31982L0714

RÅDETS DIREKTIV av den 4 oktober 1982 om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart (82/714/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV,

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 75 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (), och

med beaktande av följande:

Målen för och genomförandet av en gemensam transportpolitik kräver bl.a. i fråga om inlandssjöfart att fartygens förflyttningar på gemenskapens farleder äger rum under bästa möjliga förhållanden vad gäller säkerhet och konkurrens.

Rådets direktiv 76/135/EEG av den 20 januari 1976 om ömsesidigt erkännande av fartcertifikat för fartyg i inlandssjöfart (), senast ändrat genom direktiv 78/1016/EEG (), stadgar att rådet skall anta gemensamma bestämmelser med tekniska föreskrifter för fartyg som är avsedda för inlandssjöfart. Ändamålet med det här direktivet är att fastställa sådana föreskrifter. Vissa slag av fartyg bör emellertid undantas från det här direktivets tillämpningsområde.

Gemenskapens inre vattenvägar skiljer sig åt i fråga om säkerhet och bör därför delas upp i ett antal zoner. Det är önskvärt att uppdelningen inte strider mot det system som inrättats genom den reviderade konventionen för sjöfarten på Rhen.

Det är önskvärt att införa ett fartcertifikat för gemenskapens inlandssjöfart, som gäller på alla vattenvägar inom gemenskapen, utom där den reviderade konventionen för sjöfarten på Rhen är tillämplig, och som intygar att fartygen uppfyller de gemensamma tekniska föreskrifterna.

Det skall också vara möjligt att använda det inspektionsintyg som utfärdats i enlighet med artikel 22 i den reviderade konventionen för sjöfarten på Rhen på alla vattenvägar inom gemenskapen, i vissa fall under förutsättning att fartyget medför ett kompletterande gemenskapscertifikat.

Med hänsyn till deras lokala betydelse och särskilda säkerhetskrav skall medlemsstaterna ha rätt att undanta vissa fartyg som inte trafikerar andra medlemsstaters inre vattenvägar från tillämpningen av detta direktiv, helt eller delvis.

Nödvändiga datum bör fastställas för att verkställa de tekniska inspektioner som leder till utfärdande av certifikat för fartyg i trafik.

För att bilagorna till detta direktiv snabbare skall kunna anpassas till den tekniska utvecklingen bör ett förenklat ändringsförfarande stadgas.

I enlighet med artikel 7 i direktiv 76/135/EEG skall de åtgärder som fastställs i det direktivet fortsätta att gälla tills det här direktivet träder i kraft. Det är nödvändigt att direktiv 76/135/EEG fortsätter att gälla för de fartyg som omfattas av det men som inte omfattas av det här direktivet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I Allmänna bestämmelser

Artikel 1

I detta direktiv skall gemenskapens inre vattenvägar klassificeras på följande sätt:

- Zonerna 1 och 2: de vattenvägar som finns upptagna i bilaga 1, kapitel 1.

- Zon 3: de vattenvägar som finns upptagna i bilaga 1, kapitel 2.

- Zon 4: övriga vattenvägar inom gemenskapen.

Zon R omfattar de av de ovannämnda vattenvägarna för vilka inspektionscertifikat skall utfärdas i enlighet med artikel 22 av den reviderade konventionen för sjöfarten på Rhen, i den lydelse som artikeln har då detta direktiv antas.

Artikel 2

1. Detta direktiv skall gälla

- fartyg med en total dödvikt om 15 ton eller mer eller, om det gäller fartyg som inte är avsedda för transport av gods, med ett deplacement på 15 m3 eller mer,

- bogserfartyg och skjutbogserare, även de som har ett deplacement på mindre än 15 m3, förutsatt att de är byggda för att bogsera fartyg, skjuta dem framför sig eller bogsera dem vid sidan.

2. Följande fartyg omfattas inte av detta direktiv:

- Passagerarfartyg.

- Färjor.

- Flytande utrustning.

- Flytande anläggningar och materiel, även de som flyttas från en plats till en annan.

- Nöjesbåtar.

- Tillsynsmyndigheters tjänstefartyg och brandbekämpningsfartyg.

- Militärfartyg.

- Havsgående fartyg, inklusive havsgående bogserbåtar och skjutbogserare som är beroende av tidvattnet för sin trafik eller tillfälligtvis trafikerar inre vattenvägar och som har giltiga fartcertifikat.

- Bogserfartyg och skjutbogserare med ett deplacement på mindre än 15 m3, byggda för att uteslutande bogsera fartyg med ett deplacement på mindre än 15 m3, för att skjuta dem framför sig eller bogsera dem vid sidan.

Artikel 3

Fartyg som trafikerar de vattenvägar inom gemenskapen som tas upp i artikel 1 skall medföra

- ett certifikat som utfärdats i enlighet med artikel 22 i den reviderade konventionen för sjöfarten på Rhen, då de trafikerar en vattenväg i zon R,

- ett fartcertifikat för gemenskapens inre vattenvägar som utfärdats för fartyg som uppfyller de tekniska föreskrifterna i bilaga 2, då de trafikerar de inre vattenvägarna i andra zoner.

Gemenskapscertifikatet skall utformas i enlighet med förlagan i bilaga 3 och utfärdas i enlighet med detta direktiv.

Artikel 4

1. Alla fartyg som medför ett giltigt certifikat, utfärdat i enlighet med artikel 22 i den reviderade konventionen för sjöfarten på Rhen får trafikera gemenskapens vattenvägar enbart försedda med detta certifikat.

2. Alla fartyg som medför det certifikat som avses i punkt 1 skall emellertid också vara försedda med ett kompletterande fartcertifikat för inre vattenvägar (det kompletterande gemenskapscertifikatet)

- då de trafikerar vattenvägarna i zonerna 3 och 4, om de vill dra fördel av att de tekniska föreskrifterna är mindre omfattande på dessa vattenvägar,

- då de trafikerar vattenvägarna i zonerna 1 och 2, om den berörda medlemsstaten har antagit ytterligare tekniska föreskrifter för dessa vattenvägar i enlighet med artikel 5.

Det kompletterande gemenskapscertifikatet skall utformas enligt förlagan i bilaga 4 och utfärdas av behöriga nationella myndigheter, vid uppvisande av det certifikat som avses i punkt 1 och på villkor som de bestämmer.

Artikel 5

1. Varje medlemsstat får, om inte annat följer av föreskrifterna i den reviderade konventionen för sjöfarten på Rhen och efter samråd med kommissionen, anta ytterligare tekniska föreskrifter utöver de som finns i bilaga 2 för fartyg som trafikerar vattenvägarna i zonerna 1 och 2 inom dess territorium.

Sådana ytterligare föreskrifter skall delges övriga medlemsstater och kommissionen senast sex månader innan de träder i kraft, om de inte redan gällde den 21 januari 1977.

2. Om fartygen uppfyller de ytterligare föreskrifterna skall detta anges antingen i det gemenskapscertifikat som åsyftas i artikel 3 eller, om artikel 4.2 tillämpas, i det kompletterande gemenskapscertifikatet.

Artikel 6

Varje fartyg som medför ett certifikat som utfärdats i enlighet med förordningen för transport av farliga ämnen på Rhen (ADNR) får frakta farligt gods överallt inom gemenskapens territorium på de villkor som anges i detta certifikat.

Varje medlemsstat får begära att fartyg som inte har något ADNR-certifkat får frakta farligt gods inom deras territorier endast om fartygen uppfyller ytterligare krav utöver dem som anges i detta direktiv. Sådana krav skall anmälas till kommissionen och övriga medlemsstater.

Artikel 7

1. Medlemsstaterna får från tillämpningen av hela eller delar av detta direktiv undanta

a) fartyg som trafikerar farbara vattenvägar utan förbindelse med vattenvägarna i övriga medlemsstater genom en inre vattenväg,

b) fartyg med en dödvikt om högst 350 ton, sjösatta före den 1 januari 1950, och som enbart trafikerar en nationell vattenväg.

2. En medlemsstat får medge undantag från en eller flera av direktivets föreskrifter i fråga om trafik på deras nationella vattenvägar om det gäller begränsade resor av lokalt intresse eller inom hamnområden. Undantagen och resan eller området som de gäller skall anges i fartygets certifikat.

3. Kommissionen skall underrättas om undantag som medgivits med stöd av denna artikel.

4. En medlemsstat som, på grund av undantag som medgivits med stöd av punkterna 1 och 2, inte har några fartyg som omfattas av föreskrifterna i detta direktiv i trafik på sina vattenvägar behöver inte följa artiklarna 9, 10 och 12.

AVDELNING II Villkor och regler för utfärdande av gemenskapscertifikatet för inre vattenvägar

Artikel 8

1. Gemenskapscertifikatet skall utfärdas för fartyg som kölsträckts efter den 1 januari 1985, efter en teknisk inspektion som genomförts innan fartyget sätts i trafik för att kontrollera om fartyget uppfyller de tekniska föreskrifterna i bilaga 2.

2. Gemenskapscertifikatet skall utfärdas för fartyg som är i trafik den 1 januari 1985 och för fartyg som kölsträckts före detta datum, efter en teknisk inspektion som skall genomföras mellan den 1 januari 1986 och den 1 juli 1989, enligt den tidtabell som varje medlemsstat fastställer, för att kontrollera att fartyget uppfyller de tekniska föreskrifterna i bilaga 2. Tidtabellen skall anmälas till kommissionen och övriga medlemsstater.

Då det gäller fartyg som enbart trafikerar nationella farleder och som kölsträckts före den 1 januari 1970 får en medlemsstat emellertid förlänga den period då den tekniska inspektionen skall utföras med sju år.

3. Vid de tekniska inspektioner som stadgas i föregående punkter eller vid en teknisk inspektion som utförs på begäran av fartygets ägare skall, då det är lämpligt, kontrolleras om ett fartyg uppfyller de ytterligare föreskrifter som avses i artikel 5.

Artikel 9

Gemenskapscertifikatet skall utfärdas av behörig myndighet i den medlemsstat där fartyget är registrerat eller, om registrering saknas, i den medlemsstat där det har sin hemmahamn eller, om hemmahamn saknas, i den medlemsstat där ägaren är etablerad.

Sådana myndigheter får i förekommande fall begära att behöriga myndigheter i en annan medlemsstat skall utfärda certifikatet.

Varje medlemsstat skall upprätta en förteckning som anger vilka av dess myndigheter som har behörighet att utfärda certifikaten och överlämna den till kommissionen och övriga medlemsstater.

Varje medlemsstat som, med stöd av artikel 7.4, inte utsett någon behörig myndighet får begära att en eller flera av de övriga medlemsstaterna anmodar sina behöriga myndigheter att utfärda gemenskapscertifikat för fartyg som är registrerade eller har sin hemmahamn inom dess territorium, eller som ägs av personer som är etablerade där.

Artikel 10

Den tekniska inspektion som avses i artikel 8 skall utföras av behöriga myndigheter, som helt eller delvis får avstå från teknisk inspektion av fartyget om ett giltigt intyg, utfärdat av ett klassificeringssällskap som är godkänt av den stat där certifikatet utfärdats, klart visar att fartyget helt eller delvis uppfyller de tekniska föreskrifterna i bilaga 2.

Varje medlemsstat skall upprätta en förteckning som anger vilka myndigheter i landet som har behörighet att utföra tekniska inspektioner och överlämna den till kommissionen och övriga medlemsstater.

Artikel 11

Giltighetstiden för gemenskapscertifikatet skall i varje särskilt fall fastställas av den myndighet som är behörig att utfärda sådana certifikat. Perioden får emellertid inte överstiga 10 år.

Artikel 12

Varje medlemsstat skall fastställa på vilka villkor ett giltigt certifikat som förkommit eller förstörts får ersättas.

AVDELNING III Villkor och regler för förnyande eller ändring av certifikat

Artikel 13

Gemenskapscertifikatet skall förnyas när giltighetstiden löper ut, enligt de villkor och regler som gäller för utfärdande av sådana certifikat.

Artikel 14

Den myndighet som utfärdat eller förnyat ett certifikat får undantagsvis förlänga giltighetstiden med högst 12 månader.

En sådan förlängning skall anges i gemenskapscertifikatet.

Artikel 15

Om fartyget undergår större ändringar eller reparationer som förändrar fartygets stabilitet eller egenskaper, skall fartyget underkastas förnyad teknisk inspektion enligt artikel 8 innan fartyget får företa någon ytterligare resa.

Efter denna inspektion skall ett nytt certifikat utfärdas med uppgifter om fartygets tekniska egenskaper.

Om detta certifikat utfärdas i någon annan medlemsstat än den där det ursprungliga certifikatet utfärdades eller förnyades skall den behöriga myndighet som utfärdade eller förnyade certifikatet underrättas inom en månad.

AVDELNING IV Avslag eller återkallande

Artikel 16

Ett beslut om avslag på en begäran att utfärda eller förnya ett gemenskapscertifikat skall ange skälen till detta. Den person som berörs skall underrättas och få upplysning om hur beslutet kan överklagas och om vilka tidsgränser som gäller i den berörda medlemsstaten.

Ett giltigt certifikat får återkallas av den behöriga myndighet som utfärdade eller förnyade det om fartyget inte längre uppfyller de tekniska föreskrifter som anges i dess certifikat.

AVDELNING V Kontroll

Artikel 17

1. De behöriga myndigheterna i en medlemsstat får när som helst kontrollera att ett fartyg medför ett certifikat som är giltigt enligt villkoren i detta direktiv och uppfyller föreskrifterna i certifikatet.

2. Om myndigheterna vid inspektion finner att certifikatet är ogiltigt eller att fartyget inte uppfyller föreskrifterna i certifikatet, men att ogiltigheten eller det faktum att föreskrifterna inte är uppfyllda inte utgör någon uppenbar fara, skall fartygets ägare eller dennes företrädare vidta alla nödvändiga åtgärder för att råda bot på situationen. Den myndighet som utfärdade certifikatet eller som senast förnyade det skall underrättas.

3. Om myndigheterna, då de utför den inspektion som avses i punkt 1, finner att certifikatet inte finns ombord eller att fartyget utgör en uppenbar fara, får de stoppa fartygets vidare resa till dess att nödvändiga åtgärder vidtagits för att råda bot på situationen.

De får också föreskriva åtgärder som gör att fartyget, eventuellt efter avslutad transport, utan fara kan framföras till en plats där det antingen kan inspekteras eller repareras om det är lämpligt. Den myndighet som utfärdade eller senast förnyade certifikatet skall underrättas.

4. En medlemsstat som hindrat ett fartyg från att fortsätta sin resa, eller som underrättat dess ägare om sin avsikt att göra detta om de brister som konstaterats inte avhjälpts, skall underrätta den myndighet i en medlemsstat som utfärdat eller senast förnyat certifikatet om det beslut den fattat eller avser att fatta.

5. Varje beslut om att avbryta ett fartygs resa som fattats med stöd av regler som antagits för att genomföra detta direktiv skall noggrant ange skälen till beslutet. Det skall anmälas till den berörda parten, som samtidigt skall underrättas om de möjligheter att överklaga som står honom till buds enligt gällande lagstiftning i medlemsstaterna, samt om tidsfristerna för detta.

AVDELNING VI Föreskrifter som är tillämpliga på fartyg från tredje land

Artikel 18

I avvaktan på att gemenskapen ingår överenskommelser med tredje land om ömsesidigt erkännande av fartcertifikat får medlemsstaterna erkänna fartcertifikat för fartyg från tredje land och i förekommande fall utfärda gemenskapscertifikat eller kompletterande gemenskapscertifikat för fartyg från tredje land i enlighet med detta direktiv.

AVDELNING VII Anpassning av direktivets bilagor till den tekniska utvecklingen

Artikel 19

Rådet skall med kvalificerad majoritet, på förslag av kommissionen, anta de ändringar som behövs för att anpassa bilagorna till detta direktiv till den tekniska utvecklingen.

AVDELNING VIII Slutbestämmelser

Artikel 20

Direktiv 76/135/EEG skall fortsätta att gälla för

- fartyg i trafik som avses i artikel 8.2 i det här direktivet till dess att de genomgår den inspektion som föreskrivs i samma artikel,

- passagerarfartyg,

- fartyg som medför ett gemenskapscertifikat men ännu inte uppfyller föreskrifterna i bilaga 2, enligt reglerna i kapitel 13, punkt 13.01 a.

Artikel 21

Detta direktiv påverkar inte de föreskrifter som gäller i medlemsstaterna i fråga om besättningarnas sammansättning och kvalifikationer eller i fråga om nödvändiga intyg.

Artikel 22

Medlemsstaterna skall efter samråd med kommissionen anta de föreskrifter som är nödvändiga för att följa detta direktiv, senast den 1 januari 1985.

Artikel 23

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Luxemburg den 4 oktober 1982.

På rådets vägnar

H. GROVE

Ordförande

() EGT nr C 289, 19.11.1979, s. 25.

() EGT nr C 182, 21.7.1980, s. 16.

() EGT nr L 21, 29.1.1976, s. 10.

() EGT nr L 349, 13.12.1978, s. 31.

BILAGA 1

FÖRTECKNING ÖVER GEMENSKAPENS INRE VATTENVÄGAR, UPPDELADE GEOGRAFISKT I ZON 1, 2, 3 OCH 4 (Artikel 1 i direktivet)

KAPITEL I

Zon 1

Förbundsrepubliken Tyskland

Ems: från en linje som förbinder Delfzijl och Knocks fyrtorn mot öppet hav till latituden 53° 30' och longituden 6° 45' östlig längd (dvs. något utanför omlastningszonen för torrlastfartyg på Alte Ems, med beaktande av Ems-Dollart samarbetstraktaten).

Zon 2

Förbundsrepubliken Tyskland

Ems: från en linje som går från infarten till hamnen mot Papenburg över Ems och förbinder Diemens pumpstation (Diemer Schöpfwerk) och öppningen i fördämningen vid Halte till en linje som förbinder Delfzijls och Knocks fyrtorn, med beaktande av Ems-Dollart samarbetstraktaten.

Jade: inom en linje som förbinder Schillighörns övre ljus och Langwardens kyrktorn.

Weser: från järnvägsbron i Bremen till en linje som förbinder Langwardens och Kappels kyrktorn med flodarmen Schweiburg inklusive bifloderna Kleine Weser, Rekumder-Loch och Rechter Nebenarm.

Elbe: från nedre gränsen för Hamburgs hamn till en linje som förbinder sjömärket i Döse och den nordvästra spetsen av Hohe Ufer (Dieksand) med tillflödena Este, Lühe, Schwinge, Oste, Pinnau, Krückau och Stör (i samtliga fall från fördämningen till mynningen) inklusive Nebenelbe.

Meldorfer Bucht: inom en linje som förbinder Hohe Ufers nordvästra spets (Dieksand) och yttersta punkten på Büsums västra pir.

Flensburger Förde: inom en linje som förbinder Kekenis fyrtorn och Birknack.

Eckernförder Bucht: inom en linje som förbinder Bocknis-Eck med den nordvästra spetsen av fastlandet vid Dänish Nienhof.

Kieler Förde: inom en linje som förbinder Bülks fyrtorn med marinens krigsmonument i Laboe.

Leda: från yttre hamnens vid havsslussen i Leer infart till mynningen.

Hunte: från Oldenburgs hamn och från 200 m nedströms från Amalienbrücke i Oldenburg till mynningen.

Lesum: Från järnvägsbron i Bremen-Burg till mynningen.

Este: från dammluckan i Buxtehude till Este-fördämningen.

Lühe: från kvarnen 250 m uppströms från vägbron vid Marschdamm-Horneburg till Lühe-fördämningen.

Schwinge: från gångbron nedströms från Güldenstern-bastionen i Stade till Schwinge-fördämningen.

Freiburger-Hafenpriel: från slussarna vid Freiburg/Elbe till mynningen.

Oste: från Bremervörde kvarndamm till Oste-fördämningen.

Pinnau: från järnvägsbron i Pinneburg till Pinnau-fördämningen.

Krückau: från vattenkvarnen i Elmshorn till Krückau-fördämningen.

Stör: från Pegel Rensing till Stör-fördämningen.

Eider: från Gieselau-kanalen till Eider-fördämningen.

Nord-Ostsee-Kanal (Kielkanalen): från en linje som förbinder de yttersta punkterna på Brunsbüttels vågbrytare till en linje som förbinder infartsljusen i Kiel-Holtenau med Schirnauer See, Bergstedter See, Audorfer See och Obereidersee med Enge, Achterwehrer-kanalen och Flemhuder See.

Trave: från järnvägsbron och Holsten-bron (Stadttrave) i Lübeck till en linje som förbinder de två yttersta punkterna på Travemündes vågbrytare med Pötenitzer Wiek och Dassower See.

Schlei: inom en linje som förbinder de yttersta punkterna på Schleimündes vågbrytare.

Frankrike

Seine: nedströms från Jeanne d'Arc-bron i Rouen.

Garonne och Gironde: nedströms från stenbron i Bordeaux.

Rhône: nedströms från Trinquetaille-bron i Arles och därifrån mot Marseille.

Nederländerna

Dollard.

Eems.

Waddenzee: inklusive förbindelselederna till Nordsjön.

IJsselmeer: inklusive Markermeer och IJmeer men med undantag för Gouwzee.

Rotterdam Waterweg och Scheur.

Hollands Diep.

Haringvliet och Vuile Gat: inklusive vattenvägarna mellan Goeree-Overflakkee, å ena sidan och Voorne-Putten och Hoekse Waard, å andra sidan.

Hellegat.

Volkerak.

Kramer.

Grevelingen och Brouwershavense Gat: inklusive alla vattenvägar mellan Schouwen-Duiveland och Goeree-Overflakkee.

Keten, Mastgat, Zijpe, Oosterschelde och Roompot: inklusive vattenvägarna mellan Walcheren, Noord-Beveland och Zuid-Beveland, å ena sidan och Schouwen-Duiveland och Tholen, å andra sidan, med undantag för Schelde-Rhen-kanalen.

Schelde och Westerschelde och dess mynning mot havet: inklusive vattenvägarna mellan Zeeuws-Vlaanderen, å ena sidan och Walcheren och Zuid-Beveland, å andra sidan, med undantag för Schelde-Rhen-kanalen.

KAPITEL II

Zon 3

Belgien

Maritima Schelde (nedströms från redden i Antwerpen).

Tyskland

Donau: från Kelheim (414,6 km) till gränsen mellan Tyskland och Österrike.

Rhen: från gränsen mellan Tyskland och Schweiz till gränsen mellan Tyskland och Nederländerna.

Elbe: från mynningen av Elbe-Seiten-kanalen till nedre gränsen för Hamburgs hamn.

Frankrike

Rhen.

Nederländerna

Rhen.

Sneekermeer, Koevordermeer, Heegermeer, Fluessen, Slotermeer, Tjeukemeer, Beulakkerwijde, Belterwijde, Ramsdiep, Ketelmeer, Zwartemeer, Veluwemeer, Eemmeer, Alkmaardermeer, Gouwzee, Buiten IJ, afgesloten IJ, Noordzeekanaal, IJmuidens hamn, Rotterdams hamnområde, Nieuwe Maas, Noord, Oude Maas, Beneden Merwede, Nieuwe Merwede, Dordtsche Kil, Boven Merwede, Waal, Bijlandsch-kanalen, Boven Rijn, Pannersdensch-kanalen, Geldersche IJssel, Neder Rijn, Lek, Amsterdam-Rhen-kanalen, Veerse Meer, Schelde-Rhen-kanalen till mynningen i Volkerak, Amer, Bergsche Maas, Maas nedom Venlo.

KAPITEL III

Zon 4

Belgien

Hela kanalsystemet i Belgien med undantag för vattenvägarna i zon 3.

Förbundsrepubliken Tyskland

Alla vattenvägar i Förbundsrepubliken, med undantag för vattenvägarna i zon 1, 2 och 3.

Frankrike

Hela kanalsystemet i Frankrike, med undantag för vattenvägarna i zon 1, 2 och 3.

Nederländerna

Alla övriga floder, kanaler och innanhav som inte finns upptagna i zon 1, 2 och 3.

Italien

Po: från Piacenza till mynningen.

Kanalen mellan Milano och Cremona, Po: den sista sträckningen om 15 km till Po.

Mincio: från Mantua, Governolo till Po.

Ferrara vattenväg: från Po (Pontelagoscuro), Ferrara till Porto Garibaldi.

Brondolo- och Valle-kanalerna: från östra Po till Venedig-lagunen.

Canale Fissero - Tartaro - Canalbianco: från Adria till Po di Levante.

Venetianska kustlinjen: från lagunen i Venedig till Grado.

Luxemburg

Mosel.

BILAGA 2

TEKNISKA FÖRESKRIFTER, MINIMIKRAV, FÖR FARTYG SOM TRAFIKERAR

VATTENVÄGAR I ZON 1, 2, 3 OCH 4

(Artikel 3 i direktivet)

Sid.

KAPITEL 1 P DEFINITIONER ... 13

KAPITEL 2 P KRAV BETRÄFFANDE SKEPPSBYGGNADSTEKNIK ... 14

2.01 Grundregel ... 14

2.02 Skrov ... 14

2.03 Uppvärmnings-, matlagnings- och kylutrustning ... 14

2.04 Uppvärmning med flytande bränsle med en antändningspunkt om mer än 55 oC ... 15

2.05 Uppvärmning med fast bränsle ... 15

2.06 Maskinrum, pannrum och bränsleförråd ... 16

KAPITEL 3 P STYRINRÄTTNING OCH STYRHYTT ... 16

3.01 Allmänt ... 16

3.02 Styrinrättningens effektivitet ... 16

3.03 Allmänna krav beträffande utformningen ... 17

3.04 Maskindriven styrinrättning ... 17

3.05 Inkoppling av reservstyrinrättning ... 17

3.06 Handstyrning ... 17

3.07 Manuell hydraulisk styrning ... 17

3.08 Hydraulisk styrning ... 17

3.09 Elektrisk styrning ... 18

3.10 Roderpropellrar och Voith-Schneiderutrustning ... 18

3.11 Installationer för fjärrkontroll ... 18

3.12 Roderlägesangivare ... 18

3.13 Hjälpstyrning ... 18

3.14 Fri sikt ... 19

3.15 Ljudtryck ... 19

3.16 Styrinrättningens elektriska komponenter ... 19

3.17 Sänkbar styrhytt ... 20

KAPITEL 4 P SÄKERHETSAVSTÅND, FRIBORD OCH ÅMNING ... 20

4.01 Definitioner ... 20

4.02 Säkerhetsavstånd ... 20

4.03 Fribord ... 20

4.04 Lastmärken ... 20

4.05 Åmning ... 21

Sid.

KAPITEL 5 P MASKINERI ... 21

5.01 Allmänt ... 21

5.02 Säkerhetsutrustning ... 21

5.03 Framdrivningsanordningar ... 21

5.04 Motorernas avgasrör ... 22

5.05 Tankar, bunkertankar och rörsystem ... 22

5.06 Länspumpar ... 22

5.07 Uppsamlingssystem för spillolja ... 23

5.08 Vinschar ... 23

5.09 Buller som framkallas av fartyget ... 23

KAPITEL 6 P ELEKTRISKA ANLÄGGNINGAR ... 24

6.01 Allmänt ... 24

6.02 Högsta tillåtna spänning ... 24

6.03 Förbindelser med land ... 24

6.04 Generatorer och motorer ... 25

6.05 Ackumulatorer ... 25

6.06 Elektriska kopplingstavlor ... 26

6.07 Strömbrytare, stickproppar, säkringar och kabelskydd ... 26

6.08 Jordfelsbrytare ... 27

6.09 Belysning ... 27

6.10 Signalljus ... 27

6.11 Jordning ... 27

6.12 Nödströmkälla ... 27

KAPITEL 7 P UTRUSTNING ... 28

7.01 Ankare, ankarkättingar och -trossar ... 28

7.02 Annan utrustning ... 28

7.03 Brandsläckningsutrustning ... 28

7.04 Båtar ... 30

7.05 Livbojar, flytredskap och räddningsvästar ... 31

KAPITEL 8 P ANLÄGGNINGAR MED FLYTANDE GAS FÖR HUSHÅLLSÄNDAMÅL ...

31

8.01 Allmänt ... 31

8.02 Installation ... 32

8.03 Behållare ... 32

8.04 Placering och uppställning av försörjningsenheter ... 32

8.05 Reservbehållare och tomma behållare ... 32

8.06 Reduktionsventiler ... 32

8.07 Tryck ... 33

8.08 Rör och slangar ... 33

Sid.

8.09 Fördelningssystem ... 33

8.10 Gasdrivna apparater och deras installation ... 33

8.11 Ventilation och avledning av förbränningsavgaserna ... 34

8.12 Bruksanvisning och säkerhetsföreskrifter ... 34

8.13 Besiktning ... 34

8.14 Provningar ... 34

8.15 Intyg ... 35

KAPITEL 9 P SÄRSKILDA STYRHYTTSANORDNINGAR FÖR RADARSTYRNING UTFÖRD AV EN PERSON ...

35

9.01 Allmänt ... 35

9.02 Allmänna villkor för utformningen ... 35

9.03 Radarutrustning och girhastighetsindikator ... 35

9.04 Signalering och signalutrustning ... 36

9.05 Installationer för styrning av fartyget och drift av maskinerna ... 36

9.06 Utrustning för hantering av häckankare ... 36

9.07 Telefonutrustning ... 36

9.08 Larmsignaler ... 37

9.09 Övriga kontrollanordningar ... 37

9.10 Påteckning av inspektionscertifikat ... 37

KAPITEL 10 P SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR FARTYG SOM ÄR UTFORMADE FÖR ATT INGÅ I EN FARTYGSKEDJA SOM SKJUT- ELLER SLÄPBOGSERAS, ELLER FÖR ATT TVÄRKOPPLAS OCH BOGSERAS FRÅN SIDAN ...

37

10.01 Skjutbogserare ... 37

10.02 Läktare ... 37

10.03 Motorfartyg och bogserfartyg för skjutbogsering ... 38

10.04 Provning av skjutbogserade fartygskedjor ... 38

10.05 Fartyg för släpbogsering ... 38

10.06 Fartyg som utformats för att framdriva tvärkopplade fartyg ... 38

KAPITEL 11 P HÄLSA OCH SÄKERHET I BESÄTTNINGENS BOSTADS- OCH ARBETSUTRYMMEN ...

39

11.01 Allmänt ... 39

11.02 Placering och inredning av bostadsutrymmen ... 39

11.03 Bostadsutrymmenas storlek ... 39

11.04 Rörsystem i bostadsutrymmen ... 40

11.05 Tillträdesvägar, dörrar och trappor i bostadsutrymmen ... 40

11.06 Durk, skott och under däck i bostadsutrymmen ... 40

11.07 Uppvärmning och ventilation av bostadsutrymmen ... 40

11.08 Dagsljus och belysning i bostadsutrymmen ... 41

11.09 Möblering av bostadsutrymmen ... 41

11.10 Kök, mässar och förrådsrum ... 41

Sid.

11.11 Sanitära anordningar ... 41

11.12 Anläggningar för dricksvatten ... 42

11.13 Säkerhetsanordningar ... 42

11.14 Arbetsplatsernas tillgänglighet ... 43

11.15 Dimensionering av arbetsplatser ... 43

11.16 Skydd mot fall ... 43

11.17 Tillträde, dörrar och trappor till arbetsplatser ... 43

11.18 Durkar, däcksytor, durkbeläggning i lastrum, skott, under däck, ljusventiler och skylights ... 44

11.19 Ventilering och uppvärmning av arbetsplatser ... 44

11.20 Dagsljus och belysning vid arbetsplatser ... 44

11.21 Skydd mot buller och vibrationer ... 44

KAPITEL 12 P BESTÄMMELSER RÖRANDE DE TEKNISKA FÖRESKRIFTERNA FÖR FARTYG SOM TRAFIKERAR INRE VATTENVÄGAR I ZON 3, UTÖVER TILLÄMPLIGA FÖRESKRIFTER FÖR ZON 4 ...

45

12.01 Krav som gäller skeppsbyggnad ... 45

12.02 Fribord, säkerhetsavstånd och åmning ... 45

12.03 Utrustning ... 48

12.04 Särskilda bestämmelser för fartyg som utformats för att ingå i skjut- eller släpbogserade fartygskedjor, eller för att tvärkopplas och bogseras från sidan ... 49

KAPITEL 13 P AVVIKELSER FÖR FARTYG I DRIFT ... 49

KAPITEL 14 P FÖRFARANDE ... 53

14.01 Ansökan om besiktning ... 53

14.02 Uppvisning av fartyget för besiktning ... 53

14.03 Kostnader ... 53

14.04 Information ... 53

14.05 Register över gemenskapscertifikat ... 53

14.06 Ifyllande av gemenskapscertifikat ... 54

14.07 Anmärkningar till olika punkter i certifikatet ... 54

KAPITEL 1

DEFINITIONER

I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a) Fartyg: fartyg i inlandssjöfart.

b) Vanligt maskindrivet fartyg: alla fartyg som är avsedda för godstransport, utom tankfartyg, och som är byggda för att att framföras med eget framdrivningsmaskineri.

c) Maskindrivet tankfartyg: alla fartyg som är avsedda för godstransport i fasta tankar och som är byggda för att framföras med eget framdrivningsmaskineri.

d) Maskindrivet fartyg: ett vanligt maskindrivet fartyg eller ett maskindrivet tankfartyg.

e) Bogserfartyg: ett fartyg som byggts särskilt för att utföra bogsering.

f) Skjutbogserare: alla fartyg som är särskilt byggda för skjutbogsering av en grupp av fartyg.

g) Skjutbogserfartyg: fartyg som är särskilt byggda både för bogsering och för skjutbogsering av en grupp av fartyg.

h) Vanlig pråm: alla fartyg, utom tankpråmar, som är avsedda för godstransport och är byggda för att kunna bogseras och som

P antingen saknar egen framdrivningskraft,

P eller endast har framdrivningskraft nog för kortare förflyttningar.

i) Tankpråm: alla fartyg som är avsedda för godstransport i tankar och är byggda för att kunna bogseras och som

P antingen saknar egen framdrivningskraft,

P eller endast har framdrivningskraft nog för kortare förflyttningar.

k) Pråm: vanlig pråm eller tankpråm.

l) Vanlig läktare: alla fartyg som är avsedda för godstransport, utom tankläktare, och är byggda eller särskilt ombyggda för att kunna skjutbogseras och som

P antingen saknar egen framdrivningskraft,

P eller endast har framdrivningskraft nog för kortare förflyttningar när de inte ingår i skjutbogserad grupp av fartyg.

m) Tankläktare: alla fartyg som är avsedda för transport av gods i tankar, och är byggda eller särskilt ombyggda för att kunna skjutbogseras och som

P antingen saknar egen framdrivningskraft,

P eller endast har framdrivningskraft nog för kortare förflyttningar när de inte ingår i en skjutbogserad grupp av fartyg.

n) Skeppsburen läktare: en skjutbogserad läktare som är byggd för att kunna tranporteras ombord på havsgående fartyg och för trafik på inre vattenvägar.

o) Läktare: en vanlig läktare, tankläktare eller skeppsburen läktare.

p) Passagerarfartyg: alla fartyg som är byggda och utrustade för att kunna transportera fler än 12 passagerare.

q) Flytande utrustning: alla flytande anordningar som bär mekaniska installationer och som är avsedda för arbete på vattenvägar eller i hamnar (t.ex. mudderverk, elevator eller kranar).

r) Flytande anläggning: alla flytande installationer som i normala fall inte är avsedda att flyttas (t.ex. simbad, docka, angöringsbrygga eller båtskjul).

s) Flytande materiel: flotte eller någon annan typ av konstruktion, anordning eller föremål, som kan framföras men som inte är ett fartyg eller en flytande utrustning eller anläggning.

t) Styrhytt: det utrymme där all utrustning som är nödvändig för att manövrera fartyget är installerad.

u) Maskinrum: det utrymme där framdrivningsmaskineri och hjälpmaskineri är installerade.

v) Bostadsutrymmen: alla utrymmen som är avsedda att användas av personer som normalt bor ombord eller av passagerare och innefattar kök, proviantförråd, toaletter och badrum, tvätteri, korridorer och trappavsatser men inte styrhytten.

w) Största djupgående: den vattenlinje som motsvarar fartygets största tillåtna nedlastning.

x) Fribord: avståndet mellan vattenlinjen för största djupgående och en parallell linje som går genom den lägsta punkten på skarndäck, eller om skarndäck saknas, lägsta punkten på den övre kanten av bordläggningen.

y) Säkerhetsavstånd: avståndet mellan vattenlinjen för största djupgående och en parallell linje som går genom den lägsta punkt ovanför vilken fartyget inte anses som vattentätt.

z) Certifikat: gemenskapscertifikatet för fartyg i inlandssjöfart.

KAPITEL 2

KRAV BETRÄFFANDE SKEPPSBYGGNADSTEKNIK

2.01 Grundregel

Fartyg skall konstrueras enligt god skeppsbyggnadspraxis och stabiliteten skall vara anpassad till det användningsområde de är avsedda för.

2.02 Skrov

2.02.1 Skrovet skall vara tillräckligt starkt för att stå emot alla påkänningar som det utsätts för under normala förhållanden.

2.02.2 Intag och utlopp för vatten och tillhörande rörsystem anses vattentäta om de är gjorda på så sätt att vatten inte av misstag kan tränga in i fartyget.

2.02.3 Skott som går ända upp till däck eller, om däck saknas, till den övre kanten av skrovets bordläggning, skall installeras på följande sätt:

a) Ett kollisionsskott på lämpligt avstånd från förstäven.

b) I fartyg med en längd överallt på mer än 25 m, ett akterpikskott på lämpligt avstånd från aktern.

2.02.4 Bostadsutrymmen, maskin- och pannrum och alla arbetsutrymmen som utgör del av dem skall vara vattentätt åtskilda från lastrummen.

2.02.5 Varje avdelning som inte normalt är hermetiskt tillsluten under en resa skall kunna länsas. Varje avdelning skall kunna länsas separat.

2.02.6 Det får inte finnas några bostadsutrymmen för om kollisionsskottet. Bostadsutrymmena skall vara åtskilda från maskin- och pannrummen med gastäta skott och kunna nås direkt från däck. Om de inte är möjliga att nå direkt skall det finnas en nödutgång som leder direkt upp på däck.

2.02.7 I de skott och skiljeväggar mellan utrymmen som krävs i 2.02.3 och 2.02.4 får det inte finnas några öppningar. Manhål tillåts emellertid i andra skott än kollisionsskottet, på villkor att de tillsluts på ett vattentätt sätt. Nedgångar i akterpikskottet och genomföringar för propelleraxlar, rörledningar osv. tillåts om de är konstruerade så att de inte minskar verkningsgraden hos skotten och andra skiljeväggar mellan utrymmen.

2.02.8 Med avvikelse från 2.02.5 och 2.02.7 kan akterpiken ha förbindelse med ett maskinrum genom en lätt åtkomlig dräneringsinstallation med automatisk avstängning.

2.03 Uppvärmnings-, matlagnings- och kylutrustning

2.03.1 Utrustningen för uppvärmning, matlagning och kylning och därtill hörande utrustning skall vara utformad och placerad på ett sådant sätt att den inte kan utgöra någon fara även om den blir överhettad. Den skall monteras så att den inte av en olyckshändelse kan vältas eller flyttas.

2.03.2 Om flytande bränsle används till utrustningen som avses i 2.03.1 får endast bränslen med en antändningspunkt om mer än 55 oC användas.

2.03.3 Köksutrustning och utrustning för uppvärmning och kylning, försedda med brännare med vekar och som drivs med fotogen kan, med avvikelse från 2.03.2, tillåtas i bostadsutrymmen och styrhytt, på villkor att bränsletanken rymmer högst 12 liter.

2.03.4 Sådan utrustning som avses i 2.03.1 får inte placeras i utrymmen eller maskinrum där ämnen av kategori K1n eller K1s eller K2 i Klass IIIa i ADNR förvaras eller används.

Rökgaskanaler från sådan utrustning får inte passera genom dessa utrymmen eller maskinrum.

2.03.5 Tillräckligt luftintag för förbränningsprocessen måste säkerställas. Det får inte finnas någon avstängningsanordning på ventilationsfläktar.

2.03.6 Utrustningen för uppvärmning och matlagning skall vara säkert ansluten till rökgaskanalerna. Rökgaskanalerna skall vara i gott skick och vara försedda med passande övertäckning eller anordningar som skyddar mot vind. Uppvärmningssystemets rökgaskanaler skall placeras så att de inte riskerar att bli tilltäppta av förbränningsprodukter och så att rengöringen underlättas.

2.03.7 Kylanläggningar som drivs med flytande bränsle skall förses med rökrör.

2.04 Uppvärmning med flytande bränsle med en antändningspunkt om mer än 55 oC

2.04.1 All utrustning skall vara konstruerad så att den kan tändas utan hjälp av något annat flytande bränsle. Den skall placeras över en spillback av metall som är tillräckligt stor för att förhindra att bränslet rinner över och vara utrustad med en anordning som förhindrar läckage om lågan av misstag skulle slockna. Om bränsletanken och utrustningen är separata får nivåskillnaden mellan tanken och tillförseln till brännaren inte överstiga den som angivits i tillverkarens bruksanvisning. Tanken får inte stå nära en öppen låga. Bränsletillförseln skall kunna stoppas från däck.

Bränsletankar på mer än 12 liter får inte installeras i bostadsutrymmen.

2.04.2 När en utrustning placeras i ett maskinrum måste installationsföreskrifterna anslås.

Om en utrustning med en öppen låga installeras i ett maskinrum, skall den placeras över en läckagesäker back med kanter om minst 0,20 m upp från golvet.

2.04.3 När en utrustning installeras i maskinrummet, skall lufttillförseln till utrustningen och till maskinerna ordnas så att utrustningen och maskinerna kan fungera oberoende av varandra, effektivt och fullständigt säkert. Vid behov skall separata ledningar för lufttillförsel installeras.

2.04.4 All utrustning med självdrag skall utrustas med en anordning som förhindrar att luftströmmen vänds.

All utrustning för mekanisk lufttillförsel skall förses med en anordning som automatiskt stoppar bränsletillförseln om det inte kommer in tillräckligt med luft för förbränningen.

2.04.5 En central mekanisk varmluftsapparat som är placerad i ett maskinrum eller i en avdelning som kan nås från maskinrummet skall också uppfylla följande krav:

a) Vid start skall enbart fläkten köras till en början för att säkerställa att pannan är väl ventilerad.

b) Ett termostat skall styra bränsletillförseln.

c) Bränslet skall antändas automatiskt, med en tändlåga eller på annat sätt.

d) Fläkten och brännarens bränslepump skall kunna stoppas från däck.

e) Om den centrala mekaniska varmluftsapparaten är placerad i maskinrummet, skall den vara så installerad att lågan från brännaren inte kan nå andra föremål i utrymmet.

f) Om det finns en luftvärmare installerad i maskinrummet skall luftintagen vara anslutna till kanaler som leder ut i fria luften.

2.05 Uppvärmning med fast bränsle

2.05.1 Utom då uppvärmningsanläggningen är installerad i ett utrymme som är konstruerat av brandsäkert material och särskilt utformat för att rymma en panna, skall all utrustning för uppvärmning med fast bränsle placeras på en metallplåt (med uppåtstående kanter) eller liknande skyddsanordning för att garantera att varken glödande bränsle eller het aska kan komma utanför denna platta.

2.05.2 Pannor för fast bränsle skall förses med termostatstyrd kontroll för att reglera tillförseln av förbränningsluft.

2.05.3 En anordning som snabbt kan släcka glöden skall placeras i närheten av varje uppvärmingsutrustning.

2.06 Maskinrum, pannrum och bränsleförråd

2.06.1 Maskinrum och pannrum skall inrättas så att kontroll och underhåll av installationerna kan ske riskfritt och utan besvär.

2.06.2 Förrådsrum för flytande bränsle eller smörjolja får inte ha gemensamma skott med bostadsutrymmena.

2.06.3 Väggarna, taken och dörrarna till maskinrum, pannrum och bränsleförråd skall vara av stål eller något annat lika brandsäkert material.

2.06.4 Maskinrum, pannrum och andra utrymmen där brännbara eller giftiga gaser kan bildas skall vara väl ventilerade.

2.06.5 Trappor och stegar som leder till maskinrum, pannrum och bränsleförråd skall vara fast monterade och vara gjorda av stål eller något annat lika starkt och brandsäkert material.

2.06.6 Maskinrum och pannrum skall ha två utgångar varav den ena kan vara en nödutgång.

2.06.7 Högsta tillåtna ljudtrycksnivå i maskinrummet är 110 dB(A). Mätpunkterna skall väljas med hänsyn till det underhåll som skall utföras vid normal drift.

Om ljudtrycksnivån är högre än 90 dB(A) skall det finnas en tydlig varningsskylt vid varje ingång.

KAPITEL 3

STYRINRÄTTNING OCH STYRHYTT

3.01 Allmänt

3.01.1 Alla fartyg skall vara utrustade med en driftsäker styrinrättning P vid behov även ett förroder P som garanterar god manöverförmåga, med hänsyn till fartygets användningsområde och storlek.

3.01.2 Styrinrättningen skall vara utformad så att rodret inte kan ändra position om detta inte varit avsikten.

3.02 Styrinrättningens effektivitet

Styrinrättningen skall uppfylla följande krav då det gäller effektiviteten:

a) Om styrinrättningen är manuell skall ett helt varv med ratten motsvara minst 3o av roderutslaget.

b) Om styrinrättningen är helt maskindriven skall det gå att få ett medeltal om 4o roderrörelse per sekund inom hela det område rodret skall röra sig när rodret är helt nedsänkt och fartyget går med full fart.

c) Om styrinrättningen är försedd med en motordriven hjälpstyranordning (en motordriven hjälpstyranordning till en manuell huvudstyrinrättning) skall det gå att få ett medeltal om 3o roderrörelse per sekund inom området 30o på båda sidor om rodrets neutrala position när det är helt nedsänkt och fartyget går med full fart.

d) Om en helt maskindriven styrinrättning är försedd med en extra handstyranordning skall fartyget med hjälp av denna åtminstone med nedsatt hastighet kunna styra fartyget till en förtöjningsplats.

3.03 Allmänna krav beträffande utformningen

3.03.1 Hela styrinrättningen skall vara utformad, konstruerad och installerad så att den tål en permanent slagsida på upp till 15o och omgivande temperaturer på upp till 40 oC.

3.03.2 Styrinrättningens delar skall vara dimensionerade så att de kan tåla de maximala påkänningar som de kommer att utsättas för vid normala driftsförhållanden. Eftersom styrinrättningen på bästa sätt skall kunna motstå exceptionella yttre påfrestningar får den inte utgöra systemets svagaste del. Alla styrinrättningar som konstruerats enligt ett erkänt klassificeringssällskaps regler får anses vara tillfredsställande på detta område.

3.04 Maskindriven styrinrättning

3.04.1 Om ett fartyg är utrustat med en maskindriven styrinrättning skall det finnas en oberoende reservstyrinrättning så att fartyget kan manövreras utan dröjsmål om huvudstyrinrättningen går sönder.

3.04.2 Den maskindrivna styrinrättningen skall förses med ett pålitligt belastningsskydd som kan begränsa påkänningarna på styrledningen.

3.04.3 Tillfälliga urkopplingar eller motorstopp på den maskindrivna styrinrättningen skall anges med synliga och hörbara signaler på manöverplatsen.

3.05 Inkoppling av reservstyrinrättning

3.05.1 Om reservstyrinrättningen inte kopplas in automatiskt när huvudstyrinrättningen går sönder skall den kunna startas för hand omedelbart och enkelt med rodret i vilken position som helst. Det skall räcka med två handgrepp som skall kunna utföras av en enda person.

3.05.2 Inkopplingen skall kunna utföras på högst fem sekunder. Vid manöverplatsen skall det gå att avläsa vilken motor som är i drift.

3.06 Handstyrning

3.06.1 Om den oberoende reservstyrinrättningen är manuell skall den kopplas in automatiskt eller omedelbart kunna kopplas in från manöverplatsen om det skulle inträffa att den maskindrivna styrinrättningen kopplas ur eller går sönder. Klokopplingar får endast användas om de inte utsätts för vridmoment vid inkopplingen.

3.06.2 Den maskindrivna styrinrättningen får inte sätta ratten i rörelse. En särskild anordning skall förhindra att ratten återgår för varje roderposition när handstyrinrättningen är automatiskt inkopplad.

3.07 Manuell hydraulisk styrning

3.07.1 En manuell hydraulisk styrinrättning är en installation där rodret drivs av en pump som i sin tur enbart drivs av ett handdrivet styrhjul (handhjulspump).

3.07.2 Om den enda styrinrättningen är ett manuellt hydrauliskt system skall den inte anses som en maskindriven styrinrättning i den mening som avses i 3.04 och som kräver ett oberoende reservstyrsystem, förutsatt att

P rörens dimensionering, konstruktion och placering ger skydd mot mekanisk förstörelse eller brandskador och

P styrhjulspumpens konstruktion garanterar felfri drift.

3.08 Hydraulisk styrning

3.08.1 Om huvudstyrinrättningen är hydraulisk och reservstyrinrättningen är ett manuellt hydrauliskt system skall det manuella systemets rörledningar vara åtskilda från huvudinstallationen.

Huvudinstallationen skall kunna drivas utan att använda reservinstallationens styrhjulspump.

3.08.2 Om både huvud- och reservstyrinrättningarna är hydrauliska skall respektive pumpar drivas oberoende av varandra,

till exempel

P om huvudpumpen drivs av huvudmotorn skall reservpumpen vara elektrisk,

P om huvudpumpen går på det allmänna elnätet skall reservpumpen drivas med reservaggregatet,

P om huvudpumpen drivs av generator nr 1 skall reservpumpen drivas av generator 2.

3.08.3 Om reservpumpen drivs av en reservmotor som inte är i kontinuerlig drift när fartyget är i rörelse skall en hjälputrustning installeras för att driva pumpen när reservmotorn inte fungerar.

3.08.4 De två installationerna skall ha separata rörsystem, ventiler, manöverorgan osv. De kan däremot ha gemensamma delar om det finns garanti för att de två installationerna fungerar oberoende av varandra.

3.09 Elektrisk styrning

3.09.1 Om både huvud- och reservstyrinrättningarna är elektriska skall deras tillförsel- och kontrollsystem vara oberoende av varandra. Varje installation skall ha sin egen motor.

3.09.2 Om reservmotorn drivs av en hjälpmaskin som inte är i kontinuerlig drift när fartyget är i rörelse skall en hjälpanordning installeras för att driva reservmotorn när hjälpmaskinen inte fungerar.

3.10 Roderpropellrar och Voith-Schneiderutrustning

Om fjärrkontrollen för rodret och Voith-Schneider-propellrarna är elektrisk, hydraulisk eller pneumatisk skall det finnas två separata kontrollsystem mellan manöverplatsen och framdrivningsanläggningen.

Om det finns två eller fler framdrivningsanläggningar behövs det inte något separat reservkontrollsystem så länge som fartyget går att manövrera tillfredställande vid haveri på en av anläggningarna.

3.11 Installationer för fjärrkontroll

Fjärrkontrollinstallationer, också sådana som finns utanför styrhytten, skall vara permanent monterade. Om sådana installationer kan stängas av, skall det finnas en indikator som visar om utrustningen är på- eller avkopplad.

Kontrolldonen skall placeras och användas på ett sätt som överensstämmer med deras funktion.

3.12 Roderlägesangivare

Rodrets läge skall vara tydligt avläsbart från manöverplatsen. Om det är nödvändigt skall en driftsäker roderlägesvisare installeras.

3.13 Hjälpstyrning

3.13.1 Hjälpstyrningsinrättningar är motordrivna hjälpinstallationer som monterats på en manuell styrinrättning.

3.13.2 Om en reservstyrinrättning används skall förbindelserna mellan huvud- och reservstyrinrättning vara sådana att det inte krävs någon betydande ökning i den manuella kraft som används på styrhjulet.

3.13.3 Förutom vad som nämnts ovan skall hjälpstyrinrättningar uppfylla följande krav:

a) En hjälpstyrinrättning skall kunna kopplas in och ur från bryggan, oberoende av rodrets position. Positionerna "till" och "från" skall vara tydligt avläsbara.

b) Elektriska, hydrauliska och pneumatiska ledningar mellan hjälpstyrinrättningen och den manuella mekaniska huvudstyrinrättningen får inte försvåra en omedelbar inkoppling av huvudstyrinrättningen. Andra fel på hjälpstyrningen får inte leda till att huvudsystemet går sönder eller upphör att fungera.

c) Alla komponenter i den hjälpstyrinrättning som finns och alla nya komponenter som monterats senare skall uppfylla de krav för styrinrättningar som fastställts i detta kapitel.

3.13.4 Roderlägesangivaren skall fungera både för huvud- och hjälpstyrinrättningen.

3.13.5 Dessa krav gäller också då hjälpstyrinrättningar installerats efter det att fartyget är färdigbyggt.

3.14 Fri sikt

Sikten i alla riktningar från styrhytten skall vara tillräckligt god. I riktning förut skall den säkerställas med driftsäkra optiska hjälpmedel.

3.15 Ljudtryck

Under normala driftsförhållanden får fartygets egna ljudtrycksnivå inte överstiga 70 dB(A) i styrhytten i höjd med rorsmannens huvud.

3.16 Styrinrättningens elektriska komponenter

3.16.1 Motorernas nominella kapacitet skall motsvara styrinrättningens maximala vridmoment. Om det finns hydrauliska installationer skall drivmotorns nominella kapacitet kunna ge maximal effekt från pumpen vid maximalt tryck i anläggningen (inställning av säkerhetsventiler) med hänsyn till pumpens effektivitet.

3.16.2 Motorerna skall uppfylla följande minimikrav:

a) Maskindrivna styrinrättningar för tillfälligt bruk:

P Motorer med elektro-hydrauliska drev och tillhörande omkopplare skall utformas för kontinuerlig drift med tillfällig last och en belastning på 15 %. Man skall räkna med en belastningsperiod på 10 minuter.

P Motorer för elektriskt maskindrivna styrinrättningar skall vara utformade för tillfälligt bruk utan att påverkas av uppstartningsprocessen och en belastning på 15 %. Man skall räkna med en belastningsperiod på 10 minuter.

b) Styrinrättningar med ett kontinuerligt strömbehov skall utformas för kontinuerlig drift.

3.16.3 Drivkretsar och styrkretsar får skyddas enbart mot kortslutningar. Kontrollkretsarna skall skyddas mot två gånger den maximala märkströmmen för det elektriska nätet. Märkdata för skyddsanordningen skall vara minst 6 A.

3.16.4 Matarledningarna till motorn skall skyddas på följande sätt:

Om säkringar används skall deras märkström ligga två steg högre än motorernas märkström, men inte på mer än 160 % av märkströmmen om det gäller motorer för tillfällig eller kortvarig drift. Snabbrytare (motorskydd) för kortslutning av huvudbrytare får inte ställas in för en strömstyrka på mer än 10 gånger drivmotorns märkström.

3.16.5 Om det finns termiska brytare på huvudbrytare skall de antingen kopplas ur eller ställas in på två gånger motorns märkström.

3.16.6 För den elektriska utrustningen skall följande övervaknings- och signalanordningar finnas:

a) En grön kontrollampa som visar att anläggningen fungerar.

b) En röd kontrollampa som tänds när anläggningen går sönder eller vid tillfälligt strömavbrott, när den elektriska motorn är överbelastad eller vid fel på en av faserna i ett trefas-system. En ljudsignal skall höras samtidigt som den röda lampan tänds.

Faskontroll är inte nödvändig om strömförsörjningen enbart sker via strömbrytare.

3.16.7 Om roderlägesvisaren är elektrisk skall den ha separat strömförsörjning.

3.17 Sänkbar styrhytt

Om styrhytten är sänkbar skall det finnas en anordning som förhindrar att personer kan komma i närheten av den då den sänks ned. Om personer kan passera under en sådan styrhytt skall det finnas ett ljudlarm som ringer automatiskt när styrhytten sänks. Om fel skulle inträffa på styrhyttens sänkanordnng skall denna manöver kunna utföras på annat sätt.

KAPITEL 4

SÄKERHETSAVSTÅND, FRIBORD OCH ÅMNING

4.01 Definitioner

I detta kapitel avses med

a) längd L: skrovets största längd med undantag för rodret och bogsprötet,

b) midskepps: halva längden av L,

c) en anordning eller byggnadsdel anses täta mot vågstänk och vädertäta om den vid normala förhållanden endast släpper in ytterst litet vatten.

4.02 Säkerhetsavstånd

Minsta säkerhetsavstånd skall vara

a) 0,15 m för dörrar och öppningar som inte är luckor och som kan stängas så att de blir täta mot vågstänk och vädertäta,

b) 0,20 m för dörrar och öppningar som inte är luckor och som inte kan stängas så att de blir täta mot vågstänk och vädertäta,

c) 0,30 m för luckor som kan stängas så att de blir täta mot vågstänk och vädertäta,

d) 0,50 m för luckor som inte kan stängas med specialanordningar eller som inte stängs (öppna lastrum).

4.03 Fribord

Fribordet skall vara tillräckligt för att säkerställa att säkerhetsavstånden upprätthålls och får inte vara negativt.

4.04 Lastmärken

4.04.1 Största djupgående skall fastställas så att kraven på säkerhetsavstånd uppfylls samtidigt som det säkerställs att denna nivå inte på någon punkt får vara högre än skarndäck eller om skarndäck saknas, bordläggningens övre kant.

4.04.2 Största djupgående skall framgå av klart synliga, outplånliga lastmärken.

4.04.3 Lastmärkena skall bestå av en rektangel som är 0,30 m lång och 0,04 m hög med en baslinje som är vågrätt och sammanfaller med det största djupgående som tillåts i denna bilaga. Dessa märken får kombineras med andra som krävs enligt andra föreskrifter.

4.04.4 Varje fartyg skall ha åtminstoner tre par lastmärken, ett par midskepps och de andra på ett avstånd av ungefär en sjättedel av fartygets längd från både för och akter.

Dock gäller följande:

P Om fartygen är kortare än 40 m räcker det med två par märken på ett avstånd av ungefär en fjärdedel av fartygets längd från både för och akter.

P Om fartygen inte är avsedda för godstransport räcker det med ett par märken ungefär midskepps.

4.04.5 Märken eller uppgifter som efter en ny besiktning inte längre gäller skall tas bort eller markeras som ogiltiga, under överinseende av den tillståndsgivande myndigheten.

Om ett lastmärke av någon anledning försvinner får det endast ersättas under överinseende av den tillståndsgivande myndigheten.

4.04.6 Om ett fartyg har mätts i enlighet med konventionen om mätning av fartyg i inlandssjöfart () och åmningen uppfyller kraven i denna bilaga, skall åmningen godtas som alternativ till lastmärken.

4.05 Åmning

4.05.1 Alla fartyg med ett möjligt djupgående på 1 m skall ha åmning på båda sidor akterut. De kan ha ytterligare åmning.

4.05.2 Åmningens nollpunkt skall ligga vertikalt under åmningen på en punkt som är parallell med linjen för största djupgående och som går genom skrovets lägsta del eller kölen om sådan finns. Det vertikala avståndet ovanför noll skall graderas i decimeter. Från den lätta vattenlinjen upp till 10 cm ovanför största djupgående skall dessa graderingar vara utmärkta med linjer som präglats eller graverats in och målats i två olika färger för att synas tydligt. Graderingen skall anges med siffror ner längs skalan med högst 5 dm mellanrum och högst upp på varje skala.

4.05.3 De två mätskalorna i aktern som anbragts i enlighet med konventionen som nämndes i 4.04.6 kan ersätta djupgåendeskalor förutsatt att de graderats i enlighet med kraven ovan och att mätvärden för djupgående vid behov lagts till.

KAPITEL 5

MASKINERI

5.01 Allmänt

5.01.1 Alla maskiner och tillhörande delar skall utformas, byggas och installeras enligt god skeppsbyggnadsstandard.

5.01.2 Pannor och andra tryckkärl med tillbehör skall följa gällande föreskrifter i den medlemsstat som utfärdar certifikatet, i avvaktan på att gemenskapsregler införs.

5.01.3 Det är förbjudet att driva huvud- och hjälpmaskineri med bränsle som har flampunkt under 55 oC.

Trots detta får maskiner som används för ankarspel, båtar tillhöriga fartyget och bärbara motorpumpar använda bränsle med flampunkt under 55 oC.

5.01.4 Startanordningar får använda bränsle med flampunkt under 55 oC.

5.02 Säkerhetsutrustning

5.02.1 Alla maskiner skall installeras och monteras så att de är lätt åtkomliga för drift och underhåll och så att de inte utgör någon fara för berörd personal.

5.02.2 Huvud- och hjälpmaskineri, pannor och all tillhörande utrustning skall vara försedda med säkerhetsanordningar enligt gällande föreskrifter i den medlemsstat som utfärdar certifikatet.

5.02.3 De motorer som driver fläktarna för inblåsning och utsugning skall också kunna stoppas från en plats utanför det utrymme där de är placerade.

5.03 Framdrivningsanordningar

5.03.1 Det skall vara möjligt att snabbt och säkert kunna starta och stoppa fartygets framdrivningsanordningar (propeller, hjul etc.) och att kasta om rotationen.

5.03.2 Om framdrivningsanordningen inte styrs från styrhytten när fartyget är på resa, skall det finnas ett driftsäkert tvåvägs-kommunikationssystem mellan styrhytten och maskinrummet.

5.04 Motorernas avgasrör

5.04.1 Avgasrör som går genom bostadsutrymmen eller styrhytten skall omges av ett tillräckligt gastätt hölje. Utrymmet mellan höljet och avgasröret skall ha förbindelse med utomhusluften.

5.04.2 Alla avgaser skall ledas ut från fartyget. Alla passande försiktighetsåtgärder skall vidtas för att förhindra att skadliga gaser tränger in i de olika avdelningarna. Huvudmaskineriet får inte ha avgasrör som mynnar ut genom eller över fartygets sida.

5.04.3 Avgasrören skall vara värmeisolerade eller kylas på lämpligt sätt.

5.04.4 Där avgasrören går bredvid eller genom brandfarliga material skall dessa skyddas av ett lager isolerande material eller någon annan lämplig anordning som ger ett gott isoleringsskydd.

5.05 Tankar, bunkertankar och rörsystem

5.05.1 Flytande bränsle skall lagras i tankar som är väl fastgjorda vid skrovet eller i bunkertankar.

5.05.2 Tankar och bunkertankar med rörsystem och andra tillbehör skall placeras och monteras så att varken bränsle eller gas kan läcka ut i fartyget.

5.05.3 Påfyllningsrören för tankar eller bunkertankar med flytande bränsle skall mynna ut på däck, utom då det gäller tankar som fylls för daglig förbrukning. Påfyllningsröret skall ha en stängningsanordning. Varje tank och bunkertank skall förses med ett utluftningsrör som leder ut i fria luften ovanför däck och som är så placerat att vatten inte kan tränga in i det.

5.05.4 Fördelningsrören för flytande bränsle skall vara försedda med en stängningsanordning vid tank- eller bunkertanköppningen.

I matarrör som leder direkt till motorer, pannor och uppvärmningsanordningar måste flödet kunna stoppas från däck.

Bränslerör får inte utsättas för värmeskador och skall kunna besiktigas i hela sin längd.

5.05.5 Nivåmätare på tankar och bunkertankar för flytande bränsle skall vara väl skyddade mot slagskada, försedda med kranar med automatisk avstängning och ha förbindelse med tankarna eller bunkertankarna på översidan.

5.05.6 Tankar och bunkertankar för flytande bränsle skall förses med öppningar med tät tillslutning så att de kan rengöras och besiktigas.

5.05.7 Tankar som har direkt tillförsel till framdrivningsmaskineriet skall anslutas till en anordning som ger en signal som både syns och hörs i styrhytten när bränslenivån inte längre är tillräcklig för en säker drift.

5.05.8 Rör för farliga gaser eller vätskor, särskilt sådana rör som utsätts för ett sådant tryck att en läcka kan innebära fara för människor, får inte installeras i bostadsutrymmen och gångar. Detta krav gäller inte ångrör och rör till hydrauliska system, förutsatt att de är omgivna av ett skyddande hölje av metall.

5.06 Länspumpar

5.06.1 Föreskrifterna i 2.02.5 skall gälla.

5.06.2 Bemannade fartyg skall vara utrustade med åtminstone en länspump. Fartyg som har en maskindriven framdrivningsanläggning med en effekt på mer än 225 kW och fartyg på mer än 350 dwt skall vara utrustade med två separata länspumpar, av vilka åtminstone den ena skall vara motordriven.

För vattentäta avdelningar med en längd på mindre än 4 m är det tillräckligt med manuella länspumpar.

5.06.3 Länsrörets inre diameter (d) skall vara minst

d = 1,5 L(B+C) + 25 (i mm)

Grenrören till de olika sugfiltren skall ha en inre diameter (da) på minst

da = 2,0 l(B+C) + 25 (i mm)

där

P L är fartygets längd mellan perpendiklarna (i m),

P B är fartygets mallade bredd (i m),

P C är det mallade djupet upp till huvuddäck (i m),

P l är längden (i m) av motsvarande vattentäta avdelning.

5.06.4 Den motordrivna länspumpen skall ha en kapacitet på minst 0,1 d2 l/min.

Reservlänspumpen skall ha en kapacitet på minst 0,1da2 l/min, och då hänför sig da till den längsta vattentäta avdelningen.

En manuell länspump som endast skall användas i en avdelning skall ha en kapacitet på minst

0,1 da2 l/min och då hänför sig da till den avdelningen.

5.06.5 Endast självsugande länspumpar är tillåtna.

5.06.6 För varje avdelning med flat botten som är mer än 5 m bred skall det finnas åtminstone ett sugfilter på varje sida. Om maskinrummet är mer än 5 m långt skall det finnas minst två sugfilter.

5.06.7 Akteravdelningen skall kunna dräneras från maskinrummet med hjälp av rör som stängs automatiskt (2.02.8).

5.06.8 Sidodräneringsrör från de olika avdelningarna skall anslutas till ett uppsamlingsrör genom backventiler som kan stängas.

Avdelningar eller andra utrymmen som är avsedda för ballast behöver bara anslutas till dräneringssystemet med en enkel avstängningsanordning.

5.07 Uppsamlingssystem för spillolja

Installationer för dränering av slagvatten i maskinrummet skall vara utformade så att oljan eller det oljehaltiga vatten som kan finnas i slaget stannar kvar ombord.

En dynamisk oljeavskiljare skall installeras i rörsystemet, efter länspumpen, men om detta inte är möjligt skall en statisk separator monteras vid varje sugfilter.

Dessa anordningar skall vara lagom stora och av en typ som är godkänd av den behöriga myndigheten i någon av medlemsstaterna.

5.08 Vinschar

5.08.1 Ankarspel skall finnas för ankare på mer än 50 kg.

5.08.2 Vinschar som utformats för att användas både med maskinkraft och handkraft skall utformas så att motorn omöjligen kan sätta det manuella drevet i rörelse.

5.09 Buller som framkallas av fartyget

5.09.1 Det buller som fartyget framkallar under gång, särskilt sådant buller som förorsakas av motorns insugning och utblåsning skall dämpas med lämpliga medel.

5.09.2 Vid normal drift får det buller fartyget alstrar, mätt lateralt vid en punkt 25 m från fartygets sida, inte överstiga 75 dB(A).

KAPITEL 6

ELEKTRISKA ANLÄGGNINGAR

6.01 Allmänt

6.01.1 Alla elektriska anläggningar skall uppfylla föreskrifterna i detta kapitel.

6.01.2 Följande skall finnas ombord:

a) Ett kopplings- och installationsschema, kontrollerat och signerat av tillsynsmyndigheten med uppgift om

P typ och fabrikat för de maskiner och utrustningar som används,

P typ och tvärarea för ledningarna,

P alla övriga uppgifter som behövs för bedömning av säkerheten.

b) Bruksanvisningar för de elektriska anläggningarna.

6.01.3 Alla elektriska anläggningar skall utformas, konstrueras och installeras för att kunna tåla en bestående slagsida på upp till 15o och omgivande temperaturer på upp till 40 oC.

6.02 Högsta tillåtna spänning

6.02.1 Följande spänningstal får inte överskridas:

>Plats för tabell>

6.02.2 Högre spänningtal kan tillåtas om föreskrivna säkerhetsåtgärder har vidtagits

a) i installationer för uppladdning av batterier, enligt vad som krävs för laddningsprocessen,

b) i maskiner vars kapacitet kräver det,

c) för särskilda installationer ombord (t.ex. radioanläggningar och tändningssystem).

6.03 Förbindelser med land

6.03.1 Om en elektrisk anläggning utnyttjar en strömkälla på land skall kablarna vara fast anslutna ombord eller vara utrustade med en kabelsko eller med strömavledare.

Försiktighetsåtgärder skall vidtas för att förhindra att kablarna och deras anslutningar utsätts för dragpåkänning.

6.03.2 Endast böjliga kablar, isolerade med oljehärdig och svårantändlig armering får användas.

6.03.3 Vid inkommande spänningstal på mer än 50 V, skall skrovet jordas effektivt. Uttaget i skrovet skall ha särskilda markeringar.

6.03.4 Huvudkopplingstavlan skall visa om anslutningen till nätet på land är strömförande.

6.04 Generatorer och motorer

6.04.1 Generatorer och motorer skall placeras så att de är lätt åtkomliga för inspektion, mätning och reparation och för att förhindra att vatten och/eller olja når lindningarna. Kopplingsdosorna skall vara lätt åtkomliga.

6.04.2 Generatorer som drivs av huvudmotorn, propelleraxeln eller hjälpaggregat, avsedda för andra funktioner, skall vara utformade för variation av varvtalet under driften.

6.05 Ackumulatorer

6.05.1 Ackumulatorerna skall vara särskilt utformade för användning ombord på ett fartyg. Cellkärlen skall vara gjorda i stötsäkert material som inte är lättantändligt och utformade så att spill av elektrolyt förhindras vid en lutning om 40o från lodrätt.

6.05.2 Ackumulatorerna skall fastgöras så att de inte följer fartygets rörelser. De får inte placeras så att de utsätts för extrem värme eller kyla, vågstänk eller ånga.

De skall placeras så att de är lätt åtkomliga och så att den ånga de avger inte kan skada apparater i närheten.

Ackumulatorbatterier får inte installeras i styrhytten, i bostadsutrymmen eller i lastrum.

Ackumulatorer för bärbara apparater får däremot placeras i styrhytter och bostadsutrymmen.

6.05.3 Batterier som behöver mer än 2 kW för uppladdning (beräknat på den maximala laddningsströmmen och batteriets märkspänning) skall installeras i ett rum som avsatts särskilt för dem. Om de placeras på däck skall de stängas in i ett skåp eller en låda.

Batterier som behöver högst 2 kW för uppladdning kan installeras under däck i ett skåp eller en låda. De får också installeras i maskinrummet eller i något annat väl ventilerat utrymme, förutsatt att de skyddas mot fallande föremål och droppande vatten.

6.05.4 Insidan av alla utrymmen, skåp, lådor, hyllor och andra byggnadstillbehör för batterier skall skyddas mot elektrolytens skadliga verkningar genom ett lager färg eller infodring med ett material som tål elektrolyt.

6.05.5 Det skall finnas goda vädringsmöjligheter om batterierna placeras i en sluten avdelning, i ett skåp eller i en låda. Luften skall komma in nerifrån och släppas ut vid överdelen så att gasen töms ut fullständigt. Ventilationskanalerna får inte innehålla anordningar som hindrar luften från att passera fritt (t.ex. stängventiler).

6.05.6 Behovet av lufttillförsel i liter per timme skall beräknas med följande formel:

Q = 110 7J 7n.

där

P J motsvarar en fjärdedel av den maximalt tillåtna strömstyrkan för laddningsanordningen (i ampere),

P n motsvarar antalet celler.

6.05.7 Vid naturlig luftväxling skall kanalernas tvärarea vara anpassad till den mängd luft som behövs vid en hastighet på 0,5 m/sekund. Den får inte understiga 80 cm2 för blybatterier eller 120 cm2 för alkaliska batterier.

6.05.8 Där det inte går att få tillräcklig luftväxling med naturlig luftgenomströmning, skall det finnas en fläkt, helst försedd med en utblåsningsapparat som har en motor som ligger fritt från gas- eller luftströmmar.

Särskilda anordningar skall förhindra att gaser tränger in i motorn.

Fläktarnas utformning och material skall förebygga att gnistor bildas vid kontakt mellan en vinge och fläktkåpan och förhindra statisk elektricitet.

6.05.9 Skylten "Rökning förbjuden" med en diameter på minst 0,10 m skall sättas upp på dörrar eller lock till avdelningar, skåp eller lådor som innehåller batterier.

6.06 Elektriska kopplingstavlor

6.06.1 Kopplingstavlor skall placeras åtkomligt på väl ventilerade platser, fritt från utsläpp av gaser eller syror. De skall monteras så att de skyddas från stötar och skador förorsakade av dåligt väder, vatten, olja, flytande bränsle, ånga eller imma.

Kopplingstavlorna får inte placeras i närheten av pejlrör eller nära ventilationsöppningar till tankar med flytande bränsle.

6.06.2 Material som används till kopplingstavlor skall vara av passande mekanisk styrka, hållbara och flamsäkra. De får inte suga åt sig vatten.

6.06.3 Om spänningstalet är högre än 50 V

a) skall de strömförande komponenterna på kopplingstavlorna placeras eller skyddas så att oavsedd kontakt förhindras,

b) skall det finnas en isolermatta eller ett gallerverk av impregnerat trä. Detta gäller emellertid inte för frånskiljartavlor,

c) skall de metalliska delarna av kontrollbordets ramar eller underbyggnad och apparaternas höljen av metall jordas noggrant.

6.06.4 Alla delar av kopplingstavlorna, inklusive anslutningarna, skall vara lätt åtkomliga för inspektion, underhåll eller utbyte och kunna göras spänningsfria.

6.06.5 Skyltar med kompletta kretsscheman, där den berörda kretsen visas, skall fästas vid kopplingstavlorna.

6.07 Strömbrytare, stickproppar, säkringar och kabelskydd

6.07.1 Hela installationen, med anslutningskablar från huvudtavlan och grenkablar från fördelningstavlan skall kunna kopplas bort med hjälp av vanliga eller automatiska strömbrytare som stänger av alla strömförande ledare samtidigt.

Om spänningen ligger på 50 V eller mindre får undantag göras för grenkablar från fördelningstavlor, särskilt om det gäller kretsar med separata brytare för varje apparat.

6.07.2 Alla generatorer och kretsar skall skyddas mot överström i ojordade poler eller ledare. Automatiska strömbrytare med utlösning vid kortslutning eller överbelastning eller proppsäkringar får användas för detta ändamål. De elektriska skyddsanordningarna skall installeras så att de ger ett tillräckligt skydd mot stötar.

6.07.3 Föreskrifterna i 3.16.3, 3.16.4 och 3.16.5 skall uppfyllas då det gäller skyddet för komponenterna i styrinrättningen.

6.07.4 Lägena "till" och "från" skall anges på avstängningsanordningarna. Detta gäller inte belysningsströmbrytare på mindre än 10 A.

6.07.5 Alla strömbrytare och stickproppar skall vara utformade för att koppla från alla ledare samtidigt. Belysningsströmbrytare på mindre än 10 A kan undantas utom då det gäller belysning i fuktiga utrymmen.

6.07.6 Apparater som behöver en strömstyrka på mer än 10 A skall anslutas till en särskild krets.

6.07.7 Kablarna skall ha ett vattentätt hölje som är svårantändligt och av en typ som normalt används på fartyg.

Andra kabeltyper får också användas i bostadsutrymmen på villkor att de är väl skyddade och svårantändliga.

Kablarna skall skyddas mot risker för förstörelse vid normal drift, särskilt på däck och i lastrum.

6.07.8 Kablarna till flyttbara apparater får på inga villkor ha metallhölje.

6.07.9 Kablar och utrustning skall anslutas med hjälp av robusta och hållbara anordningar som förhindrar att anslutningarna utsätts för dragpåkänning.

6.08 Jordfelsbrytare

Alla ojordade kretsar på mer än 50 V skall förses med lämplig jordfelsbrytare.

6.09 Belysning

6.09.1 All belysning skall installeras så att den avgivna värmen inte kan antända näraliggande brandfarliga föremål eller delar.

6.09.2 I stängda rum där ackumulatorer eller färger och andra mycket brandfarliga ämnen förvaras får endast belysningsapparatur med liten explosionsrisk användas.

6.09.3 Belysningsapparatur i maskin- och pannrum måste fördelas mellan minst två kretsar.

6.10 Signalljus

6.10.1 Signalljustavlan skall installeras i styrhytten och förses med ström via en separat kabel från huvudtavlan.

6.10.2 Varje lampa skall förses med ström separat från signalljustavlan och skyddas och övervakas separat. Ljus som utgör en grupp kan få ström från samma krets på villkor att alarm utlöses i kontrollanläggningen om något av ljusen slocknar.

6.10.3 Om det inte går att övervaka ljusen direkt från styrhytten skall de övervakas av kontrollampor eller liknande anordningar på kontrollpanelen i styrhytten. Ett fel på en kontrollampa får inte påverka den lampa som den övervakar.

6.11 Jordning

6.11.1 Metalldelar som inte är strömförande vid drift, t.ex. maskinstativ och motorblock, apparater, armatur och tillbehör skall jordas om de inte redan är monterade så att de faktiskt har metallisk kontakt med skrovet.

6.11.2 Vid användning av likström skall metallarmaturer och tillbehör, metallkåpor till kablar och rör vara jordade åtminstone i båda ändar. Om kablarna är monterade på ett underlag av trä eller plast räcker det med en jordanslutning. Vid användning av växelström behöver kablar och rör till en ledare bara vara jordade på ett ställe.

6.11.3 I installationer där spänningstalet inte överstiger 50 V är jordanslutning inte nödvändig.

6.11.4 Om spänningstalet är högre än 50 V och kåporna till flyttbara strömförbrukande apparater inte är utförda i isolerande material eller inte är skyddade, skall dessa jordas genom en matarkabel med hjälp av en extra ledare som normalt inte är strömförande.

6.12 Nödströmkälla

6.12.1 Följande nödströmkällor är tillåtna:

a) Ett hjälpaggregat med ett bränsletillförselsystem, som är oberoende av huvudmaskinen och ett separat kylsystem som vid fel på huvudkretsen startar automatiskt eller kan startas för hand om den är installerad i omedelbar närhet av styrhytten eller någon annan plats som fortlöpande är bemannad av kompetent personal och som självständigt kan täcka energibehoven inom 30 sekunder.

b) Ett ackumulatorbatteri som automatiskt tar över strömtillförseln vid fel på huvudkretsen eller som kan startas manuellt från styrhytten eller från någon annan plats som är fortlöpande bemannad av kompetent personal och som kan förse de uppräknade strömförbrukande apparaterna med ström för återstoden av den föreskrivna perioden utan att behöva laddas upp och utan otillåtligt spänningsfall.

6.12.2 Hjälpaggregat, nödbatterier och tillhörande brytarutrustning får installeras i maskinrummet men då så högt upp som möjligt.

6.12.3 Ett minimikrav är att nödströmkällor skall kunna garantera att följande elektriska installationer kan fungera samtidigt, där det är föreskrivet och i den mån de inte har egen nödutrustning:

a) Signallampor.

b) Ljudsignaler.

c) Nödbelysning.

d) Radiotelefon.

e) Allmänt alarm, lämplig högtalare eller andra nödsystem.

f) Nödstrålkastare.

Den period då nödinstallationen måste kunna fungera skall bestämmas med hänsyn till det användningsområde fartyget är avsett för, men får inte understiga 30 minuter.

KAPITEL 7

UTRUSTNING

7.01 Ankare, ankarkättingar och -trossar

Antalet ankare med tillhörande trossar och deras vikt skall vara anpassade till förhållandena på de vattenvägar som används och skall fastställas av behörig myndighet på platsen.

7.02 Annan utrustning

7.02.1 Följande utrustning är obligatorisk ombord:

a) Apparatur och anordningar för att avge ljud- och ljussignaler och för förande av föreskrivna signalfigurer.

b) Nödljus, som är oberoende av fartygets huvudströmkrets, och som vid behov kan ersätta de ljus som föreskrivs i ovan nämnda bestämmelser för fartyg till ankars, på grund eller sjunkna fartyg.

c) Rep och vajrar.

d) Läcktätare, om inte certifikatet anger att detta inte behövs.

e) En landgång, minst 0,40 m bred och 4 m lång, med en ljus rand på sidorna. Landgången skall vara försedd med ledstång.

f) Osänkbara fendrar eller flytande fendrar av trä.

g) Båtshake.

h) Första förband.

i) Kikare.

j) Ett anslag med instruktioner om räddning och återupplivning vid drunkningsolyckor.

k) En behållare med lock för förvaring av oljiga trasor.

l) En kastlina.

m) En yxa.

7.02.2 Fartyg som har en däckslinje på mer än 1,50 m ovanför den lätta vattenlinjen skall ha en lejdare eller en fallrepstrappa.

7.03 Brandsläckningsutrustning

7.03.1 Följande utrustning är obligatorisk ombord:

a) I styrhytten: En bärbar brandsläckare.

b) I närheten av varje ingång från däck till bostadsutrymmen: En bärbar brandsläckare.

c) Vid ingången till varje arbetsutrymme som inte kan nås från bostadsutrymmena och där det finns utrustning för uppvärmning, matlagning eller kylning som använder fast eller flytande bränsle: En bärbar brandsläckare.

d) Vid ingången till varje maskin- och pannrum: En bärbar brandsläckare.

e) I fartyg med en total effekt på mer än 110 kW, på en lämplig plats under däck i maskinrummet: En bärbar brandsläckare.

7.03.2 De bärbara brandsläckare som föreskrivs skall uppfylla följande krav:

a) Bärbara brandsläckare med flytande innehåll skall rymma högst 13,5 l och lägst 9 l. Pulversläckare skall rymma minst 6 kg.

b) Ett minimikrav är att släckmedlet skall vara lämpat för att släcka en sådan brand som har den största sannolikheten att inträffa i det eller de utrymme/n/ där brandsläckaren främst är avsedd att användas. På fartyg vars elektriska anläggningar har en driftspänning på mer än 50 volt skall släckmedlet också vara lämpat för bekämpning av brand i elektriska anläggningar. Det skall finnas en tydlig bruksanvisning på varje bärbar brandsläckare.

c) Släckmedlet i de bärbara brandsläckarna som föreskrivs i 7.03.1 får inte utgöras av CO2 eller innehålla ämnen som kan avge giftiga gaser då de används (t.ex. koltetraklorid).

d) Brandsläckare som är känsliga för extrem kyla eller värme skall installeras eller skyddas på sådant sätt att de bibehåller sin effektivitet.

7.03.3 All brandsläckningsutrustning skall besiktigas minst vartannat år. Fartyget skall medföra ett certifikat som signerats av den person som utfört besiktningen.

7.03.4 Om brandsläckningsutrustningen installerats för att inte synas skall den mellanvägg som döljer den märkas med en röd bokstav "F", minst 10 cm hög.

7.03.5 Ett brandsläckningssystem som använder vatten under tryck och som omfattar rörledningar som matas av en eller flera pumpar och som går till munstycken via brandposter och slangar får installeras på följande villkor:

a) Brandpumparna skall vara motordrivna. De får inte installeras för om kollisionsskottet.

b) Vattentrycket i brandposterna skall vara minst 3 bar.

c) Rören och brandposterna skall vara utformade för att underlätta koppling av slangarna.

d) Alla munstycken skall förses med en anordning för att ställa in vattenstrålen på högtryck, vattendimma och för att stänga av flödet.

e) Hela systemet skall följa gällande standard.

7.03.6 Det enda släckmedel som är tillåtet i permanent installerad utrustning är halon 1301 (CBrF3). För att det skall få användas måste följande villkor vara uppfyllda:

a) Utrustningen får endast användas i maskinrum, pannrum och pumprum.

b) Mängden släckmedel skall vara tillräckligt stor för att, i gasform vid 20 oC, fylla 4,25 till 7 % av den totala volymen i det rum som skall skyddas, inklusive ventilationsschakt.

Vid beräkningen av hur mycket släckmedel som behövs anses ett kilo halon 1301 vid 20 oC fylla en volym på 0,160 m3.

c) De tryckbehållare som är avsedda för förvaring av halon 1301 skall vara utformade i överensstämmelse med godkända tillsynsmyndigheters krav. Kärlen skall också kunna tåla samma tryck som hela systemet vid förhållanden då den omgivande temperaturen når maximalt 60 oC. Behållarna skall vara märkta med följande upplysningar, i tydligt läsbar och outplånlig skrift: Nominellt drifttryck, tryck under vilket släckmedlet förvaras, tillverkningsår, år för senaste besiktning och typ och mängd släckmedel.

d) Behållare som finns i de rum som skall skyddas skall förses med en automatisk säkerhetsanordning som gör att släckmedlet släpps ut i det skyddade området om, vid en brand, behållaren skulle utsättas för eld och brandsläckningssystemet inte startats. Denna säkerhetsanordning skall kunna fungera vid en omgivande temperatur på 60 oC.

e) De behållare som finns utanför skyddsområdet skall ges tillräckligt skydd mot övertryck upp till en omgivande temperatur på maximalt 60 oC. Detta villkor gäller också för behållare som innehåller drivgas.

f) Alla behållare som också innehåller en drivgas skall utrustas med en manometer eller motsvarande instrument för kontroll av drivgasen. En tabell som visar förhållandet mellan tryck och temperatur skall finnas i närheten.

g) Rörledningar med tillbehör skall vara av stål eller annat material som är lika värmebeständigt.

h) Den enda tillåtna drivgasen för behållare inom skyddsområdet är kväve, som skall förvaras i behållarna under tillräckligt tryck.

i) Utloppsventilerna skall monteras så att släckmedlet får en jämn spridning och skall utformas så att släckmedlet kan blandas jämnt och fullständigt med luften, för att förhindra att det uppstår starka lokala koncentrationer av medlet.

j) Systemet för rörledningar och utloppsventiler skall utformas så att släckmedlet släpps ut i skyddsområdet inom 10 sekunder, om släckmedlet är flytande vid en omgivande temperatur på 0 oC.

k) Släckningssystemet skall kunna styras manuellt från styrhytten eller från någon annan plats som kan vara lämplig. Denna plats skall vara belägen utanför skyddsområdet.

Det är inte tillåtet att installera en automatisk utsläppsanordning som inte är försedd med en hörbar varningssignal.

l) Om ett släckningssystem skall skydda flera områden skall det finnas en tydlig bruksanvisning som anger hur stor mängd släckmedel som behövs för varje område.

m) Pneumatiska, hydrauliska och elektriska kontrollsystem skall installeras för att minska risken för att fel skall uppstå vid brand eller explosion.

n) Brandsläckningssystemet skall kontrolleras minst en gång om året. Kontrollen skall minst omfatta

P yttre besiktning av hela systemet,

P kontroll av att det elektriska systemet för brytande av förseglingarna fungerar,

P kontroll av trycket i behållarna.

Den tillåtna tryckminskningen får inte vara större än 10 % i varje behållare.

Vid den andra kontrollen skall också mängden släckmedel i behållarna kontrolleras. Den får inte ha minskat med mer än 5 % i varje brandsläckare.

o) Inspektionscertifikaten, signerade av dem som utfört besiktningen, skall medföras ombord.

p) Om fartyget är utrustat med ett eller fler släckningssystem som använder halon 1301 och som har besiktigats, skall följande anges under punkt 18 i det certifikat som utfärdas för fartyget:

"... (antal) fasta brandsläckningssystem som använder halon 1301. De certifikat som behövs skall medföras ombord."

7.04 Båtar

7.04.1 Motordrivna fartyg och pråmar på mer än 150 dwt, såväl som fartyg som utför släpbogsering och/eller skjutbogsering, med ett deplacement på mer än 150 m3 skall ha minst en båt ombord.

7.04.2 Båten skall placeras på fartyget på så sätt att den kan sänkas ner i vattnet under helt säkra förhållanden och med minsta möjliga förhinder, vid behov med hjälp av lämpliga sjösättningsanordningar.

7.04.3 De båtar som föreskrivs i 7.04.1 och 7.04.2 skall uppfylla följande krav:

a) De skall vara utrustade med sittplatser för minst tre personer och sätets bredd per person skall vara minst 0,45 m.

b) De skall vara tillräckligt starka.

c) Rymden skall vara minst 1,5 m3 eller summan av längden x bredden x djupet skall vara minst 2,7 m3.

d) Med en last av tre personer med en vikt på ca 75 kg per person skall båtarna ha ett fribord på minst 25 cm.

e) De skall vara tillräckligt stabila. De skall anses som tillräckligt stabila om fribordet är minst 10 cm när två personer som väger ca 75 kg var sitter på samma sida, så nära relingen som möjligt.

f) Båtens reservflytkraft (i kg) skall vara minst 30 x längden x bredden x djupet, utan personer ombord men helt fylld med vatten.

g) Följande utrustning skall finnas ombord:

P Ett par åror.

P En förtöjningslina.

P Ett öskar.

7.04.4 I 7.04.3 är

P längden lika med båtens maximala längd (i m),

P bredden lika med största bredd (i m),

P djupet lika med största mallade djup (i m).

7.05 Livbojar, flytredskap och räddningsvästar

7.05.1 Alla fartyg skall medföra minst tre livbojar eller två livbojar och två flytredskap. Dessa skall vara klara för användning och placerade på en passande plats på däck, men inte fastgjorda vid sina hållare. Minst en livboj skall placeras i omedelbar närhet av styrhytten.

På motorfartyg som är upp till 40 m långa räcker det med två livbojar.

Minst en av livbojarna eller flytredskapen skall ha en tillräckligt lång kastlina.

7.05.2 Livbojar skall

P ha en flytförmåga på minst 7,5 kg i sötvatten,

P vara tillverkade av passande material, tåla olja och oljeprodukter samt temperaturer på upp till 50 oC,

P ha en färg som gör att de syns bra i vattnet,

P väga minst 2,5 kg,

P ha en invändig diameter på 0,45 m (± 10 %),

P omges av ett rep som ger fäste för handen.

7.05.3 Flytredskapen skall

P ha en flytkraft på minst 7,5 kg i sötvatten,

P vara tillverkade av passande material, tåla olja och oljeprodukter samt temperaturer på upp till 50 oC,

P ha en färg som gör att de syns bra i vattnet,

P väga minst 1 kg,

P omges av ett nät som ger fäste för handen.

7.05.4 Det skall finnas en räddningsväst inom omedelbart räckhåll för alla personer som normalt finns ombord.

7.05.5 Flytkraften, materialet och färgen på räddningsvästarna skall uppfylla villkoren i 7.05.2.

Uppblåsbara räddningsvästar skall blåsas upp automatiskt eller manuellt. De skall också gå att blåsa upp med munnen.

KAPITEL 8

ANLÄGGNINGAR MED FLYTANDE GAS FÖR HUSHÅLLSÄNDAMÅL

8.01 Allmänt

8.01.1 Varje anläggning för flytande gas består huvudsakligen av försörjningsenhet med en eller flera gasbehållare, en eller flera reduktionsventiler, ett distributionssystem och ett antal gasdrivna apparater.

8.01.2 Anläggningarna får bara drivas med propan.

8.02 Installation

8.02.1 Anläggningar för flytande gas skall på alla sätt vara lämpade för användning av propan, installerade enligt god praxis och följa gällande bestämmelser i den medlemsstat som utfärdat certifikatet.

8.02.2 En anläggning för flytande gas får endast användas för hushållsändamål i bostadsutrymmena och i styrhytten.

8.02.3 Det får finnas flera separata anläggningar ombord. En enda anläggning får inte användas för att betjäna bostadsutrymmen som är åtskilda av ett lastrum eller en fast tank.

8.03 Behållare

8.03.1 Endast behållare med godkänd rymd, 5 P35 kg, är tillåtna.

8.03.2 Behållarna skall uppfylla gällande föreskrifter i den medlemsstat som utfärdat certifikatet.

De skall ha en officiell stämpel som bevis på att de genomgått föreskrivna provningar.

8.04 Placering och uppställning av försörjningsenheten

8.04.1 Vid användning av behållare med en kapacitet på upp till 35 kg skall försörjningsenheten installeras på däck i ett särskilt skåp eller väggskåp utanför bostadsutrymmena, på ett sådant sätt att de inte hindrar rörelsefriheten ombord. De får emellertid inte installeras mot brädgången i fören eller aktern. Skåpet får vara ett väggskåp som är inbyggt i överbyggnaden, förutsatt att det endast kan öppnas utåt. Det skall vara placerat så att rören till de ställen där gasen förbrukas blir så korta som möjligt.

Varje anläggning får omfatta upp till fyra behållare för samtidig drift, med eller utan användning av en automatisk omkopplare. Antalet behållare ombord, inklusive reservbehållare, får inte vara fler än sex per anläggning.

Reduktionsventilen eller den första reduktionsventilen, om det gäller tryckminskning i två steg, skall monteras på ett skott i samma skåp som behållarna.

8.04.2 Försörjningsenheten skall installeras så att läckande gas kan ledas ut från skåpet där enheten finns utan risk för att den tränger in i fartyget eller kommer i kontakt med någonting som kan antända den.

8.04.3 Skåpet skall vara konstruerat av obrännbart material och skall vara väl ventilerat genom öppningar ovanpå och i botten. Behållarna skall förvaras upprätt i skåpet på ett sådant sätt att de inte kan vältas omkull.

8.04.4 Skåpet skall vara utformat och placerat så att temperaturen i behållarna inte kan överstiga 50 oC.

8.04.5 Texten "anläggning för flytande gas" och symbolen för "Rökning förbjuden", som beskrivits i 6.05.9, skall anbringas på skåpets utsida.

8.04.6 Om det behövs belysning inuti skåpet skall den vara elektrisk och installationen skall vara explosionssäker.

8.05 Reservbehållare och tomma behållare

Reservbehållare och tomma behållare som inte förvaras i försörjningsenheten skall förvaras utanför bostadsutrymmena och styrhytten i ett skåp som utformats enligt föreskrifterna i punkt 8.04 i detta kapitel.

8.06 Reduktionsventiler

8.06.1 Gasdrivna apparater får endast anslutas till behållarna genom ett distributionssystem som utrustats med en eller flera reduktionsventiler för att få ner gastrycket till arbetstryck. Trycket kan reduceras i ett eller två steg. Alla reduktionsventiler skall vara permanent inställda på ett tryck som bestämts enligt punkt 8.07 nedan.

8.06.2 De sista reduktionsventilerna skall antingen vara utrustade med eller omedelbart följas av en anordning som automatiskt skyddar röret mot övertryck om reduktionsventilen inte skulle fungera. Gas som strömmar ut genom en sådan skyddsanordning skall ledas ut i fria luften utan risk för att den kan tränga in i fartyget eller komma i beröring med någonting som kan antända den. Vid behov skall ett särskilt rör monteras för detta ändamål.

8.06.3 Både skyddsanordningar och ventilationsöppningar skall skyddas mot inträngande vatten.

8.07 Tryck

8.07.1 Trycket vid den sista reduktionsventilens utlopp får inte vara mer än 0,05 bar över atmosfärtrycket, med en tillåten avvikelse på 10 %.

8.07.2 Då system med reducering i två steg används får medeltrycket inte vara mer än 2,5 bar över atmosfärtrycket.

8.08 Rör och slangar

8.08.1 Rörsystemet skall bestå av fasta rör av stål eller koppar.

Rören till behållarna skall däremot vara högtrycksslangar eller spiralslangar för propan. Gasdrivna apparater får, om de inte är permanent installerade, anslutas med passande slangar, högst 1 m långa.

8.08.2 Rören skall kunna motstå alla typer av påkänningar eller korrosionsangrepp som kan inträffa vid normal användning ombord och deras egenskaper och placering skall vara sådana att de förser gasdrivna apparater med tillräcklig mängd gas med rätt tryck.

8.08.3 Rören skall ha så få skarvstycken som möjligt. Både rören och skarvarna skall vara gastäta, också om de utsätts för vibration eller expansion.

8.08.4 Rören skall vara lätt åtkomliga, ordentligt fastsatta och skyddade överallt där de kan utsättas för stötar eller nötning, särskilt där de går igenom stålskott eller skiljeväggar av metall.

Stålrör skall vara rostskyddsbehandlade på hela utsidan.

8.08.5 Slangar med skarvstycken skall tåla alla påkänningar som kan inträffa vid normal användning ombord. De skall placeras fritt och monteras så att de kan besiktigas i hela sin längd.

8.09 Fördelningssystem

8.09.1 Ingen del av en anläggning för flytande gas får finnas i maskinrummet.

På tankfartyg som lyder under reglerna för transport av farligt gods får ingen del av anläggningen för flytande gas placeras inom lastområdet.

8.09.2 Hela distributionssystemet skall kunna stängas av med hjälp av en ventil som är lätt och snabbt åtkomlig.

8.09.3 Varje gasdriven apparat skall matas genom en separat gren av distributionssystemet, och varje gren skall kontrolleras av en separat avstängningsanordning.

8.09.4 Ventilerna skall i möjligaste mån monteras där de är skyddade från väderleken och stötar.

8.10 Gasdrivna apparater och deras installation

8.10.1 De enda gasdrivna apparater som får installeras är sådana apparater som är avsedda för propan och som är godkända i den medlemsstat som utfärdat certifikatet och dessutom försedda med anordningar som effektivt förhindrar att gas läcker ut, både om lågorna slocknar och om evighetslågan slocknar.

8.10.2 Alla apparater skall placeras och anslutas så att risken för att de anslutande rören rycks loss av en olyckshändelse minskas.

8.10.3 Apparatur för uppvärmning av luft eller vatten skall anslutas till ett rör som leder ut förbränningsgaserna.

8.10.4 Gasdrivna apparater får bara installeras i styrhytten om denna är så konstruerad att läckande gas inte kan tränga in i fartygets lägre delar, i synnerhet inte genom kontrollsystemet som leder till maskinrummet.

Gasdrivna apparater får inte placeras i styrhytten på tankfartyg som lyder under reglerna för transport av farligt gods.

8.10.5 Gasdrivna apparater får bara installeras i sovrum om förbränningsprocessen är oberoende av luften i rummen.

8.10.6 Gasdrivna apparater vars förbränningsprocess är beroende av luften i de rum där de är placerade skall installeras i rum som är tillräckligt stora.

8.10.7 På tankfartyg som lyder under reglerna för transport av farligt gods skall gasdrivna apparater vara försedda med ett väl synligt rött märke.

8.11 Ventilation och avledning av förbränningsgaserna

8.11.1 I rum som innehåller gasdrivna apparater vars förbränningsprocess är beroende av den omgivande luften, skall tillförseln av frisk luft och avledningen av förbränningsgaser säkerställas genom ventilationsöppningar av tillräcklig storlek, beroende på apparaturens kapacitet.

8.11.2 Ventilationsöppningarna får inte ha stänganordningar och får inte vetta mot sovrum.

8.11.3 Avledningsanordningarna skall vara utformade så att förbränningsgaserna leds bort på ett säkert sätt. De skall vara driftsäkra och obrännbara. Deras funktion får inte påverkas av fläktarna.

8.12 Bruksanvisning och säkerhetsföreskrifter

Ett anslag med bruksanvisning för anläggningen skall sättas upp på lämplig plats ombord. Anslaget skall bl.a. innehålla följande instruktioner på det eller de språk som behövs:

P "Avstängningsventilerna till behållare som inte är anslutna till distributionssystemet skall vara stängda även om behållarna antas vara tomma."

P "Slangar skall bytas vid behov."

P "Alla behållare skall förbli anslutna om inte motsvarande anslutningsrör stängts med kranar eller förseglats."

8.13 Besiktning

Innan en anläggning för flytande gas tas i bruk, efter en förändring eller en reparation och vid varje förnyelse av det intyg som avses i punkt 8.15, skall hela anläggningen besiktigas av en godkänd expert i den medlemsstat som utfärdat certifikatet. Vid denna besiktning skall experten kontrollera om installationen uppfyller föreskrifterna i detta kapitel. Han skall lägga fram en besiktningsrapport till den behöriga myndighet som utfärdar certifikatet.

8.14 Provningar

Provningar av anläggningen, efter montering, skall utföras på följande sätt:

8.14.1 Rörledningar under medeltryck mellan den första reduceranordningens utlopp och de ventiler som monterats före den sista reduktionsventilen:

a) Tryckprov, utfört med luft, en inert gas eller en vätska vid ett tryck på 20 bar över atmosfärtrycket.

b) Täthetsprov, utfört med luft eller en inert gas vid ett tryck på 3,5 bar över atmosfärtrycket.

8.14.2 Rör under arbetstryck mellan den enda eller den sista reduktionsventilen och de ventiler som monterats före de gasdrivna apparaterna:

P Täthetsprov, utfört med luft eller med en inert gas vid ett tryck på 1 bar över atmosfärtrycket.

8.14.3 Rör som är belägna mellan den enda eller den sista reduktionsventilen och den gasdrivna apparatens reglage:

P Täthetsprov vid ett tryck på 0,2 bar över atmosfärtrycket.

8.14.4 Vid de provningar som avses i 8.14.1 b, 8.14.2 och 8.14.3 anses rören vara gastäta om, efter den tid som behövs för att uppnå fortfarighetstillstånd, det inte kan iakttas något fall i provningstrycket under de följande 10 minuterna.

8.14.5 Anslutningar till behållare, rörsystem och annan armatur som utsätts för trycket i behållarna och skarvstycken mellan en reduktionsventil och fördelningsröret:

P Täthetsprov, utfört med ett skummande ämne, vid arbetstryck.

8.14.6 All gasdriven apparatur skall tas i drift och provas vid nominellt tryck för att säkerställa att förbränningen är tillfredsställande då reglagen står i olika positioner.

Säkerhetsanordningarna skall kontrolleras för att säkerställa att de fungerar tillfredsställande.

8.14.7 Efter provningen som avses i 8.14.6 skall varje gasdriven apparat som är ansluten till en rökgång kontrolleras för att avgöra om förbränningsgas läcker ut genom spjället efter fem minuters drift vid nominellt tryck, med fönster och dörrar stängda och ventileringsanordningarna i gång.

Om gas läcker ut mer än tillfälligtvis skall orsaken genast utrönas och avhjälpas. Apparaten får inte godkännas för användning förrän alla fel har avlägsnats.

8.15 Intyg

8.15.1 Certifikatet skall inkludera ett intyg om att alla anläggningar för flytande gas uppfyller föreskrifterna i detta kapitel, efter en sådan besiktning som avses i punkt 8.13.

8.15.2 Intyget skall gälla för en period av högst tre år. Det kan bara förnyas efter en ny besiktning, utförd i enlighet med punkt 8.13.

Om fartygets ägare eller dennes ombud lägger fram en motiverad begäran kan den medlemsstat som utfärdade certifikatet förlänga intygets giltighetstid med högst sex månader, utan att verkställa den besiktning som krävs i punkt 8.13. En sådan förlängning skall skrivas in i certifikatet. Det datum då nästföljande besiktning normalt skulle ha ägt rum får inte senareläggas på grund av förlängningen.

KAPITEL 9

SÄRSKILDA STYRHYTTSANORDNINGAR FÖR RADARSTYRNING UTFÖRD AV EN PERSON

9.01 Allmänt

En styrhytt skall anses vara iordningställd för radarstyrning utförd av en person om den uppfyller villkoren i detta kapitel.

9.02 Allmänna villkor för utformningen

9.02.1 Styrhytten skall vara utformad för att rymma en rorsman i sittande ställning.

9.02.2 Alla apparater, instrument och reglage skall vara placerade så att rorsmannen bekvämt kan använda dem under resan utan att lämna sin stol och utan att förlora radarskärmen ur sikte.

Dessa reglage skall lätt kunna ställas i arbetsställning och positionen skall då vara omöjlig att ta fel på.

9.02.3 Övervakningsinstrumenten skall vara lätta att avläsa och belysningen skall när som helst kunna regleras ned till släckningspunkten, oberoende av styrhyttens ljusförhållanden, så att belysningen varken är besvärande eller hindrar sikten.

9.02.4 Styrhytten skall vara utrustad med reglerbar uppvärmning. Styrhyttens mörkläggningsanordning får inte hindra ventilationen.

9.03 Radarutrustning och girhastighetsindikator

9.03.1 Radarskärmen skall i huvudsak ligga inom rorsmannens synfält när han befinner sig i normal position vid ratten.

9.03.2 Radarbilden skall förbli klart synlig, utan hjälp av mask eller skärm, oberoende av de ljusförhållanden som råder utanför styrhytten.

9.03.3 Det skall finnas en girhastighetsindikator omedelbart ovanför eller under radarskärmen.

9.04 Signalering och signalutrustning

9.04.1 Ljus och ljussignaler skall kontrolleras av strömbrytare vars placering skall avspegla ljusens och ljussignalernas verkliga läge. Varje ljus eller ljussignal skall övervakas av en kontrollampa i samma färg som det ljus eller den ljussignal som den övervakar, inbyggd i strömbrytaren eller monterad vid sidan av den. Vid fel på ett ljus eller en ljussignal skall motsvarande kontrollampa slockna.

9.04.2 Akustiska varningsanordningar skall kontrolleras med foten.

9.05 Installationer för styrning av fartyget och drift av maskinerna

9.05.1 Fartygets styrinrättning skall kontrolleras av en horisontell spak. Spaken skall vara lätt att hantera och vinkeln mellan spaken och fartygets centerlinje skall exakt återspegla rodervinkeln. Det skall gå att släppa spaken, oberoende av dess läge, utan att roderbladets läge ändras. Ett motsvarande reglagesystem tillåts för Voith-Schneider och styrbara propellrar.

Om fartyget också är utrustat med backroder eller förroder skall dessa kontrolleras av separata spakar.

9.05.2 Varje maskin skall kontrolleras av en enda spak som rör sig i en cirkelbåge i ett vertikalt plan som är mer eller mindre parallellt med fartygets längdaxel. Om spaken förs framåt skall fartyget gå framåt och om den förs bakåt skall det gå bakåt. Inkoppling av motorn eller omkastning av färdriktningen skall ske när spaken befinner sig ungefär i neutralläget. Det skall höras ett tydligt klickande när spaken kommer i neutralläget. Spakens förflyttning från neutralläget till läget för "full fart framåt" och från neutralläget till läget för "full fart bakåt" får inte överstiga 90o.

9.05.3 Propellrarnas riktning och rotationshastighet skall utvisas.

9.06 Utrustning för hantering av häckankare

Rorsmannen skall kunna kasta ankar utan att lämna sin stol. Detta krav gäller inte skjutbogserade grupper av fartyg eller tvärkopplade fartyg som bogseras från sidan och som inte är längre än 86 m.

9.07 Telefonutrustning

9.07.1 Fartyg skall vara utrustade med en radiotelefonanläggning för kommunikation mellan fartyg. Mottagning skall ske via en högtalare och sändning genom en fast mikrofon. Rorsmannen skall kunna utföra båda dessa operationer. Omkopplingen från mottagning till sändning skall utföras med tryckknappssystem. Rorsmannen skall kunna nå anläggningningen från sin stol.

Om det är nödvändigt skall samma krav gälla för navigeringsutrustningen.

9.07.2 Om det finns en anläggning för radiotelefoni i styrhytten som är ansluten till det allmänna nätet skall mottagningen ske genom en högtalare vid rorsmannens stol. Mikrofonen för kommunikationen mellan fartyg får emellertid under inga förhållanden användas för anrop via det allmänna nätet.

9.07.3 Alla fartyg skall ha ett högtalande kommunikationssystem, åtminstone på följande platser:

P I fartygets för eller i täten av en bogserad fartygskedja.

P I besättningens bostadsutrymmen.

P I styrhytten.

Mottagningen skall ske med en separat högtalare och sändning via en fast mikrofon som kan vara densamma som används för kommunikationen mellan fartyg, på villkor att de två nätverken inte stör varandra. Omkopplingen från mottagning till sändning skall utföras med tryckknappssystem eller omkopplare.

9.08 Larmsignaler

9.08.1 Ett alarmsystem som kontrolleras av en "till/från"-strömbrytare skall finnas tillgängligt för rorsmannen. Strömbrytare som automatiskt återgår till "från"-läge när de släpps är inte tillåtna.

9.08.2 Signalstyrkan skall vara minst 75 dB(A) i bostadsutrymmen. I maskinrummet skall signalstyrkan vara 5 dB(A) mer än den omgivande bullernivån när framdrivningsmaskineriet går med full fart.

9.09 Övriga kontrollanordningar

Kontrollanordningar utöver de ovan angivna skall begränsas till ett minimum.

9.10 Påteckning av inspektionscertifikatet

Om fartyget uppfyller föreskrifterna i detta kapitel skall certifikatet påtecknas med följande:

"Godkänt för styrning med radar utförd av en person."

KAPITEL 10

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR FARTYG SOM ÄR UTFORMADE FÖR ATT INGÅ I EN FARTYGSKEDJA SOM SKJUT- ELLER SLÄPBOGSERAS, ELLER FÖR ATT TVÄRKOPPLAS OCH BOGSERAS FRÅN SIDAN

10.01 Skjutbogserare

10.01.1 Skjutbogserare skall ha en plattform för skjutbogsering i fören, en anordning som skall ha en bredd på minst 2/3 av fartygets största bredd. Plattformen skall vara så utformad att den besättning som berörs kan röra sig obehindrat och utan fara från det ena fartyget till det andra med kopplingsutrustningen, från kopplingsmanövrernas början.

Plattformen skall också vara sådan att skjutbogseraren kan inta en fast position i förhållande till läktarna och att den i synnerhet förhindrar att skjutbogseraren driver sidledes mot läktarnas akter.

10.01.2 Skjutbogserarna skall vara utrustade med den kopplingsutrustning som behövs. Om trossar används för ihopkopplingen skall skjutbogserarna utrustas med minst två speciella vinschar eller motsvarande anordningar.

10.01.3 Huvudmaskinerna skall kontrolleras från styrhytten. Driften skall övervakas genom anordningar som är installerade i styrhytten.

10.02 Läktare

10.02.1 Kapitel 3 och 7.02, 7.04 och 7.05.1 skall inte gälla läktare. Punkt 5.06 skall inte gälla läktare som saknar bostadsutrymmen och maskin- eller pannrum.

10.02.2 Skeppsburna läktare skall också uppfylla följande konstruktionsföreskrifter:

a) De vattentäta tvärskeppsskott som avses i 2.02.3 behövs inte om fören kan tåla en stöt motsvarande minst 2,5 gånger den som erfordras för kollisionsskottet på ett fartyg för inlandssjöfart med samma djupgående, som byggts enligt specifikationerna från ett klassificeringssällskap som är godkänt i den medlemsstat som skall utfärda certifikatet.

b) Med avvikelse från 2.02.5. behöver dubbelbottnade sektioner som är svåråtkomliga inte vara dränerbara om inte det berörda utrymmets volym är större än 5 % av den skeppsburna läktarens deplacement vid största tillåtna djupgående.

c) Ytorna på däck, skarndäck och täckluckor skall göras ytsträva. Vid behov skall sluttande ytor förses med upphöjda lister.

d) Längs den linje där däcket eller skarndäck möter fartygets sida skall det finnas fotlister eller kanter som är minst 0,03 m höga och skyddsräcken som är minst 0,90 m höga. Skyddsräckena får vara löstagbara.

Det behövs inga skyddsräcken i fören.

10.03 Motorfartyg och bogserfartyg för skjutbogsering

För att erhålla godkännande för skjutbogsering skall motorfartyg och bogserfartyg

a) ha en plattform för skjutbogsering enligt kraven i 10.01.1 eller

b) utrustas med passande och effektiva anordningar för att förhindra att det skjutbogserande fartyget driver sidledes mot aktern av det fartyg som skall skjutbogseras.

10.04 Provning av skjutbogserade fartygskedjor

10.04.1 I syfte att utfärda ett certifikat för en skjutbogserare eller för ett bogserfartyg som både utför släp- och skjutbogsering eller för att påteckna certifikatet för ett motorfartyg eller ett bogserfartyg med omdömet "lämpat för skjutbogsering" skall den behöriga myndigheten besluta huruvida och vilka fartygskedjor som skall företes för myndigheten och utföra provningar med sådana grupperingar som man anser vara de minst gynnsamma. Certifikatet skall ange de villkor som gäller för skjutbogserarens certifikat eller när påteckningen "lämpat för skjutbogsering" är giltig.

10.04.2 Provningarna skall visa att

a) fartygskedjan har tillräcklig styrstabilitet,

b) att en större kursförändring som omedelbart följs av en återgång till den ursprungliga kursen kan göras snabbt och lätt,

c) att fartygskedjan har tillräcklig fart genom vattnet,

d) att framdrivningskraften vid backning vid behov är tillräcklig för att stoppa fartygskedjan när den går medströms,

e) att kopplingsutrustningen kan hanteras lätt och säkert när fartygskedjan kopplas ihop eller ifrån.

Kopplingsutrustningen skall också uppfylla följande krav:

P Fartygskedjans stabilitet skall bibehållas.

P Kopplingsutrusningen skall säkerställa att spänningen är konstant helst med hjälp av speciella vinschar.

10.04.3 Under provningarna skall den myndighet som har behörighet att utfärda certifikatet inte ta hänsyn till effekterna av särskilda anordningar (roder, framdrivningsmaskineri, osv.) som installerats ombord på läktare om de senare inte alltid ingår i fartygskedjan. Om de alltid ingår i fartygskedjan skall de godkända läktarna anges i certifikatet för det fartyg som driver fartygskedjan framåt.

10.05 Fartyg för släpbogsering

För att få tillstånd att utföra släpbogsering skall fartyg uppfylla följande föreskrifter:

a) Släputrustningen skall vara så installerad att den när den används inte får äventyra besättningens eller lastens säkerhet. Fartyget skall ha tillräcklig manöverförmåga och stabilitet när det utför släpbogsering.

b) Rorsmannen skall kunna sköta framdrivningsmaskineriet själv eller kunna kontrollera driften utan att lämna sin plats.

c) Om trossar används för släpbogsering skall släputrustningen omfatta vinschar eller en släpkrok som kan frigöras från styrplatsen. Släputrustningen skall installeras för om propellrarna. Detta gäller emellertid inte för ledade bogserfartyg.

10.06 Fartyg som utformats för att framdriva tvärkopplade fartyg

För att få tillstånd att framdriva tvärkopplade fartyg skall ett fartyg

1. uppfylla föreskrifterna i 10.05 a och 10.05 b,

2. ha en tillräckligt stor utrustning som är placerad så att gruppen av motordrivna och bogserade fartyg är säkert tvärkopplade oberoende av vädret och om de är lastade eller inte.

KAPITEL 11

HÄLSA OCH SÄKERHET I BESÄTTNINGENS BOSTADS- OCH

ARBETSUTRYMMEN

11.01 Allmänt

11.01.1 Fartyg där det krävs att personer oavbrutet är närvarande utanför arbetstiden skall ha de bostadsutrymmen som behövs.

11.01.2 Bostadsutrymmen skall vara utformade, dimensionerade och utrustade så att de ombordvarandes behov av hälsa, säkerhet och välbefinnande är tillfredsställda. Bostadsutrymmen skall uppfylla föreskrifterna i 11.02 P11.12.

11.01.3 Tillsynsmyndigheterna får medge undantag från nedan angivna regler om de ombordvarandes hälsa, säkerhet och välbefinnande är säkerställda på likvärdigt sätt genom andra åtgärder.

11.01.4 11.03, 11.08.2, 11.09, 11.10 och 11.11 gäller inte för bostadsutrymmen som enbart används av besättningsmedlemmar som saknar anställningskontrakt. Dessa avvikelser skall anges under punkt 21 i certifikatet.

11.02 Placering och inredning av bostadsutrymmen

11.02.1 Bostadsutrymmen skall placeras akter om kollisionsskottet och i möjligaste mån över däck.

I fartygets förliga del får inga golv ligga lägre än 1,20 m under linjen för största djupgående.

Undantag kan medges för bostadsutrymmen som inte används permanent.

11.02.2 Bostadsutrymmen skall vara lätt tillgängliga och vägen dit helt säker.

Som regel skall bostadsutrymmen och kök kunna nås från däck genom en korridor.

11.02.3 Bostadsutrymmen skall placeras och utrustas i syfte att så långt möjligt undvika att förorenad luft från andra delar av fartyget (t.ex. maskin- och lastrum) tränger in. Om mekanisk ventilation används skall luftintagen placeras så att dessa krav uppfylls. Skämd luft från kök eller sanitära anordningar skall ledas ut från fartyget så direkt som möjligt.

11.02.4 Bostadsutrymmen skall skyddas från oacceptabelt ljud och vibration. Högsta tillåtna ljudtrycksnivåer är

P 70 dB(A) i uppehållsrum,

P 60 dB(A) i sovrum, med undantag för fartyg som endast används på dagtid.

11.02.5 För att evakuering skall kunna ske snabbt i händelse av haveri eller brand skall bostadsutrymmen vara försedda med nödutgångar, helst på avstånd från varandra och om möjligt på både babord och styrbord.

Detta gäller inte för

a) bostadsutrymmen med flera utgångar, ljusventiler eller skylights som möjliggör snabb evakuering,

b) sanitära anläggningar.

11.02.6 Nödutgångar och ljusventiler eller skylights som är avsedda för att användas som nödutgångar skall kunna öppnas minst 0,36 m2 och den minsta dimensionen skall vara minst 0,50 m.

11.03 Bostadsutrymmenas storlek

11.03.1 Besättningens bostadsutrymmen skall ha en fri höjd på minst 2 m.

11.03.2 Bostadens fria golvyta skall vara minst 2 m2 per person. Den yta som upptas av flyttbara möbler som t.ex. stolar och bord skall räknas in i den fria golvytan.

11.03.3 Luftvolymen per boende skall vara minst 3,5 m3 i uppehållsrum och i sovrum minst 5 m3 för boende nr 1 och 3 m3 för boende nr 2. Luftvolymen är den volym som återstår efter lämpliga avdrag för skåp, bäddar osv.

11.03.4 Rymden för varje enhet i uppehålls- och sovrum skall vara minst 7 m3.

11.03.5 WC-rum skall ha en golvyta på minst 1 m3 (bredd minst 0,75 m och längd minst 1,1 m).

11.03.6 Sovhytter får inte planeras för att bebos av fler än två vuxna.

11.04 Rörsystem i bostadsutrymmen

Rörsystem i bostadsutrymmen skall uppfylla föreskrifterna i 5.05.8.

11.05 Tillträdesvägar, dörrar och trappor i bostadsutrymmen

11.05.1 Placeringen och storleken på tillträdesvägar till bostadsutrymmen skall vara sådana att de kan användas utan fara eller svårighet.

Detta krav anses vara uppfyllt när

a) utrymmet framför tillträdesöppningen tillåter fri passage,

b) tillträdesvägen ligger på tillräckligt avstånd från installationer som kan innebära fara, som t.ex. vinschar, utrustning för släp- och skjutbogsering och lastutrustning,

c) passagen har en fri bredd på minst 0,60 m och summan av dess totala höjd och karmen är minst 1,90 m, den senare dimensionen får uppnås med hjälp av skyddstak eller liknande,

d) karmar i dörröppningar inte är högre än 0,40 m, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i andra säkerhetsföreskrifter,

e) tillträdesvägar i nödutgångar är isolerade och klädda med icke-brännbara material.

11.05.2 Dörrar och luckor på gångjärn får inte kunna öppnas eller stängas oavsiktligt.

11.05.3 Dörrar skall förses med stängningsanordningar som kan användas från båda sidor.

11.05.4 Om bostaden saknar tillträde i däcksnivå och nivåskillnaden är 0,30 m eller mer skall bostaden kunna nås genom trappor.

11.05.5 Trapporna skall vara fasta. De skall vara säkert framkomliga och skall anses vara det när

a) de är minst 0,50 m breda,

b) steghöjden är minst 0,15 m,

c) stegplanen är ytsträva,

d) trappor med fler än fyra steg är utrustade med minst ett räcke.

11.06 Durk, skott och under däck i bostadsutrymmen

11.06.1 Durkar, skott och under däck skall vara lätta att rengöra. Durkbeläggningen skall vara ytsträv. Material som används för ytbehandling får inte vara hälsovådliga.

11.06.2 Bostadsutrymmena, inklusive gångarna i den del av fartyget som används för besättningens bostäder skall isoleras mot kyla och värme utifrån eller från närbelägna eller angränsande avdelningar.

11.07 Uppvärmning och ventilation av bostadsutrymmen

11.07.1 Bostadsutrymmen skall förses med ett uppvärmningssystem som kan hålla en tillfredsställande temperatur under de väder- och klimatförhållanden som fartyget utsätts för.

11.07.2 Bostadsutrymmen skall vara väl ventilerade, också när tillträdesöppningarna är stängda.

Ventilationen skall kunna ställas in så att luften kan cirkulera på bästa sätt vid alla klimatförhållanden.

11.08 Dagsljus och belysning i bostadsutrymmen

11.08.1 Bostadsutrymmen skall vara väl upplysta. Uppehållsrum, sovrum och kök skall ha dagsljus och om möjligt vetta ut från fartyget.

11.08.2 Lämplig elektrisk belysning skall installeras i bostadsutrymmen.

11.08.3 Alla belysningsanordningar som använder flytande bränsle skall vara av metall och endast använda bränsle med flampunkt över 55 oC eller fotogen. De skall monteras så att de inte utgör någon brandrisk.

11.09 Möblering av bostadsutrymmen

11.09.1 Varje medlem av besättningen skall ha en egen bädd. Bäddarna skall stämma överens med människans kroppsmått.

11.09.2 Bäddarna får inte placeras vid sidan om varandra så att det är nödvändigt att kliva över en bädd för att nå nästa bädd.

11.09.3 Bäddarna får inte placeras lägre än 0,30 m över golvet. När en bädd placeras över en annan skall den övre bädden placeras ungefär mitt emellan den lägre bäddens botten och undersidan av däcksbalkarna. Den fria höjden över varje bädd skall vara minst 0,60 m.

11.09.4 Bäddarna, inklusive infästningen, skall vara gjorda av hårt och slätt material. Om en bädd placeras över en annan skall ett dammsäkert skydd placeras under den övre bädden.

11.09.5 Varje medlem av besättningen skall ha ett lämpligt klädskåp med lås. Skåpen skall ha en fri höjd på minst 1,70 m och en tillgänglig yta på 0,25 m2.

11.09.6 Det skall finnas väl ventilerade utrymmen för upphängning av arbetskläder som används vid arbete i dåligt väder och för smutsigt arbete, men inte i hytter, dagrum eller mässar.

11.10 Kök, mässar och förrådsrum

11.10.1 Som regel skall fartygen ha åtminstone en avdelning som är avskärmad från sovplatserna och som används som kök eller som kombinerat dagrum och kök.

11.10.2 Kök och kombinerade dagrum och kök skall vara försedda med

a) matlagningsutrustning,

b) passande diskbänk med avlopp,

c) anläggning för tillförsel av dricksvatten,

d) kylskåp med tillräcklig kapacitet för antalet besättningsmedlemmar,

e) nödvändiga skåp och hyllor.

11.10.3 Mässar och kombinerade dagrum och kök skall vara tillräckligt stora för det antal besättningsmedlemmar som normalt använder dem samtidigt; sittplatserna skall vara minst 0,60 m breda.

11.10.4 Mässar och kombinerade dagrum och kök skall ha tillräckligt många bord och sittplatser med ryggstöd.

11.10.5 Fartyg med fast besättning skall ha kylskåp och förvaringsutrymme för livsmedel. Utrymmet skall hållas torrt och väl ventilerat. Det skall vara möjligt att hålla hygienen på en oklanderlig nivå. Kylskåp och kylrum skall kunna öppnas inifrån även om de låsts utifrån.

11.11 Sanitära anordningar

11.11.1 Följande sanitära anordningar skall minst finnas ombord på ett fartyg med bostadsutrymmen:

a) Tvättställ med varmt och kallt dricksvatten för varje bostadsutrymme eller för varje grupp av fyra besättningsmedlemmar. Tvättställen skall vara i lämplig storlek och utförda i slätt material som inte krackelerar eller fräts sönder.

b) Badkar eller dush med varmt och kallt dricksvatten för varje bostadsutrymme eller för varje grupp av sex besättningsmedlemmar.

c) WC-rum för varje bostadsutrymme eller för varje grupp av sex besättningsmedlemmar.

11.11.2 De sanitära anordningarna skall ligga i omedelbar anslutning till bostadsutrymmena. WC-rummen får inte ha direkt tillträde till kök, mässar eller kombinerade dagrum och kök.

11.11.3 De ytor där det finns sanitära anordningar skall uppfylla följande krav:

a) Golv och väggar skall vara av hållbart och vattentätt material.

b) Fogarna mellan golv och väggar skall vara vattentäta.

11.11.4 WC-rum skall ha ventilation till fria luften.

11.11.5 WC-stolar skall ha spolsystem. Toalettsitsarna skall vara lätta att rengöra.

11.12 Anläggningar för dricksvatten

11.12.1 a) Fartyg med bostadsutrymmen skall vara utrustade med en eller flera dricksvattentankar eller en fäskvattengenerator.

b) Dricksvattentankarna skall ha tillräcklig kapacitet för det antal personer som finns ombord, minst 150 l per person.

11.12.2 Dricksvattentankarna skall utformas och placeras så att det inte finns någon risk för förorening eller försämring av vattnets smak eller lukt, framför allt inte på grund av brännolja eller smörjolja.

Dricksvattentankarna skall i möjligaste mån skyddas från överhettning.

11.12.3 Dricksvattentankarna skall vara försedda med en vattenståndsvisare.

11.12.4 Dricksvattentankarna får inte ha skiljeväggar gemensamma med tankar som är avsedda för annan användning.

11.12.5 Dricksvattentankarna skall ha en öppning eller ett manhål för rengöring av insidan.

11.12.6 Hydroforer för dricksvatten får bara använda komprimerad luft med naturlig sammansättning. Om den komprimerade luften kommer från tryckluftsbehållare som används vid driften av fartyget eller för andra ändamål, eller framställs med hjälp av kompressorer, skall ett luftfilter eller en oljeavskiljare installeras omedelbart före hydroforen, om inte vattnet och luften är åtskiljda av membran.

11.12.7 Rör för dricksvatten får inte passera genom cisterner eller tankar som innehåller andra vätskor. Rör som transporterar andra vätskor får inte passera genom cisterner eller tankar för dricksvatten.

Anslutningar mellan försörjningssystemet för dricksvatten och andra rörsystem är förbjudna.

Rör som reserverats för dricksvatten skall vara hållbara, ha slät yta och vara försedda med anslutningar till vattenposter på kaj.

11.12.8 Påfyllningsöppningarna och anslutningsrören till dricksvattencisterner eller -tankar skall vara märkta så att användare varnas för att hälla i andra vätskor.

11.13 Säkerhetsanordningar

11.13.1 Fartyg skall vara utrustade så att besättningen fritt kan röra sig och arbeta ombord. Vid behov skall rörliga delar och öppningar i däck skyddas med säkerhetsanordningar och räckverk, skyddsräcken och ledstänger skall installeras. Vinschar och bogserkrokar för släpbogsering skall vara utformade för att garantera säkerhet i arbetet.

Alla installationer som behövs för arbete ombord skall vara utformade, belägna och skyddade på så sätt att manövrer, underhåll och reparationer ombord kan utföras säkert och obehindrat.

11.13.2 Däck i närheten av vinschar och pollare, såväl som skarndäck, golv i maskinrum, trappavsatser, trappor och översidan av pollarna på skarndäck skall vara ytsträva.

11.13.3 Översidan av pollarna på skarndäck och alla hinder på ytor där besättningen förflyttar sig (t.ex. trappsteg) skall vara märkta med ljus färg.

11.13.4 Det skall finnas lämpliga anordningar för att hålla fast staplade täckluckor.

11.14 Arbetsplatsernas tillgänglighet

11.14.1 Arbetsplatserna skall kunna nås snabbt och säkert.

11.14.2 Trappor, lejdare, stegpinnar eller liknande anordningar skall finnas om det är en nivåskillnad på mer än 0,50 m vid tillträden, utgångar eller gångar. Vid permanent bemannade arbetsplatser skall det finnas trappor om nivåskillnaden överstiger 1 m.

11.14.3 Nödutgångar skall vara tydligt märkta.

11.14.4 Antal, utformning och dimensionering av utgångar, inklusive nödutgångar skall anpassas till utrymmenas ändamål och storlek.

11.15 Dimensionering av arbetsplatser

11.15.1 Arbetsplatser skall vara så dimensionerade att varje besättningsmedlem som arbetar där har tillräcklig rörelsefrihet.

11.15.2 Permanent bemannade arbetsplatser skall ha tillräckliga dimensioner för att säkerställa

a) en nettovolym luft på minst 7 m3, med undantag för styrhytten på fartyg med en längd på mindre än 40 m,

b) att varje arbetsplats har en fri golvyta och en fri höjd som ger tillräcklig rörelsefrihet för arbete och besiktning och för normal underhålls- och reparationsverksamhet.

11.15.3 Skarndäckens fria bredd får inte understiga 0,60 m; denna bredd får minskas kring förtöjningspollarna.

11.16 Skydd mot fall

11.16.1 Arbetsplatser som ligger nära vatten eller på platser där nivåskillnaden är mer än 1 m skall vara utrustade för att förhindra att medlemmar av besättningen halkar eller faller.

11.16.2 På bemannade fartyg skall skyddsräcken, bestående av en ledstång, en stång i knähöjd och en fotlist, förhindra att personer halkar eller faller överbord. På obemannade fartyg räcker det med en ledstång.

11.17 Tillträde, dörrar och trappor till arbetsplatser

11.17.1 Gångar, tillträden och korridorer avsedda för förflyttning av personer och last skall vara anordnade och dimensionerade så att de kan användas utan risk för olyckor. Minimikraven skall anses vara uppfyllda när

a) utrymmet framför tillträdesöppningen tillåter fri passage,

b) öppningarna är på tillräckligt avstånd från installationer som kan utgöra fara,

c) gångens fria bredd är anpassad till arbetsplatsens funktion och är minst 0,60 m, med undantag för fartyg med en bredd på mindre än 8 m, där gångarnas bredd får minskas till 0,50 m,

d) summan av den fria höjden och karmens höjd är minst 1,90 m.

11.17.2 Dörrarnas utformning och placering skall vara sådan att personer som öppnar eller stänger dem inte utsätts för fara. Dörrar får inte kunna öppnas eller stängas oavsiktligt och skall kunna öppnas och stängas från båda sidor.

11.17.3 Konstruktioner för passage från en nivå till en annan, särskilt trappor, lejdare och stegpinnar skall vara sådana att de kan användas utan risk. Minimikraven är uppfyllda när

a) trappor och lejdare är fast monterade eller försedda med anordningar som förhindrar att de glider eller välter,

b) trapporna är minst 0,50 m breda och bredden mellan ledstängerna inte understiger 0,60 m; bredden på lejdare och stegpinnar är minst 0,30 m,

c) trappstegsdjupet är minst 0,15 m,

d) trappstegen och stegpinnarna kan användas säkert och utan halkrisk; stegpinnarna skall vara synliga uppifrån,

e) trappor med mer än fyra trappsteg är utrustade med ledstänger,

f) vertikala lejdare är försedda med grabbräcken ovanför utgångarna,

g) flyttbara lejdare (lastrumslejdare) är försedda med anordningar som förhindrar att de glider eller välter och är tillräckligt långa för att nå 1 m ovanför luckans kant när de lutar 60 o från vågrätt. Lejdarna skall vara minst 0,40 m breda och 0,50 m vid basen,

h) stegpinnarna är så fastsatta i pelaren att de inte kan rotera eller lossna och det största avståndet mellan stegpinnarna är 0,30 m.

11.17.4 Nödutgångar och ljusventiler eller skylights som utformats för användning som nödutgångar skall ha en fri öppning på minst 0,36 m2 och den minsta dimensionen skall vara minst 0,50 m.

11.18 Durkar, däcksytor, durkbeläggning i lastrum, skott, under däck, ljusventiler och skylights

11.18.1 Durkar och durkbeläggningar i lastrum vid arbetsplatser inomhus, däcksytor vid arbetsplatser utomhus och ytor där personal förflyttar sig, skott och under däck skall vara robusta och utformade för att förhindra att personer halkar och faller.

11.18.2 Öppningar i däck och durkar skall när de står öppna vara försedda med anordningar för att förhindra att personer kan falla ner.

11.18.3 Durkar, däcksytor, durkbeläggningar i lastrum, skott och under däck skall vara utformade så att de kan rengöras.

11.18.4 Ljusventiler och skylights skall placeras och utrustas så att de kan hanteras och rengöras utan risk.

11.19 Ventilering och uppvärmning av arbetsplatser

11.19.1 Stängda utrymmen där arbete utförs, med undantag för förrådsutrymmen, skall kunna vädras. Vädringsanordningarna får inte orsaka drag och skall ge tillräcklig och regelbunden luftväxling till de personer som arbetar där.

Om den naturliga ventilationen är otillräcklig, skall det finnas mekanisk ventilation. Luftväxlingen skall anses tillräcklig om den sker minst fem gånger per timme.

11.19.2 Förbrännings- eller ventilationsutrustning får inte orsaka att kvaliteten på den luft som finns på arbetsplatsen försämras.

11.19.3 Permanenta arbetsplatser inuti fartyget skall ha anordningar för uppvärmning som kan upprätthålla tillräcklig temperatur.

11.20 Dagsljus och belysning vid arbetsplatser

11.20.1 Om möjligt skall arbetsplatser få tillräckligt dagsljus även när dörrarna är stängda. Permanent bemannade arbetsplatser skall vetta direkt ut från fartyget i den mån driftseller konstruktionsföreskrifterna tillåter det.

11.20.2 Belysningen skall anordnas så att bländningseffekter undviks.

11.20.3 Belysningsströmbrytare på arbetplatser skall placeras på lätt tillgängliga platser nära dörrar.

11.21 Skydd mot buller och vibrationer

11.21.1 Permanenta arbetsplatser och de installationer som finns där skall vara så utformade och ljudisolerade att användarnas hälsa och säkerhet skyddas mot buller och vibrationer.

Utan att det påverkar tillämpningen av 2.06.7 och 3.15 får den omgivande bullernivån på permanent bemannade arbetsplatser inte överstiga 90 dB(A) i öronhöjd och var och en av tillträdesvägarna skall vara försedd med en tydligt formulerad varning.

11.21.2 Om denna nivå överskrids skall individuella bullerskydd finnas tillgängliga i tillräckligt antal.

11.21.3 Arbetsplatser skall placeras, utrustas och utformas så att besättningen inte utsätts för skadliga vibrationer.

KAPITEL 12

BESTÄMMELSER RÖRANDE DE TEKNISKA FÖRESKRIFTERNA FÖR FARTYG

SOM TRAFIKERAR INRE VATTENVÄGAR I ZON 3, UTÖVER TILLÄMPLIGA

FÖRESKRIFTER FÖR ZON 4

(Föreskrifterna i 4.02 och 4.03 gäller inte för vattenvägar i zon 3)

12.01 Krav som gäller skeppsbyggnad

Fartyg, skjutbogserade fartygskedjor och tvärkopplade fartyg som bogseras från sidan, med en största längd om mer än 86 m.

12.01.1 Alla fartyg med mekanisk framdrivning och en största längd om mer än 86 m skall vara byggda och utrustade så att de kan stoppas i tid med färdriktningen medströms och ändå ha tillräcklig manöverförmåga både då de stoppas och därefter. Detta krav gäller också för skjutbogserade fartygskedjor och tvärkopplade fartyg som bogseras från sidan och som har en längd på mer än 86 m.

Med hjälp av ett manöverprov kontrolleras därför om framdrivningskraften är tillräcklig vid gång akterut. Det är inte nödvändigt med manöverprov om det på annat sätt kan påvisas att kravet är uppfyllt.

Fartygets eller fartygskedjans största tillåtna deplacement under färd medströms bestäms på grundval av resultaten från stopptesten eller annat underlag och uppgifterna noteras i inspektionscertifikatet.

12.01.2 Fartyget, den skjutbogserade fartygskedjan eller fartygen som bogseras sidledes i grupp skall kunna uppnå en tillräcklig minimifart.

12.02 Fribord, säkerhetsavstånd och åmning

12.01.1 Definitioner

I detta kapitel avses med

a) längden L: skrovets största längd, med undantag för roder och bogspröt,

b) bredden B: största bredd, mätt på bordläggningens utsida, med undantag för skovelhjul,

c) midskepps: mitt på längden L,

d) sluten överbyggnad: en överbyggnad som består av solida, vattentäta skott över däck och som är ansluten till däcket på ett stadigvarande och vattentätt sätt,

P en överbyggnads bredd: dess medelbredd, och

P en överbyggnads höjd: dess vertikala medelhöjd, mätt vid fartygets sida, mellan överbyggnadens översta däck och fribordsdäck; om skotten har öppningar som t.ex. dörrar eller fönster mäts överbyggnadernas höjd bara upp till öppningarnas lägsta punkt,

e) byggnadsdelar och -anordningar anses vattentäta när de är utformade så att de hindrar vatten från att tränga in i fartyget, antingen

P då det utsätts för ett tryck motsvarande en meters vattenpelare i en minut eller

P då det utsätts för en vattenstråle med ett tryck på minst 1 bar i tio minuter i alla riktningar och på hela ytan,

f) byggnadsdelar och -anordningar anses täta mot vågstänk och vädertäta om de vid normala förhållanden bara släpper in en mycket liten mängd vatten.

12.02.2 Säkerhetsavstånd

1. Säkerhetsavståndet skall vara minst 30 cm.

2. På fartyg vars öppningar inte kan stängas med anordningar som är täta mot vågstänk och vädertäta och fartyg som färdas med öppna lastrum skall säkerhetsavståndet ökas med 20 cm.

Då det gäller fartyg med öppna lastrum gäller ökningen bara karmarna på de öppna lastrummen och bara tills det föreskrivna avståndet på 50 cm uppnås mellan linjen för största djupgående och karmens översta kant.

12.02.3 Fribord

1. Fartyg med genomgående däck, utan språng och överbyggnader, skall ha ett fribord på 150 mm.

Detta värde är också basfribord för fartyg med språng och överbyggnader.

2. Fribord för fartyg med språng och överbyggnader skall beräknas med följande formel:

â1 7 Se1 + â2 7 Se2

F = F0(l P á) P 15

Fribordet (F) får under inga förhållanden vara mindre än noll.

I denna formel

P är F0 grundvärdet för fribord som avses i 12.02.3.1 (i mm),

P är á en korrigeringskoefficient som tar hänsyn till alla berörda överbyggnader,

P beräknas á med följande formel:

Ó le

á = L

där

P le är en överbyggnads faktiska längd (i m) och

P L är fartygets längd (i m) enligt definition i 12.02.1,

P Se1 och Se2 är det faktiska språnget i fören respektive aktern (i mm),

P â1 och â2 är korrigeringskoefficienter för effekten av språng i fören respektive aktern som är resultatet av att det finns överbyggnader på fartygets yttersta delar,

P â1 beräknas med följande formel:

3le1

â1 = 1 P L

där

P â2 beräknas med följande formel:

3le2

â2 = 1 P L

I dessa formler är

P le1 de förliga överbyggnadernas faktiska längd (i m) och

P le2 de aktre överbyggnadernas faktiska längd (i m).

Den faktiska längden tas emellertid bara i betraktande om den är belägen i den främre fjärdedelen eller den aktre fjärdedelen av fartygets längd L.

3. Det faktiska språnget beräknas med följande formel:

Se = pS

där

P S är det verkliga språnget i den yttersta del det är frågan om (i mm),

P S i fören inte får vara större än 1 000 mm,

P S i aktern inte får vara större än 500 mm, och

X

P p är en koefficient som tagits från tabellen nedan i linje med förhållandet:

L

>Plats för tabell>

För mellanliggande värden för förhållandet X

L

får man fram koefficienten p genom lineär

interpolering.

X är abskissan mätt från den yttersta punkten, från den punkt där språnget är lika med 0,25 S (se skiss nedan).

Om â2Se2 är större än â1Se1 tar man â1Se1 som värde för â2Se2.

4. Överbyggnadens faktiska längd beräknas med formeln:

le = l (2,5 b

B

P 1,5) h

0,6 × 0,6

där

P l är den aktuella överbyggnadens verkliga längd (i m),

P b är den aktuella överbyggnadens bredd (i m),

P B är fartygets bredd enligt definition i 12.02.1 (i m)

(för le1 och le2 skall emellertid fartygets bredd vid överbyggnadens mittpunkt användas),

P h är den aktuella överbyggnadens höjd (i m)

(då det gäller luckor, får man emellertid fram h genom att minska karmarnas höjd med halva det säkerhetsavstånd som angivits i 12.02.2).

Ett värde som är större än 0,6 × 0,6 m (dvs. 0,36 m) får inte under några omständigheter tillskrivas h.

Om b

B

är mindre än 0,6 skall parentesens värde antas vara noll (dvs. överbyggnadens faktiska längd skall antas vara noll).

12.02.4 Minimifribord

Med hänsyn till de minskningar som avses i 12.02.3. får minimifribordet inte vara mindre än 50 mm.

Den behöriga myndigheten får emellertid fastställa ett mindre fribord om det är säkerställt att besättningen utan fara kan förflytta sig längs hela fartyget för att utföra sitt arbete.

12.02.5 Lastmärken

Då det gäller fartyg som trafikerar de olika zonerna på de inre vattenvägarna (zon 1, 2, 3 och 4) skall det finnas en lodrät linje och ytterligare en eller flera lastlinjer med en längd av 150 mm i riktning mot fören på lastmärkena i fören och aktern för en eller flera zoner på de inre vattenvägarna.

Den lodräta linjen och de vågräta linjerna skall vara 30 mm tjocka. Bredvid det lastmärke som går i riktning mot fören skall det finnas en figur med måtten 60 × 40 mm som anger motsvarande zon (se figurerna 1 och 2).

12.03 Utrustning

Livbojar, flytredskap och räddningsvästar.

Fartyg med eget framdrivningsmaskineri som är upp till 40 m långa skall ha minst tre livbojar eller två livbojar och två flytredskap ombord.

Figur 1

Mätmärke

Lastmärke

Fribordsdäck

Största djupgående

Åmning

Figur 2

12.04 Särskilda bestämmelser för fartyg som utformats för att ingå i skjut- eller släpbogserade fartygskedjor eller för att tvärkopplas och bogseras från sidan

12.04.1 Skjutbogserare skall förses med motordrivna ankarspel.

12.04.2 Fartyg för bogsering

För att få utföra släpbogsering skall fartyg uppfylla följande krav:

a) Fartygen får inte vara längre än 86 m; undantagsvis kan den lokala behöriga myndigheten ge fartyg som är längre än 86 m tillstånd att släpbogsera medströms när vissa villkor, som den skall fastställa, är uppfyllda. Detsamma gäller för skjutbogserare som är avsedda för skjutbogsering av fartygskedjor på 86 × 12 m och därutöver.

b) Om det finns risk för att bogsertrossarna fastnar på fartygets akter skall det finnas bogserskenor.

KAPITEL 13

AVVIKELSER FÖR FARTYG I DRIFT

13.01 Fartyg som redan är i drift eller som kölsträckts före den 1 januari 1985, men vars byggnad och utrustning inte helt uppfyller bestämmelserna i detta direktiv, skall bringas i överensstämmelse med dem inom ett år från datum för den första tekniska besiktningen, fastställd i artikel 8.2 i detta direktiv, med undantag för bestämmelserna i tabell 1 nedan, för vilka följande villkor gäller:

a) Föreskrifterna i tabellens första kolumn skall vara uppfyllda inom fem år från datum för den första besiktningen, fastställd i artikel 8 i detta direktiv.

b) Föreskrifterna i den andra kolumnen gäller inte för fartyg som redan är i drift om fartygets och besättningens säkerhet är säkerställd på annat lämpligt sätt.

c) De avvikelser som avses i i 13.01 a och 13.01 b gäller inte för delar som ändrats eller ersatts.

d) Om föreskrifterna i 13.01, 13.01 a (efter övergångsperiodens slut) och 13.01 c inte kan uppfyllas eller om det skulle medföra orimliga kostnader att uppfylla dem, får den myndighet som ansvarar för utfärdande av certifikatet medge avvikelser.

e) Detaljer av betydelse för en avvikelse som beviljats med stöd av 13.01 a skall antecknas i certifikatet vid den första besiktningen efter detta direktivs ikraftträdande; avvikelser med stöd av 13.01 d skall föras in när de beviljas.

13.02 Fartyg som redan godkänts för radarstyrning av en person har fem års frist att uppfylla kraven i kapitel 9. Fartyg som begär ett sådant godkännande för första gången skall bringas i överensstämmelse med kapitel 9 innan de kan erhålla godkännande.

13.03 Fartyg som den 1 januari 1985 har fast installerad brandsläckningsutrustning med CO2 som släckmedel får behålla sådan utrustning förutsatt att följande villkor uppfylls:

För fast installerad brandsläckningsutrustning får CO2 användas som släckmedel på följande villkor:

a) CO2-utrustning får bara användas i maskin-, pann- och pumprum.

b) All CO2-utrustning som är fast installerad skall förses med ett alarm vars signal kan höras tydligt i alla rum som skall fyllas med CO2, också vid driftsförhållanden med maximalt buller, och som klart går att skilja från övriga akustiska varningssignaler ombord.

Alarmsignaler för CO2 skall också kunna höras tydligt i angränsande rum P genom stängda luckor och vid driftsförhållanden med maximalt buller P om dessa rum kan utrymmas genom det rum som är avsett att fyllas med CO2.

Ett anslag med röda bokstäver mot vit bakgrund, på holländska, franska och tyska, samt språket/en i de medlemsstater som fartyget trafikerar, skall sättas upp på en lämplig plats vid ingången och utgången till ett rum som eventuellt kan fyllas med CO2 och detta anslag skall ha följande text:

"Lämna området omedelbart när ni hör varningssignalen för CO2 (beskrivning av signalen) P risk för kvävning."

c) En lättläst och hållbar bruksanvisning på holländska, franska och tyska, samt språket/en i den medlemsstat fartyget trafikerar, skall sättas upp i närheten av alla anordningar för utlösning av släckningssystem som använder CO2.

Rörledningar till rum som eventuellt kan påverkas av CO2 skall förses med avstängningsanordningar.

Den varningsanordning som krävs i b ovan skall sättas i gång automatiskt innan ett släckningssystem utlöses.

d) CO2-behållare skall installeras i ett gastätt rum, avskilt från övriga rum.

Rummet skall bara kunna nås direkt utifrån och skall ha ett tillräckligt och oberoende ventilationssystem som är helt separat från övriga ventilationssystem ombord.

Temperaturen i detta rum får inte överstiga 60 oC.

Alla behållare under tryck skall vara märkta "CO2" i vitt mot en röd bakgrund. Bokstäverna skall vara minst 6 cm höga.

e) CO2-behållare, tillbehör och rörledningar som är under tryck skall överensstämma med gällande regler i den medlemsstat som utfärdat certifikatet. De skall ha en officiell stämpel som intygar att de godkänts efter föreskrivna provningar.

f) Den alarmanordning som nämns i b ovan skall kontrolleras minst en gång om året.

f) Brandsläckningssystem skall kontrolleras minst vartannat år. Kontrollen skall minst omfatta

P yttre besiktning av hela systemet,

P kontroll av rör och utsprutmunstyckens funktion,

P kontroll av utlösningsanordningens funktion,

P kontroll av CO2-mängden i varje behållare.

g) Besiktningscertifikaten, signerade av besiktningsmännen, skall medföras ombord. Dessa certifikat skall minst ange kontrollerna ovan, de resultat som erhållits och kontrolldatum.

h) Om fartyget är utrustat med ett eller flera CO2-släckningssystem som har kontrollerats skall följande noteras under punkt 18 i det certifikat som utfärdats för fartyget:

"... (antal) fasta CO2-brandsläckningssystem. De nödvändiga certifikaten skall medföras ombord."

13.04 Föreskrifterna i kapitel 11 är enbart tillämpliga på sådana fartyg som avses i artikel 8.1 i direktivet. Av säkerhetsskäl är föreskrifterna i 11.01.1, 11.01.3, 11.01.4 och, inom föreskrivna tidsgränser, föreskrifterna i tabell 2 i det här kapitlet, även tillämpliga på de fartyg som avses i 13.01.

13.05 På existerande fartyg med skarndäck vars bredd understiger 0,50 m, får ett räcke i form av en sträckt tross längs fartygssidan eller räcken längs luckkarmarna ersätta skyddsräcket.

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

KAPITEL 14

FÖRFARANDE

14.01 Ansökan om besiktning

Det är de myndigheter som utfärdar certifikaten som skall besluta om hur ansökan om besiktning skall ske och om hur plats och datum för besiktning skall bestämmas. Förfarandet skall vara sådant att besiktningen kan äga rum inom en rimlig tid efter ansökan.

14.02 Uppvisning av fartyget för besiktning

14.02.1 Ägaren eller hans ombud skall uppvisa fartyget olastat, rengjort och utrustat; han skall lämna nödvändigt bistånd vid besiktningen, t.ex. tillhandahålla en lämplig båt, ställa personal till förfogande och underlätta undersökningen av delar av skrovet eller installationer som inte är direkt åtkomliga eller synliga.

14.02.2 Om det finns särskilda skäl får myndigheten också begära

a) besiktning av fartyget torrsatt,

b) driftprov,

c) att skrovets hållfasthet bevisas med hjälp av beräkningar,

d) att stabiliteten bevisas med hjälp av beräkningar och vid behov med hjälp av krängningsprov.

14.03 Kostnader

Om fartygets ägare eller dennes ombud är skyldig att betala kostnader i samband med besiktningen och utfärdandet av certifikatet, enligt en detaljerad tabell som skall fastställas av varje medlemsstat, får diskriminering på grundval av registreringsland, ägarens nationalitet eller hemvist inte förekomma.

14.04 Information

Personer som kan visa att de har giltiga skäl för att ta del av innehållet i certifikatet för ett visst fartyg får göra detta hos den utfärdande myndigheten och får, mot betalning, erhålla utdrag eller bestyrkta kopior av certifikatet, som skall betecknas som sådana.

14.05 Register över gemenskapscertifikat

14.05.1 Myndigheter som utfärdar certifikat skall ge varje certifikat ett löpnummer och föra in det i ett register.

14.05.2 Utfärdande myndigheter skall bevara en kopia av alla certifikat de utfärdar och på dessa notera alla anteckningar, tillägg, upphävanden och utbyten av certifikat.

14.06 Ifyllande av gemenskapscertifikat

1. Certifikat skall fyllas i på maskin eller med tryckbokstäver. Använd svart eller blått bläck.

2. Uppgifter som följs av en hänvisning skall vid behov strykas över med svart eller blått bläck.

3. Om en rad inte är tillämplig, stryk över den prickade linjen med en oavbruten svart eller blå vågrät linje.

4. Uppgifter som behöver ändras skall strykas över med rött. Uppgifter som strukits över med svart eller blått skall strykas under med rött.

5. Nya uppgifter skall införas med svart eller blått under punkt 23 i certifikatet.

14.07 Anmärkningar till olika punkter i certifikatet

2. När fartygstypen anges skall de termer som är definierade i kapitel 1 användas i möjligaste mån. Referenserna till dessa termer skall också anges (t.ex. "bogserfartyg, referens 1 e").

3. Det officiella numret är det som föreskrivs för trafik på Rhen eller Mosel eller ett nummer som följer nationella föreskrifter, om ett sådant tilldelats fartyget.

4. Gällande postadress för ägaren.

15 och 17. När en myndighet utfärdar ett certifikat som bara gäller några zoner skall övriga rutor strykas över. Innehavaren av ett sådant certifikat får senare ansöka om ett kompletterande certifikat som gäller för övriga zoner eller få certifikatet ändrat.

15. De uppgifter som lämnats i mätbrevet, med två decimaler.

16. Ange endast vikt, längd och faktisk brottlast. De upplysningar som lämnas i denna kolumn skall avse ankare och ankarkättingar som fanns ombord när besiktningen ägde rum.

20. Listan får kompletteras med upplysningar om vad som fastställts om utrustning och redskap i nationella föreskrifter.

Antalet föremål skall uppges, men typen behöver däremot bara uppges om så önskas.

21. Ange stadigvarande och tillfälliga föreskrifter, berörda artiklar samt tidsgräns.

Särskilda bestämmelser eller villkor med anknytning till driften, lastning osv., får också nämnas under denna rubrik. Uppgift får här lämnas om certifikat för transport av farliga ämnen.

22 P25. Vid behov får särskilda sidor bifogas för ytterligare upplysningar. Dessa skall numreras 5a, 5b, 6a, 6b osv. De ursprungliga sidorna skall lämnas kvar i certifikatet.

Sidan 10 och, vid behov, sidorna 10a, 10b osv. förbehålls nationella certifikat för godkännande, deklarationer och tillstånd.

Certifikatet skall förvaras i ett hållbart fodral. Certifikatets rubrik skall återges på fodralet, om detta inte är genomskinligt (dvs. åtminstone sidan 1 av certifikatet, återgiven med t.o.m. "fartygets namn").

()) Nr E/ECE/626.

Nr E/ECE/546 av den 15 februari 1966.

BILAGA 3

FÖRLAGA TILL GEMENSKAPSCERTIFIKAT FÖR SJÖFART PÅ INRE VATTENVÄGAR

(Artikel 3 i direktivet)

>Start Grafik>

>Slut Grafik>

BILAGA 4

FÖRLAGA TILL KOMPLETTERANDE GEMENSKAPSCERTIFIKAT FÖR FARTYG I

INLANDSSJÖFART

(Artikel 4 i direktivet)

>Start Grafik>

>Slut Grafik>