna, de totala fordringarna och deras respektive rangordning. Dessutom skall det preciseras i vilket skede konkursförfarandet befinner sig för närvarande och ställa detaljerad information till förfogande om eventuella ansökningar om återkallelse av konkursansökan,

e) översända en detaljerad rapport om Selecos kommersiella och finansiella verksamhet efter konkursansökan. I detta fall skall det utöver den rättsliga grunden och de ekonomiska orsaker som åberopats tillhandahållas: i) en förteckning över fordringsägarna i den eventuella kommittén och kopia på protokoll av kommitténs yttranden om lämpligheten av att inleda och fortsätta företagets verksamhet och dessutom ii) statens krediter till Seleco i form av skatter och avgifter, socialförsäkringsförmåner eller lönegarantifond för ersättning till anställda,

f) översända en detaljerad beskrivning av likvidationsförfarandet när det gäller Selecos tillgångar från och med dagen för konkursansökan till dags dato, samt villkoren och förfaringssätten när det gäller överföring av företagets kommersiella tillgångar,

g) meddela villkor och förfaringssätt när det gäller fördelning bland fordringsägarna av behållningen från försäljningen av Selecos tillgångar. Om fördelningen har gjorts på grundval av ett ackordsförfarande skall de bakomliggande ekonomiska orsakerna preciseras med en kopia av ackordsförslaget, protokollet från sammanträdet där fordringsägarnas kommitté accepterade ackordsförslaget och domen om godkännande av ackordet.

Artikel 3

Detta beslut riktar sig till Republiken Italien.

Utfärdat i Bryssel den 2 december 1998.

På kommissionens vägnar

Karel VAN MIERT

Ledamot av kommissionen

(1) EGT C 373, 29.12.1994, s. 5 och EGT C 155, 20.5.1998, s. 10.

(2) Genom beslut C 20/91 (EGT C 166, 3.7.1992, s. 6) har kommissionen godkänt de stöd som REL beviljat till ett dussin företag inom hemelektroniksektorn av vilka Seleco var det största.

(3) Offentligt statligt organ för omstrukturering av hemelektroniksektorn i Italien vars verksamhet var föremål för beslut den 17 januari 1984 och den 17 september 1985.

(4) Beslut av den 4 februari 1998 (EGT C 155, 20.5.1998, s. 10).

(5) Dom av den 14 februari 1990 i mål C-301/87, Boussac, Rec. 1990, s. I-307 och dom av den 13 april 1994 i förenade målen C-324 och 342/90, Tyskland och Pleuger Werthington mot Europeiska gemenskapernas kommission, Rec. 1994, s. I-1173.

Top