Accept Refuse

EUR-Lex Access to European Union law

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 01994L0062-20050405

Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/1994/62/2005-04-05

1994L0062 — SV — 05.04.2005 — 003.001


Detta dokument är endast avsett som dokumentationshjälpmedel och institutionerna ansvarar inte för innehållet

►B

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 94/62/EG

av den 20 december 1994

om förpackningar och förpackningsavfall

(EGT L 365, 31.12.1994, p.10)

Ändrad genom:

 

 

Officiella tidningen

  No

page

date

 M1

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1882/2003 av den 29 september 2003

  L 284

1

31.10.2003

►M2

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2004/12/EG av den 11 februari 2004

  L 47

26

18.2.2004

►M3

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2005/20/EG av den 9 mars 2005

  L 70

17

16.3.2005




▼B

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 94/62/EG

av den 20 december 1994

om förpackningar och förpackningsavfall



EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 100a i detta,

med beaktande av kommissionens förslag ( 1 ),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande ( 2 ),

i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 189b i fördraget ( 3 ), och

med beaktande av följande:

De olika nationella åtgärderna som rör hanteringen av förpackningar och förpackningsavfall bör harmoniseras för att å ena sidan förebygga och minska inverkan på miljön och därmed säkerställa en hög miljöskyddsnivå, och å andra sidan säkerställa en fungerande inre marknad och undvika handelshinder och snedvridning och begränsning av konkurrensen inom gemenskapen.

Det bästa sättet att undgå förpackningsavfall är att minska den totala förpackningsvolymen.

Med hänsyn till de mål som anges i detta direktiv är det viktigt att respektera den allmänna principen att miljöskyddsåtgärder som vidtas i en medlemsstat inte får inverka negativt på andra medlemsstaters möjlighet att uppnå de mål som anges i detta direktiv.

Minskningen av avfallsvolymen är en nödvändig förutsättning för den hållbara tillväxt som uttryckligen anges i Fördraget om Europeiska unionen.

Detta direktiv bör omfatta alla typer av förpackningar som släpps ut på marknaden samt allt förpackningsavfall. Därför bör rådets direktiv 85/339/EEG av den 27 juni 1985 om förpackningar för drycker och flytande livsmedel ( 4 ) upphävas.

Förpackningar har viktiga sociala och ekonomiska funktioner och därför bör de bestämmelser som föreskrivs i detta direktiv inte påverka andra relevanta krav i lagstiftningen som rör kvaliteten på och transport av förpackningar eller förpackade produkter.

I överensstämmelse med den gemenskapsstrategi för avfallshantering som anges i rådets resolution av den 7 maj 1990 om avfallspolitik ( 5 ) och rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall ( 6 ), bör hanteringen av förpackningar och förpackningsavfall i första hand syfta till förebyggandet av förpackningsavfall och därutöver tillämpningen av grundläggande principer som återanvändning av förpackningar, materialutnyttjande och andra metoder för återvinning av förpackningsavfall i syfte att minska omfattningen av det slutliga omhändertagandet av sådant avfall.

Till dess att vetenskapliga och tekniska framsteg har gjorts med avseende på återvinningsprocesser bör återanvändning och materialutnyttjande vara de processer som används i första hand med hänsyn till inverkan på miljön. Detta kräver att medlemsstaterna inför system som säkerställer att använda förpackningar eller förpackningsavfall returneras. Livscykelanalyser bör snarast möjligt utföras i syfte att motivera en klar rangordning mellan återanvändbara, materialutnyttjandebara och återvinningsbara förpackningar.

Lämpliga åtgärder bör vidtas för att förebygga att förpackningsavfall uppkommer, bl. a. initiativ som medlemsstaterna tar i enlighet med målen i detta direktiv.

I enlighet med fördraget får medlemsstaterna främja återanvändningssystem för förpackningar som kan återanvändas på ett miljövänligt sätt, eftersom sådana system kan bidra till att skydda miljön.

Ur miljösynpunkt bör materialutnyttjande betraktas som ett viktigt led i återvinning, särskilt för att minska förbrukningen av energi och basråvaror och för att begränsa det slutliga omhändertagandet av avfall.

Energiutvinning är ett effektivt sätt att återvinna förpackningsavfall.

De mål som medlemsstater fastställer för återvinning och materialutnyttjande av förpackningsavfall bör ligga inom vissa intervall för att det skall vara möjligt att beakta de olika förhållandena i medlemsstaterna och undvika att handelshinder skapas och konkurrensen snedvrids.

För att det skall vara möjligt att uppnå resultat på medellång sikt och att ge de ekonomiska aktörerna, konsumenterna och myndigheterna det nödvändiga långsiktiga perspektivet, bör en medellång tidsfrist fastställas för nämnda mål samt en tidsfrist på lång sikt beslutas för de mål som kommer att fastställas i ett senare skede och som i betydande grad kommer att utöka dessa mål.

Europaparlamentet och rådet bör på grundval av rapporter från kommissionen studera praktiska erfarenheter som medlemsstaterna har förvärvat i samband med realiserandet av dessa mål och resultaten från forskning och utvärderingsmetoder, t. ex. ekobalanser.

De medlemsstater som har infört eller kommer att införa program som är mer långtgående än vad som ryms inom dessa mål, bör av hänsyn till miljöskyddet ges tillåtelse att tillämpa sådana målsättnigar, under förutsättning att åtgärderna inte inverkar störande på den inre marknaden och inte hindrar andra medlemsstater att följa detta direktiv. Kommissionen bör godkänna sådana åtgärder efter en lämplig verifiering.

Å andra sidan kan vissa medlemsstater ges tillåtelse att fastställa lägre mål på grund av de särskilda förhållandena i dessa medlemsstater, förutsatt att de uppnår en lägsta nivå för återvinning inom den normala tidsfristen, och de generella målen inom en längre tidsfrist.

Hanteringen av förpackningar och förpackningsavfall kräver att medlemsstaterna inför retur-, insamlings- och återvinningssystem. Sådana system bör vara öppna för alla intressenter och bör i enlighet med fördraget utformas på ett sådant sätt att diskriminering av importerade produkter samt handelshinder och snedvridningar av konkurrensen undviks och så att förpackningar och förpackningsmaterial återlämnas i största möjliga utsträckning.

Frågan om gemenskapens märkning av förpackningar kräver ytterligare arbete, men gemenskapen bör fatta beslut inom en snar framtid.

För att kunna minimera den inverkan som förpackningar och förpackningsavfall har på miljön, och för att kunna undvika handelshinder och snedvridning av konkurrensen, är det även nödvändigt att definiera huvudkraven för sammansättningen av och egenskaperna hos förpackningar som kan återanvändas och återvinnas (även genom materialutnyttjande).

Förekomsten av skadliga metaller och andra ämnen i förpackningsmaterial bör begränsas med tanke på inverkan på miljön (särskilt mot bakgrund av dessa ämnens förmodade förekomst i utsläpp eller aska vid förbränning av förpackningsmaterial, eller i lakvattnet vid deponering av förpackningsmaterial). Som ett första steg för att minska förpackningsmaterials toxicitet är det nödvändigt att förhindra tillsatser av skadliga tungmetaller i förpackningsmaterial och att säkerställa att sådana ämnen inte frigörs i miljön. För särskilda fall bör kommissionen emellertid inom ramen för ett kommittéförfarande fastställa lämpliga undantag.

Källsortering av avfall är avgörande för att uppnå en hög materialåtervinningsnivå och för att förhindra hälso- och säkerhetsproblem för de personer som skall samla in och behandla förpackningsavfallet.

Kraven som avser produktion av förpackningar bör inte gälla för förpackningar som före dagen för ikraftträdandet av detta direktiv används till en viss produkt. Dessutom är det nödvändigt med en övergångsperiod för saluföringen av förpackningar.

Vid fastställande av tidpunkten för tillämpning av bestämmelsen om att förpackningar som släpps ut på marknaden skall uppfylla alla väsentliga krav, bör hänsyn tas till det faktum att europeiska standarder är under utarbetande av det behöriga standardiseringsorganet. Dock bör bestämmelserna om bevis om överensstämmelse med nationella standarder tillämpas utan dröjsmål.

Utarbetandet av europeiska standarder för de väsentliga kraven och andra relaterade frågor bör främjas.

En förutsättning för de åtgärder som avses i detta direktiv är att det utvecklas kapacitet för återvinning och materialutnyttjande samt avsättningsmöjligheter för återutvunnet förpackningsmaterial.

Användning av återutvunnet material i förpackningar får inte strida mot tillämpliga bestämmelser om hygien, hälsa och konsumentskydd.

För att det skall vara möjligt att övervaka att målen i detta direktiv genomförs behövs det uppgifter om förpackningar och förpackningsavfall på gemenskapsnivå.

Det är nödvändigt att alla som deltar i produktionen, användningen, importen och distributionen av förpackningar och förpackade produkter blir mer medvetna om i vilken utsträckning förpackningar blir avfall, och att de i enlighet med principen ”förorenaren betalar” tar på sig ansvaret för sådant avfall. Utformningen och genomförandet av de åtgärder som avses i detta direktiv bör i tillämpliga fall innebära och kräva ett nära samarbete mellan alla parter i en anda av gemensamt ansvarstagande.

Konsumenterna spelar en nyckelroll för hanteringen av förpackningar och förpackningsavfall och följaktligen måste tillräcklig information lämnas, så att de kan anpassa sitt beteende och sina attityder.

Införlivandet av ett särskilt kapitel om hanteringen av förpackningar och förpackningsavfall i de avfallsplaner som krävs enligt direktiv 75/442/EEG kommer att bidra till att detta direktiv kan genomföras på ett effektivt sätt.

För att underlätta uppnåendet av målen i detta direktiv kan det vara lämpligt att gemenskapen och medlemsstaterna använder ekonomiska styrmedel i enlighet med bestämmelserna i fördraget för att undvika nya former av protektionism.

Utan att det påverkar tillämpningen av rådets direktiv 83/189/EEG av den 28 mars 1983 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter ( 7 ), bör medlemsstaterna, innan de antar förslag till bestämmelser, underrätta kommissionen om dessa förslag till bestämmelser så att det kan fastställas om de överensstämmer med direktivet eller inte.

Anpassningen till vetenskapliga och tekniska framsteg av identifieringssystemet för förpackningar och utformningen av ett databassystem bör utföras av kommissionen inom ramen för ett kommittéförfarande.

Det är nödvändigt att fastställa särskilda åtgärder som skall vidtas för att hantera de problem som kan uppstå i samband med genomförandet av detta direktiv, i förekommande fall inom ramen för kommittéförfarandet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.



Artikel 1

Mål

1.  Syftet med detta direktiv är att harmonisera nationella bestämmelser om hanteringen av förpackningar och förpackningsavfall för att å ena sidan förebygga och minska inverkan på miljön i samtliga medlemsstater och i tredje land och därmed säkerställa en hög miljöskyddsnivå, och å andra sidan säkerställa en fungerande inre marknad och undvika handelshinder samt snedvridning och begränsning av konkurrensen inom gemenskapen.

2.  I detta syfte fastställs i detta direktiv åtgärder som i första hand skall motverka uppkomsten av förpackningsavfall och som i enlighet med andra grundläggande principer avser återanvändning av förpackningar samt materialutnyttjande och andra former av återvinning av förpackningsavfall, för att begränsa det avfall som måste bortskaffas slutligt.

Artikel 2

Räckvidd

1.  Detta direktiv omfattar alla förpackningar som släpps ut på marknaden inom gemenskapen och allt förpackningsavfall, oavsett om det används inom eller härrör från industri-, handels-, kontors-, affärs-, service- eller hushållssektorer eller andra sektorer, och oavsett vilka material som har använts.

2.  Detta direktiv skall inte påverka tillämpningen av befintliga kvalitetskrav för förpackningar, t. ex. kraven rörande säkerhet, hälsoskydd och hygien i samband med de förpackade produkterna, eller de befintliga kraven för transporter eller bestämmelserna i rådets direktiv 91/689/EEG av den 12 december 1991 om farligt avfall ( 8 ).

Artikel 3

Definitioner

I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

1.  förpackningar: alla produkter som framställs av material av något slag och som används för att innehålla, skydda, hantera, leverera och presentera varor, från råmaterial till slutlig produkt och från producent till användare och konsument. Även engångsartiklar som används i samma syfte skall betraktas som förpackningar.

Förpackningar omfattar endast

a) konsumentförpackningar eller primära förpackningar, dvs. förpackningar som är utformade på ett sådant sätt att de på försäljningsstället utgör en säljenhet för den slutliga användaren eller konsumenten,

b) gruppförpackningar eller sekundära förpackningar, dvs. förpackningar som är utformade på ett sådant sätt att de på försäljningsstället omfattar en grupp av ett visst antal säljenheter, oavsett om dessa säljs som en sådan grupp till den slutliga användaren eller konsumenten eller om de endast används som komplement till hyllorna på försäljningsstället; de kan tas bort från produkten utan att detta påverkar produktens egenskaper,

c) transportförpackningar eller tertiära förpackningar, dvs. förpackningar som är utformade på ett sådant sätt att de underlättar hantering och transport av ett antal säljenheter eller gruppförpackningar för att förhindra skador vid fysisk hantering eller transportskador. Transportförpackningar omfattar inte väg-, järnvägs-, fartygs- och flygfraktcontainrar.

Definitionen av förpackningar skall även grundas på nedanstående kriterier. Artiklarna i bilaga I är belysande exempel på tillämpningen av dessa kriterier.

i) En artikel skall räknas som förpackning om den uppfyller den ovannämnda definitionen, oberoende av övriga funktioner som förpackningen eventuellt har, såvida inte artikeln är en fast del av en produkt och den behövs för att omfatta, stödja eller bevara produkten under hela dess livslängd och alla delar är avsedda att användas, konsumeras eller bortskaffas tillsammans.

ii) En artikel som är konstruerad och avsedd att fyllas vid försäljningsstället och engångsartiklar som säljs, är fyllda eller är konstruerade och avsedda att fyllas vid försäljningsstället skall räknas som förpackningar, förutsatt att de fyller en förpackningsfunktion.

iii) Förpackningskomponenter och underordnade element som är integrerade i förpackningar skall räknas som en del av den förpackning i vilken de är integrerade. Underordnade element som är hängda på eller fästade vid en produkt och som fyller en förpackningsfunktion skall räknas som förpackningar, såvida inte dessa är en fast del av denna produkt och alla delar är avsedda att konsumeras eller bortskaffas tillsammans.

Kommissionen skall, om det är lämpligt, i enlighet med förfarandet i artikel 21, undersöka och vid behov se över de belysande exempel på definitionen av begreppet förpackning som avses i bilaga I. Följande punkter skall tas upp som prioriterade frågor: CD- och videofodral, blomkrukor, rör och rullar runt vilka böjligt material har virats, papper som avlägsnas från självhäftande etiketter och omslagspapper.

2.  förpackningsavfall: varje förpackning och allt förpackningsmaterial som omfattas av definitionen av avfall i direktiv 75/442/EEG, utom restprodukter från produktionen.

3.  hantering av förpackningsavfall: avfallshantering enligt definitionen i direktiv 75/442/EEG.

4.  förebyggande: begränsning av mängden och skadligheten för miljön av

 material och ämnen i förpackningar och förpackningsavfall,

 förpackningar och förpackningsavfall i produktions-, saluförings-, distributions-, användnings- och omhändertagandeledet,

särskilt genom utveckling av renare produkter och tekniker.

5.  återanvändning: varje förfarande varigenom förpackningar som är utformade för att under sin livscykel återanvändas minst ett visst antal gånger återfylls eller återanvänds i samma syfte som de är utformade för, med eller utan stöd av hjälpprodukter som finns på marknaden och som möjliggör återfyllning av förpackningen. Sådana återanvända förpackningar blir förpackningsavfall när de inte längre kan återanvändas.

6.  återvinning: varje tillämpligt förfarande som avses i bilaga 2 B till direktiv 75/442/EEG.

7.  materialutnyttjande: upparbetning i en produktionsprocess av avfallsmaterialet till dess ursprungliga ändamål eller till andra ändamål, inbegripet biologisk behandling, men undantaget energiutvinning.

8.  energiutvinning: användningen av brännbart förpackningsavfall som ett sätt att generera energi genom direkt förbränning, med eller utan annat avfall men med utnyttjande av värmen.

9.  biologisk behandling: aerob (kompostering) eller anaerob (biogasutvinning) behandling av de biologiskt nedbrytbara delarna av förpackningsavfall, under kontrollerade förhållanden och med användning av mikroorganismer, varvid stabiliserade organiska restprodukter eller metan produceras. Deponering av avfallet skall inte betraktas som en form av organisk materialåtervinning.

10.  bortskaffande: vart och ett av de tillämpliga förfaranden som avses i bilaga 2 A till direktiv 75/442/EEG.

11.  ekonomiska aktörer, i fråga om förpackningar: leverantörer av förpackningsmaterial, förpackningsproducenter och omvandlingsanläggningar för förpackningar, påfyllningsanläggningar och användare, importörer, handlare och distributörer, myndigheter och lagstadgade organisationer.

12.  frivilligt avtal: ett formellt avtal som ingås mellan de behöriga offentliga myndigheterna i medlemsstaten och de berörda ekonomiska sektorerna. Ett sådant avtal skall vara öppet för alla parter som vill uppfylla villkoren i avtalet i syfte att arbeta för målen i detta direktiv.

▼M2

Artikel 4

Förebyggande

1.  Utöver de åtgärder som i enlighet med artikel 9 företas för att förebygga förpackningsavfall skall medlemsstaterna se till att andra förebyggande åtgärder genomförs.

Dessa åtgärder kan bestå av nationella program, projekt för att införa producentansvar för att förpackningarna skall påverka miljön så litet som möjligt eller motsvarande insatser, vilka vid behov kan antas i samråd med näringslivet, och vars syfte är att sammanföra och dra nytta av de många initiativ som tagits av medlemsstaterna för att förebygga förpackningsavfall. Åtgärderna skall motsvara syftena i detta direktiv såsom de fastställs i artikel 1.1.

2.  Kommissionen skall, genom att uppmuntra till utveckling av lämpliga europeiska normer i enlighet med artikel 10, bidra till att främja arbetet med att förebygga förpackningsavfall. Normerna skall i enlighet med artiklarna 9 och 10 syfta till att miljöpåverkan från förpackningarna blir så liten som möjligt.

3.  Kommissionen skall vid behov lägga fram förslag för att skärpa och komplettera tillsynen över att de väsentliga kraven efterlevs samt för att se till att inga nya förpackningar släpps ut på marknaden om inte producenten vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att minska deras påverkan på miljön, utan att äventyra deras viktiga funktion.

▼B

Artikel 5

Medlemsstaterna får i enlighet med fördraget främja återanvändningssystem för förpackningar som kan återvändas på ett miljövänligt sätt.

▼M2

Artikel 6

Återvinning och materialutnyttjande

1.  För att uppfylla målen i detta direktiv skall medlemsstaterna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att uppnå följande mål inom hela sitt territorium:

a) Senast den 30 juni 2001 skall minst 50 viktprocent och högst 65 viktprocent av förpackningsavfallet återvinnas eller brännas i förbränningsanläggningar med energiåtervinning.

b) Senast den 31 december 2008 skall minst 60 viktprocent av förpackningsavfallet återvinnas eller brännas i förbränningsanläggningar med energiåtervinning.

c) Senast den 30 juni 2001 skall minst 25 viktprocent och högst 45 viktprocent av samtliga förpackningsmaterial som ingår i förpackningsavfallet materialutnyttjas med minst 15 viktprocent för varje förpackningsmaterial.

d) Senast den 31 december 2008 skall minst 55 viktprocent och högst 80 viktprocent av förpackningsavfallet materialutnyttjas.

e) Senast den 31 december 2008 skall följande minimimål för materialutnyttjande av de olika material som ingår i förpackningsavfallet uppnås:

i) 60 viktprocent för glas.

ii) 60 viktprocent för papper och papp.

iii) 50 viktprocent för metall.

iv) 22,5 viktprocent för plast, vilket omfattar endast material som materialutnyttjas tillbaka till plast.

v) 15 viktprocent för trä.

2.  Förpackningsavfall som exporteras från Europeiska gemenskapen i enlighet med rådets förordningar (EEG) nr 259/93 ( 9 ) och (EG) nr 1420/1999 ( 10 ) samt kommissionens förordning (EG) nr 1547/1999 ( 11 ) skall räknas som ett uppfyllande av skyldigheterna och målen i punkt 1, endast om det föreligger välgrundade bevis på att återvinningen och/eller materialutnyttjandet ägde rum under förhållanden som i stort sett är likvärdiga med dem som föreskrivs i gemenskapslagstiftningen i detta avseende.

3.  Medlemsstaterna skall i förekommande fall främja energiåtervinning där detta av miljöhänsyn och lönsamhetsskäl är att föredra framför materialutnyttjande. Detta kan göras med beaktande av en tillräckligt stor marginal mellan de nationella målen för återvinning och materialutnyttjande.

4.  Medlemsstaterna skall i förekommande fall främja att material som erhållits från materialutnyttjande av förpackningsavfall används för tillverkning av förpackningar och andra produkter genom

a) att förbättra marknadsvillkoren för material av detta slag,

b) att se över befintliga bestämmelser som lägger hinder i vägen för bruket av dessa material.

5.  Europaparlamentet och rådet skall senast den 31 december 2007 med kvalificerad majoritet på kommissionens förslag fastställa målen för den tredje femårsperioden 2009-2014, på grundval av praktiska erfarenheter som erhållits i medlemsstaterna vid eftersträvandet att uppnå de mål som fastställs i punkt 1 samt vetenskapliga rön och utvärderingsmetoder som livscykelanalyser och kostnads- och intäktsanalyser.

Detta förfarande skall upprepas vart femte år.

6.  Medlemsstaterna skall offentliggöra de åtgärder och mål som avses i punkt 1 och genomföra informationskampanjer om dessa riktade till allmänheten och de ekonomiska aktörerna.

7.  Grekland, Irland och Portugal får på grund av särskilda förhållanden, nämligen det stora antalet små öar, förekomsten av landsbygds- och bergsområden respektive nuvarande begränsade användning av förpackningar, besluta att

a) senast den 30 juni 2001 uppnå lägre mål än de som fastställs i punkt 1 a och 1 c, men de skall åtminstone uppnå 25 % för återvinning eller för förbränning i förbränningsanläggningar med energiåtervinning.

b) samtidigt förlänga tidsfristen för uppnåendet av målen i punkt 1 a och 1 c, dock längst till och med den 31 december 2005,

c) uppskjuta uppnåendet av målen i punkt 1 b, 1 d och 1 e till ett datum de själva fastställer, dock längst till och med den 31 december 2011.

8.  Kommissionen skall så snart som möjligt och senast den 30 juni 2005 till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport om genomförandet av detta direktiv och dess konsekvenser för miljön och för den inre marknadens funktion. I rapporten skall hänsyn tas till de enskilda omständigheterna i varje medlemsstat. Den skall ta upp följande:

a) En utvärdering av de väsentliga kravens effektivitet, genomförande och efterlevnad.

b) Ytterligare förebyggande åtgärder för att minimera förpackningarnas konsekvenser för miljön så mycket som möjligt utan att äventyra deras viktiga funktion.

c) Eventuellt utarbetande av en miljöindikator för förpackningar för att göra det enklare och effektivare att förebygga förpackningsavfall.

d) Eventuella planer för förebyggande av förpackningsavfall.

e) Främjande av återanvändning och framför allt en jämförelse av kostnaden för och nyttan av återanvändning respektive materialutnyttjande.

f) Producentansvar inbegripet dess finansiella aspekter.

g) Satsningar på att ytterligare minska förekomsten av och, om så är lämpligt, slutligen fasa ut tungmetaller och andra farliga ämnen i förpackningar till 2010.

Rapporten skall när så är lämpligt åtföljas av förslag till översyn av de berörda bestämmelserna i detta direktiv, såvida inte sådana förslag redan har lagts fram.

9.  Rapporten skall ta upp frågorna i punkt 8 samt andra frågor av relevans mot bakgrund av de olika inslagen i det sjätte miljöhandlingsprogrammet, framför allt den temainriktade strategin för återvinning och den temainriktade strategin för hållbar användning av resurser.

Kommissionen och medlemsstaterna skall vid behov uppmuntra till studier och pilotprojekt som rör punkt 8 b, c, d, e och f samt andra redskap i förebyggandets tjänst.

10.  Medlemsstater som har infört eller kommer att införa program som går längre än de i punkt 1 föreskrivna maximala målen och som har tillräcklig kapacitet för materialutnyttjande och återvinning skall tillåtas att eftersträva dessa mål för att uppnå en hög miljöskyddsnivå, förutsatt att dessa åtgärder inte ger upphov till snedvridning på den inre marknaden eller hindrar andra medlemsstater från att följa detta direktiv. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om dessa åtgärder. Kommissionen skall bekräfta åtgärderna efter att i samarbete med medlemsstaterna ha kontrollerat att de är förenliga med ovanstående villkor och inte utgör en omotiverad diskriminering eller en dold begränsning av handeln mellan medlemsstaterna.

▼M3

11.  De medlemsstater som anslutits till Europeiska unionen i enlighet med anslutningsfördraget av den 16 april 2003 får skjuta upp skyldigheten att uppnå de mål som avses i punkt 1 b, d och e till ett datum som de själva väljer, dock senast till den 31 december 2012 för Tjeckien, Estland, Cypern, Litauen, Ungern, Slovenien och Slovakien, den 31 december 2013 för Malta, den 31 december 2014 för Polen och den 31 december 2015 för Lettland.

▼B

Artikel 7

Retur-, insamlings- och återvinningssystem

1.  Medlemsstaterna skall för att uppfylla de mål som fastställs i detta direktiv vidta de åtgärder som är nödvändiga för att införa system som säkerställer att

a) använt förpackningsmaterial eller förpackningsavfall returneras eller samlas in från konsumenten, andra slutliga användare eller från avfallsflödet och kanaliseras till det lämpligaste alternativet för avfallshantering,

b) insamlade förpackningar eller förpackningsavfall återanvänds eller återvinns, inbegripet materialutnyttjande,

Dessa system skall vara öppna för de ekonomiska aktörerna i de berörda sektorerna och för de behöriga myndigheterna. De skall även gälla för importerade produkter på icke-diskriminerande villkor, inklusive de närmare bestämmelserna om tillgång till systemen och eventuella avgifter i samband härmed. Systemen skall vara så utformade att handelshinder eller snedvridning av konkurrensen undviks i enlighet med fördraget.

2.  De åtgärder som avses i punkt 1 skall ingå i en strategi för alla förpackningar och allt förpackningsavfall, som fastställs med särskilt beaktande av kraven gällande skydd av miljön och konsumenternas hälsa, säkerhet och hygien, skyddet av de förpackade varornas och de använda materialens kvalitet, äkthet och tekniska egenskaper samt skyddet av industriell och kommersiell äganderätt.

Artikel 8

Märknings- och identifieringssystem

1.  Rådet skall i enlighet med bestämmelserna i fördraget, senast två år efter ikraftträdandet av detta direktiv besluta om märkning av förpackningar.

▼M2

2.  I syfte att underlätta insamling, återanvändning och återvinning, inbegripet materialutnyttjande, skall förpackningar vara försedda med uppgift om vilka förpackningsmaterial som har använts, så att den berörda industrin kan identifiera och klassificera dem på grundval av kommissionens beslut 97/129/EG ( 12 ).

▼B

3.  Förpackningar skall vara försedda med lämplig märkning, antingen på själva förpackningen eller på etiketten. Märkningen skall vara tydlig och lätt att läsa. Märkningen skall ha en lämplig varaktighet och hållbarhet, även efter det att förpackningen har öppnats.

Artikel 9

Väsentliga krav

1.  Tre år från dagen för ikraftträdandet av detta direktiv skall medlemsstaterna ha säkerställt att förpackningar endast släpps ut på marknaden om de uppfyller alla väsentliga krav som anges i detta direktiv och i bilaga 2 till direktivet.

2.  Medlemsstaterna skall från och med den dag som anges i artikel 22.1 utgå från att alla väsentliga krav som anges i detta direktiv, inbegripet bilaga 2, är uppfyllda för förpackningar som överensstämmer med

a) de relevanta harmoniserade standarder vilkas referensnummer har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, varvid medlemsstaterna skall offentliggöra referensnumren för de nationella standarder som motsvarar dessa harmoniserade standarder,

b) de relevanta nationella standarder som avses i punkt 3 om det inte finns några harmoniserade standarder på de områden som omfattas av dessa nationella standarder.

3.  Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om texten till de nationella standarder enligt punkt 2 b som de anser uppfyller de krav som avses i denna artikel. Kommissionen skall utan dröjsmål överlämna sådana texter till övriga medlemsstater.

Medlemsstaterna skall offentliggöra referenserna för dessa standarder. Kommissionen skall säkerställa att de offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

4.  Om en medlemsstat eller kommissionen anser att de standarder som avses i punkt 2 inte till fullo uppfyller de väsentliga krav som avses i punkt 1, skall kommissionen eller den berörda medlemsstaten hänskjuta ärendet till den kommitté som inrättats genom direktiv 83/189/EEG med angivande av skälen härtill. Denna kommitté skall yttra sig utan dröjsmål.

Mot bakgrund av kommitténs yttrande skall kommissionen underrätta medlemsstaterna om huruvida det är nödvändigt att dessa standarder utgår från de publikationer som avses i punkterna 2 och 3.

Artikel 10

Standardisering

Kommissionen skall vid behov främja utarbetandet av europeiska standarder för de väsentliga krav som avses i bilaga 2.

Kommissionen skall särskilt främja utarbetandet av europeiska standarder som rör

 kriterier och metoder för livscykelanalyser avseende förpackningar,

 metoder för mätning och kontroll av förekomsten av tungmetaller och andra skadliga ämnen i förpackningarna och utsläpp till miljön från förpackningar och förpackningsavfall,

 kriterier för ett minimiinnehåll av återutvunnet material i förpackningar för lämpliga typer av förpackningar,

 kriterier för materialåtervinningsmetoder,

 kriterier för komposteringsmetoder och färdig kompost,

 kriterier för märkning av förpackningar.

Artikel 11

Koncentrationer av tungmetaller i förpackningar

1.  Medlemsstaterna skall säkerställa att summan av koncentrationerna av bly, kadmium, kvicksilver och sexvärdigt krom i förpackningar och förpackningskomponenter inte överstiger följande värden:

 600 ppm (vikt) två år efter den dag som avses i artikel 22 i.

 250 ppm (vikt) tre år efter den dag som avses i artikel 22 i.

 100 ppm (vikt) fem år efter den dag som avses i artikel 22 i.

2.  De koncentrationer som avses i punkt 1 skall inte gälla för förpackningar som är framställda uteslutande av blykristallglas enligt definitionen i direktiv 69/493/EEG ( 13 ).

3.  Kommissionen skall i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 21 fastställa

 under vilka förhållanden nämnda koncentrationer inte gäller för återvunnet material och för produktcykler inom en sluten och kontrollerad kedja,

 vilka typer av förpackningar som är undantagna från de krav som avses i punkt 1 tredje strecksatsen.

Artikel 12

Informationssystem

1.  Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att harmoniserade databaser om förpackningar och förpackningsavfall upprättas, om sådana inte finns, för att göra det möjligt för medlemsstaterna och kommissionen att övervaka genomförandet av de mål som anges i detta direktiv.

2.  I detta syfte skall databaserna bl. a. innehålla uppgifter om omfattningen, egenskaperna och utvecklingen av flödet av förpackningar och förpackningsavfall i de enskilda medlemsstaterna (inbegripet information om toxiska eller farliga egenskaper hos förpackningsmaterialet eller komponenter som används vid tillverkningen).

3.  För att harmonisera uppgifternas utformning och presentation och för att göra medlemsstaternas uppgifter inbördes kompatibla, skall medlemsstaterna tillhandahålla kommissionen tillgängliga uppgifter i format som skall fastställas av kommissionen med utgångspunkt från bilaga 3 ett år efter detta direktivs ikraftträdande i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 21.

4.  Medlemsstaterna skall ta hänsyn till särskilda problem för små och medelstora företag att tillhandahålla detaljerade uppgifter.

5.  De uppgifter som har inhämtats skall offentliggöras i samband med de nationella rapporter som avses i artikel 17 och skall uppdateras i efterföljande rapporter.

6.  Medlemsstaterna skall kräva att alla berörda ekonomiska aktörer tillhandahåller de behöriga myndigheterna tillförlitliga uppgifter om deras sektor i enlighet med kravet i denna artikel.

Artikel 13

Information till användare av förpackningar

Medlemsstaterna skall inom två år från den dag som avses i artikel 22.1 vidta alla åtgärder för att säkerställa att användare av förpackningar, särskilt konsumenter, får tillgång till nödvändig information om

 de retur-, insamlings- och återvinningssystem som finns att tillgå,

 den roll som de själva kan spela för återanvändning, återvinning och materialutnyttjande av förpackningar och förpackningsavfall,

 innebörden av de förpackningsmärkningar som finns på marknaden,

 de relevanta delarna i de hanteringsplaner för förpackningar och förpackningsavfall som avses i artikel 14.

▼M2

Medlemsstaterna skall också främja informations- och upplysningskampanjer för konsumenterna.

▼B

Artikel 14

Hanteringsplaner

I enlighet med de mål och åtgärder som avses i detta direktiv skall medlemsstaterna i de avfallsplaner som krävs enligt artikel 17 i direktiv 75/442/EEG lägga till ett särskilt kapitel om hanteringen av förpackningar och förpackningsavfall, inbegripet de åtgärder som har vidtagits i enlighet med artiklarna 4 och 5.

Artikel 15

Ekonomiska styrmedel

Rådet skall i enlighet med de tillämpliga bestämmelserna i fördraget besluta om ekonomiska styrmedel för att främja realiserandet av de mål som fastställs i detta direktiv. I avsaknad av sådana åtgärder får medlemsstaterna i enlighet med de principer som gäller för gemenskapens miljöpolitik, bl. a. principen ”förorenaren betalar”, och de förpliktelser som följer av fördraget vidta åtgärder för att realisera dessa mål.

Artikel 16

Anmälan

1.  Utan att detta påverkar bestämmelserna i direktiv 83/189/EEG skall medlemsstaterna underrätta kommissionen om förslagen till de åtgärder som de tänker vidta inom ramen för detta direktiv innan de genomför dem, undantaget åtgärder av fiskal art men inbegripet tekniska specifikationer som hänger samman med fiskala åtgärder för att främja efterlevnaden av sådana tekniska specifikationer, så att kommissionen kan granska dem mot bakgrund av gällande bestämmelser. Kommissionen skall i sådana fall följa det förfarande som föreskrivs i det direktivet.

2.  Om den föreslagna åtgärden även rör en teknisk fråga som avses i direktiv 83/189/EEG, kan medlemsstaten i samband med det anmälningsförfarande som föreskrivs i det här direktivet ange att anmälan även gäller för direktiv 83/189/EEG.

Artikel 17

Rapporteringsskyldighet

Medlemsstaterna skall rapportera till kommissionen om tillämpningen av detta direktiv i enlighet med artikel 5 i rådets direktiv 91/692/EEG av den 23 december 1991 om standardisering och rationalisering av rapporter om tillämpningen av vissa direktiv om miljön ( 14 ). Den första rapporten skall avse perioden 1995-1997.

Artikel 18

Rätten att släppa ut på marknaden

Medlemsstaterna skall inte hindra att förpackningar som uppfyller bestämmelserna i detta direktiv släpps ut på marknaden inom deras respektive territorier.

▼M2

Artikel 19

Anpassning till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen

De ändringar som krävs för att anpassa det identifieringssystem (som avses i artikel 8.2 och artikel 10 andra stycket sista strecksatsen), databassystemets format (som avses i artikel 12.3 och bilaga III) samt belysande exempel på definitionen av förpackning (som avses i bilaga I) skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 21.2.

▼B

Artikel 20

Särskilda åtgärder

▼M2

1.  Kommissionen skall i enlighet med förfarandet i artikel 21 fatta beslut om de tekniska åtgärder som är nödvändiga för att hantera sådana problem som kan uppstå i samband med tillämpningen av bestämmelserna i detta direktiv, särskilt bestämmelserna om inert förpackningsmaterial som släpps ut på marknaden i Europeiska unionen i mycket små mängder (dvs. ungefär 0,1 viktprocent), primära förpackningar för medicinska utrustningar och farmaceutiska produkter, små förpackningar och lyxförpackningar.

▼B

2.  Kommissionen skall även lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om eventuella andra åtgärder som bör vidtas, vid behov med bifogande av ett förslag.

▼M2

Artikel 21

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen skall biträdas av en kommitté.

2.  När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i rådets beslut 1999/468/EG ( 15 ) tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

3.  Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

▼B

Artikel 22

Genomförande i nationell lagstiftning

1.  Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv före den 30 juni 1966. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

2.  När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

3.  Vidare skall medlemsstaterna underrätta kommissionen om alla lagar och andra författningar som har antagits inom området för detta direktiv.

▼M2

3a.  Under förutsättning att de mål som ställs upp i artikel 6 uppnås får medlemsstaterna införliva bestämmelserna i artikel 7 genom avtal mellan de behöriga myndigheterna och de berörda ekonomiska sektorerna.

Sådana avtal skall uppfylla följande krav:

a) Avtalen skall vara verkställbara.

b) I avtalen skall målen med tillhörande tidsfrister anges.

c) Avtalen skall offentliggöras i medlemsstatens officiella tidning eller i någon annan officiell handling som allmänheten har likvärdig tillgång till och skall överlämnas till kommissionen.

d) De resultat som uppnås skall på de villkor som anges i avtalet övervakas regelbundet, rapporteras till de behöriga myndigheterna och kommissionen samt göras tillgängliga för allmänheten.

e) De behöriga myndigheterna skall se till att det sker en granskning av vilka framsteg som görs enligt avtalet.

f) Om avtalet inte följs skall medlemsstaterna genomföra de relevanta bestämmelserna i detta direktiv genom att anta lagar eller andra författningar.

▼B

4.  Kraven som rör tillverkning av förpackningar skall inte i något fall gälla för förpackningar som används till en viss produkt före dagen för ikraftträdandet av detta direktiv.

5.  Medlemsstaterna skall under en period om högst fem år från dagen för ikraftträdandet av detta direktiv tillåta att förpackningar släpps ut på marknaden som är framställda före denna dag och som överensstämmer med bestämmelserna i den nationella lagstiftningen.

Artikel 23

Direktiv 85/339/EEG skall upphöra att gälla den dag som anges i artikel 22.1

Artikel 24

Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 25

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

▼M2




BILAGA I

BELYSANDE EXEMPEL FÖR DE KRITERIER SOM AVSES I ARTIKEL 3.1

Belysande exempel för kriterium i

Förpackning

Konfektaskar

Plastfolien kring CD-fodral

Ej förpackning

Blomkrukor avsedda att följa med växten under hela dess livstid

Verktygslådor

Tepåsar

Vaxskikt (t.ex. runt ost)

Korvskinn

Belysande exempel för kriterium ii

Förpackning, utformad för och avsedd att fyllas vid försäljningsstället

Bärkassar av papper eller plast

Engångstallrikar och -koppar

Hushållsfolie

Smörgåspåsar

Aluminiumfolie

Ej förpackning

Omrörare

Engångsbestick

Belysande exempel för kriterium iii

Förpackning

Etiketter hängda direkt på eller fästa på en vara

Del av förpackning

Mascaraborste som utgör en del av förpackningens tillslutning

Självhäftande etiketter fästa på annat förpackningsföremål

Häftklamrar

Plastmanschetter

Doseringsmått som utgör en del av tillslutningen av förpackningen för rengöringsmedel.

▼B




BILAGA 2

VÄSENTLIGA KRAV PÅ FÖRPACKNINGARS SAMMANSÄTTNING OCH MÖJLIGHETERNA TILL ÅTERANVÄNDNING OCH ÅTERVINNING, ÄVEN MATERIALUTNYTTJANDE, AV FÖRPACKNINGAR

1.   Särskilda krav på framställning av förpackningar och förpackningars sammansättning

 Förpackningar skall framställas på ett sådant sätt att deras volym och vikt begränsas till det minimum som krävs för att upprätthålla den säkerhets- och hygiennivå som är nödvändig för produkten och godtagbar för konsumenten.

 Förpackningar skall utformas, framställas och saluföras på ett sådant sätt de kan återanvändas eller återvinnas, även materialutnyttjas, och så att inverkan på miljön minskas så mycket som möjligt i samband med bortskaffandet av förpackningsavfall eller restprodukter från hantering av förpackningsavfall.

 Förpackningar skall framställas på ett sådant sätt att innehållet av skadliga ämnen och andra farliga ämnen och material som beståndsdelar i förpackningsmaterialet eller förpackningsmaterialets komponenter minimeras med avseende på deras förekomst i utsläpp, aska eller lakvatten när förpackningar eller restprodukter från hantering eller förpackningsavfall förbränns eller deponeras.

2.   Särskilda krav på förpackningarnas återanvändbarhet

Följande krav skall vara uppfyllda samtidigt:

 Förpackningarnas fysiska egenskaper och utformning skall vara av en sådan art att förpackningarna kan återanvändas ett antal gånger under normalt förutsebara användningsförhållanden.

 Det skall vara möjligt att behandla de använda förpackningarna i enlighet med hygien- och säkerhetskraven för arbetstagarna.

 Förpackningarna skall uppfylla de särskilda kraven på återvinningsbara förpackningar när förpackningarna inte längre återanvänds och därmed blir avfall.

3.   Särskilda krav på förpackningarnasåtervinningsbarhet

a)   Förpackningar som kan återvinnas genom materialutnyttjande

Förpackningar skall framställas på ett sådant sätt att det är möjligt att utnyttja en viss viktprocent av de material som används vid framställningen av säljbara produkter i enlighet med gällande standarder inom gemenskapen. Fastställandet av denna procentsats kan variera beroende på vilken typ av material förpackningen består av.

b)   Förpackningar som kan återvinnas genom energiutvinning

Förpackningsavfall som bearbetas för energiutvinning skall ha ett lägsta nedre värmevärde för att ge optimal energiåtervinning.

c)   Förpackningar som kan återvinnas genom kompostering

Förpackningsavfall som bearbetas för kompostering skall vara biologiskt nedbrytbart i sådan grad att det inte hindrar separat insamling och den komposteringsprocess eller -aktivitet som avfallet underkastas.

d)   Biologiskt nedbrytbara förpackningar

Biologiskt nedbrytbart förpackningsavfall skall vara av sådan art att det kan underkastas fysisk, kemisk, termisk eller biologisk nedbrytning på ett sådant sätt att det mesta av den färdiga komposten slutligen bryts ned till koldioxid, biomassa och vatten.




BILAGA 3

MEDLEMSSTATERNAS DATABASER OM FÖRPACKNINGAR OCH FÖRPACKNINGSAVFALL SKALL INNEHÅLLA FÖLJANDE UPPGIFTER (I ENLIGHET MED TABELLERNA 1-4)

1.

För primära, sekundära och tertiära förpackningar anges

a) de kvantiteter förpackningar, fördelade på de stora materialkategorierna, som förbrukas inom landet (produktion + import − export) (tabell 1),

b) de kvantiteter som återanvänds (tabell 2).

2.

För förpackningsavfall från hushåll och andra källor anges

a) de kvantiteter förpackningsavfall, fördelat på de stora materialkategorierna, som återvinns och slutligt omhändertas inom landet (produktion + import − export) (tabell 3),

b) de kvantiteter som underkastas materialutnyttjande och de kvantiteter som återvinns, fördelat på de stora materialkategorierna (tabell 4).

image

TABELL 1

Förbrukningen av förpackningar (primära, sekundära och tertiära) inom landets territorium

image

TABELL 2

Kvantitet förpackningar (primära, sekundära och tertiära) som återanvänds inom landets territorium

image

TABELL 3

Kvantitet förpackningsavfall som återvinns och bortskaffas inom landets territorium

image

TABELL 4

Kvantitet förpackningsavfall som underkastas materialutnyttjande eller återvinns inom landets territorium



( 1 ) EGT nr C 263, 12.10.1992, s. 1 och

EGT nr C 285, 21.10.1993, s. 1.

( 2 ) EGT nr C 129, 10.5.1993, s. 18.

( 3 ) Europaparlamentets yttrande av den 23 juni 1993 (EGT nr C 194, 19.7.1993, s. 177), rådets gemensamma ståndpunkt av den 4 mars 1994 (EGT nr C 137, 19.5.1994, s. 65), och Europaparlamentets beslut av den 4 maj 1994 (EGT nr C 205, 25.7.1994, s. 163). Bekräftat den 2 december 1993 (EGT nr C 342, 20.12.1993, s. 15). Förlikningskommitténs gemensamma text av den 8 november 1994.

( 4 ) EGT nr L 176, 6.7.1985, s. 18. Direktivet ändrat genom direktiv 91/629/EEG (EGT nr L 377, 31.12.1991, s. 48).

( 5 ) EGT nr C 122, 18.5.1990, s. 2.

( 6 ) EGT nr L 194, 25.7.1975, s. 39. Direktivet senast ändrat genom direktiv 91/156/EEG (EGT nr L 78, 26.3.1991, s. 32).

( 7 ) EGT nr L 109, 26.4.1983, s. 8. Direktivet senast ändrat genom direktiv 92/400/EEG (EGT nr L 221, 6.8.1992, s. 55).

( 8 ) EGT nr L 377, 31.12.1991, s. 20.

( 9 ) EGT L 30, 6.2.1993, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 2557/2001 (EGT L 349, 13.12.2001, s. 1).

( 10 ) EGT L 166, 1.7.1999, s. 6. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 2118/2003 (EUT L 318, 3.12.2003, s. 5).

( 11 ) EGT L 185, 17.7.1999, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2118/2003.

( 12 ) EGT L 50, 20.2.1997, s. 28.

( 13 ) EGT nr L 326, 29.12.1969, s. 36.

( 14 ) EGT nr L 377, 31.12.1991, s. 48.

( 15 ) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

Top