1

Sökanden, Metrans a.s., är ett bolag bildat enligt tjeckisk rätt som främst driver intermodala terminaler i Tjeckien.

2

Kommissionen offentliggjorde den 5 november 2015 två meddelanden med infordran av förslag, en ”infordran [av förslag] på sammanhållningspolitikens område” och en ”allmän infordran [av förslag]”, inom ramen för det fleråriga arbetsprogrammet för finansiellt stöd från Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE) – transportsektorn för perioden 2014–2020, efter ändringar genom kommissionens genomförandebeslut C(2015) 7358 final av den 30 oktober 2015. Projektförslag skulle lämnas in senast den 16 februari 2016.

3

Totalt inkom 427 förslag, varav 140 inom ramen för ”infordran [av förslag] på sammanhållningspolitikens område”. Det är ostridigt att sökanden inte lämnade in något förslag som svar på de två förslagsinfordringarna. Bland dem som lämnat förslag inom ramen för ”infordran [av förslag] på sammanhållningspolitikens område” återfinns bolagen Advanced World Transport a.s. (nedan kallat AWT) och České přístavy a.s.

4

I ett pressmeddelande av den 17 juni 2016 offentliggjorde kommissionen en förteckning över 195 förslag till transportprojekt som skulle få finansiering från Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE) på transportområdet, och konstaterade att det föreslagna finansieringsbeslutet formellt skulle godkännas av FSE:s samordningskommitté, som skulle sammanträda den 8 juli 2016.

5

Genom ett pressmeddelande av den 8 juli 2016 som offentliggjordes på dess webbplats tillkännagav Genomförandeorganet för innovation och nätverk (Inea), som inrättades 2014 genom kommissionens genomförandebeslut 2013/801/EU av den 23 december 2013 om inrättande av genomförandeorganet för innovation och nätverk och om upphävande av beslut 2007/60/EG, ändrat genom beslut 2008/593/EG (EUT L 352, 2013, s. 65), att ett positivt yttrande lämnats från FSE:s samordningskommitté avseende den förteckning som utarbetats av kommissionen med förslag till transportprojekt som skulle få EU-finansiering från FSE på transportområdet. Till pressmeddelandet bifogades, tillgängligt via en hyperlänk, en broschyr om de utvalda projekten med bland annat faktablad för projekten. De projekt som lämnats in av AWT (det vill säga Paskov-projektet) och České přístavy (det vill säga Mělník-projektet) fanns med på sidan 271 respektive 272 i denna broschyr (se punkt 8 nedan).

6

Den 5 augusti 2016 antog kommissionen genomförandebeslut C(2016) 5047 final angående upprättandet av en förteckning över förslag som godkänts för finansiellt unionsstöd från Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE) – transportsektorn, efter en ansökningsomgång som inletts den 5 november 2015 på grundval av ett flerårigt arbetsprogram (nedan kallat genomförandebeslutet). Denna förteckning återfinns i bilagan till genomförandebeslutet.

7

Genomförandebeslutet och dess bilaga lades den 30 augusti 2015 upp på webbplatsen för kommissionens generaldirektorat (GD Transport och rörlighet), på webbadressen https://ec.europa.eu/transport/themes/infrastructure-ten-t-connecting-europe/reference-documents-work-programmes-selection_en och den 29 september 2015 på webbplatsen för kommissionens register över handlingar på webbadressen http://ec.europa.eu/transparency/regdoc/efter ett positivt svar på en begäran om tillgång till dessa handlingar.

8

De förslag som lämnats in av České přístavy under referensnummer 2015-CZ-TM-0406-W, med rubriken ”Intermodal terminal Mělník, faserna 2 och 3” (nedan kallat Mělník-projektet), och AWT under referensnummer 2015-CZ-TM-0330-M, med titeln ”Paskov Multimodal Container Terminal Stage III” (nedan kallat Paskov-projektet), fördes upp i bilagan till genomförandebeslutet och erhöll finansiering inom ramen för prioriteringen ”förbindelser och utveckling av multimodala logistikplattformar”, under rubriken ”B) Fördelning av medel inom ramen för infordran [av förslag] på sammanhållningspolitikens område”.

9

Till följd av antagandet av genomförandebeslutet ingick Inea, den 21 oktober 2016 respektive den 7 november 2016 finansieringsavtal (nedan tillsammans med genomförandebeslutet kallade de angripna rättsakterna) med České přístavy, med referensnummer INEA/CEF/TRAN/M2015/1138714 (nedan kallat finansieringsavtalet för Mělník-projektet), och med AWT, med referensnummer INEA/CEF/TRAN/M2015/1133813 (nedan kallat finansieringsavtalet för Paskov-projektet).

10

Faktabladen för Mělník- och Paskov-projekten offentliggjordes på Ineas webbplats, tillsammans med nedladdningsbara faktablad, vid följande tidpunkter: Mělník-projektet den 7 november 2016 kl. 19.05 och Paskov-projektet den 11 november 2016 kl. 11.58.

11

I ett e-postmeddelande till kommissionen den 5 december 2016 begärde A. Schwarz, sökandens ombud i förevarande mål, tillgång till de angripna rättsakterna i den mån de avsåg Mělník-projektet.

12

Den 22 december 2016 lämnade A. Schwarz in en ny begäran, via kontaktformulär på Ineas webbplats, om tillgång till de angripna rättsakterna.

13

Inea besvarade i ett brev av den 20 januari 2017 A. Schwartz begäran och överlämnade de angripna rättsakterna till honom.

14

Sökanden väckte förevarande talan genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 30 april 2017.

15

Sökanden har yrkat att tribunalen ska

16

Genom separata handlingar som inkom till tribunalens kansli den 6 och den 8 september 2017 har kommissionen och Inea framställt invändningar om rättegångshinder enligt artikel 130 i tribunalens rättegångsregler.

17

Sökanden yttrade sig över dessa invändningar den 21 oktober 2017.

18

I sin skrivelse med invändningar om rättegångshinder har kommissionen yrkat att tribunalen ska

19

I sin skrivelse med invändningar om rättegångshinder har Inea yrkat att tribunalen ska

20

Sökanden har, i sitt yttrande angående invändningarna om rättegångshinder, yrkat att tribunalen ska

21

Enligt artikel 130.1 i rättegångsreglerna kan svaranden ansöka om att tribunalen ska meddela beslut i fråga om rättegångshinder utan att själva saken prövas. Enligt artikel 130.6 i rättegångsreglerna får tribunalen besluta att inleda den muntliga delen av förfarandet i fråga om invändningen om rättegångshinder.

22

Kommissionen och Inea har begärt att tribunalen fattar ett beslut i frågan om talan kan tas upp till prövning. Tribunalen anser sig genom handlingarna i akten ha tillräckligt underlag för att avgöra den frågan. Den har därför beslutat att pröva frågan om rättegångshinder utan att inleda den muntliga delen av förfarandet.

23

Till stöd för sitt avvisningsyrkande har kommissionen gjort två invändningar om rättegångshinder. Den första är att talan väckts för sent. Den andra är att sökanden inte är personligen berörd i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF.

24

Inea har gjort gällande tre invändningar, varav den första är densamma som kommissionen har framställt, det vill säga att talan väckts för sent, den andra är att sökanden inte är direkt och personligen berörd i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF och den tredje är att Inea inte är rätt svarande vad avser talan om ogiltigförklaring av genomförandebeslutet.

25

Tribunalen anser att det är lämpligt att först pröva invändningen om att talan har väckts för sent.

26

Kommissionen har gjort gällande att den relevanta utgångspunkten för fastställandet av den dag då den tvåmånadersfrist som föreskrivs i artikel 263 sjätte stycket FEUF började löpa är den dag då sökanden fick kännedom om de angripna rättsakterna, nämligen den 5 december 2016, vilket är den dag då den första begäran om tillgång till de angripna rättsakterna lämnades in av A. Schwarz (sökandens ombud i förevarande mål) eller senast den 20 januari 2017, som är den dag då alla handlingar översändes till A. Schwarz med anledning av dennes begäran om tillgång av den 5 respektive den 22 december 2016. Ingivandet av ansökan i målet den 30 april 2017 skedde således efter utgången av denna tidsfrist.

27

Kommissionen har mer specifikt anfört att A. Schwarz, efter ett möte med kommissionens tjänstemän den 28 november 2016, ”uppträdde på sökandens vägnar”, genom ett e-postmeddelande till kommissionen av den 5 december 2016 med en kopia till sökandens verkställande direktör S. i vilket han begärde att få tillgång till handlingar rörande ”relevanta beslut från myndigheterna om godkännande av FSE-finansiering för nedanstående projekt”, inklusive bifogade handlingar, och till ”finansieringsavtal för att finansiera nedan specificerade projekt”. A. Schwarz lämnade en liknande begäran till Inea den 22 december 2016. Inea, som getts i uppdrag att svara på respektive begäran om tillgång till handlingar som lämnats till kommissionen, svarade A. Schwarz den 20 januari 2017, i eget namn och för kommissionens räkning, och överlämnade de angripna rättsakterna till honom.

28

Mot denna bakgrund hävdar kommissionen att sökanden vid tidpunkten för sin första begäran om handlingar av den 5 december 2016, eller till och med före detta datum, inte bara kände till att genomförandebeslutet existerade utan även kände till dess innehåll, inklusive innehållet i dess bilaga. Respektive begäran om tillgång gjordes nämligen efter mötet med kommissionens tjänstemän. Vidare menar kommissionen att respektive begäran om tillgång till handlingar som gjordes den 5 och den 22 december 2016 beskriver Paskov- och Mělník-projekten så detaljerat och med en sådan precision att de endast kunde syfta till att få bekräftat vad sökanden redan kände till. Genomförandebeslutet hade nämligen offentliggjorts på kommissionens webbplats den 30 augusti 2016, och faktabladen om finansieringsavtal för Mělník- och Paskov-projekten offentliggjordes på Ineas webbplats den 7 respektive den 11 november 2016. Slutligen och i alla händelser anser kommissionen att sökanden hade tillgång till de angripna rättsakterna senast den 20 januari 2017, vilket förklarar hur sökanden till sin ansökan kunnat bifoga texterna till finansieringsavtalen för Mělník- och Paskov-projekten. Även om tidsfristen för att väcka talan skulle anses ha börjat löpa sistnämnda dag, har talan väckts efter det att tidsfristen löpt ut.

29

Inea har anfört att det i artikel 263 sjätte stycket FEUF föreskrivs att talan ska väckas inom två månader från den dag då den angripna rättsakten offentliggjordes och att, enligt punkt 32 i domen av den 26 september 2013, PPG och SNF mot Europeiska kemikaliemyndigheten (C‑625/11 P, EU:C:2013:594), offentliggörande i den mening som avses i den artikeln även omfattar offentliggörandet av en sådan rättsakt på internet. Inea har framhållit att genomförandebeslutet antogs och offentliggjordes, bland annat på kommissionens webbplats den 30 augusti 2016, att finansieringsavtalet för Paskov-projektet offentliggjordes på Ineas webbplats den 11 november 2016 och att finansieringsavtalet för Mělník-projektet offentliggjordes på samma webbplats den 7 november 2016. Enligt Inea har, enligt artikel 59 i rättegångsreglerna, tidsfristen för väckande av talan börjat löpa vid utgången av den fjortonde dagen efter den dag då var och en av de angripna rättsakterna offentliggjordes på internet.

30

Inea har vidare gjort gällande att sökanden hade kännedom om dels finansieringsavtalet för Mělník-projektet, och i synnerhet att företaget České přístavy var mottagare av det stödet, senast den 5 december 2016 när sökandens advokat begärde tillgång till handlingar med anknytning till finansieringen av det projektet, dels finansieringsavtalet för Paskov-projektet senast den 22 december 2016, när sökandens advokat begärde tillgång till handlingar med anknytning till Paskov- och Mělník-projekten. Inea klargjorde, i svar på en skriftlig fråga från tribunalen, att det i likhet med kommissionen ansåg att tidsfristen för att väcka talan även kunde börja löpa senast den 20 januari 2017, när sökanden fick kopior av finansieringsavtalen för Paskov- och Mělník-projekten.

31

Sökanden har gjort gällande att det är offentliggörandet av de angripna rättsakterna som normalt ska vara utgångspunkten för att fastställa den dag då den tillämpliga tidsfristen börjar löpa och att kommissionen och att Inea inte kan hänvisa till att sökanden fått kännedom om rättsakten, eftersom de har underlåtit att på vederbörligt sätt offentliggöra de angripna rättsakterna genom en sammanfattning i Europeiska unionens officiella tidning, såsom krävs enligt rättspraxis. Offentliggörandet på kommissionens och Ineas webbplatser kan enligt sökanden inte anses utgöra ett offentliggörande i den mening som avses i artikel 263 sjätte stycket FEUF.

32

Sökanden har vidare avfärdat kommissionens och Ineas argument om att sökanden hade tillgång till de angripna rättsakterna senast den 20 januari 2017, och har gjort gällande att varken sökanden eller dess ombud hade delgetts de angripna rättsakterna av kommissionen eller Inea och att de angripna rättsakterna den 20 januari 2017 endast hade skickats via e-post till dess advokat A. Schwarz, som vid den tidpunkten inte företrädde sökanden. Kommissionen och Inea har med andra ord inte bevisat exakt vilken dag som tidsfristen för att väcka talan började löpa. Slutligen har sökanden gjort gällande att de angripna rättsakterna inte överlämnades till sökanden från A. Schwarz förrän den 12 april 2017, när den advokatbyrå som han tillhörde fick uppdraget att företräda sökanden i förevarande mål.

33

Enligt artikel 263 sjätte stycket FEUF ska talan om ogiltigförklaring väckas inom två månader från den dag då den angripna rättsakten offentliggjordes eller delgavs sökanden eller, om så inte skett, från den dag då sökanden fick kännedom om rättsakten. Det följer av denna bestämmelses lydelse att regeln om att tidsfristen för väckande av talan börjar löpa då sökanden får kännedom om akten är subsidiär i förhållande till regeln att denna frist börjar löpa från offentliggörandet eller delgivningen av akten (dom av den 10 mars 1998, Tyskland/rådet, C‑122/95, EU:C:1998:94, punkt 35).

34

Vidare föreskrivs i artikel 59 i rättegångsreglerna att när tidsfristen för att väcka talan mot en rättsakt som antagits av en institution börjar löpa vid tidpunkten för rättsaktens offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning ska tidsfristen enligt artikel 58.1 a i rättegångsreglerna börja löpa vid utgången av den fjortonde dagen efter den dag då rättsakten offentliggjordes.

35

Enligt artikel 60 i rättegångsreglerna ska denna tidsfrist dessutom förlängas med tio dagar med hänsyn till avstånd.

36

Enligt fast rättspraxis gäller att den tidsfrist för att väcka talan som föreskrivs i artikel 263 sjätte stycket FEUF utgör tvingande rätt och att den strikta tillämpningen av förfaranderegler är motiverad av kravet på rättssäkerhet, genom att den förhindrar att unionsrättsakter som har rättsverkningar kan bli angripas i det oändliga (se beslut av den 25 november 2008, S.A.BA.R./kommissionen, C‑501/07 P, ej publicerad, EU:C:2008:652, punkt 22 och där angiven rättspraxis) och av strävan att förhindra all form av diskriminering eller godtycklig behandling i rättskipningen (beslut av den 30 september 2014, Faktor B. i W. Gęsina/kommissionen, C‑138/14 P, ej publicerad, EU:C:2014:2256, punkt 17).

37

Det ankommer vidare på den part som gör gällande att talan väckts för sent i förhållande till den frist som fastställts genom bland annat artikel 263 sjätte stycket FEUF, att visa när den händelse inträffade som medför att tidsfristen började löpa (se, för ett motsvarande synsätt, dom av den 6 december 2012, Evropaïki Dynamiki/kommissionen, T-167/10, ej publicerad, EU:T:2012:651, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

38

I förevarande mål kan det inledningsvis konstateras att parterna inte gjort gällande att kriteriet avseende delgivning av de angripna rättsakterna i den mening som avses i artikel 263 sjätte stycket FEUF skulle vara tillämpligt, eftersom dessa rättsakter inte riktats till sökanden. För att avgöra huruvida talan har väckts för sent ska tribunalen därför först avgöra om kriteriet avseende offentliggörande av rättsakterna i fråga, i den mening som avses i artikel 263 sjätte stycket FEUF, är tillämpligt i detta fall. Om så inte är fallet ska, med hänsyn till att kriteriet avseende kännedom är subsidiärt i förhållande till kriteriet avseende offentliggörande, tribunalen därefter pröva huruvida sökanden faktiskt hade kännedom om de angripna rättsakterna senast den 20 januari 2017, såsom kommissionen och Inea gjort gällande.

39

Tribunalen konstaterar inledningsvis att för att ett offentliggörande av de angripna rättsakterna ska utgöra den tidpunkt då tidsfristen för att väcka talan börjar löpa enligt artikel 263 sjätte stycket FEUF ska detta offentliggörande ha krävts enligt en bestämmelse i unionens primär- eller sekundärrätt eller i vart fall följa av en praxis som sökanden legitimt kunde förvänta sig att den efterföljs (se, för ett motsvarande synsätt, dom av den 10 mars 1998, Tyskland/rådet, C‑122/95, EU:C:1998:94, punkterna 36 och 37, samt av den 15 juni 2005, Olsen/kommissionen, T-17/02, EU:T:2005:218, punkt 77).

40

Sökanden har, med avseende på skyldigheten att offentliggöra rättsakter enligt unionens primärrätt, hävdat att kommissionen var skyldig att offentliggöra genomförandebeslutet eller åtminstone ett kort meddelande om beslutet i Europeiska unionens officiella tidning enligt artikel 297.2 andra stycket FEUF, där det föreskrivs att ”beslut som inte anger till vem eller vilka de riktar sig ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning”. Mer specifikt skulle, eftersom genomförandebeslutet saknade uppgift om vem som det riktade sig till, detta beslut vara ”av exakt samma slag” som de beslut som avses i den bestämmelsen i artikel 297 FEUF. Sökanden har i detta avseende påpekat att den förteckning över förslag som återfinns i bilagan till genomförandebeslutet inte på något sätt identifierar några specifika personer som beslutet riktar sig till, då den endast nämner de projekt som erhållit finansiering inom ramen för FSE.

41

Följande föreskrivs i artikel 297.2 FEUF:

”Icke-lagstiftningsakter som antas i form av förordningar, direktiv och sådana beslut som inte anger till vem eller vilka de riktar sig ska undertecknas av ordföranden för den institution som har antagit dem.

Förordningar och direktiv som riktar sig till samtliga medlemsstater samt sådana beslut som inte anger till vem eller vilka de riktar sig ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. De ska träda i kraft den dag som anges i akterna eller, om det inte anges någon dag, den tjugonde dagen efter offentliggörandet.

Övriga direktiv samt sådana beslut som anger till vem eller vilka de riktar sig ska delges den eller dem som de riktar sig till och får verkan genom denna delgivning.”

42

Genomförandebeslutet är en genomförandeakt som kommissionen har antagit med stöd av artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1316/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av [FSE], om ändring av förordning (EU) nr 913/2010 och om upphävande av förordningarna (EG) nr 680/2007 och (EG) nr 67/2010 (EUT L 348, 2013, s. 129) (nedan kallad FSE-förordningen), och i enlighet med förfarandet i artikel 25 i den förordningen, inom ramen för dess utövande av genomförandebefogenheter i den mening som avses i artikel 291.2 FEUF. Genomförandebeslutet är därför en icke-lagstiftningsakt i den mening som avses i artikel 297.2 FEUF.

43

När det gäller frågan huruvida genomförandebeslutet kan betraktas som ett beslut som ”inte anger till vem eller vilka de[t] riktar sig” i den mening som avses i artikel 297.2 andra stycket FEUF, bör det påpekas att enligt rättspraxis avser begreppet ”den som beslutet riktar sig till” en person vars identitet är tillräckligt fastställd i det aktuella beslutet och till vilken beslutet ska riktas. Vad avser skillnaden mellan beslut och rättsakter med allmän giltighet har det fastställts att utmärkande för beslut är att antalet angivna personer till vilka de riktar sig, eller det antal sådana personer som kan identifieras, är begränsat (se beslut av den 13 mars 2015, European Coalition to End Animal Experiments/ECHA, T-673/13, EU:T:2015:167, punkt 24 och där angiven rättspraxis).

44

Tribunalen konstaterar att genomförandebeslutet inte på något sätt uttryckligen anger vilka beslutet riktar sig till. I beslutet identifieras och anges emellertid de kandidater vars förslag har godkänts för finansiering från unionen. I artikel 1 i det beslutet föreskrivs nämligen ett godkännande av ”förteckningen över projekt av gemensamt intresse inom [FSE-området] som är berättigade till finansiellt stöd från EU, de totala beräknade stödberättigande kostnaderna för åtgärderna, den procentandel som det ekonomiska stödet utgör i förhållande till de beräknade totala stödberättigande kostnaderna och de respektive tak för finansiellt stöd som anges i bilagan”. I bilagan, som utgör en integrerad del av genomförandebeslutet, anges utöver förteckningen över godkända förslag namnen på var och en av de sökande som är berättigade till finansiering från unionen. I motsats till vad sökanden gjort gällande innehåller bilagan till genomförandebeslutet således inte bara en förteckning över de projekt som erhållit finansiering inom ramen för FSE, utan identifierar personer som beslutet riktar sig till och vars identitet är tillräckligt bestämd, med angivande av deras namn. Härav följer att även om genomförandebeslutet inte uttryckligen anger vilka beslutet riktar sig till, framgår dessa av beslutets innehåll (se, för ett motsvarande synsätt, beslut av den 13 mars 2015, European Coalition to End Animal Experiments/ECHA, T-673/13, EU:T:2015:167, punkt 26).

45

Således kan genomförandebeslutet, i motsats till vad sökanden gjort gällande, inte anses vara ett beslut som ”inte anger till vem eller vilka det riktar sig” i den mening som avses i artikel 297.2 andra stycket FEUF, utan som ett beslut ”som anger till vem eller vilka de[t] riktar sig” i den mening som avses i artikel 297.2 tredje stycket FEUF.

46

Denna slutsats stöds också av att det i artikel 2 i genomförandebeslutet anges att den kommissionsledamot som ansvarar för rörlighet och transport gavs rätt att informera de sökande ”vars projekt inte har valts ut” om det slutliga resultatet av prövningen av deras ansökan, medan beslutet, i enlighet med artikel 297.2 tredje stycket FEUF, borde ha delgivits de sökande vars projekt valts ut.

47

Kommissionen har anfört att genomförandebeslutet ”inte har delgivits någon sökande, oavsett om dess förslag godkänts eller inte”. Denna underlåtenhet att delge genomförandebeslutet påverkar inte slutsatsen att kommissionen inte var skyldig att offentliggöra detta beslut i Europeiska unionens officiella tidning i enlighet med artikel 297.2 andra stycket FEUF – även om den skulle kunna påverka tidpunkten vid vilken beslutet får verkan – vid prövningen av frågan om rättegångshinder och fastställandet av den dag då tidsfristen för att väcka talan började löpa (se, för ett motsvarande synsätt, dom av den 17 juli 2008, Athinaïki Techniki/kommissionen, C‑521/06 P, EU:C:2008:422, punkterna 43 och 44).

48

Vidare fanns det i förevarande fall ingen sekundärrättslig skyldighet att offentliggöra genomförandebeslutet. Även om genomförandebeslutet enligt artikel 13.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 2001, s. 43) ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning i den mån det tillhör kategorin ”andra beslut än de som avses i artikel [297.1 FEUF]”, ska detta offentliggörande endast ske ”i största möjliga utsträckning”. Visserligen innebär detta en skyldighet att eftersträva offentliggörande av dessa beslut, men inte någon ovillkorlig skyldighet att offentliggöra dem (se, för ett motsvarande synsätt, dom av den 27 november 2003, Regione Siciliana/kommissionen, T-190/00, EU:T:2003:316, punkt 139).

49

När det vidare gäller artikel 13.3 i förordning nr 1049/2001, där det anges att ”[v]arje institution får i sin arbetsordning fastställa vilka övriga handlingar som skall offentliggöras i Officiella tidningen”, innehåller varken kommissionens eller Ineas arbetsordning några bestämmelser om offentliggörande av ”övriga handlingar”.

50

Såsom kommissionen har påstått innehåller befintliga bestämmelser som är tillämpliga på FSE inte några föreskrifter om publicering av beslut som antagits på området för FSE. I artikel 28.2 i FSE-förordningen, med rubriken ”Information, kommunikation och offentlighet”, som är den enda bestämmelse som rör offentliggörande, föreskrivs nämligen att kommissionen ”ska genomföra informations- och kommunikationsåtgärder avseende projekt och resultat inom ramen för FSE”, och innehåller inte någon hänvisning till ett möjligt offentliggörande av de beslut som antagits på området för FSE.

51

När det, för det tredje, gäller frågan huruvida ett offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning skulle ske enligt fast praxis som sökanden rimligen kunde förvänta sig skulle följas har sökanden inte lagt fram någon bevisning till stöd för att en sådan praxis skulle finnas.

52

Kommissionen var således inte skyldig att offentliggöra genomförandebeslutet genom att publicera det. Det har heller inte visats föreligga någon fast praxis av detta slag inom kommissionen som sökanden rimligen kunde förvänta sig skulle följas.

53

Detta konstaterande av att det inte föreligger någon skyldighet att offentliggöra genomförandebeslutet och skälen för den slutsatsen gäller även för de två aktuella finansieringsavtalen, då dessa inte är föremål för några andra regler om offentliggörande av uppgifter än de som gäller för genomförandebeslut.

54

Mot denna bakgrund ska dagen för offentliggörandet inte läggas till grund för fastställandet av den dag då tidsfristen för att väcka talan började löpa vid tillämpningen av artikel 263 sjätte stycket FEUF. Frågan om talan väckts för sent ska således prövas utifrån den subsidiära regeln i den artikeln, enligt vilken nämnda tidsfrist började löpa den dag då sökanden fick kännedom om de angripna rättsakterna.

55

När det gäller sökandens kännedom om de angripna rättsakterna framgår det av handlingarna i målet att efter det informella mötet i Bryssel (Belgien) med kommissionens tjänstemän den 28 november 2016 begärde sökandens ombud i detta mål, A. Schwarz, att få ta del av de angripna rättsakterna.

56

Mer specifikt anförde A. Schwarz i ett e-postmeddelande av den 5 december 2016 till kommissionens tjänstemän som närvarat vid sammanträdet den 28 november 2016, med en kopia till sökandens verkställande direktör S., följande:

”Efter mötet hos er skulle vi vilja begära tillgång till handlingar och information om finansieringen av [Mělník-projektet] (som offentliggjorts på webbplatsen https://ec.europa.eu/inea/en/connecting-europe-facility/cef-transport/2015-cz-tm-0406-w).

Vi ber er särskilt att sända oss följande: finansieringsavtalet [för Mělník-projektet], beslut av behöriga myndigheter inom Europeiska unionen om godkännande av denna finansiering, liksom all annan relevant information, och om så krävs en detaljerad och klar redogörelse avseende exakt vad som finansieras genom besluten i fråga.”

57

Kommissionens tjänstemän översände denna begäran om tillgång till handlingar av den 5 december 2016 till Inea den 6 december 2016, i enlighet med vad som anges i punkt 2.7.2, ”Administration av handlingar och tillgång till sådana”, i samförståndsavtalet mellan Inea och kommissionens berörda generaldirektorat den 15 februari 2016.

58

Därefter lämnade A. Schwarz, den 22 december 2016, in följande begäran via kontaktformulär på Ineas webbplats:

”Vi ber er vänligen tillhandahålla oss följande handlingar:

Ovan angivna begäran rör följande projekt: [Paskov-projektet] [Mělník-projektet].”

59

Genom en skrivelse av den 20 januari 2017 svarade Inea, som i enlighet med punkt 2.7.2 i det ovannämnda samförståndsavtalet hade att även svara för kommissionens räkning, på respektive begäran om tillgång som A. Schwarz gjort den 5 och 22 december 2016 och översände de angripna rättsakterna.

60

Det är således visat att A. Schwarz den 20 januari 2017 hade all relevant information och de angripna rättsakterna, nämligen kopior av genomförandebeslutet och de icke-konfidentiella kopiorna av de två aktuella finansieringsavtalen.

61

Det återstår således att pröva huruvida A. Schwarz vid mottagandet av dessa handlingar agerade på eget initiativ i egenskap av oberoende konsult, såsom sökanden gjort gällande, eller som företrädare för sökanden, vilket enligt kommissionen och Inea skulle bekräfta att sökanden fått kännedom om de angripna rättsakterna den 20 januari 2017, när A. Schwarz tog emot handlingarna och lämnade dem till sökanden.

62

Det framgår av handlingarna i målet att sökandens verkställande direktör S. i sitt svar den 21 november 2016 på det e-postmeddelande som kommissionen skickat honom för att få till stånd mötet den 28 november 2018 anfört följande: ”Vi kommer (vår advokat [A. Schwarz] och jag) till mötet den 28 november kl. 9.30”. Det har således tydligt angivits för kommissionens tjänstemän att A. Schwarz, under det mötet, uppträdde som sökandens advokat. Dessutom var A. Schwartz och S. de enda som deltog i mötet med kommissionens tjänstemän och A. Schwarz ska inte ha gett intryck av att även företräda någon annan part vid mötet eller att handla för egen räkning. Den beskrivning som sökanden lämnat av den roll som A. Schwarz hade under mötet, det vill säga att ”biträda [S.] för det fall att diskussionen skulle röra rättsliga eller tekniska frågor avseende statligt stöd eller konkurrensrätt”, motsvarar nämligen väl den roll som en advokat har när han eller hon uppträder för sin klients räkning. Det faktum att, som sökanden anfört, A. Schwarz deltagande ”begränsades till att ge uttryck för en motsatt uppfattning till den som [kommissionens tjänsteman] gav uttryck för, enligt vilken Europeiska kommissionen inte är bunden av reglerna om statligt stöd i Lissabonfördraget”, bekräftar rollen som den sökandes advokat.

63

Vidare begärde sökanden vid mötet den 28 november 2016 en kopia av finansieringsavtalet för Mělník-projektet. Kommissionens tjänstemän svarade genom att uppmana sökanden att lämna in en officiell begäran om tillgång till handlingar till Inea, vilken begäran faktiskt gjordes av A. Schwarz den 5 december 2016. Det framgår således att kommissionens tjänstemän inte kan kritiseras för att de efter mötet den 28 november 2016 ansåg att A. Schwarz uppträdde som sökandens och S. juridiska rådgivare. Frågan om A. Schwarz hade fullmakt att företräda sökanden eller inte är därmed irrelevant.

64

A. Schwarz hänvisade även, i sin första begäran om tillgång till handlingar, uttryckligen till mötet den 28 november 2016. S. angavs som kopiemottagare av denna begäran. Som Inea anfört är det svårt att tro att sådana åtgärder skulle utföras på personligt initiativ av A. Schwarz, utan samordning med och godtagande av sökanden. Enbart det faktum att S. angivits som kopiemottagare visar att detta var en åtgärd som hade godkänts av sökanden, och i vart fall att sökanden var fullt medveten om A. Schwarz åtgärder. Dessutom förklaras det faktum att A. Schwarz inte tog upp sökanden som kopiemottagare i sin andra begäran om tillgång till handlingar den 22 december 2016 av att den lämnades in via Ineas kontaktformulär på internet, vilket inte möjliggjorde detta.

65

Denna slutsats bekräftas av att A. Schwarz i respektive begäran om tillgång till handlingar fortlöpande har använt plural, som tydligt hänför sig till den enda andra kopiemottagaren av den första begäran, S. Sökandens förklaring att ”användningen av plural är en formell stil, särskilt när en formell skrivelse skickas av en advokatbyrå” kan inte godtas.

66

Mot denna bakgrund framgår att sökanden fått kännedom om de angripna rättsakterna genom A. Schwarz den 20 januari 2017 och att talan därför väckts efter det att tidsfristen löpt ut.

67

Denna slutsats påverkas inte av den rättspraxis som sökanden hänvisat till, enligt vilken ”fristen börjar löpa den dag då den sökande själv hänvisar till rättsakten i en skrivelse, när sökanden fått kännedom om den angripna rättsakten genom en skrivelse där dagen för mottagandet inte kan fastställas med säkerhet”, när det gäller delgivning av en åtgärd. Eftersom genomförandebeslutet inte har delgivits sökanden i den mening som avses i artikel 263 sjätte stycket FEUF är denna rättspraxis inte relevant. I alla händelser ger inte den rättspraxis som sökanden hänvisat till uttryck för någon sådan princip. I beslutet av den 28 april 1994, Pevasa och Inpesca/kommissionen (T-452/93 och T-453/93, EU:T:1994:45), anges i punkt 36 att kännedom om de angripna rättsakterna i det målet med nödvändighet måste ha erhållits senast den dag då sökanden hänvisade till dem i en skrivelse. Tvärtemot vad sökanden anfört följer inte därav att ett tidigare datum inte skulle kunna godtas. När det gäller domen av den 8 november 2000, Dreyfus/kommissionen (T-485/93, T-491/93, T-494/93 och T-61/98, EU:T:2000:255), rör den inte frågan om avsaknad av ett sådant datum för mottagande av ett meddelande.

68

Slutligen kan kommissionen och Inea inte heller klandras för att inte ha uppmanat A. Schwarz att uppvisa en fullmakt från sökanden. Enligt artiklarna 2.1 och 6.1 i förordning nr 1049/2001 samt rättspraxis är nämligen tillgången till handlingar inte beroende av det rättsliga intresset hos en person att få tillgång till handlingar (se, för ett motsvarande synsätt, beslut av den 26 oktober 2016, Edeka-Handelsgesellschaft Hessenring/kommissionen, T-611/15, ej publicerad, EU:T:2016:643, punkt 45). Kommissionen var således inte skyldig att fråga A. Schwarz, när denne gav in begäran, huruvida begäran gjordes i eget namn eller om han handlade på en annan persons eller ett annat företags vägnar, och än mindre skyldig att begära att han skulle ge in en fullmakt för detta ändamål.

69

Mot denna bakgrund ska invändningen om rättegångshinder bestående i att talan väckts för sent bifallas och talan således avvisas, utan att det är nödvändigt att gå vidare med prövningen av övriga invändningar om rättegångshinder, bestående i att sökanden inte skulle vara direkt och personligen berörd i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF och att Inea inte är rätt svarande vad avser talan om ogiltigförklaring av kommissionens genomförandebeslut.

70

Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

71

Eftersom sökanden har tappat målet, ska sökanden förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna i enlighet med kommissionens och Ineas yrkanden.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (fjärde avdelningen)

följande: