EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 28.11.2023

COM(2023) 754 final

2023/0438(COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om förstärkning av polissamarbetet för att förebygga, upptäcka och utreda migrantsmuggling och människohandel och om förstärkning av Europols stöd till förebyggande och bekämpande av sådana brott samt om ändring av förordning (EU) 2016/794

MOTIVERING

1.    BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

•    Motiv och syfte med förslaget

Migrantsmuggling är en brottslig verksamhet som i jakten på vinst åsidosätter all respekt för människoliv och berövar människor deras värdighet, vilket kränker de berörda personernas grundläggande rättigheter och undergräver EU:s migrationshanteringsmål.

Att bekämpa och förebygga migrantsmuggling och människohandel är en av EU:s prioriteringar och avgörande för att ta itu med irreguljär migration på ett heltäckande sätt. Kriminella nätverk utnyttjar människors desperation och använder land-, sjö- och flygrutter för att underlätta irreguljär migration, äventyra människors liv och på alla sätt försöka maximera sina vinster.

I talet om tillståndet i unionen den 13 september 2023 efterlyste ordförande Ursula von der Leyen en förstärkning av EU:s samtliga verktyg för att på ett effektivt sätt motarbeta migrantsmugglingen, genom en uppdatering av den nuvarande, i vissa fall över 20 år gamla rättsliga ramen, förstärkning av förvaltningen av smugglingen och EU-byråernas, särskilt Europols, roll, samt intensifiering av samarbetet mellan byråerna för rättsliga och inrikes frågor, medlemsstaterna och partnerländerna för att ta itu med denna fråga på global nivå. Hon betonade också behovet av att samarbeta med partner för att ta itu med denna globala utmaning, och det är därför som kommissionen anordnar en internationell konferens för att skapa en global allians med krav på åtgärder för att bekämpa människosmugglingen.

Migrantsmugglingen till och inom EU är mer omfattande än någonsin tidigare på grund av en allt större efterfrågan, som beror på nya och fördjupande kriser, bland annat recession, miljökatastrofer som orsakas av klimatförändringarna samt konflikter och befolkningstryck i många tredjeländer. Migrantsmugglingen ligger bakom det ökade antalet irreguljära inresor till EU: 2022 upptäcktes omkring 331 000 irreguljära inresor vid EU:s yttre gränser, det högsta antalet sedan 2016, vilket utgör en ökning med 66 % jämfört med föregående år 1 . Fram till slutet av september 2023 hade ungefär 281 000 irreguljära gränspassager upptäckts vid EU:s yttre gränser, en ökning med 18 % jämfört med samma period 2022. Detta sammanfaller med den ökade smugglingen, vilket framgår av att rekordmånga – fler än 15 000 – migrantsmugglare rapporterades till Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex) 2022 2 . Med tanke på det ökade antalet irreguljära inresor och de olika globala kriserna i en rad ursprungs- och transitländer kan man förvänta sig konsekvent höga och eventuellt allt större migrationsflöden till Europa och därmed sammanhängande smuggling.

Det uppskattas att mer än 90 % av de irreguljära migranter som tar sig till EU använder sig av smugglare, som framför allt är organiserade i kriminella grupper. Smugglingsnätverken gör dessutom stora vinster på den brottsliga verksamheten, 4,7–6 miljarder euro per år världen över 3 . Att bemöta smugglingen kraftfullt och bestämt är därför ytterst viktigt för att minska den irreguljära migrationen. Det uppskattas att de hänsynslösa migrantsmugglarnas verksamhet, särskilt till sjöss, har lett till ett förödande antal dödsfall: fler än 28 000 personer 4 sedan 2014.

Omkring hälften av migrantsmugglingsnätverken 5 är också inblandade i annan brottslighet, till exempel människohandel, narkotikabrott och vapensmuggling, samtidigt som de underlättar otillåtna förflyttningar inom EU. De brottsbekämpande och rättsliga myndigheterna ställs inför flera ständigt föränderliga utmaningar: smugglarnas förmåga att snabbt ändra och anpassa sina tillvägagångssätt, det ökade hotet och våldet mot migranter och brottsbekämpande myndigheter 6 , svårigheterna att lokalisera och gripa smugglare som gömmer sig i länder utanför EU samt användningen av många slags transportmedel, även icke sjödugliga fartyg som är svårare att upptäcka (t.ex. fiskebåtar och hemmabyggda metallbåtar), vägfordon där migranter göms på riskabla sätt samt kommersiella flygningar och charterflygningar som i allt högre grad används för att föra migranter till länder som ligger nära EU eller som gränsar till EU, varifrån migranter sedan försöker ta sig in i EU på irreguljär väg 7 , användningen av digitala verktyg i alla steg av processen, med onlinereklam för smugglingstjänster, rutter och priser samt gällande förfalskning av dokument och användningen av kryptovalutor, elektroniska pengar eller andra inofficiella betalningsformer (t.ex. hawala) 8 .

Det är avgörande att bekämpa migrantsmugglingen för att avveckla de organiserade kriminella nätverk som kränker mänskliga rättigheter och orsakar människors död, och för att motverka den ökade irreguljära migrationen till EU. En heltäckande och hållbar migrationsstrategi kräver en kombination av kraftfulla och effektiva åtgärder som kompletterar ömsesidigt fördelaktiga partnerskap med ursprungs- och transitländer och tar itu med de bakomliggande orsakerna till migration, särskilt irreguljär migration, samtidigt som den organiserade brottsligheten (inklusive migrantsmuggling och människohandel) bekämpas. I den nya migrations- och asylpaktens övergripande migrationsstrategi1 står åtgärderna för att förebygga och motverka migrantsmuggling i centrum.

Detta förslag till förordning är en del av ett åtgärdspaket som syftar till att modernisera och stärka den befintliga rättsliga ramen och förse unionen med ändamålsenliga regler. Förslaget till förordning åtföljs av ett förslag till direktiv om förebyggande och motverkande av hjälp till olovlig inresa, transitering och vistelse. Förslaget till direktiv inför ett modernt straffrättsligt EU-instrument med en tydlig definition av och effektiva sanktioner mot organiserade kriminella nätverk som är ansvariga för migrantsmuggling, fastställer harmoniserade påföljder som tar hänsyn till överträdelsens allvar, förbättrar den jurisdiktionella räckvidden, ger medlemsstaterna mer resurser för att ta itu med och förhindra migrantsmugglingen och förbättrar insamlingen och rapporteringen av uppgifter.

Detta paket presenteras samma dag som den internationella konferensen för lansering av en global allians mot migrantsmuggling. Med hjälp av denna konferens skapar kommissionen en ram för ett starkt politiskt samarbete med internationella partner genom att kräva gemensamma åtaganden och åtgärder för att gemensamt motverka migrantsmugglingen världen över.

Dessa tre initiativ kompletterar de befintliga initiativen för att motverka migrantsmuggling och genomför den förnyade EU-handlingsplanen mot smuggling (2021–2025) genom att uppdatera EU:s befintliga rättsliga ram för att bestraffa migrantsmugglarna längs migrationsrutterna och genom att inrätta en ny modern, rättslig, operativ och internationell samarbetsram mot migrantsmugglingen för de kommande åren.

Detta förslag till förordning ingår i ett sammanhängande paket som även består av ovannämnda förslag till direktiv om förebyggande och motverkande av hjälp till olovlig inresa, transitering och vistelse. Tillsammans syftar dessa förslag till att säkerställa modernare regler mot migrantsmuggling, så att vi har de rättsliga och operativa verktyg som krävs för att reagera på smugglarnas nya metoder, i enlighet med kommissionens arbetsprogram för 2024 som tillkännagavs den 17 oktober 2023.

Förslagets syfte

Det övergripande målet med detta förslag är att stärka Europols roll i kampen mot migrantsmuggling och människohandel, och särskilt den roll som Europeiska centrumet mot migrantsmuggling har.

För att intensifiera förebyggandet, upptäckten och utredningen av migrantsmuggling och människohandel eftersträvas följande specifika mål i detta förslag.

1)Stärka samarbetet mellan olika byråer när det gäller migrantsmuggling och människohandel

För att underlätta en effektivare, snabbare och mer systematisk samordning och delning av information om bekämpning av migrantsmuggling och människohandel mellan unionens byråer kommer Europeiska centrumet mot migrantsmuggling vid Europol att bestå av Europolanställda och utstationerade nationella experter, och involvera medlemsstaternas, Eurojusts och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyråns sambandsmän, som bör vara permanent stationerade vid Europol för att säkerställa ett regelbundet informationsutbyte samt operativt samarbete och operativ samordning. Under tiden har byråerna för rättsliga och inrikes frågor möjlighet att stärka sitt samarbete med utgångspunkt i sina respektive mandat och optimera informationsutbytet för att motverka migrantsmuggling och människohandel. Eurojust är en viktig aktör när det gäller att förbättra de rättsliga åtgärderna mot migrantsmugglingen och tillhandahålla stöd i komplexa fall som kräver gränsöverskridande rättslig samordning och gemensamma utredningsgrupper i samband med brottsutredningar som rör migrantsmuggling.

2)Stärka styrningen och samordningen av åtgärderna mot migrantsmuggling och människohandel på EU-nivå

För att ta itu med den otillräckliga strategiska analysen, samordningen och styrningen på EU-nivå fastställs i förslaget särskilda strategiska uppgifter för Europeiska centrumet mot migrantsmuggling i syfte att tillhandahålla en ram för genomförande av unionens strategiska och operativa prioriteringar genom att övervaka hur migrantsmugglingen och människohandeln utvecklas, tillhandahålla årsrapporter, strategiska analyser, hotbildsbedömningar och lägesrapporter om migrationsrutter samt genomföra utredningar och operativa insatser. När det gäller de strategiska uppgifterna kommer Europeiska centrumet mot migrantsmuggling att sammanträda minst två gånger om året med företrädare för varje medlemsstat, Eurojust, Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, Europeiska sektorsövergripande plattformen mot brottshot (Empact) och kommissionen för att säkerställa effektiv styrning och samordning. Dessutom kommer Europeiska centrumet mot migrantsmuggling att hjälpa Europols verkställande direktör med att begära att brottsutredningar inleds.

3)Förbättra informationsutbytet om migrantsmuggling och människohandel

Genom den föreslagna förordningen skärps medlemsstaternas skyldigheter när det gäller att utbyta information, även biometriska uppgifter, om migrantsmuggling och människohandel med Europol, bland annat genom ett krav på att medlemsstaternas behöriga myndigheter och sambandsmän för invandring är direktanslutna till Europols nätapplikation för säkert informationsutbyte (Siena). Kommissionen föreslår också att Europeiska centrumet mot migrantsmuggling ska få i uppdrag att identifiera fall av migrantsmuggling eller människohandel som kan kräva samarbete med tredjeländer, även genom utbyte av personuppgifter. Detta syftar till att hjälpa den verkställande direktören att besluta om överföring av personuppgifter till tredjeländer från fall till fall i enlighet med artikel 25.5 i Europolförordningen.

4)Ge medlemsstaterna mer resurser för att förebygga och bekämpa migrantsmuggling och människohandel

För att hjälpa medlemsstaterna att effektivt motverka migrantsmuggling och utbyta relevant information med Europol föreslås det att de ska utse specialiserade avdelningar för att bekämpa migrantsmuggling och människohandel, förse dessa avdelningar med tillräckliga resurser, ansluta dessa tjänster till Siena och ge Europeiska centrumet mot migrantsmuggling i uppdrag att fungera som ett nätverk av specialiserade avdelningar.

5)Förstärka Europols stöd till förebyggande och bekämpande av migrantsmuggling och människohandel genom operativa arbetsgrupper och utplaceringar från Europol för operativt stöd

En kodifiering och vidareutveckling av konceptet operativa arbetsgrupper och inrättande av ett nytt verktyg i form av utplaceringar från Europol för operativt stöd föreslås. Dessa är tänkta att fungera som avancerade verktyg för samordning och analytiskt, operativt, tekniskt och kriminaltekniskt stöd, på begäran av medlemsstaterna eller på förslag av Europols verkställande direktör. Enligt förslaget ska det inrättas en reserv med experter som arbetar i respektive medlemsstat och som kan ställas till Europols omedelbara förfogande för att utplaceras, och i förordningen fastställs också att medlemsstaterna ska säkerställa ett effektivt genomförande av dessa verktyg. Tredjeländer får också delta i operativa arbetsgrupper, och utplaceringar från Europol för operativt stöd får äga rum i tredjeländer.

För att uppnå dessa mål föreslår kommissionen också att Europols ekonomiska resurser och personalresurser ska ökas för att tillgodose de operativa behoven och för att åtgärda de konstaterade bristerna.

•    Förenlighet med befintliga bestämmelser inom området

Detta förslag är förenligt med befintliga och kommande politiska bestämmelser för samarbete på brottsbekämpningsområdet, även när det gäller Europol. Det brottsbekämpande samarbetet är ett område där EU och medlemsstaterna har delad befogenhet. Under de senaste åren har framsteg gjorts för att förbättra medlemsstaternas samarbete inom informationsutbyte och för att begränsa handlingsutrymmet för terrorister och grova brottslingar så mycket som möjligt. Efter migrationskrisen 2015 har den allmänna strukturen för informationssystem och databaser för rättsliga och inrikes frågor (RIF) setts över med interoperabilitet i fokus. Den rättsliga ramen för terrorismbekämpning och informationsutbyte stärktes 2017, efter terroristattackerna i Europa. Europolförordningen stärktes 2022 för att tillgodose de brådskande operativa behoven för att kunna ta itu med det förändrade säkerhetslandskapet och medlagstiftarnas krav på starkare stöd från Europol. Europols nya mandat trädde i kraft i juni 2022, vilket gav Europol möjlighet att öka expertisen och den operativa kapaciteten för att bättre stödja medlemsstaterna i kampen mot grov och organiserad brottslighet och terrorism. Mandatet stärker också Europols dataskyddsram och Europeiska datatillsynsmannens tillsyn.

Förslaget är också i linje med EU:s befintliga rättsliga ram för att motverka migrantsmuggling (även kallat paketet för att motverka hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse) som består av direktiv 2002/90/EG om definition av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse2 och rambeslut 2002/946/RIF om förstärkning av den straffrättsliga ramen för att förhindra hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse3. Det är också förenligt med den förnyade EU-handlingsplanen mot smuggling (2021–2025), där man efterlyser ett stärkt operativt samarbete mellan EU-medlemsstaternas brottsbekämpande byråer, relevanta EU-byråer, i synnerhet Europol, och partnerländer, för att upplösa kriminella nätverk som ägnar sig åt migrantsmuggling, samt med verktygslådan mot användningen av kommersiella transportmedel för att underlätta irreguljär migration till EU. De operativa partnerskapen mot smuggling med viktiga ursprungs- och transitländer utgör en viktig del i de övergripande migrationspartnerskap som EU ingår med partnerländer. Att stärka kampen mot migrantsmugglingen är ett gemensamt intresse, eftersom ursprungs-, transit- och destinationsländer har som gemensamt mål att bekämpa kriminella nätverk och skydda människor mot möjliga övergrepp och exploatering. Migrantsmuggling förblir en allvarlig utmaning som måste fortsätta att hanteras kontinuerligt, samordnat och gemensamt.

Att förebygga och bekämpa migrantsmuggling är ett centralt mål i strategin för EU:s säkerhetsunion, EU:s strategi för att bekämpa organiserad brottslighet och den nya migrations- och asylpakten.

•    Förenlighet med unionens politik inom andra områden

När det gäller Europols stöd till medlemsstaterna tar man i detta lagstiftningsinitiativ hänsyn till unionens politik om straffrättsligt samarbete, särskilt Eurojusts 9 roll för att stödja och stärka samordningen och samarbetet mellan nationella utrednings- och lagföringsmyndigheter i fråga om grov brottslighet, och rättsligt samarbete genom gemensamma utredningsgrupper 10 . Detta lagstiftningsinitiativ tar också hänsyn till unionens externa politik, i synnerhet det arbete som utförs av EU:s delegationer och experter på säkerhet i tredjeländer samt uppdrag och insatser inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

Detta lagstiftningsinitiativ tar full hänsyn till relevant EU-lagstiftning om dataskydd (se avsnitt 3 om grundläggande rättigheter).

2.    RÄTTSLIG GRUND, SUBSIDIARITETSPRINCIPEN OCH PROPORTIONALITETSPRINCIPEN

•    Rättslig grund

Den rättsliga grunden för detta lagstiftningsinitiativ är artiklarna 85, 87 och 88 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). I artikel 85.1 i EUF-fördraget föreskrivs att Eurojusts uppgift ska vara att stödja och stärka samordning och samarbete mellan de nationella myndigheter som har till uppgift att utreda och lagföra allvarlig brottslighet som berör två eller flera medlemsstater eller som det krävs lagföring för på gemensamma grunder, på grundval av operationer som genomförs och information som lämnas av myndigheterna i medlemsstaterna och av Europol. Enligt artikel 87.1 ska unionen utveckla ett polissamarbete mellan alla behöriga myndigheter i medlemsstaterna, inbegripet polisen, tullen och andra brottsbekämpande byråer som är specialiserade på att förebygga, upptäcka och utreda brott. I artikel 88.2 i EUF-fördraget anges att Europaparlamentet och rådet genom förordningar som antas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ska reglera Europols struktur, arbetssätt, verksamhetsområde och uppgifter. Dessa uppgifter får omfatta a) insamling, lagring, behandling, analys och utbyte av information, särskilt från medlemsstaternas myndigheter eller från ett tredjelands myndigheter eller från utomstående organ, och b) samordning, organisering och genomförande av utredningar och operativa insatser tillsammans med medlemsstaternas behöriga myndigheter eller inom gemensamma utredningsgrupper, i förekommande fall i samverkan med Eurojust.

•    Subsidiaritetsprincipen (för icke-exklusiv befogenhet)

Enligt subsidiaritetsprincipen i artikel 5.3 i EU-fördraget ska åtgärder vidtas på EU-nivå endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på EU-nivå.

Medlemsstaterna ansvarar för att upprätthålla lag och ordning och skydda den inre säkerheten 11 och unionen ska respektera medlemsstaternas väsentliga statliga funktioner, däribland att upprätthålla lag och ordning och skydda den nationella säkerheten 12 . Eftersom allvarlig brottslighet och terrorism ofta är gränsöverskridande kan de inte bekämpas på ett effektivt sätt enbart genom åtgärder på nationell nivå. Kriminella nätverk som ägnar sig åt migrantsmuggling kännetecknas särskilt av sin globala, samarbetsbaserade och flexibla karaktär 13 . Det är därför som medlemsstaterna väljer att ha ett nära samarbete med varandra inom EU:s ramar. De strävar efter att samordna sina brottsbekämpande insatser och samarbeta kring gemensamma säkerhetsutmaningar. De slår samman resurser på EU-nivå och utbyter sakkunskap. I egenskap av EU:s byrå för samarbete inom brottsbekämpning är Europol ett konkret uttryck för medlemsstaternas strävan efter att skydda sina medborgare genom samarbete.

Europol tillhandahåller en robust ram och en sofistikerad verktygslåda för brottsbekämpning där medlemsstaterna kan samordna sina brottsbekämpande åtgärder. Europol fungerar framför allt som EU:s informationsnav som minimerar luckor när det gäller kriminalunderrättelser och inriktar sig på uppgifter från pågående, komplexa utredningar. Europol tillhandahåller flexibelt och operativt stöd i realtid, från operativ analys till operativ samordning, och sammanför relevanta partner för gemensamma insatser. Medlemsstaterna använder sina sambandsmän vid Europol och den kanal för informationsutbyte som byrån tillhandahåller för att utbyta information och samarbeta i sina brottsutredningar. Medlemsstaterna slår ihop resurser genom att ge Europol i uppdrag att behandla deras information i sina databaser och tillhandahålla gemensamma analyser. Detta har satt Europol i centrum för den europeiska säkerhetsstrukturen.

Föränderliga säkerhetshot, framför allt migrantsmugglingen, kräver ett effektivt stöd på EU-nivå till de nationella brottsbekämpande myndigheternas arbete. Även om det finns skillnader i hur medlemsstaterna bekämpar särskilda typer av brottslighet kan deras brottsbekämpande myndigheter välja när de ska söka stöd på EU-nivå från Europol och vilka gemensamma initiativ de ska delta i. Dessutom står brottsbekämpande myndigheter i alla medlemsstater inför samma slags föränderliga säkerhetshot. Följaktligen finns det ett behov av EU-åtgärder för att öka stödet till medlemsstaterna i kampen mot allvarlig brottslighet och terrorism för att hålla jämna steg med dessa hot.

Medlemsstaterna skulle därför inte på egen hand på ett effektivt sätt kunna hantera alla de utmaningar som tas upp i detta förslag.

•    Proportionalitet

I enlighet med proportionalitetsprincipen i artikel 5.4 i EU-fördraget finns det ett behov av att anpassa varje åtgärds art och intensitet till det fastställda problemet. Alla problem som tas upp i detta lagstiftningsinitiativ kräver på ett eller annat sätt stöd på EU-nivå för att medlemsstaterna ska kunna ta itu med problemen på ett effektivt sätt:

Samarbetet och samordningen mellan byråerna för att motverka migrantsmuggling och människohandel på EU-nivå måste stärkas och intensifieras: Genom att stärka samarbetet och samordningen mellan Europol, Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån och Eurojust, och genom att inrätta Europeiska centrumet mot migrantsmuggling, samt genom att fastställa dess uppgifter och sammansättning, kommer EU-byråerna att få bättre förutsättningar att se till att migrantsmuggling och människohandel kan hanteras mer effektivt och ändamålsenligt på EU-nivå än på nationell nivå.

Den strategiska styrningen och samordningen av dessa brott på EU-nivå måste intensifieras för att möjliggöra riktad strategisk analys, styrning och samordning av utredningar och operativa insatser på EU-nivå och mellan medlemsstaterna. Inrättandet av Europeiska centrumet mot migrantsmuggling och fastställandet av dess uppgifter och sammansättning kommer också att bidra till att bekämpa migrantsmugglingen och människohandeln på ett mer effektivt och ändamålsenligt sätt på EU-nivå än på nationell nivå.

Informationsutbytet om migrantsmuggling och människohandel mellan medlemsstaterna och med Europol, men också med tredjeländer, måste stärkas och bli mer systematiskt för att säkerställa att migrantsmugglingen kan hanteras mer effektivt och ändamålsenligt på EU-nivå, särskilt genom att uttryckligen hänvisa till de två brotten när det gäller medlemsstaternas allmänna skyldighet att utbyta information, genom att ge Europol i uppdrag att behandla biometriska uppgifter på ett effektivt och ändamålsenligt sätt till stöd för medlemsstaterna, i enlighet med de befintliga skyddsåtgärderna när det gäller behandling av biometriska uppgifter, och genom att inrätta nätapplikationen för säkert informationsutbyte (Siena).

När det gäller nationella strukturer för att bekämpa migrantsmuggling har inte alla medlemsstater de strukturer som krävs på nationell nivå för att bekämpa migrantsmuggling och för att samarbeta effektivt med Europol, vilket redan betonas i den förnyade EU-handlingsplanen mot smuggling (2021–2025). Dessa skillnader kan hanteras mer effektivt och ändamålsenligt på EU-nivå än på nationell nivå genom att föreskriva att medlemsstaterna ska utse specialiserade avdelningar för att bekämpa migrantsmuggling och ska ansluta dessa specialiserade avdelningar till Siena, och genom att ge Europeiska centrumet mot migrantsmuggling i uppdrag att fungera som ett nätverk av specialiserade avdelningar.

Europols stöd på plats till medlemsstaterna för att bekämpa migrantsmuggling måste stärkas. Detta behov kan hanteras mer effektivt och ändamålsenligt på EU-nivå än på nationell nivå genom att inrätta operativa arbetsgrupper samt genom utplacering från Europol för operativt stöd.

I egenskap av EU:s byrå för samarbete inom brottsbekämpning är Europol väl lämpad att tillhandahålla detta stöd på EU-nivå. Europol har visat sig kunna stödja de nationella brottsbekämpande myndigheterna på ett mycket effektivt sätt i kampen mot allvarlig brottslighet och terrorism, och specifikt migrantsmuggling. Det finns tydliga synergieffekter och stordriftsfördelar för medlemsstaterna, till exempel till följd av användningen av reserven och det specialiserade stöd som tillhandahålls av Europol, eller till följd av den sakkunskap som ett specialiserat centrum som Europeiska centrumet mot migrantsmuggling kan erbjuda medlemsstaterna. Medlemsstaterna förväntar sig samma nivå av stöd från Europol när det gäller föränderliga säkerhetshot, till exempel migrantsmuggling, och det finns ett operativt behov av sådant stöd.

Brottsbekämpande samarbete på EU-nivå genom Europol ersätter varken de olika nationella strategierna för inre säkerhet eller de nationella brottsbekämpande myndigheternas arbete. Skillnaderna i medlemsstaternas rättssystem och rättsliga traditioner, som erkänns i fördragen 14 , påverkas inte av detta stöd på EU-nivå.

•    Val av instrument

I enlighet med artikel 88.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och med tanke på att Europols mandat fastställs i förordning (EU) 2016/794 måste förstärkningen av Europols mandat – som är en del av detta förslag – ske i form av en förordning. 

3.    RESULTAT AV EFTERHANDSUTVÄRDERINGAR, SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR

•    Samråd med berörda parter

Migrantsmuggling innebär utmaningar för brottsbekämpande myndigheter, särskilt eftersom de inblandade kriminella nätverken är flexibla och komplexa och har lätt att anpassa sig till förändringar i den irreguljära migrationens dynamik och till de brottsbekämpande myndigheternas svarsåtgärder. Dessa utmaningar har konstaterats tydligt av Europol och medlemsstaterna och diskuterats vid möten i rådet (rättsliga och inrikes frågor) och Europeiska rådet. Europols roll i kampen mot migrantsmugglingen har diskuterats både i rådet och vid Europol (inklusive Europols styrelse). I Europeiska revisionsrättens särskilda rapport 2021 om Europols stöd för att bekämpa migrantsmuggling fastställdes dessutom behovet av att stärka Europols roll i kampen mot migrantsmuggling, särskilt för att göra det möjligt för Europol att använda alla relevanta externa informationskällor, inklusive biometriska uppgifter, och att förbättra utbytet av uppgifter med sina partner 15 .

Dessutom har kommissionens avdelningar samlat in nödvändiga synpunkter och åsikter om relevansen, ändamålsenligheten, effektiviteten, samstämmigheten och det europeiska mervärdet av detta lagstiftningsinitiativ genom ett frågeformulär som skickades till medlemsstaterna för att kartlägga operativa behov och brister när det gäller Europols stöd gällande migrantsmuggling samt andra behov och möjligheter när det gäller att stärka Europols mandat. Efter diskussionerna i arbetsgruppen för brottsbekämpning samrådde kommissionens avdelningar dessutom med medlemsstaterna på expertnivå under ett särskilt onlineseminarium den 14 november 2023. Medlemsstaterna ställde sig i regel positiva till att stärka Europols rättsliga mandat när det gäller att förebygga och bekämpa migrantsmuggling och människohandel.

Samrådet med berörda parter visade att det finns fem områden där det krävs åtgärder på EU-nivå, nämligen a) samarbetet mellan byråerna i fråga om migrantsmuggling, b) den strategiska styrningen och samordningen av åtgärderna mot migrantsmuggling, c) informationsutbyte, d) nationella strukturer som är specialiserade på att bekämpa migrantsmuggling och e) Europols operativa stöd på plats.

Resultaten av samrådet införlivades genomgående i utarbetandet av lagstiftningsinitiativet.

•    Konsekvensbedömning

Detta lagstiftningsförslag stöds inte av en konsekvensbedömning med tanke på att kommissionen hade få eller inga valmöjligheter, särskilt på grund av det akuta operativa behovet av att förbättra Europols stöd till medlemsstaterna för att motverka migrantsmuggling. Detta förslag bygger dock på de belägg som Europeiska revisionsrätten samlade in till sin särskilda rapport 2021 om Europols stöd i kampen mot människosmuggling och den återkoppling som mottogs under samråden med berörda parter.

•    Grundläggande rättigheter

Behandlingen av personuppgifter för brottsbekämpande ändamål i allmänhet och i synnerhet för stöd från Europol kräver att de grundläggande rättigheterna i stadgan om de grundläggande rättigheterna respekteras fullt ut, särskilt rätten till skydd av personuppgifter 16 och rätten till respekt för privatlivet 17 . Detta förslag tar helt och hållet hänsyn till dessa rättsliga krav.

4.    BUDGETKONSEKVENSER

Detta lagstiftningsinitiativ skulle påverka Europols budget- och personalbehov. Det uppskattas 18 att en ytterligare budget på omkring 50 miljoner euro och omkring 50 ytterligare tjänster skulle behövas under hela den nuvarande fleråriga budgetramen 2021–2027. Detta kommer att säkerställa att Europol har de resurser som krävs för att fullt ut och på ett effektivt sätt kunna utföra de nya uppgifter som beskrivs i artiklarna 5 och 6 i denna förordning samt dess reviderade mandat. Europols nya uppgifter i detta lagstiftningsförslag skulle därför kräva ytterligare förstärkningar av de ekonomiska resurserna och personalresurserna jämfört med de resurser som öronmärkts i den fleråriga budgetramen 2021–2027, som förutsåg en ökning på 160 tillfälligt anställda till en kostnad av 114 miljoner euro och ett totalt ytterligare EU-bidrag på 178 miljoner euro till Europols budget. Detta lagstiftningsinitiativ öppnar också möjligheten för medlemsstaterna att direkt bidra till Europols budget, när så behövs och krävs på grund av befintliga eller nya uppgifter.

5.    ÖVRIGA INSLAG

•    Genomförandeplaner samt åtgärder för övervakning, utvärdering och rapportering

Övervakningen och utvärderingen av Europols förstärkta mandat skulle till stor del utföras genom de tillämpliga mekanismerna enligt den befintliga Europolförordningen. I artikel 68 föreskrivs en utvärdering som i synnerhet granskar effekterna, ändamålsenligheten och effektiviteten i Europols arbete samt dess arbetsmetoder och kan omfatta eventuella behov av att ändra Europols struktur, funktionssätt, verksamhetsområde och uppgifter samt de finansiella följderna av sådana ändringar. Efter denna utvärdering kommer kommissionen att inhämta uppgifter genom sin representation vid Europols styrelsemöten och sin övervakning, tillsammans med medlemsstaterna, av Europols arbete (artikel 11).    

•    Ingående redogörelse för de specifika bestämmelserna i förslaget

I detta lagstiftningsinitiativ föreslås följande:

·Ett lagstiftningsmässigt inrättande av Europeiska centrumet mot migrantsmuggling vid Europol liksom en styrningsram för att reglera och stödja dess verksamhet: Genom lagstiftningsinitiativet inrättas Europeiska centrumet mot migrantsmuggling som ett unionscentrum med specialkunskap för att bekämpa migrantsmuggling och människohandel. Europeiska centrumet mot migrantsmuggling bör vara den kontaktpunkt som ger medlemsstaterna stöd i arbetet med att förebygga och bekämpa migrantsmuggling och människohandel och bör i detta sammanhang utföra specifika strategiska och operativa uppgifter. [Artikel 3]

·Fastställande av sammansättningen av Europeiska centrumet mot migrantsmuggling: Lagstiftningsinitiativet innehåller bestämmelser om sammansättningen av Europeiska centrumet mot migrantsmuggling och de särskilda enheter som bör vara delaktiga i utförandet av dess uppgifter, både för strategisk analys och för operativt och tekniskt stöd i syfte att förebygga och bekämpa migrantsmuggling och människohandel. Europeiska centrumet mot migrantsmuggling bör stödjas av alla andra relevanta interna Europolstrukturer. [Artikel 4]

·Fastställande av de strategiska och operativa uppgifterna för Europeiska centrumet mot migrantsmuggling: Lagstiftningsinitiativet innehåller detaljerade uppgifter för centrumet på området strategisk analys samt operativt och tekniskt stöd för förebyggande och bekämpande av migrantsmuggling och människohandel. På strategisk nivå omfattar dessa uppgifter tillhandahållande av strategiska analyser och hotbildsbedömningar, stöd till det operativa genomförandet av de strategiska och operativa prioriteringarna, stöd till samordningen, samarbetet och informationsutbytet, övervakning av migrantsmuggling och människohandel samt utarbetande av en årsrapport. I detta sammanhang kommer Europeiska centrumet mot migrantsmuggling också att hålla ett möte mellan de enheter som företräds vid centrumet minst två gånger om året för att säkerställa effektiv styrning och samordning på EU-nivå. På operativ nivå omfattar uppgifterna för Europeiska centrumet mot migrantsmuggling samordning, organisation och genomförande av utredningar och operativa insatser för att stödja och stärka de åtgärder som vidtas av medlemsstaternas behöriga myndigheter, stöd till medlemsstaternas gränsöverskridande informationsutbyte, operationer och utredningar samt gemensamma utredningsgrupper och operativa arbetsgrupper, liksom fastställande av fall av migrantsmuggling och människohandel som kan kräva avancerat operativt stöd. [Artiklarna 5 och 6]

·Bestämmelser om att specialiserade avdelningar ska utses vid medlemsstaternas behöriga myndigheter för att förebygga och bekämpa migrantsmuggling och människohandel: I lagstiftningsinitiativet föreskrivs att varje medlemsstat bör utse en eller flera specialiserade avdelningar för att förebygga och bekämpa migrantsmuggling och människohandel, bland annat genom brottsutredningar, och se till att dessa tjänster så snart som möjligt samlar in och utbyter all relevant information via Siena med Europol och övriga medlemsstater. [Artikel 8]

·Europol ska förses med nödvändiga avancerade verktyg för att hjälpa medlemsstaterna att förebygga och bekämpa migrantsmuggling och andra brott som omfattas av Europols mål: I lagstiftningsinitiativet fastställs att medlemsstaterna ska inrätta operativa arbetsgrupper i form av samordningsmekanismer med stöd av Europol för att genomföra gemensam, samordnad och prioriterad kriminalunderrättelseverksamhet och brottsutredningsverksamhet, särskilt om kriminella nätverk och grupper och enskilda brottslingar. I lagstiftningsinitiativet fastställs minimikrav gällande medlemsstaternas aktiva delaktighet i rätt tid, till exempel att förse Europol med all relevant information, och att Europol bör göra sitt avancerade analytiska, operativa, tekniska, kriminaltekniska och ekonomiska stöd tillgängligt för dessa medlemsstater. Tredjeländer får också delta i operativa arbetsgrupper. [Artikel 9]

·Bestämmelser om att Europol bör kunna utplacera tjänstemän på en medlemsstats territorium, på den medlemsstatens begäran, för att tillhandahålla analytiskt, operativt, tekniskt och kriminaltekniskt stöd i samverkan och i samförstånd med de behöriga myndigheterna i den medlemsstaten: Värdmedlemsstaten bör kunna tillgodose en minimiuppsättning krav, till exempel att förse Europol med all relevant information. Europol bör snabbt kunna utplacera personal, särskilt i brådskande undantagsfall. Personal och experter som utplaceras av Europol bör i enlighet med Europolförordningen och den medlemsstatens nationella rätt kunna vidta utredningsåtgärder som inte är tvångsåtgärder för behandling av uppgifter i samverkan och i samförstånd med de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten. Dessutom bör Europol inrätta en reserv av medlemsstaternas mycket kvalificerade brottsbekämpande experter med specialiserade profiler som kan ställas till Europols omedelbara förfogande för operativ utplacering för att tillhandahålla specialiserat stöd. Europol bör också kunna utplacera personal och utstationerade nationella experter i tredjeländer som Europol samarbetar med på grundval av ett beslut om adekvat skyddsnivå och ett internationellt avtal som ingåtts mellan unionen och det tredjelandet i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget, eller ett samarbetsavtal mellan Europol och det tredjelandet som ingicks före den 1 maj 2017. [Artikel 9]

·Förtydligande av vad för slags operativt stöd Europols personal kan ge medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter på plats i samband med operationer och utredningar: I lagstiftningsinitiativet klargörs att Europols personal får ge operativt stöd till medlemsstaternas behöriga myndigheter under genomförandet av utredningsåtgärder, på deras begäran och i enlighet med deras nationella rätt, även i samband med genomförandet av operativa arbetsgrupper och utplacering från Europol för operativt stöd. Europols personal bör kunna genomföra utredningsåtgärder som inte är tvångsåtgärder i samverkan och i samförstånd med de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten och i enlighet med Europolförordningen och den medlemsstatens nationella rätt, om en medlemsstat begär detta i enlighet med sin nationella rätt och detta bemyndigas av Europols verkställande direktör. [Artikel 9]

·Förbättring av samarbetet mellan Europol och tredjeländer: I lagstiftningsinitiativet fastställs bestämmelser för att kunna involvera medlemsstaternas sambandsmän för invandring som är utplacerade i tredjeländer på ett bättre sätt, i syfte att förbättra tredjeländernas informationsutbyte för att motverka migrantsmuggling och lämna denna information till Europol, direkt eller genom Europols nationella enhet, med hjälp av Siena. [Artikel 8]

·Identifiering av fall av migrantsmuggling som kräver samarbete med tredjeländer och som kan kräva överföring av personuppgifter i individuella fall för att förebygga, utreda, upptäcka eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder: Lagstiftningsinitiativet ger Europeiska centrumet mot migrantsmuggling i uppgift att identifiera sådana fall. Om ett beslut om adekvat skyddsnivå eller tillräckliga eller lämpliga dataskyddsåtgärder saknas får Europols överföring av personuppgifter till tredjeländer i dessa fall utföras i enlighet med artikel 25.5 i förordning (EU) 2016/794. [Artikel 6]

·Förstärkning av Europols roll i kampen mot brott som har anknytning till överträdelser av unionens restriktiva åtgärder: I lagstiftningsinitiativet inkluderas dessa brott bland de brottsformer som förtecknas i bilaga I till förordning (EU) 2016/794. Vid sidan av migrantsmuggling och människohandel utvidgar den föreslagna förordningen förteckningen över de brott som omfattas av Europols behörighet genom att ”överträdelse av unionens restriktiva åtgärder” läggs till i bilaga I till Europolförordningen. På detta sätt bemöter man medlemsstaternas begäran att göra det möjligt för Europol att stödja dem i kampen mot överträdelser av unionens restriktiva åtgärder, vilket i nuläget endast är möjligt om en sådan överträdelse också utgör ett annat slags brott som ingår i bilaga I till Europolförordningen, till exempel penningtvätt. Alla överträdelser av unionens restriktiva åtgärder skulle dock inte ingå bland de brott som i nuläget förtecknas i bilaga I till Europolförordningen. Införandet av överträdelse av unionens restriktiva åtgärder i bilaga I till Europolförordningen skulle komplettera det föreslagna direktivet om fastställandet av brottsrekvisit och påföljder med avseende på överträdelser av unionens restriktiva åtgärder 19 . [Artikel 9]

2023/0438 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om förstärkning av polissamarbetet för att förebygga, upptäcka och utreda migrantsmuggling och människohandel och om förstärkning av Europols stöd till förebyggande och bekämpande av sådana brott samt om ändring av förordning (EU) 2016/794

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 85.1, 87.2 och 88.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 20 i syfte att stödja och stärka medlemsstaternas behöriga myndigheters insatser och ömsesidiga samarbete för att förebygga och bekämpa allvarlig brottslighet som berör två eller flera medlemsstater, terrorism och former av brottslighet som påverkar ett gemensamt intresse som omfattas av unionens politik.

(2)Migrantsmuggling är en brottslig verksamhet som i jakten på vinst åsidosätter all respekt för människoliv och människors värdighet, vilket undergräver de berörda personernas grundläggande rättigheter och unionens mål för migrationshantering. Europeiska rådet bekräftade i sina slutsatser av den 9 februari 2023 vikten av att bekämpa människosmugglare och framhöll sin beredvillighet att intensifiera sina åtgärder för att förhindra irreguljära avresor och förluster av människoliv, även via intensifierat samarbete med ursprungs- och transitländerna. I detta sammanhang är det också viktigt att stärka de brottsbekämpande myndigheternas insatser mot migrantsmuggling och människohandel genom att stärka Europols kapacitet, särskilt dess unionscentrum med specialkunskap för att bekämpa migrantsmuggling och människohandel.

(3)Europeiska centrumet för bekämpning av människosmuggling inrättades 2016 av Europols styrelse i enlighet med artikel 11.1 s i förordning (EU) 2016/794 som ett sådant unionscentrum med specialkunskap. Det har sedan inrättandet utvecklats fortlöpande och utvidgat sin verksamhet för att på bästa sätt stödja medlemsstaterna som en dynamisk plattform för operativt samarbete, informationsutbyte och samordning mellan medlemsstaterna och partner som deltar i kampen mot migrantsmuggling och människohandel. De allt fler irreguljära inresorna till unionen och otillåtna förflyttningarna inom unionen, de kriminella organiserade gruppernas snabba anpassningsförmåga och utvecklingen av nya tillvägagångssätt och sofistikerade metoder kräver omgående en betydande förstärkning av rollen för Europols unionscentrum med specialkunskap för att bekämpa migrantsmuggling och människohandel, genom att centrumet etableras som en permanent struktur inom Europol och i större utsträckning engagerar sig i att stödja medlemsstaternas arbete med att förebygga och bekämpa migrantsmuggling och människohandel. Dess namn bör vara Europeiska centrumet mot migrantsmuggling.

(4)Europeiska centrumet mot migrantsmuggling bör tillhandahålla strategiskt, operativt och tekniskt stöd till medlemsstaterna för att förebygga och bekämpa migrantsmuggling och människohandel. Som en del av sina strategiska uppgifter bör centrumet tillhandahålla en ram för genomförandet av unionens strategiska och operativa prioriteringar genom att övervaka trender inom migrantsmuggling och människohandel. I detta syfte bör det tillhandahålla årliga rapporter, strategiska analyser, hotbildsbedömningar och lägesrapporter om migrationsrutter och tillvägagångssätt, inbegripet indikationer på att privata parter kan användas för migrantsmuggling och människohandel. När Europeiska centrumet mot migrantsmuggling fullgör sina strategiska och operativa uppgifter bör det samarbeta med Europeiska utrikestjänsten och uppdrag och insatser inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, när så är lämpligt och relevant, i enlighet med deras respektive mandat och befogenheter och i enlighet med Europols mandat.

(5)För att stärka samarbetet mellan byråerna när det gäller migrantsmuggling och människohandel bör Europeiska centrumet mot migrantsmuggling tillhandahålla ett sätt att förbättra samarbetet och samordningen mellan Europol och andra unionsbyråer, särskilt Eurojust och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, i enlighet med deras respektive rättsliga ramar, bland annat genom samarbetsavtal mellan unionsbyråerna.

(6)Till stöd för dess strategiska analys av förebyggande och bekämpning av migrantsmuggling och människohandel bör Europeiska centrumet mot migrantsmuggling för sina strategiska uppgifter stödjas av en samarbetsram bestående av personal från Europol och involvera företrädare för kommissionen, medlemsstaternas specialiserade avdelningar, Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust) och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån. Europeiska centrumet mot migrantsmuggling bör hålla ett möte mellan de enheter som är företrädda vid centrumet minst två gånger om året för att säkerställa en effektiv styrning och samordning på unionsnivå. För att centrumet ska kunna utföra sina uppgifter bör andra relevanta interna strukturer inom Europol ge det allt nödvändigt stöd. För att Europeiska centrumet mot migrantsmuggling ska vara så verkningsfullt som möjligt bör Europol kunna bjuda in i synnerhet huvudaktörerna inom Europeiska sektorsövergripande plattformen mot brottshot (Empact) och vid behov andra relevanta unionsorgan eller unionsbyråer.

(7)Som en del av det operativa och tekniska stödet till medlemsstaterna bör Europeiska centrumet mot migrantsmuggling säkerställa samordning av medlemsstaternas utredningsåtgärder och operativa åtgärder, bland annat genom att stödja medlemsstaternas gränsöverskridande informationsutbyte, insatser och utredningar, särskilt inom ramen för Empact, även genom att tillhandahålla operativt, tekniskt, kriminaltekniskt och ekonomiskt stöd. Dessutom bör Europol hjälpa medlemsstaterna att identifiera fall av migrantsmuggling och människohandel där utredningar behöver inledas, vid behov i samverkan med Eurojust, fall som kräver inrättande av operativa arbetsgrupper eller utplaceringar från Europol för operativt stöd samt fall som kan kräva samarbete med tredjeländer, även genom utbyte av personuppgifter.

(8)Europols överföring av personuppgifter till tredjeländer får, i avsaknad av ett beslut om adekvat skyddsnivå eller av tillräckliga eller lämpliga dataskyddsåtgärder, ske i enlighet med artikel 25.5 i förordning (EU) 2016/794. I synnerhet kan fall av migrantsmuggling som identifierats av Europeiska centrumet mot migrantsmuggling och som kräver samarbete med tredjeländer kräva överföring av personuppgifter i enskilda fall för att förebygga, utreda, upptäcka eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder.

(9)I syfte att stärka det operativa och tekniska stödet till förebyggande och bekämpning av migrantsmuggling och människohandel bör Europeiska centrumet mot migrantsmuggling i fråga om operativa uppgifter involvera sambandsmän från medlemsstaterna, Eurojust och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån för att säkerställa en effektiv och systematisk samordning och delning av information i rätt tid när det gäller bekämpning av migrantsmuggling och människohandel på unionsnivå samt säkerställa ett starkare samarbete mellan byråerna inom ramen för deras respektive befogenheter och med medlemsstaterna. Andra relevanta interna strukturer inom Europol bör också ge allt nödvändigt stöd. Sambandsmän från Eurojust och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån bör utplaceras som ständiga representanter vid Europol för detta ändamål. Europol bör i tillämpliga fall kunna involvera andra relevanta unionsorgan eller unionsbyråer för att utnyttja den sakkunskap som omfattas av deras befogenheter.

(10)Empact sammanför ett brett spektrum av behöriga myndigheter i en partnerskapsansats och utgör både ramen för samordnade insatser mot organiserad och allvarlig internationell brottslighet och en katalysator för att förverkliga unionens säkerhetspolitik och säkerhetsstrategier. För ett mer sektorsövergripande och konsekvent helhetsgrepp på att förebygga och bekämpa migrantsmuggling och människohandel, samt relaterade brott och möjliggörande faktorer, bör Europol och alla viktiga berörda parter öka sina förbindelser inom Empact och det operativa stödet till den verksamhet som utvecklas av plattformen.

(11)För att säkerställa att rättsliga myndigheter på lämpligt sätt involveras i utredningar av brott som rör migrantsmuggling och människohandel bör behovet av att stärka Eurojusts mandat när det gäller migrantsmuggling och i förhållande till ändringarna av Europols mandat utvärderas som en del av utvärderingen i enlighet med artikel 69.1 i förordning (EU) 2018/1727.

(12)Europol bör vara unionens nav för brottsinformation och fungera som tjänsteleverantör, särskilt genom att tillhandahålla ett säkert nät för uppgiftsutbyte, såsom nätapplikationen för säkert informationsutbyte (Siena), i syfte att underlätta informationsutbytet mellan medlemsstaterna, Europol, andra unionsorgan, tredjeland och internationella organisationer. Siena bör möjliggöra snabb, säker och användarvänlig kommunikation och delning av operativa och strategiska brottsrelaterade uppgifter och underrättelser och ha ett starkt fokus på interoperabilitet med andra system vid Europol och andra samarbetande stater och organisationer.

(13)Medlemsstaternas aktiva engagemang och informationsutbyte med Europol är avgörande för att säkerställa en övergripande och samordnad unionshållning till bekämpningen av migrantsmuggling. För att stärka sin kapacitet bör medlemsstaterna utse specialiserade avdelningar för bekämpningen av migrantsmuggling och säkerställa att de har de resurser som behövs för att förebygga och bekämpa migrantsmuggling och kan utbyta information om brottsutredningar med Europol på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. För att harmonisera och underlätta informationsutbytet mellan medlemsstaterna och Europol om migrantsmuggling bör medlemsstaterna säkerställa att deras avdelningar som utsetts för bekämpning av migrantsmuggling är direktanslutna till Siena. Detta är i linje med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/977 av den 10 maj 2023 om informationsutbyte mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter och om upphävande av rådets rambeslut 2006/960/RIF. Medlemsstaternas sambandsmän för invandring som är utstationerade i tredjeländer bör också utbyta information med Europol och för detta syfte vara anslutna till Siena så att det säkerställs att de kan utbyta information som avses i punkt 1 på ett effektivt och ändamålsenligt sätt.

(14)För att säkerställa ett effektivt utbyte av information om migrantsmuggling mellan medlemsstaterna och med Europol, särskilt när det gäller stora kriminella nätverk med många misstänkta, bör medlemsstaterna använda de lämpligaste stödverktygen från Europol, t.ex. särskilda datainmatningssystem. Omvänt, och för att få tillgång till och på bästa sätt använda all information och alla underrättelser som finns att tillgå på unionsnivå i respektive fall, samt med full respekt för lämpliga dataskyddsgarantier, bör medlemsstaterna och unionsbyråerna systematiskt konsultera Europolinformation under pågående utredningar om migrantsmuggling, bland annat genom att använda Europols träff/icke träff-verktyg såsom det tekniska systemgränssnittet Querying Europol Systems (QUEST+).

(15)För att förebygga, upptäcka och utreda gränsöverskridande grov organiserad brottslighet och terrorism krävs samordning och gemensamma åtgärder. Utöver medlemsstaternas möjlighet att inrätta en gemensam utredningsgrupp i enlighet med rådets rambeslut av den 13 juni 2002 bör medlemsstaterna kunna inrätta en operativ arbetsgrupp för att stärka det brottsbekämpande samarbetet med stöd av Europol. Denna mekanism för samordning mellan medlemsstaternas polismyndigheter och andra brottsbekämpande organ bör, med Europols stöd, göra det möjligt för dem att göra gemensamma, samordnade och prioriterade kriminalunderrättelseinsatser och utredningar när det gäller kriminella nätverk och kriminella grupper men även enskilda kriminella aktörer, såsom personer vars brottsliga verksamhet tillhör de former av brottslighet som omfattas av Europols behörighet och vilka utgör en hög säkerhetsrisk. För att säkerställa att mekanismen fungerar väl och effektivt bör medlemsstater som inrättar, deltar i eller stöder en operativ arbetsgrupp kunna tillgodose en minimiuppsättning krav för deras aktiva deltagande i rätt tid, såsom att lämna all relevant information till Europol, och Europol bör kunna göra sitt avancerade analytiska, operativa, tekniska, kriminaltekniska och ekonomiska stöd tillgängligt för dessa medlemsstater. Tredjeländer bör kunna delta i eller stödja en operativ arbetsgrupp.

(16)Om kriminalunderrättelseverksamheten i en operativ arbetsgrupp leder till att en eller flera medlemsstater inleder brottsutredningar som kan gynnas av att en gemensam utredningsgrupp inrättas, eller om brottsutredningar som stöds av en operativ arbetsgrupp kan gynnas av att en gemensam utredningsgrupp inrättas, bör Europol föreslå de berörda medlemsstaterna att en gemensam utredningsgrupp inrättas och vidta åtgärder för att bistå dem i enlighet med artikel 5 i förordning (EU) 2016/794. I sådana fall bör Europol ha en nära samverkan med Eurojust när så är lämpligt.

(17)Europol bör på en medlemsstats begäran kunna utplacera personal, även utstationerade nationella experter i enlighet med förordning (EU) 2016/794, på den medlemsstatens territorium för att tillhandahålla analytiskt, operativt, tekniskt och kriminaltekniskt stöd i samverkan och samförstånd med medlemsstatens behöriga myndigheter. Dessa utplaceringar bör särskilt ske i samband med komplexa, storskaliga och uppmärksammade utredningar, även inom ramen för gemensamma utredningsgrupper, i samverkan med Eurojust när så är lämpligt, eller operativa arbetsgrupper. Dessa utplaceringar bör också stödja ytterligare säkerhetskontroller mot Europoldatabaser eller nationella databaser för att underlätta snabbt informationsutbyte i syfte att stärka kontrollerna av unionens yttre gränser (sekundära säkerhetskontroller) eller stödenheter för migrationshantering i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1896 21 . Europol bör också utnyttja dessa utplaceringar för att stödja medlemsstaterna i samband med större internationella evenemang. Europol bör också kunna utplacera personal och utstationerade nationella experter i tredjeländer med vilka byrån samarbetar på grundval av ett beslut om adekvat skyddsnivå, ett internationellt avtal som ingåtts mellan unionen och det tredjelandet i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget eller ett samarbetsavtal som ingåtts mellan Europol och det tredjelandet före den 1 maj 2017.

(18)För att säkerställa att Europol kan tillhandahålla effektivt stöd genom utplacering bör värdmedlemsstaten kunna tillgodose en minimiuppsättning krav såsom att lämna all relevant information till Europol. Europol bör kunna utplacera personal och utstationerade nationella experter snabbt, även i brådskande undantagsfall. Den Europolpersonal och de utstationerade nationella experter som utplaceras bör kunna genomföra utredningsåtgärder som inte är tvångsåtgärder och som rör databehandling i samverkan och samförstånd med de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten samt i enlighet med förordning (EU) 2016/794 och den medlemsstatens nationella rätt.

(19)Dessutom bör Europol inom ramen för sina utplaceringar för operativt stöd inrätta en reserv av medlemsstaternas högt kvalificerade experter på brottsbekämpning med specialiserade profiler som kan ställas till Europols omedelbara förfogande för operativ utplacering för att tillhandahålla specialiserat stöd. Reserven av experter bör omfatta specialister på brottsanalys, kriminalteknik, utredning, språk och samordning. Medlemsstaterna bör säkerställa att deras experter är tillgängliga för att som utstationerade nationella experter delta i utplaceringar från Europol för operativt stöd, på begäran av Europol. Denna skyldighet bör inte gälla för tredjeländer där Europol utplacerar personal och utstationerade nationella experter för operativt stöd.

(20)Förstärkningen av Europols rättsliga ram ger en möjlighet att klargöra att Europols mål också uttryckligen bör omfatta överträdelser av unionens restriktiva åtgärder. Unionens restriktiva åtgärder är ett viktigt verktyg för att skydda unionens värden, säkerhet, oberoende och integritet, att befästa och stödja demokratin, rättsstaten, de mänskliga rättigheterna och folkrättens principer samt att upprätthålla internationell fred, förebygga konflikter och stärka den internationella säkerheten i linje med målen och principerna i Förenta nationernas stadga. Överträdelser av unionens restriktiva åtgärder utgör därför en form av brottslighet som påverkar ett gemensamt intresse som omfattas av unionens politik och i förhållande till vilken Europol bör ha befogenhet att agera för att stödja och stärka medlemsstaternas insatser.

(21)[I enlighet med artikel 3 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, har Irland meddelat att det önskar delta i antagandet och tillämpningen av denna förordning.] ELLER

(22)[I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i det protokollet, deltar Irland inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Irland.]

(23)I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark.

(24)[Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 42.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 22 och avgav ett yttrande den [...] 23 .

(25)Eftersom målen för denna förordning, dvs. att stärka förebyggande, upptäckt och utredning av migrantsmuggling och människohandel, med tanke på brottens gränsöverskridande karaktär inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna på egen hand utan snarare kan uppnås bättre på unionsnivå på grund av verkningarna av samarbete och informationsutbyte, får unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(26)Denna förordning är fullt förenlig med de grundläggande rättigheter, skyddsåtgärder och principer som särskilt erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan), i synnerhet rätten till respekt för privat- och familjeliv och rätten till skydd av personuppgifter, vilka föreskrivs i artiklarna 7 och 8 i stadgan och artikel 16 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

(27)Förordning (EU) 2016/794 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Kapitel I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Innehåll och tillämpningsområde

I denna förordning fastställs regler för att förstärka polissamarbetet och stödet från Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) när det gäller att förebygga och bekämpa migrantsmuggling och människohandel genom att

a)    inrätta ett europeiskt centrum mot migrantsmuggling inom Europol och en styrningsram för att reglera och stödja dess verksamhet,

b)    förstärka samarbetet och samordningen mellan medlemsstaterna, Europol och andra unionsbyråer,

c)    stärka informationsutbytet mellan medlemsstaterna och med Europol,

d)    ge Europol de verktyg som krävs för att stödja och stärka medlemsstaternas behöriga myndigheters åtgärder och deras ömsesidiga samarbete för att förebygga och bekämpa brott som omfattas av Europols mål,

e)    förstärka samarbetet mellan Europol och tredjeländer.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

(1)    migrantsmuggling: någon av de handlingar som avses i artiklarna 3, 4 och 5 i direktiv [XXX] [om fastställande av minimiregler för att förebygga och motverka hjälp till olovlig inresa, transitering och vistelse i unionen samt om ersättande av rådets direktiv 2002/90/EG och rådets rambeslut 2002/946 RIF] 24 .

(2)    människohandel: någon av de handlingar som avses i artiklarna 2 och 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU 25 .    

(4)    behöriga myndigheter: medlemsstaternas behöriga myndigheter enligt definitionen i artikel 2 a i förordning (EU) 2016/794.

(5)    sambandsman för invandring: en sambandsman som utplacerats i ett tredjeland av de behöriga myndigheterna i en medlemsstat, i enlighet med dess nationella rätt, för att hantera invandringsrelaterade frågor, även när dessa frågor endast utgör en del av sambandsmannens uppgifter.    

Kapitel II

STYRNINGSRAM FÖR EUROPEISKA CENTRUMET MOT MIGRANTSMUGGLING

Artikel 3

Europeiska centrumet mot migrantsmuggling

Europeiska centrumet mot migrantsmuggling inrättas inom Europol som ett unionscentrum med specialkunskap i den mening som avses i artikel 4.1 l i förordning (EU) 2016/794. Det ska stödja medlemsstaterna i arbetet med att förebygga och bekämpa migrantsmuggling och människohandel och ska utföra de uppgifter som anges i artiklarna 5 och 6.

Artikel 4

Sammansättning av Europeiska centrumet mot migrantsmuggling

1.    Europeiska centrumet mot migrantsmuggling ska bestå av Europolpersonal och involvera företrädare för följande enheter när det utför de strategiska uppgifter som avses i artikel 5:

a)En företrädare för varje medlemsstat från en nationell specialiserad avdelning som avses i artikel 7.

b)En företrädare för Eurojust.

c)En företrädare för Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån.

d)Efter Europols gottfinnande och efter samråd med medlemsstaterna, en eller flera företrädare som deltar i det operativa genomförandet av unionens strategiska och operativa prioriteringar för bekämpning av migrantsmuggling och människohandel, särskilt inom Europeiska sektorsövergripande plattformen mot brottshot (Empact).

Europeiska centrumet mot migrantsmuggling ska hålla ett möte mellan de enheter som avses i leden a–d minst två gånger om året och kommissionen ska delta i detta möte.

Europol får bjuda in andra enheter att delta i den verksamhet som avses i artikel 5, inbegripet andra relevanta unionsorgan eller unionsbyråer.

2.    Europeiska centrumet mot migrantsmuggling ska bestå av Europolpersonal och involvera företrädare för följande enheter när det utför de operativa uppgifter som avses i artikel 6:

a)    För varje medlemsstat en sambandsman som avses i artikel 8 i förordning (EU) 2016/794 och som särskilt utsetts för att hantera migrantsmuggling.

b)    En sambandsman från Eurojust som ständig representant vid Europol.

c)    En sambandsman från Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån som ständig representant vid Europol.

   Europol får bjuda in andra enheter att delta i den verksamhet som avses i artikel 6, inbegripet andra relevanta unionsorgan eller unionsbyråer.

3.    För tillämpningen av punkt 2 i denna artikel och i enlighet med artikel 4.1 g i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1727 26 ska Eurojust utplacera en sambandsman, som agerar i enlighet med den förordningen, vid Europeiska centrumet mot migrantsmuggling.

4.    För tillämpningen av punkt 2 i denna artikel samt artiklarna 68.1 b, 87.1 d och 90 i förordning (EU) 2019/1896, och i enlighet med artikel 68.2 och 68.5 i den förordningen, ska Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån utplacera en sambandsman, som agerar i enlighet med den förordningen, vid Europeiska centrumet mot migrantsmuggling.

5.    För tillämpningen av punkterna 1 och 2 och för att underlätta fullgörandet av de strategiska och operativa uppgifter som anges i artiklarna 5 och 6 i denna förordning, ska Europeiska centrumet mot migrantsmuggling få nödvändigt stöd från alla andra relevanta delar av Europols interna strukturer.

Artikel 5

Strategiska uppgifter för Europeiska centrumet mot migrantsmuggling

Europeiska centrumet mot migrantsmuggling ska ha följande strategiska uppgifter:

a)Tillhandahålla strategiska analyser och hotbildsbedömningar för att bistå rådet och kommissionen vid fastställandet av unionens strategiska och operativa prioriteringar för förebyggande och bekämpande av migrantsmuggling och människohandel, i enlighet med artikel 4.2 i förordning (EU) 2016/794.

b)Tillhandahålla en ram för att stödja det operativa genomförandet av unionens strategiska och operativa prioriteringar för förebyggande och bekämpande av migrantsmuggling och människohandel, särskilt inom ramen för Empact, i enlighet med artikel 4.2 i förordning (EU) 2016/794.

c)Stödja samordning, samarbete och informationsutbyte om migrantsmuggling och människohandel mellan unionsbyråer, särskilt med Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, Eurojust och i tillämpliga fall andra relevanta unionsorgan eller unionsbyråer, i enlighet med deras respektive rättsliga ramar, bland annat genom samarbetsavtal mellan dem, i enlighet med artikel 4.1 j i förordning (EU) 2016/794.

d)Bevaka migrantsmuggling och människohandel som äger rum i unionen och i tredjeländer, i samarbete med medlemsstaterna, relevanta unionsorgan eller unionsbyråer och i tillämpliga fall tredjeländer, i enlighet med artikel 4.1 f i förordning (EU) 2016/794, och regelbundet lämna information till medlemsstaterna och kommissionen, även aggregerade statistiska uppgifter och situationsuppdateringar som härrör från information som delas av medlemsstaterna.

e)Tillhandahålla strategiska analyser och hotbildsbedömningar för att stödja genomförandet av de operativa arbetsgrupper som avses i artikel 5a i förordning (EU) 2016/794 och utplaceringar från Europol för operativt stöd som avses i artikel 5b i förordning (EU) 2016/794, i enlighet med artikel 4.1 f i förordning (EU) 2016/794.

f)Tillhandahålla strategiska analyser och hotbildsbedömningar för att stödja genomförandet av artikel 6.1 i förordning (EU) 2016/794 avseende framställan om inledande av en brottsutredning av migrantsmuggling och människohandel, i enlighet med artikel 4.1 f i förordning (EU) 2016/794.

g)Tillhandahålla medlemsstaterna och kommissionen samt i tillämpliga fall relevanta unionsbyråer eller unionsorgan strategiska analyser och hotbildsbedömningar om rutter och tillvägagångssätt för migrantsmuggling och människohandel, inbegripet indikationer på att privata parter kan användas för migrantsmuggling och människohandel, i enlighet med artikel 4.1 f i förordning (EU) 2016/794.

h)Tillhandahålla medlemsstaterna och kommissionen samt i tillämpliga fall relevanta unionsbyråer eller unionsorgan strategiska analyser och hotbildsbedömningar om förebyggande och bekämpande av migrantsmuggling och människohandel, i enlighet med artikel 4.1 f i förordning (EU) 2016/794.

i)Utarbeta en årlig rapport om migrantsmuggling och människohandel där de främsta operativa prioriteringarna och eventuella relaterade åtgärder på unionsnivå fastställs, i enlighet med artikel 4.1 f i förordning (EU) 2016/794.

Artikel 6

Operativa uppgifter för Europeiska centrumet mot migrantsmuggling

Europeiska centrumet mot migrantsmuggling ska ha följande operativa uppgifter:

a)    Samordna, organisera och genomföra utredande och operativa åtgärder för att stödja och stärka medlemsstaternas behöriga myndigheters åtgärder för att förebygga och bekämpa migrantsmuggling och människohandel, även när dessa brott underlättas, främjas eller begås med hjälp av internet och sociala medier, och även i samband med utplaceringar från Europol för operativt stöd, i enlighet med artikel 4.1 c och m i förordning (EU) 2016/794.

b)    Stödja medlemsstaternas gränsöverskridande informationsutbyte, verksamhet och utredningar samt gemensamma utredningsgrupper och operativa arbetsgrupper när det gäller migrantsmuggling och människohandel, inbegripet genom att tillhandahålla analytiskt, operativt, tekniskt, kriminaltekniskt och ekonomiskt stöd, i enlighet med artikel 4.1 h i förordning (EU) 2016/794.

c)    Tillhandahålla administrativt, logistiskt, ekonomiskt och operativt stöd till medlemsstatsledd operativ verksamhet, särskilt inom ramen för Empact, i enlighet med artikel 4.2 i förordning (EU) 2016/794.

d)    Stödja Europols verkställande direktör vid utvärderingen, i enlighet med artikel 5b.3 i förordning (EU) 2016/794, av medlemsstaternas framställningar om utplaceringar från Europol för operativt stöd i samband med migrantsmuggling och människohandel, även när det gäller prioriteringen av sådana framställningar på grundval av operativa behov.

e)    Identifiera fall av migrantsmuggling och människohandel som kan kräva att en operativ arbetsgrupp inrättas i enlighet med artikel 5a i förordning (EU) 2016/794 och informera Europols verkställande direktör om sådana fall.

f)    Identifiera fall av migrantsmuggling och människohandel som kan kräva utplaceringar från Europol för operativt stöd i enlighet med artikel 5b i förordning (EU) 2016/794 och informera Europols verkställande direktör om sådana fall.

g)    Identifiera fall av migrantsmuggling och människohandel som kan kräva tillämpning av artikel 6 i förordning (EU) 2016/794 på Europols framställningar om inledande av en brottsutredning och informera Europols verkställande direktör om sådana fall.

h)    Identifiera fall av migrantsmuggling och människohandel som kan kräva samarbete med tredjeländer, inbegripet genom utbyte av personuppgifter.

Kapitel III

SAMARBETE MELLAN MEDLEMSSTATERNA OCH EUROPOL OM ATT FÖREBYGGA OCH BEKÄMPA MIGRANTSMUGGLING OCH MÄNNISKOHANDEL

Artikel 7

Nationella specialiserade avdelningar för att förebygga och bekämpa migrantsmuggling och människohandel

1.    Varje medlemsstat ska senast ett år efter denna förordnings ikraftträdande utse en eller flera specialiserade avdelningar inom sina behöriga myndigheter, i enlighet med nationell rätt, för att förebygga och bekämpa migrantsmuggling och människohandel, inbegripet genom brottsutredningar. Varje medlemsstat ska omedelbart efter att ha utsett dessa avdelningar informera kommissionen om detta.

2.    Varje medlemsstat ska säkerställa att dess specialiserade avdelningar som utsetts i enlighet med punkt 1 i denna artikel samlar in all relevant information som rör och som härrör från brottsutredningar av migrantsmuggling och människohandel och så snart som möjligt delar sådan information med Europol och andra medlemsstater i enlighet med artikel 8.

3.    Varje medlemsstat ska senast ett år efter denna förordnings ikraftträdande ansluta sina specialiserade avdelningar som utsetts i enlighet med punkt 1 i denna artikel direkt till Europols nätapplikation för säkert informationsutbyte (Siena) som avses i artikel 2 w i förordning (EU) 2016/794. Varje medlemsstat ska omedelbart efter anslutningen informera kommissionen om detta.

4.    Varje medlemsstat ska tillhandahålla de specialiserade avdelningar som de utsett i enlighet med punkt 1 tillräckliga resurser för att säkerställa att avdelningarna är utrustade för att verkningsfullt förebygga och bekämpa migrantsmuggling och människohandel samt för att samla in och dela information i enlighet med punkt 2 på ett ändamålsenligt och effektivt sätt.

5.    Varje medlemsstat ska ställa ett lämpligt antal anställda vid de specialiserade avdelningar som utsetts i enlighet med punkt 1 i denna artikel till förfogande för den reserv som avses i artikel 5b.6 i förordning (EU) 2016/794, så att dessa anställda kan delta i utplaceringar från Europol för operativt stöd som utstationerade nationella experter.

Artikel 8

Tillhandahållande av information om brott avseende migrantsmuggling och människohandel till Europol och medlemsstaterna

1.    Varje medlemsstat ska i enlighet med förordning (EU) 2016/794 tillhandahålla Europol information som innehas av dess behöriga myndigheter och som rör brott avseende migrantsmuggling och människohandel.

2.    Varje medlemsstat ska inom rimlig tid tillhandahålla Europol den information som avses i punkt 1 i denna artikel.

3.    Varje medlemsstat ska tillhandahålla andra medlemsstater och samtidigt Europol information som innehas av dess behöriga myndigheter och som rör brott avseende migrantsmuggling och människohandel om det finns objektiva skäl att anta att sådan information kan vara relevant för dessa andra medlemsstater i syfte att förebygga, upptäcka eller utreda sådana brott i dessa medlemsstater.

4.    Varje medlemsstat ska använda Siena för att tillhandahålla den information som avses i punkt 3 i denna artikel till andra medlemsstater och Europol, i enlighet med artiklarna 8.4 och 18.2 d i förordning (EU) 2016/794.

5.    Varje medlemsstat ska ansluta sina sambandsmän för invandring till Siena. Om det inte är möjligt att ansluta en sambandsman för invandring till Siena på grund av tvingande tekniska skäl som rör situationen i det tredjeland där vederbörande är utplacerad ska den sambandsmannen för invandring lämna den information som avses i punkt 1 till en nationell behörig myndighet via andra säkra kanaler. Den behöriga myndigheten ska lämna informationen till Europol, direkt eller genom Europols nationella enhet, med hjälp av Siena.

Kapitel IV

FÖRSTÄRKNING AV EUROPOLS STÖD TILL KAMPEN MOT MIGRANTSMUGGLING OCH MÄNNISKOHANDEL

Artikel 9

Ändringar av förordning (EU) 2016/794

Förordning (EU) 2016/794 ska ändras på följande sätt:

(1)    I artikel 2 ska följande led läggas till som leden w, x och y:

”w)    Siena: den nätapplikation för säkert informationsutbyte som förvaltas av Europol och som syftar till att underlätta informationsutbytet.

x)    operativ arbetsgrupp: en samordningsmekanism som medlemsstaterna inrättar mellan sina behöriga myndigheter med stöd av Europol för att genomföra gemensamma, samordnade och prioriterade kriminalunderrättelseinsatser och utredningar av ett brott som omfattas av Europols mål och som kräver samordnade och gemensamma åtgärder.

y)    utplacering från Europol för operativt stöd: utplacering av Europolpersonal eller utstationerade nationella experter på en medlemsstats territorium, på den medlemsstatens begäran, för att tillhandahålla analytiskt, operativt, tekniskt och kriminaltekniskt stöd i samverkan och samförstånd med medlemsstatens behöriga myndigheter.”

(2)    Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

   a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

   i) Led c ska ersättas med följande:

”c)    Samordna, organisera och genomföra utredningar och operativa insatser för att stödja och stärka insatser från medlemsstaternas behöriga myndigheter, som utförs

i) tillsammans med medlemsstaternas behöriga myndigheter,

ii) inom ramen för gemensamma utredningsgrupper, i enlighet med artikel 5 och, i förekommande fall, i samverkan med Eurojust,

iii) inom ramen för operativa arbetsgrupper i enlighet med artikel 5a,

iv) inom ramen för utplaceringar från Europol för operativt stöd i enlighet med artikel 5b.”

   ii) Led h ska ersättas med följande:

”h)    Stödja medlemsstaternas gränsöverskridande informationsutbyte, verksamhet och utredningar samt gemensamma utredningsgrupper och operativa arbetsgrupper, inbegripet genom att tillhandahålla analytiskt, operativt, tekniskt, kriminaltekniskt och ekonomiskt stöd.”

   iii) Led l ska ersättas med följande:

”l)    Utveckla unionscentrum med specialkunskap för att bekämpa vissa typer av brott som omfattas av Europols mål, inbegripet Europeiska it-brottscentrumet och, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) .../...* [förordningen om bekämpning av migrantsmuggling], Europeiska centrumet mot migrantsmuggling.

_________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EU) .../... om förstärkning av polissamarbetet för att förebygga, upptäcka och utreda migrantsmuggling och människohandel och om förstärkning av Europols stöd till förebyggande och bekämpande av sådana brott samt om ändring av förordning (EU) 2016/794 (EUT L ..., ELI: …).”

   iv) Led s ska ersättas med följande:

”s) Underlätta gemensamma, samordnade och prioriterade kriminalunderrättelseinsatser och utredningar, även avseende personer som avses i led r och genom operativa arbetsgrupper och utplaceringar från Europol för operativt stöd.”

   v) Följande led ska läggas till som led za:

”za)    Stödja medlemsstaterna med en ändamålsenlig och effektiv behandling av biometriska uppgifter.”

   b) Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. Europol får inte vidta tvångsåtgärder vid fullgörandet av sina uppgifter.

Europols personal får ge operativt stöd till medlemsstaternas behöriga myndigheter i samband med att dessa myndigheter verkställer utredningsåtgärder, på deras begäran och i enlighet med deras nationella rätt, även inom ramen för genomförandet av operativa arbetsgrupper och utplaceringar från Europol för operativt stöd, särskilt genom att underlätta gränsöverskridande informationsutbyte, genom att tillhandahålla analytiskt, operativt, tekniskt och kriminaltekniskt stöd och genom att vara närvarande vid verkställandet av dessa åtgärder.

Europols personal ska ha befogenhet att själva verkställa utredningsåtgärder som inte är tvångsåtgärder, förutsatt att en medlemsstat i enlighet med sin nationella rätt har begärt detta av Europol och att den verkställande direktören har bemyndigat Europols personal att verkställa de begärda utredningsåtgärderna som inte är tvångsåtgärder.

Europols personal ska genomföra sådana utredningsåtgärder som inte är tvångsåtgärder i samverkan och samförstånd med de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten och i enlighet med denna förordning och den medlemsstatens nationella rätt.”

(3)    Följande artiklar ska införas som artiklarna 5a och 5b:

”Artikel 5a

Operativa arbetsgrupper

1.    Medlemsstaterna får inrätta en operativ arbetsgrupp för den tid som en viss särskild kriminalunderrättelseinsats eller utredning pågår. Europol ska underlätta inrättandet och stödja genomförandet av en operativ arbetsgrupp.

2.    De medlemsstater som inrättar en operativ arbetsgrupp ska komma överens med Europol om planering, samordning och genomförande av den operativa arbetsgruppens kriminalunderrättelseinsatser och utredningar.

3.    De medlemsstater som inrättar en operativ arbetsgrupp ska säkerställa samstämmighet och synergier med Empact-ramen (Europeiska sektorsövergripande plattformen mot brottshot).

4.    De medlemsstater som inrättar en operativ arbetsgrupp får besluta att bjuda in andra medlemsstater, tredjeländer och andra partner som avses i artikel 23 att delta i eller stödja den operativa arbetsgruppen. Tredjeländers och andra partners deltagande i den operativa arbetsgruppen ska ske i enlighet med denna förordning.

5.    För att stödja genomförandet av en operativ arbetsgrupp ska Europol tillhandahålla det analytiska, operativa, tekniska, kriminaltekniska och ekonomiska stöd som föreskrivs i denna förordning, i enlighet med punkt 2.

6.    Varje medlemsstat som inrättar, deltar i eller stöder en operativ arbetsgrupp ska i enlighet med den planering och samordning och det genomförande som avses i punkt 2

a)    utan dröjsmål med hjälp av Siena tillhandahålla Europol och de andra medlemsstater som inrättar, deltar i eller stöder den operativa arbetsgruppen all relevant information och, när så är lämpligt, göra information direkt åtkomlig i enlighet med artikel 20.2a,

b)    utnyttja det analytiska, operativa, tekniska, kriminaltekniska och ekonomiska stöd som tillhandahålls av Europol,

c)    inleda vissa särskilda kriminalunderrättelseinsatser och utredningar i enlighet med nationell rätt, när detta krävs för att ingripa mot det brott som den operativa arbetsgruppen avser,

d)    inleda parallella finansiella utredningar i enlighet med nationell rätt och unionsrätten för att identifiera och beslagta tillgångar som härrör från brott,

e)    engagera sina sambandsmän som utplacerats i tredjeländer där brottslig verksamhet utreds inom ramen för den operativa arbetsgruppen för att förstärka samarbetet och informationsutbytet samt ge Europol den information som erhållits, i enlighet med unionsrätten och nationell rätt.

7.    Den verkställande direktören får via de nationella enheterna föreslå de berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter att en operativ arbetsgrupp inrättas, om den verkställande direktören anser att det skulle ge mervärde till kampen mot ett brott som omfattas av Europols mål.

8.    Styrelsen ska anta genomförandebestämmelser för inrättande och genomförande av operativa arbetsgrupper.

Artikel 5b

Utplacering från Europol för operativt stöd

1.    En medlemsstat får i enlighet med sin nationella rätt begära utplacering från Europol för operativt stöd på sitt territorium för att utnyttja det analytiska, operativa, tekniska, kriminaltekniska och ekonomiska stöd som Europol tillhandahåller för att förebygga och bekämpa brott som omfattas av Europols mål.

2.    Utplacering från Europol för operativt stöd ska ske i samband med komplexa och storskaliga utredningar som kräver Europols stöd, även inom ramen för gemensamma utredningsgrupper eller operativa arbetsgrupper, eller för att stödja kontroller mot relevanta databaser i syfte att stärka kontrollerna vid unionens yttre gränser eller stödenheter för migrationshantering i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1896 eller för att ge medlemsstaterna stöd vid större internationella evenemang.

3.    Den verkställande direktören ska utvärdera en begäran som en medlemsstat gjort i enlighet med punkt 1 och får godkänna utplaceringen från Europol för operativt stöd under en begränsad tidsperiod som kan förnyas, mot bakgrund av operativa behov och tillgängliga resurser. Den verkställande direktörens beslut ska grundas på en riskbedömning.

4.    När den verkställande direktören har godkänt en begäran som en medlemsstat gjort i enlighet med punkt 1 ska den medlemsstaten och Europol gemensamt komma överens om formerna för utplaceringen från Europol för operativt stöd. Europolpersonal och utstationerade nationella experter som utplaceras i medlemsstaten ska agera i enlighet med denna förordning, särskilt artikel 4.5, och i enlighet med nationell rätt i den medlemsstat på vars territorium utplaceringen äger rum.

5.    I brådskande undantagsfall som kräver omedelbar utplacering från Europol för operativt stöd på en medlemsstats territorium ska den medlemsstaten och den verkställande direktören säkerställa att de åtgärder som anges i punkterna 1, 3 och 4 vidtas inom 72 timmar.

6.    Europol ska inrätta en reserv av medlemsstatsexperter för utplacering från Europol för operativt stöd. Reserven ska utgöra en reserv av experter som arbetar i sin egen medlemsstat och som kan ställas till Europols omedelbara förfogande för detta ändamål. Medlemsstaterna ska säkerställa att deras experter är tillgängliga för att som utstationerade nationella experter delta i utplaceringar från Europol för operativt stöd, på begäran av Europol.

7.    Den medlemsstat på vars territorium utplaceringen från Europol för operativt stöd äger rum ska i enlighet med de överenskomna former som avses i punkt 4

a)    utan dröjsmål tillhandahålla Europol all relevant information, om möjligt genom att göra information i nationella databaser direkt åtkomlig för Europols personal och utstationerade nationella experter som är utplacerade på medlemsstatens territorium i enlighet med dess nationella rätt,

b)    utnyttja det analytiska, operativa, tekniska och kriminaltekniska stöd som tillhandahålls av den Europolpersonal som är utplacerad på dess territorium,

c)    göra det möjligt för Europols personal och utstationerade nationella experter som är utplacerade på dess territorium att närvara vid verkställandet av utredningsåtgärder.

8.    Den verkställande direktören får via en medlemsstats nationella enhet föreslå de behöriga myndigheterna i den medlemsstaten utplacering från Europol för operativt stöd på medlemsstatens territorium, om den verkställande direktören anser att det skulle ge mervärde till förebyggandet eller bekämpandet av brott som omfattas av Europols mål.

9.    Styrelsen ska anta genomförandebestämmelser för förberedelse och genomförande av utplaceringar från Europol för operativt stöd, inbegripet om antalet experter som ska ingå i reserven och deras profiler samt eventuella senare ändringar av dessa.

10.    Denna artikel ska gälla i tillämpliga delar om utplacering från Europol för operativt stöd äger rum i ett tredjeland som avses i artikel 25.1 a, b eller c.

___________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1896 av den 13 november 2019 om den europeiska gräns- och kustbevakningen och om upphävande av förordningarna (EU) nr 1052/2013 och (EU) 2016/1624 (EUT L 295, 14.11.2019, s. 1, ELI:  http://data.europa.eu/eli/reg/2019/1896/oj ).”

(5)    Artikel 18.2 d ska ersättas med följande:

”d)    Underlättande, inbegripet via Siena, av informationsutbyte mellan medlemsstater, Europol, andra unionsorgan, tredjeländer, internationella organisationer och privata parter.”

(6)    Bilaga I ska ändras på följande sätt:

   a) Den sjätte strecksatsen (”Illegal människosmuggling”) ska ersättas med följande:

”— Migrantsmuggling.”

   b) Följande strecksats ska läggas till:

”— Överträdelse av unionens restriktiva åtgärder.”

Kapitel V

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 10

Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdad i Bryssel den

FINANSIERINGSÖVERSIKT FÖR RÄTTSAKT – ”BYRÅER”

1.GRUNDLÄGGANDE UPPGIFTER OM FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET

1.1.Förslagets eller initiativets titel

1.2.Berörda politikområden

1.3.Typ av förslag

1.4.Mål

1.4.1.Allmänt/allmänna mål:

1.4.2.Specifikt/specifika mål:

1.4.3.Verkan eller resultat som förväntas

1.4.4.Prestationsindikatorer

1.5.Grunder för förslaget eller initiativet

1.5.1.Krav som ska uppfyllas på kort eller lång sikt, inbegripet en detaljerad tidsplan för genomförandet av initiativet

1.5.2.Mervärdet av en åtgärd på unionsnivå (som kan följa av flera faktorer, t.ex. samordningsfördelar, rättssäkerhet, ökad effektivitet eller komplementaritet). Med ”mervärdet av en åtgärd på unionsnivå” i denna punkt avses det värde en åtgärd från unionens sida tillför utöver det värde som annars skulle ha skapats av enbart medlemsstaterna.

1.5.3.Erfarenheter från tidigare liknande åtgärder

1.5.4.Förenlighet med den fleråriga budgetramen och eventuella synergieffekter med andra relevanta instrument

1.5.5.Bedömning av de olika finansieringsalternativ som finns att tillgå, inbegripet möjligheter till omfördelning

1.6.Förslagets eller initiativets beräknade varaktighet och beräknade inverkan på budgeten

1.7.Planerad(e) genomförandemetod(er)

2.FÖRVALTNING

2.1.Regler om uppföljning och rapportering

2.2.Förvaltnings- och kontrollsystem

2.2.1.Motivering av den genomförandemetod, de finansieringsmekanismer, de betalningsvillkor och den kontrollstrategi som föreslås

2.2.2.Uppgifter om identifierade risker och om det eller de interna kontrollsystem som inrättats för att begränsa riskerna

2.2.3.Beräkning och motivering av kontrollernas kostnadseffektivitet (dvs. förhållandet mellan kostnaden för kontrollerna och värdet av de medel som förvaltas) och en bedömning av den förväntade risken för fel (vid betalning och vid avslutande)

2.3.Åtgärder för att förebygga bedrägeri och oriktigheter

3.FÖRSLAGETS ELLER INITIATIVETS BERÄKNADE INVERKAN PÅ BUDGETEN

3.1.Berörda rubriker i den fleråriga budgetramen och utgiftsposter i den årliga budgeten

3.2.Beräknad inverkan på utgifterna

3.2.1.Sammanfattning av den beräknade inverkan på utgifterna

3.2.2.Beräknad inverkan på Europols anslag

3.2.3.Beräknad inverkan på Europols personalresurser

3.2.4.Förenlighet med den gällande fleråriga budgetramen

3.2.5.Bidrag från tredje part

3.3.Beräknad inverkan på inkomsterna

FINANSIERINGSÖVERSIKT FÖR RÄTTSAKT – ”BYRÅER”

1.GRUNDLÄGGANDE UPPGIFTER OM FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET 

1.1.Förslagets eller initiativets titel

1.2.Berörda politikområden

1.3.Typ av förslag 

 en ny åtgärd

 en ny åtgärd som bygger på ett pilotprojekt eller en förberedande åtgärd 27  

en förlängning av en befintlig åtgärd 

 en sammanslagning eller omdirigering av en eller flera åtgärder mot en annan/en ny åtgärd 

1.4.Mål

1.4.1.Allmänt/allmänna mål: 

1.4.2.Specifikt/specifika mål: 

1.4.3.Verkan eller resultat som förväntas

Beskriv den verkan som förslaget eller initiativet förväntas få på de mottagare eller den del av befolkningen som berörs.

1.4.4.Prestationsindikatorer 

Ange indikatorer för övervakning av framsteg och resultat.

1.5.Grunder för förslaget eller initiativet 

1.5.1.Krav som ska uppfyllas på kort eller lång sikt, inbegripet en detaljerad tidsplan för genomförandet av initiativet

1.5.2.Mervärdet av en åtgärd på unionsnivå (som kan följa av flera faktorer, t.ex. samordningsfördelar, rättssäkerhet, ökad effektivitet eller komplementaritet). Med ”mervärdet av en åtgärd på unionsnivå” i denna punkt avses det värde en åtgärd från unionens sida tillför utöver det värde som annars skulle ha skapats av enbart medlemsstaterna.

1.5.3.Erfarenheter från tidigare liknande åtgärder

1.5.4.Förenlighet med den fleråriga budgetramen och eventuella synergieffekter med andra relevanta instrument

1.5.5.Bedömning av de olika finansieringsalternativ som finns att tillgå, inbegripet möjligheter till omfördelning

1.6.Förslagets eller initiativets beräknade varaktighet och beräknade inverkan på budgeten

 Begränsad varaktighet

–    Förslaget eller initiativet ska gälla från [den DD/MM]ÅÅÅÅ till [den DD/MM]ÅÅÅÅ.

–    Det påverkar resursanvändningen från ÅÅÅÅ till ÅÅÅÅ.

 Obegränsad varaktighet

–Efter en inledande period från 2025–2027

–beräknas genomförandetakten nå en stabil nivå.

1.7.Planerad(e) genomförandemetod(er) 36   

 Direkt förvaltning av kommissionen genom

–    genomförandeorgan

 Delad förvaltning med medlemsstaterna

Indirekt förvaltning genom att uppgifter som ingår i budgetgenomförandet anförtros

 internationella organisationer och organ kopplade till dem (ange vilka)

 EIB och Europeiska investeringsfonden

organ som avses i artiklarna 70 och 71

 offentligrättsliga organ

 privaträttsliga organ som har anförtrotts offentliga förvaltningsuppgifter i den utsträckning som de har försetts med tillräckliga ekonomiska garantier

 organ som omfattas av privaträtten i en medlemsstat, som anförtrotts genomförandeuppgifter inom ramen för ett offentlig-privat partnerskap och som har försetts med tillräckliga ekonomiska garantier

 organ eller personer som anförtrotts genomförandet av särskilda åtgärder inom Gusp enligt avdelning V i EU-fördraget och som fastställs i den relevanta grundläggande rättsakten.

Anmärkningar

2.FÖRVALTNING 

2.1.Regler om uppföljning och rapportering 

Ange intervall och andra villkor för sådana åtgärder:

2.2.Förvaltnings- och kontrollsystem 

2.2.1.Motivering av den genomförandemetod, de finansieringsmekanismer, de betalningsvillkor och den kontrollstrategi som föreslås

2.2.2.Uppgifter om identifierade risker och om det eller de interna kontrollsystem som inrättats för att begränsa riskerna

2.2.3.Beräkning och motivering av kontrollernas kostnadseffektivitet (dvs. förhållandet mellan kostnaden för kontrollerna och värdet av de medel som förvaltas) och en bedömning av den förväntade risken för fel (vid betalning och vid avslutande) 

2.3.Åtgärder för att förebygga bedrägeri och oriktigheter 

Beskriv förebyggande åtgärder (befintliga eller planerade), t.ex. från strategi för bedrägeribekämpning.

3.FÖRSLAGETS ELLER INITIATIVETS BERÄKNADE INVERKAN PÅ BUDGETEN 

3.1.Berörda rubriker i den fleråriga budgetramen och utgiftsposter i den årliga budgeten 

·Befintliga budgetposter

Redovisa enligt de berörda rubrikerna i den fleråriga budgetramen i nummerföljd

3.2.Beräknad inverkan på utgifterna 

3.2.1.Sammanfattning av den beräknade inverkan på utgifterna 

Miljoner EUR (avrundat till tre decimaler)

Personalbehov och andra utgifter av administrativ natur ska täckas genom anslag inom generaldirektoratet vilka redan har avdelats för förvaltningen av åtgärden i fråga, eller genom en omfördelning av anslag inom generaldirektoratet, samt vid behov ytterligare resurser som kan tilldelas det förvaltande generaldirektoratet som ett led i det årliga förfarandet för tilldelning av anslag och med hänsyn tagen till begränsningar i fråga om budgetmedel.

3.2.2.Beräknad inverkan på Europols anslag 

–    Förslaget/initiativet kräver inte att driftsanslag tas i anspråk

–    Förslaget/initiativet kräver att driftsanslag tas i anspråk enligt följande:

                                   Belopp i miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

I tillämpliga fall motsvarar beloppen summan av unionens bidrag till byrån och byråns övriga inkomster (avgifter och taxor).

3.2.3.Beräknad inverkan på Europols personalresurser 

3.2.3.1.Sammanfattning

–    Förslaget/initiativet kräver inte att anslag av administrativ natur tas i anspråk

–    Förslaget/initiativet kräver att anslag av administrativ natur tas i anspråk enligt följande:

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler). I tillämpliga fall motsvarar beloppen summan av unionens bidrag till byrån och byråns övriga inkomster (avgifter och taxor).

Personalbehov (heltidsekvivalenter): 44

Uppgifter om personalökningen:

3.2.3.2.Beräknat personalbehov för det ansvariga generaldirektoratet

–    Förslaget/initiativet kräver inte att personalresurser tas i anspråk

–    Förslaget/initiativet kräver att personalresurser tas i anspråk enligt följande:

Beräkningarna ska anges i heltal (eller med högst en decimal)

Personalbehoven ska täckas med personal inom generaldirektoratet vilka redan har avdelats för förvaltningen av åtgärden i fråga, eller genom en omfördelning av personal inom generaldirektoratet, samt vid behov ytterligare resurser som kan tilldelas det förvaltande generaldirektoratet som ett led i det årliga förfarandet för tilldelning av anslag och med hänsyn tagen till begränsningar i fråga om budgetmedel.

Beskrivning av arbetsuppgifter:

3.2.4.Förenlighet med den gällande fleråriga budgetramen 

–    Förslaget/initiativet är förenligt med den gällande fleråriga budgetramen

–☑    Förslaget/initiativet kräver omfördelningar under den berörda rubriken i den fleråriga budgetramen

–    Förslaget/initiativet förutsätter att flexibilitetsmekanismen utnyttjas eller att den fleråriga budgetramen revideras 46 .

3.2.5.Bidrag från tredje part 

–Det ingår ingen samfinansiering från tredje part i det aktuella förslaget eller initiativet

–Förslaget eller initiativet kommer att samfinansieras enligt följande:

3.3.Beräknad inverkan på inkomsterna 

–    Förslaget/initiativet påverkar inte inkomsterna.

–    Förslaget/initiativet påverkar inkomsterna på följande sätt:

–    Påverkan på egna medel

–    Påverkan på andra inkomster

– inkomsterna är avsatta för särskilda utgiftsposter 

(1)    Frontex, riskanalys 2023/2024.

(2)    Frontex, riskanalys för 2023/2024.

(3)    Global study on smuggling of migrants (FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå, 2018).

(4)    IOM:s projekt Missing migrants, https://missingmigrants.iom.int/region/mediterranean.

(5)    Uppskattade siffror från Europol.

(6)    Europol Spotlight (2023), Criminal Networks in Migrant Smuggling.

(7)    Frontex, riskanalys för 2023/2024.

(8)    Europol Spotlight (2023), Criminal Networks in Migrant Smuggling.

(9)

   Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1727 av den 14 november 2018 om Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust), och om ersättning och upphävande av rådets beslut 2002/187/RIF, PE/37/2018/REV/1, EUT L 295, 21.11.2018, s. 138.

(10)    Rådets rambeslut av den 13 juni 2002 om gemensamma utredningsgrupper, EGT L 162, 20.6.2002, s. 1.

(11)    Artikel 72 i EUF-fördraget.

(12)    Artikel 4.2 i EUF-fördraget.

(13)

   Europol (2023), Criminal networks in migrant smuggling, Europol Spotlight Report series, Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg.

(14)    Artikel 67.1 i EUF-fördraget.

(15)    Europols stöd i kampen mot människosmuggling: en viktig partner, men datakällor och resultatmätning används inte tillräckligt. Europeiska revisionsrätten, 2021.

(16)    Artikel 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan).

(17)    Artikel 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan).

(18)    Baserat på Europols tjänsteförteckning 2023 och resursfördelningen per verksamhet i Europols programdokument 2023–2025.

(19)    COM(2022) 684 final, 2.12.2022.

(20)    Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 av den 11 maj 2016 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och om ersättande och upphävande av rådets beslut 2009/371/RIF, 2009/934/RIF, 2009/935/RIF, 2009/936/RIF och 2009/968/RIF (EUT L 135, 24.5.2016, s. 53, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2016/794/oj ).

(21)        Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1896 av den 13 november 2019 om den europeiska gräns- och kustbevakningen och om upphävande av förordningarna (EU) nr 1052/2013 och (EU) 2016/1624 (EUT L 295, 14.11.2019, s. 1, ELI:  http://data.europa.eu/eli/reg/2019/1896/oj ).

(22)    Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39, ELI:  http://data.europa.eu/eli/reg/2018/1725/oj ).

(23)    EUT C …

(24)    [lägg till titel och publikationsreferens]

(25)    Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF (EUT L 101, 15.4.2011, s. 1, ELI:  http://data.europa.eu/eli/dir/2011/36/oj ).

(26)    Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1727 av den 14 november 2018 om Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust), och om ersättning och upphävande av rådets beslut 2002/187/RIF (EUT L 295, 21.11.2018, s. 138, ELI:  http://data.europa.eu/eli/reg/2018/1727/oj ).

(27)    I den mening som avses i artikel 58.2 a eller b i budgetförordningen.

(28)    Artikel 88 i EUF-fördraget.

(29)    Artikel 87 i EUF-fördraget.

(30)    2022 stödde Europol totalt 195 prioriterade utredningar av migrantsmuggling, däribland nio operativa arbetsgrupper. Relaterade tjänster tillhandahölls främst av 34 anställda vid centrumet, som främst arbetade vid byråns högkvarter. Det krävs mer resurser för att möjliggöra fler understödda utredningar av migrantsmuggling och människohandel, inbegripet de regionala operativa arbetsgrupperna. Ur ett övergripande perspektiv är operativa arbetsgrupper ett flexibelt instrument och det finns stora skillnader i hur länge de är verksamma och hur pass stora de är. Operativa arbetsgrupper är ett långvarigt och resursintensivt åtagande (med mellan 4 och 150 anställda inblandade), som är föremål för fallspecifika villkor och hot (t.ex. att reagera på livshotande situationer).

(31)    –    I nuläget förverkas mindre än 2 % av vinningen av brott i EU och migrantsmugglingen håller på att bli en av de mest lukrativa olagliga verksamheterna för de organiserade kriminella grupperna. Parallella ekonomiska utredningar bör göras till regel i stället för undantag i samband med utredningar av organiserad brottslighet. Europol bör därför ha kapacitet att stödja medlemsstaternas myndigheter med spårning av tillgångar och finansiella utredningstjänster under genomförandet av utredningsåtgärder.

(32)    De nationella experternas uppgifter beror på de operativa behoven, som definieras i de operativa planerna. De kan dock omfatta expertis inom relevanta språk, strategisk och operativ analys, Osint-övervakning, spårning av tillgångar/finansiella utredningar, it-brottslighet, digital kriminalteknik, övervakning och hemlig verksamhet, dokumentbedrägerier och inom andra specificerade områden som anses relevanta för de nationella utredningsgrupperna och för att stödja medlemsstaternas myndigheter under genomförandet av utredningsåtgärder på plats eller vid Europols högkvarter.

(33)    Med specialiserade enheter mot migrantsmuggling i varje medlemsstat och direkta anslutningar till Siena förväntas bidragsvolymen kunna mer än fördubblas, liksom antalet operationer och operativa arbetsgrupper.

(34)    För att öka flexibiliteten i stödet till medlemsstaterna inom Empact har Europol infört ett finansieringssystem som bygger på två typer av bidrag. I) Bidrag av högt värde beviljas efter en traditionell ansökningsomgång med en fastställd tidsfrist för inlämning av ansökningar om finansiering av riktad verksamhet enligt de operativa handlingsplanerna, och II) bidrag av lågt värde med ett förfarande utan slutdatum för att tillhandahålla kortsiktig finansiering av verksamhet enligt de operativa handlingsplanerna som har en tydligt operativ karaktär. Under de senaste åren har Empact-bidragen blivit extremt populära, och medlemsstaterna har utnyttjat dem i allt större utsträckning och hyllat deras användbarhet när det gäller att stödja kampen mot organiserad brottslighet och uppnå resultat. År 2022 var budgetanslaget i form av bidrag av lågt värde slut i november och i år (2023) redan i september, vilket i båda fall skapade ett tomrum och försämrade Europols kapacitet att stödja medlemsstaterna och medlemsstaternas kapacitet att genomföra sina utredningar.

(35)     https://www.europol.europa.eu/crime-areas-and-statistics/empact .

(36)    Närmare förklaringar av de olika genomförandemetoderna med hänvisningar till respektive bestämmelser i budgetförordningen återfinns på webbplatsen Budgpedia: https://myintracomm.ec.europa.eu/corp/budget/financial-rules/budget-implementation/Pages/implementation-methods.aspx

(37)    Förordning (EU) 2016/794.

(38)     https://www.europol.europa.eu/sites/default/files/documents/decision_of_the_europol_management_board_on_the_adoption_of_the_financial_regulation_applicable_to_europol_.pdf .

(39)     https://europa.eu/european-union/sites/europaeu/files/docs/body/joint_statement_and_common_approach_2012_en.pdf .

(40)    Diff. = differentierade anslag / Icke-diff. = icke-differentierade anslag.

(41)    Efta: Europeiska frihandelssammanslutningen.

(42)    Kandidatländer och i förekommande fall potentiella kandidater i västra Balkan.

(43)    Personalnivåer beräknade på grundval av de genomsnittliga enhetskostnader för personal som ska användas för finansieringsöversikter, indexerade till korrigeringskoefficienten för Nederländerna (111,8 %).

(44)    Den personalökning för Europol som nämns i förslaget kommer att kompenseras med en minskning av den framtida förstärkningen av Frontex personal. De två byråerna ska komma överens om de konkreta villkoren för överföringen, inom ramen för de kriterier och den tidsplan som fastställs av medlagstiftarna.

(45)    [Denna fotnot förklarar vissa initialförkortningar som inte används i den svenska versionen].

(46)    Se artiklarna 12 och 13 i rådets förordning (EU, Euratom) nr 2093/2020 av den 17 december 2020 om den fleråriga budgetramen för 2021–2027.