This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document C2004/239/08
Case C-331/04: Reference for a preliminary ruling by the Consiglio di Stato, in sede giurisdizionale (Sesta Sezione), by order of that court of 6 April 2004 in the case of A.T.I. E.A.C. srl and VIAGGI DI MAIO SNC against A.C.T.V. Venezia spa
Mål C-331/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Consiglio di Stato (sjätte avdelningen), i sin egenskap av domstol, av den 6 april 2004 i målet mellan, å ena sidan, A.T.I. E.A.C. srl och Viaggi di Maio snc samt E.A.C. srl (som överklagat för egen räkning) och, å andra sidan, A.C.T.V. Venezia spa, Provincia di Venezia, Comune di Venezia och A.T.I. La Linea spa CSSA
Mål C-331/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Consiglio di Stato (sjätte avdelningen), i sin egenskap av domstol, av den 6 april 2004 i målet mellan, å ena sidan, A.T.I. E.A.C. srl och Viaggi di Maio snc samt E.A.C. srl (som överklagat för egen räkning) och, å andra sidan, A.C.T.V. Venezia spa, Provincia di Venezia, Comune di Venezia och A.T.I. La Linea spa CSSA
EUT C 239, 25.9.2004, p. 5–5
(ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, NL, PL, PT, SK, SL, FI, SV)
|
25.9.2004 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 239/5 |
Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Consiglio di Stato (sjätte avdelningen), i sin egenskap av domstol, av den 6 april 2004 i målet mellan, å ena sidan, A.T.I. E.A.C. srl och Viaggi di Maio snc samt E.A.C. srl (som överklagat för egen räkning) och, å andra sidan, A.C.T.V. Venezia spa, Provincia di Venezia, Comune di Venezia och A.T.I. La Linea spa CSSA
(Mål C-331/04)
(2004/C 239/08)
Consiglio di Stato, i sin egenskap av domstol, begär genom beslut av den 6 april 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 29 juli 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan, å ena sidan, A.T.I. E.A.C. srl ochViaggi di Maio snc samt E.A.C. srl (som överklagat för egen räkning) och, å andra sidan, A.C.T.V. Venezia spa, Provincia di Venezia, Comune di Venezia och A.T.I. La Linea spa CSSA beträffande följande frågor:
”Skall bestämmelserna i artikel 34 i direktiv 93/38/EEG (1) (och motsvarande bestämmelser i artikel 36 i direktiv 92/50/EEG (2)) tolkas så att de erbjuder en viss flexibilitet i tillämpningen, i den meningen att det är möjligt för den upphandlande enheten, då kontraktet skall tilldelas det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, att fastställa generella kriterier i meddelandet om upphandling eller i kontraktshandlingarna och därefter överlåta åt upphandlingskommittén att eventuellt närmare specificera och/eller komplettera dessa kriterier, i de fall där det anses nödvändigt, förutsatt att detta sker innan kuverten med anbuden öppnas och att dessa specificeringar eller kompletteringar inte tillför något nytt jämfört med de kriterier som fastställts i meddelandet om upphandling, eller skall denna bestämmelse tvärtom tolkas så, att den upphandlande enheten är skyldig att ingående fastställa kriterierna för tilldelningen i meddelandet om upphandling eller i kontraktshandlingarna, och under alla omständigheter före förhandsbedömningen eller anbudsinfordran, vilket gör att upphandlingskommittén är förhindrad att på något sätt närmare specificera och/eller komplettera nämnda kriterier eller dela in poster eller poängtal i undergrupper, på grund av att samtliga uppgifter rörande kriterierna för tilldelningen måste anges i meddelandet om upphandling eller i kontraktshandlingarna, med hänsyn till kraven på insyn?
Är den tolkning som etablerats i Consiglio di Statos rättspraxis, enligt vilken det är tillåtet för upphandlingskommittén att vidta åtgärder för att komplettera kriterierna innan kuverten med anbuden öppnas, förenlig med gemenskapsrätten?
Är det, om denna bestämmelse skall anses medge viss flexibilitet med hänsyn till uttrycket ’om möjligt’, tillåtet för den upphandlande enheten att upprätta anbudsspecifikationer i vilka det med avseende på ett kriterium för tilldelningen (i detta fall organisationsformer och underhåll) föreskrivs att den upphandlande enheten efter eget skön skall sätta poäng utifrån en rad komplexa kriterier och det i meddelandet om upphandling inte föreskrivs någonting om den rangordning som gäller i det avseendet, vilken därför delvis är obestämd, eller krävs det enligt bestämmelsen en principiell precision vid utformningen av kriterier vilket inte går att förena med en avsaknad av rangordning av kriterierna i meddelandet om upphandling? För det fall detta är tillåtet, till följd av att bestämmelsen skall anses medge viss flexibilitet och av att det inte föreligger någon skyldighet att rangordna samtliga dessa uppgifter, kan det – i avsaknad av en uttrycklig delegering till upphandlingskommittén i meddelandet om upphandling – anses tillåtet att upphandlingskommittén kompletterar eller närmare specificerar dessa kriterier (enbart genom att tillmäta varje enskild uppgift en självständig och specifik betydelse, vilka enligt meddelandet om upphandling skulle tilldelas högst 25 poäng totalt) eller skall anbudsspecifikationerna tvärtom tolkas bokstavligt, och poängtalen tilldelas utifrån en helhetsbedömning av de olika och komplexa uppgifter som avses i de särskilda bestämmelserna?
Är det mot bakgrund av denna bestämmelse tillåtet att generellt ge den upphandlingskommitté som skall bedöma anbuden, oberoende av hur meddelandet om upphandling är utformat, då kontraktet skall tilldelas det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, men endast då de uppgifter som skall bedömas är komplexa, befogenhet att allmänt begränsa sitt eget handlingsutrymme, genom att närmare specificera bedömningsgrunderna för tillämpningen av de kriterier som fastställts i meddelandet om upphandling? Kan upphandlingskommittén använda denna befogenhet för att dela in poster eller poängtal i undergrupper eller för att helt enkelt uppställa mer specifika kriterier för tillämpningen av de allmänna kriterier som föreskrivs i meddelandet om upphandling eller i kontraktshandlingarna, givetvis under förutsättning att det sker innan kuverten med anbuden öppnas?
(1) EGT L 199, 9.8.1993, s. 84.
(2) EGT L 209, 24.7.1992, s. 1.”