31998L0029

RÅDETS DIREKTIV 98/29/EG av den 7 maj 1998 om harmonisering av huvudbestämmelserna för kreditförsäkringar för medellånga och långa exportaffärer

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 113 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag, och

med beaktande av följande:

(1) Kreditförsäkringar för medellånga och långa exportaffärer spelar en viktig roll i internationell handel och utgör ett viktigt handelspolitiskt instrument.

(2) Kreditförsäkringar för medellånga och långa exportaffärer spelar en viktig roll för handeln med utvecklingsländer och främjar dessa länders integrering med världsekonomin, vilket är ett mål för gemenskapens utvecklingspolitik.

(3) Skillnaderna mellan medlemsstaternas nu existerande statsstödda system för kreditförsäkringar för medellånga och långa exportaffärer med avseende på de huvudsakliga beståndsdelarna i försäkringsskyddet, premiebestämmelserna och täckningspolitiken kan leda till att konkurrensen mellan företag inom gemenskapen snedvrids.

(4) De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv bör inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det mål, som består i att åstadkomma den harmonisering som är nödvändig för att säkerställa att exportpolitiken grundas på enhetliga principer och att konkurrensen mellan företagen inom gemenskapen inte snedvrids.

(5) För att minska befintlig snedvridning av konkurrensen är det önskvärt att de olika statsstödda systemen för exportkreditförsäkringar harmoniseras enligt artikel 112 i fördraget, på grundval av enhetliga principer och på ett sådant sätt att de bildar en integrerad del av den gemensamma handelspolitiken.

(6) Regeringars (eller särskilda av regeringar kontrollerade institutioners) tillhandahållande av exportkreditgarantisystem eller exportkreditförsäkringssystem till premier som är otillräckliga för att täcka systemens långsiktiga kostnader och förluster betraktas som förbjudna exportsubventioner i det avtal om subventioner och utjämningsåtgärder som ingicks inom ramen för de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan (1986-1994) (1) (se artikel 3.1 a och bilaga I j till avtalet).

(7) Den premie som kreditförsäkraren tar ut bör motsvara den risk som försäkras.

(8) En harmonisering skulle gynna samarbete mellan de kreditförsäkrare som agerar på en stats vägnar eller med statligt stöd, och öka samarbetet mellan företag inom gemenskapen enligt artikel 130 i fördraget.

(9) Både harmonisering och samarbete är huvudsakliga och avgörande faktorer för gemenskapsexportens konkurrenskraft på marknader utanför gemenskapen.

(10) I kommissionens vitbok om den inre marknadens fullbordande som antogs av Europeiska rådet i juni 1985 betonas vikten av ett samarbetsvänligt klimat hos gemenskapens företag.

(11) Genom sitt beslut (2) av den 27 september 1960 inrättade rådet en arbetsgrupp för samordning av politiken för kreditförsäkringar, kreditgarantier och finansiella krediter.

(12) Den 15 maj 1991 gav den nämnda arbetsgruppen mandat till experter från var och en av de dåvarande medlemsstaterna vilka, under namnet Expertgruppen för den inre marknaden 1992, den 27 mars 1992, den 11 juni 1993 och den 9 februari 1994 lade fram rapporter, som innehöll ett antal förslag.

(13) Genom beslut 93/112/EEG (3) genomförde rådet OECD-överenskommelsen om riktlinjer för exportkrediter med offentligt stöd i gemenskapsrätten.

(14) Rådets direktiv 70/509/EEG av den 27 oktober 1970 om antagande av gemensamma kreditförsäkringsvillkor för medellånga och långa exportaffärer med offentliga köpare (4), och rådets direktiv 70/510/EEG av den 27 oktober 1970 om antagande av gemensamma kreditförsäkringsvillkor för medellånga och långa exportaffärer med privata köpare (5), bör ersättas med det här direktivet.

(15) Denna begynnande harmonisering av exportkreditförsäkringarna bör ses som ett steg i riktning mot samstämmighet mellan medlemsstaternas olika system.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Tillämpningsområde

Detta direktiv är tillämpligt på försäkringsskydd för affärer avseende export av varor och/eller tjänster med ursprung i en medlemsstat, under förutsättning att detta stöd ges, direkt eller indirekt, för en eller flera medlemsstaters räkning eller med stöd av en eller flera medlemsstater och omfattar en total riskperiod på minst två år, dvs. återbetalningsperioden inklusive tillverkningsperioden.

Detta direktiv gäller varken försäkringsskydd för anbud, förskottsbetalning eller fullgörandegarantier och inte heller försäkring för säkerhet för "retention money", så kallad retention payment bond. Det gäller inte heller försäkringsskydd för risker avseende byggutrustning och byggmaterial när dessa används lokalt för att fullgöra ett affärsavtal.

Artikel 2

Medlemsstaternas skyldigheter

Medlemsstaterna skall se till att alla institut, som direkt eller indirekt erbjuder försäkringsskydd i form av exportkreditförsäkringar, garantier eller refinansiering för medlemsstatens räkning eller med stöd av den medlemsstat som företräder själva regeringen eller som kontrolleras av och/eller handlar enligt bemyndigande av den regering som erbjuder försäkringsskydd, nedan kallade försäkringsgivare, erbjuder försäkringsskydd för affärer avseende export av varor och/eller tjänster i enlighet med bestämmelserna i bilagan, när exportaffärerna görs med länder utanför gemenskapen och finansieras med hjälp av köparkrediter eller leverantörskrediter eller betalas kontant.

Artikel 3

Genomförandebeslut

De beslut som avses i punkt 46 i bilagan skall fattas av kommissionen i enlighet med det förfarande som avses i artikel 4.

Artikel 4

Kommitté

Kommissionen skall biträdas av en kommitté som skall bestå av företrädare för medlemsstaterna och ha en företrädare för kommissionen som ordförande.

Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Den skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Kommittén skall fatta sitt beslut med den majoritet som enligt artikel 148.2 i fördraget skall tillämpas vid beslut som rådet skall fatta på förslag av kommissionen. Medlemsstaternas röster skall vägas enligt bestämmelserna i samma artikel. Ordföranden får inte rösta.

Kommissionen skall besluta med omedelbar verkan. Om beslutet inte är förenligt med kommitténs yttrande skall kommissionen emellertid genast underrätta rådet. I sådana fall:

- Skall kommissionen uppskjuta verkställandet av de beslutade åtgärderna under en tid som inte överstiger en månad från den dag då rådet underrättats.

- Får rådet fatta ett annat beslut med kvalificerad majoritet inom den tid som anges i första strecksatsen.

Artikel 5

Rapport och översyn

Kommissionen skall senast den 31 december 2001 förelägga rådet en rapport om de erfarenheter som gjorts och den samstämmighet som uppnåtts vid tillämpning av bestämmelserna i detta direktiv.

Artikel 6

Förhållande till andra förfaranden

De förfaranden som föreskrivs i detta direktiv kompletterar dem som inrättas genom beslut 73/391/EEG (6).

Artikel 7

Upphävande

Direktiv 70/509/EEG och direktiv 70/510/EEG upphävs.

Artikel 8

Överföring

Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 1 april 1999. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När medlemsstaterna antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

Artikel 9

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 10

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 7 maj 1998.

På rådets vägnar

M. BECKETT

Ordförande

(1) EGT L 336, 23.12.1994, s. 156.

(2) EGT 66, 27.10.1960, s. 1339/60.

(3) EGT L 44, 22.2.1993, s. 1. (beslutet senast ändrat genom beslut 97/530/EG (EGT L 216, 8.8.1997, s. 77).

(4) EGT L 254, 23.11.1970, s. 1. Direktivet senast ändrat genom 1994 års anslutningsakt.

(5) EGT L 254, 23.11.1970, s. 26. Direktivet senast ändrat genom 1994 års anslutningsakt.

(6) EGT L 346, 17.12.1973, s. 1. Beslutet ändrat genom rådets beslut 76/641/EEG (EGT L 223, 16.8.1976, s. 25).

BILAGA

GEMENSAMMA PRINCIPER FÖR EXPORTKREDITFÖRSÄKRINGAR

KAPITEL I: FÖRSÄKRINGSSKYDDETS BESTÅNDSDELAR

Avsnitt 1: Allmänna principer och definitioner

1. Tillämpningsområde för de gemensamma principerna

a) De gemensamma principer som framgår av denna bilaga skall tillämpas på försäkringsskydd för leverantörskrediter med privata eller offentliga köpare och för köparkrediter med offentliga eller privata låntagare.

b) De gemensamma principerna skall tillämpas på försäkringsskydd för alla risker som definieras i punkt 4. Försäkringsgivaren kan dock i varje enskilt fall besluta att inskränka sitt försäkringsskydd till att avse endast vissa risker.

c) När en privat gäldenärs skyldighet i sin helhet och ovillkorligt garanteras av en enhet som betraktas som offentlig i enlighet med punkt 5 i denna bilaga skall de gemensamma principerna för offentliga gäldenärer gälla.

Med gäldenär avses i denna bilaga antingen köparen eller låntagaren enligt punkt 1 a, eller deras borgensman såvitt avser den försäkrade affären.

2. Kännetecken på leverantörskredit

a) Begreppet "leverantörskredit" används i samband med ett affärsavtal om export av varor och/eller tjänster med ursprung i en medlemsstat mellan en eller flera leverantörer och en eller flera köpare varigenom köparen eller köparna åtar sig att betala leverantören eller leverantörerna kontant eller att köpa på kreditvillkor.

b) Försäkringsvillkoren för leverantörskrediter skall tillämpas när försäkringsskydd ges till företag som är etablerade i en medlemsstat i enlighet med artikel 58 i fördraget.

c) Om ett affärsavtal finansieras med hjälp av en köparkredit eller något annat slag av finansiering skall det försäkringsskydd som ges till exportören inom ramen för affärsavtalet följa försäkringsvillkoren för leverantörskrediter.

3. Kännetecken på köparkredit

a) Begreppet köparkredit används i samband med ett låneavtal mellan ett eller flera finansieringsinstitut och en eller flera finansieringsinstitut och en eller flera låntagare som finansierar ett affärsavtal om export av varor och/eller tjänster med ursprung i en medlemsstat, varigenom låneinstitutet, eller låneinstituten åtar sig att i enlighet med den underliggande affären betala leverantören eller leverantörerna kontant för köparens eller köparnas eller låntagarens eller låntagarnas räkning, medan köparen eller köparna eller låntagaren eller låntagarna kommer att betala låneinstitutet eller låneinstituten på kreditvillkor.

b) Försäkringsvillkoren för köparkredit skall tillämpas när försäkringsskydd ges till finansieringsinstitut, oberoende av var de är etablerade eller registrerade, under förutsättning att köparkrediten utgör en ovillkorlig skyldighet för låntagaren att betala sin skuld, oberoende av fullgörandet av det affärsavtal som skall finansieras.

c) Försäkringsvillkoren för köparkredit skall tillämpas på försäkringsskydd till ett finansieringsinstitut i fråga om överlåtbara instrument som i behörig ordning innehas av det finansieringsinstitutet och som skall betalas av en köpare i enlighet med något slags arrangemang för finansiering av affärsavtal.

4. Definition av risker

a) Den kommersiella risken för privata gäldenärer bestäms i punkterna 14, 15 och 16.

b) Den politiska risken för privata gäldenärer bestäms i punkterna 17-22 och för offentliga gäldenärer i punkterna 15-22.

c) Tillverkningsrisken bestäms i punkt 6 b.

d) Kreditrisken bestäms i punkt 6 c.

5. Gäldenärens status

a) En enhet som oavsett formen företräder själva den offentliga myndigheten och som varken rättsligt eller administrativt kan förklaras vara på obestånd skall betraktas som en offentlig gäldenär. Detta kan antingen vara en suverän gäldenär, dvs. en enhet som äger statens hela trovärdighet och kreditvärdighet, till exempel finansministeriet eller centralbanken, eller något annat, underordnat, offentligt organ, såsom regionala, kommunala eller halvstatliga myndigheter eller andra offentliga institutioner.

b) Vid fastställande av gäldenärsstatus skall försäkringsgivaren beakta

- gäldenärens rättsliga status,

- faktisk verkan av en rättslig åtgärd mot gäldenären,

- gäldenärens finansiella resurser och inkomster; härvidlag skall beaktas att en offentlig gäldenär också kan befria sig från sina skulder med användning av medel som saknar samband med statliga medel, till exempel inkomster genom lokala skatter, eller genom tillhandahållande av offentliga tjänster, samt

- den grad av inflytande eller kontroll över gäldenären som värdlandets regering kan utöva.

c) En gäldenär som enligt ovannämnda kriterier inte är offentlig skall i princip anses vara privat.

Avsnitt 2: Försäkringsskyddets omfattning

6. Risker som täcks

a) De risker som täcks skall vara risken för tillverkningsförlust och kreditrisk.

b) Förlust till följd av tillverkningsrisken uppkommer när försäkringstagaren har avbrutit fullgörandet av sina åtaganden enligt avtalet eller tillverkningen av beställda varor för en tid av sex månader i följd, förutsatt att ett sådant avbrott direkt och uteslutande orsakas av att en eller flera täckta skadeorsaker som förtecknas i punkterna 14-22 inträffar.

c) Förlust till följd av kreditrisken uppkommer när försäkringstagaren inte har kunnat erhålla betalning av ett belopp han har att fordra enligt det relevanta affärsavtalet eller låneavtalet under en tid av tre månader efter förfallodagen, under förutsättning att den uteblivna betalningen direkt och uteslutande orsakas av en eller flera täckta skadeorsaker som anges i punkterna 14-22.

d) När risken i samband med en köparkredit garanteras ovillkorligt skall försäkringsgivaren följa de principer och förfaranden som anges i punkterna 32, 33 och 47 a.

7. Försäkringsskyddets omfattning

a) Försäkringsskydd för tillverkningsrisk skall, inom gränserna för kontraktsbeloppet, omfatta de kostnader som försäkringstagaren ådragit sig antingen genom att fullgöra sina skyldigheter enligt avtalet eller vid tillverkning av de varor som avses i avtalet, under förutsättning att dessa kostnader i egentlig mening kan hänföras till avtalets fullgörande.

Försäkringsskyddet i fråga om tillverkningsrisken skall inte omfatta

- kostnader som hänför sig till varor och/eller tjänster för vilka försäkringsskyddet med avseende på kreditrisken redan blivit gällande,

- belopp som betalas av försäkringstagaren efter det att en garanti som givits med avseende på det avtal som täcks tagits i anspråk. Detta hindrar emellertid inte försäkringsgivaren från att täcka risker av detta slag som ligger utanför detta direktivs tillämpningsområde, och

- belopp som motsvarar straffavgifter och skadestånd som försäkringstagaren betalar till gäldenären.

b) Försäkringsskydd för kreditrisk skall omfatta det belopp (kapitalbelopp och ränta) som köparen är skyldig enligt affärsavtalet eller som låntagaren är skyldig enligt låneavtalet, inklusive den ränta som löper efter förfallodatumet (dröjsmålsränta).

Försäkringsskydd för kreditrisken skall inte omfatta belopp för straffavgifter och skadestånd som försäkringstagaren betalar till gäldenären.

8. Täckningsgrad

a) Täckningsgraden och basen för bestämning av maximibeloppet för ersättning som försäkringsgivaren ansvarar för skall uttryckligen anges i det kreditförsäkringsbrev som utfärdas av försäkringsgivaren.

b) Om en försäkringsgivare ger en täckningsgrad som är högre än 95 % skall den följa de principer och förfaranden som anges i punkterna 32, 33 och 47 a.

9. Självrisk

Utan att det påverkar bestämmelserna i punkt 8 b, skall försäkringstagaren för egen räkning bära hela självrisken. Försäkringsgivaren får besluta att tillåta försäkringstagaren att helt eller delvis överlåta en sådan självrisk.

10. Försäkringsskydd för affärer i utländsk valuta

Om betalning eller finansiering i en eller flera utländska valutor föreskrivs i avtalet kan försäkringsskydd ges i valfri sådan valuta.

11. Leveranser från utlandet

Underleverantörsavtal med parter i en eller flera medlemsstater skall automatiskt omfattas av försäkringsskyddet i enlighet med rådets beslut 82/854/EEG av den 10 december 1982 om bestämmelser beträffande exportgarantier och exportfinansiering för vissa underleverantörsavtal med parter i andra medlemsstater i Europeiska gemenskaperna eller i icke-medlemsländer (1).

12. Tidpunkt på försäkringsskyddet blir gällande

a) Vid köparkredit skall försäkringsskyddet bli gällande den dag då låneavtalet träder i kraft, under förutsättning att de villkor som måste vara uppfyllda enligt kreditförsäkringsbrevet och låneavtalet har uppfyllts.

b) Vid leverantörskredit skall försäkringsskyddet mot tillverkningsrisken bli gällande den dag då affärsavtalet träder i kraft under förutsättning att de villkor som måste vara uppfyllda enligt kreditförsäkringsbrevet och affärsavtalet har uppfyllts.

Försäkringsskyddet mot kreditrisken skall bli gällande den dag då försäkringstagaren helt har fullgjort sina skyldigheter enligt avtalet och därigenom är berättigad till betalning under förutsättning att de villkor som måste vara uppfyllda enligt kreditförsäkringsbrevet och affärsavtalet har uppfyllts. Försäkringsskyddet mot kreditrisken får emellertid bli gällande den dag då någon delleverans eller delförsändelse görs under förutsättning att försäkringstagaren, i enlighet med avtalets villkor, är berättigad till betalning av ett bestämt och exakt belopp som motsvarar värdet av de levererade eller avsända varorna och/eller tjänsterna.

Avsnitt 3: Skadeorsaker och undantag från ansvar

13. Försäkringsgivarens ansvar

Försäkringsgivaren skall vara ansvarig om skadan direkt och uteslutande kan hänföras till en eller flera av de skadeorsaker som anges i punkterna 14-22.

14. Obestånd

Den privata gäldenärens och, i förekommande fall, dennes borgensmans obestånd, rättsligt eller i praktiken.

15. Försummelse

Försummelse av gäldenären och i förekommande fall dennes borgensman.

16. Godtyckligt hävande eller vägran

Beslut av köparen enligt en leverantörskredit att avbryta eller upphäva affärsavtalet eller att vägra ta emot varorna och/eller tjänsterna, utan rätt att göra det.

17. Beslut av tredje land

Åtgärd eller beslut av regeringen i ett annat land än försäkringsgivarens land eller försäkringstagarens land, inbegripet åtgärder och beslut av offentliga myndigheter som kan anses utgöra regeringsingripanden, vilket hindrar fullgörande av låneavtalet eller affärsavtalet.

18. Betalningsinställelse

Allmän betalningsinställelse som förordnas antingen av regeringen i gäldenärens land eller av regeringen i tredje land genom vilket betalning i enlighet med låneavtalet eller affärsavtalet skall göras.

19. Förhindrade eller försening av kapitalöverföring

Politiska händelser och ekonomiska svårigheter som inträffar eller rättsliga eller administrativa beslut som fattas utanför försäkringsgivarens land, vilka förhindrar eller försenar överföringen av kapital för betalning i enlighet med låneavtalet eller affärsavtalet.

20. Lagbestämmelser i gäldenärens land

Lagbestämmelser som antagits i gäldenärens land och enligt vilka gäldenärens betalningar i lokal valuta gäller som betalning av skulden, trots att, på grund av förändringar i växelkursen, sådana betalningar, när de räknats om till valutan i affärsavtalet eller i låneavtalet, inte längre täcker skuldbeloppet på dagen för kapitalöverföringen.

21. Beslut av försäkringsgivarens eller försäkringstagarens land

Åtgärder och beslut av regeringen i försäkringsgivarens eller försäkringstagarens land, inbegripet Europeiska gemenskapens åtgärder och beslut rörande handel mellan en medlemsstat och tredje land, till exempel exportförbud, såvida följderna inte täcks på annat sätt av den berörda regeringen.

22. Force majeure

Vid force majeure som uppstår utanför försäkringsgivarens land, vilket kan inbegripa krig och inbördeskrig, revolution, uppror, oroligheter, cyklon, översvämning, jordbävning, vulkanutbrott, flodvåg och kärnkraftsolycka, under förutsättning att följderna inte omfattas av annan försäkring.

23. Allmänna undantag från ansvar

Försäkringsgivaren bör ha rätt att avsäga sig ansvar för alla skador som direkt eller indirekt är hänförliga till följande:

a) Handling eller underlåtenhet från försäkringstagarens sida eller från en person som handlar för dennes räkning.

b) Bestämmelser som begränsar försäkringstagarens rättigheter, som omfattas av låneavtalet, affärsavtalet eller någon därtill knuten handling, inklusive någon handling som rör villkoren för garantier eller säkerhet.

c) Ytterligare överenskommelser mellan försäkringstagaren och gäldenären efter det att låneavtalet eller affärsavtalet ingåtts, vilka hindrar eller försenar betalningen av skulden.

d) Vid leverantörskredit, bristande fullgörelse från underleverantörens, medleverantörers eller andra leverantörers sida, om denna bristande fullgörelse inte orsakats av sådana politiska händelser som anges bland de skadeorsaker som förtecknas i punkterna 17-22.

Avsnitt 4: Bestämmelser om skadereglering

24. Karenstid för skadereglering

a) Karenstiden för skadereglering skall motsvara den tid som enligt punkterna 6 b och 6 c skall löpa för att den täckta risken skall uppstå.

b) Ingen karenstid för skadereglering behöver tillämpas

- när det gäller en privat gäldenär och den uteblivna betalningen beror på gäldenärens obestånd, rättsligt eller i praktiken,

- vid ett bilateralt mellanstatligt avtal om skuldkonsolidering.

25. Skadeersättning och övertagande

a) Försäkringstagaren är vid utgången av den karenstid som avses i punkt 24 berättigad till skadeersättning under förutsättning att de villkor för försäkringen och skadeersättningen som måste vara uppfyllda har uppfyllts, att anspråket är rättsligt giltigt och att försäkringstagaren har hanterat risken med tillbörlig försiktighet.

b) Försäkringsgivaren har rätt att överta försäkringstagarens rättigheter enligt låneavtalet eller enligt affärsavtalet.

26. Ställda säkerheter

Om gäldenärens skyldigheter gentemot försäkringstagaren har säkrats genom en garanti eller annan säkerhet måste försäkringstagaren ha vidtagit alla nödvändiga åtgärder som krävs enligt försäkringsbrevet för att se till att garantin eller annan säkerhet är giltig och kan göras gällande, och att säkerheten verkligen kan göras gällande.

27. Beräkning av skadeersättning

Utan att det påverkar bestämmelserna i punkt 31 skall försäkringsgivaren vid beräkning av skadeersättning inte betala försäkringstagaren ett belopp som överstiger den egentliga summan av dennes totala förlust och/eller som överstiger det belopp som försäkringstagaren egentligen var berättigad att erhålla från låntagaren enligt låneavtalet eller från köparen enligt affärsavtalet.

28. Skadeutbetalning

Skadeersättningen skall betalas utan dröjsmål, dock senast inom en månad efter karenstidens utgång, under förutsättning att försäkringsgivaren genast har underrättats om den fordran på ersättning som har uppkommit, och fått alla nödvändiga upplysningar, handlingar och bevis för att kunna fastställa ersättningens giltighet i rimlig tid.

I fall av försäkringsskydd för tillverkningsrisk skall fordran betalas inom en månad räknat antingen från karenstidens utgång, i förekommande fall från tiden för mottagande av ett sakkunnigutlåtande eller från tiden för överenskommelsen mellan försäkringstagaren och försäkringsgivaren om ersättningsbeloppet, beroende på vilken tidpunkt som är den senaste.

29. Tvist angående skadereglering

Om förluster som är föremål för en ansökan om ersättning från försäkringstagarens sida har samband med rättigheter om vilka tvist råder kan försäkringsgivaren vänta med att betala skadeersättningen tills tvisten har avgjorts till försäkringstagarens fördel av den domstol eller skiljedomstol som anges i låneavtalet eller affärsavtalet.

30. Bilateralt mellanstatligt avtal om skuldkonsolidering

a) Om det täckta låneavtalet eller affärsavtalet är föremål för ett bilateralt mellanstatligt avtal om skuldkonsolidering skall försäkringstagaren iaktta villkoren i avtalet om konsolidering både med avseende på de försäkrade och de oförsäkrade delarna i låneavtalet eller affärsavtalet. Försäkringstagaren skall ge försäkringsgivaren all nödvändig hjälp för att avtalet om skuldkonsolidering skall kunna fullgöras.

b) Om det försäkrade beloppet omfattas av ett bilateralt mellanstatligt avtal om skuldkonsolidering får försäkringsgivaren avstå från den tid på en månad som anges i punkt 28 när det bilaterala avtalet har blivit gällande.

31. Tilläggskostnader

Tilläggskostnader som orsakas av åtgärd för att minimera eller undvika förlust skall täckas i proportion till täckningsgraden enligt kreditförsäkringsbrevet under förutsättning att kostnaderna har godkänts av försäkringsgivaren. Tilläggskostnader inbegripet kostnader för rättegång och andra rättsliga åtgärder för att minimera eller undvika förlust men inte kostnaderna för att fastställa berättigande till skadeersättning.

Om sådana kostnader hänför sig till belopp eller fordran som inte täcks av försäkringsgivaren skall de dock fördelas proportionellt mellan försäkrade och oförsäkrade belopp och fordringar.

KAPITEL II: PREMIER

32. Allmänna principer för fastställande av premier

Premiernas nivåer skall närma sig varandra. I detta syfte skall de premier som debiteras för exportkreditförsäkringar

- motsvara den risk (landrisk, statsrisk, offentlig och/eller privat risk) som täcks,

- motsvara omfattningen och kvaliteten hos det försäkringsskydd som ges, och

- vara tillräckliga för att täcka driftskostnader och förluster på lång sikt.

33. Försäkringsskyddets kvalitet

När försäkringsskyddets kvalitet enligt punkt 32 fastställs skall täckningsgraden, frågan om huruvida försäkringsskyddet är villkorat och alla andra faktorer som påverkar försäkringsskyddets kvalitet tas i beaktande.

34. Landriskbedömning

Premienivån för varje land eller kategori av länder skall grundas på en rimlig riskbedömning för landet eller kategorin av länder.

35. Gäldenärens kreditvärdighet

När premiesatserna fastställs skall försäkringsgivaren på lämpligt sätt beakta gäldenärens kreditvärdighet inklusive dennes status enligt punkt 5.

36. Riskperiod

När premien beräknas skall försäkringsgivaren beakta den sammanlagda riskperioden samt återbetalningsprofilen och räntan.

37. Premiegrundande belopp

a) Premie skall betalas på det premiegrundande beloppet och skall i möjligaste mån bygga på minimipremienivåer. Miniminivåerna skall uttryckas i procenttal av ett referensvärde under antagande om att premien inkasserades till fullo på försäkrings- eller garantidagen; för kreditrisken skall detta referensvärde vara minst lånets kapitalbelopp eller den (re-)finansierade delen av affärsavtalen och för tillverkningsrisken det sammanlagda kontraktsbeloppet minskat med förskottet.

b) I fråga om tillverkningsrisk kan det premiegrundande beloppet minskas till den maximala förväntade förlusten.

38. Betalning av premien

a) Det sammanlagda premiebeloppet förfaller till betalning på dagen för kreditförsäkringsbrevet eller garantin eller när avtalet eller låneavtalet blir gällande utan inskränkningar.

b) Premien kan betalas genom avbetalningar eller genom påslag på räntesatsen, förutsatt att detta i nettonuvärde motsvarar det premiebelopp som avses i punkt 38 a ovan.

KAPITEL III: LANDPOLITIK

39. Fastställande av landpolitik

a) Försäkringsgivaren skall, mot bakgrund av sin storlek och sina strukturella ekonomiska krav, grunda sin landpolitik på sin riskbedömning av landet, på sin sammanlagda riskexponering för varje land och på sammansättningen av sin landriskportfölj.

b) När försäkringsgivaren fastställer sin landpolitik skall gäldenärsländernas klassificering beaktas.

c) Trots detta skall försäkringsgivaren vara fri att upphöra med eller begränsa täckningen för ett visst land, oberoende av länderklassificeringen.

40. Definition av total riskexponering

Den totala riskexponering skall, inom gränserna för täckningsgraden, fastställas på grundval av beloppen för medellånga och långa affärer enligt artikel 1 i direktivet.

41. Landrisk

a) För den grupp av länder som utgör den bästa risken skall försäkringsgivaren i princip inte göra några inskränkningar i sin täckningspolitik.

b) För övriga länder får försäkringsgivaren göra inskränkningar i sin täckningspolitik.

c) En försäkringsgivare som i princip inte erbjuder försäkringsskydd för ett land eller en särskild grupp av länder får emellertid undantagsvis täcka vissa affärer som är av bilateralt politiskt eller nationellt intresse, eller då fritt konvertibel utländsk valuta är tillgänglig för affärerna i fråga.

d) För de länder som anges i punkt b ovan får försäkringsgivaren sätta en gräns för riskerna, var för sig eller tillsammans, till exempel enligt följande:

- Den totala riskexponeringen i det landet.

- Det totala värdet av försäkringsutfästelserna.

- Nya kontraktsbelopp som skall försäkras.

- Det högsta belopp som kan försäkras för varje affär.

Försäkringsgivaren kan också höja nivån på de premier han tillämpar.

Under riskgränsen för ett visst land skall i princip inga begränsningar i täckningspolitiken göras.

42. Särskilda villkor för landpolitiken

Under alla omständigheter får försäkringsgivaren för ett visst land, rutinmässigt och oberoende av länderkategori, tillämpa vissa täckningsvillkor, till exempel

- betalnings- och/eller transfereringsgaranti som utfärdas av landets centralbank eller finansministerium,

- oåterkallelig remburs eller bankgaranti,

- förlängning av karenstiden,

- sänkning av försäkringens täckningsgrad, och

- inskränkningar i täckningen för vissa verksamhetsområden eller för vissa typer av projekt.

KAPITEL IV: ANMÄLNINGSFÖRFARANDEN

43. Anmälningsförfarandenas omfattning

a) Försäkringsgivaren skall tillämpa följande förfaranden vid tillämpning av de allmänna principer som anges i kapitel I, II och III i denna bilaga.

b) Dessa förfaranden kompletterar de förfaranden som fastställs i rådets beslut 73/391/EEG av den 13 december 1973 om samråds- och informationsförfaranden i fråga om kreditförsäkring, kreditgarantier och finansiella krediter (2).

44. Olika former av anmälningsförfarande

De fyra slag av anmälningsförfarande med kommissionen och övriga försäkringsgivare som mottagare som kommer att finnas är följande:

- Årlig anmälan i informationssyfte.

- Beslutsanmälan.

- Förhandsanmälan i informationssyfte.

- Efterhandsanmälan i informationssyfte.

De uppgifter som lämnas skall inte avslöjas för tredje part.

45. Årlig anmälan i informationssyfte

a) Försäkringsgivaren skall i slutet av varje år, dock senast den 30 april påföljande år, underrätta övriga försäkringsgivare och kommissionen om sin verksamhet under det gångna året. Denna rapport skall omfatta alla gäldenärsländer och för varje land ange följande:

- Det sammanlagda beloppet av de utfästelser som gjorts.

- Den totala riskexponeringen enligt definitionen i punkt 40.

- Intjänad premie.

- Erhållna återvinningar.

- Utbetalda skadeersättningar.

b) Försäkringsgivaren skall i början av varje år, dock senast den 31 januari, underrätta övriga försäkringsgivare och kommissionen och den täckningspolitik, inklusive typ och nivå för tak för täckningen samt de villkor försäkringsgivaren har för avsikt att rutinmässigt tillämpa på täckning, enligt vad som planeras att tillämpas för det kommande året.

46. Beslutsanmälan

a) När det finns konkurrerande anbud från exportörer eller banker inom gemenskapen skall en berörd försäkringsgivare på begäran av en annan berörd försäkringsgivare omgående informera om gäldenärens status i den ifrågavarande affären enligt definitionen i punkt 5.

b) Om det inte råder enighet om gäldenärens status skall försäkringsgivarna ställa sin information till övriga försäkringsgivares förfogande för att försöka enas om gäldenärens status.

c) Om försäkringsgivarna inte har kunnat enas om gäldenärens status inom tio arbetsdagar från den dag då informationen begärdes, skall de berörda försäkringsgivarna underrätta kommissionen och bifoga nödvändig information. Kommissionen skall då fatta beslut enligt förfarandet i artikel 4 i direktivet.

47. Förhandsanmälan i informationssyfte

a) Försäkringsgivare som har för avsikt att avvika från bestämmelserna i denna bilaga genom att bevilja med fördelaktiga försäkringsvillkor för en särskild affär eller en rad affärer, en viss sektor eller vissa sektorer, ett visst land eller vissa länder eller för systemet i sin helhet skall underrätta övriga försäkringsgivare och kommissionen om detta minst sju arbetsdagar innan beslutet träder i kraft och uppge skälen till den planerade avvikelsen, t.ex. nödvändigheten av att matcha den internationella konkurrensen, samt ange vilken premie som kommer att tas ut.

b) Försäkringsgivare som avser att ta ut lägre premier än de som årligen anmälts i enlighet med punkt 45 b skall anmäla sin avsikt till övriga försäkringstagare och kommissionen minst sju arbetsdagar innan beslutet blir gällande.

c) Försäkringsgivare som, till följd av en annan försäkringsgivares anmälan enligt a eller b ovan, avser att bevilja mer fördelaktiga villkor än denne skall anmäla sina avsikter till övriga försäkringsgivare och kommissionen minst sju arbetsdagar innan beslutet träder i kraft och uppge vilken premie som den avser att ta ut.

d) Försäkringsgivare som i enlighet med punkt 41 c avser att försäkra affärer med gäldenärer i länder där försäkringsgivaren normalt inte erbjuder täckning, skall anmäla sin avsikt för övriga försäkringsgivare och kommissionen minst sju arbetsdagar innan beslutet blir gällande och ange vilket premiebelopp som försäkringsgivaren avser att ta ut.

48. Efterhandsanmälan i informationssyfte

a) Försäkringsgivare som beslutar att avvika från bestämmelserna i denna bilaga genom att ge sämre försäkringsvillkor för en särskild affär eller en rad affärer, en viss sektor eller vissa sektorer, ett visst land eller vissa länder, eller för sitt system som helhet, skall senast den 31 januari anmäla detta till övriga försäkringsgivare och kommissionen för föregående kalenderår.

b) Försäkringsgivare som beslutar att justera delar av den landpolitik som årligen anmälts i enlighet med punkt 45 b skall omgående anmäla detta till övriga försäkringsgivare och kommissionen.

c) Försäkringsgivare som, till följd av en anmälan enligt punkt 47 a och/eller 47 b, beslutar att medge samma villkor som den som gör denna anmälan skall omgående anmäla detta till övriga försäkringsgivare och kommissionen.

d) Varje försäkringsgivare skall omgående lämna detaljerade upplysningar om sin verksamhet då övriga försäkringsgivare eller kommissionen i klargörande syfte eller informationssyfte begär sådana.

49. Användning av elektronisk post

Anmälan skall normalt göras med elektronisk post eller, vid behov, på annat lämpligt sätt, som innebär att kommunikation sker skriftligen och omedelbart.

(1) EGT L 357, 18.12.1982, s. 20.

(2) EGT L 346, 17.12.1973, s. 1. Beslutet senast ändrat genom 1994 års anslutningsakt.