61996C0136

1 I vilken omfattning kan en producent, utan att bryta mot de gemenskapsrättsliga föreskrifterna, dra fördel av den prestige som är förbunden med beteckningen "whisky" för att marknadsföra en spritdryck som visserligen delvis består av whisky, men som producenten medger inte utgör whisky i den mening som avses i gällande bestämmelser? Detta är föremålet för talan i en tvist vid Tribunal de grande instance de Paris mellan å ena sidan Scotch Whisky Association (nedan kallad SWA), bolag bildat enligt skotsk rätt som skall skydda och främja skotsk whiskyhandels intressen i hela världen och företräda dessa intressen i domstol, och å andra sidan bolaget La Martiniquaise LM, numera Compagnie financière européenne de prises de participation (nedan kallat La Martiniquaise) - som under märket Gold River och med beteckningen "spiritueux au whisky" producerar och saluför en dryck med en alkoholhalt av 30 volymprocent framställd av en blandning av whiskysorter från Skottland, Kanada och Nordamerika samt vatten -, Centrale d'achats et de services alimentaires, som är affärerna Prisunics inköpscentral samt bolaget Prisunic, som säljer nämnda dryck i sina butiker.

2 Sökanden har gjort gällande att svarandena gör sig skyldiga till illojal konkurrens genom att saluföra drycken Gold River under en beteckning som innehåller ordet "whisky" trots att rådets förordning (EEG) nr 1576/89 av den 29 maj 1989 om allmänna bestämmelser för definition, beskrivning och presentation av spritdrycker(1) (nedan kallad förordningen) fastställer den lägsta alkoholhalten för whisky till 40 volymprocent.

3 Svarandena har hävdat att de, genom att inte använda beteckningen whisky utan beteckningen "spiritueux au whisky" för en dryck som visserligen är utspädd med vatten men som inte innehåller någon annan alkohol än whisky, på alla punkter uppfyller kraven i förordningen och i rådets direktiv 79/112/EEG av den 18 december 1978 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning, presentation och reklam i fråga om livsmedel(2) (nedan kallat direktivet).

4 Då den nationella domstolen fann att den stod inför ett problem avseende tolkningen av gemenskapsrätten, vars lösning var avgörande för bedömningen av huruvida parternas argument var välgrundade, ställde den en tolkningsfråga till domstolen för att få veta om, med hänsyn till gemenskapsrätten, särskilt artikel 5 i förordningen, kategoribeteckningen whisky får ingå bland försäljningsbeteckningarna för spritdrycker som utgörs av enbart whisky utspädd med vatten, varvid alkoholhalten är lägre än 40 volymprocent.

5 Det förefaller mig, innan jag studerar bestämmelserna i förordningen, som om det absolut inte vore onödigt att med utgångspunkt i förordningens överväganden erinra om syftet med att fastställa vilka beteckningar som är tillämpliga på olika spritdrycker. Särskilt upplysande i detta hänseende förefaller de två första och det fjärde övervägandet vara. Dessa har följande lydelse:

"För närvarande finns inga särskilda gemenskapsbestämmelser för spritdrycker; framför allt saknas en definition av sådana varor och krav på hur de skall beskrivas och presenteras. Med tanke på varornas ekonomiska betydelse är det nödvändigt att fastställa gemensamma bestämmelser på området för att bidra till den gemensamma marknadens funktion.

Spritdrycker utgör en viktig jordbruksprodukt inom gemenskapen på grund av de betydande avsättningsmöjligheterna. Avsättningsmöjligheterna är till stor del en följd av det anseende, som varorna fått inom hela gemenskapen och på världsmarknaden. Det goda ryktet kan hänföras till kvaliteten hos de traditionella varorna. En viss kvalitetsnivå bör därför upprätthållas hos dessa varor om avsättningsmöjligheterna skall kunna bevaras. En lämplig metod för att bibehålla kvalitetsnivån är att definiera varorna med hänsyn till de traditionella tillverkningsmetoder som utgör grunden för deras anseende. Dessutom bör de termer som definieras på detta sätt endast användas för varor med samma kvalitet som de traditionella så att deras värde inte minskas.

...

Det normala, brukliga sättet att informera konsumenten är att ge viss information på etiketten. Märkning av spritdrycker omfattas av de allmänna bestämmelser som fastställs i rådets direktiv ... Med hänsyn till ifrågavarande varors art och för att konsumenten skall kunna få utförligare information, bör speciella bestämmelser antas som tillägg till dessa allmänna bestämmelser. Särskilt bör begrepp som rör mognadstid och lägsta alkoholhalt ingå i definitioner av varorna när dessa tillhandahålls konsumenten."

6 Av detta kan man dra slutsatsen att gemenskapslagstiftaren har avsett att bevara anseendet till följd av kvalitetsnivån hos ett antal traditionella spritdrycker och tillförsäkra konsumenten av spritdrycker bättre anpassad och utförligare information än vad som föreskrivs i direktivet. Det var vid antagandet av förordningen således fråga om att återställa ordningen inom ett område där en i alla hänseenden menlig fantasifullhet härskade.

7 Bland de traditionella spritdryckerna som förordningen avser att skydda finns whisky.

8 Whisky utgör en kategori spritdrycker som i artikel 1.4 b definieras på följande sätt:

"En spritdryck som framställts genom destillation av mäsk från spannmål

- försockrad genom diastas från malten som används med eller utan andra naturliga enzymer,

- förjäst genom inverkan av jäst,

- destillerad till mindre än 94,8 volymprocent, så att destillatet har en arom och smak, som härrör från de råvaror som använts,

och som lagrats i minst tre år i träfat med en kapacitet som inte överstiger 700 liter."

9 För att kunna göra anspråk på beteckningen "whisky" skall en dryck dessutom ha en viss lägsta alkoholhalt. I artikel 3.1 i förordningen föreskrivs följande:

"Med undantag av enbärskryddat brännvin ... skall de spritdrycker som anges nedan och som får tillhandahållas för konsumtion i gemenskapen under ett av de namn som anges i artikel 1.4 ... ha en lägsta alkoholhalt enligt följande:

- 40 procent whisky".

10 Det framgår fullständigt klart av artikel 1.4 jämförd med artikel 3.1 att drycken Gold River, till följd av att den har en alkoholhalt av 30 volymprocent, inte är en whisky i den mening som avses i direktivet, trots att dess enda alkoholhaltiga ingrediens är whisky. Detta har för övrigt inte bestritts.

11 Däremot har det gjorts bestridanden avseende frågan huruvida det strider mot förordningen att för denna dryck använda försäljningsbeteckningen "spiritueux au whisky" och hur artikel 5 i förordningen skall tolkas. Artikel 5.1 har följande lydelse:

"Utan att det påverkar åtgärder som beslutats enligt artikel 6, skall användningen av de namn som anges i artikel 1.4 begränsas till de spritdrycker som är definierade där, varvid de krav som fastställs i artiklarna 2, 3, 4 och 12 skall beaktas. Dessa namn måste användas för att beteckna de nämnda dryckerna.

Spritdrycker som inte uppfyller kraven för de produkter som definieras i artikel 1.4 får inte bära de namn som anges där. De måste betecknas som 'brännvin' eller 'sprit'."

12 La Martiniquaise har med hänsyn till dessa bestämmelser medgivit att dess dryck Gold River, då den inte kan kallas "whisky", i stället bör betecknas som "sprit" eller "brännvin". Bolaget har emellertid gjort gällande att det har rätt att till beteckningarna "sprit" eller "brännvin" lägga beteckningen "au whisky".

13 Den franska regeringen har intagit samma ståndpunkt. Kommissionen, den tyska, den spanska, den irländska, den italienska samt den brittiska regeringen har alla ingivit yttranden i motsatt riktning.

14 För min del anser även jag att La Martiniquaises argument svårligen kan godtas. Om det var välgrundat skulle man rätteligen kunna fråga sig om de medel gemenskapslagstiftaren valt för att uppnå de mål som anges i de ovannämnda övervägandena är väl lämpade för detta ändamål. Vad skulle det tjäna till att förbjuda en vilseledande beteckning om denna kan återkomma i direkt anslutning till den föreskrivna beteckningen? Skulle man verkligen ha skyddat whiskyns anseende och samtidigt ha tillförsäkrat konsumenten information om förbudet mot att använda beteckningen "whisky" för Gold River i praktiken endast innebar en skyldighet att använda beteckningen "spiritueux au whisky", i vilken enbart ordet "whisky" är av ingående beskrivande karaktär?

15 Informationen till konsumenten kan bli ännu mer problematisk om, som La Martiniquaise har gjort, producenten använder möjligheten i artikel 7.4 i förordningen att välja ett av gemenskapens officiella språk som inte är detsamma som det där drycken säljs, med påföljd att Gold River på sin etikett kommer att bära beteckningen "whisky spirit". Att denna beteckning är tvetydig för den genomsnittlige fransktalande konsumenten behöver inte framhållas.

16 Även om tolkningen av artikel 5 inte kan avgöras enbart på grundval av förordningens syften, strider den tolkning som framförts av La Martiniquaise emellertid också mot själva lydelsen av artikeln. Av lydelsen framgår klart att producenten inte har något val. Själva produktens beskaffenhet i sig avgör vilken beteckning som skall användas. De produkter som inte uppfyller de krav som uppställs i de artiklar som anges i första punkten måste producenten beteckna som "sprit" eller "brännvin". Likaså är det obligatoriskt att använda beteckningen "whisky" för en produkt som uppfyller nämnda krav. Detta är inte ett privilegium som producenten kan avstå i från.

17 Vad alltjämt beträffar lydelsen, råder det ingen tvekan om att artikel 5.1 första stycket i förordningen gör beteckningen "whisky" till ett namn. Följaktligen hindrar andra stycket, som föreskriver att de produkter som inte uppfyller kraven för de produkter som anges i artikel 1.4 "inte [får] bära de namn som anges där", med nödvändighet att beteckningen "whisky" kan användas i försäljningsbeteckningen på en produkt som Gold River.

18 Om jag avslutningsvis för ett ögonblick intar La Martiniquaises hållning, blir det nödvändigt att tolka meningen "[d]e måste betecknas som 'brännvin' eller 'sprit'" så, att den innebär "[d]e måste i sina namn inkludera beteckningarna 'brännvin' eller 'sprit'", vilket ligger långt i från förordningens lydelse. Det är en grundläggande princip för juridisk tolkning att den text som inte behöver tolkas, eftersom den är fullständigt klar, inte skall förvrängas genom tolkning.

19 Av dessa skäl anser jag att en undersökning av själva lydelsen av artikel 5.1 i förordningen utesluter att försäljningsbeteckningen "spiritueux au whisky" kan användas för Gold River. Det är för övrigt därför som La Martiniquaise och den franska regeringen försöker att antingen i själva förordningen och i dess tillämpningsbestämmelser eller i direktivet finna argument för att kullkasta de slutsatser som en undersökning av artikeln leder till. Det är inte fråga om att förvägra bolaget denna rätt, i synnerhet som artikel 5 innehåller förtydligandet "utan att det påverkar åtgärder som beslutats enligt artikel 6". Sådana argument kan emellertid endast godtas om de visar sig vara tillräckligt övertygande för att ge artikel 5 en innebörd som den vid första anblicken inte förefaller ha.

20 Det första av dessa argument, vilket utan tvivel är det tyngst vägande, eftersom det stödjer sig på själva lydelsen av artikel 5, är det som har sin grund i artikel 6 i förordningen. Denna har följande lydelse:

"1. Särskilda bestämmelser får antas om beteckningar som används som tillägg till försäljningsbeteckningen, nämligen bestämmelser om

- användning av uttryck, förkortningar eller symboler,

- användning av sammansättningar där någon av de kategoribeteckningar ingår som definieras i artikel 1.2 och 1.4.

2. Särskilda bestämmelser får antas om namn på blandningar av spritdrycker och på blandningar av drycker och spritdrycker.

3. De bestämmelser som anges i punkt 1 och 2 skall antas enligt det förfarande som fastställs i artikel 15. De skall syfta till att hindra att de namn som anges i dessa punkter ger upphov till förväxlingar, i synnerhet när det gäller varor som redan finns när denna förordning träder i kraft."

21 För La Martiniquaise visar blotta omständigheten att det föreskrivs att "[s]ärskilda bestämmelser får antas om beteckningar som används som tillägg till försäljningsbeteckningen" att inget hindrar, och att det i till och med är fullständigt naturligt, att tillägg görs till försäljningsbeteckningen, vilket bolaget hade gjort genom att till beteckningen "sprit" som föreskrivs i artikel 5 lägga orden "au whisky". Enligt denna tolkning kan tillägg göras till försäljningsbeteckningen så länge som bestämmelser som antagits med stöd av artikel 6 inte uttryckligen utesluter dessa och det kan åtminstone antas att detta kan ske så länge de inte strider mot de verkliga förhållandena, vilket inte är fallet i fråga om Gold River, som faktiskt innehåller whisky. Ett liknande resonemang kan tillämpas på artikel 6.2.

22 Jag skall erkänna att detta argument inte saknar attraktionskraft, men jag anser trots det att det skall förkastas, och det av åtminstone två skäl.

23 Enligt den föreslagna tolkningen finns det knappast behov av någon särskild bestämmelse för att reglera användningen av beteckningar som lagts till den i artikel 5 föreskrivna försäljningsbeteckningen, eftersom dessa särskilda bestämmelser endast är nödvändiga för det fall principtillståndet att använda tilläggsbeteckningar visat sig användas alltför frikostigt. Det är då inte fråga om exakt den tolkning domstolen gav artikeln i sin dom av den 7 juli 1993(3). I det målet hävdade den spanska regeringen att kommissionen felaktigt hade trott att den kunde stödja sig på artikel 6 för att tillåta användningen av sammansatta beteckningar av typen "orange-brandy" som inkluderade beteckningen "brandy" för likörer som tillverkats på bas av jordbruksalkohol och som inte innehöll brandy i den mening som avses i artikel 1.4 e i förordningen. Enligt den spanska regeringen kunde artikel 6 endast användas för att förtydliga principerna i samma förordning, vilken i sig innehåller detaljerade bestämmelser, och inte för att tillåta något som är förbjudet enligt artiklarna 1 och 5. Domstolen fastslog dock, som generaladvokaten Gulmann hade föreslagit, att undantagsmöjligheten i artikel 5 som lyder "utan att det påverkar åtgärder som beslutats enligt artikel 6" antyder att rådet har avsett att tillåta kommissionen att göra undantag från artikel 5 inom ramen för de befogenheter den ges i artikel 6.1.

24 Det finns således skäl att härav dra slutsatsen att de beteckningar som läggs till försäljningsbeteckningen är långt ifrån tillåtna utan förutsätter tvärtom att kommissionen har givit sitt tillstånd i enlighet med sin befogenhet att bevilja undantag enligt artikel 6, och att blandningar av olika spritsorter eller blandningar av spritsorter och andra drycker då kommissionen inte har beviljat något undantag inte heller kan ges någon annan beteckning än "sprit" eller "brännvin".

25 Det andra skälet avser den omständigheten att artikel 6, samtidigt som den ger kommissionen en utökad befogenhet, mycket tydligt i punkt 3 lägger tonvikten vid nödvändigheten att undvika att användningen av vissa beteckningar är vilseledande och därför uppställer en mycket tydlig gräns för denna befogenhet. Det vore mer än paradoxalt att påstå att det i denna artikel, som endast medger undantag på villkor att detta inte leder till förväxling, finns stöd för att erkänna en nästan fullständig frihet att använda de beteckningar som skyddas av artikel 1.4 genom att klassificera dem som tillägg till försäljningsbeteckningar. Artikel 6 gör det möjligt att inom noga angivna gränser göra undantag från artikel 5. Den syftar inte på något sätt till att tömma denna på sitt innehåll och beröva den dess verkan vad beträffar förordningens syften.

26 Det andra argument som framförts av La Martiniquaise med stöd av en annan bestämmelse i förordningen än artikel 5, som förklarade meningen med denna, är grundat på artikel 9.1.

27 Denna bestämmelse har följande lydelse: "Följande spritdrycker, nämligen

...

- whisky och whiskey

...

får inte i någon som helst form presenteras under den kategoribeteckning som reserverats för dessa drycker, om de innehåller tillsatt jordbruksalkohol."

28 La Martiniquaise har hävdat att det inte vore motiverat att denna bestämmelse fanns i förordningen om den endast, med en omformulering, återigen uppställde ett förbud som redan föreskrevs i artikel 5. Härav skall enligt bolaget den slutsatsen således dras att artikeln skapar ett förbud som inte anges i artikeln, vilket endast bekräftar den tolkning av artikel 5 som bolaget förfäktar. Det är således endast då en whisky tillsätts jordbruksalkohol, ett fall som inte berör Gold River, som är en blandning av whisky och vatten, som det är förbjudet att använda beteckningen "whisky" i försäljningsbeteckningen. Jag ansluter mig inte till denna tolkning.

29 Jag kan inte godta den ståndpunkten att artikel 9.1 inte skulle tillföra något utöver artikel 5, eftersom det är skillnad på att förbjuda användningen av en försäljningsbeteckning, vilket sker i artikel 5, och att förbjuda att beteckningen, oavsett i vilken form, förekommer i presentationen, vilket sker i artikel 9. I artikel 9 uppställs ett mer långtgående förbud än i artikel 5, och det är således felaktigt att anse den vara en upprepning av en annan bestämmelse.

30 Det framgår vidare av fast rättspraxis att det e contrarioresonemang som förfäktas av La Martiniquaise alltid skall användas ytterst försiktigt, eftersom det lätt kan leda fel. La Martiniquaises resonemang har i själva verket lika liten trovärdighet som ett påstående om att det från den omständigheten att en strafflag, enligt vilken det allmänt anses som en försvårande omständighet som motiverar straffskärpning att ett stöldbrott begås av en person som är underordnad brottsoffret, men som inte innehåller en särskild bestämmelse om stöld som begås av tjänstefolk, är möjligt att sluta sig till att den stöld som en städerska begår i arbetsgivarens bostad, vilken uppenbarligen också utgör en stöld som kan tillskrivas en underordnad, inte omfattas av nämnda straffskärpning, eftersom det inte finns någon särskild bestämmelse därom.

31 Vad avslutningsvis beträffar den ledning man kan få av andra bestämmelser än artikel 5 för att tolka denna korrekt, skall artikel 8 studeras. Denna bestämmelse anser La Martiniquaise inte vara relevant, medan SWA avser att stödja sig på den. Artikeln har följande lydelse:

"Spritdrycker som framställts i gemenskapen får inte marknadsföras för konsumtion med beteckningar där ord och uttryck som 'typ', 'sort', 'stil', 'märke', 'smak' eller några andra liknande angivelser används tillsammans med någon av de försäljningsbeteckningar som nämns i denna förordning".

32 Det kan inte bestridas att denna artikel som sådan inte innehåller ett förbud mot en försäljningsbeteckning som "spiritueux au whisky", som används för Gold River, och frågan om grunderna för denna betecknings tillåtlighet skall inte behandlas här. Denna artikel förefaller mig trots det inte helt sakna relevans, eftersom den tvärtemot andra bestämmelser som granskats ovan, uttrycker en klar vilja hos gemenskapslagstiftaren att förbjuda alla tvetydiga beteckningar som i sig kan medge att producenten drar en oberättigad fördel av det anseende som traditionella drycker har och därmed vilseleda konsumenten. Således riskerar "spiritueux au whisky" att skapa samma sorts förvirring som "av whiskytyp".

33 Som jag redan anfört ovan har La Martiniquaise till stöd för sin tolkning av artikel 5 i förordningen åberopat direktivet och särskilt artiklarna 5 och 7 i detta. Rent principiellt anser jag inte att man kan invända mot att direktivet tillgrips på detta sätt, eftersom, vilket förtydligas i det redan återgivna fjärde övervägandet i ingressen till förordningen, denna förordning uppställer kompletterande regler till direktivet. Det skall emellertid erinras om att dessa regler även är specialregler, vilket har den oundvikliga konsekvensen att i förhållandet mellan direktivet och förordningen skall den regel tillämpas enligt vilken lex specialis skall ha företräde vid en konflikt med lex generalis.

34 Vad beträffar La Martiniquaise vinner den tolkning bolaget gör av artikel 5 i förordningen och den försäljningsbeteckning som den använder i alla hänseenden stöd av definitionen av försäljningsbeteckning i artikel 5 i direktivet. Artikel 5.1 har följande lydelse: "Det namn under vilket ett livsmedel säljs skall vara det namn som förbehållits livsmedlet i lag eller andra författningar som gäller för livsmedlet eller, om något sådant namn inte finns, det namn som är vedertaget i den medlemsstat där varan säljs till konsumenter, eller en beskrivning av livsmedlet och om det behövs av dess användning, som är tillräckligt klargörande för att informera köparen om livsmedlets verkliga art och som gör det möjligt för köparen att skilja livsmedlet från andra livsmedel som det skulle kunna förväxlas med."

35 För att försvara sin beteckning "spiritueux au whisky" stödjer sig La Martiniquaise naturligtvis på att försäljningsbeteckningen skall vara beskrivande, och detta argument hade haft viss tyngd om inte orden "inte finns" hade förekommit i första punkten, vilket kullkastar dess argumentation. Det är tydligt att det endast är då någon beteckning inte föreskrivs i tvingande bestämmelser, vilket artikel 5 i förordningen just är, som en beteckning som hänför sig till användningen eller som är beskrivande får användas.

36 Lika lite övertygande är hänvisningen till artikel 7.1 i direktivet. Där föreskrivs följande:

"Om ett livsmedels märkning framhäver förekomsten eller den ringa förekomsten av en eller flera ingredienser, som är av väsentlig betydelse för livsmedlets särskilda egenskaper, eller om det namn under vilket livsmedlet säljs har samma verkan, skall den minsta respektive största mängd som dessa ingredienser utgjorde vid framställningen anges i procent.

Denna information skall lämnas antingen omedelbart intill det namn under vilket livsmedlet säljs eller i ingrediensförteckningen i anslutning till ingrediensen i fråga.

..."

37 Man söker i denna text förgäves det som påstås medge att man i försäljningsbeteckningen för Gold River inför beteckningen "whisky", eftersom bestämmelsen uppenbarligen inte reglerar försäljningsbeteckningen, utan tar den för given.

38 Jag tror emellertid att det, när vi ändå håller på att studera denna bestämmelse, är lämpligt med ett påpekande beträffande en av SWA:s ståndpunkter. SWA har gjort gällande, och var vid förhandlingen ensam om att göra så, att beteckningen whisky inte i någon form kunde förekomma på Gold Rivers etiketter, inte ens i en förteckning över ingredienser. Detta anser jag fullständigt överdrivet. Vid förhandlingen erinrade kommissionen om det svar som kommissionsledamoten Fischler gav på en parlamentsfråga avseende utspädd whisky. Enligt svaret skulle det exakta innehållet i Gold River, och följaktligen det faktum att den innehåller 75 procent whisky, trots att bestämmelserna i artikel 6.3 i direktivet ännu inte är tillämpliga, kunna förekomma på produktens etikett, även omedelbart intill försäljningsbeteckningen, såsom föreskrivs i artikel 7.1 i direktivet, såvida ingen risk för förväxling uppkommer.

39 Detta förefaller mig följa av vanligt sunt förnuft, då konsumenten bör kunna veta om han köper en spritdryck baserad på gin, rom eller whisky, eftersom man kan förutsätta att konsumenten söker en särskild smak och inte enbart en viss alkoholhalt.

40 Det återstår att pröva de argument som La Martiniquaise anfört med stöd av kommissionens förordning (EEG) nr 1014/90 av den 24 april 1990 om närmare tillämpningsföreskrifter för definition, beskrivning och presentation av spritdrycker,(4) vilken antagits med stöd av artikel 6 i förordningen.

41 I artikel 7b i den förordningen, vilken införts genom kommissionens förordning (EEG) nr 1781/91 av den 19 juni 1991(5) föreskrivs följande:

"1. I enlighet med artikel 6.1 andra strecksatsen i förordning (EEG) nr 1576/89, skall användningen av kategoribeteckningar i sammansatta beteckningar vara förbjuden vid presentation av spritdrycker såvida inte alkoholen i drycken uteslutande härrör från den spritdryck som anges ..."

42 La Martiniquaise har, genom att återigen stödja sig på ett e contrarioresonemang, gjort gällande att artikel 7b medger slutsatsen att beteckningen "spiritueux au whisky" är fullständigt lagenlig i fråga om Gold River, eftersom den enda alkohol som drycken innehåller är whisky.

43 Denna bestämmelse kunde faktiskt förefalla problematisk om den var tillämplig på förevarande fall. Den är emellertid inte tillämplig. Även om det skulle medges, såsom föreslogs vid förhandlingen, att bestämmelsen inte är tillämplig på enbart sprit, tvärtemot vad övervägandena i ingressen till förordning nr 1781/91 skulle kunna ge vid handen, kan bruket av beteckningen "spiritueux au whisky" endast betraktas som en sammansatt beteckning. För att försäkra sig om att detta är fallet räcker det att hänvisa till de sammansatta beteckningarna i artikel 7b.2, nämligen "prune brandy", "orange brandy", "apricot brandy" etc. Genom den sammansatta beteckningen har lagstiftaren avsett att förknippa beteckningarna för två olika drycker med varandra och inte på något sätt förknippa spritdryck med whisky, eftersom whisky i sig är en spritdryck. Således skulle enligt artikel 7b "whisky soda" och "whisky orange" vara sammansatta beteckningar.

44 La Martiniquaise, som alltjämt har tillämpat samma resonemang, anser sig även kunna hämta stöd för sina argument i artikel 7c i förordning nr 1014/90, vilken införts genom kommissionens förordning (EEG) nr 2675/94 av den 3 november 1994.(6) Denna artikel har följande lydelse:

"Om en spritdryck som är förtecknad i artikel 9 i förordning (EEG) nr 1576/89 blandas med

- en eller flera spritdrycker, även de som definieras i artikel 1.4 i förordning (EEG) nr 1576/89, eller

- ett eller flera destillat som härrör från jordbruksprodukter,

måste varubeskrivningen 'brännvin' eller 'spritdryck' anges klart och tydligt utan andra betecknande termer på ett framträdande ställe på etiketten.

..."

45 Denna artikel avser spritdrycker som inte har något att göra med en blandning av whisky och vatten och tillför, i fråga om dessa drycker, ett visst antal förtydliganden och preciseringar, vissa mycket detaljerade, beträffande vad som är tillåtet och inte i fråga om märkning. Detta sker dock alltid, som framgår av övervägandena i ingressen till förordning nr 2675/94, i syfte att säkerställa en lojal konkurrens mellan traditionella, skyddade spritdrycker och övriga drycker för att undvika att konsumenten riskerar att förväxla dem.

46 Detta hindrar, som jag redan anfört i fråga om andra bestämmelser som åberopats av La Martiniquaise, att denna bestämmelse läggs till grund för ett e contrarioresonemang som, genom att bryta upp den enkla och sammanhängande regleringen i artikel 5 i förordning nr 1576/89, leder till ett resultat som helt och hållet strider mot dess syften.

47 För att avsluta resonemanget om förordning nr 1014/90 skall jag tillägga att om denna verkligen hade den innebörd som La Martiniquaise gjort gällande, vilket jag anser mig ha visat att den inte har, skulle denna förordning kunna ge upphov till frågor om dess giltighet, vilket leder åter till utgångspunkten, det vill säga artikel 5 i förordning nr 1576/89.

48 Avslutningsvis skulle jag vilja göra ännu ett förtydligande. Genom hela mitt resonemang har jag endast sökt fastställa huruvida beteckningen "spiritueux au whisky" står i överensstämmelse med gemenskapsbestämmelserna. Jag hade emellertid kunnat utpeka andra benämningar som förekommer i märkningen av Gold River, och det hade varit enkelt eftersom de utgör långt mer flagranta överträdelser av dessa bestämmelser. Jag avser då särskilt beteckningarna "blandning av whisky som lagrats mer än 8 år på ekfat" (vilket senare ändrats till "blandning av whisky som lagrats mer än 8 år på ekfat samt vatten") och "Blend of whisky aged in oak casks", vilka uppenbarligen förefaller vara felaktiga vad beträffar hänvisningen till begreppet egalisering som definieras i artikel 1.3 d i förordningen. Det vore även intressant att ställa presentationen av Gold River i dess helhet mot kraven i artikel 2 i direktivet i fråga om märkning. Domstolen måste emellertid hålla sig till den fråga som hänskjutits av Tribunal de grande instance de Paris.

49 Jag ansluter mig till kommissionens ståndpunkt och föreslår att domstolen besvarar tolkningsfrågan på följande sätt.

Artikel 5 i rådets förordning (EEG) nr 1576/89 av den 29 maj 1989 om allmänna bestämmelser för definition, beskrivning och presentation av spritdrycker skall tolkas så, att den utgör hinder för att beteckningen 'whisky' ingår i försäljningsbeteckningen på spritdrycker som består av whisky utspädd med vatten och har en alkoholhalt under 40 volymprocent eller att beteckningen 'whisky' läggs till benämningen 'brännvin' eller 'spritdryck' på en sådan dryck.

(1) - EGT L 160, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 29, s. 124.

(2) - EGT L 33, 1979, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 2, s. 130.

(3) - Dom av den 7 juli 1993 i mål C-217/91, Spanien mot kommissionen (REG 1993, s. I-3923).

(4) - EGT L 105, s. 9; svensk specialutgåva, område 3, volym 32, s. 133.

(5) - EGT L 160, s. 5; svensk specialutgåva, område 3, volym 38, s. 25.

(6) - EGT L 285, s. 5; svensk specialutgåva, område 3, volym 62, s. 154.