EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 17.2.2023

COM(2023) 87 final

2023/0038(NLE)

Förslag till

RÅDETS BESLUT

om ingående av frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och Nya Zeeland

MOTIVERING

1.BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

•Motiv och syfte med förslaget

Nya Zeeland är EU:s femtionde största handelspartner när det gäller varuhandel och EU är Nya Zeelands tredje största handelspartner med 11,5 % av den totala handeln (efter Kina och Australien). Den bilaterala varuhandeln mellan de båda parterna uppgick till 7,8 miljarder euro 2021 och tjänstehandeln uppgick till 3,7 miljarder euro 2020. Nya Zeelands export till EU utgörs till största delen av jordbruksprodukter, under det att EU:s export till Nya Zeeland är inriktad på tillverkade varor. År 2020 uppgick EU:s stock av utländska direktinvesteringar i Nya Zeeland till 8,5 miljarder euro och Nya Zeelands stock av investeringar i EU uppgick till 4,8 miljarder euro.

Beslutet att börja förbereda för eventuella förhandlingar fattades den 29 oktober 2015 vid ett möte mellan Europeiska rådets ordförande, Europeiska kommissionens ordförande och Nya Zeelands premiärminister. Stor vikt lades vid det faktum att Nya Zeeland är en av de snabbast växande utvecklade ekonomierna i världen och att landet redan ingått många förmånshandelsavtal med andra partner. Detta innebär att EU:s företag har mindre gynnsamma villkor när det gäller att få tillträde till Nya Zeelands marknad. Följaktligen ansåg man att ett handelsavtal med en likasinnad partner som Nya Zeeland skulle ge EU:s företag lika villkor och bidra till att skapa arbetstillfällen, tillväxt och investeringar – till nytta för både företagen och medborgarna i EU.

Våren 2017 slutfördes ett omfattande sonderingsförfarande och det framgick av detta att förhandlingar skulle kunna leda till ett handelsavtal som är till nytta för båda parter. Utkastet till förhandlingsdirektiv lades fram för medlemsstaterna i september 2017 tillsammans med en åtföljande konsekvensbedömning 1 .

Den 22 maj 2018 bemyndigade Europeiska unionens råd Europeiska kommissionen att inleda handelsförhandlingar med Nya Zeeland och antog förhandlingsdirektiven. Förhandlingarna underbyggdes med en bedömning av handelns konsekvenser för hållbar utveckling. Den första omgången i förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan Europeiska unionen och Nya Zeeland (frihandelsavtalet) ägde rum i juli 2018. Efter en fyra år lång process och tolv förhandlingsomgångar slutförde EU och Nya Zeeland förhandlingarna om ett långtgående frihandelsavtal den 30 juni 2022.

Även om Nya Zeeland statistiskt sett är en relativt liten handelspartner är handelsavtalet en välkommen bekräftelse av vårt förstärkta förhållande till Nya Zeeland och understryker EU:s ambition att fördjupa förbindelserna med regionen Indiska oceanen/Stilla havet i ljuset av EU:s strategi för regionen Indiska oceanen/Stilla havet från 2021.

Sett ur ett bredare geopolitiskt och geoekonomiskt perspektiv sänder ett snabbt slutförande av förhandlingarna med en likasinnad partner som Nya Zeeland även en stark signal om ett gemensamt stöd för ett regelbaserat handelssystem.

Avtalet innebär att alla Nya Zeelands tullar på EU-varor avskaffas, att jordbrukarna i EU stöds och att arbetstagare och miljön skyddas genom långtgående och lätt genomförbara bestämmelser om hållbar utveckling. Frihandelsavtalet är det första som EU ingått som innehåller den ”nya generationens” bestämmelser om hållbar utveckling, i linje med resultatet av det nyligen offentliggjorda meddelandet om en översyn av en hållbar handelspolitik (Styrkan i handelspartnerskap: tillsammans för grön och rättvis ekonomisk tillväxt av den 22 juni 2022 2 ).

Den juridiskt granskade texten till handelsavtalet har offentliggjorts och finns på följande länk:

https://policy.trade.ec.europa.eu/eu-trade-relationships-country-and-region/countries-and-regions/new-zealand/eu-new-zealand-agreement/text-agreement_en

Kommissionen lägger fram följande förslag till rådsbeslut:

–Förslag till rådets beslut om undertecknande, på Europeiska unionens vägnar, av frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och Nya Zeeland.

–Förslag till rådets beslut om ingående av frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och Nya Zeeland.

Det bifogade förslaget till rådets beslut utgör det rättsliga instrumentet för ingåendet av frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och Nya Zeeland.

•Förenlighet med befintliga bestämmelser inom området

EU och Nya Zeeland hade redan innan de slutförde sina förhandlingar om ett frihandelsavtal förhandlat fram ett omfattande partnerskapsavtal om förbindelser och samarbete (partnerskapsavtalet) som trädde i kraft den 21 juli 2022. Partnerskapsavtalet utgör den rättsliga grunden för det långvariga och starka partnerskapet mellan EU och Nya Zeeland och fördjupar samarbetet mellan de båda sidorna på många områden såsom internationell fred och säkerhet, forskning och innovation, utveckling, fiske och havsfrågor samt samarbete om ekonomi och handel.

Så snart frihandelsavtalet har trätt i kraft kommer det att samexistera med partnerskapsavtalet som ett specifikt avtal och utgöra en integrerad del av de samlade bilaterala förbindelserna mellan EU och Nya Zeeland. Det finns inga bestämmelser i de båda avtalen som överlappar varandra eller står i strid med varandra.

•Förenlighet med unionens politik inom andra områden

Frihandelsavtalet är fullt förenligt med unionens politik och kommer inte att kräva att EU ändrar sina regler, bestämmelser eller normer inom något reglerat område. I likhet med alla andra handelsavtal som kommissionen har förhandlat fram skyddar frihandelsavtalet offentliga tjänster fullt ut och säkerställer att statens rätt att reglera i det allmänna intresset till fullo säkerställs och utgör en grundprincip i avtalet.

Bestämmelserna i frihandelsavtalet återspeglar dessutom till fullo resultatet av EU:s nyligen offentliggjorda meddelande om en översyn av en hållbar handelspolitik (Styrkan i handelspartnerskap: tillsammans för grön och rättvis ekonomisk tillväxt av den 22 juni 2022).

2.RÄTTSLIG GRUND, SUBSIDIARITETSPRINCIPEN OCH PROPORTIONALITETSPRINCIPEN

•Rättslig grund

•Subsidiaritetsprincipen (för icke-exklusiv befogenhet)

•Proportionalitetsprincipen

•Val av instrument

Detta förslag överensstämmer med artikel 218.6 i EUF-fördraget, enligt vilken rådet ska anta beslut om ingående av internationella avtal. Det finns inget annat rättsligt instrument som kan användas för att nå det mål som anges i detta förslag.

3.RESULTAT AV EFTERHANDSUTVÄRDERINGAR, SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR

•Efterhandsutvärderingar/kontroller av ändamålsenligheten med befintlig lagstiftning

Enligt konsekvensbedömningen kommer frihandelsavtalet att leda till att den bilaterala handeln förväntas öka med upp till 30 % och till att EU-företag som exporterar till Nya Zeeland inom ramen för frihandelsavtalet kan komma att spara upp till 140 miljoner euro om året i tullavgifter från och med det första tillämpningsåret. EU:s investeringar i Nya Zeeland kan potentiellt öka med 80 %.

Det kan emellertid antas att de kvantitativa inslagen underskattar frihandelsavtalets verkliga ekonomiska effekter eftersom utformningen av standardmodellerna inte är anpassad till ett litet land som Nya Zeeland. Siffrorna räcker inte för att ta hänsyn till de förväntade fördelarna till följd av det förstärkta skyddet för immateriella rättigheter och upprätthållandet av detta skydd, de viktiga bestämmelserna om digital handel och digitala tjänster eller den politiska betydelsen av detta frihandelsavtal. Frihandelsavtalet mellan EU och Nya Zeeland är EU:s modernaste handelsavtal. Det är särskilt viktigt sett ur ett bredare perspektiv i och med att det fastställer standarderna för framtida avtal samtidigt som det också stöder EU:s pågående ansträngningar för att ytterligare förstärka de ekonomiska förbindelserna med regionen Indiska oceanen/Stilla havet. Dessa aspekter ryms inte inom en modell men kan förväntas bli mycket betydelsefulla och främja ett fördjupat ekonomiskt engagemang.

•Samråd med berörda parter

Innan förhandlingarna startade genomförde kommissionen en konsekvensbedömning av ett frihandelsavtal mellan EU och Nya Zeeland 3 och denna åtföljdes även av ett offentligt samråd på nätet och en oberoende studie som genomfördes av en extern konsult. Denna studie bekräftade att ett frihandelsavtal mellan EU och Nya Zeeland kan leda till betydande fördelar utöver ett förbättrat marknadstillträde och underströk även betydelsen av omfattande ekonomiska förbindelser i regionen som helhet.

Parallellt med förhandlingarna genomförde en extern konsult en bedömning av handelns konsekvenser för hållbar utveckling när det gäller ett frihandelsavtal mellan EU och Nya Zeeland 4 i syfte att undersöka de potentiella ekonomiska, sociala, människorättsliga och miljömässiga verkningar som frihandelsavtalets bestämmelser ger upphov till eller som följer av att hindren för den bilaterala handeln och de bilaterala investeringarna mellan EU och Nya Zeeland avskaffas eller minskas.

Inom ramen för både konsekvensbedömningen och bedömningen av handelns konsekvenser för hållbar utveckling konsulterade de respektive konsulterna både interna och externa experter och genomförde samråd med berörda aktörer både i EU och i Nya Zeeland genom webbenkäter, begäranden om ståndpunktsdokument, intervjuer och möten.

Både före och under förhandlingarna informerades och konsulterades EU:s medlemsstater regelbundet, både muntligen och skriftligen, om de olika aspekterna av förhandlingarna via rådets handelspolitiska kommitté. Även Europaparlamentet informerades och konsulterades regelbundet via sitt utskott för internationell handel (INTA), och i synnerhet via sin övervakningsgrupp för Australien-Nya Zeeland. De texter som successivt utarbetades under förhandlingarnas gång skickades under hela förfarandets gång till båda institutionerna.

Kommissionen gav även organisationer i det civila samhället tillfälle att göra sig hörda och ställa frågor, bland annat genom särskilda dialoger med det civila samhället, både under konsekvensbedömningen och bedömningen av handelns konsekvenser för hållbar utveckling samt under själva förhandlingarna.

Dessutom har kommissionen under förhandlingarnas gång på sin webbplats offentliggjort, och regelbundet uppdaterat, rapporter om förhandlingsomgångarna, textförslag, pressmeddelanden, faktablad och bakgrundsinformationsmaterial.

•Insamling och användning av sakkunnigutlåtanden

•Konsekvensbedömning

Den bedömning av handelns konsekvenser för hållbar utveckling som genomfördes som underlag för förhandlingarna om frihandelsavtalet bekräftade att avtalet skulle få positiva makroekonomiska effekter totalt sett både för EU och Nya Zeeland.

•Lagstiftningens ändamålsenlighet och förenkling

Frihandelsavtalet omfattas inte av programmet om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit). Det innehåller dock ett antal bestämmelser som kommer att förenkla handeln och de därmed sammanhängande förfarandena samt minska kostnaderna i samband med export, vilket i sin tur gör det möjligt för fler små och medelstora företag att bedriva verksamhet på båda marknaderna. Ett särskilt kapitel om små och medelstora företag är särskilt ägnat åt förbättrat informationsutbyte och samarbete med Nya Zeeland när det gäller frågor rörande små och medelstora företag. Avveckling av tullar, förenklade och digitaliserade tullförfaranden samt mer kompatibla tekniska krav kommer att leda till lägre kostnader i samband med export och göra det möjligt för små och medelstora företag med små handelsvolymer att konkurrera med större företag. Dessutom kommer detta att göra det lättare för små och medelstora företag att delta i leveranskedjor, digital handel och offentlig upphandling samt att tillhandahålla tjänster på Nya Zeelands marknad. Frihandelsavtalet främjar även transparens och användningen av internationella standarder i syfte att underlätta marknadstillträdet och minska efterlevnadskostnaderna.

•Grundläggande rättigheter

Förslaget påverkar inte skyddet av de grundläggande rättigheterna i unionen.

4.BUDGETKONSEKVENSER

5.ÖVRIGA INSLAG

•Genomförandeplaner samt åtgärder för övervakning, utvärdering och rapportering

Frihandelsavtalet innehåller institutionella bestämmelser som inrättar strukturen för de genomförandeorgan som kontinuerligt ska övervaka frihandelsavtalets genomförande, funktion och konsekvenser.

I det institutionella kapitlet i frihandelsavtalet inrättas en handelskommitté som har som huvuduppgift att övervaka och underlätta genomförandet och tillämpningen av frihandelsavtalet. Handelskommittén ska övervaka arbetet i alla specialiserade kommittéer och arbetsgrupper som inrättas enligt frihandelsavtalet.

Genom frihandelsavtalet inrättas inhemska rådgivande grupper som ska bestå av, och på ett balanserat sätt företräda, oberoende organisationer i det civila samhället, inbegripet icke-statliga organisationer, näringslivs- och arbetsgivarorganisationer samt fackföreningar som är verksamma inom ekonomi, hållbar utveckling, sociala frågor, mänskliga rättigheter, miljöfrågor och andra frågor, samt för Nya Zeelands del även företrädare för maorifolket. De inhemska rådgivande grupperna kan lämna synpunkter och rekommendationer rörande frihandelsavtalets funktionssätt och genomförande och ska sammanträda en gång om året.

Såsom betonas i meddelandet Handel för alla avsätter kommissionen allt större resurser för handels- och investeringsavtalens faktiska genomförande och kontrollen av efterlevnaden av dessa. I oktober 2022 offentliggjorde kommissionen sin tredje årliga rapport om genomförande och säkerställande av efterlevnaden. Det huvudsakliga syftet med rapporten är att ge en objektiv bild av genomförandet av EU:s frihandelsavtal och lyfta fram de framsteg som gjorts och de brister som behöver åtgärdas. Syftet med denna rapport är att utgöra underlag för en öppen debatt och dialog med medlemsstaterna, Europaparlamentet och det civila samhället i stort om hur frihandelsavtalen fungerar och om genomförandet av dem. Denna årliga rapport kommer att göra det möjligt att regelbundet följa upp utvecklingen och registrera hur fastställda prioriterade frågor har behandlats. Rapporten kommer även att omfatta frihandelsavtalet mellan EU och Nya Zeeland från och med dess ikraftträdande.

•Förklarande dokument (för direktiv)

•Ingående redogörelse för de specifika bestämmelserna i förslaget

Frihandelsavtalet beräknas leda till en ökning av den bilaterala handeln med upp till 30 % och till att EU-företag som exporterar till Nya Zeeland inom ramen för frihandelsavtalet kommer att kunna spara upp till 140 miljoner euro om året i tullavgifter från och med det första tillämpningsåret. Till exempel kommer Nya Zeeland att avveckla sina höga tullar på industriprodukter såsom bilar och delar till motorfordon (för närvarande med tullar på upp till 10 %), maskiner (för närvarande med tullar på upp till 5 %), kemikalier (för närvarande med tullar på upp till 5 %), kläder (för närvarande med tullar på upp till 10 %), läkemedel (för närvarande med tullar på upp till 5 %), skor (för närvarande med tullar på upp till 10 %) och textilvaror (för närvarande med tullar på upp till 10 %).

EU:s jordbrukare och livsmedelsföretag kommer att få nya affärsmöjligheter i Nya Zeeland eftersom frihandelsavtalet innebär att alla tullar på EU:s export av jordbruksbaserade livsmedel avvecklas vid ikraftträdandet, vilket inbegriper viktiga exportprodukter från EU såsom svinkött (med en tullsats på 5 % för närvarande), vin och mousserande vin (med en tullsats på 5 % för närvarande), choklad, sockerkonfektyr och kex (med en tullsats på 5 % för närvarande) samt foder för sällskapsdjur (med en tullsats på 5 % för närvarande). Dessutom kommer frihandelsavtalet att skydda de geografiska beteckningarna för hela förteckningen med närmare 2 000 viner och spritdrycker från EU samt 163 andra livsmedelsprodukter såsom Feta, Parmigiano Reggiano, Lübecker Marzipan och Elia Kalamatas (oliver).

Samtidigt tar frihandelsavtalet även full hänsyn till jordbruksfrågor som är känsliga för EU. EU kommer inte att fullt ut liberalisera sin marknad för mycket känsliga produkter såsom nötkött, smör och mjölkpulver. De produkter som importeras från Nya Zeeland kommer endast att få ett begränsat och kontrollerat tillträde till EU-marknaden genom noga avvägda tullkvoter som beaktar EU-jordbrukarnas farhågor och konsumenternas preferenser. Det har säkerställts att dessa kvoter kommer att minska ett eventuellt marknadstryck.

I frihandelsavtalet fastställs höga hållbarhets- och kvalitetsstandarder när det gäller importerade livsmedelsprodukter. Jordbrukare på båda sidor kommer att få lika villkor när det gäller produktions- och hållbarhetskriterier. Frihandelsavtalet innehåller en del som är särskilt ägnad åt hållbara livsmedelssystem (det är första gången som detta sker i något av EU:s handelsavtal) och djurskydd, vilket banar väg för ytterligare bi- och multilateralt samarbete i frågor såsom djurskydd, livsmedel, bekämpningsmedel och gödselmedel. Bestämmelserna i frihandelsavtalet kommer att skydda EU:s jordbrukare mot illojal konkurrens.

Frihandelsavtalet kommer att ge EU:s företag ett förbättrat tillträde till offentliga upphandlingskontrakt i nya Zeeland.

Vad gäller handel och hållbar utveckling är detta det första av EU:s handelsavtal som återspeglar resultatet av EU:s nyligen offentliggjorda meddelande om en översyn av en hållbar handelspolitik och som innehåller åtaganden, som ger påföljder om de inte fullgörs, i enlighet med Parisavtalet om klimatförändringar och ILO:s grundläggande arbetsrättsliga normer. Det är även det första frihandelsavtal som vid sitt ikraftträdande liberaliserar gröna varor och tjänster och som innehåller särskilda bestämmelser om handel och jämställdhet mellan könen i kapitlet om handel och hållbar utveckling samt särskilda bestämmelser om reform av handeln med och subventionerna till fossila bränslen. Frihandelsavtalet föreskriver nya åtaganden vad gäller cirkulär ekonomi, avskogning, koldioxidprissättning och skydd av den marina miljön.

2023/0038 (NLE)

Förslag till

RÅDETS BESLUT

om ingående av frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och Nya Zeeland

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 91.1 och 100.2 samt artikel 207.4 första stycket jämförda med artikel 218.6 a v samt artikel 218.7,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

med beaktande av Europaparlamentets godkännande 5 ,

av följande skäl:

(1)I enlighet med rådets beslut nr [XX] 6 undertecknades frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och Nya Zeeland (avtalet) den [XX XXX 2023], med förbehåll för att det ingås vid en senare tidpunkt.

(2)Enligt artikel 218.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt bör kommissionen bemyndigas att på unionens vägnar godkänna den ståndpunkt som ska intas avseende vissa ändringar i avtalet som ska antas genom ett förenklat förfarande enligt artiklarna 14.4, 18.33 och 24.3 h och i i avtalet.

(3)Avtalet bör godkännas på unionens vägnar.

(4)I enlighet med artikel 27.6 i avtalet ger avtalet inom unionen inga rättigheter och medför inga skyldigheter för personer, utöver de rättigheter och skyldigheter som skapas mellan parterna i enlighet med internationell rätt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och Nya Zeeland (avtalet) godkänns härmed på unionens vägnar.

Texten till avtalet åtföljer detta beslut.

Artikel 2

Vid tillämpning av artiklarna 14.4 och 24.3 h i avtalet ska ändringar eller rättelser avseende bilaga 14 till avtalet godkännas av kommissionen på unionens vägnar.

Artikel 3

Vid tillämpning av artiklarna 18.33 och 24.3 i i avtalet ska ändringar av bilaga 18-A och bilaga 18-B till avtalet godkännas av kommissionen på unionens vägnar.

Artikel 4

Rådets ordförande ska utse den person som ska ha rätt att på unionens vägnar göra den anmälan som anges i artikel 27.2 i avtalet för att uttrycka unionens samtycke till att bli bunden av avtalet.

Artikel 5

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas 7 .

Utfärdat i Bryssel den

(1)    SWD/2017/0289 slutlig.

(2)    https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=CELEX%3A52022DC0409&qid=1656586727707

(3)    https://policy.trade.ec.europa.eu/analysis-and-assessment/impact-assessments_en

(4)    https://policy.trade.ec.europa.eu/analysis-and-assessment/sustainability-impact-assessments_en

(5)    EUT C […], […], s. […].

(6)    [Hänvisning ska införas]

(7)    Dagen för avtalets ikraftträdande kommer att offentliggöras av rådets generalsekretariat i Europeiska unionens officiella tidning.

EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 17.2.2023

COM(2023) 87 final

BILAGA

till

Förslag till rådets beslut

om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och Nya Zeeland

FRIHANDELSAVTAL
MELLAN EUROPEISKA UNIONEN
OCH NYA ZEELAND

INGRESS

Europeiska unionen, nedan kallad unionen,

och

Nya Zeeland,

nedan var för sig kallade part och tillsammans kallade parterna,

SOM ERKÄNNER sitt långvariga och starka partnerskap som bygger på gemensamma principer och värderingar, vilka återspeglas i partnerskapsavtalet om förbindelser och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Nya Zeeland, å andra sidan, upprättat i Bryssel den 5 oktober 2016, och sina betydande förbindelser när det gäller ekonomi, handel och investeringar,

SOM ÄR FAST BESLUTNA att stärka sina ekonomiska förbindelser och utöka den bilaterala handeln och de bilaterala investeringarna,

SOM ERKÄNNER vikten av globalt samarbete för att hantera frågor av gemensamt intresse,

SOM ERKÄNNER betydelsen av transparens när det gäller den internationella handeln och internationella investeringar till förmån för alla intressenter,

SOM ÖNSKAR upprätta en stabil och förutsebar miljö med tydliga och ömsesidigt fördelaktiga regler för handel och investeringar mellan parterna och minska eller undanröja hindren för detta,

SOM ERKÄNNER att Waitangifördraget/te Tiriti o Waitangi är ett grundläggande dokument med konstitutionell betydelse för Nya Zeeland,

SOM ÖNSKAR höja levnadsstandarden, främja inkluderande ekonomisk tillväxt och stabilitet, skapa nya sysselsättningsmöjligheter och förbättra den allmänna välfärden och som, i syfte att åstadkomma detta, på nytt bekräftar sitt åtagande att främja liberalisering av handel och investeringar,

SOM ÄR ÖVERTYGADE OM att detta avtal kommer att skapa en utvidgad och säker marknad för varor och tjänster, och därigenom öka deras företags konkurrenskraft på världsmarknaderna,

SOM ÄR FAST BESLUTNA att stärka sina förbindelser när det gäller ekonomi, handel och investeringar, i överensstämmelse med målet om en hållbar utveckling i dess ekonomiska, sociala och miljömässiga dimensioner, och att främja handel och investeringar på ett sätt som är förenligt med målen om en hög nivå på miljö- och arbetarskydd och relevanta internationellt erkända standarder och avtal i vilka de är part,

SOM ÄR FAST BESLUTNA att stärka konsumenternas välfärd genom politik som säkerställer en hög nivå av konsumentskydd, valmöjligheter för konsumenter och ekonomiskt välstånd,

SOM BEKRÄFTAR parternas rätt att reglera inom sina territorier i syfte att uppnå legitima politiska mål, exempelvis vad gäller skydd av människors, djurs eller växters liv eller hälsa, sociala tjänster, utbildning i offentlig regi, säkerhet, miljö, inbegripet klimatförändringar, allmän moral, socialt skydd eller konsumentskydd, djurskydd, skydd av personlig integritet och dataskydd, främjande och skydd av kulturell mångfald, och, när det gäller Nya Zeeland, främjande eller skydd av maoriernas rättigheter, intressen, skyldigheter och ansvarsområden,

SOM ÅTAR SIG att kommunicera med alla berörda intressenter från det civila samhället, inklusive den privata sektorn, fackföreningar och andra icke-statliga organisationer,

SOM ERKÄNNER vikten av att främja ett inkluderande deltagande i den internationella handeln och av att ta itu med hinder och andra utmaningar för inhemska intressenters tillträde till internationell handel och ekonomiska möjligheter, inklusive digital handel,

SOM ÄR FAST BESLUTNA att ta itu med de särskilda utmaningar som finns för små och medelstora företags bidrag till utvecklingen av handeln och utländska direktinvesteringar,

SOM ERKÄNNER den internationella handelns betydelse för att underlätta och främja maoriernas välbefinnande, och de utmaningar som maorierna, inbegripet wāhine Māori, står inför när det gäller att få tillträde till de handels- och investeringsmöjligheter som den internationella handeln medför, såsom de möjligheter och förmåner som skapas genom detta avtal,

SOM ÖNSKAR att öka jämställdheten och kvinnors ekonomiska egenmakt genom att främja vikten av könsinkluderande politik och praxis i näringsverksamheten, även i den internationella handeln, i syfte att undanröja alla former av könsdiskriminering,

SOM PÅ NYTT BEKRÄFTAR sitt åtagande att följa Förenta nationernas stadga, undertecknad i San Francisco den 26 juni 1945, med beaktande av principerna i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, antagen av FN:s generalförsamling den 10 december 1948,

SOM TAR FASTA PÅ deras respektive rättigheter och skyldigheter enligt avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen, upprättat i Marrakech den 15 april 1994, och andra multilaterala och bilaterala samarbetsinstrument som båda parter är part i,

HAR ENATS OM FÖLJANDE.

KAPITEL 1

INLEDANDE BESTÄMMELSER

Artikel 1.1

Avtalets mål

Målen för detta avtal är att liberalisera och underlätta handel och investeringar samt främja närmare ekonomiska förbindelser mellan parterna.

Artikel 1.2

Allmänna definitioner

I detta avtal gäller följande definitioner:

a)    jordbruksvara: en produkt som förtecknas i bilaga 1 till avtalet om jordbruk.

b)    tullsamarbetsavtalet: avtalet mellan unionen och Nya Zeeland om samarbete och ömsesidigt administrativt bistånd i tullfrågor, upprättat i Bryssel den 3 juli 2017.

c)    tullmyndighet:

i)    med avseende på Nya Zeeland, New Zealand Customs Service.

ii)    med avseende på Europeiska unionen, de avdelningar inom Europeiska kommissionen som ansvarar för tullfrågor, eller i förekommande fall de tullförvaltningar och andra myndigheter som i medlemsstaterna har befogenhet att tillämpa tullagstiftningen och kontrollera att den efterlevs.

d)    tull: varje form av tull eller avgift som påförs vid eller i samband med import av en vara, med undantag av

i)    avgifter som motsvarar en intern skatt som påförs i överensstämmelse med artikel III:2 i Gatt 1994,

ii)    en antidumpningstull eller en utjämningstull som tillämpas i enlighet med Gatt 1994, antidumpningsavtalet och avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder, och

iii)    pålagor eller andra avgifter som påförs vid eller i samband med import och som är begränsade till den ungefärliga kostnaden för tillhandahållna tjänster.

e)    CPC: den provisoriska centrala produktindelningen (Statistical Papers, serie M, nr 77, avdelningen för internationella ekonomiska och sociala frågor, Förenta nationernas statistikbyrå, New York, 1991).

f)    dag: kalenderdag.

g)    företag: en juridisk person eller en filial eller ett representationskontor för en juridisk person.

h)    EU eller unionen: Europeiska unionen.

i)    befintlig: som gäller, om inte annat anges i detta avtal, den dag då detta avtal träder i kraft.

j)    vara från en part: inhemsk vara i den mening som avses i Gatt 1994, inbegripet varor med ursprung i den parten.

k)    Harmoniserade systemet eller HS: systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering, inbegripet alla rättsliga anmärkningar till och ändringar av detta som utarbetats av Världstullorganisationen.

l)    nummer: de fyra första siffrorna i tullklassificeringsnumret enligt Harmoniserade systemet.

m)    ILO: Internationella arbetsorganisationen.

n)    juridisk person: en rättslig enhet som bildats i laga ordning eller på annat sätt organiserats enligt en parts lag, antingen för vinständamål eller i annat syfte, och antingen är privatägd eller statsägd, inbegripet bolag, stiftelser, handelsbolag, samriskföretag, enskilda näringsidkare eller föreningar.

o)    åtgärd: varje åtgärd som vidtas av en part, i form av lagar, andra författningar, regler, förfaranden, beslut, administrativa åtgärder, krav eller praxis eller i någon annan form 1 .

p)    en parts åtgärder: alla åtgärder som antas eller bibehålls av 2 :

i)    centrala, regionala eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter, och

ii)    icke-statliga organ vid utövandet av befogenheter som centrala, regionala eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter har delegerat till dem.

q)    medlemsstat: en medlemsstat i Europeiska unionen.

r)    fysisk person från en part:

i)    för unionens vidkommande, en medborgare i en medlemsstat i enlighet med dess nationella rätt 3 ,

ii)    för Nya Zeelands vidkommande, en medborgare i Nya Zeeland i enlighet med dess nationella rätt 4 .

s)    OECD: Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling,

t)    med ursprung i (ursprungs-): som uppfyller villkoren i ursprungsreglerna i kapitel 3 (Ursprungsregler och ursprungsförfaranden).

u)    ursprungsvara eller vara med ursprung i en part: en vara som uppfyller ursprungsreglerna i kapitel 3 (Ursprungsregler och ursprungsförfaranden).

v)    person: en fysisk person eller juridisk person.

w)    förmånlig tullbehandling: den tullsats som är tillämplig på en ursprungsvara i enlighet med tidsplanerna för avveckling av tullar i bilaga 2-A (Tidsplaner för avveckling av tullar).

x)    avtalet om sanitära åtgärder: avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Nya Zeeland om sanitära åtgärder vad avser handeln med levande djur och animaliska produkter, upprättat i Bryssel den 17 december 1996 5 .

y)    sanitär eller fytosanitär åtgärd: en åtgärd som avses i punkt 1 i bilaga A till SPS-avtalet.

z)    [här definieras en förkortning för särskild dragningsrätt som inte används i den svenska översättningen av denna text]

aa)    tjänsteleverantör: en person som tillhandahåller eller erbjuder sig att tillhandahålla en tjänst.

bb)    [här definieras en förkortning för små och medelstora företag som inte används i den svenska översättningen av denna text]

cc)    territorium: i förhållande till varje part, de territorier på vilka detta avtal är tillämpligt i enlighet med artikel 1.4 (Territoriell tillämpning).

dd)    EUF-fördraget: fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

ee)    Parisavtalet: Parisavtalet inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar, upprättat i Paris den 12 december 2015,

ff)    partnerskapsavtalet: partnerskapsavtalet om förbindelser och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Nya Zeeland, å andra sidan, upprättat i Bryssel den 5 oktober 2016,

gg)    tredjeland: ett land eller territorium utanför det geografiska tillämpningsområdet för detta avtal.

hh)    WTO: Världshandelsorganisationen.

Artikel 1.3

WTO-avtal

I detta avtal gäller följande definitioner:

a)    avtalet om jordbruk: det avtal om jordbruk som ingår i bilaga 1A till WTO-avtalet.

b)    avtalet om skyddsåtgärder: det avtal om skyddsåtgärder som ingår i bilaga 1A till WTO-avtalet.

c)    antidumpningsavtalet: det avtal om tillämpning av artikel VI i Allmänna tull- och handelsavtalet 1994 som ingår i bilaga 1A till WTO-avtalet.

d)    avtalet om tullvärdeberäkning: det avtal om tillämpning av artikel VII i Allmänna tull- och handelsavtalet 1994 som ingår i bilaga 1A till WTO-avtalet.

e)    överenskommelsen om tvistlösning: den överenskommelse om regler och förfaranden för tvistlösning som ingår i bilaga 2 till WTO-avtalet.

f)    Gats: det allmänna tjänstehandelsavtal som ingår i bilaga 1B till WTO-avtalet.

g)    Gatt 1994: det allmänna tull- och handelsavtal från 1994 som ingår i bilaga 1A till WTO-avtalet.

h)    avtalet om offentlig upphandling: avtalet om offentlig upphandling i dess lydelse enligt protokollet om ändring av avtalet om offentlig upphandling, upprättat i Genève den 30 mars 2012.

i)    avtalet om importlicensförfaranden: det avtal om importlicensförfaranden som ingår i bilaga 1A till WTO-avtalet.

j)    subventionsavtalet: det avtal om subventioner och utjämningsåtgärder som ingår i bilaga 1A till WTO-avtalet.

k)    SPS-avtalet: det avtal om tillämpningen av sanitära och fytosanitära åtgärder som ingår i bilaga 1A till WTO-avtalet.

l)    avtalet om tekniska handelshinder: det avtal om tekniska handelshinder som ingår i bilaga 1A till WTO-avtalet.

m)    Trips-avtalet: det avtal om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter som ingår i bilaga 1C till WTO-avtalet.

n)    WTO-avtalet: avtalet om upprättandet av Världshandelsorganisationen, upprättat i Marrakech den 15 april 1994.

Artikel 1.4

Territoriell tillämpning

1.    Detta avtal är tillämpligt på följande:

a)    De territorier där fördraget om Europeiska unionen och EUF-fördraget är tillämpliga, i enlighet med de villkor som fastställs i dessa fördrag.

b)    Nya Zeelands territorium och den exklusiva ekonomiska zon, havsbotten och dess underliggande lager över vilka Nya Zeeland utövar suveräna rättigheter med avseende på naturresurser i enlighet med internationell rätt, med undantag för Tokelau.

2.    Vad gäller detta avtals bestämmelser om tullbehandling, inbegripet ursprungsregler och ursprungsförfaranden, ska detta avtal också tillämpas på de områden i unionens tullområde enligt definitionen i artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 6 som inte omfattas av punkt 1 a i denna artikel.

3.    Hänvisningar till ”territorium” i detta avtal ska tolkas på det sätt som anges i punkterna 1 och 2 om inte något annat uttryckligen anges.

Artikel 1.5

Förhållande till andra internationella avtal

1.    Detta avtal innebär inte att befintliga internationella avtal mellan unionens medlemsstater, Europeiska gemenskapen eller unionen å ena sidan, och Nya Zeeland å andra sidan, ersätts eller sägs upp, om inte annat anges i detta avtal.

2.    Detta avtal ska utgöra en integrerad del av de samlade bilaterala förbindelser som regleras av partnerskapsavtalet och ska utgöra en del av den gemensamma institutionella ramen.

3.    Parterna bekräftar sina rättigheter och skyldigheter gentemot varandra enligt WTO-avtalet. För tydlighetens skull påpekas att inget i detta avtal kräver att en part agerar på ett sätt som är oförenligt med dess skyldigheter enligt WTO-avtalet.

4.    Vid bristande överensstämmelse mellan detta avtal och ett annat internationellt avtal, utom WTO-avtalet i vilket båda parterna är parter, ska parterna omedelbart samråda med varandra för att finna en ömsesidigt tillfredsställande lösning.

5.    När det hänvisas till internationella avtal i detta avtal eller internationella avtal införlivas med detta avtal, helt eller delvis, ska sådana avtal anses inbegripa ändringar av dem eller efterföljande avtal till dem som träder i kraft för båda parterna på eller efter dagen för undertecknandet av detta avtal.

6.    Om det uppstår en fråga rörande genomförandet eller tillämpningen av bestämmelserna i detta avtal till följd av sådana ändringar eller efterföljande avtal som avses i punkt 5, får parterna på begäran av endera parten och vid behov samråda med varandra för att finna en ömsesidigt tillfredsställande lösning på denna fråga.

Artikel 1.6

Upprättande av ett frihandelsområde

Parterna upprättar härmed ett frihandelsområde, i överensstämmelse med artikel XXIV i Gatt 1994 och artikel V i Gats.

KAPITEL 2

NATIONELL BEHANDLING OCH MARKNADSTILLTRÄDE FÖR VAROR

Artikel 2.1

Mål

Parterna ska gradvis och ömsesidigt liberalisera handeln med varor i enlighet med detta avtal.

Artikel 2.2

Tillämpningsområde

Om inte annat anges i detta avtal är detta kapitel tillämpligt på handel med varor mellan parterna.

Artikel 2.3

Definitioner

I detta kapitel gäller följande definitioner:

a)    ATA-carnet: det dokument som upprättats i överensstämmelse med bilagan till tullkonventionen om ATA- carnet för tillfällig införsel av varor, upprättad i Bryssel den 6 december 1961.

b)    konsulär transaktion: förfarandet att från den importerande partens konsul på den exporterande partens territorium, eller på en tredje parts territorium, erhålla en konsulär faktura eller en konsulär visering för fakturor, ursprungsintyg, fraktsedlar, avsändares exportdeklarationer eller annan tulldokumentation i samband med import av varor.

c)    exportlicensförfarande: ett administrativt förfarande som kräver att en ansökan eller annan dokumentation, utöver vad som i allmänhet krävs för tullklarering, inges till det eller de berörda administrativa organen som ett förhandsvillkor för export från den exporterande partens territorium.

d)    importlicensförfarande: ett administrativt förfarande som kräver att en ansökan eller annan dokumentation, utöver vad som i allmänhet krävs för tullklarering, inges till det eller de berörda administrativa organen som ett förhandsvillkor för import till den importerande partens territorium.

e)    återtillverkad vara: en vara som klassificeras enligt HS-kapitel 84–90 eller HS-nummer 94.02 och som

i)    helt eller delvis utgörs av delar från begagnade varor,

ii)    har en liknande livslängd och prestanda jämfört med likvärdiga varor när de är nya,

iii)    ges samma garantiskydd som det som gäller för likvärdiga varor när de är nya.

f)    reparation eller ändring: varje förädlingsprocess som utförs på en vara, oavsett om det ökar varans värde, för att avhjälpa funktionsfel eller materiella skador och som innebär att varan återställs till sin ursprungliga funktion, eller som utförs för att säkerställa att varan uppfyller de tekniska kraven för användning, och utan vilken varan inte längre skulle kunna användas på normalt sätt för de ändamål den var avsedd för. Reparation eller ändring av en vara omfattar återställande och underhåll men inte bearbetning eller behandling som

i)    förstör varans grundläggande egenskaper eller skapar en ny eller kommersiellt annorlunda vara,

ii)    omvandlar en icke-färdigarbetad vara till en färdig vara, eller

iii)    används för att i betydande utsträckning ändra varans funktion.

g)    avvecklingskategori: tidsramen för avveckling av tullar från noll till sju år, efter vilken en vara är tullfri om inte annat anges i bilaga 2-A (Tidsplaner för avveckling av tullar).

Artikel 2.4

Nationell behandling i fråga om intern beskattning och regleringar

Varje part ska bevilja varor från den andra parten nationell behandling i enlighet med artikel III i Gatt 1994, med tillhörande anmärkningar och tilläggsbestämmelser. I detta syfte ska artikel III i Gatt 1994 med tillhörande anmärkningar och tilläggsbestämmelser i tillämpliga delar införlivas i och utgöra en del av detta avtal.

Artikel 2.5

Avveckling av tullar

1.    Om inte annat anges i detta avtal ska varje part sätta ned eller avveckla tullar på varor med ursprung i den andra parten i enlighet med bilaga 2-A (Tidsplaner för avveckling av tullar).

2.    Vid tillämpning av punkt 1 ska bastullsatsen vara den bastullsats för varje vara som anges i bilaga 2-A (Tidsplaner för avveckling av tullar).

3.    Om en part sätter ned sin tillämpade tullsats för mest gynnad nation ska den tullsatsen gälla för varor med ursprung i den andra parten så länge som den är lägre än den tullsats som fastställs i enlighet med bilaga 2-A (Tidsplaner för avveckling av tullar).

4.    Två år efter detta avtals ikraftträdande ska parterna, på begäran av en part, samråda för att överväga att påskynda den nedsättning eller avveckling av tullar som anges i bilaga 2-A (Tidsplaner för avveckling av tullar). Handelskommittén får anta ett beslut om ändring av bilaga 2-A (Tidsplaner för avveckling av tullar) för att påskynda nedsättningen eller avvecklingen av tullar.

5.    En part får när som helst på egen hand påskynda den avveckling av tullar som anges i bilaga 2-A (Tidsplaner för avveckling av tullar) på varor med ursprung i den andra parten. Denna part ska informera den andra parten så tidigt som möjligt innan den nya tullsatsen börjar gälla.

6.    Om en part på egen hand påskyndar avvecklingen av tullar i enlighet med punkt 5 får denna part höja en tullsats till den nivå som anges i bilaga 2-A (Tidsplaner för avveckling av tullar) för det året efter en sådan tullnedsättning på egen hand.

Artikel 2.6

Standstill

Om inte annat anges i detta avtal får en part inte höja någon tull från den bastullsats som anges i bilaga 2-A (Tidsplaner för avveckling av tullar) eller anta nya tullar på varor med ursprung i den andra parten.

Artikel 2.7

Tullar, skatter eller andra avgifter vid export

1.    En part får inte anta eller bibehålla

a)    någon form av tull, skatt eller avgift som påförs vid eller i samband med export av en vara till den andra parten, eller

b)    interna skatter eller andra avgifter på en vara som exporteras till den andra parten som överstiger den skatt eller avgift som skulle påföras på likadana varor när de är avsedda för inhemsk konsumtion.

2.    Ingenting i denna artikel ska hindra en part från att ta ut en pålaga eller avgift på export av en vara som är tillåten inom ramen för artikel 2.8 (Pålagor och formaliteter).

Artikel 2.8

Pålagor och formaliteter

1.    Varje part ska i enlighet med artikel VIII:1 i Gatt 1994 med tillhörande förklarande anmärkningar och tilläggsbestämmelser säkerställa alla pålagor och andra avgifter oavsett karaktär som påförs av en part vid eller i samband med import eller export av varor till sitt belopp begränsas till den ungefärliga kostnaden för tillhandahållna tjänster och inte utgör ett indirekt skydd för inhemska varor eller en beskattning av import eller export i statsfinansiellt syfte.

2.    En part får inte ta ut de pålagor eller andra avgifter oavsett karaktär som avses i punkt 1 på grundval av värdet.

3.    Varje part ska omgående offentliggöra alla pålagor och andra avgifter oavsett karaktär som den påför i samband med import eller export av varor på ett sätt som gör det möjligt för myndigheter, näringsidkare och andra intressenter att sätta sig in i dem.

4.    En part får inte kräva en konsulär transaktion, inbegripet avseende pålagor och andra avgifter oavsett karaktär, i samband med import av en vara från den andra parten.

5.    Vid tillämpning av denna artikel ska pålagor och andra avgifter oavsett karaktär inte omfatta exporttullar, tullar, avgifter som motsvarar en intern skatt eller andra interna avgifter som tillämpas i enlighet med artikel III:2 i Gatt 1994, eller antidumpnings- eller utjämningstullar.

Artikel 2.9

Reparerade eller ändrade varor

1.    En part får inte tillämpa en tull på en vara, oavsett dess ursprung, som återinförs på dess territorium efter att varan tillfälligt exporterats från partens territorium till den andra partens territorium för reparation eller ändring, oavsett om reparationen eller ändringen skulle ha kunnat utföras på den parts territorium från vilket varan exporterades för reparation eller ändring.

2.    Punkt 1 ska inte tillämpas på varor som importerats till tullager, frihandelszoner eller liknande och som därefter exporteras för reparation eller ändring och inte återimporteras till tullager, frihandelszoner eller liknande.

3.    En part får inte tillämpa en tull på en vara som importeras tillfälligt från den andra partens territorium i syfte att repareras, oavsett varans ursprung.

Artikel 2.10

Återtillverkade varor

1.    En part får inte bevilja återtillverkade varor från den andra parten en mindre gynnsam behandling än den som parten beviljar likvärdiga varor i nytt skick.

2.    För tydlighetens skull påpekas att artikel 2.11 (Import- och exportrestriktioner) är tillämplig på import- eller exportförbud eller import- eller exportrestriktioner på import eller export av återtillverkade varor. Om en part antar eller bibehåller import- eller exportförbud eller import- eller exportrestriktioner på import och export av begagnade varor ska parten inte tillämpa dessa åtgärder på återtillverkade varor.

3.    En part får kräva att återtillverkade varor identifieras som sådana vid distribution eller försäljning på dess territorium och att de uppfyller alla tillämpliga tekniska krav som gäller för likvärdiga varor i nytt skick.

Artikel 2.11

Import- och exportrestriktioner

1.    En part får inte anta eller bibehålla förbud eller restriktioner vid import av en vara från den andra parten eller vid export eller försäljning för export av en vara avsedd för den andra partens territorium, utom om det sker i enlighet med artikel XI i Gatt 1994, med tillhörande anmärkningar och tilläggsbestämmelser. I detta syfte ska artikel XI i Gatt 1994 med tillhörande anmärkningar och tilläggsbestämmelser i tillämpliga delar införlivas i och utgöra en del av detta avtal.

2.    En part får inte anta eller bibehålla

a)    krav på export- och importpriser 7 , med undantag för vad som är tillåtet vid genomdrivande av förelägganden och åtaganden avseende efterlevnad i samband med utjämnings- och antidumpningstullar, eller

b)    importlicenser som är beroende av att ett prestationskrav iakttas.

Artikel 2.12

Ursprungsmärkning

1.    Om Nya Zeeland kräver en ursprungsmärkning för import av varor från unionen ska Nya Zeeland acceptera ursprungsmärkningen ”Made in the EU” på villkor som inte är mindre gynnsamma än de som gäller för en medlemsstats ursprungsmärkning.

2.    Vid tillämpning av ursprungsmärkningen ”Made in the EU” ska Nya Zeeland behandla unionen som ett enda territorium.

Artikel 2.13

Importlicensförfaranden

1.    Varje part ska anta och förvalta importlicensförfaranden i enlighet med artiklarna 1–3 i avtalet om importlicensförfaranden. I detta syfte ska artiklarna 1–3 i avtalet om importlicensförfaranden i tillämpliga delar införlivas i och utgöra en del av detta avtal.

2.    En part som antar ett nytt importlicensförfarande eller ändrar ett befintligt importlicensförfarande ska utan dröjsmål anmäla antagandet eller ändringen till den andra parten, och under alla omständigheter senast 60 dagar efter offentliggörandet av det berörda förfarandet. Anmälan ska innehålla de uppgifter som anges i artikel 5.2 i avtalet om importlicensförfaranden. En part ska anses uppfylla denna skyldighet om den anmäler ett nytt importlicensförfarande, eller en ändring av ett befintligt importlicensförfarande, till WTO:s importlicenskommitté i enlighet med artikel 4 i avtalet om importlicensförfaranden, inbegripet den information som anges i artikel 5.2 i det avtalet.

3.    På begäran av en part ska den andra parten omgående lämna all relevant information, däribland den information som anges i artikel 5.2 i avtalet om importlicensförfaranden, om alla importlicensförfaranden som den avser att anta eller som den tillämpar, inbegripet alla ändringar av ett befintligt importlicensförfarande.

4.    Om en part avslår en ansökan om importlicens avseende en vara från den andra parten, ska den på begäran och inom en rimlig tidsperiod efter mottagandet av begäran lämna den sökande en skriftlig förklaring till skälet till avslaget.

Artikel 2.14

Exportlicensförfaranden

1.    Varje part ska offentliggöra alla nya exportlicensförfaranden eller ändringar av ett befintligt exportlicensförfarande på ett sätt som gör det möjligt för myndigheter, näringsidkare och andra intressenter att sätta sig in i dem. Ett sådant offentliggörande ska, när så är praktiskt möjligt, ske 45 dagar innan det nya exportlicensförfarandet eller ändringen av ett befintligt exportlicensförfarande får verkan, och under alla omständigheter senast den dag då det nya exportlicensförfarandet eller ändringen får verkan.

2.    Varje part ska säkerställa att följande information tillhandahålls vid offentliggörandet av exportlicensförfaranden:

a)    Texterna till partens exportlicensförfaranden eller partens ändringar av sådana förfaranden.

b)    Uppgifter om vilka varor som omfattas av varje exportlicensförfarande.

c)    För varje exportförfarande, en beskrivning av förfarandet för att ansöka om en licens och alla kriterier som en sökande måste uppfylla för att ha rätt att ansöka om en licens, t.ex. att inneha ett verksamhetstillstånd, etablera eller upprätthålla en investering eller bedriva verksamhet genom en särskild form av etablering på en parts territorium.

d)    Den eller de kontaktpunkter där intresserade personer kan få ytterligare information om villkoren för att erhålla en exportlicens.

e)    Det eller de administrativa organ till vilka en ansökning om licens eller annan relevant dokumentation ska skickas.

f)    En beskrivning av den eller de åtgärder som genomförs med hjälp av exportlicensförfarandet.

g)    Den period under vilken varje exportlicensförfarande kommer att gälla, såvida inte exportlicensförfarandet fortsätter att gälla tills att det dras tillbaka eller ändras, vilket resulterar i ett nytt offentliggörande.

h)    Om en part avser att använda ett exportlicensförfarande för att förvalta en exportkvot, kvotens totala volym och, om det är tillämpligt, kvotens värde och dess datum för öppnande och avslutande.

i)    Eventuella befrielser från eller undantag som ersätter kravet på att erhålla en exportlicens, hur man ansöker om eller använder dessa befrielser eller undantag och kriterierna för att bevilja dem.

3.    Inom 30 dagar efter den dag då detta avtal träder i kraft ska varje part underrätta den andra parten om sina befintliga exportlicensförfaranden. En part som antar nya exportlicensförfaranden eller ändringar av befintliga exportlicensförfaranden ska utan dröjsmål underrätta den andra parten om antagandet eller ändringen inom 60 dagar efter offentliggörandet av ett nytt exportlicensförfarande eller ändringen av ett befintligt licensförfarande. Underrättelsen ska innehålla en referensuppgift om den eller de källor där den information som krävs enligt punkt 2 offentliggörs och, när så är lämpligt, adressen till en eller flera relevanta myndighetswebbplatser.

4.    För tydlighetens skull påpekas att inget i denna artikel kräver att en part ska bevilja en exportlicens eller hindrar en part från att fullgöra sina skyldigheter eller åtaganden enligt FN:s säkerhetsråds resolutioner, eller enligt multilaterala icke-spridningssystem och arrangemang för exportkontroll, däribland följande:

a)    Wassenaar-arrangemanget om kontroll av export av konventionella vapen och varor och teknik med dubbla användningsområden, upprättat i den Haag den 19 december 1995.

b)    Konventionen om förbud mot utveckling, produktion, lagring och användning av kemiska vapen samt om deras förstöring, upprättat i Paris den 13 januari 1993.

c)    Konventionen om förbud mot utveckling, framställning och lagring av bakteriologiska (biologiska) vapen och toxinvapen samt om deras förstöring, upprättat i London, Moskva och Washington den 10 april 1972.

d)    Fördraget om icke-spridning av kärnvapen, upprättat i London, Moskva och Washington den 1 juli 1968.

e)    Australiengruppen, gruppen av länder som levererar kärnmaterial och kontrollsystemet för missilteknik.

Artikel 2.15

Användning av förmånsbehandling

1.    För att kunna övervaka hur detta avtal fungerar och beräkna i vilken grad förmånsbehandling används ska parterna årligen utbyta omfattande importstatistik för en period som inleds ett år efter detta avtals ikraftträdande och löper i 10 år till dess att avvecklingen av tullar avslutats för alla varor i enlighet med bilaga 2-A (Tidsplaner för avveckling av tullar). Om inte handelskommittén beslutar något annat ska denna period automatiskt förlängas med fem år, och därefter får handelskommittén besluta om ytterligare förlängning.

2.    Utbytet av importstatistik ska innefatta uppgifter för det senaste tillgängliga året, inbegripet värde och, i tillämpliga fall, volym, på tulltaxepositionsnivå, i fråga om import av varor från den andra parten som omfattas av förmånstullbehandling enligt detta avtal och för varor som inte omfattas av förmånsbehandling, inbegripet inom ramen för de olika ordningar som används av parterna vid import. Denna statistik och graden av användning av förmånsbehandling kan läggas fram för handelskommittén för diskussion.

Artikel 2.16

Tillfällig införsel

1.    I denna artikel avses med tillfällig införsel det tullförfarande enligt vilket vissa varor, inbegripet transportmedel, kan föras in i ett tullområde och villkorligt befrias från betalning av importtullar och skatter utan att det tillämpas importförbud eller restriktioner av en ekonomisk karaktär, på villkor att varorna importeras för ett särskilt ändamål och är avsedda för återexport inom en viss tid utan att ha genomgått någon förändring utöver normal värdeminskning på grund av att varorna har använts.

2.    Varje part ska bevilja tillfällig införsel i enlighet med sina lagar och andra författningar eller förfaranden för följande varor, oavsett deras ursprung:

a)    Professionell utrustning, inbegripet utrustning för press eller tv, mjukvara, utsändningsutrustning och filmfotografisk utrustning, som är nödvändig för att en person ska kunna bedriva sin närings- eller yrkesverksamhet vid besök i en annan parts territorium för utförandet av en specificerad uppgift.

b)    Varor, inbegripet komponenter, hjälputrustning och tillbehör till dessa, som ska visas eller användas på utställningar, mässor, möten eller liknande evenemang.

c)    Varuprover, reklamfilmer och reklaminspelningar (inspelat bild- eller ljudmaterial, bestående framför allt av bilder eller ljud som visar vilken beskaffenhet eller funktion varor eller tjänster har som utbjuds till försäljning eller uthyrning av en person som är etablerad i eller har sin hemvist i en parts territorium, förutsatt att detta material är av ett slag som lämpar sig för uppvisning för presumtiva köpare men inte för utsändning till allmänheten).

d)    Varor som importeras för sportändamål, inbegripet tävlingar, uppvisningar, träningar, kapplöpningar eller liknande evenemang.

3.    När det gäller tillfällig införsel av de varor som avses i punkt 2 och oavsett deras ursprung ska varje part godta en ATA-carnet som utfärdats i den andra parten, påtecknats där och garanterats av en sammanslutning som ingår i den internationella garantikedjan, som certifierats av de behöriga myndigheterna och som är giltig i den importerande partens territorium.

4.    Varje part ska bestämma den tidsperiod under vilken varor får kvarstå under förfarandet för tillfällig införsel. Den inledande perioden får förlängas på egen hand av en part.

5.    Varje part får begära att de varor som omfattas av tillfällig införsel i enlighet med punkt 1

a)    endast säljs av eller under personligt överinseende av en medborgare eller varaktigt bosatt i den andra parten vid utövandet av den affärsverksamhet, den näring, det yrke eller den idrott som medborgaren eller den varaktigt bosatta personen bedriver,

b)    inte säljs, hyrs ut, avyttras eller överlåts medan de befinner sig på dess territorium,

c)    åtföljs av en säkerhet som är förenlig med den importerande partens skyldigheter enligt de relevanta internationella tullkonventioner som den har anslutit sig till,

d)    identifieras vid import och export,

e)    exporteras vid eller före avresan för den medborgare eller varaktigt bosatta som avses i led a, eller inom en period som hänför sig till syftet med den tillfälliga införseln som parten får fastställa, eller inom ett år, om den inte förlängs,

f)    inte förs in i större mängder än vad som är rimligt för den avsedda användningen, eller

g)    i övrigt får införas på partens territorium enligt dess lagstiftning.

6.    Om något villkor som en part får ställa enligt punkt 5 inte är uppfyllt, får parten tillämpa den tull och alla andra avgifter som normalt ska betalas på varan samt alla andra avgifter eller sanktioner som föreskrivs i dess lagstiftning.

7.    Varje part ska tillåta att en vara som tillfälligt förts in enligt denna artikel återexporteras genom ett annat av tullmyndigheterna godkänt avgångsställe än det genom vilket den fördes in.

8.    En part ska befria importören eller en annan person som är ansvarig för en vara som förts in inom ramen för denna artikel från ansvar för underlåtenhet att exportera en tillfälligt införd vara mot uppvisande av tillfredsställande bevis för den importerande parten på att varan har förstörts eller oåterkalleligen gått förlorad, i enlighet med den partens tullagstiftning.

Artikel 2.17

Tullfri införsel av varuprover av ringa värde och tryckt reklammaterial

1.    Varje part ska, i enlighet med sina lagar och andra författningar eller förfaranden, bevilja tullfri införsel för varuprover av ringa värde och tryckt reklammaterial som importeras från den andra parten, oavsett ursprung.

2.    En part får definiera varuprover med ringa värde som varuprover

a)    som har ett värde, enskilt eller sammanlagt när de avsänds, på högst det belopp som anges i den ena partens lagstiftning, eller

b)    som är så märkta, sönderrivna, perforerade eller på annat sätt behandlade så att de är olämpliga för försäljning eller användning förutom som varuprover.

3.    Tryckt reklammaterial definieras som varor som klassificeras enligt kapitel 49 i HS, däribland broschyrer, häften, affärskataloger, årsböcker utgivna av branschorganisationer, turistreklammaterial och affischer, som används för att marknadsföra, sprida information om eller göra reklam för en vara eller tjänst, som huvudsakligen är avsedda för att göra reklam för en vara eller tjänst och som tillhandahålls kostnadsfritt.

Artikel 2.18

Särskilda bestämmelser om förvaltning av förmånsbehandling

1.    Parterna ska samarbeta för att förebygga, upptäcka och bekämpa överträdelser av tullagstiftningen med avseende på den förmånsbehandling som beviljas enligt detta kapitel i enlighet med kapitel 3 (Regler om ursprung och ursprungsförfaranden) och avdelningarna I, III, IV och V i tullsamarbetsavtalet.

2.    En part får tillfälligt avbryta den berörda förmånsbehandlingen för varor i enlighet med det förfarande som anges i punkterna 3–5 i följande fall:

a)    Om den, på grundval av objektiva, övertygande och kontrollerbara uppgifter, har konstaterat att det förekommit systematiska och sektorspecifika överträdelser av tullagstiftningen med avseende på den förmånsbehandling som beviljats inom ramen för detta kapitel, vilket resulterat i en betydande intäktsförlust för den parten.

b)    Om den andra parten vid upprepade tillfällen och utan grund vägrar eller på annat sätt underlåter att samarbeta avseende de överträdelser av tullagstiftningen som avses i led a.

3.    Den part som har gjort ett konstaterande enligt led a ska utan oskäligt dröjsmål anmäla detta till handelskommittén och inleda samråd med den andra parten i handelskommittén i syfte att nå en ömsesidigt godtagbar lösning.

4.    Om parterna inte kan enas om en godtagbar lösning inom tre månader efter dagen för anmälan som avses i punkt 3, får den part som har gjort konstaterandet besluta att tillfälligt avbryta förmånsbehandlingen av de berörda varorna. Det tillfälliga avbrytandet ska endast gälla de näringsidkare som båda parter under de samråd som avses i punkt 3 har identifierat och är eniga om var inblandade i överträdelserna av tullagstiftningen. Det tillfälliga avbrytandet ska anmälas till den andra parten utan oskäligt dröjsmål.

5.    Om en part har gjort ett konstaterande enligt punkt 2 a och inom tre månader från den anmälan som avses i punkt 4 har fastställt att det tillfälliga avbrytandet som avses i punkt 4 inte har varit effektivt i att bekämpa överträdelserna av tullagstiftningen med avseende på den förmånsbehandling som beviljats enligt detta kapitel, får parten besluta att tillfälligt avbryta förmånsbehandlingen för de berörda varorna. Parten får också besluta att tillfälligt avbryta förmånsbehandlingen av de berörda varorna om parterna under de samråd som avses i punkt 3 inte lyckats identifiera och enas om vilka näringsidkare som varit inblandade i överträdelserna av tullagstiftningen. Det tillfälliga avbrytandet ska anmälas till den andra parten utan oskäligt dröjsmål.

6.    Det tillfälliga avbrytande som avses i denna artikel ska endast gälla under den period som är nödvändig för att skydda den berörda partens ekonomiska intressen, och under inga omständigheter längre än sex månader. Om de förhållanden som gav upphov till det ursprungliga tillfälliga avbrytandet kvarstår efter det att sexmånadersperioden löpt ut, får den berörda parten förlänga det tillfälliga avbrytandet efter att ha anmält detta till den andra parten. Varje sådant avbrytande ska vara föremål för regelbundna samråd i handelskommittén.

7.    Varje part ska i enlighet med sina interna förfaranden offentliggöra tillkännagivanden för importörer om alla beslut som rör tillfälliga avbrytanden enligt denna artikel.

8.    Trots vad som anges i punkt 5 gäller att om en importör kan visa för tullmyndigheten i den importerande parten att de berörda varorna till fullo överensstämmer med den importerande partens tullagstiftning, kraven i detta avtal och alla andra villkor i samband med det tillfälliga avbrytande som fastställts av den importerande parten i enlighet med dess lagstiftning, ska den importerande parten tillåta importören att ansöka om förmånsbehandling och återkräva alla tullar som betalats utöver de förmånstullsatser som var tillämpliga när de berörda varorna importerades.

Artikel 2.19

Kommittén för varuhandel

1.    Denna artikel kompletterar och preciserar artikel 24.4 (Specialiserade kommittéer).

2.    Kommittén för varuhandel ska ha följande uppgifter med avseende på detta kapitel:

a)    Främja handeln med varor mellan parterna, inbegripet genom samråd om påskyndande av avvecklingen av tullar enligt detta avtal.

b)    Skyndsamt undanröja hinder för handeln med varor mellan parterna.

c)    Utan att det påverkar tillämpningen av kapitel 26 (Tvistlösning) samråda om och sträva efter att lösa alla frågor som rör detta kapitel, inbegripet meningsskiljaktigheter som kan uppstå mellan parterna i frågor som rör klassificering av varor enligt Harmoniserade systemet och bilaga 2-A (Tidsplaner för avveckling av tullar), eller ändringar av Harmoniserade systemets nummerstruktur eller parternas respektive nomenklaturer, för att säkerställa att parternas skyldigheter enligt bilaga 2-A (Tidsplaner för avveckling av tullar) inte ändras.

d)    Övervaka förmånshandlingsgrad och statistik, om vilket kommittén för handel med varor kan lägga fram uppgifter för handelskommittén för diskussion.

e)    Samarbeta med alla specialiserade kommittéer eller andra underorgan som inrättats eller beviljats befogenhet att agera enligt detta avtal i frågor som kan vara relevanta för den specialiserade kommittén eller det specialiserade organet, beroende på vad som är lämpligt.

Artikel 2.20

Kontaktpunkter

Inom 90 dagar från dagen för detta avtals ikraftträdande ska varje part utse en kontaktpunkt för att underlätta kommunikationen mellan parterna om frågor som omfattas av detta kapitel, och underrätta den andra parten om kontaktuppgifterna till kontaktpunkten. Varje part ska omgående underrätta den andra parten om dessa kontaktuppgifter ändras.

KAPITEL 3

URSPRUNGSREGLER OCH URSPRUNGSFÖRFARANDEN

AVSNITT A

URSPRUNGSREGLER

Artikel 3.1

Definitioner

I detta kapitel gäller följande definitioner:

a)    sändning: en produkt som antingen sänds samtidigt från en avsändare till en mottagare eller omfattas av ett enda transportdokument för hela transporten från avsändaren till mottagaren eller, i avsaknad av ett sådant dokument, av en enda faktura.

b)    exportör: en i en part belägen person som i enlighet med kraven i den partens lagstiftning exporterar eller producerar en ursprungsprodukt och upprättar en ursprungsförsäkran.

c)    importör: en person som importerar en ursprungsprodukt och ansöker om förmånlig tullbehandling för den.

d)    material: varje ämne som används för att tillverka en produkt, inklusive beståndsdelar, ingredienser, råmaterial eller delar.

e)    icke-ursprungsmaterial: material som inte uppfyller villkoren för ursprungsstatus enligt detta kapitel, inbegripet material vars ursprungsstatus inte kan fastställas.

f)    produkt: resultatet av tillverkning, även om den är avsedd att användas som material vid tillverkningen av en annan produkt.

g)    tillverkning: varje slag av behandling eller bearbetning, inbegripet sammansättning.

Artikel 3.2

Allmänna krav på ursprungsprodukter

1.    När en part tillämpar reglerna om förmånlig tullbehandling på en vara med ursprung i den andra parten i enlighet med detta avtal, ska en produkt anses ha ursprung i den andra parten, förutsatt att produkten uppfyller alla andra tillämpliga krav enligt detta kapitel, om den

a)    är helt framställd i den parten i den mening som avses i artikel 3.4 (Helt framställda produkter),

b)    har tillverkats i den parten uteslutande av ursprungsmaterial, eller

c)    har tillverkats i den parten med införlivande av icke-ursprungsmaterial, förutsatt att produkten uppfyller kraven i bilaga 3-B (Produktspecifika ursprungsregler).

2.    Om en produkt har förvärvat ursprungsstatus ska de icke-ursprungsmaterial som använts vid tillverkningen av den produkten inte anses vara icke-ursprungsmaterial när produkten införlivas som material i en annan produkt.

3.    Förvärvet av ursprungsstatus ska ske utan avbrott i Nya Zeeland eller unionen.

Artikel 3.3

Ursprungskumulation

1.    En produkt som har ursprung i en part ska anses ha ursprung i den andra parten om den används som material vid tillverkningen av en annan produkt i den andra parten.

2.    Tillverkning som utförs i en part utifrån icke-ursprungsmaterial får beaktas vid fastställandet av huruvida en produkt har ursprung i den andra parten.

3.    Punkterna 1 och 2 är inte tillämpliga om den tillverkning som utförs i den andra parten inte är mer omfattande än en eller flera av de åtgärder som avses i artikel 3.6 (Otillräcklig behandling eller bearbetning).

4.    För att en exportör ska kunna fylla i den ursprungsförsäkran som avses i artikel 3.16.2 a (Ansökan om förmånlig tullbehandling) för ett icke-ursprungsmaterial som avses i punkt 2, ska exportören från sin leverantör erhålla en leverantörsdeklaration enligt bilaga 3-D (Leverantörsdeklaration som avses i artikel 3.3.4 (Ursprungskumulation)) eller ett likvärdigt dokument som innehåller samma uppgifter som beskriver de berörda icke-ursprungsmaterialen tillräckligt noggrant för att de ska kunna identifieras.

Artikel 3.4

Helt framställda produkter

1.    Följande produkter ska anses vara helt framställda i en part:

a)    Ett mineral eller ett naturligt förekommande ämne som utvinns ur eller hämtas från en parts jordlager eller havsbottnen.

b)    En växt eller grönsak som odlats eller skördats i en part.

c)    Ett levande djur som fötts och uppfötts i en part.

d)    En produkt som har erhållits från ett levande djur som har uppfötts i en part.

e)    En produkt som har erhållits från ett slaktat djur som har fötts och uppfötts i en part.

f)    En produkt som erhållits genom jakt eller fiske som bedrivits i en part, men inte utanför de yttre gränserna för partens territorialvatten.

g)    En produkt som har framställts genom vattenbruk i en part, om vattenorganismer, inklusive fisk, blötdjur, kräftdjur, andra ryggradslösa vattendjur och vattenväxter, blir till eller uppföds från förökningsmaterial såsom ägg, rom eller mjölke, yngel, ungfiskar eller larver, genom ingrepp i och styrning av tillväxtprocesser för att öka produktionen, till exempel regelbunden utsättning, utfodring eller skydd mot rovdjur.

h)    En produkt från havsfiske och andra produkter som i överensstämmelse med internationell rätt har hämtats ur havet utanför ett territorialhav av en parts fartyg.

i)    En produkt som har framställts ombord på en parts fabriksfartyg uteslutande av produkter som avses i led h.

j)    En produkt som en part eller en person från en part tagit upp från eller utvunnit ur havsbotten eller underliggande lager utanför ett territorialhav, förutsatt att den parten eller personen i den parten har rätt att bearbeta denna havsbottnen eller dess underliggande jordlager i enlighet med internationell rätt.

k)    Avfall eller skrot från tillverkningsprocesser som ägt rum i en part.

l)    En begagnad produkt som samlats in i en part och som endast lämpar sig för återvinning av råmaterial, inbegripet sådana råmaterial.

m)    En produkt som har tillverkats i en part uteslutande av sådana produkter som avses i leden a–l.

2.    Med en parts fartyg och en parts fabriksfartyg i punkt 1 h och i avses endast ett fartyg eller fabriksfartyg som

a)    är registrerat i en medlemsstat eller i Nya Zeeland,

b)    för en medlemsstats eller Nya Zeelands flagg, och

c)    uppfyller ett av följande krav:

i)    Det ägs till minst 50 % av medborgare i en medlemsstat eller i Nya Zeeland.

ii)    Det ägs av en eller flera juridiska personer som var och en

A)    har sitt huvudkontor och sitt huvudsakliga verksamhetsställe i en medlemsstat eller i Nya Zeeland, och

B)    ägs till minst 50 % av offentliga organ eller personer i en medlemsstat eller i Nya Zeeland.

Artikel 3.5

Toleranser

1.    Om icke-ursprungsmaterial som används vid tillverkningen av en produkt inte uppfyller kraven i bilaga 3-B (Produktspecifika ursprungsregler) ska produkten anses ha ursprung i en part på följande villkor:

a)    För alla produkter, utom för en produkt som klassificeras enligt kapitel 50–63 i HS, om värdet av de icke-ursprungsmaterial som använts vid tillverkningen av dessa produkter inte överstiger 10 % av produktens pris fritt fabrik.

b)    För en produkt som klassificeras enligt kapitel 50–63 i HS gäller de toleranser som anges i anmärkningarna 7 och 8 i bilaga 3-A (Inledande anmärkningar till de produktspecifika ursprungsreglerna).

2.    Punkt 1 ska inte tillämpas om värdet eller vikten av icke-ursprungsmaterial som använts vid tillverkningen av en produkt överstiger något av de procenttal för icke-ursprungsmaterials högsta värde eller vikt i enlighet med vad som anges i kraven i bilaga 3-B (Produktspecifika ursprungsregler).

3.    Punkt 1 ska inte tillämpas på produkter som är helt framställda i en part i den mening som avses i artikel 3.4 (Helt framställda produkter). Om det i bilaga 3-B (Produktspecifika ursprungsregler) anges att de material som används i tillverkningen av en produkt ska vara helt framställda ska punkterna 1 och 2 tillämpas.

Artikel 3.6

Otillräcklig behandling eller bearbetning

1.    Trots artikel 3.2.1 c (Allmänna krav på ursprungsprodukter) ska en produkt inte anses ha ursprung i en part om tillverkningen av produkten i en part endast består i att en eller flera av följande åtgärder utförs på icke-ursprungsmaterial:

a)    Åtgärder för bevarande som torkning, frysning, lagring i saltlake och andra liknande åtgärder med det enda syftet att säkerställa att produkten förblir i gott skick under transport och lagring 8 .

b)    Uppdelning eller sammanföring av kollin.

c)    Tvättning eller rengöring, avlägsnande av damm, oxid, olja, färg eller andra beläggningar.

d)    Strykning eller pressning av textilvaror.

e)    Enklare målning eller polering.

f)    Skalning och partiell eller fullständig malning av ris; polering och glasering av spannmål och ris.

g)    Tillsats av färg- eller smakämnen till socker eller formning av sockerbitar; partiell eller fullständig malning av kristallsocker.

h)    Skalning eller urkärning av frukter, nötter eller grönsaker.

i)    Vässning, enklare slipning eller enklare tillskärning.

j)    Siktning, sållning, sortering, klassificering, indelning i kategorier eller hoppassning, inbegripet sammanföring av artiklar i satser.

k)    Enklare förpackning i flaskor, burkar, säckar, fodral eller askar, enklare uppsättning på kartor eller skivor samt alla övriga enklare förpackningsåtgärder.

l)    Anbringande eller tryckande av märken, etiketter, logotyper eller annan likartad särskiljande märkning på produkter eller på deras förpackningar.

m)    Enklare blandning av produkter, även av olika slag; blandning av socker med varje slag av material.

n)    Enklare utspädning med vatten eller något annat ämne som inte väsentligen ändrar produkternas egenskaper, eller dehydratisering eller denaturering av produkter.

o)    Enklare sammansättning av delar av artiklar i avsikt att framställa en komplett artikel eller isärtagning av produkter i delar.

p)    Slakt av djur.

2.    Vid tillämpning av punkt 1 ska åtgärder anses vara enklare om det varken krävs specialkunskaper eller särskilt tillverkade eller installerade maskiner, apparater eller utrustning för att utföra åtgärderna.

Artikel 3.7

Bedömningsenhet

1.    Vid tillämpning av detta kapitel ska bedömningsenheten vara den särskilda produkt som anses som grundenhet vid klassificeringen enligt HS.

2.    Om en sändning består av flera identiska produkter som klassificeras enligt samma HS-nummer ska varje enskild produkt beaktas för sig vid tillämpningen av detta kapitel.

Artikel 3.8

Förpackningsmaterial och behållare för transport

Förpackningsmaterial och behållare för transport som används för att skydda en produkt under transporten ska inte beaktas vid fastställandet av om en produkt har ursprungsstatus.

Artikel 3.9

Förpackningsmaterial och behållare för detaljhandelsförsäljning

1.    Förpackningsmaterial och behållare i vilka en produkt förpackas för detaljhandelsförsäljning ska, om dessa klassificeras tillsammans med produkten, inte beaktas vid fastställandet av huruvida de icke-ursprungsmaterial som använts i tillverkningen av produkten har blivit föremål för den tillämpliga ändringen av tullklassificeringen eller en särskild tillverknings- eller förädlingsprocess enligt bilaga 3-B (Produktspecifika ursprungsregler) eller huruvida produkten är helt framställd.

2.    Om en produkt omfattas av ett värdekrav enligt bilaga 3-B (Produktspecifika ursprungsregler) ska värdet av de emballagematerial och behållare i vilka produkten förpackats för detaljhandelsförsäljning, om detta material och dessa behållare klassificeras tillsammans med produkten, beaktas som ursprungsmaterial eller icke-ursprungsmaterial, beroende på vad som är tillämpligt, vid beräkningen för tillämpningen av värdekravet för produkten.

Artikel 3.10

Tillbehör, reservdelar och verktyg

1.    Vid tillämpning av denna artikel ska tillbehör, reservdelar, verktyg och instruktionsmaterial eller annat informationsmaterial omfattas, om de är

a)    klassificerade, levererade och fakturerade tillsammans med produkten, och

b)    är av den typ, den mängd och det värde som vanligtvis gäller för den berörda produkten.

2.    Vid fastställandet av om en produkt

a)    är helt framställd eller uppfyller ett krav rörande en tillverkningsprocess eller ändring av klassificeringskravet i bilaga 3-B (Produktspecifika ursprungsregler) ska det bortses från tillbehör, reservdelar, verktyg och instruktionsmaterial eller annat informationsmaterial, och

b)    uppfyller ett värdekrav som anges i bilaga 3-B (Produktspecifika ursprungsregler) ska värdet av tillbehör, reservdelar, verktyg och instruktionsmaterial eller annat informationsmaterial om den produkten beaktas som ursprungsmaterial eller icke-ursprungsmaterial, beroende på vad som är tillämpligt, vid beräkningen för tillämpningen av värdekravet för produkten.

Artikel 3.11

Satser

Satser enligt den allmänna regeln 3 b och c för tolkning av HS ska anses ha ursprung i en part om alla beståndsdelar som ingår i satsen har ursprungsstatus. Om en sats består av både beståndsdelar med ursprungsstatus och beståndsdelar utan ursprungsstatus ska hela satsen anses ha ursprung i en part om värdet av de beståndsdelar som inte har ursprungsstatus inte överstiger 15 % av satsens pris fritt fabrik.

Artikel 3.12

Neutrala element

För att avgöra om en produkt har ursprung i en part behöver ursprungsstatusen inte fastställas för följande neutrala element:

a)    Energi och bränsle.

b)    Anläggningar och utrustning, inklusive produkter som används vid underhåll av dessa.

c)    Maskiner, verktyg, matriser och formar.

d)    Reservdelar och material som används vid underhåll av utrustning och byggnader.

e)    Smörjmedel, fetter, kompositmaterial och andra material som används vid tillverkning eller vid drift av utrustning och byggnader.

f)    Handskar, glasögon, skodon, kläder, säkerhetsutrustning och liknande material.

g)    Utrustning, anordningar och tillbehör som används för att testa eller inspektera produkten.

h)    Katalysatorer och lösningsmedel.

i)    Andra material som varken införlivas i produkten eller är avsedda att ingå i produktens slutliga sammansättning.

Artikel 3.13

Bokföringsmässig uppdelning av fungibla material och produkter

1.    Vid tillämpning av denna artikel avses med fungibla material eller fungibla produkter material eller produkter som är av samma slag och har samma handelskvalitet och tekniska och fysiska egenskaper, och som inte kan åtskiljas från varandra vad gäller ursprung.

2.    Fungibla material eller produkter med och utan ursprungsstatus ska under lagring hållas fysiskt åtskilda i syfte att bevara deras ursprungsstatus respektive icke-ursprungsstatus.

3.    Trots vad som anges i punkt 2 får fungibla material med respektive utan ursprungsstatus användas vid tillverkningen av en produkt utan att hållas fysiskt åtskilda under lagringen om en metod med bokföringsmässig uppdelning används.

4.    Trots vad som sägs i punkt 2 får fungibla produkter med respektive utan ursprungsstatus som klassificeras enligt kapitel 10, 15, 27, 28, 29, nummer 32.01–32.07 eller nummer 39.01–39.14 i HS lagras i en part innan de exporteras till den andra parten utan att hållas fysiskt åtskilda, om en metod med bokföringsmässig uppdelning används.

5.    Den metod med bokföringsmässig uppdelning som avses i punkterna 3 och 4 ska tillämpas i överensstämmelse med en lagerhanteringsmetod som används i enlighet med allmänt erkända redovisningsprinciper i den part där metoden används.

6.    Med en metod med bokföringsmässig uppdelning avses varje metod som säkerställer att antalet produkter som får ursprungsstatus inte vid någon tidpunkt överstiger den kvantitet som skulle ha fått sådan status om materialen eller produkterna hade hållits fysiskt åtskilda.

Artikel 3.14

Återinförda produkter

Om en produkt med ursprung i en part som har exporterats från den parten till ett tredjeland återinförs till den parten ska den anses vara en icke-ursprungsprodukt, om inte den återinförda produkten

a)    är densamma som den som exporterades, och

b)    inte har blivit föremål för någon annan åtgärd än vad som krävts för att bevara den i gott skick under tiden i det tredjeland till vilket den har exporterats eller under exporten.

Artikel 3.15

Oförändrat skick

1.    En ursprungsprodukt som deklarerats för fri konsumtion i den importerande parten får inte, efter exporten och innan den deklareras för fri konsumtion, ha ändrats eller omvandlats på något sätt eller ha varit föremål för andra åtgärder än sådana som vidtagits för att bevara den i gott skick eller för att anbringa märkning, etiketter eller förseglingar eller annan dokumentation för att säkerställa efterlevnaden av särskilda krav som gäller i den importerande parten.

2.    En ursprungsprodukt får lagras eller ställas ut i ett tredjeland om ursprungsprodukten inte har klarerats för fri konsumtion i det tredjelandet.

3.    Utan att det påverkar tillämpningen av avsnitt B (Ursprungsförfaranden) får sändningar delas upp i ett tredjeland om sändningarna inte har klarerats för fri konsumtion i det tredjelandet.

4.    Om det finns tvivel rörande efterlevnad av kraven i punkterna 1–3 får den importerande partens tullmyndighet begära att importören uppvisar bevis på efterlevnad av dessa krav, vilka kan vara av olika slag, däribland transportavtalsdokument som konossement, faktaunderstödd eller konkret bevisning i form av märkning eller numrering av kollin eller bevis som rör själva produkten.

AVSNITT B

URSPRUNGSFÖRFARANDEN

Artikel 3.16

Ansökan om förmånlig tullbehandling

1.    Den importerande parten ska bevilja förmånlig tullbehandling för en produkt med ursprung i den andra parten i den mening som avses i detta kapitel på grundval av en ansökan från importören om förmånlig tullbehandling. Importören ska ansvara för att ansökan om förmånlig tullbehandling är korrekt och för att kraven i detta kapitel är uppfyllda.

2.    En ansökan om förmånlig tullbehandling ska baseras på antingen

a)    en av exportören upprättad ursprungsförsäkran om att produkten är en ursprungsprodukt, eller

b)    importörens kunskap om att produkten är en ursprungsprodukt.

3.    En ansökan om förmånlig tullbehandling och grunden för denna ansökan som avses i punkt 2 a och b ska inkluderas i tulldeklarationen för import i enlighet med den importerande partens lagstiftning.

4.    En importör som ansöker om förmånlig tullbehandling på grundval av en ursprungsförsäkran enligt punkt 2 a ska behålla ursprungsförsäkran och på begäran av den importerande partens tullmyndighet lämna en kopia av den till den tullmyndigheten.

Artikel 3.17

Ansökan om förmånlig tullbehandling efter import

1.    Om importören inte ansökt om förmånlig tullbehandling vid importtillfället och produkten skulle ha varit berättigad till förmånlig tullbehandling vid importtillfället, ska den importerande parten bevilja förmånlig tullbehandling och återbetala eller efterge eventuell överskjutande tull som betalats.

2.    Den importerande parten får som ett villkor för beviljande av förmånlig tullbehandling enligt punkt 1 kräva att importören ansöker om förmånlig tullbehandling och tillhandahåller grunden för ansökan i enlighet med vad som anges i punkt 2 i artikel 3.16 (Ansökan om förmånlig tullbehandling). En sådan ansökan ska lämnas senast tre år efter importdagen, eller inom en längre tidsperiod om så anges i den importerande partens lagstiftning.

Artikel 3.18

Ursprungsförsäkran

1.    En ursprungsförsäkran får upprättas av en exportör av en produkt på grundval av uppgifter som visar att produkten har ursprungsstatus, i tillämpliga fall inbegripet uppgifter om ursprungsstatusen för material som använts vid tillverkningen av produkten. Exportören ska ansvara för att ursprungsförsäkran är riktig och för att de lämnade uppgifterna är korrekta.

2.    En ursprungsförsäkran ska upprättas på en av de språkversioner som anges i bilaga 3‑C (Texten till ursprungsförsäkran) på en faktura eller någon annan handling där ursprungsprodukten beskrivs tillräckligt noggrant för att kunna identifieras 9 . Den importerande parten får inte kräva att importören ska inge en översättning av ursprungsförsäkran.

3.    En ursprungsförsäkran ska vara giltig i ett år från och med den dag då den upprättas.

4.    En ursprungsförsäkran får gälla för

a)    en enda sändning av en eller flera produkter som importeras till en part, eller

b)    flera sändningar av identiska produkter som importeras till en part inom en period som anges i ursprungsförsäkran och som inte överskrider tolv månader.

5.    Den importerande parten ska, på begäran av importören och med förbehåll för krav som den importerande parten får föreskriva, tillåta en enda ursprungsförsäkran för produkter som föreligger i delar avsedda att sättas ihop i den mening som avses i regel 2 a i HS och som klassificeras enligt avdelningarna XV–XXI i HS när de importeras i delleveranser.

Artikel 3.19

Mindre fel eller mindre avvikelser

Den importerande partens tullmyndighet får inte avvisa en ansökan om förmånlig tullbehandling på grund av mindre fel eller avvikelser i ursprungsförsäkran.

Artikel 3.20

Importörens kunskap

Importörens kunskap om att en produkt har ursprung i den exporterande parten ska baseras på uppgifter som visar att produkten har ursprungsstatus och uppfyller kraven i detta kapitel.

Artikel 3.21

Krav på dokumentation

1.    Under minst tre år efter den dag då ansökan om förmånlig tullbehandling gjordes i enligt med artikel 3.16.1 (Ansökan om förmånlig tullbehandling) eller artikel 3.17 (Ansökan om förmånlig tullbehandling efter import) eller under en längre period i enlighet med den importerande partens lagstiftning, ska en importör som ansöker om förmånlig tullbehandling för en produkt som importeras till en importerande part bevara följande:

a)    Om ansökan baseras på en ursprungsförsäkran, den ursprungsförsäkran som exportören upprättat.

b)    Om ansökan baseras på importörens kunskap, all dokumentation som visar att produkten uppfyller kraven för att erhålla ursprungsstatus.

2.    En exportör som har upprättat en ursprungsförsäkran ska under minst fyra år efter det att ursprungsförsäkran upprättades eller under en längre period som föreskrivs i den importerande partens lagstiftning, bevara en kopia av den och all annan dokumentation som visar att produkten uppfyller kraven för att erhålla ursprungsstatus.

3.    Om en exportör inte är tillverkare av produkterna och har förlitat sig på uppgifter från en leverantör om produkternas ursprungsstatus, ska exportören vara skyldig att bevara uppgifterna som lämnats av den leverantören.

4.    Den dokumentation som ska bevaras i enlighet med denna artikel får bevaras i elektronisk form.

Artikel 3.22

Avstående från förfarandekrav

1.    Trots vad som sägs i artiklarna 3.16–3.21 ska den importerande parten bevilja förmånlig tullbehandling för

a)    en produkt som sänds som småpaket mellan privatpersoner, eller

b)    en produkt som ingår i en resenärs personliga bagage.

2.    Punkt 1 ska endast tillämpas på produkter som har varit föremål för en tulldeklaration i vilken överensstämmelse med kraven i detta kapitel deklareras och för vilka tullmyndigheten i den importerande parten inte hyser några tvivel om att deklarationen är sanningsenlig.

3.    Följande produkter ska undantas från tillämpningen av punkt 1:

a)    Produkter som importeras i kommersiellt syfte, med undantag av import av tillfällig karaktär som uteslutande består av produkter för mottagarnas, resenärernas eller deras familjers personliga bruk, om det på grund av produkternas beskaffenhet och kvantitet är uppenbart att syftet inte är kommersiellt.

b)    Produkter vars import ingår i en serie importer som rimligtvis kan anses ha gjorts separat i syfte att undvika kraven i artikel 3.16 (Ansökan om förmånlig tullbehandling).

c)    Produkter för vilka det totala värdet överstiger följande:

i)    När det gäller unionen, 500 EUR för småpaket eller 1 200 EUR för produkter som ingår i en resenärs personliga bagage. De belopp som ska användas i en viss nationell valuta ska utgöra motvärdet i denna valuta till de i euro uttryckta beloppen den första arbetsdagen i oktober. Växelkursbeloppen ska vara de som Europeiska centralbanken offentliggör för den dagen, såvida inte ett annat belopp meddelas Europeiska kommissionen senast den 15 oktober, och ska tillämpas från och med den 1 januari påföljande år. Europeiska kommissionen ska meddela Nya Zeeland de berörda beloppen.

ii)    När det gäller Nya Zeeland, 1 000 NZD både för småpaket och för produkter som ingår i en resenärs personliga bagage.

4.    Importören ska ansvara för att den deklaration som avses i punkt 2 är korrekt. De krav på dokumentation som anges i artikel 3.21 (Krav på dokumentation) ska inte tillämpas på importören inom ramen för den här artikeln.

Artikel 3.23

Kontroll

1.    Den importerande partens tullmyndighet får utföra en kontroll av huruvida en produkt har ursprungsstatus eller huruvida de andra kraven i detta kapitel är uppfyllda, på grundval av metoder för riskbedömning, som kan inbegripa slumpmässigt urval. Sådana kontroller får göras genom en begäran om uppgifter från den importör som lämnat den ansökan som avses i artikel 3.16 (Ansökan om förmånlig tullbehandling), vid den tidpunkt då importdeklarationen lämnas in, antingen före eller efter frigörandet av produkterna.

2.    De uppgifter som begärs i enlighet med punkt 1 får inte omfatta mer än följande:

a)    Om ansökan baseras på en ursprungsförsäkran enligt led a i artikel 3.16.2 (Ansökan om förmånlig tullbehandling): den aktuella ursprungsförsäkran.

b)    Om ursprungskriteriet

i)    är ”helt framställd”: den tillämpliga kategorin (exempelvis skörd, gruvdrift, fiske) och platsen för tillverkningen,

ii)    baseras på en ändrad tullklassificering: en förteckning över alla icke-ursprungsmaterial, inbegripet deras klassificering enligt tulltaxan (i två-, fyr- eller sexställigt format beroende på ursprungskriteriet).

iii)    Om ursprungskriteriet baseras på en värdemetod: slutproduktens värde och värdet av allt icke-ursprungsmaterial som använts vid tillverkningen av den produkten.

iv)    Om ursprungskriteriet baseras på vikt: slutproduktens vikt och vikten av det relevanta icke-ursprungsmaterial som använts i slutprodukten.

v)    Om ursprungskriteriet baseras på en specifik tillverkningsprocess: en specifik beskrivning av den processen.

3.    Vid inlämningen av de begärda uppgifterna får importören lägga till övriga uppgifter som den anser relevanta för kontrollen.

4.    Om ansökan om förmånlig tullbehandling baseras på en ursprungsförsäkran ska importören underrätta tullmyndigheten i den importerande parten om importören inte har de begärda uppgifter som avses i artikel 3.16.2 a (Ansökan om förmånlig tullbehandling). I så fall får importören underrätta tullmyndigheten om att de begärda uppgifterna kommer att tillhandahållas direkt av exportören.

5.    Om ansökan om förmånlig tullbehandling baseras på importörens kunskap enligt artikel 3.16.2 b (Ansökan om förmånlig tullbehandling) får den tullmyndighet i den importerande parten som utför kontrollen, efter att först ha begärt uppgifter i enlighet med punkt 1 i denna artikel, skicka en begäran om upplysningar till importören om den anser att ytterligare information krävs för att kontrollera om produkten har ursprungsstatus eller om övriga krav i detta kapitel är uppfyllda. Den importerande partens tullmyndighet får om lämpligt begära specifik dokumentation och information från importören.

6.    Under kontrollen ska den importerande parten tillåta att de berörda produkterna frigörs. Den importerande parten får villkora ett sådant frigörande med att importören ställer en garanti eller genomför andra lämpliga försiktighetsåtgärder som tullmyndigheterna kräver. Avbrytandet av den förmånliga tullbehandlingen ska upphöra så snart som möjligt efter det att den importerande partens tullmyndighet har fastställt att de berörda produkterna har ursprungsstatus och att övriga krav i detta kapitel är uppfyllda.

Artikel 3.24

Administrativt samarbete

1.    För att säkerställa en korrekt tillämpning av detta kapitel ska parterna via respektive parts tullmyndighet samarbeta vid kontrollen av huruvida en produkt har ursprungsstatus och uppfyller de övriga kraven i detta kapitel.

2.    Om ansökan om förmånlig tullbehandling baseras på en ursprungsförsäkran får den tullmyndighet i den importerande parten som utför kontrollen, efter att först ha begärt uppgifter i enlighet med artikel 3.23.1 (Kontroll), också begära uppgifter från den exporterande partens tullmyndighet inom en period på två år från den dag då ansökan om förmånlig tullbehandling lämnats enligt artikel 3.16.2 a (Ansökan om förmånlig tullbehandling) eller artikel 3.17.2 (Ansökan om förmånlig tullbehandling efter import), om tullmyndigheten i den importerande parten anser att ytterligare uppgifter är nödvändiga för att kontrollera produktens ursprungsstatus eller för att kontrollera att övriga krav i detta kapitel är uppfyllda. Den importerande partens tullmyndighet får om så är lämpligt begära specifik dokumentation och information från den exporterande partens tullmyndighet.

3.    Den begäran om uppgifter som avses i punkt 2 ska omfatta följande:

a)    Ursprungsförsäkran.

b)    Uppgift om den tullmyndighet som lämnar begäran.

c)    Exportörens namn.

d)    Uppgift om föremålet för och omfattningen av kontrollen.

e)    I tillämpliga fall, all relevant dokumentation.

4.    Den exporterande partens tullmyndighet får i enlighet med sin lagstiftning begära dokumentation eller en undersökning genom en begäran om alla slags underlag eller genom ett besök i exportörens lokaler för att granska dokument och de anläggningar som används för tillverkningen av produkten.

5.    Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 6 ska den tullmyndighet i den exporterande parten som mottar en sådan begäran som avses i punkt 2 lämna följande uppgifter till den importerande partens tullmyndighet:

a)    Den dokumentation som begärts, om den är tillgänglig.

b)    Ett yttrande om produktens ursprungsstatus.

c)    En beskrivning av den produkt som undersöks och den tullklassificering som är relevant för tillämpningen av detta kapitel.

d)    En beskrivning och en förklaring av tillverkningsprocessen som i tillräcklig mån styrker produktens ursprungsstatus.

e)    Uppgifter om hur undersökningen av produkten genomförts.

f)    Styrkande dokumentation, i lämpliga fall.

6.    Den exporterande partens tullmyndighet får inte lämna de uppgifter som avses i punkt 5 till den importerande partens tullmyndighet utan exportörens samtycke.

7.    Varje part ska meddela den andra parten tullmyndigheternas kontaktuppgifter, och meddela eventuella ändringar av dessa kontaktuppgifter inom 30 dagar efter dagen för ändringen. För unionens del ska Europeiska kommissionen ansvara för de meddelanden som avses i denna punkt.

Artikel 3.25

Nekande av förmånlig tullbehandling

1.    Utan att det påverkar tillämpningen av kraven i punkt 3 får den importerande partens tullmyndighet neka förmånlig tullbehandling i följande fall:

a)    Om, inom tre månader efter dagen för en begäran om uppgifter enligt artikel 3.23.1 (Kontroll),

i)    importören inte har lämnat något svar,

ii)    ingen ursprungsförsäkran har tillhandahållits, i de fall ansökan om förmånlig tullbehandling baseras på en ursprungsförsäkran, eller

iii)    de uppgifter som importören lämnat inte räcker till för att bekräfta att produkten har ursprungsstatus, i de fall ansökan om förmånlig tullbehandling baseras på importörens kunskap.

b)    Om, inom tre månader efter dagen för en begäran om uppgifter enligt artikel 3.23.5 (Kontroll),

i)    importören inte har lämnat något svar, eller

ii)    de uppgifter som den exporterande partens tullmyndighet lämnat inte räcker till för att bekräfta att produkten har ursprungsstatus.

c)    Om, inom tio månader efter dagen för begäran om uppgifter enligt artikel 3.24.2 (Administrativt samarbete),

i)    den exporterande partens tullmyndighet inte har lämnat något svar, eller

ii)    de uppgifter som den exporterande partens tullmyndighet lämnat inte räcker till för att bekräfta att produkten har ursprungsstatus.

2.    Den importerande partens tullmyndighet får neka förmånlig tullbehandling för en produkt för vilken en importör ansökt om förmånlig tullbehandling, om importören inte efterlever sådana krav i detta kapitel som inte har att göra med produkternas ursprungsstatus.

3.    Om den importerande partens tullmyndighet har tillräckliga skäl för att neka förmånlig tullbehandling enligt punkt 1 i denna artikel ska den tullmyndigheten, i de fall där den exporterande partens tullmyndighet har lämnat ett yttrande enligt artikel 3.24.5 b (Administrativt samarbete), som bekräftar produkternas ursprungsstatus, meddela den exporterande partens tullmyndighet sin avsikt att neka förmånlig tullbehandling senast två månader från dagen för mottagande av det yttrandet.

4.    Om ett sådant meddelande som avses i punkt 3 skickas ska på endera partens begäran samråd hållas, inom tre månader från dagen för meddelandet. Samrådsperioden får förlängas från fall till fall genom ömsesidig överenskommelse mellan parternas tullmyndigheter. Samrådet ska äga rum i enlighet med det förfarande som fastställs av Gemensamma tullsamarbetskommittén, om inte annat överenskommits mellan parternas tullmyndigheter.

5.    Om den importerande partens tullmyndighet inte kan bekräfta att produkten har ursprungsstatus, får den vid utgången av samrådsperioden neka förmånlig tullbehandling om den har tillräckliga skäl för detta och efter att ha gett importören rätt att bli hörd. Om den exporterande partens tullmyndighet bekräftar produkternas ursprungsstatus och lämnar skäl för denna slutsats, får den importerande partens tullmyndighet dock inte neka en produkt förmånlig tullbehandling enbart på grund av att artikel 3.24.6 (Administrativt samarbete) har tillämpats.

6.    Inom två månader efter dagen för sitt slutliga beslut om produktens ursprungsstatus ska den importerande partens tullmyndighet underrätta den tullmyndighet i den exporterande parten som lämnade ett yttrande i enlighet med artikel 3.24.5 b (Administrativt samarbete) om det slutliga beslutet.

Artikel 3.26

Konfidentialitet

1.    Varje part ska i enlighet med sin lagstiftning bevara konfidentialiteten när det gäller den information som lämnats till den av den andra parten enligt detta kapitel och ska skydda denna information från att lämnas ut.

2.    Information som den importerande partens myndigheter erhållit får bara användas vid tillämpning av detta kapitel. En part får använda information som samlats in enligt detta kapitel vid alla administrativa förfaranden, domstolsförfaranden eller domstolsliknande förfaranden som inletts till följd av bristande efterlevnad av kraven i detta kapitel. En part ska på förhand meddela sådan användning till den person eller den part som lämnat informationen.

3.    Varje part ska säkerställa att konfidentiell information som samlats in enligt detta kapitel inte används för andra ändamål än administration och verkställighet av beslut och fastställanden som rör ursprung och tullfrågor, såvida inte detta sker med tillstånd av den person eller den part som har lämnat den konfidentiella informationen. Om konfidentiell information begärs för rättsliga förfaranden som inte rör ursprung och tullfrågor för att efterleva en parts lagstiftning, och förutsatt att den parten i förväg underrättar den person eller part som lämnat informationen och anger det rättsliga kravet för sådan användning, ska tillstånd från den person eller part som lämnade den konfidentiella informationen inte krävas.

Artikel 3.27

Administrativa åtgärder och sanktioner

Varje part ska säkerställa en ändamålsenlig kontroll av att detta kapitel efterlevs. Varje part ska säkerställa att de behöriga myndigheterna kan vidta administrativa åtgärder och, i lämpliga fall sanktioner, för överträdelser av skyldigheterna enligt detta kapitel i enlighet med dess lagstiftning.

AVSNITT C

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 3.28

Ceuta och Melilla

1.    Vid tillämpning av detta kapitel ska begreppet part inte omfatta Ceuta och Melilla.

2.    Produkter med ursprung i Nya Zeeland ska när de importeras till Ceuta och Melilla i alla avseenden åtnjuta samma tullbehandling, inbegripet förmånlig tullbehandling, som den som tillämpas på produkter med ursprung i unionens tullområde enligt protokoll 2 till 1985 års anslutningsakt 10 . Nya Zeeland ska för import av produkter som omfattas av detta avtal och har ursprung i Ceuta och Melilla bevilja samma tullbehandling, inbegripet förmånlig tullbehandling, som den som beviljas för produkter som importeras från och har ursprung i unionen.

3.    De ursprungsregler och ursprungsförfaranden som är tillämpliga på Nya Zeeland enligt detta kapitel ska tillämpas vid fastställandet av ursprunget för produkter som exporteras från Nya Zeeland till Ceuta och Melilla. De ursprungsregler och ursprungsförfaranden som är tillämpliga på unionen enligt detta kapitel ska tillämpas vid fastställandet av ursprunget för produkter som exporteras från Ceuta och Melilla till Nya Zeeland.

4.    Ceuta och Melilla ska anses som ett enda territorium.

5.    Spaniens tullmyndigheter ska ansvara för tillämpningen av detta kapitel i Ceuta och Melilla.

Artikel 3.29

Övergångsbestämmelser för produkter i transit eller i lager

Detta avtal får tillämpas på produkter som uppfyller kraven i detta kapitel och som på den dag då detta avtal träder i kraft transiteras från den exporterande parten till den importerande parten eller är under tullkontroll i den importerande parten utan att importtullar och importskatter betalats, förutsatt att en ansökan om förmånlig tullbehandling enligt artikel 3.16 (Ansökan om förmånlig tullbehandling) lämnas till den importerande partens tullmyndighet inom tolv månader efter den dagen.

Artikel 3.30

Gemensamma tullsamarbetskommittén

1.    Denna artikel kompletterar och preciserar artikel 24.4 (Specialiserade kommittéer).

2.    Den gemensamma tullsamarbetskommitté som inrättas genom avtalet mellan Europeiska unionen och Nya Zeeland om samarbete och ömsesidigt administrativt bistånd i tullfrågor, upprättat i Bryssel den 3 juli 2017, ska med avseende på detta kapitel ha följande uppgifter:

a)    Diskutera eventuella ändringar av detta kapitel, inbegripet sådana som följer av översynen av Harmoniserade systemet.

b)    Genom beslut anta förklarande anmärkningar för att underlätta genomförandet av detta kapitel.

c)    Anta ett beslut om att inrätta det samrådsförfarande som avses i artikel 3.25.4 (Nekande av förmånlig tullbehandling).

KAPITEL 4

TULL OCH FÖRENKLADE HANDELSPROCEDURER

Artikel 4.1

Mål

Målen för detta kapitel är att

a)    främja förenklade handelsprocedurer för varor som handlas mellan parterna samtidigt som ändamålsenliga tullkontroller säkerställs och med beaktande av utvecklingen av handelspraxis,

b)    säkerställa transparens hos varje parts lagar och andra författningar om kraven för import, export och transitering av varor och förenlighet med tillämpliga internationella standarder,

c)    säkerställa att varje part tillämpar sina lagar och andra författningar på tullområdet på ett förutsägbart, konsekvent och icke-diskriminerande sätt när det gäller kraven för import, export och transitering av varor,

d)    främja förenkling och modernisering av varje parts tullförfaranden och tullpraxis,

e)    ytterligare utveckla riskhanteringstekniker för att underlätta lagenlig handel och samtidigt trygga den internationella leveranskedjan för handel, och

f)    stärka samarbetet mellan parterna när det gäller tullfrågor och förenklade handelsprocedurer.

Artikel 4.2

Tullsamarbete och ömsesidigt administrativt bistånd

1.    Parternas behöriga myndigheter ska samarbeta i tullfrågor för att säkerställa att de mål som anges i artikel 4.1 (Mål) uppnås.

2.    Utöver tullsamarbetsavtalet ska parterna utveckla ett samarbete bland annat på följande områden:

a)    Utbyta information om lagar och andra författningar på tullområdet, deras tillämpning och tullförfaranden, i synnerhet vad gäller

i)    tullmyndigheternas kontroll av skyddet för immateriella rättigheter,

ii)    underlättande av transitering och omlastning, och

iii)    förbindelser med näringslivet.

b)    Stärka sitt samarbete på tullområdet inom internationella organisationer såsom WTO och Världstullorganisationen (nedan kallad WCO).

c)    Sträva efter att harmonisera sina uppgiftskrav för import och export och andra tullförfaranden genom att införa gemensamma standarder och dataelement i enlighet med WCO:s tulldatamodell.

d)    När så är relevant och lämpligt, genom strukturerad och återkommande kommunikation mellan parternas tullmyndigheter utbyta vissa kategorier av tullrelaterad information i syfte att förbättra riskhanteringen och tullkontrollernas ändamålsenlighet, med fokus på högriskvaror och underlättande av lagenlig handel. Utbyte enligt detta led ska inte påverka det informationsutbyte som kan äga rum mellan parterna i enlighet med bestämmelserna om ömsesidigt administrativt bistånd i tullsamarbetsavtalet.

e)    Stärka sitt samarbete om riskhanteringsmetoder, inbegripet utbyte av bästa praxis och, i lämpliga fall, riskinformation och kontrollresultat.

f)    Införa, där så är relevant och lämpligt, ömsesidigt erkännande av program och tullkontroller för godkända ekonomiska aktörer, inbegripet likvärdiga åtgärder för förenklade handelsprocedurer.

3.    Utan att det påverkar andra former av samarbete som planeras inom ramen för detta avtal ska parternas tullmyndigheter samarbeta, inbegripet genom informationsutbyte, och ge varandra ömsesidigt administrativt bistånd i de frågor som omfattas av detta kapitel i enlighet med tullsamarbetsavtalet. Allt informationsutbyte mellan parterna enligt detta kapitel ska i tillämpliga delar omfattas av den konfidentialitet och det informationsskydd som anges i artikel 17 om ömsesidigt administrativt bistånd i tullfrågor i tullsamarbetsavtalet samt alla krav på konfidentialitet och integritet som överenskoms mellan parterna.

Artikel 4.3

Tullbestämmelser och tullförfaranden

1.    Varje part ska säkerställa att deras tullbestämmelser och tullförfaranden baseras på följande:

a)    De internationella instrument och standarder som är tillämpliga på tull- och handelsområdet, som varje part har godkänt, inbegripet de väsentliga delarna i den reviderade Kyotokonventionen om förenkling och harmonisering av tullförfaranden, den internationella konventionen om systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering, ramverket av standarder för att säkra och underlätta världshandeln samt WCO:s tulldatamodell.

b)    Skydd och underlättande av lagenlig handel genom ändamålsenlig efterlevnadskontroll och uppfyllelse av de tillämpliga kraven i dess egen lagstiftning.

c)    Proportionella och icke-diskriminerande lagar och andra författningar på tullområdet som undviker onödiga bördor för ekonomiska aktörer, möjliggör ytterligare lättnader för aktörer med en hög grad av efterlevnad, inbegripet gynnsam behandling med avseende på tullkontroller innan varor frigörs, och säkerställer skyddsåtgärder mot bedrägerier och olaglig eller skadlig verksamhet.

d)    Regler som säkerställer att sanktioner vid överträdelser av lagar och andra författningar på tullområdet är proportionella och icke-diskriminerande och att åläggandet av sådana sanktioner inte leder till obefogade dröjsmål vid frigörandet av varor.

2.    Varje part bör regelbundet se över sina lagar och andra författningar samt förfaranden på tullområdet. Tullförfarandena ska också tillämpas på ett sätt som är förutsägbart, konsekvent och transparent.

3.    I syfte att förbättra arbetsmetoder och säkerställa icke-diskriminering, transparens, effektivitet, integritet och ansvarsskyldighet i verksamheten ska varje part

a)    närhelst det är möjligt, förenkla och se över krav och formaliteter i syfte att säkerställa att varor snabbt frigörs och klareras, och

b)    arbeta för att ytterligare förenkla och standardisera uppgifter och dokumentation som tullmyndigheter och andra organ kräver.

Artikel 4.4

Frigörande av varor

1.    Varje part ska anta eller bibehålla tullförfaranden som gör följande:

a)    Föreskriver att varor frigörs skyndsamt inom en period som inte är längre än nödvändigt för att säkerställa efterlevnad av partens lagar och andra författningar, och, i den mån det är möjligt, vid varornas ankomst.

b)    Föreskriver elektronisk inlämning och behandling i förväg av dokumentation och annan begärd information före varornas ankomst, för att möjliggöra att varorna frigörs vid ankomsten.

c)    Möjliggör frigörande av varor före det slutliga fastställandet av tullar, skatter, pålagor och avgifter om detta inte görs före eller vid ankomsten, eller så snabbt som möjligt efter ankomsten och förutsatt att alla andra lagstadgade krav har uppfyllts. Som ett villkor för ett sådant frigörande får varje part kräva en garanti för eventuella ännu ej fastställda belopp i form av en säkerhet, en deposition eller något annat lämpligt instrument som föreskrivs i dess lagar och andra författningar. Beloppet för en sådan garanti får inte vara högre än det belopp som parten behöver för att säkerställa betalningen av de slutgiltiga tullarna, skatterna, pålagorna och avgifterna för de varor som omfattas av garantin. Garantin ska frisläppas när den inte längre behövs.

d)    Möjliggör att varor frigörs vid ankomstplatsen, utan att de först måste överföras tillfälligt till lager eller andra anläggningar, förutsatt att varorna i övrigt uppfyller kraven för frigörande.

2.    Varje part ska så långt som möjligt minimera dokumentationskraven för frigörande av varor.

3.    Varje part ska sträva efter att möjliggöra ett snabbt frigörande av varor i behov av brådskande klarering, även utanför normal kontorstid för tullmyndigheterna och andra berörda myndigheter.

4.    Varje part ska i den mån det är möjligt införa eller bibehålla tullförfaranden som föreskriver ett påskyndat frigörande av vissa sändningar samtidigt som lämplig tullkontroll upprätthålls, inbegripet att tillåta ingivande av ett enda dokument som omfattar alla varor i sändningen, om möjligt på elektronisk väg.

Artikel 4.5

Lättfördärvliga varor

1.    Vid tillämpningen av denna artikel avses med lättfördärvliga varor sådana varor som snabbt fördärvas på grund av sina naturliga egenskaper, särskilt om förvaringsförhållandena är undermåliga.

2.    För att förhindra förlust eller försämring av lättfördärvliga varor som kan undvikas ska varje part ge vederbörlig prioritet åt lättfördärvliga varor när de planerar och utför de undersökningar som kan krävas.

3.    Utöver vad som anges i artikel 4.4.1 a (Frigörande av varor) och på begäran av den ekonomiska aktören ska varje part, när så är praktiskt möjligt och i enlighet med sina lagar och andra författningar,

a)    sörja för klarering av en sändning med lättfördärvliga varor som ankommer utanför tullmyndigheters och andra berörda myndigheters normala kontorstid, och

b)    tillåta att sändningar av lättfördärvliga varor flyttas till och klareras i den ekonomiska aktörens lokaler.

Artikel 4.6

Förenklade tullförfaranden

Varje part ska anta eller bibehålla åtgärder som gör det möjligt för näringsidkare eller andra aktörer som uppfyller kriterier angivna i dess lagar och andra författningar att dra nytta av ytterligare förenkling av tullförfaranden. Sådana åtgärder kan omfatta

a)    tulldeklarationer som innehåller en reducerad uppsättning uppgifter eller styrkande handlingar,

b)    periodiska tulldeklarationer för fastställande och betalning av tullar och skatter som täcker flera importtransaktioner inom en viss period, efter det att de importerade varorna frigjorts.

Artikel 4.7

Transitering och omlastning

1.    Varje part ska säkerställa underlättande och ändamålsenlig kontroll av omlastningar på och transiteringar genom sitt territorium.

2.    Varje part ska säkerställa att alla berörda myndigheter och organ inom dess territorium samarbetar och samordnar sin verksamhet för att underlätta transittrafik.

3.    Under förutsättning att alla lagstadgade krav är uppfyllda ska varje part ska tillåta att varor avsedda för import förflyttas inom dess territorium under tullkontroll från ett importtullkontor till ett annat tullkontor på dess territorium, varifrån varorna ska frigöras eller tullklareras.

Artikel 4.8

Riskhantering

1.    Varje part ska anta eller bibehålla ett riskhanteringssystem för tullkontroll.

2.    Varje part ska utforma och tillämpa riskhanteringen på ett sådant sätt att godtycklig eller oberättigad diskriminering eller förtäckta restriktioner för den internationella handeln undviks.

3.    Varje part ska koncentrera tullkontroller och andra relevanta gränskontroller på högrisksändningar och påskynda frigörandet av lågrisksändningar. Varje part får också som en del av sin riskhantering slumpvis välja ut sändningar för sådana kontroller.

4.    Varje part ska basera riskhanteringen på en riskbedömning med hjälp av lämpliga urvalskriterier.

Artikel 4.9

Granskning efter klarering

1.    För att påskynda varors frigörande ska varje part anta eller bibehålla granskning efter klarering för att säkerställa att tullagstiftningen och andra tullrelaterade lagar och författningar efterlevs.

2.    Varje part ska välja ut personer och sändningar för granskning efter klarering på ett riskbaserat sätt, vilket kan innefatta användning av lämpliga urvalskriterier. Varje part ska utföra sådana granskningar efter klarering på ett transparent sätt. Om en person är involverad i granskningsprocessen och slutliga resultat har fastställts ska parten utan dröjsmål underrätta den person vars bokföring granskats om resultaten av granskningen, personens rättigheter och skyldigheter och resonemangen bakom de slutliga resultaten.

3.    Uppgifter från granskningar efter klarering får användas i påföljande administrativa förfaranden eller domstolsförfaranden.

4.    Parterna ska, om det är praktiskt genomförbart, använda resultaten av granskningar efter klarering i riskhanteringssyften.

Artikel 4.10

Godkända ekonomiska aktörer

1.    Varje part ska inrätta eller bibehålla ett partnerskapsprogram för aktörer som uppfyller särskilda kriterier (nedan kallade godkända ekonomiska aktörer).

2.    De särskilda kriterierna för att betraktas som godkänd ekonomisk aktör ska offentliggöras och de ska avse efterlevnaden av de krav som anges i parternas respektive lagar och andra författningar eller förfaranden. Dessa kriterier kan inbegripa

a)    tidigare efterlevnad av tullagstiftning och andra tullrelaterade lagar och författningar,

b)    ett system för hantering av uppgifter för att möjliggöra nödvändiga interna kontroller,

c)    ekonomisk solvens, inbegripet, i lämpliga fall, tillhandahållande av en tillräcklig säkerhet eller garanti, och

d)    säkerhet i leverantörskedjan.

3.    De särskilda kriterier som en aktör ska uppfylla för att få status som godkänd ekonomisk aktör får inte utformas eller tillämpas på ett sådant sätt att de medför eller skapar godtycklig eller ogrundad diskriminering mellan aktörer som verkar under samma förhållanden, och ska medge deltagande av små och medelstora företag.

4.    Programmet för godkända ekonomiska aktörer ska inbegripa särskilda förmåner för en godkänd ekonomisk aktör, såsom

a)    låg frekvens av fysiska inspektioner och undersökningar, om så är lämpligt,

b)    prioritetsbehandling om de väljs ut för kontroll,

c)    snabb övergång till fri omsättning, om så är lämpligt,

d)    uppskjuten betalning av tullar, skatter, pålagor och avgifter,

e)    tillämpning av heltäckande eller reducerade garantier,

f)    en enda tulldeklaration för all import eller export inom en viss tidsperiod, och

g)    klarering av varor i den godkända ekonomiska aktörens lokaler eller på någon annan plats som godkänts av tullmyndigheterna.

5.    Trots vad som sägs i punkterna 1–4 får en part erbjuda de förmåner som avses i punkt 4 genom tullförfaranden som är allmänt tillgängliga för alla aktörer, i vilket fall den parten inte är skyldig att inrätta ett separat system för godkända ekonomiska aktörer.

6.    Parterna får främja samarbete mellan tullmyndigheter och andra statliga myndigheter eller organ inom en part avseende program för godkända ekonomiska aktörer. Detta samarbete kan bland annat uppnås genom att man anpassar kraven, underlättar tillgången till förmåner och minimerar onödigt dubbelarbete.

Artikel 4.11

Offentliggörande av och tillgång till information

1.    Varje part ska omgående, på ett icke-diskriminerande och lättillgängligt sätt och i möjligaste mån via internet, offentliggöra lagar och andra författningar eller tullförfaranden som rör kraven för import, export och transitering av varor. Detta ska innefatta följande:

a)    Förfaranden för import, export och transitering (inklusive förfaranden vid hamnar, flygplatser och andra införselställen) samt nödvändiga formulär och handlingar.

b)    Tillämpliga tullar och skatter av alla slag som påförs vid eller i samband med import eller export.

c)    Pålagor och avgifter som påförs av eller för statliga organs räkning vid eller i samband med import, export eller transitering.

d)    Regler för klassificering eller värdering av produkter för tulländamål.

e)    Lagar, andra författningar och administrativa beslut med allmän giltighet som avser ursprungsregler.

f)    Begränsningar eller förbud avseende import, export eller transitering.

g)    Bestämmelser om sanktioner vid överträdelser av formaliteter vid import, export eller transitering.

h)    Överklagandeförfaranden.

i)    Avtal eller delar av avtal med ett eller flera länder avseende import, export eller transitering.

j)    Förfaranden för förvaltning av tullkvoter.

k)    Öppettider för tullkontoren.

l)    Relevanta meddelanden av administrativ karaktär.

2.    Varje part ska sträva efter att offentliggöra lagar, andra författningar samt tullförfaranden som rör kraven för import, export och transitering av varor innan de börjar tillämpas, samt ändringar och tolkningar av dessa.

3.    Varje part ska säkerställa att det föreligger en rimlig tidsperiod mellan offentliggörandet av nya eller ändrade lagar och andra författningar eller tullförfaranden, pålagor eller avgifter och ikraftträdandet av dessa.

4.    Varje part ska tillgängliggöra och i förekommande fall uppdatera följande via internet:

a)    En beskrivning av sina import-, export- och transiteringsförfaranden, inklusive överklagandeförfaranden, som innehåller de praktiska åtgärder som krävs för import, export och för transitering.

b)    De formulär och handlingar som krävs för import till, export från eller transitering genom denna parts territorium.

c)    Kontaktuppgifter till informationspunkter.

5.    Varje part ska, med förbehåll för sina tillgängliga resurser, inrätta eller upprätthålla informationspunkter som inom rimlig tid ska besvara begäranden om upplysningar från myndigheter, näringsidkare och andra intressenter i frågor som omfattas av punkt 1. En part ska inte ta ut någon avgift för att besvara frågor från den andra parten.

Artikel 4.12

Förhandsbesked

1.    Varje parts tullmyndighet ska till en sökande utfärda förhandsbesked som fastställer den behandling som ska beviljas de berörda varorna i enlighet med dess lagar och andra författningar. Sådana besked ska utfärdas skriftligen eller i elektroniskt format inom en viss tid och innehålla all nödvändig information. Varje part ska säkerställa att ett förhandsbesked kan utfärdas till och användas i den parten av en sökande från den andra parten.

2.    Förhandsbesked ska utfärdas med avseende på

a)    varors klassificering enligt tulltaxan,

b)    varors ursprung, och

c)    lämpliga metoder eller kriterier, inklusive tillämpningen av dessa, som ska användas för att fastställa tullvärdet på grundval av vissa särskilda sakförhållanden, om detta är tillåtet enligt en parts lagar och andra författningar.

3.    Förhandsbesked ska vara giltiga i minst tre år från och med dagen för utfärdandet eller något annat datum om detta anges i förhandsbeskedet. Den utfärdande parten får ändra, återkalla, ogiltigförklara eller upphäva ett förhandsbesked om beskedet grundades på oriktiga, ofullständiga, falska eller vilseledande uppgifter, ett administrativt misstag eller om det sker en ändring av den lagstiftning, de sakförhållanden eller de omständigheter som ligger till grund för förhandsbeskedet.

4.    En part får vägra att utfärda ett förhandsbesked om den fråga som tas upp i ansökan är föremål för ett administrativt eller rättsligt prövningsförfarande eller om ansökan inte gäller någon avsedd användning av förhandsbeskedet eller någon avsedd användning av ett tullförfarande. Om en part inte utfärdar ett förhandsbesked ska den omgående informera sökanden skriftligen och därvid ange relevanta sakförhållanden och skälen för sitt beslut.

5.    Varje part ska offentliggöra åtminstone följande:

a)    De krav som gäller för ansökan om förhandsbesked, inklusive vilka uppgifter som ska lämnas och i vilken form.

b)    Den tid inom vilken parten kommer att utfärda ett förhandsbesked.

c)    Förhandsbeskedets giltighetstid.

6.    Om en part återkallar, ändrar, ogiltigförklarar eller upphäver ett förhandsbesked ska den skriftligen informera sökanden och ange relevanta faktiska omständigheter och skälen för sitt beslut. En part får återkalla, ändra, ogiltigförklara eller upphäva ett förhandsbesked med retroaktiv verkan endast om förhandsbeskedet grundades på ofullständiga, oriktiga, falska eller vilseledande uppgifter.

7.    Ett förhandsbesked som utfärdats av en part ska vara bindande för denna part med avseende på sökanden. Parten får föreskriva att förhandsbeskedet är bindande för sökanden.

8.    Varje part ska, på skriftlig begäran från innehavaren, tillhandahålla en prövning av ett förhandsbesked eller ett beslut om att ändra, återkalla eller ogiltigförklara det.

9.    Varje part ska offentliggöra information om förhandsbesked, med beaktande av behovet av att skydda personuppgifter och affärshemligheter.

10.    Varje part ska utfärda ett förhandsbesked utan dröjsmål och normalt inom 150 dagar efter dagen för mottagandet av all nödvändig information. Denna period får förlängas i enlighet med en parts lagar och andra författningar om det behövs ytterligare tid för att säkerställa att förhandsbeskeden utfärdas på ett korrekt och enhetligt sätt. I så fall ska parten underrätta sökanden om skälet till förlängningen och dess varaktighet.

Artikel 4.13

Tullombud

En parts tullbestämmelser och tullförfaranden får inte kräva obligatorisk användning av tullombud. Varje part ska anmäla och offentliggöra sina åtgärder vad gäller användning av tullombud. Varje part ska tillämpa transparenta, icke-diskriminerande och proportionella regler om och när tillstånd beviljas för tullombud.

Artikel 4.14

Tullvärdeberäkning

1.    Varje part ska fastställa tullvärdet på varor i enlighet med del I i avtalet om tullvärdeberäkning. I detta syfte ska del 1 i avtalet om tullvärdeberäkning i tillämpliga delar införlivas i och utgöra en del av detta avtal.

2.    Parterna ska samarbeta i avsikt att uppnå en gemensam syn på frågor som rör fastställande av tullvärde.

Artikel 4.15

Kontroll före sändning

En part får inte kräva obligatorisk användning av inspektioner före sändning enligt definitionen i WTO-avtalet om kontroll före skeppning.

Artikel 4.16

Omprövning och överklagande

1.    Varje part ska föreskriva effektiva, snabba, icke-diskriminerande och lättillgängliga förfaranden som garanterar rätten till överklagande av administrativa åtgärder, avgöranden och beslut av tullmyndigheter eller andra behöriga myndigheter som inverkar på importen och exporten av varor eller varor i transit.

2.    Varje part ska säkerställa att personer som är föremål för ett sådant avgörande eller beslut eller med avseende på vilka den vidtar administrativa åtgärder har tillgång till

a)    ett administrativt överklagande till eller en omprövning vid en administrativ myndighet som är överordnad eller oberoende i förhållande till den tjänsteman eller myndighet som meddelade avgörandet eller beslutet eller vidtog den administrativa åtgärden, eller

b)    ett överklagande till eller en omprövning i domstol av avgörandet, beslutet eller den administrativa åtgärden.

3.    Varje part ska säkerställa att om beslutet om överklagande eller omprövning enligt punkt 2 a inte meddelas inom den tidsfrist som föreskrivs i partens lagar och andra författningar eller inte meddelas utan oskäligt dröjsmål, ska den sökande ha rätt till ytterligare administrativt överklagande eller omprövning på administrativ väg eller överklagande till eller omprövning i domstol eller rätt att på annat sätt kunna vända sig till en rättslig myndighet i enlighet med den partens lagar och andra författningar.

4.    Varje part ska säkerställa att sökanden får tillgång till skälen till det administrativa beslutet skriftligen, inbegripet på elektronisk väg, så att sökanden vid behov kan använda överklagande- eller omprövningsförfaranden.

Artikel 4.17

Dialog med näringslivet

1.    Med beaktande av behovet av regelbundna samråd i god tid med företrädare för näringslivet om förslag till lagstiftning och allmänna förfaranden som rör tullfrågor och förenklade handelsprocedurer ska varje parts tullförvaltning samråda med näringslivet i den parten.

2.    Varje part ska, om möjligt, säkerställa att deras tullbestämmelser och andra därmed sammanhängande krav och förfaranden fortsätter att motsvara näringslivets behov, följer internationellt erkänd bästa praxis och begränsar handeln så lite som möjligt.

Artikel 4.18

Gemensamma tullsamarbetskommittén

1.    Denna artikel kompletterar och preciserar artikel 24.4 (Specialiserade kommittéer).

2.    Gemensamma tullsamarbetskommittén ska, med avseende på de kapitel och bestämmelser som omfattas av dess behörighet enligt artikel 24.4.1 (Specialiserade kommittéer), med undantag för kapitel 3 (Ursprungsregler och ursprungsförfaranden), ha följande uppgifter:

a)    Identifiera områden där genomförandet och tillämpningen kan förbättras.

b)    Söka lämpliga sätt och metoder för att nå ömsesidigt godtagbara lösningar i frågor som kan uppstå.

3.    Gemensamma tullsamarbetskommittén får anta beslut med avseende på de områden som avses i artikel 4.2.2 (Tullsamarbete och ömsesidigt administrativt bistånd), inbegripet, om den anser det nödvändigt, för genomförandet av punkt 2 d och f i den artikeln.

KAPITEL 5

HANDELSPOLITISKA SKYDDSINSTRUMENT

AVSNITT A

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 5.1

Icke-tillämpning av reglerna om förmånsursprung

Vid tillämpningen av avsnitten B (Antidumpnings- och utjämningstullar) och C (Globala skyddsåtgärder) ska reglerna om förmånsursprung enligt kapitel 3 (Ursprungsregler och ursprungsförfaranden) inte tillämpas.

Artikel 5.2

Icke-tillämpning av tvistlösning

Kapitel 26 (Tvistlösning) är inte tillämpligt på avsnitten B (Antidumpnings- och utjämningstullar) och C (Globala skyddsåtgärder) i detta kapitel.

AVSNITT B

ANTIDUMPNINGS- OCH UTJÄMNINGSTULLAR

Artikel 5.3

Transparens

1.    Handelspolitiska skyddsinstrument bör användas i full överenstämmelse med relevanta WTO-krav och baseras på ett rättvist och transparent system.

2.    Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 6.5 i antidumpningsavtalet och artikel 12.4 i subventionsavtalet ska varje part så snart som möjligt efter införandet av provisoriska åtgärder och före det slutgiltiga avgörandet, säkerställa en fullständig och ändamålsenlig redogörelse för de viktigaste omständigheter och överväganden som ligger till grund för beslutet att vidta slutgiltiga åtgärder. Redogörelsen ska göras skriftligen, och intressenterna ska ges tillräcklig tid att lämna synpunkter.

3.    Förutsatt att detta inte medför onödiga förseningar av undersökningen ska intressenter ges möjlighet att höras, så att de kan lämna synpunkter under undersökningar rörande handelspolitiska skyddsinstrument.

Artikel 5.4

Beaktande av allmänintresset

1.    En part får avstå från att tillämpa antidumpnings- eller utjämningsåtgärder på den andra partens varor om det, på grundval av de uppgifter som gjorts tillgängliga under undersökningen i enlighet med kraven i den partens lagar och andra författningar, kan konstateras att det inte ligger i allmänintresset att vidta sådana åtgärder.

2.    Vid det slutgiltiga fastställandet av tillämpning av tullar ska varje part, i enlighet med sina lagar och andra författningar, beakta uppgifter från relevanta intressenter, som kan omfatta den inhemska industrin, importörer och deras intresseorganisationer, representativa användare och representativa konsumentorganisationer.

Artikel 5.5

Regeln om lägsta tull

Om en part inför en antidumpningstull på den andra partens varor får tullbeloppet inte överstiga dumpningsmarginalen. Om en tull som understiger dumpningsmarginalen är tillräcklig för att undanröja skadan för den inhemska industrin, ska parten införa en sådan lägre tull i enlighet med sina lagar och andra författningar.

AVSNITT C

GLOBALA SKYDDSÅTGÄRDER

Artikel 5.6

Transparens

1.    På begäran av den andra parten ska den part som inleder en undersökning rörande globala skyddsåtgärder eller som avser att införa globala skyddsåtgärder omedelbart lämna en skriftlig anmälan med alla relevanta upplysningar som ligger till grund för inledandet av en undersökning rörande globala skyddsåtgärder eller införandet av globala skyddsåtgärder, inbegripet om de preliminära undersökningsresultaten i förekommande fall. Detta ska inte påverka tillämpningen av artikel 3.2 i avtalet om skyddsåtgärder.

2.    Varje part ska sträva efter att införa globala skyddsåtgärder på ett sätt som påverkar handeln mellan parterna så lite som möjligt.

3.    Vid tillämpning av punkt 2 ska en part som anser att de rättsliga kraven för införande av slutgiltiga skyddsåtgärder är uppfyllda, anmäla detta till den andra parten och sträva efter att ge tillräckliga möjligheter till föregående samråd med den parten, i syfte att se över de uppgifter som lämnats enligt punkt 1 och utbyta åsikter om de föreslagna åtgärderna innan ett slutligt beslut fattas.

AVSNITT D

BILATERALA SKYDDSÅTGÄRDER

Artikel 5.7

Definitioner

I detta avsnitt gäller följande definitioner:

a)    bilateral skyddsåtgärd: en åtgärd som beskrivs i artikel 5.8 (Tillämpning av en bilateral skyddsåtgärd).

b)    inhemsk industri: med avseende på en inhemsk vara, samtliga producenter av likadana eller direkt konkurrerande varor som bedriver verksamhet i en part eller vars sammanlagda produktion av likadana eller direkt konkurrerande varor motsvarar en betydande del av den sammanlagda inhemska produktionen av dessa varor.

c)    allvarlig försämring: stora svårigheter inom en sektor av ekonomin som producerar likadana eller direkt konkurrerande produkter.

d)    allvarlig skada: en betydande allmän försämring av den inhemska industrins ställning.

e)    hot om allvarlig försämring: allvarlig försämring som, på grundval av fakta och inte enbart på grundval av påståenden, antaganden eller avlägsna möjligheter, är klart överhängande.

f)    hot om allvarlig skada: allvarlig skada som, på grundval av fakta och inte enbart på grundval av påståenden, antaganden eller avlägsna möjligheter, är klart överhängande.

g)    övergångsperiod: en period på sju år från och med dagen för detta avtals ikraftträdande.

Artikel 5.8

Tillämpning av en bilateral skyddsåtgärd

1.    Utan att det påverkar parternas rättigheter och skyldigheter enligt avsnitt C (Globala skyddsåtgärder) gäller att om en vara med ursprung i en part till följd av nedsättning eller avveckling av en tull enligt detta avtal importeras till den andra partens territorium i sådana ökade mängder, i absoluta tal eller i förhållande till den inhemska produktionen, och under sådana omständigheter att det orsakar eller hotar att orsaka allvarlig skada för den andra partens inhemska industri, får den andra parten, enbart under övergångsperioden och endast i enlighet med villkoren och förfarandena i detta avsnitt, vidta en bilateral skyddsåtgärd.

2.    Bilaterala skyddsåtgärder som tillämpas i enlighet med punkt 1 får endast bestå i att

a)    avbryta eventuella ytterligare nedsättningar av tullsatsen för den berörda varan i enlighet med kapitel 2 (Nationell behandling och marknadstillträde för varor), eller

b)    höja tullsatsen för den berörda varan till en nivå som inte överstiger den lägre av

i)    den tullsats för mest gynnad nation som är i kraft den dag då den bilaterala skyddsåtgärden vidtas, eller

ii)    den tullsats för mest gynnad nation som är i kraft på dagen omedelbart före dagen för detta avtals ikraftträdande.

Artikel 5.9

Villkor för en bilateral skyddsåtgärd

1.    En bilateral skyddsåtgärd får inte tillämpas

a)    utom i den utsträckning och under den tid som krävs för att förhindra eller avhjälpa en allvarlig skada, eller ett hot om allvarlig skada, för den inhemska industrin, eller en allvarlig försämring, eller ett hot om allvarlig försämring, av den ekonomiska situationen i det eller de yttersta randområdena,

b)    under längre tid än två år, och

c)    efter det att övergångsperioden löpt ut.

2.    Den period som avses i punkt 1 b får förlängas med ett år under förutsättning att

a)    den importerande partens behöriga undersökande myndigheter, i enlighet med de förfaranden som anges i underavsnitt 1 (Förfaranderegler för bilaterala skyddsåtgärder), fastställer att åtgärden fortfarande är nödvändig för att förhindra eller avhjälpa en allvarlig skada, eller ett hot om allvarlig skada, för den inhemska industrin eller en allvarlig försämring, eller ett hot om allvarlig försämring, av den ekonomiska situationen i det eller de yttersta randområdena, och

b)    det finns bevis för att den inhemska industrin håller på att anpassa sig och att den totala tillämpningsperioden för en skyddsåtgärd, inbegripet den ursprungliga tillämpningsperioden och en eventuell förlängning av denna, inte överstiger tre år.

3.    När en part upphör att tillämpa en bilateral skyddsåtgärd ska tullsatsen vara den tullsats som skulle ha varit i kraft för den berörda varan i enlighet med bilaga 2-A (Tidsplaner för avveckling av tullar).

4.    En bilateral skyddsåtgärd får inte tillämpas på import av en viss vara från en part som redan har varit föremål för en sådan bilateral skyddsåtgärd under en period som motsvarar halva varaktigheten av den föregående bilaterala skyddsåtgärden.

5.    En part får inte, för samma vara och samtidigt, tillämpa

a)    en bilateral skyddsåtgärd, en provisorisk bilateral skyddsåtgärd eller en skyddsåtgärd för de yttersta randområdena i enlighet med detta avtal, och

b)    en skyddsåtgärd enligt artikel XIX i Gatt 1994 och avtalet om skyddsåtgärder.

Artikel 5.10

Provisoriska bilaterala skyddsåtgärder

1.    Under kritiska omständigheter där ett dröjsmål skulle vålla skada som skulle vara svår att avhjälpa, får en part vidta en provisorisk bilateral skyddsåtgärd sedan det preliminärt fastställts att det finns tydliga bevis för att importen av en vara med ursprung i den andra parten har ökat till följd av nedsättningen eller avvecklingen av en tull enligt detta avtal, och att denna import orsakar eller hotar att orsaka den inhemska industrin allvarlig skada, eller allvarligt försämrar, eller hotar att allvarligt försämra, den ekonomiska situationen i det eller de yttersta randområdena.

2.    Den provisoriska bilaterala skyddsåtgärdens varaktighet får inte överstiga 200 dagar. Under denna period ska parten följa de relevanta förfaranderegler som fastställs i underavsnitt 1 (Förfaranderegler för bilaterala skyddsåtgärder).

3.    Den tull som tas ut till följd av den provisoriska bilaterala skyddsåtgärden ska omgående återbetalas om det i den efterföljande undersökning som avses i underavsnitt 1 (Förfaranderegler för bilaterala skyddsåtgärder) inte fastställs att den ökade importen av den vara som omfattas av den provisoriska bilaterala skyddsåtgärden orsakar eller hotar att orsaka den inhemska industrin allvarlig skada, eller allvarligt försämrar, eller hotar att allvarligt försämra, den ekonomiska situationen i det eller de yttersta randområdena.

4.    Den provisoriska bilaterala skyddsåtgärdens varaktighet ska räknas med i den period som avses i artikel 5.9.1 b (Standarder för en bilateral skyddsåtgärd).

5.    Den part som vidtar en provisorisk bilateral skyddsåtgärd ska omedelbart underrätta den andra parten vid vidtagandet av den provisoriska bilaterala skyddsåtgärden.

6.    På begäran av den andra parten ska samråd hållas omedelbart efter det att den provisoriska bilaterala skyddsåtgärden har vidtagits.

Artikel 5.11

De yttersta randområdena

1.    Om en produkt med ursprung i Nya Zeeland importeras till territoriet för ett eller flera av unionens yttersta randområden 11 i sådana ökade mängder och under sådana omständigheter att det orsakar eller hotar att orsaka en allvarlig försämring av den ekonomiska situationen i det eller de yttersta randområden som berörs, får unionen, efter att ha undersökt alternativa lösningar, i undantagsfall vidta bilaterala skyddsåtgärder som begränsas till det eller de berörda områdenas territorium.

2.    Vid tillämpning av punkt 1 ska fastställandet av allvarlig försämring baseras på objektiva faktorer, däribland

a)    ökningen i importvolymen i absoluta tal eller i förhållande till den inhemska produktionen och till importen från andra källor, och

b)    effekterna av denna import på den berörda industrins eller ekonomiska sektorns situation, inbegripet i fråga om försäljningsnivåerna, produktionen, den ekonomiska situationen och sysselsättningen.

3.    Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 ska detta avsnitt i tillämpliga delar tillämpas på alla skyddsåtgärder som antas enligt denna artikel.

Artikel 5.12

Kompensation och upphävande av medgivanden

1.    Senast 30 dagar efter den dag då den bilaterala skyddsåtgärden vidtogs ska den part som vidtog åtgärden ge tillfälle till samråd med den andra parten i syfte att gemensamt komma överens om en lämplig handelsliberaliserande kompensation i form av medgivanden med väsentligen likvärdig handelseffekt.

2.    Om det samråd som avses i punkt 1 inte leder till en överenskommelse om handelsliberaliserande kompensation inom 30 dagar efter den första dagen av samrådet, får den part på vars ursprungsvara skyddsåtgärden tillämpas tillfälligt upphäva tillämpningen av väsentligen likvärdiga handelsmedgivanden för den part som tillämpar den bilaterala skyddsåtgärden.

3.    Skyldigheten att ge kompensation enligt punkt 1 och rätten att upphäva medgivanden enligt punkt 2 ska endast gälla så länge den bilaterala skyddsåtgärden bibehålls.

4.    Trots vad som sägs i punkt 3 får den rätt till upphävande som avses i den punkten inte utövas under de första 24 månaderna som en bilateral skyddsåtgärd är i kraft, om den bilaterala skyddsåtgärden har vidtagits till följd av en absolut ökning av importen och en sådan skyddsåtgärd är förenlig med bestämmelserna i detta avtal.

UNDERAVSNITT 1

FÖRFARANDEREGLER FÖR BILATERALA SKYDDSÅTGÄRDER

Artikel 5.13

Tillämplig lagstiftning

Detta underavsnitt är tillämpligt på bilaterala skyddsåtgärder som omfattas av avsnitt D (Bilaterala skyddsåtgärder) och som tillämpas av en parts behöriga undersökningsmyndighet. I fall som inte omfattas av detta underavsnitt ska den behöriga undersökningsmyndigheten tillämpa de regler som fastställts i dess nationella lagstiftning, förutsatt att dessa regler är förenliga med bestämmelserna i detta avsnitt.

Artikel 5.14

Undersökningsförfaranden

1.    En part ska tillämpa en bilateral skyddsåtgärd först efter det att dess behöriga undersökningsmyndigheter har gjort en undersökning i enlighet med artiklarna 3 och 4.2 a och c i avtalet om skyddsåtgärder. I detta syfte ska artikel 3 och artikel 4.2 a och c i avtalet om skyddsåtgärder i tillämpliga delar införlivas i och utgöra en del av detta avtal.

2.    För att tillämpa en bilateral skyddsåtgärd ska den behöriga undersökningsmyndigheten på grundval av objektiva bevis visa att det finns ett orsakssamband mellan den ökade importen av den berörda produkten och den allvarliga skadan eller hotet om allvarlig skada. Den behöriga undersökningsmyndigheten ska också undersöka andra kända faktorer än den ökade importen för att säkerställa att den skada som orsakats av dessa faktorer inte tillskrivs den ökade importen.

3.    Undersökningen ska i samtliga fall avslutas inom ett år efter det att den inletts.

Artikel 5.15

Anmälan och samråd

1.    En part ska omgående till den andra parten skriftligen anmäla om den

a)    inleder en undersökning avseende bilaterala skyddsåtgärder enligt detta kapitel,

b)    fastställer att den ökade importen orsakar en allvarlig skada, eller ett hot om allvarlig skada, eller en allvarlig försämring, eller ett hot om sådan försämring av den ekonomiska situationen i de yttersta randområdena,

c)    beslutar att tillämpa en provisorisk bilateral skyddsåtgärd eller att tillämpa eller förlänga en bilateral skyddsåtgärd, eller

d)    beslutar att ändra en tidigare antagen bilateral skyddsåtgärd.

2.    En part ska förse den andra parten med en kopia av den offentliga versionen av klagomålet och den rapport från dess behöriga undersökningsmyndigheter som krävs enligt artikel 3 i avtalet om skyddsåtgärder.

3.    När en part i enlighet med punkt 1 c underrättar den andra parten om att den tillämpar eller förlänger en bilateral skyddsåtgärd, ska den parten i sin anmälan inkludera alla relevanta uppgifter, såsom

a)    bevis för att den ökade importen av den andra partens vara till följd av nedsättandet eller avvecklandet av en tull i enlighet med detta avtal orsakar eller hotar att orsaka en allvarlig skada för den inhemska industrin, eller en allvarlig försämring eller ett hot om allvarlig försämring av den ekonomiska situationen i det eller de yttersta randområdena,

b)    en exakt beskrivning av varan som är föremål för den bilaterala skyddsåtgärden, inbegripet dess nummer eller undernummer enligt HS, som bilaga 2-A (Tidsplaner för avvecklande av tullar) grundar sig på,

c)    en noggrann beskrivning av den bilaterala skyddsåtgärden,

d)    datum för tillämpning av den bilaterala skyddsåtgärden, dess förväntade varaktighet och, i tillämpliga fall, en tidsplan för en gradvis liberalisering av åtgärden, och

e)    vid en förlängning av den bilaterala skyddsåtgärden, bevis för att den berörda inhemska industrin håller på att anpassa sig.

4.    På begäran av den part vars vara är föremål för ett bilateralt skyddsåtgärdsförfarande enligt detta kapitel ska den part som verkställer förfarandet ge tillräckliga möjligheter till samråd med den begärande parten innan ett slutligt beslut om att vidta skyddsåtgärder fattas, i syfte att se över en anmälan enligt punkt 1 eller ett offentligt tillkännagivande eller en offentlig rapport som den behöriga undersökningsmyndigheten utfärdat i samband med förfarandet, och utbyta åsikter om den föreslagna åtgärden och nå en överenskommelse om kompensation enligt artikel 5.12 (Kompensation och upphävande av medgivanden).

KAPITEL 6

SANITÄRA OCH FYTOSANITÄRA ÅTGÄRDER

ARTIKEL 6.1

Mål och allmänna bestämmelser

1.    Målen för detta kapitel är att

a)    skydda människors, djurs och växters hälsa på parternas respektive territorier och samtidigt underlätta handel mellan dem,

b)    säkerställa att parternas sanitära och fytosanitära åtgärder inte leder till onödiga handelshinder,

c)    underlätta genomförandet av SPS-avtalet, internationella standarder och relaterade texter, särskilt vad gäller regionalisering och likvärdighet,

d)    upprätthålla samarbetet i internationella standardiseringsorgan,

e)    främja transparens och förståelse i fråga om tillämpningen av varje parts sanitära och fytosanitära åtgärder,

f)    stärka samarbetet mellan parterna och erkänna parternas gemensamma mål när det gäller att bekämpa antimikrobiell resistens, och

g)    stärka kommunikationen och samarbetet om samt lösningen av sanitära och fytosanitära frågor som kan påverka handeln mellan parterna.

2.    Vad gäller SPS-avtalet erinrar parterna särskilt om

a)    principen att en parts sanitära och fytosanitära åtgärder är grundade på en riskbedömning i enlighet med artikel 5 och andra relevanta bestämmelser i SPS-avtalet, och

b)    begreppet interimistiska sanitära och fytosanitära åtgärder.

ARTIKEL 6.2

Tillämpningsområde

1.    Parterna bekräftar sina respektive rättigheter och skyldigheter enligt avtalet om sanitära åtgärder.

2.    Om inte annat följer av punkt 3 är detta kapitel tillämpligt på

a)    en parts sanitära och fytosanitära åtgärder som kan påverka handeln mellan parterna, och

b)    samarbete när det gäller antimikrobiell resistens.

3.    Detta kapitel är inte tillämpligt på en parts åtgärder eller på frågor som omfattas av avtalet om sanitära åtgärder.

ARTIKEL 6.3

Definitioner

I detta kapitel gäller följande definitioner:

a)    Definitionerna i bilaga A till SPS-avtalet.

b)    De definitioner som fastställts under överinseende av Codex Alimentarius-kommissionen.

c)    De definitioner som fastställts under överinseende av Världsorganisationen för djurhälsa (WOAH).

d)    De definitioner som fastställts under överinseende av den internationella växtskyddskonventionen (IPPC).

e)    behörig myndighet: statligt organ som förtecknas i bilaga 6-A (Behöriga myndigheter) och som omfattar relevanta nationella växtskyddsmyndigheter. och

f)    importkontroll: bedömning som kan omfatta inspektion, undersökning, provtagning, dokumentationsgranskning, tester eller förfaranden, inklusive laboratoriemässiga, organoleptiska eller identitetsrelaterade, och som utförs vid en importerande parts gräns av den importerande partens behöriga myndighet för att fastställa om en sändning uppfyller den importerande partens sanitära och fytosanitära krav.

ARTIKEL 6.4

Särskilda växtskyddsvillkor

1.    I enlighet med de tillämpliga standarder som överenskommits inom ramen för IPPC ska parterna utbyta information om sin skadegörarstatus på sina respektive territorier. På begäran av en part ska den andra parten lämna motiveringen till skadegörarkategoriseringen och relaterade fytosanitära åtgärder.

2.    Vad gäller skadegörarkategoriseringen ska varje part upprätta och uppdatera en förteckning över sådana reglerade skadegörare vad gäller växter och växtprodukter för vilka en fytosanitär risk föreligger. Förteckningen ska innehålla

a)    de karantänskadegörare som inte förekommer på någon del av dess territorium,

b)    de karantänskadegörare som förekommer men inte har någon stor utbredning och omfattas av offentlig kontroll,

c)    karantänskadegörare för skyddad zon, och

d)    reglerade icke-karantänsskadegörare, i tillämpliga fall.

3.    Varje part ska begränsa sina importkrav för växter eller växtprodukter till de som behövs för att minska risken för introduktion av reglerade skadegörare. Importkrav för att minska risken för karantänskadegörare för skyddad zon ska inte tillämpas såvida det inte är känt att några växters eller växtprodukters destination ligger inom en skyddad zon.

4.    Inspektion före export av den importerande partens nationella växtskyddsmyndighet bör inte krävas av den importerade parten om inspektion av växter eller växtprodukter omfattas av tillämpningsområdet för den exporterande partens nationella växtskyddsmyndighet.

ARTIKEL 6.5

Erkännande av skadegörarfrihet

Om regionalisering definieras med avseende på ett skadegörarfritt område, en skadegörarfri produktionsplats, en skadegörarfri produktionsanläggning eller en skyddad zon inom sektorn för växter och växtprodukter gäller följande:

a)    Parterna erkänner begreppen skadegörarfria områden, skadegörarfria produktionsplatser och skadegörarfria produktionsanläggningar enligt IPPC:s relevanta internationella standarder för växtskyddsåtgärder (ISPM).

b)    Parterna ska godta varandras

i)    skadegörarfria områden, skadegörarfria produktionsplatser och skadegörarfria produktionsanläggningar, och

ii)    offentliga kontroller vid fastställandet och upprätthållandet av skadegörarfria områden, skadegörarfria produktionsplatser och skadegörarfria produktionsanläggningar.

c)    Nya Zeeland ska erkänna begreppet skyddade zoner inom unionens territorium som likvärdigt med ett skadegörarfritt område enligt IPPC:s ISPM 4 (”Requirements for the establishment of pest free areas”).

d)    Den exporterande parten ska på begäran av den importerande parten identifiera skadegörarfria områden, skadegörarfria produktionsplatser, skadegörarfria produktionsanläggningar och skyddade zoner samt, på begäran av den importerande parten, tillhandahålla en fullständig förklaring och styrkande uppgifter i enlighet med relevant ISPM eller på annat lämpligt sätt. och

e)    Handelskommittén får anta ett beslut om ändring av bilaga 6-B (Regionala villkor för växter och växtprodukter) för att fastställa andra frågor som kan avse regionalisering eller för att ange lämpliga riskbaserade särskilda villkor.

ARTIKEL 6.6

Likvärdighet

1.    Parterna medger att erkännande av likvärdighet är viktigt för att underlätta handeln.

2.    Vid fastställandet av likvärdighet för en specifik sanitär eller fytosanitär åtgärd, en grupp av åtgärder eller på systemnivå ska varje part beakta relevant vägledning från WTO:s kommitté för sanitära och fytosanitära åtgärder samt internationella standarder, riktlinjer och rekommendationer. Handelskommittén får anta ett beslut om ytterligare vägledning och förfaranden för att fastställa, erkänna och upprätthålla likvärdighet i bilaga 6-C (Erkännande av likvärdighet för sanitära och fytosanitära åtgärder).

3.    På begäran av den exporterande parten ska den importerande parten inom rimlig tid förklara målet för och skälen till den sanitära eller fytosanitära åtgärden samt tydligt identifiera den risk som den sanitära eller fytosanitära åtgärden är avsedd att avhjälpa.

4.    Den importerande parten ska erkänna en sanitär eller fytosanitär åtgärd som likvärdig om den exporterande parten objektivt kan visa att dess åtgärd når upp till den importerande partens skäliga skyddsnivå i fråga om människors, djurs eller växters hälsa.

5.    Om en likvärdighetsbedömning inte leder till att den importerande parten fastställer likvärdighet ska den importerande parten tillhandahålla den exporterande parten skälen till dess beslut.

6.    Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 6.8.6 (Certifiering) får handelskommittén anta ett beslut om ändring av bilaga 6-C (Erkännande av likvärdighet för sanitära och fytosanitära åtgärder) i syfte att

a)    fastställa vilka av den exporterande partens varutyper som den importerande parten erkänner omfattas av en sanitär eller fytosanitär åtgärd som är likvärdig med dess egen eller fastställa vilka av den exporterande partens offentliga kontroller som den importerande parten erkänner som likvärdiga med dess egna, och

b)    ange lämpliga riskbaserade särskilda villkor eller överenskommen skadegörar- eller sjukdomsstatus.

7.    Om en part ändrar en sanitär eller fytosanitär åtgärd på ett sätt som den anser inte påverkar ett fastställande av likvärdighet enligt detta kapitel ska fastställandet vara tillämpligt på den senaste versionen av den relevanta lagen eller andra författningen om ändring av den sanitära eller fytosanitära åtgärden.

8.    Om en part anser att ett tidigare fastställande av likvärdighet påverkas ska den underrätta den andra parten om detta.

9.    Om en importerande part ändrar en sanitär eller fytosanitär åtgärd och anser att ett fastställande av likvärdighet enligt detta kapitel kan påverkas ska den

a)    på ett objektivt sätt överväga om det tidigare fastställandet inte längre är tillräckligt för att uppfylla dess skäliga skyddsnivå, och

b)    samråda med den exporterande parten och därefter besluta om fastställandet får fortsätta att gälla med eller utan särskilda villkor.

ARTIKEL 6.7

Handelsvillkor och godkännandeförfaranden

1.    Den importerande parten ska offentliggöra sina fytosanitära hälsokrav för import och de förfaranden som använts för att fastställa dessa krav.

2.    Om parterna gemensamt identifierar en viss växt eller växtprodukt som en prioritering ska den importerande parten fastställa särskilda importkrav för den produkten utan oskäligt dröjsmål, förutom under vederbörligen motiverade omständigheter.

3.    Om en importbegäran inkommer med avseende på en viss växt eller växtprodukt som tidigare har godkänts för import från den exporterande parten ska den importerande parten bedöma riskprofilen och, om den fastställs vara densamma, slutföra godkännandeförfarandet utan onödigt dröjsmål, förutom under vederbörligen motiverade omständigheter.

4.    Varje part ska säkerställa att de förfaranden som används för att godkänna import från den andra parten genomförs och slutförs utan oskäligt dröjsmål, vid behov inklusive revisioner och nödvändiga lagstiftningsåtgärder eller administrativa åtgärder för att slutföra godkännandeförfarandet. Varje part ska särskilt undvika onödiga eller orimligt betungande begäranden om information, vilka ska begränsas till vad som är nödvändigt och ta hänsyn till information som redan finns tillgänglig för den importerande parten, såsom information om den exporterande partens tillämpliga lagar och andra författningar samt revisionsrapporter.

5.    Med undantag för vad som föreskrivs i artikel 6.5 (Erkännande av skadegörarfrihet) ska varje part tillämpa sina fytosanitära importvillkor på hela den andra partens territorium där samma skadegörarstatus gäller.

6.    Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 6.10 (Nödåtgärder) ska varje part erkänna likvärdighet för de offentliga kontroller som tillämpas av den andra parten vid handel, under förutsättning att det från dagen för detta avtals ikraftträdande inte görs några betydande ändringar i den exporterande partens system för offentlig kontroll som skulle sänka tillitsnivån för den importerande parten.

7.    Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 6.10 (Nödåtgärder) får den importerande parten inte vägra eller stoppa importen av en vara från den exporterande parten enbart på grund av att den importerande parten ser över sina sanitära och fytosanitära åtgärder, om den importerande parten godkände importen av den varan från den andra parten när översynen inleddes.

8.    Parterna ska utan efterföljande godkännandeförfaranden godta varandras förteckningar över anläggningar som omfattas av sanitära och fytosanitära åtgärder vid handel.

9.    Varje part ska göra de förteckningar över anläggningar som avses i punkt 8 tillgängliga för varandra på begäran.

ARTIKEL 6.8

Certifiering

1.    Vad gäller sundhetscertifiering av växter och växtprodukter ska de behöriga myndigheterna tillämpa de principer som fastställs i IPPC:s ISPM 7 (”Export Certification System”) och ISPM 12 (”Guidelines for Phytosanitary Certificates”).

2.    Varje part ska främja genomförandet av elektronisk certifiering och andra tekniker för att underlätta handeln.

3.    Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 6.2 (Tillämpningsområde) och 6.10 (Nödåtgärder) ska certifiering av livsmedelssäkerhet inte krävas för bearbetade livsmedel som omfattas av detta kapitel om inte detta stöds av en riskanalys.

4.    Handelskommittén får anta ett beslut om ändring av bilaga 6-E (Certifiering) för att fastställa ytterligare vägledning, förfaranden och krav vad gäller certifiering.

5.    Om den importerande parten har godtagit en av den exporterande partens sanitära eller fytosanitära varuåtgärder som likvärdig med dess egen får den exporterande parten inkludera den förlaga till hälsoattestering som fastställs i avsnitt 1 i bilaga 6-E (Certifiering) i det officiella sundhetscertifikatet/hälsointyget.

6.    Om en importerande part i enlighet med artikel 6.6.7 eller 6.6.8 (Likvärdighet) har fastställt att likvärdighet upprätthålls ska det sundhetscertifikat för import som finns i bilaga 6-E (Certifiering) ange den importerande partens grundlagar eller andra grundförfattningar, om praktiskt möjligt och i tillämpliga fall.

7.    Om en importerande part fastställer att ett särskilt villkor i bilaga 6-C (Erkännande av likvärdighet för sanitära och fytosanitära åtgärder) inte längre är nödvändigt ska garantier för detta särskilda villkor inte längre krävas och handelskommittén ska anta ett beslut om ändring av bilaga 6-C (Erkännande av likvärdighet för sanitära och fytosanitära åtgärder) i enlighet med detta inom rimlig tid.

ARTIKEL 6.9

Transparens, informationsutbyte och tekniskt samråd

1.    Parterna ska omgående underrätta varandra om betydande

a)    upptäckter av epidemiologisk betydelse som kan röra en produkt som handlas mellan parterna,

b)    livsmedelssäkerhetsfrågor som rör en produkt som handlas mellan parterna, eller

c)    annan relevant information för ett korrekt genomförande av detta kapitel.

2.    Om den information som avses i punkt 1 har gjorts tillgänglig genom en anmälan till WTO eller till det relevanta internationella standardiseringsorganet i enlighet med deras regler, eller genom offentliggörande på en parts allmänt tillgängliga webbplats, ska kravet i punkt 1 anses vara uppfyllt.

3.    Om någon av parterna har allvarliga betänkligheter vad gäller en sanitär eller fytosanitär risk ska tekniska samråd om denna situation äga rum på begäran så snart som möjligt och under alla omständigheter inom 14 dagar efter den dag då begäran ingavs.

4.    Om en part har betydande betänkligheter vad gäller en sanitär eller fytosanitär åtgärd som den andra parten har föreslagit eller genomfört får den parten begära tekniska samråd med den andra parten. Den part som begäran riktar sig till ska svara inom 30 dagar efter den dag då begäran ingavs.

5.    Vad gäller punkterna 3 och 4 ska varje part sträva efter att lämna all information som behövs för att undvika störningar i handeln och för att göra det möjligt för parterna att finna en ömsesidigt godtagbar lösning som på ett ändamålsenligt sätt hanterar varje sanitär eller fytosanitär risk.

6.    Parterna ska sträva efter att lösa alla betänkligheter som genomförandet av detta kapitel ger upphov till med hjälp av tekniska samråd 12 i enlighet med denna artikel innan de inleder tvistlösningsförfaranden i enlighet med kapitel 26 (Tvistlösning).

ARTIKEL 6.10

Nödåtgärder

1.    Om en part antar en nödåtgärd som är nödvändig för att skydda människors, djurs eller växters liv eller hälsa ska partens behöriga myndighet underrätta den andra partens behöriga myndighet inom 24 timmar. Om en part begär tekniska samråd för att hantera den sanitära eller fytosanitära nödåtgärden ska de tekniska samråden hållas inom 14 dagar från den dag då anmälan av den sanitära eller fytosanitära nödåtgärden ingavs. Parterna ska ta hänsyn till den information de får genom de tekniska samråden.

2.    Den part som tillämpar nödåtgärden ska ta hänsyn till den information som lämnats i tid av den exporterande parten då den fattar sitt beslut med avseende på en sändning som håller på att transporteras mellan parterna vid tidpunkten för antagandet av den sanitära eller fytosanitära nödåtgärden.

3.    Om en nödåtgärd allvarligt stör eller avbryter handeln ska den importerande parten så snart det är praktiskt möjligt upphäva åtgärden eller tillhandahålla relevanta vetenskapliga och tekniska skäl till att den bibehålls.

ARTIKEL 6.11

Revisioner

1.    För att förtroendet ska kunna upprätthållas vad gäller genomförandet av detta kapitel har varje part rätt att genomföra en systembaserad revision av hela eller delar av det kontrollsystem som inrättats av den andra partens behöriga myndighet för att fastställa att det fungerar som det ska.

2.    När en part genomför en revision ska den beakta relevant vägledning från WTO:s kommitté för sanitära och fytosanitära åtgärder samt internationella standarder, riktlinjer och rekommendationer.

3.    Beslut eller åtgärder som antas av den granskande parten och som kan påverka handeln negativt till följd av revisionen ska beakta och stå i proportion till

a)    den bedömda risken, med stöd av objektiva bevis och uppgifter som kan verifieras, och

b)    den granskande partens kunskap om, relevanta erfarenhet av och förtroende för den granskade parten.

4.    Den granskande parten ska lämna objektiva bevis och uppgifter till den granskade parten på begäran.

5.    Den granskande parten ska stå för sina egna kostnader i samband med revisionerna.

6.    Varje part ska säkerställa att förfaranden införs för att förhindra utlämnande av konfidentiella uppgifter som erhållits under en revision av den andra partens behöriga myndigheter, inklusive förfaranden för att stryka konfidentiella uppgifter från en slutlig revisionsrapport som offentliggörs.

7.    Den granskande parten ska beakta eventuella synpunkter från den granskade parten på rapporten och ska fastställa huruvida rapporten eller delar av den offentliggörs eller görs tillgängliga på ett mer begränsat sätt.

8.    Handelskommittén får anta ett beslut om ändring av bilaga 6-D (Riktlinjer och förfaranden för en revision eller kontroll) för att fastställa eller specificera revisionsriktlinjer och revisionsförfaranden.

ARTIKEL 6.12

Importkontroller och avgifter

1.    Den importerande parten ska ha rätt att utföra importkontroller på grundval av de sanitära och fytosanitära risker som en import medför. Dessa kontroller ska utföras utan oskäligt dröjsmål och med minsta möjliga handelsstörningar.

2.    Om bristande efterlevnad av de relevanta importvillkoren påvisas vid importkontrollerna ska de åtgärder som vidtas av den importerande parten följa internationella standarder, grundas på en bedömning av den risk det gäller och inte vara mer handelsbegränsande än vad som är nödvändigt för att uppnå den importerande partens skäliga skyddsnivå.

3.    Den importerande partens behöriga myndighet ska underrätta den exporterande partens behöriga myndighet när bristande efterlevnad utgör en allvarlig risk för människors, djurs eller växters hälsa.

4.    Den importerande partens behöriga myndighet ska underrätta importören eller dennes företrädare om sändningar som inte uppfyller kraven, inklusive om skälen till att kraven inte kan anses vara uppfyllda, och ge dem möjlighet att begära en omprövning av beslutet. Den importerande partens behöriga myndighet ska beakta all relevant information som lämnats som stöd vid omprövningen.

5.    Avgifter som införs för förfaranden avseende importerade produkter får inte överstiga de avgifter som tas ut för jämförbara kontroller av likadana inhemska produkter och får inte överstiga den faktiska kostnaden för tjänsten.

6.    Handelskommittén får anta ett beslut om ändring av bilaga 6-F (Importkontroller och avgifter) för att fastställa frekvenser och avgifter för importkontroller avseende vissa varor som omfattas av detta kapitel.

ARTIKEL 6.13

Vetenskaplig robusthet och transparens vid fastställda godkännandeförfaranden 13

1.    Parterna erkänner att godkännandeförfaranden ska baseras på robust vetenskap och genomföras på ett transparent sätt för att bygga upp och upprätthålla allmänhetens förtroende och tillit. Parterna ska samarbeta för att göra dessa förfaranden mer robusta och transparenta.

2.    Parterna erkänner att deras respektive godkännandeförfaranden är avsedda att ge jämförbara resultat och att samarbete på detta område är önskvärt.

3.    Om en person som ansvarar för att säkerställa att kraven på erhållande av godkännande för försäljning uppfylls av företaget under dess kontroll beställer vetenskapliga studier vid en vetenskaplig institution 14 som är belägen i en part i syfte att stödja en ansökan om godkännande i samband med ett visst fastställt godkännandeförfarande i den andra parten, och den part där den vetenskapliga institutionen är belägen får kännedom om detta, ska båda parter sträva efter att utbyta sådan information med varandra.

4.    Parterna får också utbyta information om sina godkännandeförfaranden.

5.    En part får begära ett undersökningsbesök inom ramen för denna artikel hos en vetenskaplig institution som är belägen i den andra parten för att samla in information om den vetenskapliga institutionens tillämpning av relevanta standarder när den utför en vetenskaplig studie med avseende på vissa fastställda godkännandeförfaranden i den part som begär undersökningsbesöket.

6.    Om en part avser göra ett undersökningsbesök ska den underrätta den andra parten senast 60 dagar före besöket.

7.    Om en part avser göra ett undersökningsbesök och den vetenskapliga institutionen samtycker till besöket får den andra partens tjänstemän åtfölja den besökande partens tjänstemän under besöket.

8.    Den slutliga rapporten från varje undersökningsbesök ska göras tillgänglig för båda parters behöriga myndigheter. De relevanta delarna av den slutliga rapporten ska också göras tillgängliga för den vetenskapliga institution som har besökts.

9.    Kostnaderna för ett sådant undersökningsbesök ska bäras av den part som begär undersökningsbesöket.

10.    Handelskommittén får anta ett beslut om fastställande av tillämpningsföreskrifter och nödvändig vägledning med avseende på punkterna 3–9.

ARTIKEL 6.14

Antimikrobiell resistens

1.    Parterna erkänner att antimikrobiell resistens är ett allvarligt hot mot människors och djurs hälsa.

2.    I enlighet med One Health-modellen ska parterna samarbeta och underlätta informationsutbyte, inklusive med hänsyn till bestämmelser, riktlinjer, nationella planer, standarder, sakkunskap och erfarenheter på området antimikrobiell resistens, samt fastställa gemensamma hållningar, intressen, prioriteringar och åtgärder på detta område.

3.    Parterna erkänner att

a)    deras respektive antimikrobiella föreskrivna standarder, riktlinjer och övervakningssystem ger jämförbara kontroller och hälsoresultat,

b)    antimikrobiella medel som är avgörande för människors och djurs behandling och hälsa står i centrum för deras respektive strategier mot antimikrobiell resistens, och

c)    initiativ tas på båda sidor, inom ramen för deras respektive strategier och politik, för att främja en utfasning av användningen av antibiotika som tillväxtbefrämjande medel, särskilt sådana som är av medicinsk betydelse, och för att minska användningen av antimikrobiella medel inom animalieproduktion.

4.    Parterna ska även

a)    samarbeta i relevanta internationella forum om utvecklingen av framtida kodexar, riktlinjer, standarder, rekommendationer och initiativ,

b)    samarbeta om internationella handlingsplaner, särskilt när det gäller ansvarsfull och återhållsam användning av antimikrobiella medel för att bekämpa antimikrobiell resistens på ett mer ändamålsenligt sätt, och

c)    inom ramen för deras respektive strategier och politik stödja genomförandet av överenskomna internationella handlingsplaner och strategier mot antimikrobiell resistens.

5.    Bestämmelser, riktlinjer, strategiska planer, standarder och andra initiativ om antimikrobiell resistens får inte användas för att skapa eller genomföra åtgärder som påverkar handeln såvida inte dessa åtgärder är förenliga med SPS-avtalet och relevanta bestämmelser i detta kapitel.

6.    Kommittén för sanitära och fytosanitära åtgärder får inrätta en teknisk arbetsgrupp om antimikrobiell resistens.

ARTIKEL 6.15

Bedrägerier avseende handlade varor

1.    Parterna erkänner att bedrägerier som begås av kommersiella aktörer som bedriver internationell handel kan

a)    påverka djurs, människors och växters hälsa och följaktligen miljön, och

b)    undergräva god affärssed och konsumenternas förtroende.

2.    Parterna ska utbyta relevant information och samarbeta för att avskräcka från metoder som är eller förefaller vara oförenliga med deras respektive sanitära och fytosanitära åtgärder eller som vilseleder konsumenter och andra intressenter.

ARTIKEL 6.16

Genomförande och resurser

Varje part ska säkerställa att dess behöriga myndigheter har de resurser som krävs för att på ett ändamålsenligt sätt genomföra detta kapitel.

ARTIKEL 6.17

Kommittén för sanitära och fytosanitära åtgärder

1.    Denna artikel kompletterar och preciserar artikel 24.4 (Specialiserade kommittéer).

2.    Kommittén för sanitära och fytosanitära åtgärder ska med avseende på detta kapitel ha följande uppgifter:

a)    Utgöra ett forum för informationsutbyte om varje parts regelverk, inklusive den vetenskapliga grund och riskbedömning på vilken dess sanitära och fytosanitära åtgärder bygger.

b)    Identifiera möjligheter till samarbete, inklusive handelsfrämjande initiativ och ytterligare insatser för att undanröja onödiga handelshinder mellan parterna.

c)    Främja samarbete i multilaterala forum, inklusive i WTO:s kommitté för sanitära och fytosanitära åtgärder och internationella standardiseringsorgan, enligt vad som är lämpligt.

d)    Inrätta tillfälliga arbetsgrupper.

e)    Utgöra ett forum där parterna i ett tidigt skede kan informera varandra om regleringsfrågor som rör sanitära och fytosanitära åtgärder.

f)    Utan att det påverkar tillämpningen av kapitel 26 (Tvistlösning) utgöra ett forum för att lösa särskilda handelsproblem där parterna inte har kunnat nå en ömsesidigt godtagbar lösning genom tekniska samråd i enlighet med artikel 6.9 (Transparens, informationsutbyte och tekniskt samråd).

g)    Vidta sådana andra åtgärder i samband med utövandet av sina uppgifter som parterna kommit överens om. och

h)    Diskutera alla övriga frågor som är relevanta för detta kapitel.

3.    Om inte parterna kommer överens något annat ska kommittén sammanträda och fastställa sitt arbetsprogram senast ett år efter dagen för detta avtals ikraftträdande.

KAPITEL 7

HÅLLBARA LIVSMEDELSSYSTEM

ARTIKEL 7.1

Mål

1.    Parterna erkänner vikten av att stärka politiken och fastställa program som bidrar till utvecklingen av hållbara, inkluderande, hälsosamma och resilienta livsmedelssystem, och är överens om att upprätta ett nära samarbete för att tillsammans arbeta för en omställning till hållbara livsmedelssystem.

2.    Detta kapitel gäller utöver och utan att det påverkar tillämpningen av de andra kapitel i detta avtal som rör livsmedelssystem eller hållbarhet, särskilt kapitel 6 (Sanitära och fytosanitära åtgärder), kapitel 9 (Tekniska handelshinder) och kapitel 19 (Handel och hållbar utveckling).

ARTIKEL 7.2

Tillämpningsområde

1.    Detta kapitel är tillämpligt på samarbetet mellan parterna för att förbättra hållbarheten i deras respektive livsmedelssystem.

2.    I detta kapitel fastställs bestämmelser om samarbete på områden där mer hållbara livsmedelssystem kan uppnås. Vägledande samarbetsområden förtecknas i artikel 7.4 (Samarbete för mer hållbara livsmedelssystem).

3.    Parterna erkänner att prioriteringarna för samarbete kan komma att ändras med tiden allteftersom deras respektive förståelse och den internationella förståelsen och behandlingen av livsmedelssystem utvecklas.

ARTIKEL 7.3

Definition

1.    Parterna erkänner att livsmedelssystem är olikartade och kontextspecifika och omfattar en rad olika aktörer och deras sammanlänkade verksamheter inom alla områden av livsmedelssystemet, inklusive produktion, skörd, bearbetning, framställning, transport, lagring, distribution, saluföring, konsumtion och bortskaffande av livsmedelsprodukter.

2.    Vid tillämpning av detta kapitel och med erkännande av att definitionerna av hållbara livsmedelssystem kan utvecklas med tiden anser parterna att hållbara livsmedelssystem är livsmedelssystem som säkerställer tillgång på säkra och näringsrika livsmedel i tillräckliga mängder under hela året på ett sätt som gör att de ekonomiska, sociala, kulturella och miljömässiga grunderna för att skapa livsmedelstrygghet och nutrition för kommande generationer inte äventyras.

ARTIKEL 7.4

Samarbete för mer hållbara livsmedelssystem

1.    Parterna erkänner vikten av samarbete som en mekanism för att genomföra detta kapitel när de stärker sina handels- och investeringsförbindelser.

2.    Parterna ska med beaktande av sina respektive prioriteringar och omständigheter samarbeta för att hantera frågor av gemensamt intresse som rör genomförandet av detta kapitel. Sådant samarbete kan äga rum bilateralt och i internationella forum.

3.    Samarbete kan inbegripa utbyte av information, sakkunskap och erfarenheter samt samarbete inom forskning och innovation.

4.    Parterna ska samarbeta i frågor som kan omfatta

a)    sådana metoder och sådan praxis för livsmedelsproduktion som syftar till att förbättra hållbarheten, inklusive ekologiskt jordbruk och regenerativt jordbruk m.m.,

b)    effektiv användning av naturresurser och jordbruksinsatsvaror, inklusive minskad användning av och minskade risker med kemiska bekämpningsmedel och gödselmedel, när så är lämpligt,

c)    livsmedelsproduktionens miljö- och klimateffekter, inklusive på jordbrukets växthusgasutsläpp, kolsänkor och förlust av biologisk mångfald,

d)    beredskapsplaner för att säkerställa säkerhet och resiliens inom livsmedelskedjorna och handeln vid internationella kriser,

e)    hållbar livsmedelsbearbetning, transport, partihandel, detaljhandel och livsmedelsverksamhet,

f)    hälsosam, hållbar och näringsrik kost,

g)    konsumtionens koldioxidavtryck,

h)    livsmedelsförluster och matsvinn, i linje med målet för hållbar utveckling 12.3,

i)    minskning av de negativa miljöeffekterna av politik och åtgärder kopplade till livsmedelssystemet, och

j)    lokal kunskap, lokalt deltagande och lokalt ledarskap beträffande livsmedelssystem, i linje med parternas respektive omständigheter.

ARTIKEL 7.5

Ytterligare bestämmelser

1.    Samarbetsverksamhet inom ramen för detta kapitel ska inte påverka oberoendet hos endera parts organ, inklusive en parts regionala organ.

2.    Med full respekt för varje parts rätt att reglera ska ingenting i detta kapitel tolkas som att en part är skyldig att

a)    ändra sina importkrav,

b)    avvika från sina förfaranden för utarbetande eller antagande av regleringsåtgärder,

c)    vidta åtgärder som skulle undergräva eller hindra ett rättidigt antagande av regleringsåtgärder för att uppnå partens allmänpolitiska mål, eller

d)    anta en viss regleringsåtgärd.

ARTIKEL 7.6

Kommittén för hållbara livsmedelssystem

1.    Denna artikel kompletterar och preciserar artikel 24.4 (Specialiserade kommittéer).

2.    Kommittén för hållbara livsmedelssystem ska med avseende på detta kapitel ha följande uppgifter:

a)    Fastställa prioriteringar för samarbete och arbetsplaner för att genomföra dessa prioriteringar.

b)    Främja samarbete i multilaterala forum. och

c)    Utföra alla andra uppgifter som är relevanta för genomförandet eller tillämpningen av detta kapitel.

3.    För att uppnå målen med detta kapitel och övervaka de resultat som uppnåtts vid genomförandet av det ska kommittén för hållbara livsmedelssystem varje år upprätta en årlig arbetsplan som innehåller åtgärder, med mål och delmål för dessa åtgärder.

4.    När så är lämpligt får kommittén för hållbara livsmedelssystem inrätta arbetsgrupper som består av företrädare på expertnivå från varje part.

5.    Kommittén för hållbara livsmedelssystem ska sammanträda inom ett år från dagen för detta avtals ikraftträdande och därefter enligt ömsesidig överenskommelse.

6.    Kommittén för hållbara livsmedelssystem får fastställa regler för att reducera potentiella intressekonflikter för de experter som får delta vid dess sammanträden och de som ingår i någon av de arbetsgrupper som rapporterar till den.

ARTIKEL 7.7

Kontaktpunkter

Inom 90 dagar från dagen för detta avtals ikraftträdande ska varje part utse en kontaktpunkt för att underlätta kommunikationen mellan parterna och underrätta den andra parten om kontaktuppgifterna för kontaktpunkten. Varje part ska omgående underrätta den andra parten om dessa kontaktuppgifter ändras.

KAPITEL 8

DJURSKYDD

ARTIKEL 8.1

Mål

Målet med detta kapitel är att stärka samarbetet mellan parterna om djurskydd för produktionsdjur i syfte att underlätta handeln mellan parterna.

ARTIKEL 8.2

Allmänna bestämmelser och samarbete

1.    Parterna erkänner att djur är kännande varelser 15 .

2.    Parterna erkänner att deras lantbrukspraxis skiljer sig väsentligt åt men medger att deras respektive djurskyddsstandarder och tillhörande system ger jämförbara resultat vad gäller djurskydd.

3.    Parterna ska göra sitt yttersta för att samarbeta i internationella forum för att främja utvecklingen och genomförandet av vetenskapligt baserade djurskyddsstandarder. Särskilt ska parterna samarbeta för att stärka och bredda tillämpningsområdet för djurskyddsstandarder från Världsorganisationen för djurhälsa och tillämpningen av dem, med fokus på produktionsdjur.

4.    Parterna ska utbyta information, sakkunskap och erfarenheter på djurskyddsområdet när det gäller behandling av djur på gården, under transport och vid slakt eller avlivning.

5.    Parterna ska fortsätta att samarbeta inom forskning på djurskyddsområdet för att främja utvecklingen av vetenskapligt baserade djurskyddsstandarder när det gäller behandling av djur på gården, under transport och vid slakt eller avlivning.

ARTIKEL 8.3

Teknisk arbetsgrupp för djurskydd

Parterna inrättar härmed en teknisk arbetsgrupp för djurskydd. Arbetsgruppen ska rapportera till och bedriva verksamhet som fastställs av kommittén för sanitära och fytosanitära åtgärder.

KAPITEL 9

TEKNISKA HANDELSHINDER

ARTIKEL 9.1

Mål

Målen för detta kapitel är att underlätta varuhandeln mellan parterna genom att förebygga, identifiera och undanröja onödiga tekniska handelshinder och att stärka samarbetet mellan parterna i frågor som omfattas av detta kapitel.

ARTIKEL 9.2

Tillämpningsområde

1.    Detta kapitel är tillämpligt på utarbetande, fastställande och tillämpning av alla tekniska föreskrifter, standarder, och förfaranden för bedömning av överensstämmelse, enligt definitionen i bilaga 1 till avtalet om tekniska handelshinder, som kan påverka varuhandeln mellan parterna.

2.    Detta kapitel är inte tillämpligt på

a)    inköpsspecifikationer som utarbetats av statliga organ för produktions- eller konsumtionsbehov hos organ som omfattas av kapitel 14 (Offentlig upphandling), eller

b)    sanitära och fytosanitära åtgärder enligt definitionen i bilaga A till SPS-avtalet som omfattas av kapitel 6 (Sanitära och fytosanitära åtgärder).

ARTIKEL 9.3

Förhållande till avtalet om tekniska handelshinder

1.    Artiklarna 2–9 i avtalet om tekniska handelshinder och bilagorna 1 och 3 till det avtalet införlivas i och utgör en del av detta avtal, i tillämpliga delar.

2.    Termer som det hänvisas till i detta kapitel, inbegripet i bilagorna till detta kapitel, ska ha samma innebörd som de har i avtalet om tekniska handelshinder.

ARTIKEL 9.4

Tekniska föreskrifter

1.    I enlighet med artikel 22.8 (Konsekvensbedömning) ska varje part bemöda sig om att göra en konsekvensbedömning av planerade tekniska föreskrifter som omfattas av regleringsåtgärder enligt definitionen i artikel 22.2 (Definitioner) och som kan ha en betydande inverkan på handeln, i enlighet med partens regler och förfaranden. För tydlighetens skull påpekas att denna punkt också är tillämplig på förfaranden för bedömning av överensstämmelse som är en del av sådana tekniska föreskrifter.

2.    Om en konsekvensbedömning görs i enlighet med punkt 1 ska varje part i enlighet med artikel 22.8.2 b (Konsekvensbedömning) bedöma möjliga och lämpliga alternativ, i form av reglering eller andra lösningar, till den föreslagna tekniska föreskriften som kan uppfylla parternas legitima mål i enlighet med artikel 2.2 i avtalet om tekniska handelshinder. För tydlighetens skull påpekas att denna skyldighet även är tillämplig på förfarandet för bedömning av överensstämmelse som ingår i sådana tekniska föreskrifter.

3.    I enlighet med artiklarna 2.3 och 2.4 i avtalet om tekniska handelshinder ska varje part regelbundet se över sina tekniska föreskrifter. När denna översyn görs ska varje part bland annat i positiv anda överväga att öka överensstämmelsen med relevanta internationella standarder, med beaktande av eventuell ny utveckling avseende dessa och huruvida tidigare omständigheter som gett upphov till avvikelser från någon relevant internationell standard fortfarande föreligger.

4.    Utan att det påverkar tillämpningen av kapitel 22 (God regleringssed och regleringssamarbete) ska varje part, vid utarbetandet av omfattande tekniska föreskrifter som kan ha betydande påverkan på handeln, i enlighet med sina regler och förfaranden tillåta personer från parterna att lämna synpunkter genom ett offentligt samrådsförfarande, utom om trängande problem avseende säkerhet, hälsa, miljöskydd eller den nationella säkerheten uppkommer eller hotar att uppkomma. Varje part ska låta personer från den andra parten delta i sådana samråd på villkor som inte är mindre gynnsamma än dem som beviljas dess egna personer och ska offentliggöra resultatet av sådana samråd.

ARTIKEL 9.5

Internationella standarder

1.    Internationella standarder som utarbetats av Internationella standardiseringsorganisationen (ISO), Internationella elektrotekniska kommissionen (IEC), Internationella teleunionen (ITU) och Codex Alimentarius-kommissionen (Codex) ska anses vara relevanta internationella standarder i den mening som avses i artiklarna 2 och 5 i, samt bilaga 3 till, TBT-avtalet förutsatt att de uppfyller villkoren i punkt 2.

2.    En standard som utarbetats av en internationell organisation, annan än de som avses i punkt 1, skulle också kunna anses vara en relevant internationell standard i den mening som avses i artiklarna 2 och 5 i, och bilaga 3 till, avtalet om tekniska handelshinder, under förutsättning att

a)    den har utarbetats av ett standardiseringsorgan som strävar efter att uppnå samförstånd antingen

i)    bland de deltagande WTO-medlemmarnas nationella delegationer som företräder alla nationella standardiseringsorgan inom sina territorier och som har antagit eller förväntas anta standarder på det område som den internationella standardiseringsverksamheten avser, eller

ii)    bland de deltagande WTO-medlemmarnas statliga organ, och

b)    den har utarbetats i enlighet med beslutet av kommittén för tekniska handelshinder, inrättad genom artikel 13 i avtalet om tekniska handelshinder, om principer för utarbetande av internationella standarder, riktlinjer och rekommendationer med avseende på artiklarna 2 och 5 i, samt bilaga 3 till, i TBT-avtalet.

3.    Om en part inte har använt internationella standarder som grund för sina tekniska föreskrifter och tillhörande förfaranden för bedömning av överensstämmelse, ska den, på begäran av den andra parten, identifiera alla väsentliga avvikelser från den relevanta internationella standarden och ange skälen till varför denna standard har bedömts som olämplig eller ineffektiv när det gäller att uppnå de eftersträvade målen samt i förekommande fall tillhandahålla de bevis som ligger till grund för bedömningen.

ARTIKEL 9.6

Standarder

1.    I syfte av att harmonisera standarder på en så bred grund som möjligt, och utöver det som anges i artikel 4.1 i avtalet om tekniska handelshinder, ska varje part uppmuntra standardiseringsorganen inom sitt territorium samt de regionala standardiseringsorgan i vilka en part eller standardiseringsorganen inom dess territorium är medlemmar att

a)    regelbundet se över de nationella och regionala standarder som inte grundas på relevanta internationella standarder, bland annat i syfte att öka dessa standarders överensstämmelse med relevanta internationella standarder,

b)    samarbeta med den andra partens relevanta standardiseringsorgan när det gäller internationell standardiseringsverksamhet, inbegripet genom samarbete i de internationella standardiseringsorganen eller på regional nivå, och

c)    främja bilateralt samarbete med den andra partens standardiseringsorgan.

2.    Parterna bör utbyta information om

a)    sin respektive användning av standarder till stöd för tekniska föreskrifter, och

b)    sina respektive standardiseringsprocesser och i vilken omfattning internationella, regionala eller subregionala standarder används som grund för de nationella standarderna.

3.    Om standarder görs obligatoriska genom införlivande eller hänvisning i ett förslag till tekniska föreskrifter eller förfarande för bedömning av överensstämmelse, ska de transparenskrav som anges i artikel 9.8 (Transparens) i detta kapitel och i artikel 2 eller artikel 5 i avtalet om tekniska handelshinder vara tillämpliga, i den utsträckning tillämplig upphovsrätt medger.

ARTIKEL 9.7

Bedömning av överensstämmelse

1.    Om en part kräver en bedömning av överensstämmelse som positiv försäkran om att en produkt överensstämmer med en teknisk föreskrift ska parten

a)    välja förfaranden för bedömning av överensstämmelse som står i proportion till de risker som föreligger,

b)    i tillämpliga fall godta användning av en leverantörsförsäkran om överensstämmelse, och

c)    om den andra parten begär det, förklara skälen till valet av särskilda förfaranden för bedömning av överensstämmelse för specifika produkter.

2.    Parterna erkänner att det finns en bred spännvidd av mekanismer för att underlätta godtagandet av resultaten av förfaranden för bedömning av överensstämmelse. Det kan bland annat röra sig om följande:

a)    En leverantörsförsäkran om överensstämmelse.

b)    En parts erkännande av resultaten av de förfaranden för bedömning av överensstämmelse som genomförts på den andra partens territorium.

c)    Samarbetsavtal och frivilliga arrangemang mellan organ för bedömning av överensstämmelse belägna på parternas territorier.

d)    Avtal om ömsesidigt erkännande av resultaten av förfaranden för bedömning av överensstämmelse avseende specifika tekniska föreskrifter som genomförts av organ belägna på den andra partens territorium.

e)    Användning av ackreditering för att godkänna organ för bedömning av överensstämmelse. och

f)    Offentliga myndigheters utnämnande av organ för bedömning av överensstämmelse.

3.    Om en part kräver en tredjepartsbedömning av överensstämmelse som en positiv försäkran om att en produkt överensstämmer med en teknisk föreskrift och den inte har reserverat denna uppgift för en statlig myndighet enligt vad som anges i punkt 4, ska parten

a)    prioritera ackreditering som krav för organ för bedömning av överensstämmelse,

b)    använda relevanta internationella standarder för ackreditering och bedömning av överensstämmelse,

c)    i tillämpliga fall använda internationella avtal som involverar parternas ackrediteringsorgan, till exempel genom mekanismerna inom International Laboratory Accreditation Cooperation (Ilac) och Internationella ackrediteringsforumet (IAF),

d)    uppmuntra användningen av fungerande internationella avtal .eller arrangemang som syftar till att harmonisera eller underlätta godtagandet av resultaten av bedömningar av överensstämmelse,

e)    säkerställa att dess regler och förfaranden inte i onödan begränsar de ekonomiska aktörernas valmöjligheter bland de organ för bedömning av överensstämmelse som utsetts av dess myndigheter för en viss produkt eller en uppsättning produkter,

f)    säkerställa att dess ackrediteringsorgans verksamhet är förenlig med internationella standarder för ackreditering och, i detta avseende, att det inte föreligger några intressekonflikter mellan ackrediteringsorgan och organ för bedömning av överensstämmelse när det gäller deras verksamhet avseende överensstämmelse, inbegripet i fråga om personalen.

g)    säkerställa att organ för bedömning av överensstämmelse bedriver sin verksamhet på ett sätt som förhindrar intressekonflikter som påverkar resultatet av bedömningen,

h)    tillåta organ för bedömning av överensstämmelse att använda underleverantörer för att utföra provning eller inspektioner i samband med bedömningen av överensstämmelse, inbegripet underleverantörer som är etablerade på den andra partens territorium; ingenting i denna punkt får tolkas som ett förbud för parterna att ställa krav på att anlitade underleverantörer ska uppfylla samma krav som ställs på det anlitande organet för bedömning av överensstämmelse, vid utförande av provning eller inspektioner, och

i)    säkerställa att närmare uppgifter om de organ som har utsetts att utföra en sådan bedömning, inbegripet omfattningen av detta utseende, offentliggörs på nätet.

4.    Ingenting i denna artikel ska hindra en part från att kräva att bedömningen av överensstämmelse vad gäller vissa produkter utförs av statliga myndigheter angivna av parten. Om en part kräver att bedömningen av överensstämmelse utförs av dess angivna statliga myndigheter ska denna part

a)    begränsa avgifter för bedömning av överensstämmelse till den ungefärliga kostnaden för de tjänster som tillhandahålls och, på begäran av den som ansöker om en bedömning av överensstämmelse, förklara hur eventuella avgifter som den tar ut för en sådan bedömning av överensstämmelse är begränsade till den ungefärliga kostnaden för utförda tjänster, och

b)    se till att avgifterna för bedömning av överensstämmelse är tillgängliga på begäran, om de inte offentliggörs.

5.    Trots vad som sägs i punkterna 1, 3 och 4 ska Nya Zeeland, på de områden som förtecknas i bilaga 9-A (Godkännande av bedömning av överensstämmelse (handlingar)) för vilka unionen godtar leverantörsförsäkran om överensstämmelse, om landet anser att en bedömning av överensstämmelse som inte utförs av en första part är nödvändig som en försäkran om att en produkt uppfyller kraven i Nya Zeelands tekniska föreskrifter, godta

a)    intyg och provningsrapporter som utfärdats av organ för bedömning av överensstämmelse som är belägna på unionens territorium och som har ackrediterats av ett ackrediteringsorgan som är medlem i de internationella arrangemangen för ömsesidigt erkännande av ILAC eller IAF, eller deras efterträdare, eller som på annat sätt erkänns i enlighet med Nya Zeelands tekniska föreskrifter, eller

b)    när det gäller aspekter som rör elsäkerhet och elektromagnetisk kompatibilitet, intyg och provningsrapporter som har utfärdats av organ för bedömning av överensstämmelse som är belägna på unionens territorium och som omfattas av ramen för IECEE CB-systemet 16 .

6.    Leverantörsförsäkran om överensstämmelse är en förstapartsförsäkran om överensstämmelse som utfärdas av tillverkaren eller någon annan auktoriserad första part 17 helt på deras ansvar på grundval av resultaten av en lämplig typ av bedömning av överensstämmelse med uteslutande av obligatorisk tredjepartsbedömning.

7.    Parterna ska samarbeta på området för ömsesidigt erkännande i enlighet med det avtal om ömsesidigt erkännande mellan Europeiska gemenskapen och Nya Zeeland som upprättades i Wellington den 25 juni 1998. Parterna får också i enlighet med relevanta bestämmelser i det avtalet besluta att utvidga dess tillämpningsområde när det gäller produkter, tillämpliga rättsliga krav och erkända organ för bedömning av överensstämmelse.

ARTIKEL 9.8

Transparens

1.    Utom i de fall då akuta problem som rör säkerhet, hälsa, miljöskydd eller nationell säkerhet uppstår eller riskerar att uppstå ska varje part tillåta den andra parten att lämna skriftliga synpunkter på anmälda förslag till tekniska föreskrifter och förfaranden för bedömning av överensstämmelse inom minst 60 dagar efter den dag då anmälan av sådana föreskrifter eller förfaranden översändes till WTO:s centrala registreringsenhet. En part ska välvilligt överväga en rimlig begäran om förlängning av perioden för lämnande av synpunkter.

2.    Om den anmälda texten inte är skriven på något officiellt WTO-språk, ska varje part lämna en detaljerad och heltäckande beskrivning av innehållet i de föreslagna tekniska föreskrifterna eller i förfarandet för bedömningen av överensstämmelse i WTO:s anmälningsformat.

3.    Om en part får skriftliga synpunkter på sitt förslag till teknisk föreskrift eller förfarande för bedömning av överensstämmelse från den andra parten, ska den

a)    om den andra parten så begär, när så är möjligt, diskutera de skriftliga synpunkterna med deltagande av sin behöriga regleringsmyndighet vid en tidpunkt då synpunkterna kan beaktas, och

b)    skriftligen besvara viktiga eller väsentliga frågor som tas upp i synpunkterna senast den dag då den tekniska föreskriften eller förfarandet för bedömning av överensstämmelse offentliggörs.

4.    Varje part ska, helst genom publicering på en webbplats, offentliggöra sina svar på viktiga eller väsentliga frågor som tagits upp i synpunkter som mottagits från andra WTO-medlemmar på sin TBT-anmälan av förslag till tekniska föreskrifter eller förfarande för bedömning av överensstämmelse.

5.    En part ska på begäran av den andra parten lämna information om målen och motiveringen för en teknisk föreskrift eller ett förfarande för bedömning av överensstämmelse som parten har antagit eller avser att anta.

6.    Varje part ska säkerställa att de tekniska föreskrifter och förfaranden för bedömning av överensstämmelse som den har antagit offentliggörs på nätet och är tillgängliga kostnadsfritt.

7.    Varje part ska lämna information om antagandet och ikraftträdandet av den tekniska föreskriften eller förfarandet för bedömning av överensstämmelse och av den antagna slutgiltiga texten genom ett tillägg till den ursprungliga anmälan till WTO.

8.    I enlighet med artikel 2.12 i avtalet om tekniska handelshinder avses med uttrycket rimligt intervall normalt en period på minst sex månader, utom när detta skulle vara ineffektivt när det gäller att uppnå de legitima mål som eftersträvas.

9.    En part ska överväga en rimlig begäran från den andra parten, som mottas före utgången av den period för lämnande av synpunkter som det hänvisas till i punkt 1 efter det att anmälan översändes till WTO:s centrala registreringsenhet, om att förlänga perioden mellan antagandet av den tekniska föreskriften och dess ikraftträdande, utom i de fall en sådan fördröjning skulle hindra uppnåendet av de eftersträvade legitima målen.

ARTIKEL 9.9

Märkning och etikettering

1.    En parts tekniska föreskrifter får inbegripa eller uteslutande behandla krav på märkning eller etikettering. I sådana fall är de relevanta principerna i artikel 2.2 i avtalet om tekniska handelshinder tillämpliga på dessa tekniska föreskrifter.

2.    Om en part kräver obligatorisk märkning eller etikettering av produkter ska denne

a)    i möjligaste mån endast kräva information som är relevant för konsumenter eller användare av produkten eller som anger att produkten överensstämmer med de obligatoriska tekniska kraven,

b)    inte kräva ett godkännande i förväg eller en registrering eller certifiering av märkning eller etiketter på produkter och inte heller någon avgift som villkor för utsläppande på dess marknad av produkter som i övrigt uppfyller partens obligatoriska tekniska krav, såvida det inte är nödvändigt med hänsyn till den risk som produkterna eller de påståenden som görs på märkningen och etiketterna innebär för människors, djurs eller växters liv eller hälsa, miljön eller den nationella säkerheten,

c)    om den kräver att ekonomiska aktörer använder ett unikt identifieringsnummer, utan oskäligt dröjsmål och på icke-diskriminerande grund utfärda ett sådant nummer till den andra partens ekonomiska aktörer,

d)    förutsatt att märkningen och etiketteringen av en produkt överensstämmer med och inte är vilseledande, motsägelsefull eller förvirrande i förhållande till den importerande partens rättsliga krav, tillåta 18

i)    information på andra språk utöver det språk som krävs i importerande parten,

ii)    internationellt accepterade nomenklaturer, piktogram, symboler eller grafiska tecken, och

iii)    ytterligare information utöver den som krävs i den importerande parten.

e)    godta att etikettering, inbegripet kompletterande etikettering eller korrigering av etikettering, äger rum på den importerande partens territorium, i enlighet med dess relevanta bestämmelser och förfaranden som ett alternativ till etikettering i den exporterande parten, såvida inte sådan etikettering är nödvändig med hänsyn till de legitima mål som avses i artikel 2.2 i avtalet om tekniska handelshinder, och

f)    så länge den anser att de legitima målen enligt avtalet om tekniska handelshinder inte därigenom äventyras, sträva efter att godta icke-permanenta eller avtagbara etiketter eller att märkning och etikettering sker i den åtföljande dokumentationen snarare än att kräva att märkning eller etiketter fästs fysiskt på produkten.

3.    Punkt 2 i denna artikel är inte tillämplig på märkning eller etikettering av läkemedel och medicintekniska produkter enligt definitionen i en parts lagar och andra författningar.

ARTIKEL 9.10

Samarbete om marknadskontroll, säkerhet och överensstämmelse för icke-livsmedelsprodukter

1.    I denna artikel avses med marknadskontroll verksamheter som utförs och åtgärder som vidtas av statliga myndigheter, inbegripet de som vidtas i samarbete med ekonomiska aktörer, i enlighet med förfaranden i en part som gör det möjligt för den parten att kontrollera eller åtgärda problem som rör produktsäkerhet eller att produkterna uppfyller de krav som fastställs i dess lagar och andra författningar.

2.    Parterna erkänner vikten av samarbete om marknadskontroll, säkerhet och överensstämmelse för icke-livsmedelsprodukter för att underlätta handeln och för att skydda konsumenter och andra användare, samt vikten av att bygga upp ömsesidigt förtroende på grundval delad information.

3.    Varje part ska säkerställa att

a)    marknadsövervakningsfunktionerna genomförs opartiskt och oberoende från funktionerna för bedömning av överensstämmelse, i syfte att undvika intressekonflikter 19 , och

b)    det inte förekommer några intressen som skulle kunna påverka marknadskontrollmyndigheternas opartiskhet vid deras kontroll eller övervakning av ekonomiska aktörer.

4.    Parterna får samarbeta och utbyta information på området marknadskontroll, säkerhet och överensstämmelse för icke-livsmedelsprodukter, särskilt när det gäller

a)    marknadskontroll och efterlevnadskontroll och tillsynsåtgärder,

b)    metoder för riskbedömning och produktprovning,

c)    samordnade produktåterkallelser eller liknande åtgärder,

d)    vetenskapliga och tekniska frågor och regleringsfrågor för att förbättra säkerheten och överensstämmelsen för icke-livsmedelsprodukter,

e)    framväxande frågor som har stor inverkan på hälsa och säkerhet,

f)    verksamhet med anknytning till standardisering, och

g)    utbyten av tjänstemän.

5.    Unionen får förse Nya Zeeland med utvald information från sitt system för snabbt informationsutbyte med avseende på konsumentprodukter enligt direktiv 2001/95/EG 20 eller dess efterföljare, och Nya Zeeland får förse unionen med utvald information om säkerheten hos icke-livsmedelsprodukter för konsumenter och om de förebyggande, begränsande och korrigerande åtgärder som vidtagits med avseende på sådana konsumentprodukter som avses i Nya Zeelands relevanta lagstiftning. Informationsutbytet kan ske i form av

a)    ad hoc-utbyten, i vederbörligen motiverade fall, eller

b)    systematiskt utbyte, på grundval av ett arrangemang som fastställts genom beslut av handelskommittén i enlighet med bilaga 9-C (det arrangemang som avses i artikel 9.10.5 b för regelbundet informationsutbyte om säkerheten för icke-livsmedelsprodukter och tillhörande förebyggande, restriktiva och korrigerande åtgärder).

6.    Handelskommittén får anta ett beslut om att i enlighet med bilaga 9-D (det arrangemang som avses i artikel 9.10.6 för regelbundet informationsutbyte om andra icke-livsmedelsprodukter som inte uppfyller kraven än de som omfattas av artikel 9.10.5 b) fastställa ett arrangemang om regelbundet informationsutbyte, även på elektronisk väg, om andra åtgärder som vidtagits med avseende på icke-livsmedelsprodukter som inte uppfyller kraven än de som omfattas av punkt 5.

7.    Varje part ska använda den information som erhållits enligt punkterna 4, 5 och 6 endast i syfte att skydda konsumenter, hälsa, säkerhet eller miljö.

8.    Varje part ska behandla den information som erhållits enligt punkterna 4, 5 och 6 konfidentiellt.

9.    De arrangemang som det hänvisas till i punkterna 5 b och 6 ska ange vilken typ av information som ska utbytas, formerna för utbytet och tillämpningen av reglerna om konfidentialitet och skydd av personuppgifter.

10.    Handelskommittén ska ha befogenhet att anta beslut i syfte att fastställa eller ändra de arrangemang som anges i bilagorna 9-C (det arrangemang som avses i artikel 9.10.5 b för regelbundet informationsutbyte om säkerheten för icke-livsmedelsprodukter och tillhörande förebyggande, restriktiva och korrigerande åtgärder) och 9-D (det arrangemang som avses i artikel 9.10.6 för regelbundet informationsutbyte om andra icke-livsmedelsprodukter som inte uppfyller kraven än de som omfattas av artikel 9.10.5 b).

ARTIKEL 9.11

Tekniska diskussioner och samråd

1.    Om en part anser att den andra partens utkast eller förslag till en teknisk föreskrift eller ett förfarande för bedömning av överensstämmelse kan ha betydande negativa verkningar på handeln mellan parterna får den begära tekniska diskussioner i frågan. Begäran ska sändas skriftligen och ska ange

a)    åtgärden i fråga,

b)    de bestämmelser i detta kapitel som farhågorna avser, och

c)    skälen till begäran, inbegripet en beskrivning av den begärande partens farhågor beträffande åtgärden.

2.    En part ska sända sin begäran till den andra partens samordnare för kapitlet om tekniska handelshinder utsedd i enlighet med artikel 9.14 (samordnare för kapitlet om tekniska handelshinder).

3.    På begäran av endera parten ska parterna mötas för att diskutera de farhågor som tas upp i begäran, personligen eller via något kommunikationsmedel, inbegripet telefon, videokonferens eller andra elektroniska kommunikationsmedel, inom 60 dagar efter den dag då begäran gjordes, och de ska sträva efter att lösa frågan så snabbt som möjligt. Om en begärande part anser att frågan är brådskande kan den begära att ett sammanträde hålls inom en kortare tidsram. I så fall ska den svarande parten välvilligt överväga denna begäran.

4.    En part får begära samråd med den andra parten i alla frågor som uppkommer inom ramen för detta kapitel, genom skriftlig begäran till den andra partens samordnare för kapitlet om tekniska handelshinder. Parterna ska göra sitt yttersta för att nå en ömsesidigt tillfredsställande lösning i en sådan fråga.

5.    För tydlighetens skull påpekas att denna artikel inte påverkar tillämpningen av artikel 26 (tvistlösning).

ARTIKEL 9.12

Samarbete

1.    Parterna får samarbeta på särskilda områden av gemensamt intresse i syfte att undanröja, minska eller undvika skapandet av tekniska handelshinder och underlätta handeln mellan parterna, inbegripet genom digitala lösningar.

2.    Parterna får samarbeta och utbyta information om alla frågor som är relevanta för bilaga 9-A (Godkännande av bedömning av överensstämmelse (Handlingar)), inbegripet dess genomförande.

ARTIKEL 9.13

Förbud mot djurförsök

1.    Varje part ska fortsätta att aktivt stödja och främja forskning, utveckling, validering och rättsligt godkännande av alternativa metoder till djurförsök.

2.    Varje part ska för säkerhetsbedömningen av produkter som omfattas av definitionen av termen kosmetisk produkt inom sin jurisdiktion godta testresultat från validerade alternativ till djurförsök.

3.    En part ska inte kräva att en produkt som omfattas av definitionen av termen kosmetisk produkt i deras jurisdiktion ska testas på djur för att fastställa produktsäkerheten.

ARTIKEL 9.14

Samordnare för kapitlet om tekniska handelshinder

1.    Varje part ska utse en samordnare för kapitlet om tekniska handelshinder och meddela den andra parten dennes kontaktuppgifter. Varje part ska omgående underrätta den andra parten om dessa kontaktuppgifter på något vis ändras.

2.    Samordnarna för kapitlet om tekniska handelshinder ska samarbeta för att underlätta genomförandet av detta kapitel och samarbetet mellan parterna i alla frågor som rör tekniska handelshinder. I detta syfte och med förbehåll för varje parts interna förfaranden ska samordnarna för kapitlet om tekniska handelshinder särskilt ha följande uppgifter:

a)    Övervaka genomförandet och förvaltningen av detta kapitel, omgående behandla alla frågor som någon av parterna tar upp och som rör utarbetande, fastställande, tillämpning eller efterlevnadskontroll av tekniska föreskrifter, standarder eller förfaranden för bedömning av överensstämmelse, samt på begäran av en av parterna genomföra samråd om frågor som uppkommer inom ramen för detta kapitel.

b)    Förstärkning av samarbetet i fråga om utarbetande och förbättring av tekniska föreskrifter, standarder och förfaranden för bedömning av överensstämmelse.

c)    Anordnande av de tekniska diskussioner eller samråd som det hänvisas till i artikel 9.11 (Tekniska diskussioner och samråd).

d)    Organisation av inrättandet av arbetsgrupper i förekommande fall 21 . och

e)    Utbyte av information om utvecklingen i icke-statliga, regionala och multilaterala forum för tekniska föreskrifter, standarder och förfaranden för bedömning av överensstämmelse.

3.    Samordnarna för kapitlet om tekniska handelshinder ska kommunicera med varandra på alla överenskomna sätt som är lämpliga med hänsyn till utförandet av deras uppgifter.

KAPITEL 10

INVESTERINGSLIBERALISERING OCH HANDEL MED TJÄNSTER

AVSNITT A

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

ARTIKEL 10.1

Mål

1.    Parterna, som bekräftar sitt åtagande att skapa ett bättre klimat för utvecklingen av handel och investeringar dem emellan, fastställer härmed de nödvändiga ordningarna för en gradvis ömsesidig liberalisering av handeln med tjänster och investeringar.

2.    Parterna bekräftar på nytt varje parts rätt att reglera inom sina territorier i syfte att uppnå legitima politiska mål, såsom skydd av människors, djurs eller växters liv eller hälsa, sociala tjänster, utbildning i offentlig regi, säkerhet, miljö, inbegripet klimatförändringar, allmän moral, socialt skydd, konsumentskydd, djurskydd, integritetsskydd och dataskydd, främjande och skydd av kulturell mångfald och, när det gäller Nya Zeeland, främjande eller skydd av maorifolkets rättigheter, intressen, skyldigheter och ansvarsområden.

ARTIKEL 10.2

Tillämpningsområde

1.    Detta kapitel är inte tillämpligt på åtgärder som påverkar fysiska personer från en part som söker tillträde till den andra partens arbetsmarknad eller på åtgärder som avser nationalitet, medborgarskap, varaktig bosättning eller fast anställning.

2.    Detta kapitel ska inte hindra en part från att tillämpa åtgärder för att reglera fysiska personers inresa till eller tillfälliga vistelse på dess territorium, inbegripet sådana åtgärder som är nödvändiga för att skydda gränsernas integritet och säkerställa att fysiska personers förflyttning över dessa sker i ordnade former, under förutsättning att sådana åtgärder inte tillämpas på ett sådant sätt att de upphäver eller inskränker de förmåner 22 som tillkommer den andra parten enligt villkoren i detta kapitel.

3.    Detta kapitel är inte tillämpligt på följande:

a)    Luftfartstjänster eller därmed sammanhängande tjänster till stöd för luftfartstjänster 23 , utom

i)    reparation och underhåll av luftfartyg,

ii)    tjänster i datoriserade bokningssystem,

iii)    marktjänster,

iv)    försäljning och marknadsföring av lufttransporttjänster, och

v)    följande tjänster som tillhandahålls med hjälp av bemannade luftfartyg, vars främsta syfte inte är transport av varor eller passagerare: brandbekämpning från luften, flygutbildning, besprutning, övervakning, kartering, fotografering, äventyrsflygning 24 och andra luftburna jordbruks-, industri- och inspektionstjänster.

b)    Audiovisuella tjänster. och

c)    Nationellt sjöfartscabotage 25 .

ARTIKEL 10.3

Definitioner

I detta kapitel gäller följande definitioner:

a)    verksamhet som bedrivs i samband med myndighetsutövning: all verksamhet, inbegripet tillhandahållande av tjänster, som bedrivs vare sig på kommersiell grund eller i konkurrens med en eller flera ekonomiska aktörer.

b)    reparation och underhåll av luftfartyg: sådant arbete som utförs på ett luftfartyg, eller en del av detta, medan det är taget ur drift, och som inte inbegriper linjeunderhåll.

c)    tjänster i datoriserade bokningssystem: tjänster som tillhandahålls av datoriserade system som innehåller information om lufttrafikföretags tidtabeller, tillgänglighet, biljettpriser och resevillkor, och genom vilka bokningar kan göras eller biljetter utfärdas.

d)    omfattat företag: ett företag på en parts territorium som är etablerat i enlighet med led g, direkt eller indirekt, av en investerare från den andra parten, i enlighet med tillämplig lag, som existerar den dag då detta avtal träder i kraft, eller som etableras därefter.

e)    gränsöverskridande handel med tjänster: tillhandahållande av en tjänst

i)    från en parts territorium till den andra partens territorium, eller

ii)    inom en parts territorium till en tjänstekonsument från den andra parten.

f)    näringsverksamhet: all verksamhet inom industri, handel eller hantverk eller inom de fria yrkena, inbegripet tillhandahållande av tjänster, utom verksamhet som bedrivs i samband med myndighetsutövning.

g)    etablering: grundande eller förvärv av en juridisk person, inbegripet genom kapitaldeltagande, eller inrättande av en filial eller ett representationskontor i en part, i syfte att skapa eller upprätthålla varaktiga ekonomiska förbindelser.

h)    marktjänster: ett tillhandahållande på en flygplats, mot en avgift eller enligt avtal, av följande tjänster: representation av flygbolag; administration och övervakning; passagerarhantering; bagagehantering; ramptjänster; catering; flygfrakt- och posthantering; bränslepåfyllning av luftfartyg; service och städning av luftfartyg; transport på marken; flygverksamhet, administration av besättningar och färdplanering. Marktjänster omfattar inte egenhantering; säkerhet; reparation och underhåll av luftfartyg; förvaltning eller drift av väsentlig centraliserad flygplatsinfrastruktur, såsom avisningssystem, bränsledistributionssystem, bagagehanteringssystem och fasta system för transporter inom flygplatser.

i)    investerare från en part: en fysisk person från en part eller en juridisk person från en part, inbegripet parten själv, som avser att etablera, håller på att etablera eller har etablerat ett företag i enlighet med led g på den andra partens territorium.

j)    juridisk person från en part 26 :

i)    för unionen:

A)    en juridisk person som bildats eller organiserats i enlighet med unionens eller minst en av dess medlemsstaters lagstiftning och som har betydande affärsverksamhet 27 i unionen, och

B)    rederier som är etablerade utanför unionen och som kontrolleras av fysiska personer från en medlemsstat, vilkas fartyg är registrerade i en medlemsstat och för dess flagg,

ii)    för Nya Zeeland:

A)    en juridisk person som bildats eller organiserats i enlighet med Nya Zeelands lagstiftning och som har betydande affärsverksamhet i Nya Zeeland, och

B)    rederier som är etablerade utanför Nya Zeeland och som kontrolleras av fysiska personer från Nya Zeeland, vilkas fartyg är registrerade i Nya Zeeland och för dess flagg.

k)    drift: skötsel, ledning, upprätthållande, användning, utnyttjande eller försäljning eller annan form av avyttring av ett företag.

l)    försäljning och marknadsföring av lufttransporttjänster: möjligheten för det berörda lufttrafikföretaget att sälja och fritt marknadsföra sina lufttransporttjänster, vilket inbegriper alla aspekter av marknadsföring, såsom marknadsundersökningar, reklam och distribution, men inte prissättning av lufttransporttjänster eller tillämpliga villkor.

m)    tjänst: varje tjänst inom vilken sektor som helst, utom tjänster som tillhandahålls i samband med myndighetsutövning. och

n)    tjänsteleverantör: varje fysisk eller juridisk person som söker tillhandahålla eller tillhandahåller en tjänst.

AVSNITT B

INVESTERINGSLIBERALISERING

ARTIKEL 10.4

Tillämpningsområde

1.    Detta avsnitt är tillämpligt på åtgärder av en part som påverkar etablering eller drift av näringsverksamhet som utövas av

a)    investerare från den andra parten,

b)    omfattade företag, och

c)    vid tillämpning av artikel 10.9 (Prestationskrav), varje företag på den parts territorium som antar eller bibehåller åtgärden.

2.    Detta avsnitt är inte tillämpligt på en parts åtgärder i fråga om offentlig upphandling av en vara eller tjänst som förvärvas för offentliga ändamål, och inte för kommersiell återförsäljning eller för användning i leverans av en vara eller tillhandahållande av en tjänst för kommersiell försäljning, oavsett om upphandlingen utgör en ”omfattad upphandling” i den mening som avses i artikel 14.1 (Införlivande av vissa bestämmelser i avtalet om offentlig upphandling).

3.    Artiklarna 10.5 (Marknadstillträde), 10.6 (Nationell behandling), 10.7 (Behandling som mest gynnad nation) och 10.8 (Företagsledning och styrelse) är inte tillämpliga på subventioner eller bidrag som tillhandahålls av parterna, inbegripet statsstödda lån, garantier och försäkringar.

ARTIKEL 10.5

Marknadstillträde

En part får inte, när det gäller marknadstillträde genom etablering eller drift av en investerare från den andra parten eller av ett omfattat företag och antingen för hela dess territorium eller ett delområde av dess territorium, anta eller bibehålla åtgärder som

a)    medför begränsningar av 28

i)    antalet företag som får bedriva en viss näringsverksamhet, oavsett om det sker i form av numeriska kvoter, monopol, ensamrätt eller krav på prövning av det ekonomiska behovet,

ii)    det totala värdet av transaktioner eller tillgångar, i form av numeriska kvoter eller krav på prövning av det ekonomiska behovet,

iii)    det totala antalet transaktioner eller den totala produktionskvantiteten, uttryckt i angivna numeriska enheter i form av kvoter eller krav på prövning av det ekonomiska behovet,

iv)    deltagandet av utländskt kapital, genom fastställande av en högsta procentuell gräns för utländskt aktieägande eller det totala värdet av enskilda eller sammanlagda utländska investeringar, eller

v)    det totala antal fysiska personer som får vara sysselsatta inom en viss sektor eller som ett företag får sysselsätta och som är nödvändiga för, och har direkt anknytning till, bedrivandet av en näringsverksamhet, i form av numeriska kvoter eller krav på prövning av det ekonomiska behovet, eller

b)    innebär en begränsning av eller krav på särskilda typer av associationsformer eller samriskföretag genom vilka en investerare från den andra parten får bedriva näringsverksamhet.

ARTIKEL 10.6

Nationell behandling

Varje part ska, med avseende på etablering och drift på sitt territorium, medge investerare från den andra parten och omfattade företag en behandling som inte är mindre gynnsam än den som parten i likartade situationer medger sina egna investerare och deras företag.

ARTIKEL 10.7

Behandling som mest gynnad nation

1.    Varje part ska, med avseende på etablering och drift på sitt territorium, medge investerare från den andra parten och omfattade företag en behandling som inte är mindre gynnsam än den som parten i likartade situationer medger investerare från ett tredjeland och deras företag.

2.    Punkt 1 ska inte tolkas som att en part är skyldig att till investerare från den andra parten eller omfattade företag utsträcka en behandling som följer av befintliga eller framtida åtgärder som föreskriver erkännande av kvalifikationer, licenser eller åtgärder som vidtas av försiktighetsskäl enligt artikel VII i Gats eller punkt 3 i Gats-bilagan om finansiella tjänster.

3.    För tydlighetens skull påpekas att sådan ”behandling” som avses i punkt 1 inte omfattar förfaranden för tvistlösning som föreskrivs i andra internationella avtal.

4.    För tydlighetens skull påpekas att förekomsten av materiella bestämmelser i andra internationella avtal som en part ingått med ett tredjeland inte i sig utgör sådan ”behandling” som avses i punkt 1. En parts åtgärder enligt sådana bestämmelser 29 kan dock utgöra sådan behandling och därmed innebära en överträdelse av denna artikel.

ARTIKEL 10.8

Företagsledning och styrelse

En part får inte kräva att ett omfattat företag ska utse fysiska personer av en viss nationalitet till företagsledningen eller som styrelseledamöter.

ARTIKEL 10.9

Prestationskrav

1.    En part får inte ålägga eller genomdriva krav på, eller genomdriva åtaganden om, att i samband med etablering eller drift av företag på sitt territorium 30

a)    exportera en viss mängd eller procentandel varor eller tjänster,

b)    uppnå en viss mängd eller procentandel inhemskt innehåll,

c)    köpa, använda eller bevilja en förmån för varor som tillverkas eller tjänster som tillhandahålls på dess territorium, eller köpa varor eller tjänster från fysiska eller juridiska personer eller någon annan enhet på dess territorium,

d)    på något sätt knyta volymen eller värdet av import till volymen eller värdet av export eller till storleken på det inflöde av utländsk valuta som företaget genererar,

e)    begränsa försäljningen på dess territorium av varor eller tjänster som företaget tillverkar eller tillhandahåller, genom att på något sätt knyta denna försäljning till volymen eller värdet av dess export eller inflöde av utländsk valuta,

f)    överföra teknik, en produktionsprocess eller någon annan äganderättsligt skyddad kunskap till en fysisk eller juridisk person eller någon annan enhet på dess territorium,

g)    från enbart den partens territorium leverera en av företaget tillverkad vara eller tillhandahållen tjänst till en viss regional marknad eller världsmarknaden,

h)    förlägga huvudkontoret för en viss region eller världsmarknaden på dess territorium,

i)    anställa ett visst antal eller en viss procentandel fysiska personer från den parten,

j)    uppnå en viss nivå eller ett visst värde av forskning och utveckling på dess territorium,

k)    begränsa export eller försäljning för export, eller

l)    anta – med avseende på licensavtal 31 som föreligger vid den tidpunkt då kravet åläggs eller genomdrivs eller åtagandet genomdrivs, eller med avseende på framtida licensavtal som företaget och en fysisk eller juridisk person eller någon annan enhet på dess territorium frivilligt ingår – om kravet åläggs eller genomdrivs eller åtagandet genomdrivs på ett sätt som utgör ett direkt ingrepp i licensavtalet genom att en part 32 utövar en icke-rättslig statlig befogenhet,

i)    en given royaltysats eller royaltyavgift enligt ett licensavtal, eller

ii)    en given giltighetstid för ett licensavtal.

2.    En part får inte villkora mottagandet eller det fortsatta mottagandet av en fördel i samband med etableringen eller driften av ett företag på sitt territorium med uppfyllande av något av följande krav:

a)    Att uppnå en viss mängd eller procentandel inhemskt innehåll.

b)    Att köpa, använda eller bevilja en förmån för varor som tillverkas eller tjänster som tillhandahålls på dess territorium, eller köpa varor eller tjänster från fysiska eller juridiska personer eller någon annan enhet på dess territorium.

c)    Att på något sätt knyta volymen eller värdet av import till volymen eller värdet av export eller till storleken på det inflöde av utländsk valuta som företaget genererar.

d)    Att begränsa försäljningen på dess territorium av varor eller tjänster som företaget tillverkar eller tillhandahåller, genom att på något sätt knyta denna försäljning till volymen eller värdet av dess export eller inflöde av utländsk valuta.

e)    Att begränsa export eller försäljning för export.

3.    Punkt 2 ska inte tolkas som att en part är förhindrad att villkora mottagandet eller det fortsatta mottagandet av en fördel, i samband med etableringen eller driften av ett företag på dess territorium, med uppfyllande av ett krav på att förlägga tillverkning, tillhandahålla en tjänst, utbilda eller anställa personal, bygga eller bygga ut vissa anläggningar eller bedriva forskning och utveckling på dess territorium.

4.    Punkt 1 f och l är inte tillämpliga om

a)    kravet åläggs eller genomdrivs, eller åtagandet genomdrivs, av en allmän domstol, en förvaltningsdomstol eller en konkurrensmyndighet i enlighet med partens konkurrensrätt, för att förhindra eller avhjälpa en snedvridning av konkurrensen, eller

b)    en part ger tillstånd till användning av en immateriell rättighet i enlighet med artikel 31 eller 31a i Trips-avtalet eller antar eller bibehåller åtgärder som kräver utlämnande av uppgifter eller annan äganderättsligt skyddad information och som omfattas av och är förenliga med artikel 39 i Trips-avtalet.

5.    Punkt 1 a, b och c och punkt 2 a och b är inte tillämpliga på kvalifikationskrav för varor eller tjänster med avseende på deltagande i exportfrämjande program och utländska biståndsprogram.

6.    Punkt 2 a och b är inte tillämpliga på krav som en importerande part ålägger avseende varors innehåll för att de ska vara berättigade till förmånstull eller förmånskvoter.

7.    Punkt 1 l är inte tillämplig om kravet åläggs eller genomdrivs eller åtagandet genomdrivs av en domstol såsom en skälig ersättning enligt partens upphovsrättslagstiftning.

8.    Denna artikel påverkar inte en parts skyldigheter enligt WTO-avtalet.

9.    För tydlighetens skull påpekas att punkterna 1 och 2 inte får tillämpas på några andra åtaganden eller krav än de som anges i dessa punkter 33 .

10.    Denna artikel är inte tillämplig på etablering eller drift av en leverantör av finansiella tjänster.

11.    När det gäller prestationskrav för leverantörer av finansiella tjänster ska parterna förhandla fram bestämmelser om prestationskrav med avseende på etablering eller drift av en leverantör av finansiella tjänster.

12.    Inom 180 dagar från den dag då parterna framgångsrikt förhandlat fram bestämmelser om prestationskrav enligt punkt 11 ska handelskommittén ändra punkt 1 genom ett beslut om att införliva dessa bestämmelser i denna artikel, och får vid behov ändra varje parts icke-överensstämmande åtgärder i bilagorna 10-A (Befintliga åtgärder) och 10-B (Framtida åtgärder). Denna artikel ska då tillämpas på etablering och drift av en leverantör av finansiella tjänster.

ARTIKEL 10.10

Icke-överensstämmande åtgärder

1.    Artiklarna 10.5 (Marknadstillträde), 10.6 (Nationell behandling), 10.7 (Behandling som mest gynnad nation), 10.8 (Företagsledning och styrelse) och 10.9 (Prestationskrav) är inte tillämpliga på

a)    en parts befintliga icke-överensstämmande åtgärder på följande nivåer:

i)    För unionen:

A)    unionen enligt unionens bindningslista i bilaga 10-A (Befintliga åtgärder),

B)    en medlemsstats centrala självstyrelseorgan enligt unionens bindningslista i bilaga 10-A (Befintliga åtgärder),

C)    ett regionalt självstyrelseorgan i en medlemsstat enligt unionens bindningslista i bilaga 10-A (Befintliga åtgärder), eller

D)    ett lokalt självstyrelseorgan av annat slag än det som avses i led C.

ii)    För Nya Zeeland:

A)    det centrala självstyrelseorganet enligt Nya Zeelands bindningslista i bilaga 10-A (Befintliga åtgärder), eller

B)    ett lokalt självstyrelseorgan.

b)    en förlängning eller omedelbar förnyelse av en sådan icke-överensstämmande åtgärd som avses i led a, eller

c)    en modifiering eller ändring av en sådan icke-överensstämmande åtgärd som avses i leden a och b, i den mån som den inte minskar åtgärdens överensstämmelse, såsom den förelåg omedelbart före modifieringen eller ändringen, med artiklarna 10.5 (Marknadstillträde), 10.6 (Nationell behandling), 10.7 (Behandling som mest gynnad nation), 10.8 (Företagsledning och styrelse) eller 10.9 (Prestationskrav).

2.    Artiklarna 10.5 (Marknadstillträde), 10.6 (Nationell behandling), 10.7 (Behandling som mest gynnad nation), 10.8 (Företagsledning och styrelse) och 10.9 (Prestationskrav) är inte tillämpliga på en parts åtgärd med avseende på sektorer, delsektorer eller verksamheter som anges i dess bindningslista i bilaga 10-B (Framtida åtgärder).

3.    En part får inte kräva att en investerare från den andra parten, enligt en åtgärd som antas efter dagen för detta avtals ikraftträdande och som omfattas av dess bindningslista i bilaga 10-B (Framtida åtgärder), på grund av sin nationalitet måste sälja eller på annat sätt avyttra en investering som existerar vid den tidpunkt då åtgärden får verkan.

4.    Artiklarna 10.6 (Nationell behandling) och 10.7 (Behandling som mest gynnad nation) är inte tillämpliga på åtgärder som utgör ett undantag eller en avvikelse från artikel 3 eller 4 i Trips-avtalet, såsom särskilt föreskrivs i artiklarna 3–5 i det avtalet.

ARTIKEL 10.11

Informationskrav

Trots vad som sägs i artiklarna 10.6 (Nationell behandling) och 10.7 (Behandling som mest gynnad nation) får en part kräva att en investerare från den andra parten eller dess omfattade företag lämnar information om det omfattade företaget, dock endast för informationsändamål eller statistiska ändamål. Parten ska skydda sådan information, om den är konfidentiell, mot ett utlämnande som skulle inverka negativt på konkurrenssituationen för investeraren eller det omfattade företaget. Ingenting i denna artikel ska tolkas så att det hindrar en part från att på annat sätt inhämta eller lämna ut information i samband med att den tillämpar sin lagstiftning på ett skäligt sätt och i god tro.

ARTIKEL 10.12

Förvägran av förmåner

Förmånerna i detta avsnitt får av en part förvägras en investerare från den andra parten eller ett omfattat företag, om den förvägrande parten antar eller bibehåller åtgärder som rör upprätthållandet av internationell fred och säkerhet, inbegripet skydd av mänskliga rättigheter, och som

a)    förbjuder transaktioner med den investeraren eller det omfattade företaget, eller

b)    skulle överträdas eller kringgås om förmånerna enligt detta avsnitt skulle beviljas den investeraren eller det omfattade företaget, inbegripet om åtgärderna förbjuder transaktioner med en fysisk eller juridisk person som äger eller kontrollerar investeraren eller det omfattade företaget.

AVSNITT C

GRÄNSÖVERSKRIDANDE HANDEL MED TJÄNSTER

ARTIKEL 10.13

Tillämpningsområde

1.    Detta avsnitt är tillämpligt på åtgärder av en part som påverkar den gränsöverskridande handeln med tjänster som utförs av tjänsteleverantörer från den andra parten.

2.    Detta avsnitt ska inte tillämpas på

a)    en parts åtgärder i fråga om offentlig upphandling av en vara eller tjänst som förvärvas för offentliga ändamål, och inte för kommersiell återförsäljning eller för användning i leverans av en vara eller tillhandahållande av en tjänst för kommersiell försäljning, oavsett om upphandlingen utgör en ”omfattad upphandling” i den mening som avses i artikel 14.1 (Införlivande av vissa bestämmelser i avtalet om offentlig upphandling), eller

b)    subventioner eller bidrag som tillhandahålls av parterna, inbegripet statsstödda lån, garantier och försäkringar.

ARTIKEL 10.14

Marknadstillträde

En part får inte, vare sig för hela sitt territorium eller ett delområde av dess territorium, anta eller bibehålla en åtgärd som

a)    medför begränsningar av

i)    antalet tjänsteleverantörer, oavsett om det sker i form av numeriska kvoter, monopol, ensamrätt eller krav på prövning av det ekonomiska behovet,

ii)    det totala värdet av tjänstetransaktioner eller tillgångar, i form av numeriska kvoter eller krav på prövning av det ekonomiska behovet, eller

iii)    det totala antalet tjänstetillhandahållanden eller den totala tjänstekvantiteten, uttryckt i angivna numeriska enheter i form av kvoter eller krav på prövning av det ekonomiska behovet, eller

b)    innebär en begränsning av eller krav på särskilda typer av associationsformer eller samriskföretag genom vilka en tjänsteleverantör får tillhandahålla en tjänst.

ARTIKEL 10.15

Lokal närvaro

En part får inte kräva att en tjänsteleverantör från den andra parten etablerar eller bibehåller ett representationskontor eller ett företag eller har hemvist på dess territorium som ett villkor för gränsöverskridande handel med tjänster.

ARTIKEL 10.16

Nationell behandling

1.    Varje part ska medge tjänster och tjänsteleverantörer från den andra parten en behandling som inte är mindre gynnsam än den som parten i likartade situationer medger sina egna tjänster och tjänsteleverantörer 34 .

2.    En part får uppfylla kravet i punkt 1 genom att medge tjänster och tjänsteleverantörer från den andra parten antingen en till formen identisk behandling eller en till formen olik behandling i förhållande till den som parten medger sina egna tjänster och tjänsteleverantörer.