(1)

Förbättrad trafiksäkerhet är ett av huvudmålen för unionens transportpolitik. I EU:s ram för trafiksäkerhetspolitik 2021–2030 (2) uttryckte kommissionen återigen sin ambitiösa målsättning om noll allvarliga skador och nära noll dödsolyckor på unionens vägar senast 2050 (nollvisionen), med delmålet att halvera antalet dödsolyckor och allvarliga skador fram till 2030.

(2)

För att uppnå trafiksäkerhetsmålen efterlyste den 29 mars 2017 medlemsstaternas transportministrar i Valettaförklaringen om trafiksäkerhet en förstärkning av unionens rättsliga ram för trafiksäkerhet, med särskilt fokus på behovet av samarbete mellan medlemsstaterna i fråga om kördiskvalifikationer för utrikes bosatta förare.

(3)

Till följd av den fria rörligheten för personer och den ökande internationella vägtrafiken påförs kördiskvalifikationerna ofta av andra medlemsstater än den där föraren är permanent bosatt och har erhållit sitt körkort.

(4)

Hittills kan en medlemsstat annan än den där föraren normalt är bosatt vidta åtgärder, i enlighet med sin nationella lagstiftning, när en person som innehar körkort från en annan medlemsstat har agerat rättsstridigt inom dess territorium. Genom en sådan åtgärd vägrar medlemsstaten där brottet begicks att erkänna giltigheten av ett körkort som har utfärdats av en annan medlemsstat och begränsar därmed den berörda personens rätt att framföra fordon. Tillämpningsområdet för dessa åtgärder är emellertid begränsat till den medlemsstats territorium där brottet begicks och till vägran att erkänna körkortets giltighet inom detta territorium. Om den medlemsstat som utfärdade körkortet inte vidtar några åtgärder kommer därför alla andra medlemsstater även fortsättningsvis att erkänna förarens körkort. Ett sådant scenario är dock ett hinder för förbättrad trafiksäkerhet i unionen. Förare som har fått en kördiskvalifikation i en annan medlemsstat än den där deras körkort utfärdades bör inte undgå verkningarna av denna när de befinner sig i en annan medlemsstat än den där brottet begicks.

(5)

För att säkerställa en hög skyddsnivå för alla trafikanter i unionen är det nödvändigt att fastställa särskilda regler för den unionsomfattande tillämpningen av kördiskvalifikationer som vid allvarliga trafiksäkerhetsrelaterade brott påförs av en annan medlemsstat än den som utfärdade gärningsmannens körkort.

(6)

Genomförandet av detta direktiv bör dock respektera subsidiaritetsprincipen och inte kräva harmonisering av nationella bestämmelser om definitionen av trafikbrott, deras rättsliga karaktär och de tillämpliga påföljderna för sådana brott. Oavsett om de nationella åtgärderna i den medlemsstat där brottet begicks betraktas som administrativa eller straffrättsliga bör följaktligen den unionsomfattande verkan av kördiskvalifikationer eftersträvas. När medlemsstaterna tillämpar en unionsomfattande kördiskvalifikation, inom de befintliga rättsliga gränserna för de nationella reglerna i detta avseende, bör de sträva efter att i största möjliga utsträckning samordna sina beslut. [Ändr. 1]

(7)

Detta direktiv bör inte påverka tillämpningen av bestämmelserna om polissamarbete och straffrättsligt samarbete och av ömsesidigt erkännande av rättsliga avgöranden i samband med detta. Det bör inte heller påverka medlemsstaternas rättsliga myndigheters möjlighet att verkställa de beslut som de har utfärdat, särskilt beslut av straffrättslig karaktär.

(8)

Syftet med detta direktiv är att öka unionens möjligheter att förbättra trafiksäkerheten i hela unionen. Såsom domstolen har fastslagit utgör åtgärder som syftar till att förbättra trafiksäkerheten en del av transportpolitiken och kan antas på grundval av artikel 91.1 c i fördraget (3), i den mån det rör sig om ”åtgärder för att förbättra transportsäkerheten” i den mening som avses i den artikeln (4).

(9)

Kördiskvalifikationer till följd av allvarliga trafiksäkerhetsrelaterade brott kan bestå i återkallelse, begränsning eller omhändertagande av körkortet eller av gärningsmannens rätt att framföra fordon. Om brottet begicks i den medlemsstat som utfärdade körkortet kan kördiskvalifikationen även bestå i att körkortet ogiltigförklaras. Den unionsomfattande verkan av kördiskvalifikationerna bör uppnås genom att det är den medlemsstat som utfärdat körkortet som tillämpar dessa åtgärder.

(10)

Eftersom rattfylleri (dvs. att framföra fordon med en alkoholhalt i blodet som överskrider det lagliga gränsvärdet), fortkörning (dvs. att överstiga den högsta tillåtna hastigheten för en särskild vägsträcka eller en särskild fordonstyp) och drograttfylleri och körning under påverkan av psykoaktiva ämnen är de främsta orsakerna till trafikolyckor och dödsolyckor i unionen bör dessa typer av brott hanteras med största möjliga aktsamhet, och de bör därför bör betraktas som ”allvarliga trafiksäkerhetsrelaterade brott” vid tillämpningen av detta direktiv. Med tanke på hur allvarliga de är bör trafikbrott som leder till dödsfall eller allvarlig kroppsskada , eller att köra utan giltigt körkort, också betraktas som allvarliga brott. [Ändr. 2]

(11)

När en medlemsstat påför kördiskvalifikationer mot en person som inte har permanent bosättningsort i landet i den mening som avses i artikel 17 i [förslag till nytt körkortsdirektiv] och som innehar ett körkort som utfärdats av en annan medlemsstat, bör kördiskvalifikationerna ha liknande unionsomfattande verkan som de skulle ha om de hade påförts en person som innehar körkort utfärdat av den medlemsstaten. Även med tanke på principen om processuell autonomi bör det stå medlemsstaterna fritt att i enlighet med sin nationella lagstiftning besluta hur detta mål bäst ska uppnås. Man bör däremot beakta det faktum att när en medlemsstat påför en kördiskvalifikation mot en person som har sin permanenta bosättningsort i den medlemsstaten men innehar ett körkort som utfärdats av en annan medlemsstat, har bosättningsmedlemsstaten rätt att byta ut körkortet i syfte att tillämpa kördiskvalifikationen i enlighet med artikel 11.2 i [förslag till nytt körkortsdirektiv].

(12)

Den medlemsstat som har påfört kördiskvalifikationen (den medlemsstat där brottet begicks) bör meddela den medlemsstat som utfärdade den berörda personens körkort (den utfärdande medlemsstaten) om varje kördiskvalifikation som varar en månad eller längre som den berörda personen har tilldömts, i syfte att utlösa de förfaranden som krävs för att säkerställa den unionsomfattande verkan av kördiskvalifikationen. Ett sådan meddelande bör översändas med hjälp av ett standardintyg senast tio arbetsdagar efter beslutet att påföra kördiskvalifikationen för att säkerställa ett smidigt, tillförlitligt och effektivt informationsutbyte mellan medlemsstaterna. Överföringen av intyget och allt annat utbyte av annan information som behövs mellan medlemsstaternas nationella kontaktställen med avseende på tillämpningen av detta direktiv bör ske genom nätverket för EU-körkort (Resper). [Ändr. 3]

(13)

Standardintyget bör minst innehålla en viss uppsättning uppgifter som möjliggör ett korrekt genomförande av detta direktiv, nämligen myndigheten i den medlemsstat där brottet begicks, en beskrivning av det allvarliga trafiksäkerhetsrelaterade brott som begåtts, den kördiskvalifikation som följde på det, identifikationsuppgifter om den berörda personen och de förfaranden som tillämpas för att införa kördiskvalifikationen. Ett sådant intyg bör också översättas till ett officiellt språk i den utfärdande medlemsstaten eller till något annat språk som den utfärdande medlemsstaten har godtagit, för att mottagaren snabbt ska kunna handlägga intyget. Genom att antalet upplysningar på standardintyget inskränks till det nödvändigaste blir intyget ändamålsenligt och medlemsstaterna slipper dela med sig uppgifter som är överflödiga eller inte står i proportion till brottet. [Ändr. 4]

(14)

Om lagöverträdelser leder till kördiskvalifikationer bidrar det till god trafiksäkerhet inom unionen. På grundval av principen om ömsesidigt erkännande av körkort som utfärdats i medlemsstaterna erkänner alla medlemsstater automatiskt den utfärdande medlemsstatens återkallelse, ogiltigförklarande, omhändertagande eller begränsning av körkort. Därför bör den utfärdande medlemsstaten vara skyldig att se till att kördiskvalifikationer som påförs av andra medlemsstater får unionsomfattande verkan. När den utfärdande medlemsstaten meddelas om att en annan medlemsstat har påfört en kördiskvalifikation, och såvida inte en grund för undantag föreligger eller åberopas, ska den utfärdande medlemsstaten vidta lämpliga åtgärder för att utvidga verkan av kördiskvalifikationen till unionen.

(15)

Vilken åtgärd som bör vidtas av den utfärdande medlemsstaten beror på typen av kördiskvalifikation. Med tanke på att återkallelser, omhändertaganden eller begränsningar av körkort eller rätten att framföra fordon med nödvändighet får olika konsekvenser, måste olika förfaranden genomföras för dessa olika åtgärder i enlighet med de berörda medlemsstaternas behörighet. I synnerhet när det gäller återkallelse bör den berörda personen kunna återfå körkortet eller rätten att framföra fordon i enlighet med de regler som tillämpas vid liknande omständigheter i den utfärdande medlemsstaten. När det gäller omhändertagande eller begränsning bör det säkerställas att det endast är åtgärdernas varaktighet som ges en unionsomfattande verkan, även om kördiskvalifikationen föreskriver ytterligare villkor. Det primära syftet med dessa åtgärder är ju att tillfälligt eller delvis hindra den berörda personen från att köra och inte att fastställa hur den personen bör återfå sin rätt att framföra fordon i den utfärdande medlemsstaten.

(16)

I princip bör detta direktiv inte begränsa medlemsstaternas möjlighet att tillämpa kördiskvalifikationer inom sitt territorium. Den medlemsstat där brottet begicks bör därför, i enlighet med sina nationella bestämmelser och med verkan som är begränsad till dess territorium, kunna fortsätta att tillämpa kördiskvalifikationer och eventuella ytterligare tillhörande villkor till dess att den berörda personen uppfyller dem.

(17)

Det är dock också viktigt att ta hänsyn till att det är den utfärdande medlemsstaten som är behörig att bedöma efterlevnaden av de krav som enligt unionsrätten fastställs för erhållande av körkort. Tillämpningen av ytterligare villkor i den utfärdande medlemsstaten bör inte heller leda till att den berörda personen måste uppfylla flera uppsättningar krav för att bevisa att denne inte kommer att utgöra en fara för trafiksäkerheten i unionen om han eller hon återfår sitt körkort eller sin rätt att framföra fordon. När den utfärdande medlemsstaten har vidtagit åtgärder för att säkerställa den unionsomfattande verkan av kördiskvalifikationen och därefter på nytt har bedömt den berörda personens lämplighet att återfå ett körkort eller rätten att framföra fordon, bör därför denna bedömning erkännas i hela unionen och därmed även i den medlemsstat där brottet begicks.

(18)

När den utfärdande medlemsstaten vidtar åtgärder för att säkerställa att en kördiskvalifikation har unionsomfattande verkan bör den därför inte utföra en ny bedömning av de fakta som föranledde diskvalifikationen. För att garantera att den unionsomfattande verkan inte strider mot proportionalitetsprincipen, de grundläggande rättigheterna eller undantag som föreskrivs i den utfärdande medlemsstatens lagstiftning är det dock lämpligt att fastställa vissa undantag från den utfärdande medlemsstatens skyldighet att anta åtgärder.

(19)

Av trafiksäkerhetsskäl och för att skapa rättssäkerhet för den berörda personen och för den medlemsstat där brottet begicks bör den utfärdande medlemsstaten säkerställa att kördiskvalifikationen får unionsomfattande verkan – alternativt tillämpa undantagsskäl – så snart som möjligt, dock senast 15 dagar efter meddelandet om kördiskvalifikationen. Detta bör inte påverka situationer där tidsfristen på grund av exceptionella omständigheter inte kan hållas. Även i sådana undantagsfall bör dock den utfärdande medlemsstaten agera utan onödigt dröjsmål och informera den medlemsstat där brottet begicks om tidsfristen och orsaken till förseningen.

(20)

För att detta direktiv ska kunna genomföras korrekt krävs nära, snabb och effektiv kommunikation mellan de berörda behöriga nationella myndigheterna. De behöriga nationella myndigheterna i de berörda medlemsstaterna bör därför vid behov samråda med varandra på lämpligt sätt. I specifika väldefinierade fall bör dessutom både den utfärdande medlemsstaten och den medlemsstat där brottet begicks utan dröjsmål förse varandra med viktig information som är relevant vid tillämpningen av detta direktiv. Detta bör vara fallet när det gäller antagandet senast tio arbetsdagar efter ett beslut om antagande av åtgärder som ger kördiskvalifikationer en unionsomfattande verkan, eller ett beslut som fattas av undantagsskäl, fullföljandet av kördiskvalifikationer och alla omständigheter som påverkar de ursprungligen påförda kördiskvalifikationerna. [Ändr. 5]

(21)

Efter att ha meddelats om en kördiskvalifikation och gett den unionsomfattande verkan bör den utfärdande medlemsstaten utan dröjsmål informera den berörda personen senast sju dagar efter det meddelandet, så att han eller hon kan åberopa sina grundläggande rättigheter såsom rätten att bli hörd och överklaga besluten vid behöriga nationella domstolar. [Ändr. 6]

(22)

Medlemsstaterna bör se till att det finns lämpliga rättsmedel som kan användas mot beslut som fattats i enlighet med detta direktiv, motsvarande dem som finns tillgängliga i liknande inhemska ärenden, och att information om sådana rättsmedel tillhandahålls när dessa blir tillämpliga och i tillräckligt god tid för att de ska kunna utnyttjas effektivt. Det bör dock klargöras att det enda land där talan kan väckas för att bestrida en kördiskvalifikation som har meddelats i enlighet med artikel 4.1 är den medlemsstat där brottet begicks.

(23)

Skyddet för fysiska personer vid behandling av deras personuppgifter är en grundläggande rättighet. I enlighet med artikel 8.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (5) och artikel 16.1 i EUF-fördraget har var och en rätt till skydd av de personuppgifter som rör honom eller henne. Relevant unionslagstiftning, nämligen Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (6) och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 (7), bör tillämpas i enlighet med deras respektive tillämpningsområde på behandling av personuppgifter inom ramen för detta direktiv.

(24)

I detta direktiv fastställs den rättsliga grunden för utbyte av personuppgifter i syfte att verkställa kördiskvalifikationer som påförts av en annan medlemsstat än den utfärdande medlemsstaten. Denna rättsliga grund är förenlig med artikel 6.1 c och, i tillämpliga fall, artikel 10 i förordning 2016/679 och artikel 8 i direktiv 2016/680. De personuppgifter som ska utbytas med den utfärdande medlemsstaten bör begränsas till vad som är nödvändigt för att uppfylla de skyldigheter som fastställs i detta direktiv.

(25)

För att säkerställa att informationsutbytet via Resper är smidigt, tillförlitligt och verkningsfullt bör varje medlemsstat utse ett nationellt kontaktställe för tillämpningen av detta direktiv. Den bör vidare säkerställa att dess respektive nationella kontaktställe samarbetar med de relevanta myndigheter som deltar i verkställigheten av de kördiskvalifikationer som omfattas av detta direktiv, särskilt för att se till att all nödvändig information delas i god tid. [Ändr. 7]

(26)

Medlemsstaterna bör regelbundet samla in uttömmande statistik om tillämpningen av detta direktiv och översända den till kommissionen varje år. På grundval av dessa och andra uppgifter bör kommissionen utvärdera hur genomförandet av detta direktiv påverkar trafiksäkerheten och lägga fram en rapport om resultaten av denna utvärdering för Europaparlamentet och rådet vart femte år, vid behov tillsammans med lagstiftningsförslag om ändring av direktivet.

(26a)

Under förberedelserna inför översynen av detta direktiv bör kommissionen i största möjliga utsträckning beakta att medlemsstaterna har olika geografiska och sociala utmaningar i sitt arbete för att förbättra trafiksäkerheten. Vissa medlemsstater använder med framgång så kallade pricksystem för att genomdriva trafikreglerna, medan andra väljer andra metoder, exempelvis att påföra strängare sanktioner omedelbart eller satsa mer på riktade kampanjer för efterlevnad och förebyggande. Hänsyn bör också tas till det faktum att pricksystemen kan vara väldigt olika utformade i de medlemsstater som väljer att tillämpa dem. Resurser och uppmärksamhet bör därför riktas mot andra åtgärder som kan öka trafiksäkerheten och samtidigt låta medlemsstaterna ta itu med sina olika utmaningar på ett sätt som de anser vara mest effektivt. [Ändr. 51]

(27)

Detta direktiv bör inte påverka de rättigheter och skyldigheter som hänförs till annan tillämplig unionslagstiftning, i synnerhet rådets rambeslut 2008/947/RIF (8) och rådets rambeslut 2005/214/RIF (9), eller misstänkta och tilltalade personers rättigheter enligt direktiv 2010/64/EU (10), direktiv 2012/13/EU (11), direktiv 2013/48/EU (12), direktiv (EU) 2016/343 (13), direktiv (EU) 2016/800 (14) och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1919 (15).

(28)

Medlemsstaterna bör kunna ingå bilaterala eller multilaterala avtal eller arrangemang med andra medlemsstater för att komplettera och underlätta det system som inrättas genom detta direktiv. De bör dock göra detta endast i den mån sådana avtal eller arrangemang gör det möjligt att utvidga tillämpningen av bestämmelserna i detta direktiv, bidrar till att ytterligare förenkla eller underlätta förfarandena för att ge kördiskvalifikationerna verkan i hela unionen och gör det möjligt att höja trafiksäkerheten.

(29)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta direktiv bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att specificera utformningen av och innehållet i standardintyget för meddelande om kördiskvalifikation. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (16).

(30)

Detta direktivs mål – att förbättra trafiksäkerheten i hela unionen genom att säkerställa att beslut om kördiskvalifikationer till följd av allvarliga trafiksäkerhetsrelaterade brott får unionsomfattande verkan – kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna, men kan snarare, på grund av detta direktivs omfattning och konsekvenser, uppnås bättre på unionsnivå. Därför kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen (17). I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(31)

Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 42.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (18) och avgav ett yttrande den [DD/MM/ÅÅÅÅ].

1.

kördiskvalifikation: varje beslut som följer av ett allvarligt trafiksäkerhetsrelaterat brott, som leder till att körkortet eller rätten att framföra motordrivna fordon återkallas, begränsas eller omhändertas och som inte längre kan överklagas, oavsett om det utgör en primär, sekundär eller kompletterande påföljd eller en säkerhetsåtgärd och oavsett om det är en administrativ eller straffrättslig påföljd.

2.

återkallelse: återkallelse av körkortet eller av rätten att framföra fordon eller av erkännandet av körkortet respektive rätten att framföra fordon.

3.

omhändertagande: tidsbegränsad tillfällig begränsning av körkortets giltighet eller av rätten att framföra fordon eller av erkännandet av dessa, för en tidsbegränsad period eller en kombination av en tidsbegränsad begränsning period och uppfyllandet av ytterligare villkor. [Ändr. 9]

4.

begränsning: partiell begränsning av körkortets giltighet eller av rätten att framföra fordon eller av erkännandet av dessa, som antingen gäller under en viss tidsperiod eller tills ytterligare villkor har uppfyllts, eller under en kombination av tidsperiod och ytterligare villkor.

5.

ytterligare villkor: villkor, utöver krav på att en viss tidsperiod måste ha förflutit, som en person som berörs av en kördiskvalifikation måste uppfylla för att kunna återfå sitt körkort eller sin rätt att framföra fordon eller sitt körkort.

6.

medlemsstat där brottet begicks: den medlemsstat på vars territorium det vägtrafikbrott som leder till en kördiskvalifikation har begåtts och som påförde kördiskvalifikationen. [Ändr. 10]

7.

utfärdande medlemsstat: den medlemsstat som utfärdade den berörda personens körkort och som meddelas om en kördiskvalifikation i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv.

8.

motordrivet fordon: motordrivet fordon enligt definitionen i artikel 2.4 i [förslag till nytt körkortsdirektiv].

9.

körkort: körkort enligt definitionen i artikel 2.1 i [förslag till nytt körkortsdirektiv].

10.

berörd ansvarig person: den fysiska person som har påförts en kördiskvalifikation. [Ändr. 11]

11.

allvarligt trafiksäkerhetsrelaterat brott:

12.

permanent bosättningsort: permanent bosättningsort i enlighet med artikel 17 i [förslag till nytt körkortsdirektiv].

a)

om mottagande av meddelandet om kördiskvalifikation, i enlighet med artikel 4.1,

b)

om de åtgärder som vidtagits i enlighet med artikel 6, så snart de blivit rättsligt bindande,

c)

om alla beslut om att ett skäl för undantag enligt artikel 8 är tillämpligt, jämte skälen för beslutet,

d)

om varje åtgärd som tillfälligt upphäver eller avslutar den unionsomfattande verkan av kördiskvalifikationen och de bakomliggande skälen, även genom att den berörda personen har lyckats bestrida kördiskvalifikationen.

a)

om alla omständigheter som påverkar beslutet om att påföra kördiskvalifikationen , inbegripet all relevant information om huruvida ytterligare villkor som införts i samband med kördiskvalifikationen redan har uppfyllts i den medlemsstat där brottet begicks , [Ändr. 37]

b)

om verkan av kördiskvalifikationen i den medlemsstat där brottet begicks.

a)

Antalet meddelanden som gjorts i enlighet med artikel 4.1, uppdelat efter vilka medlemsstater som mottagit meddelandena.

aa)

Antalet meddelanden som skickats till de berörda personerna. [Ändr. 42]

b)

Antalet gånger ett skäl för undantag har åberopats, inklusive de skäl för undantag som tillämpats, uppdelat efter vilka medlemsstater som utfärdat meddelandena.

c)

Tidsåtgången för att översända information om beslutet för varje beslut som fattats på grund av undantag. [Ändr. 43]

ca)

Antalet gånger man har tvingats motivera en försening. [Ändr. 44]

d)

Antalet rättsmedel som har tillämpats mot åtgärder som vidtagits enligt artikel 6.1.