—

Art & Allposters International BV, genom T. Cohen Jehoram och P.N.A.M. Claassen, advocaten,

—

Stichting Pictoright, genom M. van Heezik, A.M. van Aerde och E.J. Hengeveld, advocaten,

—

Frankrikes regering, genom D. Colas och F.-X. Bréchot, båda i egenskap av ombud,

—

Förenade kungarikets regering, genom V. Kaye, i egenskap av ombud, biträdd av N. Saunders, barrister,

—

Europeiska kommissionen, genom J. Samnadda och F. Wilman, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, s. 10).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Art & Allposters International BV (nedan kallat Allposters) och Stichting Pictoright (nedan kallat Pictoright) angående Allposters eventuella intrång i upphovsrätter som utnyttjas av Pictoright, i form av överföring av skyddade bilder från papperspostrar till målardukar och försäljning av dessa bilder på det nya mediet.

3

Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (Wipo) antog i Genève den 20 december 1996 Wipos fördrag om upphovsrätt (nedan kallat fördraget om upphovsrätt). Detta fördrag har godkänts på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2000/278/EG av den 16 mars 2000 (EGT L 89, s. 6).

4

I artikel 1.4 i fördraget om upphovsrätt föreskrivs att de fördragsslutande parterna ska iaktta artiklarna 1–21 i Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk, undertecknad i Bern den 9 september 1886 (reviderad i Paris den 24 juli 1971), i dess lydelse efter ändringen av den 28 september 1979 (nedan kallad Bernkonventionen).

5

I artikel 6 i Wipos fördrag om upphovsrätt, med rubriken ”Spridningsrätten”, föreskrivs följande:

”1.   Upphovsmän till litterära och konstnärliga verk äger uteslutande rätt att låta göra originalet och exemplar av verket tillgängligt för allmänheten genom försäljning eller annan överlåtelse.

2.   Detta fördrag påverkar inte möjligheten för de fördragsslutande parterna att bestämma under vilka omständigheter rätten enligt första stycket skall upphöra efter en första försäljning eller annan överlåtelse av originalet eller exemplar av verket som företagits med upphovsmannens medgivande.”

6

Artikel 12 i Bernkonventionen, med rubriken ”Rätt till bearbetning, arrangemang och andra omformningar” föreskriver följande:

”Upphovsmän till litterära eller konstnärliga verk äger uteslutande rätt att låta bearbeta, arrangera eller på annat sätt omforma sina verk.”

7

I skälen 9, 10, 28 och 31 i direktiv 2001/29 anges följande:

…

…

8

I artikel 2, med rubriken ”Rätten till mångfaldigande”, i samma direktiv föreskrivs följande:

”Medlemsstaterna skall föreskriva en ensamrätt att tillåta eller förbjuda direkt eller indirekt, tillfälligt eller permanent, mångfaldigande, oavsett metod och form, helt eller delvis

för upphovsmän: av deras verk,

…”

9

I artikel 4 i direktivet, med rubriken ”Spridningsrätt”, föreskrivs följande:

”1.   Medlemsstaterna skall ge upphovsmän en ensamrätt att tillåta eller förbjuda all slags spridning till allmänheten, genom försäljning eller på annat sätt, av originalet av deras verk eller av kopior av detta.

2.   Spridningsrätten för originalet eller kopior av verket skall inte konsumeras inom gemenskapen förutom i de fall då den första försäljningen av exemplaret i fråga, eller då [för] första gången någon annan form av överföring av äganderätten till detta, görs inom gemenskapen av rättsinnehavaren eller med dennes samtycke.”

10

Artikel 4.1 i direktiv 2001/29 har införlivats i nationell rätt genom artiklarna 1 och 12.1.1 i upphovsrättslagen av den 23 september 1912 (Auteurswet, nedan kallad upphovsrättslagen).

11

I artikel 1 i upphovsrättslagen föreskrivs följande:

”Med upphovsrätt avses upphovsmannens eller andra rättsinnehavares ensamrätt att offentliggöra eller mångfaldiga ett litterärt, vetenskapligt eller konstnärligt verk, inom de gränser som anges i lag.”

12

I artikel 12.1 i nämnda lag föreskrivs följande:

”Med offentliggörande av ett litterärt, vetenskapligt eller konstnärligt verk avses bland annat

13

Artikel 12b i samma lag, som syftar till att införliva artikel 4.2 i direktiv 2001/29 med nationell rätt, har följande lydelse:

”Om ett exemplar av ett litterärt, vetenskapligt eller konstnärligt verk har satts i omlopp genom äganderättsöverföring för första gången i en av Europeiska unionens medlemsstater eller i en stat som är part till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet [(EES)] av upphovsmannen eller dess rättsinnehavare, eller med dennes samtycke, utgör det inte intrång i upphovsrätten om detta exemplar sätts i omlopp i någon annan form, med undantag av uthyrning och lån.”

14

Pictoright är en nederländsk upphovsrättsorganisation som företräder de anslutna upphovsrättsinnehavarnas intressen. Genom avtal med utländska systerorganisationer företräder den även utländska konstnärers intressen i Nederländerna. Pictoright har tillstånd att för rättsinnehavarnas räkning utnyttja upphovsrätter, exempelvis genom att bevilja licenser och bekämpa intrång.

15

Allposters är ett företag som via sin webbplats erbjuder postrar och reproduktioner av berömda konstnärers verk till försäljning, verk till vilka upphovsrätten förvaltas av Pictoright. Allposters erbjuder bland annat sina kunder reproduktioner i form av postrar, inramade postrar, trämonterade postrar och bilder på målarduk. Om kunden väljer en bild på duk är arbetsgången följande: Allposter tar en pappersposter, lägger på ett plastskikt (laminat) på postern, överför med hjälp av en kemisk process bilden från papperet till duken och spänner upp duken på en träram. Efter processen har bilden av verket försvunnit från pappersmediet. Allposters kallar både denna process och dess resultat ”canvas transfer” (”kanvastryck)”.

16

Pictoright motsatte sig försäljningen av kanvastryck med reproduktioner av upphovsrättsligt skyddade verk utan samtycke från organisationens klienter, upphovsrättsinnehavarna, och begärde att Allposters skulle upphöra med verksamheten, under hot om rättsliga åtgärder.

17

Allposters efterkom inte denna begäran, och Pictoright väckte då talan vid Rechtbank Roermond (domstol i första instans i Roermond) och yrkade att Allposters skulle åläggas att upphöra med alla direkta eller indirekta intrång i rättighetshavarnas upphovsrätt, inklusive deras ideella rätt.

18

Genom dom av den 22 september 2010 ogillade Rechtbank Roermond talan. Pictoright överklagade domen till Gerechtshof te ’s-Hertogenbosch (överrätten i ’s-Hertogenbosch), som genom dom av den 3 januari 2012 upphävde Rechtbanks dom och i huvudsak biföll Pictorights yrkanden.

19

Enligt Gerechtshof utgör försäljning av en poster eller en duk där ett konstnärligt verk återges ett offentliggörande i den mening som avses i nederländsk rätt. Det följer enligt Gerechtshof av Hoge Raads der Nederlandens dom av den 19 januari 1979 (NJ 1979/412, Poortvliet) att det rör sig om ett nytt offentliggörande i den mening som avses i artikel 12 i upphovsrättslagen i det fall det exemplar som förts ut på marknaden av rättsinnehavaren sprids till allmänheten i en annan form, vilket leder till en ny utnyttjandemöjlighet för den som saluför denna nya form av det exemplar som ursprungligen fördes ut på marknaden (nedan kallat Poortvlietdoktrinen). Gerechtshof fann att papperspostrarna, som saluförts med upphovsrättsinnehavarnas samtycke, väsentligt förändras på ett sätt som ger Allposters nya utnyttjandemöjligheter, såtillvida att företaget kan ta ut högre priser och nå en annan målgrupp, och att försäljningen av kanvastrycken därför utgör ett offentliggörande som är förbjudet enligt nationell rätt och att Allposters argument om konsumtion av spridningsrätten inte kunde godtas.

20

Allposters har överklagat till Hoge Raad. Företaget har bland annat bestritt att Poortvlietdoktrinen är relevant samt tolkningen av begreppen konsumtion och offentliggörande, vilka enligt Allposters har harmoniserats inom unionen. Företaget anser att spridningsrätten konsumeras i den mening som avses i artikel 4.2 i direktiv 2001/29 vid spridning av ett verk som ingår i ett fysiskt föremål när föremålet har förts ut på marknaden av rättsinnehavaren eller med dennes samtycke. En eventuell senare förändring av föremålet får inga följder för konsumtionen av spridningsrätten. Pictoright har däremot hävdat att i avsaknad av harmonisering av rätten till bearbetning i unionens upphovsrättsliga bestämmelser gäller Poortvlietdoktrinen eller är åtminstone förenlig med unionsrätten.

21

Mot denna bakgrund beslutade Hoge Raad der Nederlanden att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen:

22

Domstolen är i ett mål enligt artikel 267 FEUF endast behörig att pröva unionsrättsliga bestämmelser och kan inte uttala sig om förenligheten av nationell rätt, inbegripet medlemsstaternas rättspraxis, med unionsrätten (se, för ett liknande resonemang, dom Triveneta Zuccheri m.fl./kommissionen, C-347/87, EU:C:1990:129, punkt 16, och dom Schwarz, C-321/07, EU:C:2009:104, punkt 48).

23

Under dessa omständigheter ska de frågor som ställts, vilka ska prövas gemensamt, förstås så, att den hänskjutande domstolen önskar få klarhet i huruvida spridningsrätten konsumeras enligt artikel 4.2 i direktiv 2001/29 när en reproduktion av ett skyddat verk efter att ha sålts inom unionen med upphovsrättsinnehavarens samtycke har genomgått en förändring vad gäller mediet, såsom att reproduktionen har överförts från en pappersposter till en duk, och på nytt förs ut på marknaden i sin nya form.

24

Pictoright anser att kanvastrycken, på grund av de genomgripande förändringar som postrarna genomgått när de skyddade verken överförts till duk är bearbetningar av dessa verk, på vilka spridningsrätten inte är tillämplig. Pictoright har gjort gällande att den upphovsrättsliga bearbetningsrätten inte har harmoniserats i unionsrätten utan regleras av artikel 12 i Bernkonventionen.

25

Det ska följaktligen prövas huruvida omständigheterna i det nationella målet omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2001/29.

26

Vad gäller rätten till bearbetning ger artikel 12 i Bernkonventionen förvisso upphovsmän till litterära och konstnärliga verk en uteslutande rätt att låta bearbeta, arrangera eller på annat sätt omforma sina verk, medan någon motsvarande bestämmelse inte finns i direktivet.

27

Det räcker dock att konstatera, utan att begreppet bearbetning måste tolkas i den mening som avses i artikel 12 i Bernkonventionen, att såväl papperspostern som kanvastrycket innehåller bilden av ett skyddat konstnärligt verk och omfattas därmed av artikel 4.1 i direktiv 2001/29 i egenskap av exemplar av ett skyddat verk vilka förts ut på marknaden inom unionen. Enligt den bestämmelsen har upphovsmän en ensamrätt att tillåta eller förbjuda all slags spridning till allmänheten, genom försäljning eller på annat sätt, av originalet av deras verk eller av kopior av detta.

28

Domstolen konstaterar således att omständigheterna i det nationella målet omfattas av tillämpningsområdet för artikel 4 i nämnda direktiv.

29

Beträffande tillämpningsvillkoren för konsumtionsregeln framgår det av artikel 4.2 i direktivet att spridningsrätten för originalet eller kopior av ett verk konsumeras endast då den första försäljningen – eller annan överföring av äganderätten – av exemplaret i fråga görs inom unionen av rättsinnehavaren eller med dennes samtycke.

30

Enligt domstolens praxis ger nämnda bestämmelse inte medlemsstaterna utrymme att införa en annan konsumtionsregel än den som föreskrivs i den bestämmelsen, eftersom, såsom framgår av skäl 31 i direktiv 2001/29, olikheterna i nationell lagstiftning när det gäller konsumtion av spridningsrätten direkt kan påverka den inre marknadens möjlighet att fungera väl (se, för ett liknande resonemang, dom Laserdisken, C-479/04, EU:C:2006:549, punkterna 24 och 56).

31

Utifrån lydelsen av nämnda artikel 4.2 har domstolen slagit fast att konsumtion av spridningsrätten är underordnad ett dubbelt villkor, nämligen dels att originalet av ett verk eller av kopior av detta har förts ut på marknaden av rättsinnehavaren eller med dennes samtycke, dels att detta skett inom unionen (se dom Laserdisken, EU:C:2006:549, punkt 21).

32

I det nationella målet är det utrett att postrarna, vilka återger verk av kända konstnärer, som omfattas av rättigheterna för de rättsinnehavare som Pictoright företräder, förts ut på marknaden i EES med dessa rättsinnehavares samtycke.

33

Parterna är dock oense om dels huruvida konsumtion av spridningsrätten omfattar det fysiska föremål som ett verk ingår i eller själva upphovsmannens intellektuella skapelse, dels huruvida den förändring av mediet som Allposters genomförde påverkar konsumtionen av den exklusiva spridningsrätten.

34

Vad för det första gäller föremålet för spridningsrätten hänvisar artikel 4.2 i direktiv 2001/29 till den första försäljningen eller den första överföringen av äganderätten i någon annan form av ”exemplaret i fråga”.

35

Enligt lydelsen av skäl 28 i direktiv 2001/29 ”[ingår i] det upphovsrättsliga skyddet enligt detta direktiv … ensamrätt att bestämma över spridning av verk som ingår i en fysisk vara”. Enligt samma skäl ”[konsumeras, g]enom den första försäljningen inom [unionen] av originalet eller kopior av ett verk, om den görs av rättsinnehavaren eller med dennes samtycke, … bestämmanderätten över vidareförsäljningen av föremålet inom [unionen]”.

36

Det framgår av fast rättspraxis att litterära och konstnärliga verk kan utnyttjas kommersiellt antingen genom att de framförs eller visas offentligt eller genom att de mångfaldigas och sprids i fysisk form (dom FDV, C-61/97, EU:C:1998:422, punkt 14 och där angiven rättspraxis).

37

Av vad som anförts följer att unionslagstiftaren genom att ordvalen ”fysisk vara” och ”föremålet” ville ge upphovsmännen kontrollen över den första saluföringen i unionen av varje fysiskt föremål som deras intellektuella skapelse ingår i.

38

Som kommissionen med fog påpekat stöds den slutsatsen av internationell rätt, bland annat Wipos fördrag om upphovsrätt, och direktiv 2001/29 ska så långt möjligt tolkas mot bakgrund av denna (se, för ett liknande resonemang, dom Laserdisken, EU:C:2066:549, punkterna 39 och 40, dom Peek & Cloppenburg, C‑456/06, EU:C:2008:232, punkterna 30 och 31, dom Football Association Premier League m.fl., C-403/08 och C-429/08, EU:C:2011:631, punkt 189, och dom Donner, C-5/11, EU:C:2012:370, punkt 23).

39

Enligt artikel 6.1 i nämnda fördrag äger upphovsmän till litterära och konstnärliga verk uteslutande rätt att låta göra originalet och exemplar av verket tillgängligt för allmänheten genom försäljning eller annan överlåtelse. De fördragsslutande parterna har också preciserat innebörden av termen exemplar i ett enigt uttalande avseende artiklarna 6 och 7 i fördraget, som antogs vid den diplomatiska konferens den 20 december 1996 där fördraget antogs. Enligt detta uttalande avses med uttrycken ”exemplar och originalet och exemplar, som föremål för spridnings- och uthyrningsrätten enligt dessa artiklar, endast fasta exemplar som kan sättas i omlopp som föremål”.

40

Konsumtion av spridningsrätten gäller alltså det fysiska föremål som originalet eller ett exemplar av ett skyddat verk ingår i om detta har förts ut på marknaden med upphovsrättsinnehavarens samtycke.

41

Det ska vidare prövas huruvida konsumtionen av spridningsrätten enligt artikel 4.2 i direktiv 2001/29 påverkas av att föremålet, som saluförts med upphovsrättsinnehavarens samtycke, därefter genomgått förändringar vad gäller mediet.

42

I det nationella målet består den ändring som gjorts av att en bild av ett konstnärligt verk på en pappersposter har överförts till en målarduk, genom den process som beskrivs i punkt 15 ovan (kanvastryck), vilken medför att mediet ändras från papper till duk. Det framgår av parternas yttranden att den tekniken gör att reproduktionen får bättre hållbarhet, att bildkvaliteten förbättras jämfört med postern och att resultatet blir mer likt originalet av verket.

43

Domstolen konstaterar, liksom den franska regeringen med fog gjort gällande, att en överföring till ett annat medium, som i det nationella målet, medför att ett nytt föremål skapas i vilket det skyddade verket ingår, medan postern som sådan upphör att existera. En sådan förändring av exemplaret av det skyddade verket, som ger ett resultat mer likt originalet, kan i realiteten utgöra ett nytt mångfaldigande av verket i den mening som avses i artikel 2 a i direktiv 2001/29 som omfattas att upphovsmannens exklusiva rätt och kräver dennes tillstånd.

44

Allposters har emellertid hävdat att överföringen till duk inte kan räknas som mångfaldigande, eftersom det inte framställs fler exemplar av det skyddade verket, då bilden överförs och efter processen inte längre finns kvar på papperspostern. Företaget har förklarat att den trycksvärta som återger verket inte har ändrats och att verket i sig inte alls påverkas.

45

Denna argumentation kan inte godtas. Att trycksvärtan bevaras i överföringsprocessen ändrar inte slutsatsen att bildens medium har förändrats. Det som är av betydelse är huruvida det förändrade föremålet, bedömt som en helhet, i sig materiellt är det föremål som förts ut på marknaden med rättighetsinnehavarens samtycke. Så tycks inte vara fallet i det nationella målet.

46

Upphovsrättsinnehavarens samtycke avser följaktligen inte spridning av ett föremål i vilket verket ingår om det föremålet har förändrats efter den första saluföringen på ett sådant sätt att det utgör ett nytt mångfaldigande av verket. I ett sådant fall är spridningsrätten till föremålet konsumerad först efter en första försäljning – eller annan överföring av äganderätten – av detta nya föremål med rättighetsinnehavarens samtycke.

47

Den tolkningen stöds av det huvudsakliga syftet med direktiv 2001/29, som enligt skälen 9 och 10 i nämnda direktiv är att införa en hög skyddsnivå till förmån för, bland andra, upphovsmän, så att de kan erhålla en skälig ersättning för utnyttjandet av sina verk (se dom SGAE, C-306/05, EU:C:2006:764, punkt 36, dom Peek & Cloppenburg, EU:C:2008:232, punkt 37, och dom Football Association Premier League m.fl., EU:C:2011:631, punkt 186).

48

Det framgår av vad parterna anfört vid domstolen att upphovsrättsinnehavarna inte samtyckt, åtminstone inte uttryckligen, till spridningen av kanvastrycken. Om spridningsrätten ansågs konsumerad skulle dessa rättsinnehavare således berövas möjligheten att förbjuda spridningen av dessa föremål eller, om spridning sker, att kräva lämplig ersättning för det kommersiella utnyttjandet av deras verk. Domstolen har slagit fast att för att en sådan ersättning ska vara skälig måste den stå i rimlig proportion till det ekonomiska värdet av den prestation som tillhandahålls (se, analogt, dom Football Association Premier League m.fl., EU:C:2011:631, punkterna 107–109). Vad gäller kanvastryck är det ostridigt mellan parterna att de har ett väsentligt högre ekonomiskt värde än papperspostrar.

49

Av vad som anförts följer att de hänskjutna frågorna ska besvaras på följande sätt. Artikel 4.2 i direktiv 2001/29 ska tolkas så, att spridningsrätten inte konsumeras när en reproduktion av ett skyddat verk efter att ha sålts inom unionen med upphovsrättsinnehavarens samtycke har överförts till ett annat medium, såsom från en pappersposter till en duk (kanvastryck), och på nytt förs ut på marknaden i sin nya form.

50

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (fjärde avdelningen) följande:

Artikel 4.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället ska tolkas så, att spridningsrätten inte konsumeras när en reproduktion av ett skyddat verk efter att ha sålts inom unionen med upphovsrättsinnehavarens samtycke har överförts till ett annat medium, såsom från en pappersposter till en duk (kanvastryck), och på nytt förs ut på marknaden i sin nya form.