This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 02023R1542-20240718
Regulation (EU) 2023/1542 of the European Parliament and of the Council of 12 July 2023 concerning batteries and waste batteries, amending Directive 2008/98/EC and Regulation (EU) 2019/1020 and repealing Directive 2006/66/EC (Text with EEA relevance)
Consolidated text: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1542 av den 12 juli 2023 om batterier och förbrukade batterier, om ändring av direktiv 2008/98/EG och förordning (EU) 2019/1020 och om upphävande av direktiv 2006/66/EG (Text av betydelse för EES)
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1542 av den 12 juli 2023 om batterier och förbrukade batterier, om ändring av direktiv 2008/98/EG och förordning (EU) 2019/1020 och om upphävande av direktiv 2006/66/EG (Text av betydelse för EES)
02023R1542 — SV — 18.07.2024 — 001.003
Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2023/1542 av den 12 juli 2023 om batterier och förbrukade batterier, om ändring av direktiv 2008/98/EG och förordning (EU) 2019/1020 och om upphävande av direktiv 2006/66/EG (EGT L 191 28.7.2023, s. 1) |
Ändrad genom:
|
|
Officiella tidningen |
||
nr |
sida |
datum |
||
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2024/1781 av den 13 juni 2024 |
L 1781 |
1 |
28.6.2024 |
Rättad genom:
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2023/1542
av den 12 juli 2023
om batterier och förbrukade batterier, om ändring av direktiv 2008/98/EG och förordning (EU) 2019/1020 och om upphävande av direktiv 2006/66/EG
(Text av betydelse för EES)
KAPITEL I
Allmänna bestämmelser
Artikel 1
Innehåll och tillämpningsområde
När batterier som släpps ut på marknaden kan anses omfattas av fler än en kategori ska, vid tillämpningen av kapitel II, de anses omfattas av den kategori där de striktaste kraven tillämpas.
Denna förordning är inte tillämplig på batterier som ingår i eller som särskilt utformats för att ingå i
utrustning som används i samband med skydd av viktiga intressen som rör medlemsstaternas säkerhet, vapen, ammunition och krigsmateriel, med undantag av sådana produkter som inte är avsedda för specifikt militära ändamål, och
utrustning avsedd att sändas ut i rymden.
Artikel 2
Mål
Målen för denna förordning är att bidra till den inre marknadens effektiva funktion, och samtidigt förebygga och minska batteriers negativa miljöpåverkan och skydda miljön och människors hälsa genom att förebygga och minska de negativa effekterna av genereringen och hanteringen av batteriavfall.
Artikel 3
Definitioner
I denna förordning gäller följande definitioner:
batteri: varje anordning som levererar elektrisk energi som genereras genom direkt omvandling av kemisk energi, med intern eller extern lagring, och som består av en eller flera icke-laddningsbara eller laddningsbara battericeller, batterimoduler eller batteripack, och inbegriper batterier som har varit föremål för förberedelse för återanvändning, förberedelse för ändamålsändring eller ändamålsändring, eller återtillverkning.
batteripack: en uppsättning battericeller eller batterimoduler som är sammankopplade eller inkapslade i ett yttre hölje och som utgör en komplett enhet som inte är avsedd att brytas upp eller öppnas av slutanvändaren.
batterimodul: en uppsättning battericeller som är sammankopplade eller inkapslade i ett yttre hölje för att skydda cellerna mot yttre påverkan, och som är avsedd att användas antingen ensam eller i kombination med andra moduler.
battericell: den grundläggande funktionella enheten i ett batteri, bestående av elektroder, elektrolyt, behållare, poler och, i tillämpliga fall, separatorer, och som innehåller aktiva material vars reaktion generar elektrisk energi.
aktivt material: ett material som reagerar kemiskt och producerar elektrisk energi när battericellen laddar ur eller som lagrar elektrisk energi när batteriet laddas.
icke-laddningsbart batteri: ett batteri som inte utformats för elektrisk uppladdning.
laddningsbart batteri: ett batteri som utformats för elektrisk uppladdning.
batteri med extern lagring: ett batteri som är särskilt utformat så att energin lagras uteslutande i en eller flera anslutna externa anordningar.
bärbart batteri: ett batteri som är förseglat, väger högst 5 kg, inte är särskilt utformat för industriellt bruk och varken är ett elfordonsbatteri, ett batteri för lätta transportmedel eller ett startbatteri.
bärbart batteri för allmänt bruk: ett bärbart batteri, oavsett om det är laddningsbart eller inte, som särskilt utformats för att vara driftskompatibelt och som har ett av följande vanliga format: 4,5 volt (3R12), knappcell, D, C, AA, AAA, AAAA, A23, 9 volt (PP3).
batteri för lätta transportmedel: ett batteri som är förseglat, väger högst 25 kg och som särskilt utformats för att tillhandahålla elkraft för att driva hjulförsedda fordon som kan drivas enbart med en elmotor eller med en kombination av motor och mänsklig kraft, inbegripet typgodkända fordon i kategori L i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 ( 2 ), och som inte är ett elfordonsbatteri.
batteri för start, belysning och tändning eller startbatteri: ett batteri som särskilt utformats för att leverera elkraft för startmotor, belysning eller tändnings och som också kan användas för hjälp- eller reservfunktioner i fordon, andra transportmedel eller maskiner.
industribatteri: ett batteri som är särskilt utformat för industriellt bruk, avsett för industriellt bruk efter att ha varit föremål för förberedelse för ändamålsändring eller ändamålsändring, eller ett annat batteri med en vikt över 5 kg och som varken är elfordonsbatterier, batterier för lätta transportmedel eller startbatterier.
elfordonsbatteri: ett batteri som särskilt utformats för att tillhandahålla elkraft för att driva hybrid- eller elfordon i kategori L i enlighet med förordning (EU) nr 168/2013, med en vikt över 25 kg, eller ett batteri som särskilt utformats för att tillhandahålla elkraft för att driva hybrid- eller elfordon i kategori M, N eller O i enlighet med förordning (EU) 2018/858.
stationärt batterienergilagringssystem: ett industribatteri med intern lagring som är särskilt utformat för att lagra från och leverera elektrisk energi till nätet eller lagra och leverera elektrisk energi till slutanvändare, oberoende av var och av vem det används.
utsläppande på marknaden: tillhandahållande för första gången av ett batteri på unionsmarknaden.
tillhandahållande på marknaden: varje tillgängliggörande av ett batteri för distribution eller användning på unionsmarknaden inom ramen för kommersiell verksamhet, mot betalning eller kostnadsfritt.
ibruktagande: första användningen av ett batteri för avsett ändamål inom unionen, utan att det tidigare har släppts ut på marknaden.
batterimodell: en version av ett batteri där alla enheter har samma tekniska egenskaper som är relevanta för kraven i denna förordning gällande hållbarhet, säkerhet, etikettering, märkning och information, och samma modellbeteckning.
batteri som utgör en risk: ett batteri som kan inverka negativt på människors hälsa eller säkerhet, egendom eller miljön i en omfattning som går utöver vad som anses rimligt och godtagbart i förhållande till batteriets avsedda ändamål eller under normala eller rimligen förutsebara användningsförhållanden för det berörda batteriet, inbegripet användningstid och, i förekommande fall, krav som gäller batteriets ibruktagande, installation och underhåll.
koldioxidavtryck: summan av utsläpp och upptag av växthusgaser i ett produktsystem, uttryckt som koldioxidekvivalenter och baserat på en studie enligt metoden för produkters miljöavtryck (PEF) där miljöpåverkanskategorin för klimatförändring använts.
ekonomisk aktör: en tillverkare, ett behörigt ombud, en importör, en distributör eller en leverantör av distributionstjänster eller varje annan fysisk eller juridisk person som omfattas av skyldigheter avseende tillverkning, förberedelse för återanvändning, förberedelse för ändamålsändring eller ändamålsändring, eller återtillverkning, av batterier, utsläppande eller tillhandahållande av batterier på marknaden, inbegripet online, eller ibruktagande av batterier i enlighet med denna förordning.
oberoende aktör: en fysisk eller juridisk person som är oberoende av tillverkaren och producenten och som direkt eller indirekt är involverad i reparation, underhåll eller ändamålsändring av batterier, inbegripet avfallshanteringsaktörer, reparatörer, tillverkare eller distributörer av reparationsutrustning, verktyg eller reservdelar, samt utgivare av teknisk information, aktörer som erbjuder inspektions- och provningstjänster, aktörer som erbjuder utbildning för installatörer, tillverkare och reparatörer av utrustning för fordon som drivs på alternativa bränslen.
QR-kod: en maskinläsbar matriskod som länkar till information enligt kraven i denna förordning.
batterihanteringssystem: en elektronisk anordning som kontrollerar eller hanterar ett batteris elektriska och termiska funktioner i syfte att säkerställa batteriets säkerhet, prestanda och livslängd, hanterar och lagrar uppgifter om parametrarna för bestämning av batteriets hälsotillstånd och förväntade livslängd enligt bilaga VII och som kommunicerar med det fordon, det lätta transportmedel eller den apparat i vilken batteriet ingår, eller med en offentlig eller privat laddningsinfrastruktur.
apparat: elektrisk eller elektronisk utrustning enligt definitionen i artikel 3.1 a i direktiv 2012/19/EU som helt eller delvis drivs med ett batteri eller kan drivas med ett batteri.
laddningsstatus: batteriets tillgängliga energi uttryckt som en procentandel av dess nominella kapacitet enligt uppgift från tillverkaren.
hälsotillstånd: ett mått på det laddningsbara batteriets allmänna skick och dess förmåga att leverera den angivna prestandan, jämfört med dess ursprungliga skick.
förberedelse för återanvändning: förberedelse för återanvändning enligt definitionen i artikel 3.16 i direktiv 2008/98/EG.
förberedelse för ändamålsändring: varje åtgärd som innebär att förbrukat batteri eller delar därav förbereds så att det kan användas för ett nytt ändamål eller en annan tillämpning än vad det ursprungligen utformades för.
ändamålsändring: varje åtgärd som leder till att ett batteri, som inte är ett förbrukat batteri, eller delar därav används för ett annat ändamål eller en annan tillämpning än vad batteriet ursprungligen utformades för.
återtillverkning: varje teknisk åtgärd på ett begagnat batteri som innefattar demontering och utvärdering av alla dess battericeller och batterimoduler och användning av ett visst antal battericeller och batterimoduler, som är nya, begagnade eller återvunna från avfall, eller andra batterikomponenter för att återställa batteriets kapacitet till minst 90 % av den ursprungliga nominella kapaciteten, och där hälsotillståndet hos alla enskilda battericeller skiljer sig åt med högst 3 %, och som resulterar i att batteriet används för samma ändamål eller tillämpning som det ursprungligen utformades för.
tillverkare: en fysisk eller juridisk person som tillverkar ett batteri eller som låter utforma eller tillverka ett batteri och som saluför batteriet i eget namn eller under eget varumärke, eller som tar det i bruk för egen räkning.
teknisk specifikation: ett dokument i vilket det fastställs vilka tekniska krav som en produkt, process eller tjänst ska uppfylla.
harmoniserad standard: en standard enligt definitionen i artikel 2.1 c i förordning (EU) nr 1025/2012.
CE-märkning: märkning genom vilken en tillverkare visar att batteriet överensstämmer med tillämpliga krav i unionens harmoniseringslagstiftning i vilken det föreskrivs att märkningen ska anbringas.
ackreditering: ackreditering enligt definitionen i artikel 2.10 i förordning (EG) nr 765/2008.
nationellt ackrediteringsorgan: ett nationellt ackrediteringsorgan enligt definitionen i artikel 2.11 i förordning (EG) nr 765/2008.
bedömning av överensstämmelse: en process där det visas om kraven avseende hållbarhet, säkerhet, etikettering, information och tillbörlig aktsamhet enligt denna förordning har uppfyllts.
organ för bedömning av överensstämmelse: ett organ som utför bedömningar av överensstämmelse, inbegripet kalibrering, provning, certifiering och kontroll.
anmält organ: ett organ för bedömning av överensstämmelse som anmälts i enlighet med kapitel V.
tillbörlig aktsamhet avseende batterier: de skyldigheter som en ekonomisk aktör måste iaktta avseende ledningssystem, riskhantering, tredjepartsgranskning och kontroll av anmälda organ och utlämnande av information i syfte att identifiera, förebygga och hantera faktiska och potentiella sociala och miljömässiga risker i samband med anskaffning, bearbetning och handel med de råmaterial och sekundära råmaterial som krävs för att tillverka batterier, inbegripet leverantörer i kedjan och deras dotterbolag eller underentreprenörer.
dotterbolag: juridisk person genom vilken verksamheten i ett kontrollerat företag i den mening som avses i artikel 2.1 f i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG ( 3 ) utövas.
moderföretag: ett företag som kontrollerar ett eller flera dotterbolag.
konfliktdrabbade områden och högriskområden: konfliktdrabbade områden och högriskområden enligt definitionen i artikel 2 f i förordning (EU) 2017/821.
distansavtal: distansavtal enligt definitionen i artikel 2.7 i direktiv 2011/83/EU.
producent: varje tillverkare, importör eller distributör eller annan fysisk eller juridisk person som, oberoende av försäljningsmetod, inbegripet distansavtal, antingen
är etablerad i en medlemsstat och tillverkar batterier i eget namn eller under eget varumärke, eller låter utforma eller tillverka batterier och levererar dem för första gången i eget namn eller under eget varumärke, inbegripet sådana som ingår i apparater, lätta transportmedel eller andra fordon, inom denna medlemsstats territorium,
är etablerad i en medlemsstat och återförsäljer batterier inom denna medlemsstats territorium i eget namn eller under eget varumärke, inbegripet batterier tillverkade av andra som ingår i apparater, lätta transportmedel eller andra fordon på vilka dessa andra tillverkares namn eller varumärke inte visas.
är etablerad i en medlemsstat och levererar batterier yrkesmässigt för första gången i den medlemsstaten, inbegripet batterier som ingår i apparater, lätta transportmedel eller andra fordon, från en annan medlemsstat eller från ett tredjeland, eller
säljer batterier, inbegripet batterier som ingår i apparater, lätta transportmedel eller andra fordon, med hjälp av distansavtal direkt till slutanvändarna, oavsett om de är privata hushåll eller inte, i en medlemsstat och är etablerad i en annan medlemsstat eller i ett tredjeland.
behörigt ombud för utökat producentansvar: en fysisk eller juridisk person etablerad i en medlemsstat i vilken producenten släpper ut batterier på marknaden och som inte är densamma som den medlemsstat där producenten är etablerad, vilken utses av producenten i enlighet med artikel 8a.5 tredje stycket i direktiv 2008/98/EG för att fullgöra producentens skyldigheter enligt kapitel VIII i denna förordning.
producentansvarsorganisation: en juridisk person som finansiellt eller finansiellt och operativt organiserar fullgörandet av skyldigheter inom utökat producentansvar för flera producenters räkning.
förbrukade batterier: batterier som är att betrakta som avfall enligt definitionen i artikel 3.1 i direktiv 2008/98/EG.
batteritillverkningsavfall: de material eller föremål som kasseras under batteritillverkningsprocessen, som inte kan återanvändas som en integrerad del i samma process och som måste materialåtervinnas.
farligt ämne: ett ämne som klassificeras som farligt i enlighet med artikel 3 i förordning (EG) nr 1272/2008.
behandling: varje åtgärd som utförs på förbrukade batterier efter det att de lämnats till en anläggning för sortering, förberedelse för återanvändning, förberedelse för ändamålsändring, förberedelse för materialåtervinning eller materialåtervinning.
förberedelse för materialåtervinning: behandling av förbrukade batterier före en materialåtervinningsprocess, bland annat lagring, hantering och demontering av batteripack eller separering av fraktioner som inte ingår i själva batteriet.
insamlingsplats för frivillig insamling: varje icke-vinstdrivande, kommersiellt eller annat vinstdrivande företag eller offentligt organ som på eget initiativ deltar i separat insamling av förbrukade bärbara batterier och förbrukade batterier för lätta transportmedel som de själva eller andra slutanvändare har genererat innan de förbrukade batterierna överlämnas till producenter, till producentansvarsorganisationer eller till avfallshanteringsaktörer för efterföljande behandling.
avfallshanteringsaktör: varje fysisk eller juridisk person som yrkesmässigt utför separat insamling eller behandling av förbrukade batterier.
godkänd anläggning: en verksamhetsutövare som i enlighet med direktiv 2008/98/EG har tillstånd att behandla förbrukade batterier.
materialåtervinnare: varje fysisk eller juridisk person som utför materialåtervinning i en godkänd anläggning.
ett batteris livslängd: den period som börjar när ett batteri tillverkas och som slutar när batteriet blir avfall.
materialåtervinningsgrad: den kvot, uttryckt i procent, vilken fås när mängden utgående fraktioner som kan tillräknas som materialåtervunna divideras med mängden ingående fraktioner av förbrukade batterier, för en materialåtervinningsprocess.
unionens harmoniseringslagstiftning: unionslagstiftning som harmoniserar villkoren för saluföring av produkter.
nationell myndighet: godkännandemyndighet eller annan myndighet som, beträffande batterier, arbetar med och ansvarar för marknadskontroll i en medlemsstat.
behörigt ombud: varje fysisk eller juridisk person som är etablerad i unionen och som enligt en skriftlig fullmakt från en tillverkare ger ombudet rätt att i tillverkarens ställe utföra särskilda uppgifter, med beaktande av tillverkarens skyldigheter enligt kapitlen IV och VI.
importör: en fysisk eller juridisk person som är etablerad i unionen och som släpper ut ett batteri från ett tredjeland på marknaden.
distributör: en fysisk eller juridisk person i leveranskedjan, utöver tillverkaren eller importören, som tillhandahåller ett batteri på marknaden.
unik identitetsbeteckning: en unik teckensträng för identifiering av batterier som också möjliggör en webblänk till batteripasset.
onlineplattform: en onlineplattform enligt definitionen i artikel 3 i i förordning (EU) 2022/2065.
marknadsaktör: en marknadsaktör enligt definitionen i artikel 2.25 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/943 ( 4 ).
Utöver de definitioner som avses i punkt 1 gäller följande definitioner:
avfall, avfallsinnehavare, avfallshantering, förebyggande, insamling, separat insamling, system för utökat producentansvar, återanvändning och materialåtervinning som anges i artikel 3 i direktiv 2008/98/EG gälla.
marknadskontroll, marknadskontrollmyndighet, leverantör av distributionstjänster, korrigerande åtgärd, slutanvändare, återkallelse och tillbakadragande samt av risk i förhållande till kraven i kapitlen I, IV, VI, VII och IX och bilagorna V, VIII och XIII i den här förordningen, i artikel 3 i förordning (EU) 2019/1020 gäller.
oberoende aggregator och energilagring i artikel 2 i direktiv (EU) 2019/944 gäller.
Artikel 4
Fri rörlighet
Artikel 5
Hållbarhet, säkerhet, märkning och informationskrav för batterier
Batterier får endast släppas ut på marknaden eller tas i bruk om de uppfyller följande krav:
De hållbarhets- och säkerhetskrav som anges i artiklarna 6–10 och 12.
De märknings- och informationskrav som anges i kapitel III.
KAPITEL II
Hållbarhets- och säkerhetskrav
Artikel 6
Begränsningar för ämnen
Artikel 7
Koldioxidavtryck för elfordonsbatterier, laddningsbara industribatterier och batterier för lätta transportmedel
För elfordonsbatterier, laddningsbara industribatterier med en kapacitet på över 2 kWh och batterier för lätta transportmedel ska ten deklaration om koldioxidavtryck upprättas för varje batterimodell per tillverkningsanläggning, i enlighet med den genomförandeakt som avses i fjärde stycket och som ska innehålla åtminstone följande information:
administrativ information om tillverkaren,
information om batterimodellen,
information om batteritillverkningsanläggningens geografiska position,
batteriets koldioxidavtryck, beräknat som antal kg koldioxidekvivalenter per 1 kWh av den totala energi som batteriet levererar under sin förväntade livslängd,
uppgift om batteriets koldioxidavtryck differentierat enligt livscykelfas enligt beskrivningen i punkt 4 i bilaga II,
identifikationsnumret för batteriets EU-försäkran om överensstämmelse,
en webblänk som ger tillgång till en offentlig version av den undersökning som ligger till grund för de värden för koldioxidavtrycket som avses i leden d och e.
Deklarationen om koldioxidavtryck ska gälla från och med
den 18 februari 2025 eller 12 månader efter dagen för ikraftträdande av antingen den delegerade akt eller den genomförandeakt som avses i fjärde stycket a respektive b, beroende på vilket som infaller senast, för elfordonsbatterier,
den 18 februari 2026 eller 18 månader efter dagen för ikraftträdande av antingen den delegerade akt eller den genomförandeakt som avses i fjärde stycket a respektive b, beroende på vilket som infaller senast, för laddningsbara industribatterier, med undantag för sådana med uteslutande extern lagring,
den 18 augusti 2028 eller 18 månader efter dagen för ikraftträdandet av antingen den delegerade akt eller den genomförandeakt som avses i fjärde stycket a respektive b, beroende på vilket som infaller senast, för batterier för lätta transportmedel,
den 18 augusti 2030 eller 18 månader efter dagen för ikraftträdandet av antingen den delegerade akt eller den genomförandeakt som avses i fjärde stycket a respektive b, beroende på vilket som infaller senast, för laddningsbara industribatterier med extern lagring,
Deklarationen om koldioxidavtryck ska medfölja batteriet fram tills dess att den blir tillgänglig via den QR-kod som avses i artikel 13.6.
Kommissionen ska senast den 18 februari 2024 för elfordonsbatterier den 18 februari 2025 för laddningsbara industribatterier, med undantag för sådana med extern lagring, den 18 februari 2027 för batterier för lätta transportmedel och den 18 februari 2029 för industribatterier med extern lagring, anta
en delegerad akt i enlighet med artikel 89 för att komplettera denna förordning genom att fastställa den metod för beräkningen och granskningen av batteriets koldioxidavtryck som avses i första stycket d, i enlighet med de väsentliga delar som anges i bilaga II,
en genomförandeakt som fastställer formatet för den deklaration om koldioxidavtryck som avses i första stycket. Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 90.3.
För batterier som avses i första stycket ska den tekniska dokumentation som avses i bilaga VIII visa att det deklarerade koldioxidavtrycket och den tillhörande klassificeringen i en prestandaklass för koldioxidavtryck har beräknats i enlighet med den metod som anges i de delegerade akter som kommissionen har antagit enligt punkt 1 fjärde stycket a och fjärde stycket a i denna punkt.
Kravet på angivande av prestandaklass för koldioxidavtryck i första stycket ska tillämpas från och med
den 18 augusti 2026 eller 18 månader efter dagen för ikraftträdande av antingen den delegerade akt eller den genomförandeakt som avses i fjärde stycket a respektive b, beroende på vilket som infaller senast, för elfordonsbatterier,
den 18 augusti 2027 eller 18 månader efter dagen för ikraftträdande av antingen den delegerade akt eller den genomförandeakt som avses i fjärde stycket a respektive b, beroende på vilket som infaller senast, för laddningsbara industribatterier, med undantag för sådana med uteslutande extern lagring,
den 18 februari 2030 eller 18 månader efter dagen för ikraftträdande av antingen den delegerade akt eller den genomförandeakt som avses i fjärde stycket a respektive b, beroende på vilket som infaller senast, för batterier för lätta transportmedel,
den 18 februari 2032 eller 18 månader efter dagen för ikraftträdande av antingen den delegerade akt eller den genomförandeakt som avses i fjärde stycket a respektive b, beroende på vilket som infaller senast, för laddningsbara industribatterier med extern lagring.
Kommissionen ska senast den 18 februari 2025 för elfordonsbatterier den 18 augusti 2026 för laddningsbara industribatterier, med undantag för sådana med uteslutande extern lagring, den 18 augusti 2028 för batterier för lätta transportmedel och den 18 augusti 2030 för laddningsbara industribatterier med extern lagring, anta följande:
En delegerad akt i enlighet med artikel 89 med avseende på att komplettera denna förordning genom att fastställa de prestandaklasser för koldioxidavtryck som avses i första stycket. Vid utarbetandet av denna delegerade akt ska kommissionen beakta de villkor som anges i punkt 8 i bilaga II.
En genomförandeakt som fastställer formaten för den märkning som avses i första stycket och formatet för den deklaration om prestandaklass för koldioxidavtryck som avses i det stycket. Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 90.3.
Kommissionen ska, i enlighet med villkoren i punkt 8 i bilaga II, se över antalet prestandaklasser och tröskelvärdena mellan dem vart tredje år och i tillämpliga fall anta delegerade akter i enlighet med artikel 89 för att ändra antalet prestandaklasser och tröskelvärdena mellan dem så att de förblir representativa för verkligheten på marknaden och väntad utveckling på marknaden.
Kravet på angivande av ett högsta tröskelvärde för koldioxidavtryck under hela livscykeln i första stycket ska tillämpas från och med
den 18 februari 2028 eller 18 månader efter dagen för ikraftträdande av den delegerade akt som avses i tredje stycket, beroende på vilket som infaller senast, för elfordonsbatterier,
den 18 februari 2029 eller 18 månader efter dagen för ikraftträdande av den delegerade akt som avses i tredje stycket, beroende på vilket som infaller senast, för laddningsbara industribatterier, med undantag för sådana med uteslutande extern lagring,
den 18 augusti 2031 eller 18 månader efter dagen för ikraftträdande av den delegerade akt som avses i tredje stycket, beroende på vilket som infaller senast, för batterier för lätta transportmedel,
den 18 augusti 2033 eller 18 månader efter dagen för ikraftträdande av den delegerade akt som avses i tredje stycket, beroende på vilket som infaller senast, för laddningsbara industribatterier med extern lagring.
Kommissionen ska senast den 18 augusti 2026 för elfordonsbatterier den 18 februari 2028 för laddningsbara industribatterier, med undantag för sådana med extern lagring, den 18 februari 2030 för batterier för lätta transportmedel och den 18 februari 2032 för industribatterier med extern lagring, anta en delegerad akt i enlighet med artikel 89 med avseende på att komplettera denna förordning genom att fastställa det högsta tröskelvärde för koldioxidavtryck under hela livscykeln som avses i första stycket. Vid utarbetandet av denna delegerade akt ska kommissionen beakta de relevanta villkor som anges i punkt 9 i bilaga II.
Vid behov ska ett överskridande av det högsta tröskelvärdet för koldioxidavtryck under hela livscykeln leda till en omklassificering av de prestandaklasser för koldioxidavtryck som avses i punkt 2.
Artikel 8
Återvunnet innehåll i industribatterier, elfordonsbatterier, batterier för lätta transportmedel och startbatterier
Första stycket ska tillämpas från och med den 18 augusti 2033 på batterier för lätta transportmedel som innehåller kobolt, bly, litium eller nickel i aktiva material.
Senast den 18 augusti 2026 ska kommissionen anta en delegerad akt i enlighet med artikel 89 för att komplettera denna förordning genom att, för de batterier som avses i första och andra styckena, fastställa en metod för beräkning och kontroll av den från avfall återvunna procentandelen kobolt, litium eller nickel som ingår i aktiva material och som återvunnits från batteritillverkningsavfall eller konsumtionsavfall, och procentandelen bly som ingår i batteriet och som återvunnits från avfall, i de batterier som avses i första och andra stycket, samt formatet för dokumentationen.
Från och med den 18 augusti 2031 ska, för industribatterier med en kapacitet på mer än 2 kWh, med undantag för sådana med uteslutande extern lagring, elfordonsbatterier och startbatterier, vars aktiva material innehåller kobolt, bly, litium eller nickel, den tekniska dokumentation som avses i bilaga VIII visa att dessa batterier i aktiva material innehåller följande minimiprocentandel kobolt, litium eller nickel som återvunnits från batteritillverkningsavfall eller konsumtionsavfall, och minimiprocentandelen bly som ingår i batteriet och som återvunnits från avfall, för varje batterimodell per år och per tillverkningsanläggning:
16 % kobolt,
85 % bly,
6 % litium,
6 % nickel.
Från och med den 18 augusti 2036 ska, för industribatterier med en kapacitet på mer än 2 kWh, med undantag för sådana med uteslutande extern lagring, elfordonsbatterier, batterier för lätta transportmedel och startbatterier, vars aktiva material innehåller kobolt, bly, litium eller nickel, den tekniska dokumentation som avses i bilaga VIII visa att dessa batterier i aktiva material innehåller följande minimiprocentandel kobolt, litium eller nickel som återvunnits från batteritillverkningsavfall eller konsumtionsavfall, och minimiprocentandelen bly som ingår i batteriet och som återvunnits från avfall, för varje batterimodell per år och per tillverkningsanläggning:
26 % kobolt,
85 % bly,
12 % litium,
15 % nickel.
Om det är motiverat och lämpligt mot bakgrund av den bedömning som gjorts i enlighet med första stycket eller på grund av andra omfattande förändringar i batteriteknik som påverkar vilka materialtyper som återvinns, ska kommissionen senast den 18 augusti 2029 anta en delegerad akt i enlighet med artikel 89 med avseende på att ändra de mål som anges i punkterna 2 och 3.
Artikel 9
Prestanda- och hållbarhetskrav för bärbara batterier för allmänt bruk
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 89 med avseende på att ändra de minimivärden som aves i första stycket eller lägga till parametrar för elektrokemisk prestanda och hållbarhet till de som fastställs i bilaga III mot bakgrund av den tekniska och vetenskapliga utvecklingen.
Vid utarbetandet av den delegerade akt som avses i första stycket ska kommissionen beakta behovet av att minska miljöpåverkan av bärbara batterier för allmänt bruk under batteriernas livscykel, inbegripet genom att öka deras resurseffektivitet, och ska beakta relevanta internationella standarder och märkningssystem.
Kommissionen ska också säkerställa att bestämmelserna i den delegerade akt som avses i första stycket inte får någon betydande negativ inverkan på batteriernas säkerhet och funktion eller på de apparater, lätta transportmedel eller andra fordon i vilka batterierna ingår, på prisöverkomligheten och kostnaderna för slutanvändarna och på industrins konkurrenskraft.
Artikel 10
Prestanda- och hållbarhetskrav för laddningsbara industribatterier, batterier för lätta transportmedel och elfordonsbatteri
För batterier som avses i första stycket ska den tekniska dokumentation som avses i bilaga VIII innehålla en förklaring av de tekniska specifikationer, standarder och villkor som används för att mäta, beräkna eller uppskatta värdena för parametrarna för elektrokemisk prestanda och hållbarhet. Förklaringen ska också, som ett minimikrav, innehålla de uppgifter som anges i del B i bilaga IV.
Senast den 18 februari 2027 ska kommissionen anta en delegerad akt i enlighet med artikel 89 med avseende på att komplettera denna förordning genom att fastställa minimivärden för de parametrar för elektrokemisk prestanda och hållbarhet som anges i del A i bilaga IV och som batterier för lätta transportmedel ska uppnå.
Vid utarbetandet av de delegerade akter som avses i första och andra styckena ska kommissionen beakta behovet av att minska den miljöpåverkan som orsakas av laddningsbara industribatterier med en kapacitet på mer än 2 kWh, med undantag för sådana med uteslutande extern lagring, och av batterier för lätta transportmedel, under dessas livscykel och säkerställa att de krav som fastställs i de delegerade akterna inte får någon betydande negativ inverkan på batteriernas funktion eller på de apparater, lätta transportmedel eller andra fordon i vilka batterierna ingår, på prisöverkomligheten och industrins konkurrenskraft.
Artikel 11
Möjlighet att avlägsna och ersätta bärbara batterier och batterier för lätta transportmedel
Ett bärbart batteri ska anses vara lätt att avlägsna av slutanvändaren om det kan avlägsnas från en produkt med hjälp av kommersiellt tillgängliga verktyg, utan att det krävs användning av specialverktyg, såvida de inte tillhandahålls kostnadsfritt med produkten, eller märkesskyddade verktyg, värmeenergi eller lösningsmedel för att demontera produkten.
Varje fysisk eller juridisk person som på marknaden släpper ut produkter där det ingår bärbara batterier ska säkerställa att dessa produkter åtföljs av bruksanvisningar och säkerhetsföreskrifter om batteriernas användning, avlägsnande och ersättning. Dessa bruksanvisningar och säkerhetsföreskrifter ska göras permanent tillgängliga på en offentlig webbplats och vara lättbegripliga för slutanvändarna.
Denna punkt ska inte påverka tillämpningen av eventuella särskilda bestämmelser som säkerställer en högre skyddsnivå för miljön och människors hälsa i fråga om slutanvändarnas möjlighet att avlägsna och ersätta bärbara batterier och som fastställs i unionsrätten om elektrisk och elektronisk utrustning enligt definitionen i artikel 3.1 a i direktiv 2012/19/EU.
Genom undantag från punkt 1 får följande produkter där det ingår bärbara batterier utformas så att batteriet kan avlägsnas och ersättas endast av oberoende yrkesutövare:
Apparater särskilt utformade för att främst användas i en miljö som regelbundet innebär vattenstänk, strömmande vatten eller nedsänkning i vatten och som är avsedda att vara tvättbara eller sköljbara.
Medicintekniska produkter för yrkesmässig medicinsk bildteknik och radioterapi som avses i artikel 2.1 i förordning (EU) 2017/745 och medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik enligt definitionen i artikel 2.2 i rådets förordning (EU) 2017/746.
Det undantag som anges i led a i denna punkt ska enbart vara tillämpligt om sådant undantag är nödvändigt för att säkerställa användarens och apparatens säkerhet.
Artikel 12
Säkerheten hos stationära batterienergilagringssystem
Senast den 18 augusti 2024 ska den tekniska dokumentation som avses i bilaga VIII innehålla följande:
Belägg för att de stationära batterienergilagringssystemen överensstämmer med punkt 1 samt bevis för att de framgångsrikt har provats med avseende på de säkerhetsparametrar som fastställs i bilaga V, varvid moderna provningsmetoder ska ha använts. Säkerhetsparametrarna ska enbart tillämpas i den mån motsvarande fara föreligger för det stationära batterienergilagringssystemet i fråga när det används under de förhållanden som tillverkaren förutsett.
En bedömning av eventuella säkerhetsrisker i det stationära batterienergilagringssystemet, som inte behandlas i bilaga V.
Bevis för att de risker som avses i led b framgångsrikt har begränsats och provats; de modernaste provningsmetoderna ska ha använts för sådan provning.
Begränsningsanvisningar i sådana fall då de identifierade riskerna skulle kunna uppträda, till exempel en brand eller en explosion.
Den tekniska dokumentationen ska ses över om ett batteri är förberett för återanvändning, förberett för ändamålsändring, återtillverkat eller behandlat för ändamålsändring.
KAPITEL III
Etiketterings-, märknings- och informationskrav
Artikel 13
Etikettering och märkning av batterier
Symbolen för separat insamling ska täcka minst 3 % av ytan på batteriets största sida, upp till en storlek på högst 5 × 5 cm.
För cylinderformiga battericeller ska symbolen för separat insamling täcka minst 1,5 % av batteriets yta och ha en storlek på högst 5 × 5 cm.
Om symbolen för separat insamling på grund av batteriets storlek skulle bli mindre än 0,47 × 0,47 cm behöver batteriet inte märkas med denna symbol. I stället ska en symbol för separat insamling med en minsta storlek på 1 × 1 cm tryckas på förpackningen.
Den relevanta kemiska symbol som anger tungmetallhalten ska tryckas under symbolen för separat insamling, och den ska täcka en yta som motsvarar minst en fjärdedel av den symbolens storlek.
Från och med den 18 februari 2027 ska alla batterier märkas med en QR-kod i enlighet med del C i bilaga VI. QR-koden ska ge tillgång till följande:
För batterier för lätta transportmedel, industribatterier med en kapacitet på mer än 2 kWh och elfordonsbatterier, batteripasset i enlighet med artikel 77.
För andra batterier, den tillämpliga information som avses i punkterna 1–5 i denna artikel, den försäkran om överensstämmelse som avses i artikel 18, den rapport som avses i artikel 52.3 och den information om åtgärder för att motverka att batterier blir avfall och om hantering av förbrukade batterier som fastställs i artikel 74.1 a–f.
För startbatterier, den mängd kobolt, bly, litium eller nickel som återvunnits från avfall och som ingår i aktiva material i batteriet, beräknat i enlighet med artikel 8.
Denna information ska vara fullständig, aktuell och korrekt.
Artikel 14
Information om batteriers hälsotillstånd och förväntade livslängd
Skrivskyddad åtkomst till uppgifterna för de parametrar som anges i bilaga VII via batterihanteringssystemet enligt punkt 1 ska, samtidigt som batteritillverkares immateriella rättigheter respekteras, ges på icke-diskriminerande villkor till den fysiska eller juridiska person som lagligen har köpt batteriet, inbegripet oberoende aktörer eller avfallshanteringsaktörer eller till en tredje part som agerar på dessas vägnar, oavsett när, i syfte att
göra batteriet tillgängligt för oberoende aggregatorer eller marknadsaktörer genom energilagring,
utvärdera batteriets restvärde eller återstående livslängd och kapacitet för fortsatt användning, på grundval av en bedömning av batteriets hälsotillstånd,
underlätta förberedelse för återanvändning, förberedelse för ändamålsändring eller ändamålsändring, eller återtillverkning, av batteriet.
KAPITEL IV
Batteriers överensstämmelse
Artikel 15
Presumtion om överensstämmelse för batterier
Artikel 16
Gemensamma specifikationer
I undantagsfall får kommissionen anta genomförandeakter med avseende på att fastställa gemensamma specifikationer för de krav som anges i artiklarna 9, 10, 12, 13, 14 och 78 eller för de provningar som avses i artikel 15.1, om
dessa krav eller provningar inte omfattas av harmoniserade standarder eller delar av dem, till vilka hänvisningar har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning,
kommissionen har begärt att en eller flera europeiska standardiseringsorganisationer tar fram en harmoniserad standard för dessa krav eller provningar, och
minst ett av följande villkor är uppfyllda:
Kommissionens begäran har inte godtagits av någon av de europeiska standardiseringsorganisationerna.
Kommissionen lägger märke till otillbörliga förseningar i antagandet av de begärda harmoniserade standarderna.
En europeisk standardiseringsorganisation har utfärdat en standard som inte fullt ut motsvarar kommissionens begäran.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 90.3.
När kommissionen utarbetar utkastet till genomförandeakt om fastställande av de gemensamma specifikationerna ska den beakta synpunkterna från relevanta organ eller expertgruppen och ska vederbörligen samråda med alla berörda aktörer.
Artikel 17
Förfaranden för bedömning av överensstämmelse
Bedömningen av batteriers överensstämmelse med kraven i artiklarna 6, 9, 10, 12, 13 och 14 ska utföras i enlighet med ett av följande förfaranden:
För serietillverkade batterier:
”Modul A – Intern tillverkningskontroll”, enligt del A i bilaga VIII, eller
”Modul D1 – Kvalitetssäkring av produktionsprocessen”, enligt del B i bilaga VIII.
För icke serietillverkade batterier:
”Modul A – Intern tillverkningskontroll”, enligt del A i bilaga VIII, eller
”Modul G – Överensstämmelse som grundar sig på kontroll av enskilda produkter”, enligt del C i bilaga VIII.
Bedömningen av batteriers överensstämmelse med kraven i artiklarna 7 och 8 ska utföras i enlighet med ett av följande förfaranden:
”Modul D1 – Kvalitetssäkring av produktionsprocessen”, enligt del B i bilaga VIII, för serietillverkade batterier, eller
”Modul G – Överensstämmelse som grundar sig på kontroll av enskilda produkter”, enligt del C i bilaga VIII, för icke serietillverkade batterier.
Artikel 18
EU-försäkran om överensstämmelse
Artikel 19
Allmänna principer för CE-märkning
CE-märkningen ska omfattas av de allmänna principer som fastställs i artikel 30 i förordning (EG) nr 765/2008.
Artikel 20
Regler och villkor för anbringande av CE-märkning
KAPITEL V
Anmälan av organ för bedömning av överensstämmelse
Artikel 21
Anmälan
Medlemsstaterna ska till kommissionen och övriga medlemsstater anmäla de organ för bedömning av överensstämmelse som fått i uppdrag att utföra bedömningar av överensstämmelse i enlighet med denna förordning.
Artikel 22
Anmälande myndigheter
Artikel 23
Krav på anmälande myndigheter
Artikel 24
Informationsskyldighet om anmälande myndigheter
Medlemsstaterna ska informera kommissionen om sina förfaranden för bedömning och anmälan av organ för bedömning av överensstämmelse och för övervakning av anmälda organ samt om eventuella ändringar av förfarandena.
Kommissionen ska offentliggöra denna information.
Artikel 25
Krav avseende anmälda organ
Ett organ för bedömning av överensstämmelse, dess högsta ledning och den personal som ansvarar för att utföra bedömningen av överensstämmelse får inte vara direkt inblandade i utformningen, tillverkningen, saluföringen, importen, distributionen, installationen, användningen eller underhållet av batterierna, och får inte heller företräda de parter som bedriver sådan verksamhet. De får inte delta i någon verksamhet som skulle kunna påverka deras objektivitet och deras integritet i samband med den bedömning av överensstämmelse för vilken de har anmälts. Detta ska framför allt gälla konsulttjänster.
Ett organ för bedömning av överensstämmelse ska säkerställa att dess moder- eller dotterbolags eller underentreprenörers verksamhet inte påverkar konfidentialiteten, objektiviteten eller opartiskheten i organets bedömningar av överensstämmelse.
Vid alla tidpunkter och för varje förfarande för bedömning av överensstämmelse i enlighet med bilaga VIII, regelbundna revisioner i enlighet med artikel 48.2 och tredjepartsgranskningar i enlighet med artikel 51 och för varje batterikategori för vilken det har anmälts ska organet för bedömning av överensstämmelse ha följande till sitt förfogande:
Erforderlig personal med teknisk kunskap och tillräcklig och lämplig erfarenhet för att kunna utföra de uppgifter som ingår i bedömningen av överensstämmelse.
Erforderliga beskrivningar av de förfaranden i enlighet med vilka bedömningarna av överensstämmelse utförs, vilka ska säkerställa insyn och göra det möjligt att reproducera förfarandena.
Lämpliga rutiner och förfaranden för att skilja mellan de uppgifter som organet utför i sin egenskap av anmält organ och andra uppgifter.
Erforderliga förfaranden för utförandet av de uppgifter som ingår i bedömningen av överensstämmelse, som tar vederbörlig hänsyn till ett företags storlek, bransch och struktur, den berörda batteriteknikens komplexitet och eventuell massproduktion eller serietillverkning.
Ett organ för bedömning av överensstämmelse ska ha de medel som krävs för att på lämpligt sätt kunna utföra de tekniska och administrativa uppgifter som ingår i dess bedömning av överensstämmelse och ska ha tillgång till all information, provningsutrustning eller alla provningsanläggningar som behövs. Detta ska inbegripa inrättande och övervakning av interna förfaranden, allmänna riktlinjer, uppförandekoder eller andra interna regler, avdelning av personal till särskilda uppgifter och beslut om bedömning av överensstämmelse, utan att detta delegeras till en underentreprenör eller ett dotterbolag.
Den personal som ansvarar för att utföra bedömningen av överensstämmelse ska ha
fullgod teknisk och yrkesinriktad utbildning som täcker all slags bedömning av överensstämmelse för vilken organet för bedömning av överensstämmelse har anmälts,
tillfredsställande kunskap om kraven för de bedömningar som den gör och befogenhet att utföra dessa bedömningar,
lämplig kännedom och insikt om de krav och skyldigheter som anges i artiklarna 6–10, 12, 13, 14 och 48–52, de tillämpliga harmoniserade standarder som avses i artikel 15 och de gemensamma specifikationer som avses i artikel 16 samt de relevanta bestämmelserna i unionens harmoniseringslagstiftning och i nationell rätt, och
förmåga att upprätta intyg, protokoll och rapporter som visar att bedömningarna av överensstämmelse har utförts.
Ersättningen till den högsta ledningen och den personal som ansvarar för bedömningen av överensstämmelse får inte vara beroende av hur många bedömningar av överensstämmelse som görs eller resultaten av bedömningarna.
Artikel 26
Presumtion om överensstämmelse för anmälda organ
För ett organ för bedömning av överensstämmelse som kan visa att det uppfyller kriterierna i de relevanta harmoniserade standarderna eller delar av dem till vilka hänvisningar har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning ska en presumtion om överensstämmelse med kraven i artikel 25 gälla, i den mån dessa krav omfattas av de tillämpliga harmoniserade standarderna.
Artikel 27
Dotterbolag och underentreprenörer till anmälda organ
Artikel 28
Ansökan om anmälan
Artikel 29
Anmälningsförfarande
Artikel 30
Identifikationsnummer och förteckningar över anmälda organ
Artikel 31
Ändringar i anmälan
Artikel 32
Ifrågasättande av de anmälda organens kompetens
Artikel 33
De anmälda organens operativa skyldigheter
Artikel 34
Överklagande av de anmälda organens beslut
Medlemsstaterna ska säkerställa att det finns ett förfarande för överklagande av de anmälda organens beslut.
Artikel 35
De anmälda organens informationsskyldighet
Ett anmält organ ska informera den anmälande myndigheten om följande:
Avslag, begränsning, tillfälligt upphävande eller återkallelse av intyg om överensstämmelse eller beslut om godkännande.
Omständigheter som inverkar på omfattningen av eller villkoren för anmälan.
Varje begäran från marknadskontrollmyndigheterna om information om det anmälda organets bedömningar av överensstämmelse.
På begäran, information om alla bedömningar av överensstämmelse som gjorts inom ramen för anmälan och om all annan verksamhet, inklusive gränsöverskridande verksamhet och underentreprenad.
Ett anmält organ ska ge de andra anmälda organ, som utför liknande bedömningar av överensstämmelse avseende samma batterikategorier, relevant information om frågor som rör
negativa och, på begäran, positiva bedömningar av överensstämmelse, och
begränsning, tillfälligt upphävande eller återkallelse av ett beslut om godkännande.
Artikel 36
Utbyte av erfarenheter och god praxis
Kommissionen ska se till att det förekommer utbyte av erfarenheter och god praxis mellan de myndigheter i medlemsstaterna som ansvarar för riktlinjerna för anmälan.
Artikel 37
Samordning av anmälda organ
Kommissionen ska säkerställa att lämplig samordning och lämpligt samarbete mellan de anmälda organen införs och bedrivs på ett tillfredsställande sätt genom en sektorsspecifik samordningsgrupp av anmälda organ.
Anmälda organ ska delta i den sektorsspecifika samordningsgruppens arbete direkt eller genom utsedda representanter.
KAPITEL VI
Andra skyldigheter för ekonomiska aktörer än skyldigheterna i kapitlen VII och VIII
Artikel 38
Tillverkares skyldigheter
När ett batteri släpps ut på marknaden eller när det tas i bruk, även för tillverkarens eget bruk, ska tillverkaren säkerställa att batteriet
har utformats och tillverkats i enlighet med artiklarna 6–10 och artiklarna 12 och 14, och åtföljs av tydliga, lättbegripliga och läsliga bruksanvisningar och säkerhetsföreskrifter på ett eller flera språk som lätt kan förstås av slutanvändare, i enlighet med vad som fastställs av den medlemsstat på vars marknad batteriet släpps ut eller tas i bruk, och
är märkt och etiketterad i enlighet med artikel 13.
Artikel 39
Skyldigheter för leverantörer av battericeller och batterimoduler
Leverantörer av battericeller och batterimoduler ska vid leverans av battericeller och batterimoduler till en tillverkare tillhandahålla den information och dokumentation som krävs för att uppfylla kraven i denna förordning. Den informationen och dokumentationen ska lämnas kostnadsfritt.
Artikel 40
De behöriga ombudens skyldigheter
Det behöriga ombudets fullmakt ska endast vara giltig om det behöriga ombudet har gett sitt skriftliga godkännande.
Ett behörigt ombud ska utföra de uppgifter som anges i fullmakten från tillverkaren. Det behöriga ombudet ska ha lämpliga resurser för att kunna utföra de uppgifter som anges i fullmakten. Det behöriga ombudet ska på begäran lämna en kopia av fullmakten till marknadskontrollmyndigheten, på ett unionsspråk som fastställs av den myndigheten. Fullmakten ska omfatta minst följande uppgifter:
Bevara EU-försäkran om överensstämmelse, den tekniska dokumentationen, den granskningsrapport och det beslut om godkännande som avses i artikel 51.2, samt de revisionsrapporter som avses i artikel 48.2, för att kunna uppvisa dessa dokument för nationella myndigheter i tio år efter det att batteriet har släppts ut på marknaden eller tagits i bruk.
På motiverad begäran av en nationell myndighet ge den myndigheten all information och dokumentation som behövs för att visa att batteriet överensstämmer med kraven. Denna information och dokumentation ska lämnas i elektronisk form och på begäran i pappersform.
På de nationella myndigheternas begäran samarbeta med dem om åtgärder som vidtas för att undanröja riskerna med de batterier som omfattas av det behöriga ombudets fullmakt.
Artikel 41
Importörers skyldigheter
Innan importörer släpper ut ett batteri på marknaden ska de kontrollera att
den EU-försäkran om överensstämmelse och den tekniska dokumentation som avses i bilaga VIII har upprättats och att tillverkaren har genomfört det förfarande för bedömning av överensstämmelse som avses i artikel 17,
batteriet är försett med CE-märkning enligt artikel 19 och är märkt och etiketterad i enlighet med artikel 13,
batteriet åtföljs av de dokument som krävs enligt artiklarna 6–10 och 12, 13 och 14 och av bruksanvisningar och säkerhetsföreskrifter på ett eller flera språk som lätt kan förstås av slutanvändare, i enlighet med vad som fastställs av den medlemsstat på vars marknad batteriet tillhandahålls, och att
tillverkaren har uppfyllt kraven i artikel 38.6 och 38.7.
Om en importör anser eller har skäl att tro att ett batteri inte överensstämmer med artiklarna 6–10 och 12, 13 och 14, får importören inte släppa ut batteriet på marknaden förrän det överensstämmer med kraven. Om batteriet utgör en risk ska importören dessutom informera tillverkaren och marknadskontrollmyndigheterna om detta och lämna detaljerade uppgifter om den bristande överensstämmelsen och de korrigerande åtgärder som vidtagits.
Artikel 42
Distributörers skyldigheter
Innan distributörer tillhandahåller ett batteri på marknaden ska de kontrollera att
producenten är registrerad i det producentregister som avses i artikel 55,
batteriet är försett med CE-märkning enligt artikel 19 och är märkt och etiketterade i enlighet med artikel 13,
batteriet åtföljs av de dokument som krävs enligt artiklarna 6–10 och 12, 13 och 14 och av bruksanvisningar och säkerhetsföreskrifter på ett eller flera språk som lätt kan förstås av slutanvändare, i enlighet med vad som fastställs av den medlemsstat där batteriet ska tillhandahållas på marknaden eller tas i bruk, och
tillverkaren och importören har uppfyllt kraven i artikel 38.6 och 38.7 respektive i artikel 41.3.
Artikel 43
Skyldigheter för leverantörer av distributionstjänster
Leverantörer av distributionstjänster ska för de batterier som de hanterar säkerställa att villkoren under lagring, förpackning, adressering och avsändning inte äventyrar batteriernas överensstämmelse med artiklarna 6–10 och 12, 13 och 14.
Utan att det påverkar de skyldigheter för relevanta ekonomiska aktörer som fastställs i detta kapitel ska leverantörer av distributionstjänster, utöver vad som krävs enligt första stycket, utföra de uppgifter som fastställs i artikel 40.3 c och 40.4.
Artikel 44
Tillfällen då importörer och distributörer ska ha samma skyldigheter som tillverkare
En importör eller en distributör ska vid tillämpningen av denna förordning anses vara tillverkare och ha samma skyldigheter som en tillverkare har enligt artikel 38, om något av följande gäller:
Ett batteri släpps ut på marknaden eller tas i bruk under importörens eller distributörens eget namn eller varumärke.
Ett batteri som redan släppts ut på marknaden eller tagits i bruk ändras av importören eller distributören på ett sådant sätt att överensstämmelsen med de relevanta kraven i denna förordning skulle kunna påverkas.
Syftet med ett batteri som redan släppts ut på marknaden eller tagits i bruk ändras av importören eller distributören.
Artikel 45
Skyldigheter för ekonomiska aktörer som släpper ut på marknaden eller tar i bruk batterier som har varit föremål för förberedelse för återanvändning, förberedelse för ändamålsändring, ändamålsändring, eller återtillverkning
Artikel 46
Identifiering av ekonomiska aktörer
På begäran av en nationell myndighet ska ekonomiska aktörer tillhandahålla marknadskontrollmyndigheterna följande information:
Identitetsuppgifter för alla ekonomiska aktörer som har levererat ett batteri till dem.
Identitetsuppgifter för alla ekonomiska aktörer till vilka de har levererat ett batteri samt uppgift om kvantiteter och exakta batterimodeller.
KAPITEL VII
Skyldigheter för ekonomiska aktörer vad avser policyer för tillbörlig aktsamhet avseende batterier
Artikel 47
Tillämpningsområde för detta kapitel
Detta kapitel ska inte tillämpas på ekonomiska aktörer som hade en nettoomsättning på mindre än 40 miljoner EUR under det räkenskapsår som föregick det senaste räkenskapsåret och som inte ingår i en företagsgrupp, bestående av moderföretag och dotterföretag, som på gruppnivå överstiger gränsvärdet 40 miljoner EUR.
Detta kapitel ska inte tillämpas på ekonomiska aktörer som på marknaden släpper ut batterier som har varit föremål för förberedelse för återanvändning, förberedelse för ändamålsändring eller ändamålsändring, eller återtillverkning, eller tar sådana batterier i drift, om dessa batterier redan hade släppts ut på marknaden eller tagits i bruk innan de blev föremål för en sådan åtgärd.
Detta kapitel tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av unionsrättens bestämmelser om skyldigheter avseende tillbörlig aktsamhet när det gäller mineraler och metaller med ursprung i konfliktdrabbade områden och högriskområden.
Artikel 48
Policyer för tillbörlig aktsamhet avseende batterier
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 89 för att
ändra förteckningen över råmaterial i punkt 1 i bilaga X och riskkategorier i punkt 2 i bilaga X mot bakgrund av den tekniska och vetenskapliga utvecklingen inom batteritillverkning och batterikemi och ändringar av förordning (EU) 2017/821,
ändra förteckningen över internationella instrument i punkt 3 i bilaga X i enlighet med utvecklingen inom relevanta internationella forum när det gäller standarder avseende policyer för tillbörlig aktsamhet och skyddet av miljön och av sociala rättigheter,
ändra de skyldigheter för ekonomiska aktörer enligt punkt 1 i denna artikel som anges i artiklarna 49 och 50 mot bakgrund av ändringar av förordning (EU) 2017/821 och ändra förteckningen över internationellt erkända instrument för tillbörlig aktsamhet i punkt 4 i bilaga X.
Artikel 49
Den ekonomiska aktörens ledningssystem
Varje ekonomisk aktör som avses i artikel 48.1 ska
anta en företagsstrategi för tillbörlig aktsamhet avseende batterier, när det gäller råmaterial som förtecknas i punkt 1 i bilaga X och tillhörande sociala och miljömässiga riskkategorier som förtecknas i punkt 2 i bilaga X, och tydligt informera leverantörer och allmänheten om denna,
i sin policy för tillbörlig aktsamhet avseende batterier införliva standarder som är förenliga med de standarder som fastställs i de internationellt erkända instrumenten för tillbörlig aktsamhet som förtecknas i punkt 4 i bilaga X,
organisera sitt interna ledningssystem så att det stöder policyn för tillbörlig aktsamhet avseende batterier genom att göra sin högsta ledning ansvarig för att övervaka policyn för tillbörlig aktsamhet samt upprätthålla register över det systemet i minst tio år,
inrätta och driva ett system för kontroll av och insyn avseende leveranskedjan, inbegripet ett ursprungskedje- eller spårbarhetssystem, för identifiering av aktörer i tidigare led i leveranskedjan.
införliva sin policy för tillbörlig aktsamhet avseende batterier i avtal och överenskommelser med leverantörer, inbegripet i riskhanteringsåtgärder,
inrätta ett varningsförfarande, inbegripet ett system för att på ett tidigt stadium öka medvetenheten om risker och en mekanism för gottgörelse, eller se till att sådana inrättas genom samarbete med andra ekonomiska aktörer eller organisationer, eller genom att underlätta möjligheten att vända sig till en extern expert eller ett externt organ, såsom en ombudsman; dessa förfaranden ska bygga på FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter.
Till stöd för det system som avses i punkt 1 d ska det finnas dokumentation som innehåller åtminstone följande information:
En beskrivning av råmaterialet, inklusive handelsnamn och typ.
Namnet och adressen för den leverantör som levererade råmaterialet i batterierna till den ekonomiska aktör som släpper ut batteriet som innehåller det aktuella råmaterialet på marknaden.
Uppgift om råmaterialets ursprungsland och om vilka marknadstransaktioner som ägt rum från det att råmaterialet utvanns till det att det levererades till den direkta leverantören till den ekonomiska aktör som släpper ut batteriet på marknaden.
Uppgift om mängden råmaterial som ingår i batteriet som släpps ut på marknaden, uttryckt i procent eller vikt.
Rapporter från de tredjepartsgranskningar utfärdats av ett anmält organ avseende leverantörerna som avses i artikel 50.3.
Om de rapporter som avses i led e inte finns tillgängliga och om råmaterialet har sitt ursprung i konfliktdrabbade områden och högriskområden: ytterligare information i enlighet med de särskilda rekommendationerna för ekonomiska aktörer i tidigare led, enligt OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet för ansvarsfulla leveranskedjor för mineraler från konfliktdrabbade områden och högriskområden såsom, i förekommande fall, ursprungsgruvan, platser där råmaterialet konsoliderats, handlats eller bearbetats samt skatter, avgifter och provisioner som betalats.
De rapporter från tredjepartsgranskningar som avses i första stycket led e ska göras tillgängliga av leverantörer som avses i artikel 50.3 för aktörer i senare led i leveranskedjan.
Artikel 50
Riskhanteringsskyldigheter
Den ekonomiska aktör som avses i artikel 48.1 ska
identifiera och bedöma risken för negativa effekter i sin leveranskedja i relation till de riskkategorier som förtecknas i punkt 2 i bilaga X som en del av sin hanteringsplan, inbegripet på grundval av de uppgifter som ska tillhandahållas i enlighet med artikel 49 och all annan relevant information som antingen är allmänt tillgänglig eller tillhandahålls av berörda parter, med hänvisning till sin policy för tillbörlig aktsamhet,
utarbeta och genomföra en strategi för hantering av de identifierade riskerna i syfte att motverka, mildra eller på annat sätt åtgärda negativa effekter genom att
rapportera resultaten av dess riskbedömning till sin högsta ledningsnivå som gjorts ansvarig i enlighet med artikel 49.1 c,
anta åtgärder för riskhantering som överensstämmer med de internationellt erkända instrument för tillbörlig aktsamhet som förtecknas i punkt 4 i bilaga X, och därvid ta hänsyn till i vilken mån dessa kan påverka, och vid behov sätta press på de leverantörer inbegripet deras dotterbolag och underleverantörer som mest effektivt kan förhindra eller reducera den identifierade risken,
utarbeta och genomföra en riskhanteringsplan, övervaka och spåra riskreduceringsinsatser, rapportera tillbaka till sin högsta ledning som gjorts ansvarig i enlighet med artikel 49.1 c och fatta beslut om att tillfälligt eller permanent avbryta kontakterna med en leverantör eller dess dotterbolag eller underleverantör efter misslyckade försök till riskreducering, baserat på relevanta avtal och överenskommelser enligt artikel 49.1 e,
vidta ytterligare lägesbedömningar och riskbedömningar för risker som behöver reduceras eller efter det att omständigheterna har förändrats.
Artikel 51
Tredjepartsgranskningar av policyer för tillbörlig aktsamhet avseende batterier
Det anmälda organet ska utföra en tredjepartsgranskning. Sådan tredjepartsgranskning ska
omfatta alla verksamheter, processer och system som ekonomiska aktörer använder för att uppfylla kraven på tillbörlig aktsamhet i enlighet med artiklarna 49, 50 och 52,
ha som mål att fastställa att förfarandena för tillbörlig aktsamhet hos ekonomiska aktörer som släpper ut batterier på marknaden överensstämmer med kraven i enlighet med artiklarna 49, 50 och 52,
i relevanta fall omfatta kontroller av företag och insamling av uppgifter från berörda parter,
ange områden där ekonomiska aktörer som släpper ut batterier på marknaden kan förbättra sina förfaranden för tillbörlig aktsamhet,
iaktta de revisionsprinciper om oberoende, kompetens och ansvarighet som anges i OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet för ansvarsfulla leveranskedjor för mineraler från konfliktdrabbade områden och högriskområden.
Artikel 52
Utlämnande av uppgifter om policyer för tillbörlig aktsamhet avseende batterier
Artikel 53
Erkännande av system för tillbörlig aktsamhet
När kommissionen fattar ett beslut om erkännande av ett system för tillbörlig aktsamhet ska den beakta de olika branschmetoder som omfattas av systemet och det riskbaserade tillvägagångssätt och de metoder som används inom ramen för systemet för att identifiera risker.
KAPITEL VIII
Hantering av förbrukade batterier
Artikel 54
Behörig myndighet
Medlemsstaterna ska fastställa närmare bestämmelser för hur den behöriga myndigheten eller de behöriga myndigheterna ska organisera och utföra sitt arbete, inbegripet vad gäller administrativa regler och förfaranderegler, för
att producenter registreras i enlighet med artikel 55,
att producenter och producentansvarsorganisationerna godkänns i enlighet med artikel 58,
att genomförandet av skyldigheterna avseende utökat producentansvar i enlighet med artikel 57 övervakas,
att det samlas in uppgifter om batterier och förbrukade batterier i enlighet med artikel 75, och
att information görs tillgänglig i enlighet med artikel 76.
Artikel 55
Producentregister
Producenter ska lämna in ansökan om registrering via ett elektroniskt databehandlingssystem i enlighet med punkt 9 a i denna artikel.
Producenter ska endast tillhandahålla batterier, inbegripet sådana som ingår i apparater, lätta transportmedel eller andra fordon, på marknaden i en medlemsstat om de eller, i fall av bemyndigande, deras behöriga ombud för utökat producentansvar är registrerade i den medlemsstaten.
Ansökan om registrering ska omfatta följande uppgifter:
Producentens namn, eventuella varumärken som producenten använder i medlemsstaten, och adress, inklusive postnummer och ort, gatuadress, land, telefonnummer, i förekommande fall, webb- och e-postadress, med uppgift om en enda kontaktpunkt.
Producentens nationella identifieringskod, inbegripet handelsregisternummer eller motsvarande officiellt registreringsnummer, samt det europeiska eller nationella skatteregistreringsnumret.
Den eller de kategorier av batterier som producenten avser att tillhandahålla på marknaden för första gången inom en medlemsstats territorium, dvs. bärbara batterier, industribatterier, batterier för lätta transportmedel, elfordonsbatterier och startbatterier, samt kemisk sammansättning.
Information om hur producenten uppfyller sina skyldigheter enligt artikel 56 och kraven enligt artiklarna 59, 60 respektive 61.
För bärbara batterier och batterier för lätta transportmedel ska kraven i led d uppfyllas genom att följande tillhandahålls:
För startbatterier, industribatterier och elfordonsbatterier ska kraven i led d uppfyllas genom att följande tillhandahålls:
en försäkran från producenten eller, i tillämpliga fall, det behöriga ombudet för utökat producentansvar eller den producentansvarsorganisation som har utsetts i enlighet med artikel 57.1, om att de lämnade uppgifterna är sanningsenliga.
Där skyldigheter enligt denna artikel fullgörs på producentens vägnar av ett behörigt ombud för utökat producentansvar som företräder fler än en producent, ska det behöriga ombudet, utöver den information som krävs enligt punkt 3, tillhandahålla namn och kontaktuppgifter för varje företrädd producent separat.
Den behöriga myndigheten ska
på sin webbplats tillgängliggöra information om ansökningsprocessen via ett elektroniskt databehandlingssystem,
ta emot registreringar och tilldela ett registreringsnummer inom högst 12 veckor från den tidpunkt då all information som krävs enligt punkterna 2 och 3 har lämnats in,
Den behöriga myndigheten får
fastställa närmare bestämmelser om kraven och förfarandet för registrering, utan att lägga till materiella krav utöver dem som fastställs i punkterna 2 och 3,
ta ut kostnadsbaserade och proportionella avgifter från producenter för behandlingen av de ansökningar som avses i punkt 2.
Den behöriga myndigheten ska återkalla producentens registrering om producenten har upphört att existera.
Artikel 56
Utökat producentansvar
De ekonomiska bidrag som producenten ska betala ska täcka följande kostnader för de produkter som producenten gör tillgängliga på marknaden i den berörda medlemsstaten:
Kostnaderna för separat insamling av förbrukade batterier och deras efterföljande transport och behandling, med beaktande av intäkter från förberedelse för återanvändning eller förberedelse för ändamålsändring eller till följd av värdet av sekundära råmaterial från återvinning av förbrukade batterier.
Kostnaderna för att göra en plockanalys av insamlat blandat kommunalt avfall i enlighet med artikel 69.5.
Kostnaderna för tillhandahållande av information om åtgärder för att förebygga att batterier blir avfall och om hantering av förbrukade batterier i enlighet med artikel 74.
Kostnaderna för uppgifts och rapportering till de behöriga myndigheterna i enlighet med artikel 75.
Om ett batteri som avses i punkt 2 omfattas av mer än ett utökat producentansvar, ska den första producent som gör batteriet tillgängligt på marknaden inte bära ytterligare kostnader på grund av en sådan mekanism för kostnadsfördelning.
Kommissionen ska underlätta utbytet av information och bästa praxis mellan medlemsstaterna avseende sådana mekanismer för kostnadsfördelning.
Artikel 57
Producentansvarsorganisationer
Vid kollektivt fullgörande av skyldigheter avseende utökat producentansvar ska producentansvarsorganisationerna säkerställa likabehandling av producenter, oavsett deras ursprung eller storlek, utan att en oproportionell börda läggs på producenter av små mängder batterier, inbegripet små och medelstora företag. De ska även säkerställa att de ekonomiska bidrag som producenter betalar till dem
anpassas i enlighet med artikel 8a.4 b i direktiv 2008/98/EG och som ett minimum efter batterikategori och batteriteknik och, om det är lämpligt, med hänsyn till laddningsbarheten, andelen återvunnet innehåll vid batteritillverkning och det faktum att batterierna varit föremål för förberedelse för återanvändning, förberedelse för ändamålsändring, ändamålsändring, eller återtillverkning, samt deras koldioxidavtryck,
anpassas för att ta hänsyn till eventuella intäkter som erhållits av producentansvarsorganisationerna från förberedelse för återanvändning eller förberedelse för ändamålsändring eller till följd av värdet av sekundära råmaterial från återvunna förbrukade batterier,
Artikel 58
Godkännande av fullgörande av skyldigheter avseende utökat producentansvar
Godkännande ska beviljas endast om det kan påvisas
att kraven i artikel 8a.3 a–d i direktiv 2008/98/EG är uppfyllda och att de åtgärder som producenten eller producentansvarsorganisationen har vidtagit är tillräckliga för att uppfylla de skyldigheter som fastställs i detta kapitel vad gäller den mängd batterier som för första gången tillhandahålls på marknaden inom en medlemsstats territorium av producenten eller producenter för vars räkning producentansvarsorganisationen agerar, och
genom tillhandahållande av handlingar som styrker att kraven i artikel 59.1 och 59.2 eller kraven i artikel 60.1, 60.2 och 60.4 är uppfyllda och att alla arrangemang har införts som gör det möjligt att som ett minimikrav uppnå och varaktigt ligga kvar på det insamlingsmål som avses i artikel 59.3 respektive artikel 60.3.
Artikel 59
Insamling av förbrukade bärbara batterier
Producenter av bärbara batterier, eller producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 57.1, ska säkerställa att alla förbrukade bärbara batterier, oavsett typ, kemisk sammansättning, skick, märke eller ursprung, samlas in separat inom den medlemsstats territorium där de för första gången tillhandahåller batterierna på marknaden. I detta syfte ska de
inrätta ett system för återtagande och insamling av förbrukade bärbara batterier,
erbjuda kostnadsfri insamling av förbrukade bärbara batterier till de enheter som avses i punkt 2 a och ombesörja insamling av förbrukade bärbara batterier från alla sådana enheter som utnyttjar erbjudandet (anslutna insamlingsplatser för förbrukade bärbara batterier),
tillhandahålla nödvändiga praktiska arrangemang för insamling och transport av förbrukade bärbara batterier, inbegripet kostnadsfritt tillhandahållande av lämpliga insamlings- och transportbehållare som uppfyller kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/68/EG ( 5 ) till de anslutna insamlingsplatserna för förbrukade bärbara batterier,
säkerställa kostnadsfri insamling av de förbrukade bärbara batterier som samlas in vid de anslutna insamlingsplatserna, med en frekvens som står i proportion till det område som omfattas och till volymen av och farlighetsegenskaperna hos de förbrukade bärbara batterier som vanligtvis samlas in vid de anslutna insamlingsplatserna för förbrukade bärbara batterier,
kostnadsfri insamling av de förbrukade bärbara batterier som avlägsnas från avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning, med en frekvens som står i proportion till volymen av och farlighetsegenskaperna hos de förbrukade bärbara batterierna,
säkerställa att de förbrukade bärbara batterier som samlas in från de anslutna insamlingsplatserna för förbrukade bärbara batterier och avlägsnas från avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning genomgår efterföljande behandling i en godkänd anläggning, vilken ska utföras av en avfallshanteringsaktör i enlighet med artikel 70.
Producenter av bärbara batterier, eller producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 57.1, ska säkerställa att följande gäller för systemet för återtagande och insamling av förbrukade bärbara batterier:
Det består av insamlingsplatser som inrättats av dem i samarbete med en eller flera av följande:
Distributörer i enlighet med artikel 62.
Anläggningar för behandling av uttjänta fordon som omfattas av direktiv 2000/53/EG.
Offentliga myndigheter, eller tredje parter som utför avfallshantering för deras räkning, i enlighet med artikel 66.
Insamlingsplatser för frivillig insamling i enlighet med artikel 67.
Anläggningar för behandling av avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning som omfattas av direktiv 2012/19/EU.
Det omfattar en medlemsstats hela territorium med beaktande av befolkningsstorlek, befolkningstäthet, förväntad volym av förbrukade bärbara batterier, tillgänglighet och närhet till slutanvändare, och begränsas inte till områden där insamling och efterföljande hantering av förbrukade bärbara batterier är lönsam.
Producenter av bärbara batterier, eller producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 57.1, ska uppnå och varaktigt uppfylla åtminstone följande insamlingsmål för förbrukade bärbara batterier:
45 % senast den 31 december 2023.
63 % senast den 31 december 2027.
73 % senast den 31 december 2030.
Producenter, eller producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 57.1, ska beräkna den insamlingsnivå som anges i denna punkt i enlighet med bilaga XI.
Artikel 60
Insamling av förbrukade batterier för lätta transportmedel
Producenter av batterier för lätta transportmedel, eller producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 57.1, ska säkerställa att alla förbrukade batterier för lätta transportmedel samlas in separat, oavsett typ, kemisk sammansättning, skick, märke eller ursprung, inom den medlemsstats territorium där de för första gången tillhandahåller batterierna på marknaden. I detta syfte ska de
inrätta ett system för återtagande och insamling av förbrukade batterier för lätta transportmedel,
erbjuda kostnadsfri insamling av förbrukade batterier för lätta transportmedel till de enheter som avses i punkt 2 a och ombesörja insamling av förbrukade batterier för lätta transportmedel från alla sådana enheter som utnyttjar erbjudandet (anslutna insamlingsplatser för batterier för lätta transportmedel),
tillhandahålla nödvändiga praktiska arrangemang för insamling och transport av förbrukade batterier för lätta transportmedel, inbegripet kostnadsfritt tillhandahållande av lämpliga insamlings- och transportbehållare som uppfyller kraven i direktiv 2008/68/EG till de anslutna insamlingsplatserna för batterier för lätta transportmedel,
kostnadsfritt samla in de förbrukade batterier för lätta transportmedel som samlas in vid de anslutna insamlingsplatserna för batterier för lätta transportmedel, med en frekvens som står i proportion till det område som omfattas och till volymen av och farlighetsegenskaperna hos de förbrukade batterier för lätta transportmedel som vanligtvis samlas in vid de aktuella insamlingsplatserna,
s kostnadsfritt samla in de förbrukade batterier för lätta transportmedel som avlägsnas från avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning, med en frekvens som står i proportion till volymen av och farlighetsegenskaperna hos de förbrukade batterierna för lätta transportmedel,
säkerställa att de förbrukade batterier för lätta transportmedel som samlas in från de anslutna insamlingsplatserna för batterier för lätta transportmedel och avlägsnas från avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning genomgår efterföljande behandling i en godkänd anläggning, vilken ska utföras av en avfallshanteringsaktör i enlighet med artikel 70.
Producenter av batterier för lätta transportmedel, eller producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 57.1, ska säkerställa att följande gäller för systemet för återtagande och insamling av förbrukade batterier för lätta transportmedel:
Det består av insamlingsplatser som inrättats av dem i samarbete med en eller flera av följande:
Distributörer i enlighet med artikel 62.
Anläggningar för behandling av uttjänta fordon som omfattas av direktiv 2000/53/EG.
Offentliga myndigheter, eller tredje parter som utför avfallshantering för deras räkning, i enlighet med artikel 66.
Insamlingsplatser för frivillig insamling i enlighet med artikel 67.
Anläggningar för behandling av avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning som omfattas av direktiv 2012/19/EU.
Det omfattar en medlemsstats hela territorium med beaktande av befolkningsstorlek, befolkningstäthet, förväntad volym av förbrukade batterier för lätta transportmedel, tillgänglighet och närhet till slutanvändare, och begränsas inte till områden där insamling och efterföljande hantering av förbrukade batterier för lätta transportmedel är lönsam.
Producenter av batterier för lätta transportmedel, eller producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 57.1, ska som ett minimikrav uppnå och varaktigt uppfylla åtminstone följande insamlingsmål för förbrukade batterier för lätta transportmedel:
51 % senast den 31 december 2028.
61 % senast den 31 december 2031.
Producenter av batterier för lätta transportmedel, eller producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 57.1, ska beräkna den insamlingsnivå som anges i denna punkt i enlighet med bilaga XI.
Producenter av batterier för lätta transportmedel eller producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 57.1 ska göra följande:
Inrätta de insamlingsplatser som avses i punkt 2 a, med lämplig infrastruktur för separat insamling av förbrukade batterier för lätta transportmedel, i enlighet med de tillämpliga säkerhetskraven, samt täcka de nödvändiga kostnader som insamlingsplatserna har för återtagandet. Behållarna för insamling och tillfällig lagring av sådana förbrukade batterier vid insamlingsplatsen ska vara lämpliga med hänsyn till volymen av och farlighetsegenskaperna hos de förbrukade batterier för lätta transportmedel som sannolikt kommer att samlas in på insamlingsplatserna.
Samla in förbrukade batterier för lätta transportmedel från de insamlingsplatser som avses i punkt 2 a med en frekvens som står i proportion till hur mycket lagringskapacitet som finns i infrastrukturen för separat insamling och med hänsyn tagen till volymen av och farlighetsegenskaperna hos de förbrukade batterier som vanligtvis samlas in på insamlingsplatserna.
Sörja för att förbrukade batterier för lätta transportmedel som samlats in från de insamlingsplatser som avses i punkt 2 a i denna artikel levereras till godkända anläggningar för behandling i enlighet med artikel 70 och 73.
Artikel 61
Insamling av förbrukade startbatterier, förbrukade industribatterier och förbrukade elfordonsbatterier
Producenter av startbatterier, industribatterier och elfordonsbatterier, eller producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 57.1, ska kostnadsfritt och utan skyldighet för slutanvändaren att köpa ett nytt batteri eller att ha köpt batteriet från dem, återta, samt säkerställa att alla förbrukade startbatterier, förbrukade industribatterier och förbrukade elfordonsbatterier, oavsett batteriernas natur, kemiska sammansättning, skick, märke eller ursprung, av den respektive kategori som de har tillhandahållit på marknaden för första gången på den aktuella medlemsstatens territorium samlas in separat. För detta ändamål ska de godta att återta förbrukade startbatterier, förbrukade industribatterier och förbrukade elfordonsbatterier från slutanvändare eller från system för återtagande och insamling som omfattar insamlingsplatser som de inrättat i samarbete med
distributörer av startbatterier, industribatterier och elfordonsbatterier i enlighet med artikel 62.1,
aktörer som utför återtillverkning eller ändamålsändring av startbatterier, industribatterier och elfordonsbatterier,
de anläggningar för behandling av avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning samt uttjänta fordon som avses i artikel 65 för det avfall i form av förbrukade startbatterier, förbrukade industribatterier och förbrukade elfordonsbatterier som genereras i driften av anläggningarna,
offentliga myndigheter, eller tredje parter som utför avfallshantering för deras räkning, i enlighet med artikel 66.
Medlemsstater får vidta åtgärder för att kräva att de enheter som avses i första stycket a–d får samla in förbrukade startbatterier, förbrukade industribatterier och förbrukade elfordonsbatterier endast om de har slutit ett avtal med producenterna eller med producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 57.1.
Om förbrukade industribatterier måste demonteras i förväg i privata, icke-kommersiella användares lokaler, ska producentens skyldighet att återta dessa förbrukade batterier inte medföra några kostnader för dessa användare för demonteringen och insamlingen av dessa förbrukade batterier.
Producenter av startbatterier, industribatterier och elfordonsbatterier, eller producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 57.1, ska göra följande:
Utrusta de system för återtagande och insamling som avses i punkt 1 med lämplig infrastruktur för separat insamling av förbrukade startbatterier, förbrukade industribatterier och förbrukade elfordonsbatterier, i enlighet med de tillämpliga säkerhetskraven, samt täcka de nödvändiga kostnader som systemen för återtagande och insamling har för återtagandet. Behållarna för insamling och tillfällig lagring av sådana förbrukade batterier i systemen för återtagande och insamling ska vara lämpliga med hänsyn till volymen av och farlighetsegenskaperna hos de förbrukade startbatterier, förbrukade industribatterier och förbrukade elfordonsbatterier som kommer att samlas in på insamlingsplatserna.
Samla in förbrukade startbatterier, förbrukade industribatterier och förbrukade elfordonsbatterier från de system för återtagande och insamling som avses i punkt 1 med en frekvens som står i proportion till hur mycket lagringskapacitet som finns i infrastrukturen för separat insamling och med hänsyn tagen till de aktuella volymerna av och farlighetsegenskaperna hos de förbrukade batterier som vanligtvis kommer att samlas in vid systemen för återtagande och insamling.
Sörja för att förbrukade startbatterier, förbrukade industribatterier och förbrukade elfordonsbatterier som samlats in från slutanvändare och från de system för återtagande och insamling som avses i punkt 1 i denna artikel levereras till godkända anläggningar för behandling i enlighet med artikel 70 och 73.
Artikel 62
Distributörers skyldigheter
Distributörer ska återta förbrukade batterier från slutanvändaren utan kostnad och utan skyldighet för slutanvändaren att köpa eller att ha köpt ett nytt batteri, oavsett batteriernas kemiska sammansättning, märke eller ursprung enligt följande:
På distributörens försäljningsställe eller i dess omedelbara närhet, vad gäller förbrukade bärbara batterier.
På eller i närheten av distributörens försäljningsställe, vad gäller förbrukade batterier för lätta transportmedel, förbrukade startbatterier, förbrukade industribatterier och förbrukade elfordonsbatterier.
Den skyldighet att återta batterier som föreskrivs i punkt 1
ska inte tillämpas på förbrukade produkter som innehåller batterier,
ska begränsas till de kategorier av förbrukade batterier som ingår eller har ingått i distributörens utbud av nya batterier, och när det gäller förbrukade bärbara batterier, till den mängd som icke-yrkesmässiga slutanvändare normalt gör sig av med.
För att uppfylla kraven i artikel 30.1 d och e i förordning (EU) 2022/2065 ska leverantörer av onlineplattformar som omfattas av kapitel III avsnitt 4 i den förordningen och som gör det möjligt för konsumenter att ingå distansavtal med producenter erhålla följande information från producenter som erbjuder batterier, inbegripet batterier som ingår i apparater, lätta transportmedel eller andra fordon, till konsumenter i unionen:
Uppgifter om det producentregister som avses i artikel 55 och producentens registreringsnummer i det registret.
En självcertifiering där producenten förbinder sig att endast erbjuda batterier, inbegripet sådana som ingår i apparater, lätta transportmedel eller andra fordon, för vilka kraven på utökat producentansvar enligt artiklarna 56.1, 56.2, 56.3, 56.4, 57.1, 58.1, 58.2 och 58.7 är uppfyllda.
Artikel 63
Pantsystem för batterier
Senast den 31 december 2027 ska kommissionen bedöma genomförbarheten av och de potentiella fördelarna med att inrätta pantsystem för batterier, särskilt för bärbara batterier för allmänt bruk. Kommissionen ska för detta ändamål överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet och överväga att vidta nödvändiga åtgärder, inbegripet antagande av lagstiftningsförslag.
Artikel 64
Slutanvändares skyldigheter
Artikel 65
Skyldigheter för aktörer som driver behandlingsanläggningar
Artikel 66
Offentliga avfallshanteringsmyndigheters roll
Offentliga avfallshanteringsmyndigheter ska säkerställa att insamlade förbrukade batterier behandlas i enlighet med artikel 70, genom att antingen
överlämna dem till producenter av den relevanta kategorin batterier, eller till producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 57.1, eller till avfallshanteringsaktörer som valts ut i enlighet med artikel 57.8, eller
själva utföra behandlingen av de insamlade förbrukade batterierna i enlighet med artikel 68.2.
Artikel 67
Insamlingsplatsernas roll
Artikel 68
Begränsningar avseende överlämning av förbrukade bärbara batterier och förbrukade batterier för lätta transportmedel
Artikel 69
Medlemsstaternas skyldigheter när det gäller insamlingsmål för förbrukade bärbara batterier och förbrukade batterier för lätta transportmedel
Om den behöriga myndigheten meddelar sina synpunkter på utkastet till plan för korrigerande åtgärder ska producenten eller producentansvarsorganisationerna inom en månad från mottagandet av dessa synpunkter upprätta planen för korrigerande åtgärder, med beaktande av dessa synpunkter, och genomföra den i enlighet med detta.
Innehållet i planen för korrigerande åtgärder och producentens eller producentansvarsorganisationens efterlevnad av den ska beaktas vid bedömningen av om villkoren för registreringen enligt artikel 55 och i tillämpliga fall godkännandet enligt artikel 58 fortfarande är uppfyllda.
Artikel 70
Behandling
Artikel 71
Mål för materialåtervinningsgrad och resursåtervinning
Artikel 72
Transport av förbrukade batterier
Om de behöriga myndigheterna i en medlemsstat konstaterar att en planerad transport av begagnade batterier består av förbrukade batterier, får kostnaderna för lämpliga analyser, inspektioner och lagring av de begagnade batterierna som misstänks vara förbrukade debiteras producenterna av den relevanta kategorin batterier, tredje parter som agerar för producenternas räkning eller andra personer som organiserar transporten. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 89 med avseende på komplettering av de minimikrav som anges i bilaga XIV, särskilt när det gäller hälsotillstånd, för att skilja mellan transport av begagnade batterier och förbrukade batterier.
Artikel 73
Förberedelse för återanvändning eller förberedelse för ändamålsändring av förbrukade batterier för lätta transportmedel, förbrukade industribatterier och förbrukade elfordonsbatterier
För att dokumentera att ett förbrukat batteri för lätta transportmedel, ett förbrukat industribatteri och ett förbrukat elfordonsbatteri som genomgår förberedelse för återanvändning eller förberedelse för ändamålsändring, inte längre är avfall, ska batteriinnehavaren på begäran av en behörig myndighet visa följande:
Bevis för att en hälsotillståndsbedömning eller hälsotillståndstestning har gjorts i en medlemsstat, i form av en kopia av dokumentationen som bekräftar att batteriet har den prestanda som behövs för dess användning efter förberedelse för återanvändning eller förberedelse för ändamålsändring.
Bevis för fortsatt användning av batteriet som har behandlats för förberedelse för återanvändning eller förberedelse för ändamålsändring, i form av en faktura, ett köpeavtal eller ett avtal om överföring av äganderätten för batteriet.
Bevis för att det säkerställts lämpligt skydd mot skador under transport, lastning och lossning, i synnerhet genom att förpackningen är tillräcklig och att lasten har staplats på lämpligt sätt.
Artikel 74
Information om förebyggande av att batterier blir avfall och hantering av förbrukade batterier
Utöver den information som avses i artikel 8a.2 i direktiv 2008/98/EG ska producenter, eller producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 57.1 ge slutanvändare och distributörer tillgång till följande information om åtgärder för att förebygga att batterier blir avfall och om hantering av förbrukade batterier för de kategorier av batterier som de levererar inom en medlemsstats territorium:
Information om hur slutanvändarna kan bidra till förebyggande av avfall, bland annat genom information om god praxis och rekommendationer avseende användningen av batterier så att de kan användas så länge som möjligt och om hur de kan återanvändas, förberedas för återanvändning, förberedas för ändamålsändring, behandlas för ändamålsändring och återtillverkas.
Information om slutanvändarnas roll för separat insamling av förbrukade batterier i enlighet med deras skyldigheter enligt artikel 64, så att de förbrukade batterierna kan behandlas.
Information om tillgängliga platser för separat insamling, återtagande och insamling samt system för förberedelse för återanvändning, förberedelse för ändamålsändring och behandling av förbrukade batterier.
Nödvändiga säkerhetsanvisningar för hantering av förbrukade batterier, inbegripet information om riskerna med, och hanteringen av, batterier som innehåller litium.
Information om innebörden av etiketterna och symbolerna på batterier i enlighet med artikel 13 eller som trycks på deras förpackningar eller i de medföljande dokumenten.
Information om hur de ämnen, särskilt farliga ämnen, som ingår i batterier påverkar miljön och människors hälsa eller enskilda personers säkerhet, särskilt i de fall då de förbrukade batterierna inte tas om hand på lämpligt sätt utan kastas som skräp i naturen eller som kommunalt avfall som inte sorteras.
Informationen ska göras tillgänglig
med regelbundna tidsintervall för varje batterimodell från den tidpunkt då den berörda batterimodellen tillhandahålls på marknaden för första gången i en medlemsstat, åtminstone på försäljningsstället på ett sådant sätt att informationen är synlig, samt på onlineplattformar, och
på ett eller flera språk som lätt kan förstås av slutanvändare, i enlighet med vad som fastställs av den medlemsstat där batteriet ska tillhandahållas på marknaden.
Från och med den tidpunkt då ett batteri tillhandahålls inom en medlemsstats territorium ska producenter, på begäran, kostnadsfritt och på elektronisk väg, ge de avfallshanteringsaktörer som utför förberedelse för återanvändning, förberedelse för ändamålsändring, eller behandling, tillgång till den batterimodellspecifika information som de behöver för sin verksamhet med information om korrekt och miljövänlig behandling av förbrukade batterier enligt följande:
Information om processerna för att säkerställa att lätta transportmedel, fordon och apparater demonteras på ett sätt som gör det möjligt att avlägsna inbyggda batterier.
Information om de säkerhets- och skyddsåtgärder, inbegripet för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen och brandskydd, som är tillämpliga på lagring, transport och behandling av förbrukade batterier.
Informationen enligt första stycket a och b ska anges vilka komponenter och material som ingår i batteriet samt var de farliga ämnena finns i batteriet, i den utsträckning som informationen är nödvändig för att de aktörer som utför förberedelse för återanvändning, förberedelse för ändamålsändring, eller behandling ska kunna uppfylla kraven i denna förordning.
Denna information ska göras tillgänglig på ett eller flera språk som lätt kan förstås av de aktörer som avses i första stycket, i enlighet med vad som fastställs av den medlemsstat där batteriet ska tillhandahållas på marknaden.
Distributörer ska tillhandahålla den information som avses i punkterna 1 och 2 även när de säljer sina produkter via onlineplattformar som gör det möjligt för konsumenter att ingå distansavtal med näringsidkare.
Artikel 75
Minimikrav för rapportering till de behöriga myndigheterna
Producenter av bärbara batterier och producenter av batterier för lätta transportmedel eller producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 57.1 ska för varje kalenderår rapportera åtminstone följande information till den behöriga myndigheten, uppdelad efter batteriernas och de förbrukade batteriernas kemiska sammansättning och kategoritillhörighet:
Mängden bärbara batterier och batterier för lätta transportmedel som för första gången tillhandahålls på marknaden inom en medlemsstats territorium, med undantag för batterier som lämnade medlemsstatens territorium under kalenderåret i fråga, utan att ha sålts till slutanvändare.
Mängden bärbara batterier för allmänt bruk som för första gången tillhandahålls på marknaden inom en medlemsstats territorium, med undantag för bärbara batterier för allmänt bruk som lämnade medlemsstatens territorium under kalenderåret i fråga, utan att ha sålts till slutanvändare.
Mängden förbrukade bärbara batterier och förbrukade batterier för lätta transportmedel som samlats in i enlighet med artiklarna 59 respektive 60.
De insamlingsnivåer som uppnåtts av producenten eller producentansvarsorganisationen för förbrukade bärbara batterier och förbrukade batterier för lätta transportmedel.
Mängden insamlade förbrukade bärbara batterier och förbrukade batterier för lätta transportmedel som levererats till godkända anläggningar för behandling.
Mängden insamlade förbrukade bärbara batterier och förbrukade batterier för lätta transportmedel som exporterats till tredjeländer för behandling, förberedelse för återanvändning eller förberedelse för ändamålsändring.
Mängden insamlade förbrukade bärbara batterier och förbrukade batterier för lätta transportmedel som levererats till godkända anläggningar för förberedelse för återanvändning eller förberedelse för ändamålsändring.
Om andra avfallshanteringsaktörer än producenter, eller producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 57.1, samlar in förbrukade bärbara batterier eller förbrukade batterier för lätta transportmedel från distributörer eller andra insamlingsplatser för förbrukade bärbara batterier eller förbrukade batterier för lätta transportmedel, ska de för varje kalenderår till den behöriga myndigheten rapportera vilka mängder förbrukade bärbara batterier och förbrukade batterier för lätta transportmedel som har samlats in, uppdelat efter batteriernas kemiska sammansättning.
Producenter av startbatterier, industribatterier och elfordonsbatterier, eller producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 57.1, ska för varje kalenderår rapportera följande information till den behöriga myndigheten, uppdelad efter batteriernas kemiska sammansättning och kategorier av förbrukade batterier:
Mängden startbatterier, industribatterier och elfordonsbatterier som för första gången tillhandahålls på marknaden i en medlemsstat, med undantag för batterier som lämnade medlemsstatens territorium under kalenderåret i fråga, utan att ha sålts till slutanvändare.
Mängden insamlade förbrukade startbatterier, förbrukade industribatterier och förbrukade elfordonsbatterier som levererats till godkända anläggningar för förberedelse för återanvändning eller förberedelse för ändamålsändring.
Mängden insamlade förbrukade startbatterier, förbrukade industribatterier och förbrukade elfordonsbatterier som levererats till godkända anläggningar för behandling.
Mängden insamlade förbrukade startbatterier, förbrukade industribatterier och förbrukade elfordonsbatterier som exporterats till tredjeländer, för förberedelse för återanvändning, förberedelse för ändamålsändring eller för behandling.
Om avfallshanteringsaktörerna samlar in förbrukade batterier från distributörer, från andra insamlingsplatser för förbrukade startbatterier, förbrukade industribatterier och förbrukade elfordonsbatterier eller från slutanvändare, ska de för varje kalenderår rapportera följande information till den behöriga myndigheten, uppdelat efter batteriernas kemiska sammansättning och kategorier av förbrukade batterier:
Mängden förbrukade startbatterier, förbrukade industribatterier och förbrukade elfordonsbatterier som samlats in.
Mängden insamlade förbrukade startbatterier, förbrukade industribatterier och förbrukade elfordonsbatterier som levererats till godkända anläggningar för förberedelse för återanvändning eller förberedelse för ändamålsändring.
Mängden insamlade förbrukade startbatterier, förbrukade industribatterier och förbrukade elfordonsbatterier som levererats till godkända anläggningar för behandling.
Mängden insamlade förbrukade startbatterier, förbrukade industribatterier och förbrukade elfordonsbatterier som exporterats till tredjeländer, förberedelse för återanvändning, förberedelse för ändamålsändring eller för behandling.
De avfallshanteringsaktörer som utför behandling och materialåtervinnare ska för varje kalenderår och per medlemsstat där de förbrukade batterierna samlades in rapportera följande information till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där behandlingen av förbrukade batterier äger rum:
Mängden förbrukade batterier som tagits emot för behandling.
Mängden förbrukade batterier som börjat undergå förberedelse för återanvändning, förberedelse för ändamålsändring eller materialåtervinningsprocesser.
Uppgifter om materialåtervinningsgrad och resursåtervinning för förbrukade batterier och om destination och avkastning vad avser de slutliga utgående fraktionerna.
Rapporteringen om materialåtervinningsgraden och resursåtervinningen ska omfatta alla enskilda steg i materialåtervinningen och samtliga utgående fraktioner. Om materialåtervinningsåtgärder utförs vid fler än en anläggning ska den första materialåtervinnaren vara ansvarig för att samla in och vidarebefordra den informationen som krävs till de behöriga myndigheterna.
Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där behandlingen av förbrukade batterier äger rum ska tillhandahålla den information som avses i denna punkt till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där batteriet samlats in, om den medlemsstaten är en annan.
Förbrukade batterier som sänds till en annan medlemsstat för behandling i den medlemsstaten ska inkluderas i uppgifterna om materialåtervinningsgrad och resursåtervinning och ska medräknas i uppnåendet av de mål som anges i bilaga XII av den medlemsstat där avfallet samlades in.
Artikel 76
Rapportering till kommissionen
Medlemsstaterna ska för varje kalenderår offentliggöra, i aggregerad form och i det format som fastställts av kommissionen i den genomförandeakt som antas enligt punkt 5, följande uppgifter om bärbara batterier, batterier för lätta transportmedel, startbatterier, industribatterier och elfordonsbatterier, uppdelat efter kategori av batteri och kemisk sammansättning:
Mängden batterier som för första gången tillhandahållits på marknaden i en medlemsstat, inbegripet sådana som byggts in i apparater, fordon eller industriprodukter, med undantag för batterier som lämnade medlemsstatens territorium under året i fråga, innan de sålts till slutanvändare.
Mängden förbrukade batterier som samlats in i enlighet med artiklarna 59, 60 och 61, och insamlingsnivåer beräknade med den metod som anges i bilaga XI.
Mängden förbrukade industribatterier och mängden förbrukade elfordonsbatterier som samlats in och levererats till godkända anläggningar för förberedelse för återanvändning eller förberedelse för ändamålsändring.
Värden för uppnådda återvinningsgrader enligt del B i bilaga XII och värden för den uppnådda resursåtervinningen enligt del C i bilaga XII i fråga om de batterier som samlats in i den medlemsstaten.
Medlemsstaterna ska göra dessa uppgifter tillgängliga inom 18 månader efter utgången av det rapporteringsår för vilket uppgifterna samlas in. De ska offentliggöra dessa uppgifter på elektronisk väg, i det format som fastställts av kommissionen i enlighet med punkt 5, med hjälp av lättillgängliga datatjänster. Uppgifterna ska vara maskinläsbara, sorterbara och sökbara och 'ska följa öppna standarder, så att tredje part kan använda dem. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen när de uppgifter som avses i första stycket görs tillgängliga.
Den första rapporteringsperioden ska avse det första hela kalenderåret efter ikraftträdandet av den genomförandeakt där formatet för rapportering till kommissionen fastställs, i enlighet med punkt 5.
Utöver de skyldigheter som fastställs i direktiven 2000/53/EG och 2012/19/EU ska de uppgifter som avses i punkt 1 första stycket a–d i denna artikel inbegripa uppgifter om batterier som ingår i fordon och apparater, samt förbrukade batterier som avlägsnats från dessa fordon och apparater i enlighet med artikel 65.
KAPITEL IX
Digitalt batteripass
Artikel 77
Batteripass
Informationen i batteripasset ska omfatta
information som är tillgänglig för allmänheten i enlighet med punkt 1 i bilaga XIII,
information som endast är tillgänglig för anmälda organ, marknadskontrollmyndigheter och kommissionen i enlighet med punkterna 2 och 3 i bilaga XIII, och
information som endast är tillgänglig för varje fysisk eller juridisk person som har ett legitimt intresse av att få tillgång till och behandla denna information för de ändamål som avses i tredje stycket a och b i enlighet med punkterna 2 och 4 i bilaga XIII.
Syftet med tillgången till och behandlingen av den information som avses i andra stycket c ska
röra demontering av batteriet, inbegripet säkerhetsåtgärder som ska vidtas under demonteringen, och den detaljerade sammansättningen av batterimodellen, och vara avgörande för att reparatörer, återtillverkare, andrahandsaktörer och materialåtervinnare ska kunna bedriva sin respektive ekonomiska verksamhet i enlighet med denna förordning, eller
när det gäller enskilda batterier vara av avgörande betydelse för köparen av batteriet eller för de parter som agerar för köparens räkning, i syfte att göra det enskilda batteriet tillgängligt för oberoende energiaggregatorer eller aktörer på energimarknaden.
Den information som avses i andra stycket ska ingå i batteripasset i den mån det är tillämpligt för den berörda kategorin eller underkategorin av batterier.
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 89 med avseende på att ändra bilaga XIII vad avser den information som ska ingå i batteripasset mot bakgrund av den tekniska och vetenskapliga utvecklingen.
QR-koden och den unika identitetsbeteckningen ska uppfylla ISO/IEC-standarderna 15459–1:2014, 15459–2:2015, 15459–3:2014, 15459–4:2014, 15459–5:2014 och 15459–6:2014 eller motsvarande.
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 89 med avseende på att ändra andra stycket i denna punkt mot bakgrund av den tekniska och vetenskapliga utvecklingen genom att ersätta de standarder som avses i det stycket eller lägga till andra europeiska eller internationella standarder som QR-koden och den unika identitetsbeteckningen ska uppfylla.
Om ett batteris status ändras till ett förbrukat batteri ska ansvaret för fullgörandet av skyldigheterna enligt punkt 4 i denna artikel överföras antingen till producenten, eller till den producentansvarsorganisation som utsetts i enlighet med artikel 57.1, eller till den avfallshanteringsaktör som valts ut i enlighet med artikel 57.8.
Kriterierna för att specificera de personer som avses i punkt 2 c och för att fastställa i vilken utsträckning de kan ladda ned, dela, offentliggöra och återanvända den information som avses i punkterna 2 och 4 i bilaga XIII ska vara följande:
Behovet av sådan information för att utvärdera batteriets status och restvärde och dess kapacitet till fortsatt användning.
Behovet av sådan information för förberedelse för återanvändning, förberedelse för ändamålsändring, ändamålsändring, återtillverkning eller materialåtervinning av batteriet, eller för att välja mellan dessa åtgärder.
Behovet av att säkerställa att åtkomst till och behandling av information i batteripasset som är kommersiellt känslig begränsas till vad som är absolut nödvändigt i enlighet med tillämplig unionsrätt.
Artikel 78
Teknisk utformning och användning av batteripasset
Den tekniska utformningen och batteripassets funktion ska uppfylla följande väsentliga krav:
Batteripasset ska vara helt interoperabelt med andra digitala produktpass som krävs enligt unionsrätten om ekodesign med avseende på de tekniska, semantiska och organisatoriska aspekterna av end-to-end-kommunikation och dataöverföring.
Konsumenter, ekonomiska aktörer och andra relevanta aktörer ska ha kostnadsfri tillgång till batteripasset på grundval av sina respektive åtkomsträttigheter enligt bilaga XIII och den genomförandeakt som antagits i enlighet med artikel 77.9.
Uppgifterna i batteripasset ska lagras av den ekonomiska aktör som ansvarar för fullgörandet av skyldigheterna enligt artikel 77.4 eller 77.7, eller av aktörer som bemyndigats att agera på deras vägnar.
Om uppgifterna i batteripasset lagras eller på annat sätt behandlas av aktörer som är bemyndigade att agera på vägnar av den ekonomiska aktör som ansvarar för fullgörandet av skyldigheterna enligt artikel 77.4 eller 77.7, ska dessa aktörer inte tillåtas sälja, vidareutnyttja eller behandla sådana uppgifter, helt eller delvis, utöver vad som är nödvändigt för tillhandahållandet av relevanta lagrings- eller behandlingstjänster.
Batteripasset ska förbli tillgängligt efter det att den ekonomiska aktör som ansvarar för fullgörandet av skyldigheterna enligt artikel 77.4 eller 77.7 upphör att existera eller upphör med sin verksamhet i unionen.
Rätten att få tillgång till, införa, ändra eller uppdatera information i batteripass ska begränsas på grundval av de åtkomsträttigheter som anges i bilaga XIII och den genomförandeakt som antagits i enlighet med artikel 77.9.
Uppgiftsautentisering, tillförlitlighet och integritet ska säkerställas.
Batteripasset ska vara sådana att en hög säkerhets- och integritetsnivå säkerställs och bedrägerier undviks.
KAPITEL IX
Marknadskontroll i unionen och unionens skyddsförfaranden
Artikel 79
Förfarande på nationell nivå för att hantera batterier som utgör en risk
Om marknadskontrollmyndigheterna vid den utvärdering som avses i första stycket konstaterar att ett batteri inte uppfyller kraven i denna förordning (batteri som inte uppfyller kraven) ska de utan dröjsmål ålägga den berörda ekonomiska aktören att inom en rimlig period som marknadskontrollmyndigheterna fastställer i förhållande till typen av risk vidta alla lämpliga korrigerande åtgärder som krävs för att batteriet ska uppfylla dessa krav, dra tillbaka batteriet från marknaden eller återkalla det.
Marknadskontrollmyndigheterna ska informera det berörda anmälda organet om detta.
Marknadskontrollmyndigheterna ska utan dröjsmål informera kommissionen och de andra medlemsstaterna om dessa åtgärder.
I den information som avses i punkt 4 andra stycket ska alla tillgängliga uppgifter ingå, särskilt de uppgifter som krävs för att kunna identifiera det batteri som inte uppfyller kraven, dess ursprung, vilken typ av bristande överensstämmelse som görs gällande och den risk batteriet utgör, vilken typ av nationell åtgärd som vidtagits och dess varaktighet samt den berörda ekonomiska aktörens synpunkter. Marknadskontrollmyndigheterna ska särskilt ange om den bristande överensstämmelsen beror på något av följande:
Batteriet överensstämmer inte med artiklarna 6–10 eller 12, 13 eller 14.
Det förekommer brister i de harmoniserade standarder som avses i artikel 15.
Det förekommer brister i de gemensamma specifikationer som avses i artikel 16.
Artikel 80
Unionsförfarande i fråga om skyddsåtgärder
På grundval av utvärderingsresultaten ska kommissionen anta en genomförandeakt genom vilken det fastställs om den nationella åtgärden är berättigad eller inte. Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 90.3.
Om den nationella åtgärden anses vara berättigad ska alla medlemsstater vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att det batteri som inte uppfyller kraven dras tillbaka från deras marknader och underrätta kommissionen om detta.
Om den nationella åtgärden anses oberättigad ska den berörda medlemsstaten återkalla åtgärden.
Artikel 81
Batterier som uppfyller kraven men utgör en risk
Artikel 82
Gemensamma aktiviteter
Marknadskontrollmyndigheterna får utföra gemensamma aktiviteter med organisationer som representerar ekonomiska aktörer eller slutanvändare. Sådana gemensamma aktiviteter kan inbegripa att medlemsstaterna eller marknadskontrollmyndigheterna inrättar kompetenscentrum för batterier, i syfte att främja överensstämmelse, identifiera bristande överensstämmelse, öka medvetenheten och ge vägledning med avseende på de krav som fastställs i denna förordning i enlighet med artikel 9 i förordning (EU) 2019/1020.
Artikel 83
Formell bristande överensstämmelse
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 79 ska en medlemsstat, om den konstaterar något av följande, kräva att den berörda ekonomiska aktören åtgärdar den bristande överensstämmelsen:
CE-märkningen har anbringats i strid med artikel 30 i förordning (EG) nr 765/2008 eller artikel 20 i den här förordningen.
CE-märkningen har inte anbringats.
Det anmälda organets identifikationsnummer har, om detta krävs enligt bilaga VIII, anbringats i strid med artikel 20 eller har inte anbringats.
EU-försäkran om överensstämmelse har inte upprättats eller har inte upprättats på ett korrekt sätt.
Den tekniska dokumentation som avses i bilaga VIII är antingen inte tillgänglig eller inte fullständig.
Den information som avses i artikel 38.7 eller artikel 41.3 saknas, är felaktig eller ofullständig.
Något annat administrativt krav i artikel 38 eller artikel 41 har inte uppfyllts.
Artikel 84
Bristande efterlevnad av skyldigheter avseende tillbörlig aktsamhet
KAPITEL XI
Miljöanpassad offentlig upphandling och förfarande för att ändra begränsningar av ämnen
Artikel 85
Miljöanpassad offentlig upphandling
Artikel 86
Begränsningsförfarande avseende ämnen
Om dokumentationen i begränsningsförfarandet visar att det krävs åtgärder på unionsnivå, utöver åtgärder som redan vidtagits, ska medlemsstaten överlämna dokumentationen till kemikaliemyndigheten i den form som anges i bilaga XV till förordning (EG) 1907/2006 för att därigenom inleda det förfarande som beskrivs i punkterna 4–9 i denna artikel och i artiklarna 87 och 88.
Kemikaliemyndigheten ska utan dröjsmål offentliggöra dokumentationen i begränsningsförfarandet, inklusive de föreslagna begränsningarna enligt punkterna 2 och 3, på sin webbplats och tydligt ange datum för offentliggörandet. Kemikaliemyndigheten ska uppmana alla berörda parter att, enskilt eller tillsammans, inom fyra månader från dagen för offentliggörandet lämna in följande:
Synpunkter på dokumentationen i begränsningsförfarandet och de föreslagna begränsningarna.
En samhällsekonomisk analys av de föreslagna begränsningarna, inbegripet en analys av alternativ, eller information som kan bidra till en sådan analys och deras för- och nackdelar. Denna analys ska uppfylla kraven i bilaga XVI till förordning (EG) nr 1907/2006.
Artikel 87
Yttrande från kemikaliemyndighetens kommittéer
Artikel 88
Inlämnande av ett yttrande till kommissionen
KAPITEL XII
Delegerade befogenheter och kommittéförfarande
Artikel 89
Utövande av delegeringen
Artikel 90
Kommittéförfarande
Om kommittén inte avger något yttrande, ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.
KAPITEL XIII
Ändringar
Artikel 91
Ändringar av förordning (EU) 2019/1020
Förordning (EU) 2019/1020 ska ändras på följande sätt:
I bilaga I ska punkt 21 i förteckningen över harmoniserad unionslagstiftning ersättas med följande:
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1542 av den 12 juli 2023 om batterier och förbrukade batterier, om ändring av direktiv 2008/98/EG och förordning (EU) 2019/1020 och om upphävande av direktiv 2006/66/EG (EUT L 191, 28.7.2023, s. 1) .”
Artikel 92
Ändring av direktiv 2008/98/EG
I artikel 8a.7 i direktiv 2008/98/EG ska följande stycke läggas till:
” ►C1 För batterier enligt definitionen i artikel 3.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1542 ( *4 ) ◄ ska medlemsstaterna vidta åtgärder för att säkerställa att system för utökat producentansvar som har inrättats före den 4 juli 2018 uppfyller kraven i denna artikel senast den … 18 augusti 2025.
KAPITEL XIV
Slutbestämmelser
Artikel 93
Sanktioner
Medlemsstaterna ska senast den 18 augusti 2025 fastställa regler om sanktioner för överträdelse av denna förordning och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla dessa regler och åtgärder utan dröjsmål samt utan dröjsmål eventuella ändringar som berör dem.
Artikel 94
Översyn
Kommissionen ska, med hänsyn tagen till den tekniska utvecklingen och de praktiska erfarenheter som har gjorts i medlemsstaterna, i sin rapport inkludera en utvärdering av följande aspekter av denna förordning:
Förteckningen över gemensamma format som omfattas av definitionen av bärbart batteri för allmänt bruk.
De hållbarhets- och säkerhetskrav som anges i kapitel II, inbegripet det eventuella behovet av att införa ett exportförbud för batterier som inte uppfyller de begränsningar som anges i bilaga I.
De etiketterings- och informationskrav som anges i kapitel III.
De krav på tillbörlig aktsamhet avseende batterier som anges i artiklarna 48–53.
De åtgärder för hantering av förbrukade batterier som anges i kapitel VIII, inbegripet möjligheten att införa två underkategorier av bärbara batterier nämligen laddningsbara och icke-laddningsbara batterier bärbara batterier, med skilda insamlingsmål, och att införa ett separat insamlingsmål för bärbara batterier för allmänt bruk.
De åtgärder avseende batteripasset som anges i kapitel IX.
Överträdelser samt effektiviteten, proportionaliteten och den avskräckande karaktären hos sanktionerna enligt artikel 93.
Analys av denna förordnings inverkan på batterisektorns konkurrenskraft och investeringarna i densamma samt av den administrativa bördan som följder av denna förordning.
Den rapport som avses i punkt 1 ska när så är lämpligt åtföljas av ett lagstiftningsförslag om ändring av relevanta bestämmelser i denna förordning.
Kommissionen ska offentliggöra en rapport med resultaten av en sådan bedömning senast 12 månader efter dagen för ikraftträdande av någon av de lagstiftningsakter som avses i första stycket, eller senast den 30 juni 2031, beroende på vilket som inträffar först. Vid behov ska kommissionen låta sin rapport åtföljas av ett lagstiftningsförslag om ändring av kapitel VII.
Artikel 95
Upphävande och övergångsbestämmelser
Direktiv 2006/66/EU ska upphöra att gälla med verkan från och med den 18 augusti 2025.
Följande bestämmelser ska emellertid fortsatt vara tillämpliga enligt följande:
Artikel 11 till och med den 18 februari 2027.
Artikel 12.4 och 12.5 till och med den 31 december 2025, utom vad gäller bestämmelsen om överföring av uppgifter till kommissionen vilka ska fortsätta att gälla till och med den 30 juni 2027.
Artikel 21.2 med den 18 augusti 2026.
Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till den här förordningen.
Artikel 96
Ikraftträdande och tillämpning
Följande bestämmelser ska tillämpas enligt följande:
Artikel 11 ska tillämpas från och med den 18 februari 2027.
Artikel 17 och kapitel VI ska tillämpas från och med den 18 augusti 2024, med undantag för artikel 17.2 som ska tillämpas från och med 12 månader efter dagen för det första offentliggörande av den förteckning som avses i artikel 30.2.
Kapitel VIII ska tillämpas från och med den 18 augusti 2025.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
BILAGA I
BEGRÄNSNING AV ÄMNEN
Kolumn 1 Ämnets eller ämnesgruppens beteckning |
Kolumn 2 Villkor för begränsningen |
1. Kvicksilver CAS-nr 7439-97-6 EG-nr 231-106-7 och dess föreningar |
Batterier får inte, oavsett om de är integrerade i apparater, lätta transportmedel eller andra fordon eller inte, innehålla mer än 0,0005 viktprocent kvicksilver (uttryckt som kvicksilvermetall). |
2. Kadmium CAS-nr 7440-43-9 EG-nr 231-152-8 och dess föreningar |
Bärbara batterier får inte, oavsett om de är integrerade i apparater, lätta transportmedel eller andra fordon eller inte, innehålla mer än 0,002 viktprocent kadmium (uttryckt som kadmiummetall). |
3. Bly CAS-nr 7439-92-1 EG-nr 231-100-4 och dess föreningar |
1. Från och med den 18 augusti 2024 får bärbara batterier inte, oavsett om de ingår i apparater eller inte, innehålla mer än 0,01 viktprocent bly (uttryckt som blymetall). 2. Den begränsning som anges i punkt 1 ska inte tillämpas på bärbara zink-luft-knappcellsbatterier förrän den 18 augusti 2028. |
BILAGA II
KOLDIOXIDAVTRYCK
1. Tillämpningsområde
Denna bilaga innehåller grundläggande uppgifter om hur koldioxidavtrycket ska beräknas.
Den metod för beräkning och kontroll av koldioxidavtrycket som ska föreskrivas genom den delegerade akt som antas enligt artikel 7 ska bygga på de väsentliga delarna i denna bilaga, överensstämma med den senaste versionen av kommissionens metod för produkters miljöavtryck (PEF) och relevanta regler för produktkategoriers miljöavtryck (PEFCR) samt återspegla internationella avtal och tekniska och vetenskapliga framsteg på området livscykelanalys.
Beräkningen av koldioxidavtrycket under livscykeln ska omfatta den materiallista, den energi och de hjälpmaterial som används i en viss tillverkningsanläggning för att producera en viss batterimodell. I synnerhet måste de elektroniska komponenterna, till exempel ska batterihanteringsenheter och säkerhetsenheter, och katodmaterialen identifieras på ett korrekt sätt, eftersom de kan bli den viktigaste bidragande faktorn för batteriets koldioxidavtryck.
2. Definitioner
I denna bilaga gäller följande definitioner:
aktivitetsuppgifter: information kopplad till processer för modellering av livscykelinventeringar (LCI), där varje aggregerat LCI-resultat från de processkedjor som motsvarar aktiviteterna för en process multipliceras med motsvarande aktivitetsuppgifter och därefter läggs samman för att få fram processens koldioxidavtryck.
materiallista: förteckning över de råmaterial, underenheter, intermediära enheter, delkomponenter och delar, och de mängder av varje som behövs för att tillverka batteriet.
företagsspecifika uppgifter: direkt uppmätta eller insamlade uppgifter från en eller flera anläggningar (anläggningsspecifika uppgifter) som är representativa för företagets verksamhet; sådana uppgifter kallas också primäruppgifter.
funktionell enhet: kvalitativa och kvantitativa aspekter av de funktioner, tjänster, eller båda, som batteriet levererar.
livscykel: de på varandra följande och sammanhängande stadierna i ett produktsystem, från anskaffning av råmaterial eller utvinning ur naturresurser till slutligt bortskaffande (ISO 14040:2006 eller en motsvarande standard).
livscykelinventering, (LCI): den sammanlagda mängden av utbyten mellan elementärflöden, avfallsflöden och produktflöden i ett LCI-dataset.
dataset för livscykelinventering, (LCI-dataset): ett dokument eller en fil med livscykelinformation för en specificerad produkt eller annan referens, webbplats eller process, som kan omfatta beskrivande metadata och kvantitativ livscykelinventering; det omfattar ett dataset för en enhetsprocess, ett delvis aggregerat dataset eller ett aggregerat dataset.
referensflöde: ett mått för de utflöden från processer i ett visst produktsystem som krävs för att uppfylla den funktion som uttrycks av den funktionella enheten (baserat på ISO 14040:2006 eller en motsvarande standard).
sekundära uppgifter: uppgifter som inte direkt samlas in eller mäts från en specifik process inom försörjningskedjan för företaget eller uppskattas av det företaget utan hämtas från en tredjeparts LCI-databas eller andra källor. Sådana uppgifter omfattar genomsnittliga industriuppgifter, till exempel offentliggjorda produktionsuppgifter, statlig statistik och statistik från branschorganisationer, liksom litteraturstudier, tekniska studier och patent, och kan också baseras på finansiella uppgifter och innehålla indirekta uppgifter och andra generiska data samt också innefattar primäruppgifter som genomgår ett horisontellt aggregeringssteg.
systemgräns: de aspekter som ingår i eller utesluts ur livscykelfaserna.
Dessutom ska de harmoniserade reglerna för beräkning av batteriers koldioxidavtryck omfatta alla ytterligare definitioner som behövs för tolkningen av dem.
3. Funktionell enhet och referensflöde
Den funktionella enheten definieras som en kWh (kilowattimme) av den totala energi som batterisystemet levererar under batteriets livslängd, mätt i kWh. Den totala energin erhålls genom att antalet cykler multipliceras med mängden levererad energi under varje cykel.
Referensflödet är den batterivikt som batteriet behövs för att fylla en angiven funktion och ska mätas i kg batteri per kWh av den totala energi som batteriet levererar under sin livslängd. De kvantitativa inflödes- och utflödesuppgifter som samlas in av tillverkaren för att kvantifiera koldioxidavtrycket ska beräknas i relation till referensflödet.
Genom undantag från första stycket definieras, för reservbatterier vilkas primära funktion är att säkerställa en kraftkällas kontinuitet, den funktionella enheten som förmågan att tillhandahålla en kWmin (kilowattminut) reservkraftskapacitet när som helst under batteriets livslängd. Följaktligen är referensflödet för reservbatterier den batterivikt som behövs för att fylla en angiven funktion och ska mätas i kg batteri per kWmin reservkraftskapacitet dividerat med batteriets livslängd i år. De kvantitativa inflödes- och utflödesuppgifter som samlas in av tillverkarna av reservbatterier för att kvantifiera koldioxidavtrycket ska beräknas i relation till detta referensflöde.
I undantagsfall, såsom för batterier för elhybridfordon, kan en annan funktionell enhet komma att definieras genom metoden.
4. Systemgräns
Följande livscykelfaser och berörda processer ska ingå i systemgränsen:
Livscykelfas |
Processer som ingår |
Anskaffning och förbearbetning av råmaterial |
Häri ingår gruvdrift och annan relevant anskaffning, förbehandling och transport av aktiva material, fram till tillverkning av komponenter till battericeller och batterikomponent (aktiva material, separatorer, elektrolyter, höljen, aktiva och passiva batterikomponenter) och elektriska eller elektroniska komponenter. |
Tillverkning av huvudprodukten |
Montering av battericeller och montering av batterier med battericeller och elektriska eller elektroniska komponenter |
Distribution |
Transport till försäljningsstället |
Förbrukade produkter och återvinning |
Insamling, demontering och återvinning |
Följande processer som ingår i livscykelfaserna ska undantas från systemgränsen:
Användningsfasen ska undantas från beräkningen av livscykelns koldioxidavtryck, eftersom den inte direkt påverkas av tillverkarna, såvida det inte kan visas att de val som görs av batteritillverkare i konstruktionsskedet kan bidra på ett icke försumbart sätt till det koldioxidavtrycket.
5. Användning av företagsspecifika och sekundära dataset
På grund av det stora antalet batterikomponenter och tillverkningsprocessernas komplexitet ska den ekonomiska aktören, när så är motiverat, begränsa användningen av företagsspecifika uppgifter i analysen av processer och komponenter till de batterispecifika delarna.
Alla aktivitetsuppgifter som rör batteriets anod, katod, elektrolyt, separator och cellhölje ska avse en specifik batterimodell som produceras i en viss produktionsanläggning. Således ska standardaktivitetsuppgifter inte användas. Batterispecifika aktivitetsuppgifter ska användas i kombination med relevanta sekundära dataset.
Eftersom deklarationen om koldioxidavtryck är specifik för en batterimodell som tillverkas i en definierad produktionsanläggning ska det inte vara tillåtet att använda uppgifter som samlats in från andra anläggningar som producerar samma batterimodell.
När det sker en ändring av den materiallista eller energimix som används för att tillverka en batterimodell ska det göras en ny beräkning av batterimodellens koldioxidavtryck.
I de harmoniserade regler som föreskrivs genom en delegerad akt som avses i artikel 7.1 ska ingå detaljerade modeller avseende följande livscykelfaser:
6. Konsekvensbedömning avseende koldioxidavtryck
Batteriets koldioxidavtryck ska beräknas med hjälp av den metod för påverkansbedömning avseende klimatförändringar som rekommenderas i 2019 års rapport från gemensamma forskningscentrumet med titeln Suggestions for updating the Product Environmental Footprint (PEF) method (ej översatt till svenska).:
Resultaten ska redovisas som karakteriserade resultat utan normalisering och viktning. Förteckningen över de karakteriseringsfaktorer som ska användas finns på europeiska plattformen för livscykelanalys
7. Kompensationer
Kompensationerna beräknas i förhållande till en baslinje som representerar ett hypotetiskt scenario för de utsläpp som hade förekommit utan de lindringsåtgärder som genererar kompensationerna.
Kompensationer ska inte tas med i koldioxidavtrycksdeklarationen, men får rapporteras separat som ytterligare miljöinformation och användas för kommunikationsändamål.
8. Prestandaklasser för koldioxidavtryck
Beroende på fördelningen av värdena i koldioxidavtrycksdeklarationerna för batterier som släpps ut på marknaden, ska ett lämpligt antal prestandaklasser att fastställas, där kategori A är den bästa klassen med lägst koldioxidavtryck under livscykeln, för att möjliggöra marknadsdifferentiering av batterikategorierna i artikel 7.1.
Tröskelvärdet för varje prestandaklass och dess omfattning ska fastställas på grundval av fördelningen av prestanda för de batterikategorier i artikel 7.1 som släppts ut på marknaden under de senaste tre åren, de förväntade tekniska förbättringarna och andra tekniska faktorer.
9. Högsta tröskelvärden för koldioxidavtryck
På grundval av den information som samlas in genom koldioxidavtrycksdeklarationerna och den relativa fördelningen av prestandaklasserna för koldioxidavtryck för batterimodeller som har släppts ut på marknaden, och med beaktande av den vetenskapliga och tekniska utvecklingen på området, ska kommissionen fastställa högsta tröskelvärden för koldioxidavtryck under hela livscykeln för batterikategorierna i artikel 7.1, efter att ha gjort en särskild konsekvensbedömning för att fastställa dessa tröskelvärden.
När kommissionen fastställer högsta tröskelvärden för koldioxidavtryck under hela livscykeln enligt första stycket ska den ta hänsyn till hur koldioxidavtrycksvärdena fördelas mellan de batterier som finns på marknaden, hur stora framsteg som har gjorts med att minska koldioxidavtrycket från batterier som släpps ut på marknaden och hur tröskelvärden för koldioxidavtryck under hela livscykeln faktiskt har bidragit och potentiellt kan bidra till unionens mål om hållbar rörlighet och klimatneutralitet senast 2050.
BILAGA III
PARAMETRAR FÖR ELEKTROKEMISK PRESTANDA OCH HÅLLBARHET FÖR BÄRBARA BATTERIER FÖR ALLMÄNT BRUK
Del A
Parametrar för icke-laddningsbara batterier
1. Minsta genomsnittliga batteritid: minsta genomsnittliga urladdningstid uppmätt hos ett urval av batterier som används under specifika förhållanden, såsom temperatur och relativ luftfuktighet.
2. Prestanda vid fördröjd urladdning: den relativa minskningen av den minsta genomsnittliga batteritiden, med den ursprungligen uppmätta minsta genomsnittliga batteritiden som referens, efter en viss tidsperiod och under specifika förhållanden (temperatur och relativ luftfuktighet).
3. Läckageresistens: resistens mot oplanerat läckage av elektrolyt, gas eller annat material.
Del B
Parametrar för laddningsbara batterier
1. Nominell kapacitet: kapacitetsvärde för ett batteri under specifika förhållanden som temperatur och relativ luftfuktighet enligt uppgift från tillverkaren.
2. Laddningsretention (kapacitetsretention) ( 7 ): den kapacitet som ett batteri kan leverera efter lagring under specifika förhållanden (temperatur och relativ luftfuktighet), för en specifik tidsperiod utan påföljande laddning och uttryckt som en procentandel av den nominella kapaciteten.
3. Laddning (kapacitet) efter återhämtning: den kapacitet som ett batteri kan leverera efter en lagring med påföljande laddning, under specifika förhållanden som temperatur och relativ luftfuktighet, för en specifik tidsperiod och som en procentandel av den nominella kapaciteten.
4. Uthållighet i cykler: det antal laddnings- och urladdningscykler som ett batteri kan genomgå under specifika förhållanden som temperatur och relativ luftfuktighet innan kapaciteten sjunker under en angiven andel av den nominella kapaciteten.
5. Läckageresistens: resistens mot oplanerat läckage av elektrolyt, gas eller annat material.
BILAGA IV
KRAV AVSEENDE ELEKTROKEMISK PRESTANDA OCH HÅLLBARHET FÖR BATTERIER FÖR LÄTTA TRANSPORTMEDEL, INDUSTRIBATTERIER MED EN STÖRRE KAPACITET ÄN 2 KWH OCH ELFORDONSBATTERIER
I denna bilaga gäller följande definitioner:
Nominell kapacitet: det totala antalet amperetimmar (Ah) som ett fulladdat batteri kan leverera under referensförhållanden.
Kapacitetsminskning: minskning av energimängden, över tid och vid användning, som ett batteri kan leverera vid märkspänningen, i förhållande till den ursprungliga nominella kapaciteten.
Effekt: den mängd energi som ett batteri kan tillhandahålla under en viss period under referensförhållanden.
Effektavmattning: minskning över tid och vid användning av den effekt som ett batteri kan leverera vid märkspänningen.
Inre resistans: motståndet mot strömflödet i en cell eller ett batteri under referensförhållanden, dvs. summan av elektroners och joners andel av den totala effektiva resistansen, inklusive induktiva/kapacitiva egenskaper.
Energiverkningsgrad under en upp- och urladdningscykel (round trip-verkningsgrad): förhållandet mellan den nettoenergi som ett batteri levererar under ett urladdningsprov och den totala energi som krävs för att återställa det ursprungliga laddningstillståndet genom en standardladdning.
Del A
Parametrar för elektrokemisk prestanda och hållbarhet
1. Nominell kapacitet (Ah) och kapacitetsminskning (%).
2. Effekt (W) och effektavmattning (%).
3. Inre resistans (Ω) och ökning av inre resistans (%).
4. I tillämpliga fall energiverkningsgrad under en upp- och urladdningscykel (round trip-verkningsgrad) och dess försämring (%).
5. Batteriets förväntade livslängd under de referensförhållanden för vilka batterierna har konstruerats, i cykler, utom vad gäller icke-cykliska tillämpningar, och kalenderår.
Del B
Förtydliganden avseende de mätningar avseende de parametrar som förtecknas i del A
1. Tillämpad urladdningstakt och laddningstakt.
2. Förhållande mellan nominell batterieffekt (W) och batterienergi (Wh).
3. Urladdningsnivå i livscykelprovning.
4. Effektförmåga vid 80 % och 20 % laddningsstatus.
5. Eventuella beräkningar som utförts med de uppmätta parametrarna, i förekommande fall.
BILAGA V
SÄKERHETSPARAMETRAR
1. Termisk chock- och temperaturcykelprovning
Denna provning ska utformas för att utvärdera förändringar i batteriets integritet till följd av expansion och sammandragning av cellkomponenter vid exponering för extrema och plötsliga temperaturförändringar och potentiella konsekvenser av sådana förändringar. Under en termisk chock ska batteriet utsättas för två temperaturgränser och hållas kvar vid varje temperaturgräns under en viss period.
2. Externt kortslutningsskydd
Denna provning ska utvärdera ett batteris säkerhetsprestanda vid extern kortslutning. Provningen kan bedöma aktiveringen av överströmsskyddsanordningen eller cellernas förmåga att motstå strömmen utan att nå en farlig situation (t.ex. termisk rusning, explosion, brand). De viktigaste riskfaktorerna är värmealstring på cellnivå och bågurladdning som kan skada elkretsar eller leda till minskat isoleringsmotstånd.
3. Överladdningsskydd
Denna provning ska utvärdera ett batteris säkerhetsprestanda i överladdningssituationer. De största säkerhetsriskerna vid överladdning är nedbrytning av elektrolyt, katod och anod, exoterm nedbrytning av SEI-skiktet (solid electrolyte interphase), nedbrytning av separator och litiumplätering, vilket kan leda till självupphettning av batteriet och termisk rusning. De faktorer som påverkar provningsresultatet ska som ett minimum omfatta laddningsnivån och den laddningsstatus som slutligen uppnås. Skyddet kan säkerställas genom antingen spänningsreglering (avbrott efter det att maximal laddningsspänning uppnåtts) eller strömstyrning (avbrott efter överskridande av maximal laddningsström).
4. Överurladdningsskydd
Denna provning ska utvärdera ett batteris säkerhetsprestanda vid överurladdning. Säkerhetsriskerna vid överurladdning omfattar omvändning av polaritet som leder till oxidering av anodströmupptagaren (koppar) och till plätering på katodsidan. Även mindre överurladdning kan orsaka dendritbildning och slutligen kortslutning.
5. Överhettningsskydd
Denna provning ska utvärdera effekten av temperaturregulatorfel eller fel på andra skyddsanordningar med avseende på intern överhettning under drift.
6. Värmespridningsskydd
Denna provning ska utvärdera ett batteris säkerhetsprestanda vid värmespridning. En termisk rusning i en cell kan orsaka en kaskadreaktion genom hela batteriet, vilket kan bestå av flera celler. Det kan få allvarliga konsekvenser, som omfattande gasutsläpp. Provningen ska ta hänsyn till de tester som håller på att utarbetas för transporttillämpningar inom ramen för ISO och FN:s globala tekniska föreskrifter.
7. Mekanisk skada orsakad av yttre krafter
Dessa provningar ska simulera en eller flera situationer där ett batteri oavsiktligt utsätts för mekaniska påfrestningar och det förblir funktionsdugligt för det ändamål för vilket det utformades. Kriterierna för simulering av dessa situationer bör återspegla den verkliga användningen.
8. Intern kortslutning
Denna provning ska utvärdera ett batteris säkerhetsprestanda vid intern kortslutning. Förekomsten av interna kortslutningar, som är ett av batteritillverkarnas största bekymmer, kan leda till utluftning, termisk rusning, samt till gnistor som kan antända elektrolytångor från cellen. Sådan intern kortslutning kan utlösas på grund av tillverkningsfel, orenheter i cellerna eller dendritisk tillväxt av litium, och orsakar de flesta säkerhetsincidenterna när det gäller batterier. Flera scenarier med intern kortslutning är möjliga (t.ex. elektrisk kontakt mellan katod/anod, aluminiumströmavtagare/kopparströmavtagare och aluminiumströmavtagare/anod), var och en med olika övergångsresistans.
9. Termisk belastning
Under denna provning ska batteriet utsättas för höga temperaturer (enligt IEC 62619 temperaturer över 85 °C) som kan utlösa exoterma nedbrytningsreaktioner och leda till termisk rusning i cellen.
10. Brandprovning
Explosionsrisken ska bedömas genom att batteriet utsätts för brand.
11. Utsläpp av gaser
Batterier kan innehålla betydande mängder potentiellt farliga material, till exempel mycket brandfarliga elektrolyter och frätande och giftiga komponenter. Under vissa omständigheter kan batteriets integritet äventyras, och resultera i att giftiga gaser läcker ut. Det är därför viktigt att identifiera utsläpp av gaser från ämnen från batteriet under provningar. För alla de säkerhetsparametrar som anges i punkterna 1–10 ska vederbörlig hänsyn tas till risken för att giftiga gaser släpps ut från icke-vattenhaltiga elektrolyter.
BILAGA VI
ETIKETTERINGS-, MÄRKNINGS- OCH INFORMATIONSKRAV
Del A: Allmän information om batterier
Informationen på ett batteris etikett ska innehålla följande information rörande batteriet:
Information som identifierar tillverkaren i enlighet med artikel 38.7.
Batteriets kategori och information som identifierar batteriet i enlighet med artikel 38.6.
Tillverkningsort (batteritillverkningsanläggningens geografiska position).
Tillverkningsdatum (månad och år).
Vikt.
Kapacitet.
Kemisk sammansättning.
Andra farliga ämnen i batteriet än kvicksilver, kadmium eller bly.
Användbart släckningsmedel.
Råmaterial av avgörande betydelse som ingår i batteriet i en koncentration över 0,1 viktprocent.
Del B: Symbol för separat insamling av batterier
Del C: QR-kod
QR-koden ska ha en hög kontrast mot bakgrundsfärgen och en storlek som lätt kan avläsas av en allmänt tillgänglig QR-läsare, t.ex. sådana som är integrerade i handhållna kommunikationsenheter.
BILAGA VII
PARAMETRAR FÖR BESTÄMNING AV BATTERIERS HÄLSOTILLSTÅND OCH FÖRVÄNTADE LIVSLÄNGD
Del A
Parametrar för bestämning av hälsotillstånd för elfordonsbatterier, stationära batterienergilagringssystem och batterier för lätta transportmedel:
För elfordonsbatterier:
status för certifierad energi (state of certified energy, SOCE).
För stationära batterienergilagringssystem och batterier för lätta transportmedel:
Återstående kapacitet.
Om möjligt återstående effektförmåga.
Om möjligt återstående round trip-verkningsgrad.
Utvecklingen av självurladdningsgraden.
Om möjligt ohmsk resistans.
Del B
Parametrar för bestämning av den förväntade livslängden för stationära batterienergilagringssystem och batterier för lätta transportmedel:
Batteriets tillverkningsdatum och, i förekommande fall, datum då det togs i bruk.
Energigenomströmning.
Kapacitetsgenomströmning.
Spårning av skadliga händelser, som antal fullständiga urladdningar, genomgången tid i extremtemperaturer och genomgången laddningstid i extremtemperaturer.
Antal fullständiga likvärdiga cykler av laddning-urladdning.
BILAGA VIII
FÖRFARANDEN FÖR BEDÖMNING AV ÖVERENSSTÄMMELSE
Del A
MODUL A – INTERN TILLVERKNINGSKONTROLL
1. Beskrivning av modulen
Intern tillverkningskontroll är det förfarande för bedömning av överensstämmelse genom vilket tillverkaren fullgör de skyldigheter som fastställs i punkterna 2, 3 och 4 samt säkerställer och försäkrar, på eget ansvar, att de berörda batterierna uppfyller de tillämpliga kraven i artiklarna 6, 9, 10, 12, 13 och 14.
2. Teknisk dokumentation
Tillverkaren ska utarbeta den tekniska dokumentationen. Dokumentationen ska göra det möjligt att bedöma om ett batteri överensstämmer med de relevanta kraven enligt punkt 1 och ska innehålla en adekvat analys och bedömning av riskerna.
Den tekniska dokumentationen ska innehålla de tillämpliga kraven och, i den mån det krävs för bedömningen, en beskrivning av batteriets konstruktion, tillverkning och funktion. Den tekniska dokumentationen ska, i tillämpliga fall, innehålla minst följande:
En allmän beskrivning av batteriet och dess avsedda användning.
Konstruktions- och produktionsritningar samt scheman över komponenter, underenheter och kretsar.
Beskrivningar och förklaringar som behövs för att förstå de ritningar och scheman som avses i led b och hur batteriet fungerar.
Ett prov på den etikettering som krävs enligt artikel 13.
En förteckning över de harmoniserade standarder som avses i artikel 15 och som tillämpas helt eller delvis, inbegripet uppgift om vilka delar som har tillämpats, en förteckning över de gemensamma specifikationer som avses i artikel 16 och som tillämpas helt eller delvis, inbegripet uppgift om vilka delar som har tillämpats, och en förteckning över andra relevanta tekniska specifikationer som används för mätnings- eller beräkningsändamål.
Om de harmoniserade standarder och de gemensamma specifikationer som avses i e inte har tillämpats eller inte är tillgängliga, en beskrivning av de lösningar som valts för att uppfylla de tillämpliga kraven i artiklarna 6, 9,10, 12, 13 och 14 eller för att kontrollera att batterierna uppfyller dessa krav.
Resultat av konstruktionsberäkningar och undersökningar som genomförts, samt tekniska eller styrkande handlingar som använts.
Provningsrapporter.
3. Tillverkning
Tillverkaren ska vidta alla åtgärder som krävs för att säkerställa att tillverkningen och övervakningen av densamma leder till att batterierna överensstämmer med den tekniska dokumentation som avses i punkt 2 och med de tillämpliga kraven i punkt 1.
4. CE-märkning och EU-försäkran om överensstämmelse
Tillverkaren ska anbringa CE-märkningen på varje enskilt batteri som uppfyller de tillämpliga krav som avses i punkt 1, eller, om detta inte är möjligt eller lämpligt på grund av batteriets art, på förpackningen och i de dokument som medföljer batteriet.
Tillverkaren ska upprätta en EU-försäkran om överensstämmelse för varje batterityp i enlighet med artikel 18 och ska kunna uppvisa denna tillsammans med den tekniska dokumentationen för de nationella myndigheterna i tio år efter det att det sista batteriet av den aktuella batterimodellen har släppts ut på marknaden. I EU-försäkran om överensstämmelse ska det anges för vilken batterimodell den har upprättats.
En kopia av EU-försäkran om överensstämmelse ska på begäran göras tillgänglig för de nationella myndigheterna.
5. Tillverkarens bemyndigade företrädare
Tillverkarens behöriga ombud får fullgöra tillverkarens skyldigheter enligt punkt 4 för dennes räkning och på dennes ansvar, förutsatt att de specificeras i fullmakten.
Del B
MODUL D1 – KVALITETSSÄKRING AV PRODUKTIONSPROCESSEN
1. Beskrivning av modulen
Kvalitetssäkring av produktionsprocessen är ett förfarande för bedömning av överensstämmelse där tillverkaren fullgör skyldigheterna i punkterna 2, 4 och 7, och säkerställer och försäkrar på eget ansvar, utan att det påverkar andra ekonomiska aktörers skyldigheter i enlighet med denna förordning, att de berörda batterierna uppfyller de tillämpliga kraven i artiklarna 7 och 8 eller, om tillverkaren väljer detta alternativ, alla tillämpliga krav i artiklarna 6–10 och 12, 13 och 14.
2. Teknisk dokumentation
Tillverkaren ska utarbeta den tekniska dokumentationen. Den tekniska dokumentationen ska göra det möjligt att bedöma om batteriet uppfyller de relevanta kraven enligt led 1 och ska innehålla en adekvat analys och bedömning av riskerna.
Den tekniska dokumentationen ska specificera de tillämpliga kraven och, i den mån det krävs för bedömningen, omfatta batteriets konstruktion, tillverkning och funktion. Den tekniska dokumentationen ska, i tillämpliga fall, innehålla minst följande:
En allmän beskrivning av batteriet och dess avsedda användning.
Konstruktions- och produktionsritningar samt scheman över komponenter, underenheter och kretsar.
Beskrivningar och förklaringar som behövs för att förstå de ritningar och scheman som avses i led b och hur batteriet fungerar.
Ett prov på den etikettering som krävs enligt artikel 13.
En förteckning över de harmoniserade standarder som avses i artikel 15, de gemensamma specifikationer som avses i artikel 16 eller båda som tillämpas och, i händelse av delvis tillämpade harmoniserade standarder, gemensamma specifikationer eller båda, uppgift om vilka delar som har tillämpats.
En förteckning över andra relevanta tekniska specifikationer som används för mätnings- eller beräkningsändamål och beskrivningar av de lösningar som valts för att uppfylla de tillämpliga krav som fastställs i artiklarna 6–10 samt 12,13 och 14 eller för att kontrollera att batterierna uppfyller dessa krav, om harmoniserade standarder, gemensamma specifikationer eller båda inte har tillämpats eller inte är tillgängliga.
Resultat av konstruktionsberäkningar, och undersökningar som genomförts samt tekniska eller styrkande handlingar som använts.
En undersökning som ligger till grund för de värden för koldioxidavtryck som avses i artikel 7.1 och den prestandaklass för koldioxidavtryck som avses i artikel 7.2, innehållande de beräkningar som gjorts i enlighet med metoden i den delegerade akt som antagits enligt artikel 7.1 fjärde stycket a och de bevis och den information där inflödesdata för dessa beräkningar fastställs.
En undersökning som ligger till grund för den andel återvunnet material som avses i artikel 8, innehållande de beräkningar som gjorts i enlighet med metoden i den delegerade akt som antagits enligt artikel 8.1 andra stycket och de handlingar och den information där inflödesdata för dessa beräkningar fastställs.
Provningsrapporter.
3. Den tekniska dokumentationens tillgänglighet
Tillverkaren ska hålla den tekniska dokumentationen tillgänglig för de nationella myndigheterna i tio år efter det att batteriet har släppts ut på marknaden.
4. Tillverkning
Tillverkaren ska tillämpa ett godkänt kvalitetssystem för tillverkning, slutkontroll och provning av de berörda batterierna i enlighet med punkt 5 och ska kontrolleras i enlighet med punkt 6.
5. Kvalitetssystem
1. Tillverkaren ska hos ett valfritt anmält organ ansöka om att få sitt kvalitetssystem för de berörda batterierna bedömt.
Ansökan ska innehålla följande uppgifter:
Tillverkarens namn och adress och, om ansökan lämnas in av tillverkarens bemyndigade företrädare, även dennes namn och adress.
En skriftlig försäkran om att samma ansökan inte har lämnats in till något annat anmält organ.
All relevant information avseende den aktuella batterikategorin.
Den dokumentation om kvalitetssystemet som avses i punkt 5.2.
Den tekniska dokumentation som avses i punkt 2.
2. Kvalitetssystemet ska säkerställa att batterierna överensstämmer med de tillämpliga kraven som föreskrivs i artiklarna 6–10 samt 12, 13 och 14.
Alla faktorer, krav och bestämmelser som tillverkaren tagit hänsyn till ska dokumenteras på ett systematiskt och överskådligt sätt i form av skriftliga riktlinjer, förfaranden och anvisningar. Dokumentationen om kvalitetssystemet ska möjliggöra en enhetlig tolkning av kvalitetsrelaterade program, planer, manualer och protokoll.
Kvalitetssystemets dokumentation ska särskilt omfatta en fullgod beskrivning av
uppsatta kvalitetsmål samt ledningens organisatoriska struktur, ansvar och befogenheter när det gäller produktkvalitet,
förfarandena för dokumentation och övervakning av de parametrar och uppgifter som krävs för beräkning och uppdatering av den andel återvunnet innehåll som avses i artikel 8 och, i tillämpliga fall, de värden och den prestandaklass för koldioxidavtryck som avses i artikel 7,
de motsvarande metoder, processer och systematiska förfaranden för tillverkning, kvalitetskontroll och kvalitetssäkring som kommer att användas,
de undersökningar, beräkningar, mätningar och provningar som ska utföras före, under och efter tillverkningen, och hur ofta de kommer att utföras,
kvalitetsdokumenten, t.ex. kontrollrapporter och uppgifter om beräkningar, mätningar, provning och kalibrering samt redogörelser för den berörda personalens kvalifikationer,
metoder för övervakning av att den erforderliga produktkvaliteten uppnås och att kvalitetssystemet fungerar väl.
3. Det anmälda organet ska bedöma kvalitetssystemet för att avgöra om det uppfyller kraven i punkt 5.2.
Det ska förutsätta att dessa krav är uppfyllda i fråga om de delar av kvalitetssystemet som överensstämmer med motsvarande specifikationer i relevant harmoniserad standard.
Utöver erfarenhet av kvalitetsledningssystem ska minst en av revisionsgruppens medlemmar ha erfarenhet av bedömning av det aktuella produktområdet och den berörda produkttekniken, och känna till de tillämpliga krav som föreskrivs i artiklarna 6–10 samt 12, 13 och 14.
Revisionen ska omfatta en inspektion i tillverkarens lokaler.
Revisionsgruppen ska granska den tekniska dokumentation som avses i punkt 2 för att kontrollera att tillverkaren kan identifiera de tillämpliga krav som föreskrivs i artiklarna 6–10 samt 12, 13 och 14 och utföra de undersökningar, beräkningar, mätningar och provningar som krävs för att säkerställa att batteriet överensstämmer med dessa krav. Revisionsgruppen ska kontrollera tillförlitligheten av de uppgifter som används i beräkningen av den andel återvunnet innehåll som avses i artikel 8 och, i tillämpliga fall, de värden och den prestandaklass för koldioxidavtryck som avses i artikel 7 samt att den relevanta beräkningsmetoden används på rätt sätt.
Efter att ha bedömt kvalitetssystemet ska det anmälda organet underrätta tillverkaren om sitt beslut. Underrättelsen ska innehålla slutsatserna från revisionen samt skälen för det beslutet.
4. Tillverkaren ska åta sig att fullgöra de skyldigheter som är förenade med det godkända kvalitetssystemet och att underhålla det så att det förblir ändamålsenligt och effektivt.
5. Tillverkaren ska informera det anmälda organ som har godkänt kvalitetssystemet om alla planerade ändringar av systemet.
Det anmälda organet ska bedöma de föreslagna ändringarna och avgöra om det ändrade kvalitetssystemet fortfarande uppfyller kraven i punkt 5.2 eller om en ny bedömning är nödvändig.
Det anmälda organet ska underrätta tillverkaren om sitt beslut. Meddelandet ska innehålla slutsatserna av granskningen och det motiverade bedömningsbeslutet.
6. Kontroll under det anmälda organets ansvar
Syftet med kontrollen är att säkerställa att tillverkaren fullgör de skyldigheter som är förenade med det godkända kvalitetssystemet.
För att möjliggöra en bedömning ska tillverkaren ge det anmälda organet tillträde till anläggningar för tillverkning, kontroll, provning och förvaring samt tillhandahålla all nödvändig information, särskilt i fråga om följande:
Den dokumentation om kvalitetssystemet som avses i punkt 5.2.
Den tekniska dokumentation som avses i punkt 2.
Kvalitetsdokumenten, t.ex. kontrollrapporter och uppgifter om beräkningar, mätningar, provning och kalibrering samt redogörelser för den berörda personalens kvalifikationer.
Det anmälda organet ska med jämna mellanrum genomföra revisioner för att se till att tillverkaren underhåller och tillämpar kvalitetssystemet, samt överlämna en revisionsrapport till tillverkaren. Under sådana revisioner ska det anmälda organet åtminstone kontrollera tillförlitligheten av de uppgifter som används i beräkningen av den andel återvunnet innehåll som avses i artikel 8 och, i tillämpliga fall, de värden och den prestandaklass för koldioxidavtryck som avses i artikel 7 samt att den relevanta beräkningsmetoden används på rätt sätt.
Det anmälda organet får dessutom göra oanmälda besöka hos tillverkaren. I samband med sådana besök får det anmälda organet vid behov utföra eller låta utföra undersökningar, beräkningar, mätningar och provningar för att kontrollera att kvalitetssystemet fungerar korrekt. Det anmälda organet ska ge tillverkaren en besöksrapport och, om provningar har utförts, en provningsrapport.
7. CE-märkning och EU-försäkran om överensstämmelse
Tillverkaren ska anbringa CE-märkningen och, under ansvar av det anmälda organ som avses i punkt 5.1, organets identifikationsnummer på varje enskilt batteri som uppfyller de tillämpliga kraven i punkt 1 eller, om detta inte är möjligt eller lämpligt på grund av batteriets art, på förpackningen och i de medföljande dokumenten.
Tillverkaren ska upprätta en EU-försäkran om överensstämmelse för varje batterimodell i enlighet med artikel 18 och ska kunna uppvisa denna för de nationella myndigheterna i tio år efter det att det sista batteriet av den aktuella batterimodellen har släppts ut på marknaden. I EU-försäkran om överensstämmelse ska det anges för vilken batterimodell den har upprättats.
En kopia av EU-försäkran om överensstämmelse ska på begäran göras tillgänglig för de nationella myndigheterna.
8. Tillgång till dokumentationen om kvalitetssystemet
Tillverkaren ska under tio år efter det att batteriet har släppts ut på marknaden kunna uppvisa följande för de nationella myndigheterna:
Den dokumentation om kvalitetssystemet som avses i punkt 5.2.
Sådana godkända ändringar som avses i punkt 5.5.
Sådana beslut och rapporter från det anmälda organet som avses i punkterna 5.5, 6.3 och 6.4.
9. Det anmälda organets informationsskyldighet
Varje anmält organ ska informera sin anmälande myndighet om de godkännanden av kvalitetssystem som det har utfärdat eller dragit tillbaka och ska regelbundet eller på begäran ge sin anmälande myndighet tillgång till förteckningen över de godkännanden av kvalitetssystem som det har avslagit, tillfälligt upphävt eller på annat sätt belagt med restriktioner.
Varje anmält organ ska informera de övriga anmälda organen om de godkännanden av kvalitetssystem som det har avslagit, dragit tillbaka, tillfälligt upphävt eller på annat sätt belagt med restriktioner och, på begäran, om de godkännanden av kvalitetssystem som det har utfärdat.
10. Tillverkarens bemyndigade företrädare
Tillverkarens skyldigheter enligt punkterna 3, 5.1, 5.5, 7 och 8 får fullgöras, för dennes räkning och på dennes ansvar, av tillverkarens bemyndigade företrädare, förutsatt att dessa skyldigheter specificeras i fullmakten.
Del C
MODUL G – ÖVERENSSTÄMMELSE SOM GRUNDAR SIG PÅ KONTROLL AV ENSKILDA PRODUKTER
1. Beskrivning av modulen
Överensstämmelse som grundar sig på kontroll av enskilda produkter är ett förfarande för bedömning av överensstämmelse där tillverkaren fullgör de skyldigheter som fastställs i punkterna 2, 3 och 5, och säkerställer och försäkrar på eget ansvar, utan att det påverkar andra ekonomiska aktörers skyldigheter i enlighet med denna förordning, att det berörda batteriet, som har genomgått kontroll i enlighet med punkt 4, uppfyller de tillämpliga kraven i artiklarna 7 och 8 eller, om tillverkaren väljer detta alternativ, alla tillämpliga krav i artiklarna 6–10 och 12, 13 och 14.
2. Teknisk dokumentation
1. Tillverkaren ska utarbeta den tekniska dokumentationen och göra den tillgänglig för det anmälda organ som avses i punkt 4. Den tekniska dokumentationen ska göra det möjligt att bedöma om batteriet uppfyller de relevanta kraven enligt punkt 1 och ska innehålla en adekvat analys och bedömning av riskerna.
Den tekniska dokumentationen ska specificera de tillämpliga kraven och, i den mån det krävs för bedömningen, omfatta batteriets konstruktion, tillverkning och funktion.
Den tekniska dokumentationen ska, i tillämpliga fall, innehålla minst följande:
En allmän beskrivning av batteriet och dess avsedda användning.
Konstruktions- och produktionsritningar samt scheman över komponenter, underenheter och kretsar.
Beskrivningar och förklaringar som behövs för att förstå de ritningar och scheman som avses i led b och hur batteriet fungerar.
Ett prov på den märkning som krävs i enlighet med artikel 13.
En förteckning över de harmoniserade standarder som avses i artikel 15, de gemensamma specifikationer som avses i artikel 16 eller båda som tillämpas och, i händelse av delvis tillämpade harmoniserade standarder, gemensamma specifikationer eller båda, uppgift om vilka delar som har tillämpats.
En förteckning över andra relevanta tekniska specifikationer som används för mätnings- eller beräkningsändamål och beskrivningar av de lösningar som valts för att uppfylla de tillämpliga krav som avses i punkt 1 eller för att kontrollera att batterierna överensstämmer med dessa krav, om harmoniserade standarder, gemensamma specifikationer eller båda inte har tillämpats eller inte är tillgängliga.
Resultat av konstruktionsberäkningar och undersökningar som genomförts och tekniska eller styrkande handlingar som använts.
En undersökning som ligger till grund för de värden och den klassificering avseende koldioxidavtryck som avses i artikel 7, innehållande de beräkningar som gjorts i enlighet med metoden i den delegerade akt som antagits i enlighet med artikel 7.1 fjärde stycket a och de handlingar och den information där inflödesdata för dessa beräkningar fastställs.
En undersökning som ligger till grund för den andel återvunnet material som avses i artikel 8, innehållande de beräkningar som gjorts i enlighet med metoden i den delegerade akt som antagits i enlighet med artikel 8.1 andra stycket och de handlingar och den information där inflödesdata för dessa beräkningar fastställs.
Provningsrapporter.
2. Tillverkaren ska hålla den tekniska dokumentationen tillgänglig för de nationella myndigheterna i tio år efter det att batteriet har släppts ut på marknaden.
3. Tillverkning
Tillverkaren ska vidta alla åtgärder som krävs för att säkerställa att tillverkningen och övervakningen av denna leder till att det tillverkade batteriet överensstämmer med de tillämpliga kraven i punkt 1.
4. Kontroll
Ett anmält organ som tillverkaren valt ska utföra eller låta utföra lämpliga undersökningar, beräkningar, mätningar och provningar som fastställs i de relevanta harmoniserade standarder som avses i artikel 15, de gemensamma specifikationer som avses i artikel 16 eller båda eller likvärdiga provningar för att kontrollera att batteriet uppfyller de tillämpliga kraven i punkt 1. Om det inte finns någon sådan harmoniserad standard eller gemensam specifikation ska det berörda anmälda organet besluta vilka lämpliga undersökningar, beräkningar, mätningar och provningar som ska utföras.
Det anmälda organet ska utfärda ett intyg om överensstämmelse i fråga om de utförda undersökningarna, beräkningarna, mätningarna och provningarna och ska anbringa sitt identifikationsnummer på det godkända batteriet, eller låta anbringa det under sitt ansvar.
Tillverkaren ska hålla intyget om överensstämmelse tillgängligt för de nationella myndigheterna i tio år efter det att batteriet har släppts ut på marknaden.
5. CE-märkning och EU-försäkran om överensstämmelse
Tillverkaren ska anbringa CE-märkningen och, under ansvar av det anmälda organ som avses i punkt 4, organets identifikationsnummer på varje batteri som uppfyller de tillämpliga kraven i punkt 1 eller, om detta inte är möjligt eller lämpligt på grund av batteriets art, på förpackningen och i de medföljande dokumenten.
Tillverkaren ska upprätta en EU-försäkran om överensstämmelse i enlighet med artikel 18 för varje batteri och ska kunna uppvisa denna för de nationella myndigheterna i tio år efter det att batteriet har släppts ut på marknaden. I EU-försäkran om överensstämmelse ska det anges för vilket batteri den har upprättats.
En kopia av EU-försäkran om överensstämmelse ska på begäran göras tillgänglig för de nationella myndigheterna.
6. Tillverkarens bemyndigade företrädare
Tillverkarens skyldigheter enligt punkterna 2.2, 4.2 och 5 får fullgöras, för dennes räkning och på dennes ansvar, av tillverkarens bemyndigade företrädare, förutsatt att dessa skyldigheter specificeras i fullmakten.
BILAGA IX
EU-FÖRSÄKRAN OM ÖVERENSSTÄMMELSE nr* …
* (identifikationsnummer för försäkran)
1. Batterimodell (produkt, kategori och parti- eller serienummer):
2. Tillverkarens namn och adress och i tillämpliga fall namn och adress för dennes bemyndigade företrädare:
3. Denna försäkran om överensstämmelse utfärdas på tillverkarens eget ansvar.
4. Föremål för försäkran (beskrivning av batteriet och identifiering så att det kan spåras, och som vid behov kan innehålla en bild av batteriet):.
5. Föremålet för försäkran i punkt 4 är i överensstämmelse med relevant harmoniserad unionslagstiftning: … (hänvisning till andra unionsakter som har tillämpats).
6. Hänvisningar till de tillämpliga harmoniserade standarder eller till de gemensamma specifikationer som använts eller hänvisningar till de andra tekniska specifikationer enligt vilka överensstämmelsen försäkras:
7. Det anmälda organet … (namn, adress, nummer) … har utfört … (beskrivning av åtgärden) … och utfärdat intyget/intygen: … (närmare uppgifter, inklusive datum, och, i förekommande fall, information om giltighetstid och giltighetsvillkor).
8. Ytterligare information
Undertecknat för:
(Ort och datum för utfärdande):
(Namn, befattning) (Namnteckning)
BILAGA X
FÖRTECKNING ÖVER RÅMATERIAL OCH RISKKATEGORIER
1. Råmaterial:
kobolt,
naturlig grafit,
litium,
nickel,
kemiska föreningar baserade på de råmaterial som anges i leden a–d och som är nödvändiga för framställning av de aktiva materialen i batterier.
2. Sociala och miljömässiga riskkategorier:
Miljön, klimatet och människors hälsa med beaktande av direkta, indirekta och kumulativa effekter, inbegripet
luft, inbegripet luftföroreningar, däribland växthusgasutsläpp,
vatten, inbegripet havsbottnen och den marina miljön och inbegripet vattenföroreningar, vattenanvändning, vattenmängder (översvämning eller torka) och tillgång till vatten,
mark, inbegripet markförorening, markerosion, markanvändning och markförstöring,
biologisk mångfald, inbegripet skador på livsmiljöer, vilda djur och växter, flora och ekosystem, inbegripet ekosystemtjänster,
farliga ämnen,
buller och vibrationer,
anläggningssäkerhet,
energianvändning,
avfall och rester,
mänskliga rättigheter, arbetstagares rättigheter och förhållandet mellan arbetsmarknadens parter, inbegripet
hälsa och säkerhet på arbetsplatsen,
barnarbete,
tvångsarbete,
diskriminering,
fackföreningsfrihet,
samhällslivet, inklusive bland ursprungsbefolkningar.
3. De internationella instrument som täcker de risker som avses i punkt 2 omfattar följande:
De tio principerna i FN:s Global Compact-initiativ.
FN:s miljöprograms riktlinjer för bedömning av varors sociala livscykelkostnader.
Konventionen om biologisk mångfald, särskilt beslut COP VIII/28 – Voluntary guidelines on Biodiversity-Inclusive impact assessment.
FN:s Parisavtal.
De åtta grundläggande ILO-konventionerna enligt definitionen i ILO:s deklaration om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet.
Varje annan internationell miljökonvention som är bindande för unionen eller dess medlemsstater.
ILO:s deklaration om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet.
Det internationella regelverket för mänskliga rättigheter, inbegripet den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter samt den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.
4. De internationellt erkända instrument för tillbörlig aktsamhet som gäller för kraven på tillbörlig aktsamhet enligt kapitel VII i denna förordning:
Det internationella regelverket för mänskliga rättigheter, inbegripet den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter samt den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.
FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter.
OECD:s riktlinjer för multinationella företag.
ILO:s trepartsdeklaration om principer som rör multinationella företag och socialpolitik.
OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet inom ansvarsfullt företagande.
OECD Due Diligence Guidance for Responsible Supply Chains of Minerals from Conflict-Affected and High-Risk Areas (OECD:s vägledning om tillbörlig aktsamhet för ansvarsfulla leveranskedjor för mineraler från konfliktdrabbade områden och högriskområden).
BILAGA XI
BERÄKNING AV INSAMLINGSNIVÅER FÖR FÖRBRUKADE BÄRBARA BATTERIER OCH FÖRBRUKADE BATTERIER FÖR LÄTTA TRANSPORTMEDEL
1. Producenter av den relevanta kategorin batterier, eller de producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 57.1, och medlemsstaterna ska beräkna insamlingsnivån som den procentandel som erhålls genom att vikten för de förbrukade batterier, som samlats in i enlighet med artikel 59, artikel 60 respektive artikel 69 under ett visst kalenderår i en medlemsstat, divideras med den genomsnittliga vikten av sådana batterier som producenter antingen tillhandahåller på marknaden direkt till slutanvändare eller levererar till tredje parter som tillhandahåller dem på marknaden till slutanvändare i medlemsstaten under de tre föregående kalenderåren. Dessa insamlingsnivåer ska beräknas för bärbara batterier i enlighet med artikel 59 respektive för batterier för lätta transportmedel i enlighet med artikel 60.
År |
Uppgiftsinsamling |
Beräkning |
Rapporteringskrav |
|
År 1 |
Försäljning år 1 (S1) |
|
|
|
År 2 |
Försäljning år 2 (S2) |
|
|
|
År 3 |
Försäljning år 3 (S3) |
|
|
|
År 4 |
Försäljning år 4 (S4) |
Insamling år 4 (C4) |
Insamlingsnivå (CR4) = 3*C4/(S1+S2+S3) |
CR4 |
År 5 |
Försäljning år 5 (S5) |
Insamling år 5 (C5) |
Insamlingsnivå (CR5) = 3*C5/(S2+S3+S4) |
CR5 |
Osv. |
Osv. |
Osv. |
Osv. |
|
2. Producenter av den relevanta kategorin batterier, eller de producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 57.1, och medlemsstaterna, ska beräkna den årliga försäljningen av batterier till slutanvändare under ett givet år, som vikten av sådana batterier som för första gången släppts ut på marknaden på medlemsstatens territorium under det givna året, med undantag för batterier som under samma år lämnade medlemsstatens territorium utan att ha sålts till slutanvändare. Dessa försäljningar beräknas separat för bärbara batterier respektive för batterier för lätta transportmedel.
3. Ett batteri ska endast räknas med första gången det tillhandahålls på marknaden i en medlemsstat.
4. Den beräkning som avses i punkterna 1 och 2 ska grundas på insamlade uppgifter eller statistiskt signifikanta uppskattningar grundade på insamlade uppgifter.
BILAGA XII
KRAV PÅ LAGRING OCH BEHANDLING, INKLUSIVE MATERIALÅTERVINNING
Del A: Krav på lagring och behandling
1. Behandlingen ska minst omfatta avlägsnandet av alla vätskor och syror.
2. Behandling och all lagring, inklusive tillfällig lagring, i behandlingsanläggningar, inklusive materialåtervinningsanläggningar, ska ske på platser med ogenomträngliga ytor och ändamålsenlig väderbeständig täckning eller i lämpliga behållare.
3. Förbrukade batterier i behandlingsanläggningar, inklusive materialåtervinningsanläggningar, ska lagras på ett sådant sätt att de inte blandas med avfall från ledande eller brännbara material.
4. Särskilda försiktighetsåtgärder och säkerhetsåtgärder ska vidtas vid behandling av förbrukade litiumbaserade batterier under hantering, sortering och lagring. Sådana åtgärder ska innefatta skydd från exponering för
alltför hög värme såsom höga temperaturer, eld eller direkt solljus,
vatten såsom från nederbörd och översvämning,
krossning eller fysiska skador.
Förbrukade litiumbaserade batterier ska förvaras i sin normala installationsriktning det vill säga aldrig omvänt på en väl ventilerad plats och de ska vara övertäckta med högspänningsisolering i gummi. Lagringsanläggningar för förbrukade litiumbaserade batterier ska förses med en varning.
5. Kvicksilver ska under behandlingen avskiljas i ett identifierbart flöde, som på ett säkert sätt immobiliseras och bortskaffas och inte kan orsaka skadliga effekter på människors hälsa eller miljön.
6. Kadmium ska under behandlingen avskiljas i ett identifierbart flöde, som tilldelas en säker destination och inte kan orsaka skadliga effekter på människors hälsa eller miljön.
Del B: Mål för materialåtervinningsgrad
1. Senast den 31 december 2025 ska materialåtervinningen uppnå åtminstone följande mål för materialåtervinningsgrad:
Materialåtervinning av 75 % av genomsnittsvikten av blybatterier.
Materialåtervinning av 65 % av genomsnittsvikten av litiumbaserade batterier.
Materialåtervinning av 80 % av genomsnittsvikten av nickelkadmiumbatterier.
Materialåtervinning av 50 % av genomsnittsvikten av andra förbrukade batterier.
2. Senast den 31 december 2030 ska materialåtervinningen uppnå åtminstone följande mål för materialåtervinningsgrad:
Materialåtervinning av 80 % av genomsnittsvikten av blybatterier.
Materialåtervinning av 70 % av genomsnittsvikten av litiumbaserade batterier.
Del C: Mål förresursåtervinning
1. Senast den 31 december 2027 ska all materialåtervinning uppnå åtminstone följande mål förresursåtervinning:
90 % för kobolt.
90 % för koppar.
90 % för bly.
50 % för litium.
90 % för nickel.
2. Senast den 31 december 2031 ska all materialåtervinning uppnå åtminstone följande mål för resursåtervinning:
95 % för kobolt.
95 % för koppar.
95 % för bly.
80 % för litium.
95 % för nickel.
BILAGA XIII
INFORMATION SOM SKA INKLUDERAS I BATTERIPASSET
1. ALLMÄNT TILLGÄNGLIG INFORMATION OM BATTERIMODELLEN
Ett batteripass ska innehålla följande information om batterimodellen, som ska vara tillgänglig för allmänheten:
Den information som anges i del A i bilaga VI.
Batteriets materialsammansättning, inbegripet dess kemiska sammansättning, andra farliga ämnen i batteriet än kvicksilver, kadmium och bly samt kritiska råmaterial som ingår i batteriet.
Information om koldioxidavtryck enligt artikel 7.1 och 7.2.
Information om ansvarsfull anskaffning enligt vad som anges i den rapport om policyn för tillbörlig aktsamhet avseende batterier som avses i artikel 52.3.
Information om materialåtervunnet innehåll enligt vad som anges i den dokumentation som avses i artikel 8.1.
Andelen förnybart innehåll.
Nominell kapacitet (Ah).
Lägsta, nominell och högsta spänning samt temperaturintervall när så är relevant.
Ursprunglig effektförmåga (i watt) och gränsvärden samt temperaturintervall när så är relevant.
Batteriets förväntade livslängd uttryckt i cykler (och referenstest som använts).
Kapacitetströskel för utarmning (endast för elfordonsbatterier).
Temperaturintervall som batteriet tål när det inte används (referenstest).
Period under vilken den kommersiella garantin för batteriets livslängd gäller.
Energiverkningsgrad under upp- och urladdningscykeln (round trip-verkningsgrad): i början av livscykeln och vid 50 % av livscykeln
Inre resistans i battericellen och batteripacket.
C-värde för relevant livscykelprovning.
De krav på märkning som anges i artikel 13.3 och 13.4.
EU-försäkran om överensstämmelse enligt artikel 18.
Information om åtgärder för att motverka att batterier blir avfall och om hantering av förbrukade batterier enligt artikel 74.1 a–f.
2. INFORMATION OM BATTERIMODELLEN SOM ENDAST ÄR TILLGÄNGLIG FÖR PERSONER MED ETT LEGITIMT INTRESSE OCH FÖR KOMMISSIONEN
Ett batteripass ska innehålla följande information om batterimodellen, som ska vara tillgänglig endast för personer med ett legitimt intresse och för kommissionen:
Detaljerad sammansättning, inklusive material som används i katod, anod och elektrolyt.
Artikelnummer för komponenter och kontaktuppgifter för källor för reservdelar.
Demonteringsinformation, som minst ska omfatta följande:
Säkerhetsåtgärder.
3. INFORMATION SOM ENDAST ÄR TILLGÄNGLIG FÖR ANMÄLDA ORGAN, MARKNADSKONTROLLMYNDIGHETER OCH KOMMISSIONEN
Ett batteripass ska innehålla följande information om batterimodellen, som ska vara tillgänglig endast för anmälda organ, marknadskontrollmyndigheter och kommissionen:
4. INFORMATION OCH UPPGIFTER OM ETT ENSKILT BATTERI SOM ENDAST ÄR TILLGÄNGLIGA FÖR PERSONER MED ETT LEGITIMT INTRESSE
Ett batteripass ska innehålla följande specifika information och uppgifter avseende batterimodellen, som ska vara tillgänglig endast för personer med ett legitimt intresse:
Värdena på de prestanda- och hållbarhetsparametrar som avses i artikel 10.1 när batteriet släpps ut på marknaden och när dess status ändras.
Information om batteriets hälsotillstånd i enlighet med artikel 14.
Information om batteriets status, definierad som ”ursprungligt”, ”ändamålsändring”, ”återanvänt”, ”återtillverkat” eller ”avfall”.
Information och uppgifter som härrör från dess användning, inbegripet antal laddnings- och urladdningscykler och negativa händelser såsom olyckor, samt regelbundet dokumenterad information om miljömässiga driftsförhållanden, inbegripet temperatur, och laddningsstatus.
BILAGA XIV
MINIMIKRAV FÖR TRANSPORTER AV BEGAGNADE BATTERIER
1. Om innehavaren, dvs. den fysiska eller juridiska person som förfogar över de begagnade eller förbrukade batterierna, hävdar att den avser att transportera eller håller på att transportera begagnade batterier och inte förbrukade batterier, ska det, i syfte att skilja mellan begagnade och förbrukade batterier, krävas att innehavaren kan uppvisa följande för att styrka sitt påstående:
En kopia av fakturan och köpeavtalet eller avtalet om försäljning eller överföring av äganderätten för batterier, i vilket det ska anges att utrustningen är avsedd för direkt återanvändning och att de är fullt fungerande.
Bevis för den bedömning eller provning som har gjorts, i form av en kopia av resultaten såsom provningsintyg, funktionsbevis för varje produkt som ingår i ett batteri eller fraktion därav i sändningen och protokollet som innehåller all dokumentation i enlighet med punkt 3.
En försäkran från innehavarenatt inte något av det material eller den utrustning som ingår i sändningen är avfall enligt definitionen i artikel 3.1 i direktiv 2008/98/EG.
Adekvat skydd mot skador under transport, lastning och lossning, i synnerhet genom att förpackningen är tillräcklig och att lasten är staplad på lämpligt sätt.
2. Punkt 1 a och b samt punkt 3 ska inte tillämpas när det visas genom dokumenterade bevis att transporten äger rum inom ramen för ett överföringsavtal mellan företag och att
det begagnade batteriet skickas tillbaka till producenten eller en tredje part som agerar för dennes räkning, som för reparation enligt garantin med avsikten att återanvända det, eller
det begagnade batteriet för yrkesmässig användning skickas till producenten eller en tredje part som agerar för dennes räkning eller tredjepartsanläggningar i länder som omfattas av OECD-rådets beslut C(2001)107/slutligt om kontroll av gränsöverskridande transporter av avfall avsett för återvinning, för renovering eller reparation enligt gällande avtal med avsikten att återanvända det, eller
det begagnade batteriet för yrkesmässig användning och är defekt skickas till producenten eller en tredje part som agerar för dennes räkning för analys av de grundläggande problemen enligt gällande avtal, när en sådan analys endast kan utföras av producenten eller tredje part som agerar för dennes räkning.
3. I syfte att visa att batterierna som transporteras utgör begagnade batterier och inte förbrukade batterier ska innehavaren gå igenom följande steg för provning och dokumentation:
Batteriets hälsotillstånd ska provas och förekomsten av farliga ämnen ska utvärderas.
Resultaten av utvärderingen och provningen enligt led a ska dokumenteras.
Dokumentationen ska fästas på ett säkert men inte permanent sätt antingen på det begagnade batteriet i fråga, om det begagnade batteriet inte harförpackats, eller på förpackningen på ett sådant sätt att dokumentationen kan läsas utan att förpackningen behöver avlägsnas.
Dokumentationen ska innehålla följande uppgifter:
4. Utöver den dokumentation som krävs enligt punkterna 1, 2 och 3 ska varje sändning t.ex. varje container eller lastbil med begagnade batterier åtföljas av följande:
Ett relevant transportdokument.
En ansvarsförsäkran från den som är ansvarig.
5. Om det varken finns bevis på att ett föremål inte är ett begagnat batteri, och inte ett förbrukat batteri, i form av den dokumentation som krävs enligt punkterna 1, 2, 3 och 4, eller lämpligt skydd mot skador under transport, lastning och lossning, i synnerhet genom att förpackningen är tillräcklig och att lasten är staplad på lämpligt sätt, vilket den som har organiserat transporten är skyldig att göra, ska föremålet anses vara avfall och det ska förutsättas att transporten är olaglig. I sådana fall ska sändningen hanteras i enlighet med artiklarna 24 och 25 i förordning (EG) nr 1013/2006.
BILAGA XV
JÄMFÖRELSETABELL
Direktiv 2006/66/EG |
Denna förordning |
Artikel 1 |
Artikel 1 |
Artikel 1 första stycket led 1 |
Artikel 1.1 |
Artikel 1 första stycket led 2 |
Artikel 1.1 |
Artikel 1 andra stycket |
— |
Artikel 2 |
Artikel 1.3, 1.4 och 1.5 |
Artikel 2.1 |
Artikel 1.3 och 1.4 |
Artikel 2.2 |
Artikel 1.5 |
Artikel 2.2 a |
Artikel 1.5 a |
Artikel 2.2 b |
Artikel 1.5 a |
Artikel 3 |
Artikel 3 |
Artikel 3.1 |
Artikel 3.1.1 |
Artikel 3.2 |
Artikel 3.1.2 |
Artikel 3.3 |
Artikel 3.1.9 |
Artikel 3.4 |
— |
Artikel 3.5 |
Artikel 3.1.12 |
Artikel 3.6 |
Artikel 3.1.13 |
Artikel 3.7 |
Artikel 3.1.50 |
Artikel 3.8 |
Artikel 3.2 a |
Artikel 3.9 |
— |
Artikel 3.10 |
Artikel 3.1.53 |
Artikel 3.11 |
Artikel 3.1.26 |
Artikel 3.12 |
Artikel 3.1.47 |
Artikel 3.13 |
Artikel 3.1.65 |
Artikel 3.14 |
Artikel 3.1.16 |
Artikel 3.15 |
Artikel 3.1.22 |
Artikel 3.16 |
— |
Artikel 3.17 |
— |
Artikel 4 |
Artikel 6 |
Artikel 4.1 |
Bilaga I |
Artikel 4.1 a |
Bilaga I, post 1 |
Artikel 4.1 b |
Bilaga I, post 2 |
Artikel 4.2 |
— |
Artikel 4.3 |
— |
Artikel 4.3 a |
— |
Artikel 4.3 b |
— |
Artikel 4.3 c |
— |
Artikel 4.4 |
— |
Artikel 5 |
— |
Artikel 6 |
Artikel 4 |
Artikel 6.1 |
Artikel 4.1 |
Artikel 6.2 |
— |
Artikel 7 |
Artikel 2 |
Artikel 8 |
Artiklarna 59–62 och 64–67 |
Artikel 8.1 |
Artikel 59 |
Artikel 8.1 första stycket a |
Artikel 59.1 a Artikel 59.1 b |
Artikel 8.1 första stycket b |
Artikel 62 |
Artikel 8.1 första stycket c |
Artikel 61.1 Artikel 62.1 |
Artikel 8.1 första stycket d |
Artikel 59.2 a ii Artikel 61.1 c |
Artikel 8.1 andra stycket |
Artikel 59.5 |
Artikel 8.2 |
Artikel 59.1 och 59.2 |
Artikel 8.2 a |
Artikel 59.1 och 59.2 |
Artikel 8.2 b |
Artikel 59.2 |
Artikel 8.2 c |
— |
Artikel 8.3 |
Artikel 61 |
Artikel 8.4 |
Artikel 61 |
Artikel 9 |
— |
Artikel 10 |
Artiklarna 59, 60 och 69 |
Artikel 10.1 |
— |
Artikel 10.1 andra stycket |
Artikel 75.4 |
Artikel 10.2 |
Artiklarna 59 och 60 |
Artikel 10.2 a |
— |
Artikel 10.2 b |
Artikel 59.3, artikel 60.3 |
Artikel 10.3 |
Artikel 69.2 och artikel 76.1 andra stycket |
Artikel 10.4 |
— |
Artikel 11 |
Artikel 11 |
Artikel 11 första stycket |
Artikel 11.1 |
Artikel 11 andra stycket |
Artikel 11.3 |
Artikel 12 |
Artikel 70 |
Artikel 12.1 |
Artikel 70.2 |
Artikel 12.1 första stycket a |
Artikel 59.1 f, artikel 60.1 f och artikel 61.3 c |
Artikel 12.1 första stycket b |
Artikel 71.1 |
Artikel 12.1 andra stycket |
— |
Artikel 12.1 tredje stycket |
— |
Artikel 12.2 |
Artikel 71.4 |
Artikel 12.3 |
Artikel 70.3 |
Artikel 12.4 |
Artikel 71.2 och 71.3 |
Artikel 12.5 |
Artikel 75.5 c och artikel 76.1 d |
Artikel 12.6 |
Artikel 71.4 |
Artikel 13 |
— |
Artikel 13.1 |
— |
Artikel 13.2 |
— |
Artikel 14 |
Artikel 70.1 |
Artikel 15 |
Artikel 72 |
Artikel 15.1 |
Artikel 72.1 |
Artikel 15.2 |
Artikel 72.3 |
Artikel 15.3 |
Artikel 72.4 |
Artikel 16 |
Artikel 56 |
Artikel 16.1 |
Artikel 56.1 och 56.4 |
Artikel 16.1 a |
Artikel 56.4 a |
Artikel 16.1 b |
Artikel 56.4 a |
Artikel 16.2 |
— |
Artikel 16.3 |
Artikel 56.1 c |
Artikel 16.4 |
Artikel 74.5 |
Artikel 16.5 |
— |
Artikel 16.6 |
— |
Artikel 17 |
Artikel 55 |
Artikel 18 |
Artikel 57.2 c |
Artikel 18.1 |
— |
Artikel 18.2 |
— |
Artikel 18.3 |
— |
Artikel 19 |
Artiklarna 59.1, 60.1, 61.1, 62 och 64–67 |
Artikel 19.1 |
Artiklarna 59.2, 60.2, 61.1, 62, 65, 66 och 67 |
Artikel 19.2 |
Artikel 57.2 c |
Artikel 20 |
Artikel 74 |
Artikel 20.1 |
Artikel 74.1 |
Artikel 20.1 a |
Artikel 74.1 f |
Artikel 20.1 b |
Artikel 74.1 b |
Artikel 20.1 c |
Artikel 74.1 c |
Artikel 20.1 d |
Artikel 74.1 b |
Artikel 20.1 e |
Artikel 74.1 e |
Artikel 20.2 |
Artikel 74 |
Artikel 20.3 |
Artikel 74.4 |
Artikel 21 |
Artikel 20 Artikel 13, bilaga VI delarna A, B och C |
Artikel 21.1 |
Artikel 13.4 |
Artikel 21.2 |
Artikel 13.2 |
Artikel 21.3 |
Artikel 13.5 |
Artikel 21.4 |
Artikel 13.4 |
Artikel 21.5 |
Artikel 13.4 |
Artikel 21.6 |
— |
Artikel 21.7 |
— |
Artikel 22a |
— |
Artikel 23 |
Artikel 94 |
Artikel 23.1 |
Artikel 94.1 |
Artikel 23.2 |
Artikel 94.2 |
Artikel 23.2 a |
— |
Artikel 23.2 b |
Artikel 94.2 första stycket e |
Artikel 23.2 c |
Artikel 71.5 och 6 |
Artikel 23.3 |
Artikel 94.2 andra stycket |
Artikel 23a |
Artikel 89 |
Artikel 23a.1 |
Artikel 89.1 |
Artikel 23a.2 |
Artikel 89.2 |
Artikel 23a.3 |
Artikel 89.3 |
Artikel 23a.4 |
Artikel 89.5 |
Artikel 23a.5 |
Artikel 89.6 |
Artikel 24 |
Artikel 90 |
Artikel 24.1 |
Artikel 90.1 |
Artikel 24.2 |
Artikel 90.3 |
Artikel 24.2 andra stycket |
Artikel 90.3 andra stycket |
Artikel 25 |
Artikel 93 |
Artikel 26 |
— |
Artikel 27 |
— |
Artikel 28 |
Artikel 95 |
Artikel 29 |
Artikel 96 |
Artikel 30 |
— |
Bilaga I |
Bilaga XI |
Bilaga II |
Bilaga VI del B |
Bilaga III |
Bilaga XII |
Bilaga III del A |
Bilaga XII del A |
Bilaga III del B |
Bilaga XII del B |
Bilaga IV |
Artikel 55 |
( 1 ) Rådets direktiv 2009/71/Euratom av den 25 juni 2009 om upprättande av ett gemenskapsramverk för kärnsäkerhet vid kärntekniska anläggningar (EUT L 172, 2.7.2009, s. 18).
( 2 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 av den 15 januari 2013 om godkännande av och marknadstillsyn för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar (EUT L 60, 2.3.2013, s. 52).
( 3 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG (EUT L 390, 31.12.2004, s. 38).
( 4 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/943 av den 5 juni 2019 om den inre marknaden för el (EUT L 158, 14.6.2019, s. 54).
( 5 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/68/EG av den 24 september 2008 om transport av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar (EUT L 260, 30.9.2008, s. 13).
( 6 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1781 av den 13 juni 2024 om upprättande av en ram för att fastställa ekodesignkrav för hållbara produkter, om ändring av direktiv (EU) 2020/1828 och förordning (EU) 2023/1542 och om upphävande av direktiv 2009/125/EG (EUT L, 2024/1781, 28.6.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1781/oj).
( *1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/425 av den 9 mars 2016 om personlig skyddsutrustning och om upphävande av rådets direktiv 89/686/EEG (EUT L 81, 31.3.2016, s. 51).
( *2 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/426 av den 9 mars 2016 om anordningar för förbränning av gasformiga bränslen och om upphävande av direktiv 2009/142/EG (EUT L 81, 31.3.2016, s. 99).
( *3 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1542 av den 12 juli 2023 om batterier och förbrukade batterier, om ändring av direktiv 2008/98/EG och förordning (EU) 2019/1020 och om upphävande av direktiv 2006/66/EG (EUT L 191, 28.7.2023, s. 1).”
►C1 ( *4 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1542 av den 12 juli 2023 om batterier och förbrukade batterier, om ändring av direktiv 2008/98/EG och förordning (EU) 2019/1020 och om upphävande av direktiv 2006/66/EG (EUT L 191, 28.7.2023, s. 1).” ◄
( 7 ) IEC nämner laddning och kapacitet. Båda uttrycker samma fysiska mängd (laddning), med den enda skillnaden att laddning uttrycks i C = A*s medan kapacitet uttrycks i A*h. I praktiken används kapacitet i de flesta fall.