(1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EU (5) har ändrats väsentligt flera gånger. Eftersom ytterligare ändringar ska göras, bör det direktivet av tydlighetsskäl omarbetas.

(2)

I Parisavtalet, som antogs i december 2015 inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), har parterna enats om att hålla ökningen av den globala medeltemperaturen långt under 2 oC över förindustriell nivå och att fortsätta ansträngningarna för att begränsa temperaturökningen till 1,5 oC över förindustriell nivå. Parterna i klimatpakten från Glasgow bekräftade i november 2021 återigen att genom att begränsa ökningen av den globala genomsnittstemperaturen till 1,5 oC över förindustriell nivå skulle de risker och konsekvenser som klimatförändringarna medför minska avsevärt, och åtog sig att före utgången av 2022 stärka sina mål för 2030. Att uppnå Parisavtalets mål står i centrum för kommissionens meddelande Den europeiska gröna given av den 11 december 2019 (6). Unionen har i den uppdatering av nationellt fastställda bidrag som lämnades in till UNFCCC:s sekretariat den 17 december 2020 åtagit sig att minska unionens nettoutsläpp av växthusgaser från hela ekonomin med minst 55 % fram till 2030 jämfört med 1990 års nivåer.

(3)

Den 14 oktober 2020 lade kommissionen fram sin strategi för en renoveringsvåg som tillkännagavs i den gröna given (7). Strategin innehåller en handlingsplan med specifika reglerings- och finansieringsåtgärder och stödjande åtgärder för de kommande åren och har som mål att minst fördubbla den årliga energirenoveringstakten för byggnader till 2030 och att främja totalrenoveringar av mer än 35 miljoner byggnader och upp till 160 000 skapade arbetstillfällen i byggsektorn . Översynen av direktivet om byggnaders energiprestanda är en av de åtgärder som krävs för att möjliggöra renoveringsvågen. Den kommer också att bidra till att genomföra initiativet om ett nytt europeiskt Bauhaus och det europeiska uppdraget för klimatneutrala och smarta städer och bör följa den väg som stakats ut av initiativet om ett nytt europeiskt Bauhaus som en tidigare fas av renoveringsvågen . Initiativet om ett nytt europeiskt Bauhaus syftar till att utveckla ett mer inkluderande samhälle som främjar välbefinnande för alla i enlighet med föregående Bauhaus, vilket bidrog till social inkludering och välbefinnande för medborgarna, särskilt arbetargrupper. Genom att underlätta utbildningsnätverk och införa riktlinjer till arkitekter, konstnärer, studenter, ingenjörer och formgivare enligt principerna om hållbarhet, estetik och inkludering kan initiativet om ett nytt europeiskt Bauhaus ge lokala myndigheter möjlighet att utveckla innovativa och kulturella lösningar för att skapa en mer hållbar bebyggd miljö. Medlemsstaterna bör stödja projekt inom ramen för initiativet om ett nytt Bauhaus som berikar det kulturella och bebyggda landskapet i regioner i hela Europa och hjälper stadsdelar och samhällen att uppnå unionens klimatmål.

(4)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 (8), den europeiska klimatlagen, införs i unionsrätten målet om klimatneutralitet för hela ekonomin som ska uppnås senast 2050 och det fastställs ett bindande inhemskt åtagande för unionen att minska nettoutsläppen av växthusgaser (utsläpp efter avdrag för upptag) med minst 55 % jämfört med 1990 års nivåer senast 2030.

(5)

Syftet med 55 %-paketet, som tillkännagavs i kommissionens arbetsprogram för 2021, är att genomföra dessa mål. Det omfattar en rad politikområden, bland annat energieffektivitet, förnybar energi, markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk, energibeskattning, ansvarsfördelning, utsläppshandel och infrastruktur för alternativa bränslen. Översynen av direktiv 2010/31/EU är en integrerad del av det paketet . I kommissionens meddelande av den 18 maj 2022 om planen REPowerEU gjordes en översyn av de viktigaste bestämmelserna i 55 % -paketet mot bakgrund av det uppdaterade geopolitiska läget, vilket kräver en reviderad politisk ram, med nya lagstiftningsförslag och riktade rekommendationer för att uppdatera målen, särskilt genom att höja ambitionsnivån när det gäller energieffektivitet och energibesparingar och ökad energisuveränitet, samtidigt som man frångår fossila bränslen. I det meddelandet uppmanades också medlemsstaterna att överväga skatteåtgärder för att stimulera energibesparingar och minska förbrukningen av fossila bränslen, inbegripet skatteavdrag kopplade till energibesparingar.

(5a)

Översynen av energiprestandadirektivet bör vara förenlig med de andra förslag som ingår i 55 %-paketet, såsom de föreslagna ändringarna av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG  (9) , 2012/27/EU  (10) , (EU) 2014/94/EU  (11) och 2018/2001  (12).

(5b)

Renovering av monument bör alltid ske i enlighet med nationella bestämmelser om bevarande, internationella standarder för bevarande, inbegripet Venedigstadgan från 1964 om bevarande och restaurering av monument och platser, och berörda monuments ursprungliga arkitektur.

(5c)

För byggnader som har ett historiskt eller arkitektoniskt värde, men som inte är officiellt skyddade, bör medlemsstaterna fastställa kriterier så att den högsta energiklass som är tekniskt, funktionellt och ekonomiskt möjlig tillämpas samtidigt som byggnadens karaktär bibehålls.

(6)

Byggnader svarar för 40 % av användningen av slutenergi inom unionen och 36 % av dess energirelaterade växthusgasutsläpp , samtidigt som 75 % av unionens byggnader fortfarande är energiineffektiva .  Naturgas spelar störst roll i uppvärmningen av byggnader och står för omkring 42 % av den energi som används för rumsuppvärmning i bostadssektorn. Olja är det näst största fossila bränslet för uppvärmning och står för 14 % och kol för omkring 3 %. Därför är en minskad energianvändning, i enlighet med principen om energieffektivitet ▌, som genomförs i enlighet med kommissionens rekommendation (EU) 2021/1749  (13) samt användningen av energi från förnybara energikällor inom bygg- och fastighetssektorn viktiga åtgärder som krävs för att minska ▌ växthusgasutsläppen och energifattigdomen i unionen . Minskad energianvändning och ökad användning av energi från förnybara energikällor , framför allt solenergi, spelar också en nyckelroll för att minska unionens energiberoende av fossila bränslen generellt sett och särskilt av energiimport , främja en trygg energiförsörjning i enlighet med de mål som fastställs i planen REPowerEU, integrera energisystemet, bidra till systemeffektivitet, främja teknisk utveckling samt för att skapa möjligheter till sysselsättning och regional utveckling, särskilt på öar, i landsbygdsområden och samhällen utanför nätet .

(6a)

En förbättring av byggnaders energieffektivitet och energiprestanda genom totalrenovering ger enorma sociala, ekonomiska och miljömässiga fördelar. Energieffektivitet är dessutom den säkraste och mest kostnadseffektiva metoden för att minska unionens beroende av energiimport och mildra de negativa effekterna av höga energipriser. Investeringar i energieffektivitet bör vara högprioriterade på både privat och offentlig nivå.

(6b)

För att säkerställa att alla medborgare kan dra nytta av en förbättrad energiprestanda i byggnader och därtill knutna fördelar i fråga om livskvalitet, miljö, ekonomi och hälsa bör en lämplig rättslig, finansiell och rådgivande ram införas för att stödja byggnadsrenoveringar. Ett särskilt fokus bör riktas mot sårbara hushåll och medelinkomsthushåll, eftersom dessa ofta bor i byggnader med sämst prestanda, både i städer och på landsbygden.

(6c)

Införandet av minimistandarder för energiprestanda, åtföljda av sociala skyddsåtgärder och ekonomiska garantier, syftar till att höja livskvaliteten för de mest sårbara hushållen och de minst bemedlade medborgarna.

(6d)

I landsbygdsområden i hela unionen finns potential för förnybar energi som hjälper till att minska utsläppen av växthusgaser och är kostnadseffektiva när det gäller att ge energi till och värma upp områden utanför nätet, samtidigt som importberoendet och inlåsningen i infrastrukturen minskas, och som bidrar till att begränsa klimatförändringarna och förbättrar luftkvaliteten.

(7)

Byggnader , byggnadselement och byggmaterial ger upphov till växthusgasutsläpp före, under och efter sin operativa livslängd. ▌Därför bör byggnaders utsläpp under hela livscykeln beaktas i högre grad i enlighet med en unionsmetod som ska fastställas av kommissionen, i först hand för nya, i andra hand för renoverade byggnader, för vilka medlemsstaterna bör fastställa mål för minskade växthusgasutsläpp under hela livscykeln i enlighet med den unionsmetoden . Byggnader är en betydande materialbank som lagrar resurser under många årtionden, och konstruktionsalternativen påverkar i hög grad utsläppen under hela livscykeln både för nya byggnader och för renoveringar. Byggnaders hela livscykel bör beaktas inte bara vid nybyggnation utan även vid renoveringar genom att strategier och mål för att minska växthusgasutsläppen under hela livscykeln tas med i medlemsstaternas byggnadsrenoveringsplaner.

(7a)

En koppling bör göras mellan principerna för den cirkulära ekonomin och den ledande roll som initiativet om ett nytt europeiskt Bauhaus har, vilket syftar till att främja större cirkularitet i den bebyggda miljön genom att främja renovering och adaptiv återanvändning framför rivning och nybyggnation, när så är lämpligt.

(7b)

Införandet av krav i fråga om utsläpp under hela livscykeln främjar industriell innovation och värdeskapande, t.ex. genom ökad användning av cirkulära och naturliga material.

(7c)

Det är av största vikt att främja och inkludera användning av mer hållbara byggmaterial, särskilt material med biologiskt och geologiskt ursprung, samt enkla passiva lågteknologiska och lokalt testade byggtekniker för att stödja och främja användning av och forskning om materialteknik som bidrar till bästa möjliga isolering och strukturellt stöd för byggnader. Med tanke på klimatkrisen och den ökade sannolikheten för värmeböljor på sommaren bör särskild hänsyn tas till värmeskydd för byggnader.

(8)

För att minimera byggnaders växthusgasutsläpp under hela livscykeln krävs resurseffektivitet , tillräcklighet , cirkularitet och att delar av byggnadsbeståndet omvandlas till en ▌kolsänka.

(8a)

Det faktum att byggnader ger upphov till växthusgasutsläpp innan deras operativa livslängd ens har börjat är en konsekvens av det koldioxid som redan finns i allt byggmaterial. En ökad användning av hållbart, naturbaserat byggmaterial med lokalt ursprung, enligt principerna i initiativet om ett nytt europeiskt Bauhaus, har potential att ersätta mer koldioxidintensiva material och lagra koldioxid i den bebyggda miljön genom användning av träbaserade material.

(8b)

Tillräcklighetsstrategier är åtgärder och dagliga rutiner som innebär att efterfrågan på energi, material, mark, vatten och andra naturresurser under byggnaders och varors livscykel undviks och samtidigt bidrar till att uppnå välbefinnande för alla inom planetens gränser. Cirkularitetsprinciper innebär att en linjär användning av material och varor undviks genom att vissa tillräcklighetsprinciper tillämpas på produkt- och byggmaterialnivå. Åtgärder som syftar till att använda och förlänga livslängden på sekundärmaterial är avgörande för att säkerställa att unionens byggsektor med en skälig andel bidrar till att uppnå klimatneutralitetsmålet.

(8c)

Integrering av grön infrastruktur, t.ex. levande tak och väggar i stadsplanering och infrastrukturdesign, kan vara ett effektivt verktyg för klimatanpassning och för att minska klimatförändringarnas negativa effekter i stadsområden. Medlemsstaterna bör uppmuntra bevuxna områden, som bidrar till att regnvatten fångas upp och behålls och därmed minskar avrinningen i stadsmiljö och förbättrar dagvattenförvaltning. Grön infrastruktur minskar också den ”urbana värmeöeffekten”, och kyler byggnader och deras omgivning sommartid och under värmeböljor.

(9)

Den globala uppvärmningspotentialen (GWP) under hela livscykeln visar byggnadens totala bidrag till de utsläpp som leder till klimatförändring Den inkluderar både växthusgasutsläpp som är inbäddade i byggprodukter och direkta och indirekta utsläpp under användningsfasen. Ett krav på att beräkna GWP under hela livscykeln för nya byggnader utgör därför ett första steg mot att ta större hänsyn till byggnaders hela livscykel och en cirkulär ekonomi. Denna beräkning bör baseras på en harmoniserad ram på unionsnivå. Kommissionen bör ge en tydlig definition av den livscykelbaserade metoden. Medlemsstaterna bör anta en färdplan för att minska byggnaders GWP under hela livscykeln.

(9a)

I enlighet med principen om energieffektivitet först och för att uppnå högre tillräcklighet och resurseffektivitet bör medlemsstaterna minimera antalet outnyttjade byggnader. De bör uppmuntra totalrenovering och utnyttjande av sådana byggnader genom särskilda administrativa och finansiella åtgärder, om dessa är kostnadseffektiva, samt uppförande, ombyggnad och modifiering av byggnaden, vilket leder till lägre GWP under hela livscykeln av en byggnads livstid. Dessutom bör en betydande andel av alla nya byggnader uppföras på tidigare exploaterad mark.

(9b)

Bestämmelserna om den cirkulära ekonomin för byggmaterial fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011  (14) tillsammans med den ram som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG  (15) . Definitioner, metoder och bästa tillvägagångssätt bör anges och konsolideras i framtida revideringar av dessa lagstiftningsakter så att ett tydligt och enhetligt regelverk säkerställs.

(10)

Byggnader står för ungefär hälften av utsläppen av primära fina partiklar (PM2,5) i EU som orsakar för tidig död och sjukdom. En förbättring av byggnaders energiprestanda och användning av naturbaserade lösningar och hållbara material i byggnader kan och bör samtidigt minska utsläppen av föroreningar, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/228433 (16).

(10a)

Styrning av efterfrågan på energi är ett viktigt instrument som gör att unionen kan påverka den globala energimarknaden och därigenom energiförsörjningstryggheten på kort, medellång och lång sikt.

(11)

Vid åtgärder för att ytterligare förbättra byggnaders energiprestanda bör hänsyn tas till klimatförhållanden, inbegripet klimatanpassning genom grön infrastruktur , lokala förhållanden samt kvalitet på inomhusmiljö, tillräcklighet, cirkularitet och energibesparingar, vilket därmed främjar mer hållbara, inkluderande och innovativa levnadssätt i syfte att uppnå anpassning till nya behov. Sådana åtgärder bör genomföras på ett sätt som maximerar sidovinsterna av andra krav och mål för byggnader som tillgänglighet, brandsäkerhet, seismisk säkerhet , säkerhet för uppvärmning och elinstallationer och byggnadens avsedda användning. Dessa sidovinster bör omsättas i pengar så att kostnadsoptimeringen vid ytterligare förbättringar av energiprestandan på ett realistiskt sätt kan fastställas. Dessutom bör de säkerställa en förbättrad situation för sårbara hushåll och personer som bor i subventionerade bostäder.

(11a)

Medlemsstaterna bör säkerställa att energicertifikaten på ett korrekt sätt återspeglar byggnaders klimatprestanda.

(12)

Byggnaders energiprestanda bör beräknas på grundval av en metodik som kan kompletteras på nationell, regional och lokal nivå. Den inbegriper, förutom termiska egenskaper, andra allt viktigare faktorer, exempelvis installationer för uppvärmning- och luftkonditionering, användning av energi från förnybara energikällor, system för fastighetsautomation och fastighetsstyrning, värmeåtervinning från avloppsvatten, ventilation och kyla , energiåtervinning, hydronisk injustering, smarta lösningar, passiv uppvärmning och kylelement, skuggning, kvalitet på inomhusmiljö , tillräckligt naturligt ljus samt utformning av byggnaden. Metoden för beräkning av energiprestanda bör inte vara baserad enbart på den årstid då uppvärmning eller luftkonditionering krävs, utan bör omfatta en byggnads energiprestanda för hela året. Metoden bör beakta befintliga europeiska standarder. Metoden bör säkerställa att de faktiska driftsförhållandena representeras och möjliggöra användning av uppmätt energi för att verifiera korrekthet och för jämförbarhet, och metoden bör vara baserad på timintervall eller kortare . Metoden bör också möjliggöra plats-, distans- och datorbaserad validering av de antaganden som ligger till grund för beräkningarna, inbegripet termisk prestanda, väsentlighet, systemeffektivitet och konfigurering av styrningen, i den byggnad som berörs. För att uppmuntra användningen av förnybar energi på plats, inbegripet solcellspaneler på tak i överensstämmelse med det europeiska initiativet för solenergi på tak , och utöver den gemensamma allmänna ramen, bör medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder så att fördelarna med att maximera användningen av förnybar energi på plats, även för andra användningsområden (t.ex. laddningspunkter för elfordon), erkänns och tas med i beräkningsmetoden med hänsyn till nuvarande och framtida nätkapacitet .

(13)

Medlemsstaterna bör fastställa minimikrav avseende byggnaders energiprestanda och byggnadselement med sikte på att uppnå den kostnadsoptimala balansen mellan gjorda investeringar och inbesparade energikostnader under hela byggnadens livscykel, utan att det påverkar medlemsstaternas rätt att fastställa minimikrav som är mer energieffektiva än kostnadsoptimala nivåer för energieffektivitet. Det bör finnas möjlighet för medlemsstaterna att regelbundet se över sina minimikrav avseende byggnaders energiprestanda mot bakgrund av den tekniska utvecklingen.

(14)

Två tredjedelar av den energi som används för uppvärmning och kyla i byggnader kommer fortfarande från fossila bränslen. För att åstadkomma nollutsläpp är det särskilt brådskande att fasa ut fossila bränslen inom uppvärmning och kyla. Därför bör medlemsstaterna ange sin nationella politik och sina nationella åtgärder för att fasa ut fossila bränslen för uppvärmning och kyla i sina byggnadsrenoveringsplaner, och inga ekonomiska incitament bör ges för installation av värmepannor för fossila bränslen efter detta direktivs ikraftträdande. Medlemsstaterna bör införa åtgärder som säkerställer att användning av uppvärmningssystem med fossila bränslen i nya byggnader och byggnader som genomgår en större renovering, totalrenovering eller renovering av uppvärmningssystemet inte tillåts från och med dagen för detta direktivs införlivande och fasa ut användningen av fossilbränslebaserade uppvärmningssystem från alla byggnader senast 2035 och, om detta inte är möjligt, såsom visats för kommissionen, senast 2040. Detta spelar också en viktig roll för att minska unionens beroende av import från tredjeländer, sänka medborgarnas energiräkningar och minska deras sårbarhet för prisfluktuationer samt stoppa överskridandet av gränsvärdena för luftföroreningar.

(14a)

Renovering av uppvärmningssystem inbegriper byte eller uppgradering av värmegeneratorn och kan även omfatta andra delar av uppvärmningssystemet, t.ex. pumputrustning, isolering av rörledningar, styrutrustning eller terminalenheter, t.ex. radiatorer eller fläktkonvektorer. Trots deras inverkan på systemets övergripande effektivitet bör byte eller uppgradering av enskilda delar, som inte inbegriper värmegeneratorn, inte betraktas som en renovering av uppvärmningssystemet eftersom dessa delar inte är avhängiga av den energikälla som används. Renovering av uppvärmningssystem ger möjlighet att stödja fossilfri uppvärmning i hela unionen.

(14b)

En effektiv användning av spillvärme från varmvattensystem för hushåll utgör en betydande möjlighet att spara energi. Varmvattenberedning är den främsta källan till energianvändning för nya byggnader och denna värme går i regel till spillo och återanvänds inte. Eftersom det mesta av det varmvatten som förbrukas kommer från duschar skulle värmeåtervinning från byggnaders duschavlopp kunna vara ett enkelt och kostnadseffektivt sätt att spara in på slutenergianvändningen och därtill knutna utsläpp av koldioxid och metan från varmvattenberedning för hushåll.

(14c)

För att uppnå en kostnadseffektiv utfasning av fossila bränslen inom uppvärmningssektorn bör medlemsstaterna säkerställa lika villkor för tillgänglig teknik och stödja multipolära lösningar med beaktande av försörjningstrygghet, kostnadseffektivitet och flexibilitet.

(15)

Energiprestandakrav för byggnaders installationssystem bör gälla för hela system, såsom de installerats i byggnader, och inte för prestanda hos fristående komponenter, som omfattas av produktspecifika förordningar enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG (17). När medlemsstaterna fastställer energiprestandakrav för byggnaders installationssystem bör de om det är möjligt och lämpligt använda harmoniserade instrument, särskilt test- och beräkningsmetoder och energieffektivitetsklasser som utvecklats inom ramen för åtgärder för genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG▌ och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1369 (18), i syfte att säkra samstämmigheten med relaterade initiativ och att i största möjliga mån minimera eventuell fragmentering av marknaden.

(16)

Detta direktiv påverkar inte artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Begreppet incitament, som används i detta direktiv, bör därför inte tolkas som om det utgörs av statligt stöd.

(17)

Kommissionen bör fastställa en ram för jämförbara metoder för beräkning av kostnadsoptimala nivåer för minimikrav avseende energiprestanda. En översyn av den ramen bör möjliggöra en beräkning av både energi- och utsläppsprestanda och bör ta hänsyn till externa miljömässiga, sociala och hälsomässiga effekter som kan omsättas i pengar. Medlemsstaterna bör använda den ramen för att jämföra resultaten med de minimikrav som de har antagit avseende energiprestanda. Vid eventuella stora avvikelser, det vill säga över 15 %, mellan de beräknade kostnadsoptimala nivåerna för minimikrav avseende energiprestanda och de gällande minimikraven avseende energiprestanda bör medlemsstaterna motivera skillnaden eller planera lämpliga åtgärder för att minska avvikelsen. Den beräknade ekonomiska livscykeln för en byggnad eller ett byggnadselement bör fastställas av medlemsstaterna med beaktande av gällande praxis och erfarenhet när det gäller precisering av typiska ekonomiska livscykler. Resultaten av den jämförelsen samt de data som använts för att uppnå dessa resultat bör rapporteras regelbundet till kommissionen. Dessa rapporter bör göra det möjligt för kommissionen att bedöma och rapportera om medlemsstaternas framsteg när det gäller att uppnå kostnadsoptimala nivåer för minimikrav avseende energiprestanda. Vid tillämpning av de jämförbara metoderna bör medlemsstaterna ta hänsyn till att energieffektivitetsåtgärderna på byggnadsnivå inte inbegriper åtgärder som innebär användning av fossila bränslen i nya byggnader samtidigt som de beaktar en rad alternativ, t.ex. förnybar energiförsörjning på plats, särskilt värmepumpar och solenergiteknik, via egenförbrukning av förnybar energi, gemensam egenförbrukning, energidelning eller förnybar energiförsörjning från en energigemenskap, förnybar energi och spillenergi från ett effektivt system för fjärrvärme och fjärrkyla. Den diskonteringssats som används för att beräkna de kostnadsoptimala nivåerna för energiprestanda, både för det makroekonomiska perspektivet och för budgetplanen, bör inte överstiga en årlig sats på 3 %. Optimeringsmetoden och den makroekonomiska beräkningen av globala kostnader bör omfatta de externa miljö- och hälsomässiga effekterna av energianvändning och makroekonomiska fördelar för hela ekonomin när det gäller t.ex. skapade arbetstillfällen och BNP.

(18)

Större renoveringar av befintliga byggnader, oberoende av deras storlek, ger möjlighet att vidta kostnadseffektiva åtgärder för att förbättra energiprestandan. Av kostnadseffektivitetsskäl bör det vara möjligt att begränsa minimikraven avseende energiprestanda till de renoverade delar som är mest relevanta för byggnadens energiprestanda , samtidigt som uppvärmnings- och kylsystem omfattas . Medlemsstaterna bör ha möjlighet välja att definiera en ”större renovering” antingen i procent av klimatskalets yta eller i förhållande till byggnadens värde. Om en medlemsstat beslutar att definiera en större renovering i förhållande till byggnadens värde kan man t.ex. utgå från försäkringsvärdet, eller nuvärdet baserat på återuppbyggnadskostnaden, exklusive värdet av den mark där byggnaden är belägen.

(18a)

För att anständiga bostäder ska kunna säkerställas för alla måste de sårbara områden eller bostadsområden som förknippas med energifattigdom definieras på ett sätt som gör det möjligt att med större precision upptäcka mindre utvecklade mikroområden, såväl landsbygds- som stadsområden, som ligger inom mer utvecklade områden. Detta skulle bidra till att identifiera och lokalisera vilka sociala sektorer som är mest sårbara, vilka som lider av energifattigdom och vilka hushåll som drabbas av höga energikostnader och brist på medel för att kunna renovera de byggnader de bor i och därmed bidra till att bekämpa de sociala ojämlikheter som kan uppstå när de olika klimatåtgärderna tillämpas. Ineffektiva bostäder är dessutom en systemisk orsak till energifattigdom och 50 miljoner människor i unionen lever i energifattigdom utan möjlighet att i tillräcklig utsträckning kunna belysa, värma upp eller kyla sina hem och mer än 20 % av de fattiga hushållen i unionen lever i en bostad som är ansatt av mögel, fukt eller röta.

(19)

Unionens ökade klimat- och energiambitioner kräver en ny vision för byggnader: nollutsläppsbyggnaden, vars mycket låga energibehov helt täcks av energi från förnybara energikällor där det är tekniskt möjligt. Alla nya byggnader bör vara nollutsläppsbyggnader, och alla befintliga byggnader bör omvandlas till nollutsläppsbyggnader senast 2050. Medlemsstaterna bör ta hänsyn till tiden för energiomställningen och de sociala kostnaderna vid fastställandet av eventuella tidsfrister för måluppfyllelse.

(20)

Det finns olika alternativ för att täcka energibehoven i en effektiv byggnad med hjälp av energi från förnybara energikällor: förnybar energi på plats såsom termisk solenergi, bergvärme, solcellsenergi, värmepumpar , vattenkraft och biomassa, förnybar energi levererad av gemenskaper för förnybar energi eller medborgarenergigemenskaper samt fjärrvärme och fjärrkyla som bygger på förnybar energi eller spillvärme som återvinns från spillvatten, sanitärt varmvatten eller luft och förnybar energiförsörjning från elnäten.

(20a)

I och med den ökade elektrifieringen av uppvärmning och ökningen av förnybar energiproduktion krävs energieffektivitet i byggnader för att undvika att överbelasta nätkapaciteten och överdimensionera produktionskapaciteten så att toppar i efterfrågan på elektricitet kan hanteras. Energieffektivitet i byggnader avlastar nätet och minskar behovet av produktionskapacitet. Detta inbegriper hantering av den säsongsbundna efterfrågan på uppvärmning, som i många medlemsstater utgör huvuddelen av efterfrågan vid toppar i energisystemet.

(20b)

Kommissionen bör bedöma vilken nätkapacitet som krävs för att förnybar energi och elektriska uppvärmningslösningar ska kunna integreras och identifiera återstående hinder så att utvecklingen av förnybar egenförbrukning underlättas, särskilt i sårbara hushåll.

(21)

Unionens byggnadsbestånd måste bli klimatneutralt, vilket kräver energirenovering i stor skala: nästan 75 % av byggnadsbeståndet är ineffektivt enligt nuvarande byggnadsstandarder, och 85–95 % av de byggnader som finns i dag kommer att finnas kvar 2050. Den viktade årliga energirenoveringstakten är dock fortsatt låg, omkring 1 %. Med nuvarande takt skulle det ta århundraden att nå klimatneutralitet inom byggnadssektorn. Att få igång och stödja renovering av byggnader som minst tredubblas i förhållande till nuvarande renoveringstakt , inbegripet en övergång till utsläppsfria uppvärmningssystem, är därför ett centralt mål för detta direktiv. Att stödja renoveringar på distriktsnivå, bland annat genom industriella renoveringar eller serierenoveringar, ger fördelar eftersom det stimulerar volymen och djupet på byggnadsrenoveringarna och snabbare och billigare leder till ett klimatneutralt byggnadsbestånd.

(22)

Minimistandarder för energiprestanda är det viktigaste regleringsverktyget för att få igång renovering av befintliga byggnader i stor skala, eftersom de åtgärdar de viktigaste hindren för renovering, t.ex. delade incitament och strukturer för gemensamt ägande, som inte kan övervinnas genom ekonomiska incitament. Införandet av minimistandarder för energiprestanda bör leda till en gradvis utfasning av byggnader med sämst prestanda och en kontinuerlig förbättring av det nationella byggnadsbeståndet, vilket bidrar till det långsiktiga målet om ett klimatneutralt byggnadsbestånd senast 2050.

(23)

Minimistandarder för energiprestanda som fastställs på unionsnivå bör inriktas på renovering av byggnader med störst potential i fråga om minskade koldioxidutsläpp, minskad energifattigdom och bredare sociala och ekonomiska fördelar, särskilt byggnader med absolut sämst prestanda vilka måste prioriteras för renovering.

(23a)

Kommissionen bör offentliggöra en sammanfattande rapport om situationen och framstegen för unionens byggnadsbestånd på lokal, regional och nationell nivå, särskilt när det gäller byggnader med sämst prestanda, i syfte att rikta insatser och investeringar på lämpligt sätt.

(24)

Minimistandarder för energiprestanda bör med hjälp av finansiella mekanismer bana väg för en gradvis ökning av byggnaders energiklasser, särskilt när det gäller landsbygdsområden och isolerade områden. Vid översynen av detta direktiv bör kommissionen bedöma om ytterligare bindande minimistandarder för energiprestanda behöver införas för att uppnå ett klimatneutralt byggnadsbestånd senast 2050.

(24a)

Detta direktiv bör vara förenligt med grundläggande principer i medlemsstaternas förmögenhetsrätt och hyreslagstiftning.

(25)

Införandet av minimistandarder för energiprestanda bör åtföljas av ett stödjande ramverk som inbegriper tekniskt stöd och ekonomiska åtgärder samt strategier som syftar till att höja kompetensen hos arbetstagarna inom bygg- och renoveringssektorn . Minimistandarder för energiprestanda som fastställs på nationell nivå utgör inte ”unionsnormer” i den mening som avses i reglerna för statligt stöd, men unionsomfattande minimistandarder för energiprestanda kan anses utgöra sådana ”unionsnormer”. Enligt de reviderade reglerna för statligt stöd får medlemsstaterna bevilja statligt stöd för renovering av byggnader för att uppfylla unionstäckande energiprestandastandarder, nämligen för att uppnå en viss energiklass, fram till dess att dessa unionstäckande standarder blir obligatoriska. När standarderna väl har blivit obligatoriska får medlemsstaterna fortsätta att bevilja statligt stöd för renovering av byggnader och byggnadsenheter som omfattas av de unionstäckande standarderna för energiprestanda så länge som byggnadsrenoveringen syftar till en högre standard än den angivna lägsta energiklassen.

(26)

I EU-taxonomin klassificeras miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter i hela ekonomin, även för byggnadssektorn. I den delegerade rättsakten om EU:s klimattaxonomi anses renovering av byggnader vara en hållbar verksamhet om den leder till energibesparingar på minst 30 %, uppfyller minimikrav avseende energiprestanda för större renovering av befintliga byggnader eller består av enskilda åtgärder som rör byggnaders energiprestanda, såsom installation, underhåll eller reparation av energieffektivitetsutrustning eller instrument och anordningar för mätning, reglering och kontroll av byggnaders energiprestanda, om sådana enskilda åtgärder uppfyller de fastställda kriterierna. Renovering av byggnader för att uppfylla unionstäckande minimistandarder för energiprestanda är vanligtvis i linje med EU-taxonomins kriterier för byggnadsrenoveringsverksamhet.

(27)

De unionsomfattande minimistandarderna för energiprestanda bör baseras på harmoniserade energiklasser. Genom att den lägsta energiklassen G definieras som de 15 % byggnader som har sämst prestanda i varje medlemsstats nationella byggnadsbestånd säkerställer harmoniseringen av energiklasser att alla medlemsstater gör liknande ansträngningar, medan definitionen av den högsta energiklassen A säkerställer konvergens mellan den harmoniserade skalan för energiprestanda och den gemensamma visionen för nollutsläppsbyggnader.

(28)

Minimikrav avseende energiprestanda för befintliga byggnader och byggnadselement fanns redan i föregångarna till detta direktiv och bör fortsätta att gälla. De nyinförda minimistandarderna för energiprestanda fastställer en miniminivå för befintliga byggnaders energiprestanda och säkerställer att ineffektiva byggnader renoveras, och samtidigt innebär minimikraven avseende energiprestanda för befintliga byggnader och byggnadselement att den nödvändiga renoveringsomfattningen säkerställs när en renovering äger rum.

(28a)

Det finns ett akut behov av att minska beroendet av fossila bränslen i byggnader och påskynda insatserna för att minska koldioxidutsläppen och elektrifiera deras energianvändning. För att möjliggöra en kostnadseffektiv installation av solenergiteknik i ett senare skede bör alla nya byggnader vara ”förberedda för solenergi”, dvs. utformade så att den potentiella solenergiproduktionen på grundval av den lokala solstrålningen optimeras och installation av solenergiteknik möjliggörs utan kostsamma ingrepp i byggnadskonstruktionen. Medlemsstaterna bör dessutom säkerställa utbyggnaden av lämpliga solenergiinstallationer i nya byggnader, både bostadshus och andra byggnader, och i befintliga byggnader som inte är bostadshus. En storskalig utbyggnad av solenergi i byggnader skulle i hög grad bidra till att effektivare skydda konsumenterna från stigande och volatila priser på fossila bränslen, minska sårbara hushålls utsatthet för höga energikostnader och leda till bredare miljömässiga, ekonomiska och sociala fördelar. För att på ett effektivt sätt utnyttja potentialen hos solenergiinstallationer i byggnader bör medlemsstaterna fastställa kriterier för genomförandet av, och eventuella undantag från, utbyggnaden av sådana installationer i linje med en bedömning av deras tekniska och ekonomiska potential och egenskaperna hos de byggnader som omfattas av denna skyldighet.

(28b)

Detta direktiv bör fullt ut beakta meddelandet från kommissionen av den 18 maj 2022 om EU:s solenergistrategi och särskilt det europeiska initiativet för solenergi på tak. Solceller och solvärmeteknik bör införas snabbt för att gynna både klimatet och medborgarnas och företagens ekonomi. Medlemsstaterna bör etablera robusta stödramar för taksystem, inbegripet i kombination med energilagring och värmepumpar, baserat på förutsebara återbetalningstider som bör vara kortare än 10 år. Medlemsstaterna bör prioritera att införa åtgärderna, med hjälp av tillgänglig unionsfinansiering, särskilt de nya REPowerEU-kapitlen i planerna för återhämtning och resiliens. Kommissionen bör årligen övervaka framstegen i genomförandet av det europeiska initiativet för solenergi på tak, med Europaparlamentet, medlemsstaterna och sektorsaktörerna.

(29)

För att uppnå ett ytterst energieffektivt och klimatneutralt byggnadsbestånd och omvandling av befintliga byggnader till nollutsläppsbyggnader senast 2050 bör medlemsstaterna upprätta nationella byggnadsrenoveringsplaner, som ersätter de långsiktiga renoveringsstrategierna och blir ett ännu starkare och fullt operativt planeringsverktyg för medlemsstaterna, med starkare fokus på finansiering och säkerställande av att lämpligt kvalificerad arbetskraft finns tillgänglig för att genomföra byggnadsrenoveringar, samt på bekämpning av energifattigdomen, säkerställande av el- och brandsäkerheten och förbättring av energiprestandan i byggnader med sämst prestanda . I sina byggnadsrenoveringsplaner bör medlemsstaterna fastställa sina egna nationella byggnadsrenoveringsmål. Enligt artikel 21 b.7 i förordning (EU) 2018/1999 och de nödvändiga villkor som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1060 (19) ska medlemsstaterna lämna en översikt över finansieringsåtgärder samt en översikt över investeringsbehoven och de administrativa resurserna för genomförandet av sina byggnadsrenoveringsplaner. Medlemsstaterna bör överväga att använda unionens finansieringsmekanismer, framför allt faciliteten för återhämtning och resiliens som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning(EU) 2021/241  (20) , struktur- och sammanhållningsfonderna och den sociala klimatfond som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) …/… [Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en social klimatfond enligt förslaget i COM(2021)0568]  (21) , för att finansiera genomförandet av sina byggnadsrenoveringsplaner.

(29a)

För att säkerställa att unionens arbetskraft är fullt förberedd att aktivt arbeta för att uppnå unionens klimatmål bör medlemsstaterna sträva efter att minska ojämlikheten mellan könen inom bygg- och byggnadssektorn, bland annat genom sina nationella energi- och klimatplaner.

(30)

De nationella byggnadsrenoveringsplanerna bör baseras på en harmoniserad mall för att säkerställa att planerna är jämförbara. För att säkerställa den ambition som krävs bör kommissionen bedöma utkasten till planer och utfärda rekommendationer till medlemsstaterna.

(31)

De nationella byggnadsrenoveringsplanerna bör vara nära kopplade till de integrerade nationella energi- och klimatplanerna enligt förordning (EU) 2018/1999, och framstegen med att uppnå de nationella målen och byggnadsplanernas bidrag till nationella mål och unionsmål bör rapporteras som en del av tvåårsrapporteringen enligt förordning (EU) 2018/1999. Med tanke på hur brådskande det är att öka renoveringen på grundval av solida nationella planer bör den dag som fastställs för inlämnande av den första nationella byggnadsrenoveringsplanen infalla så tidigt som möjligt.

(32)

Etappvis totalrenovering kan vara ett alternativ för att få bukt med ▌ höga initialkostnader och problem för de boende som kan uppstå när renovering sker vid ett och samma tillfälle och kan möjliggöra färre störningar och mer kostnadseffektiva renoveringsåtgärder . En sådan etappvis totalrenovering måste dock planeras noggrant för att undvika att ett renoveringssteg hindrar nödvändiga efterföljande steg. Totalrenovering i ett steg kan vara mer kostnadseffektivt och leda till alternativ med lägre koldioxidbudget i syfte att uppnå ett klimatneutralt byggnadsbestånd med nollutsläpp i unionen. Totalrenovering i ett steg och etappvis totalrenovering är båda giltiga alternativ för totalrenovering, eftersom olika faktorer måste beaktas när de lämpligaste lösningarna för utfasning av fossila bränslen fastställs, såsom kostnadseffektivitet, resulterande koldioxidbudget, byggnadsanvändning, renoveringstid, byggnadens befintliga skick, renoveringarnas omfattning och en byggnads försörjning av primärenergi. Renoveringspass ger en tydlig färdplan för etappvis totalrenovering och hjälper ägare och investerare att planera bästa tid för åtgärderna och deras omfattning. Därför bör renoveringspass främjas och göras tillgängliga som ett frivilligt verktyg för byggnadsägare i alla medlemsstater. Medlemsstaterna bör säkerställa att renoveringspass inte skapar oproportionerliga bördor för berörda parter och att de åtföljs av lämpligt ekonomiskt stöd till sårbara hushåll, särskilt när bostaden är deras enda bostadshus.

(32a)

Långsiktiga kontrakt är ett viktigt instrument för att stimulera etappvis renovering. Medlemsstaterna bör införa mekanismer som gör det möjligt att ingå långsiktiga kontrakt under de olika stegen av en etappvis renovering. När nya och effektivare incitament blir tillgängliga under de olika renoveringsetapperna bör tillgången till dessa nya incitament säkerställas genom att stödmottagarna ges möjlighet att övergå till nya incitament.

(33)

Begreppet ”totalrenovering” har ännu inte definierats i unionsrätten . För att uppnå den långsiktiga visionen för byggnader bör totalrenovering definieras som en renovering som omvandlar byggnader till nollutsläppsbyggnader; i ett första steg, som en renovering som omvandlar byggnader till nära-nollenergibyggnader. Syftet med denna definition är att öka byggnaders energiprestanda. En totalrenovering för energiprestandaändamål är en viktig möjlighet att ta itu med andra aspekter, såsom kvalitet på inomhusmiljön , levnadsvillkor för sårbara hushåll, tillräcklighet och cirkularitet , ökad klimatresiliens, högre miljö- och hälsokrav , resiliens mot katastrofrisker, inbegripet seismisk resiliens, el- och brandsäkerhet, avlägsnande av farliga ämnen, inklusive asbest, tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning och förbättrade kolsänkor, såsom bevuxna områden .

(33a)

En standard för totalrenoveringar kan, om den åtföljs av adekvat stöd och information, inbegripet tekniskt stöd och utbildning, vara ett sätt att uppnå högre utsläppsminskning. Lokala beslutsfattare spelar en stödjande roll när det gäller att utforma marknaden för energirenovering genom lokala bestämmelser, driva på utfasningen av ineffektiva uppvärmnings- och kylsystem, hantera offentliga upphandlingsprocesser och utveckla offentlig-privata partnerskap. Renoveringar måste utföras enligt en hög standard för att effektivt minska utsläppen och undvika prestandaluckor som kan göra det svårare att nå målen på medellång sikt.

(34)

För att främja totalrenovering och etappvis totalrenovering, som är ett av målen med renoveringsvågen, bör medlemsstaterna avsätta högst stödnivå i fråga om tekniskt och administrativt stöd till totalrenovering av enfamiljshus med sämst prestanda .

(35)

Medlemsstaterna bör stödja förbättringar av befintliga byggnaders energiprestanda som bidrar till ▌ hälsosam kvalitet på inomhusmiljön, bland annat genom hälsosamma livsrum till överkomliga priser , asbestsanering och avlägsnande av andra skadliga ämnen, och som förhindrar olagligt avlägsnande av skadliga ämnen och underlättar efterlevnaden av befintliga lagstiftningsakter, såsom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/148/EG (22) och (EU) 2016/2284 (23).

(35a)

Strategier för integrerade distrikt och grannskap möjliggör övergripande renoveringskoncept för byggnader som är rumsligt förbundna, t.ex. bostadskvarter. Sådana renoveringsstrategier erbjuder flera olika lösningar i större skala. Integrerade renoveringsplaner kan ha ett mer övergripande tillvägagångssätt, som tar itu med det mer allmänna samhällsekosystemet, såsom transportbehov och lämpliga hållbara energikällor, såsom förnybar energi på plats och i närheten eller fjärrvärme och fjärrkyla. Sådana planer ger möjlighet till ökad kostnadseffektivitet för de arbeten som krävs, förbättrar förbindelserna mellan olika transportsätt och tar hänsyn till befintlig infrastruktur för systemoptimering samt bevarande av kulturarvet. Därför bör detta direktiv främja en bredare användning av integrerade, inkluderande distriktsrelaterade strategier för att kunna utnyttja synergier och potentiella energibesparingar som vore outnyttjade om fokus enbart riktas mot enskilda byggnader. Integrerade renoveringsplaner kan också innebära fördelar, såsom förbättrad luftkvalitet, minskade utsläpp på distriktsnivå och en storskalig minskning av energifattigdomen. Distrikten bör inrättas av lokala myndigheter i enlighet med lokala behov.

(35b)

För att stödja en ökning och reproduktion av framgångsrika byggnadsrenoveringsprojekt, i linje med initiativet om ett nytt europeiskt Bauhaus, särskilt dess hållbarhetsmål, bör medlemsstaterna införa en nationell industripolitik för storskalig produktion av lokalt anpassningsbara prefabricerade byggnadselement för byggnadsrenovering som tillhandahåller olika funktioner, däribland estetik, isolering och energiproduktion, isolering och grön infrastruktur. De bör också främja biologisk mångfald, vattenförvaltning, tillgänglighet och rörlighet.

(35c)

Medlemsstaterna bör utveckla nationella system för elinspektion mot bakgrund av att en stor andel av alla bränder och brandolyckor i hemmet orsakas av el och i syfte att säkerställa att elinstallationerna är säkra och förberedda för ny användning med målet att uppnå nollutsläppsbyggnader.

(35d)

Det är särskilt viktigt att beakta kopplingen mellan vatten och energi för att ta itu med det ömsesidiga beroendet i energi- och vattenanvändningen och det ökande trycket på båda resurserna. En effektiv förvaltning och återanvändning av vatten kan i betydande utsträckning bidra till energibesparingar som inte bara är till nytta för klimatet, utan även leder till ekonomiska och sociala fördelar.

(36)

Elfordon väntas spela en avgörande roll för att minska koldioxidutsläppen och öka effektiviteten i elsystemet, genom tillhandahållande av flexibilitets-, balanserings- och lagringstjänster, särskilt genom utveckling av smart laddning och aggregering. Elfordonens potential att integreras med elsystemet och bidra till systemeffektivitet och ytterligare användning av förnybar el bör utnyttjas fullt ut , bland annat genom installation av en offentlig laddningsinfrastruktur vid parkeringsplatser . Laddning i anslutning till byggnader är särskilt viktigt eftersom det är där elfordon parkeras regelbundet och under lång tid. Långsam smart och dubbelriktad laddning är ekonomisk och installation av laddningspunkter i privata utrymmen kan möjliggöra energilagring för den aktuella byggnaden. I kombination med data från smarta mätare och data som produceras av fordonet kan en laddningsinfrastruktur för elfordon också tillhandahålla flexibilitetslösningar och integrering av tjänster för smart och dubbelriktad laddning och systemintegrationstjänster i allmänhet . Elfordon som ger möjlighet till dubbelriktad laddning ökar byggnaders och elsystems kapacitet att balansera tillgång och efterfrågan på energi, särskilt under högtrafik och till lägre kostnad, och ger användarna möjlighet att aktivt tillhandahålla sådana tjänster i utbyte mot skälig ersättning.

(37)

I kombination med en ökad andel förnybar elproduktion producerar elfordon mindre växthusgasutsläpp. Elfordon är en viktig del av övergången till ren energi som grundar sig på energieffektivitetsåtgärder, alternativa bränslen, förnybar energi och innovativa lösningar i fråga om energiflexibilitet. Byggregler kan utnyttjas effektivt för att införa riktade krav för att stödja utbyggnaden av infrastruktur för laddning på bilparkeringar i bostadshus och andra byggnader. Medlemsstaterna bör undanröja hinder såsom nätanslutning och flaskhalsar i kapaciteten , delade incitament och administrativa svårigheter som enskilda ägare stöter på när de försöker installera laddningspunkter på sina parkeringsplatser.

(38)

Förinstallerad kabeldragning skapar de rätta förutsättningarna för en snabb utbyggnad av laddningspunkter om och när det behövs. Enkelt tillgänglig infrastruktur kommer att sänka installationskostnaderna för laddningspunkter för enskilda ägare och säkerställa att personer som använder elfordon har tillgång till laddningspunkter. Att fastställa krav på elektromobilitet på unionsnivå när det gäller att i förväg utrusta parkeringsplatser samt installation av laddningspunkter är ett effektivt sätt att främja elfordon under den närmaste framtiden och samtidigt möjliggöra ytterligare utveckling till lägre kostnad på medellång och lång sikt. ▌ Medlemsstaterna bör säkerställa att laddningspunkterna är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning.

(39)

Smart laddning och dubbelriktad laddning gör det möjligt att integrera energisystemet i byggnader. Laddningspunkter där elfordon vanligen parkeras under längre perioder, t.ex. på grund av bosättning eller sysselsättning, är mycket relevanta för integreringen av energisystem, och funktioner för smart laddning måste därför säkerställas. Eftersom dubbelriktad laddning bidrar till att ytterligare öka spridningen av förnybar el för elfordonsparker i transport- och i elsystemet i allmänhet och är avgörande för att jämna ut belastningen, och därmed medför en minskning av energiförsörjningsbehovet under högtrafik och således av de totala systemkostnaderna , bör en sådan funktion också göras tillgänglig , inte minst eftersom den ger elfordonsägare möjlighet att göra sådana funktioner tillgängliga och få dem att spela en aktiv roll i energisystemet i utbyte mot skälig ersättning i enlighet med deras rätt att producera, dela, lagra eller sälja egenproducerad energi .

(40)

Att främja grön mobilitet är ett viktigt inslag i den europeiska gröna given och byggnader kan spela en viktig roll när det gäller att tillhandahålla nödvändig infrastruktur, inte bara för laddning av elfordon utan även för cyklar. En övergång till aktiv mobilitet som cykling kan avsevärt minska växthusgasutsläppen från transporter. I och med den ökade försäljningen av eldrivna cyklar och andra fordonstyper i kategori L och i syfte att underlätta installation av laddningspunkter i ett senare skede bör förinstallerad kabeldragning för dessa fordon vara ett krav i nya bostadshus och, när så är tekniskt och ekonomiskt genomförbart, bör förinstallerad kabeldragning eller kabeldragning vara ett krav i bostadshus som genomgår större renovering. Enligt klimatmålsplanen för 2030 kommer en ökning av andelen rena och effektiva privata och offentliga transporter, t.ex. cykling, att minska transportföroreningarna drastiskt och medföra stora fördelar för enskilda medborgare och samhällen. Bristen på cykelparkeringsplatser, både i bostadshus och i andra byggnader, är ett stort hinder för ökad cykling. Unionskrav och nationella byggregler kan effektivt stödja övergången till renare mobilitet genom att fastställa krav på ett minsta antal cykelparkeringsplatser , och cykelparkeringsplatser och tillhörande infrastruktur som byggs i områden där cyklar inte används så ofta kan leda till att de används i ökad utsträckning . Kravet på att tillhandahålla cykelparkeringsplatser bör inte vara beroende av, eller nödvändigtvis vara kopplat till, tillgängligheten och utbudet av bilparkeringsplatser, som kan vara otillgängliga under vissa omständigheter. Minimikrav för bilparkering i byggreglerna bör ersättas av maximikrav för bilparkering, särskilt i områden där det redan finns goda kommunikationer med kollektivtrafik och alternativ för aktiv mobilitet. Medlemsstaterna bör stödja lokala myndigheter i utvecklandet och genomförandet av planer för hållbar rörlighet i städer, med ett särskilt fokus på att integrera bostadspolitik med hållbar mobilitet och stadsplanering, och därigenom säkerställa och prioritera tillgänglighet vid alla nya större stadsutvecklingar genom aktiv mobilitet och kollektivtrafik.

(40a)

Det kommer också att behövas tekniskt stöd för att bygga upp lokala myndigheters kapacitet genom utbildning och workshoppar, t.ex. om hur upphandlingar ska utformas där uppgifter om hela livscykeln beaktas, och utföra koldioxidövervakning under hela livscykeln.

(40b)

Vid genomförandet av kraven i detta direktiv på elektromobilitet bör medlemsstaterna särskilt beakta den ekonomiska situationen för sårbara hushåll och sårbara mikroföretag och små företag och bör kunna anpassa installation av relevant infrastruktur i enlighet med detta.

(41)

Dagordningarna för den digitala inre marknaden och för energiunionen bör anpassas till varandra och bör utnyttjas för gemensamma mål. Digitaliseringen av energisystemet innebär en snabb förändring av energilandskapet, från integreringen av förnybara energikällor till smarta nät och byggnader med smart beredskap. När det gäller att digitalisera byggnadssektorn är unionens konnektivitetsmål och ambitioner att bygga ut kommunikationsnät med hög kapacitet av stor vikt för smarta hus och väluppkopplade samhällen. Målinriktade incitament bör tillhandahållas för att främja system med smart beredskap och digitala lösningar i den bebyggda miljön. Detta skulle ge nya möjligheter till energibesparingar, genom att konsumenterna får mer exakt information om sina förbrukningsmönster och genom att de systemansvariga får möjlighet att sköta nätet effektivare.

(42)

För att underlätta en konkurrenskraftig och innovativ marknad för smarta byggtjänster som bidrar till effektiv energianvändning och integrering av förnybar energi i byggnader, och för att stödja investeringar i renovering, bör medlemsstaterna säkerställa att berörda parter har direkt tillgång till data om byggnadssystemen. För att undvika orimliga administrativa kostnader för tredje parter bör medlemsstaterna underlätta fullständig interoperabilitet för tjänster och datautbyte inom unionen.

(43)

Indikatorn för smart beredskap bör användas för att mäta byggnaders kapacitet att utnyttja informations- och kommunikationsteknik och elektroniska system för att anpassa byggnadens drift till de boendes och elnätets behov och för att förbättra byggnaders energieffektivitet och övergripande prestanda. Indikatorn för smart beredskap bör öka fastighetsägarnas och de boendes medvetenhet om värdet av fastighetsautomation och elektronisk övervakning av byggnaders installationssystem, och inge förtroende hos de boende när det gäller de faktiska besparingarna med dessa nya förbättrade funktioner. Indikatorn för smart beredskap är särskilt fördelaktig för stora byggnader med stort energibehov. För andra byggnader bör det vara frivilligt för medlemsstaterna att använda systemet för betygsättning av byggnaders smarta beredskap.

(44)

Tillgång till tillräckligt med bidrag och finansiering är avgörande för att uppnå energieffektivitetsmålen för 2030 och 2050 samt för att minska antalet personer som lever i energifattigdom . Unionens finansiella instrument och andra åtgärder har införts eller anpassats i syfte att stödja byggnaders energiprestanda och utrota energifattigdomen . De senaste initiativen för att öka tillgången till finansiering på unionsnivå inbegriper bland annat flaggskeppsdelen ”Renovera” i faciliteten för återhämtning och resiliens ▌och den sociala klimatfonden och planen REPowerEU . Flera andra viktiga EU-program kan stödja energirenovering inom ramen för den fleråriga budgetramen för 2021–2027, däribland de sammanhållningspolitiska fonderna och InvestEU-fonden som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/523 (24). Genom ramprogram för forskning och innovation investerar unionen i bidrag eller lån för att driva på bästa teknik och förbättra byggnaders energiprestanda, bland annat genom partnerskap med näringslivet och medlemsstaterna, t.ex. de europeiska partnerskapen för omställning till ren energi och Built4People. I enlighet med förordning (EU) 2021/1119 bör kommissionen inrätta sektorsspecifika partnerskap för energiomställningen inom byggnadssektorn genom att samla de viktigaste berörda aktörerna.

(45)

Unionens finansiella instrument bör användas för att omsätta detta direktivs syften i praktiken, men utan att fördenskull ersätta nationella åtgärder. Framför allt bör de, på grund av de storskaliga renoveringsinsatser som krävs, användas för att tillhandahålla lämpliga innovativa medel för finansiering för att fungera som katalysator för investeringar i byggnaders energiprestanda. De kan spela en viktig roll för utvecklingen av nationella, regionala och lokala fonder, instrument eller mekanismer för energieffektivitet, som ger sådana finansieringsmöjligheter till ägare av privata egendomar, till små och medelstora företag och till energitjänsteföretag.

(46)

Finansiella mekanismer, unionsbidrag och subventioner , incitament och mobilisering av finansinstitut för energirenovering av byggnader som anpassas efter de olika fastighetsägarnas och hyresgästernas behov bör spela en central roll i de nationella byggnadsrenoveringsplanerna och aktivt främjas av medlemsstaterna. Sådana åtgärder bör främja hypotekslån med sociala skyddsåtgärder för energieffektivitet för certifierade energieffektiva byggnadsrenoveringar, och främja offentliga myndigheters investeringar i ett energieffektivt byggnadsbestånd, t.ex. genom offentlig-privata partnerskap eller avtal om energiprestanda eller minskning av den upplevda risken med investeringarna. Finansieringssystemen bör i betydande grad premiera totalrenoveringar, särskilt för byggnader med sämst prestanda, för att de ska vara ekonomiskt attraktiva och utformade på ett sätt som gör dem tillgängliga för grupper som har svårt att få regelbunden finansiering.

(46a)

Medlemsstaterna bör ge garantier till finansinstitut i syfte att främja riktade finansiella produkter, bidrag och subventioner för att förbättra energiprestandan i byggnader där sårbara hushåll bor samt till ägare av flerfamiljshus med sämst prestanda och byggnader i landsbygdsområden och andra grupper som har svårighet att få tillgång till finansiering eller erhålla traditionella hypotekslån. Medlemsstaterna bör säkerställa att dessa grupper gynnas av kostnadsneutrala renoveringsprogram, t.ex. genom helt subventionerade renoveringsprogram eller en blandning av bidrag och avtal om energiprestanda och fakturabaserade system. Det är nödvändigt att tillhandahålla ett särskilt renoveringsinstrument (EU:s renoveringslån) på unionsnivå för att ge bostadsägare tillgång till unionens långsiktiga lånekostnader för totalrenovering.

(46b )

Finansiering spelar en viktig roll för att unionens energi- och klimatmål för 2030 ska kunna uppnås. För att minska investeringsgapet samt förbättra finansieringen och öka energieffektiviteten och utbyggnaden av förnybara energikällor i byggnader behövs en mer kostnadseffektiv användning av befintliga finansieringsalternativ samt utveckling och införande av innovativa finansieringsmekanismer som stödjer investeringar i byggnadsrenoveringar och bistår bostadsägare som en del av nationella initiativ. Finansiella mekanismer, incitament och mobilisering av privata investeringar från finansinstitut för energieffektivitetsrenoveringar av byggnader bör ha en central roll i de nationella byggnadsrenoveringsplanerna. Finansinstituten bör öka spridningen av information om sina finansiella produkter till fastighetsägare, hyresgäster och användare om finansiella tjänster för att förbättra energiprestandan. Finansinstitut, inbegripet kreditinstitut och andra finansmarknadsaktörer som investerar i fastighetsbaserade produkter samt tillsynsmyndigheter bör ha tillgång till information om byggnaders energiprestanda. Sådana institut bör omfattas av standarderna för hypoteksportföljer.

(46c)

Gröna hypotekslån och gröna privatlån kan i hög grad bidra till att omvandla ekonomin och minska koldioxidutsläppen. Medlemsstaterna bör anpassa tillämplig lagstiftning och ta fram stödåtgärder så att det blir lättare att utnyttja gröna hypotekslån och gröna privatlån samt systematisk datainsamling.

(46d)

Medlemsstaterna bör prioritera att en del av Europeiska socialfonden avsätts till teknisk utbildning i energieffektivitet för arbetstagare inom bygg- och renoveringssektorerna. Medlemsstaterna bör upprätta register över de yrkesverksamma inom byggsektorns värdekedja, med uppgifter om tillgången på kompetens och kompetent branschfolk på marknaden. Dessa register bör vara offentliga och uppdateras regelbundet.

(46e)

Fördelarna med det finansiella ”pay-as-you-save”-systemet på medellång sikt, efter återbetalning av lånet, inbegriper en nettofördel för hushållsinnehavarna i form av årliga energibesparingar och ökat värde på fastigheten.

(47)

Enbart finansiering kommer inte att tillgodose renoveringsbehoven. ▌För att skapa rätt stödjande ramverk och undanröja hinder för renovering är det nödvändigt att inrätta tillgängliga och transparenta rådgivningsverktyg och stödinstrument, t.ex. oberoende gemensamma kontaktpunkter som kostnadsfritt tillhandahåller rådgivning och integrerade tjänster för energirenovering, eller underlättar energirenovering, samt att genomföra andra åtgärder och initiativ, t.ex. de som avses i kommissionens initiativ om smart finansiering för smarta byggnader . Den centrala betydelse som lokala aktörer har, t.ex. kommunala myndigheter, energiorgan och gemenskaper för förnybar energi eller medborgarenergigemenskaper, i fråga om att tillgodose de nationella renoveringsbehoven, bör erkännas. Andra samarbetsåtgärder, t.ex. offentlig-privata partnerskap, spelar en viktig roll och bör aktivt främjas och stödjas av medlemsstaterna. Utöver finansiering och tekniskt stöd bör medlemsstaterna införa grannskaps- och distriktsstrategier för byggnadsrenovering och förnybar uppvärmning och kyla i sina nationella byggnadsrenoveringsplaner och aktivt främja dem. Lokala initiativ, såsom medborgarledda renoveringsprogram på grannskapsnivå eller kommunal nivå, bör också ges ekonomiskt och tekniskt stöd, eftersom sådana initiativ ökar medborgarnas engagemang i energiomställningen, bevarar lokala sociala mönster, leder till stordriftsfördelar och ger lösningar anpassade efter sammanhang och behov på lokal nivå.

(47a)

Om tillförlitlig rådgivning och information finns tillgänglig ökar förtroendet och underlättas processen med att förbättra energieffektiviteten i befintliga byggnader, särskilt för privatpersoner. I det hänseendet kan gemensamma kontaktpunkter spela en viktig roll för att knyta potentiella projekt till olika marknadsaktörer, bland annat medborgare, offentliga myndigheter och projektutvecklare, särskilt småskaliga projekt, samt ge vägledning om tillståndsförfaranden, främja tillgången till finansiering för byggnadsrenovering och hjälpa till att sprida information som rör villkor och bestämmelser. De lokala kontaktpunkterna kan också bidra till att säkerställa att utbud och efterfrågan samordnas. De kan hjälpa fastighetsägare och fastighetsförvaltare att införliva enskilda projekt i den bredare strategi som finns i städerna. De kan också bidra till att byggnader med sämst prestanda prioriteras genom att fastställa tidsramar och ge riktat stöd till olika delar av byggnadsbeståndet baserat på byggår. Gemensamma kontaktpunkter är också viktiga när det gäller att uppmuntra medborgarna genom att ge rådgivning och information om olika alternativ, underlätta sökandet efter entreprenörer, hjälpa till att navigera bland anbud och offerter och ge stöd under renoveringarna. Det behövs ökat tekniskt stöd för att gemensamma kontaktpunkter ska kunna inrättas och utvecklas och rätt sakkunskap erbjudas.

(48)

Ineffektiva byggnader är ofta kopplade till energifattigdom och sociala problem. Sårbara hushåll drabbas särskilt hårt av stigande energipriser eftersom de lägger en större del av sin budget på energiprodukter. Genom att minska onödigt höga energikostnader kan byggnadsrenovering lyfta människor ur energifattigdom och även förhindra den. Samtidigt är byggnadsrenovering inte gratis, och det är viktigt att säkerställa att de sociala konsekvenserna av kostnaderna för byggnadsrenovering begränsas, särskilt för sårbara hushåll. Ingen bör lämnas utanför under renoveringsvågen, utan den bör utnyttjas som en möjlighet att förbättra situationen för sårbara hushåll och människor som bor i subventionerade bostäder , och en rättvis övergång till klimatneutralitet bör säkerställas. Ekonomiska incitament och andra policyåtgärder bör därför i första hand inriktas på sårbara hushåll ▌och människor som bor i subventionerade bostäder, och medlemsstaterna bör i sina nationella byggnadsrenoveringsplaner beskriva vilka åtgärder som bör vidtas för att förhindra avhysningar på grund av renovering, t.ex. åtgärder som hindrar hyreshöjningar och inför hyrestak . I kommissionens förslag till rådets rekommendation om en rättvis omställning till klimatneutralitet ges en gemensam ram och en gemensam förståelse för övergripande strategier och investeringar som behövs för att säkerställa att omställningen är rättvis.

(48a)

Energifattigdom drabbar kvinnor i oproportionerlig utsträckning i hela unionen och därför bör medlemsstaterna avsätta det stöd som behövs för att minska energifattigdomen bland kvinnor. Medlemsstaterna bör göra en större ansträngning för att sammanställa könsuppdelade uppgifter i sina nationella byggnadsrenoveringsplaner i syfte att kunna rikta strategier och åtgärder på ett bättre sätt.

(49)

För att säkerställa att framtida köpare eller hyresgäster kan ta hänsyn till byggnaders energiprestanda tidigt i processen bör byggnader eller byggnadsenheter som bjuds ut till försäljning eller uthyrning ha ett energicertifikat, och energiklass och energiprestandaindikator bör anges i all annonsering. Den som avser att köpa eller hyra en byggnad eller byggnadsenhet bör genom energicertifikatet få korrekt information om byggnadens energiprestanda, och praktiska råd om förbättring av den. Energicertifikatet bör också ge information om byggnadens användning av primärenergi och slutenergi , om dess energibehov, om dess produktion av förnybar energi , om dess växthusgasutsläpp, om dess kvalitet på inomhusmiljön samt rekommendationer för förbättring av energiprestandan och GWP under hela livscykeln .

(49a)

Vid övervägande av stödstrategier för minimistandarder för energiprestanda bör särskilt sårbara hushåll uppmärksammas, i synnerhet sådana vars besittningstrygghet kan äventyras eller sådana som är utsatta för höga energikostnader och som saknar medel att renovera den byggnad som de bor i. Medlemsstaterna bör tillhandahålla skyddsåtgärder på nationell nivå, t.ex. mekanismer för socialt stöd.

(49b)

Energiomställningen utgör en möjlighet att förbättra tillgången till bostäder av bättre kvalitet, under förutsättning att renoveringskostnaderna balanseras så mycket som möjligt i förhållandet till energibesparingarna och att besittningstryggheten säkerställs. Den kan också hjälpa hushåll att ta sig ur energi- och transportfattigdom om subventioner och offentlig finansiering tillgängliggörs för sådana som har sämre tillgång till marknadslån. För offentligägda bostäder och hyreshus är inkluderande modeller nödvändiga för att hyresgästerna ska kunna samarbeta med bostadsbolag, hyresvärdar och ägarföreningar om omfattningen och kostnaden för renoveringar. Det kan bidra till att balansera kostnaderna och öka besittningstryggheten. Möjligheter till kapacitetsuppbyggnad för lokala bostadsföretag bör skapas för bättre utnyttjande av inkluderande modeller och en mer samordnad sektorsövergripande strategi på nationell, regional och lokal nivå.

(50)

Övervakningen av byggnadsbeståndet underlättas av tillgång till data som samlas in med digitala verktyg och därmed minskar de administrativa kostnaderna. Därför bör nationella databaser för byggnaders energiprestanda inrättas och informationen i dem överföras till EU:s observatorium för byggnadsbeståndet.

(51)

Byggnader som inhyser offentliga myndigheter och byggnader som allmänheten ofta besöker bör föregå med gott exempel genom att man där visar att hänsyn har tagits till miljö- och energifaktorer, och därför bör dessa byggnader energicertifieras med jämna mellanrum. Information om energiprestanda bör spridas bättre till allmänheten genom att energicertifikaten anslås tydligt, särskilt i byggnader av viss storlek som inhyser offentliga myndigheter eller som ofta besöks av allmänheten, exempelvis kommunhus, skolor, affärer och köpcentrum, snabbköp, restauranger, teatrar, banker och hotell.

(51a)

Kommissionen bör fastställa tekniska riktlinjer för renovering av kulturhistoriska byggnader och historiska stadskärnor för att säkerställa att de ekologiska ambitionerna uppfylls och kulturarvet skyddas. Vid upprättandet av nationella renoveringsplaner måste ett strukturerat och permanent samråd med de organisationer som företräder dem som är verksamma inom byggsektorn föreskrivas, inbegripet när det gäller historiska byggnader.

(51b)

Befintliga undantag för kulturhistoriska och tillfälliga byggnader bör bibehållas för byggnadsminnen och kulturhistoriska byggnader, samtidigt som nya innovativa lösningar utvecklas och testas. Ett undantag bör också medges för kulturhistoriska byggnader som är på väg att få officiellt skydd samt andra byggnader som vederbörligen måste bevaras som en del av en utvald miljö eller på grund av deras särskilda arkitektoniska och historiska värde, om det förfarandet inleddes innan detta direktivs ikraftträdande. Tekniskt stöd är nödvändigt för att främja renovering av offentliga byggnader, inbegripet ekonomiskt stöd för att reproducera och utöka pilot- och visningsprojekt och bygga vidare på de erfarenheter som utvecklats med Horisont 2020-finansiering för smarta städer. Medlemsstaterna bör se över sina nuvarande nationella förfaranden för klassificering av byggnader som kulturhistoriska byggnader så att sådan status kan beviljas i god tid senast den dag då detta direktiv införlivas.

(52)

Under de senaste åren har luftkonditionering blivit allt vanligare i europeiska länder. Detta skapar betydande problem vid tidpunkter med effekttoppar eftersom elkostnaderna ökar och energibalansen störs. Prioritet bör ges åt sådana strategier som bidrar till bättre termisk prestanda hos byggnader sommartid. I detta syfte bör fokus ligga på åtgärder för att undvika överhettning, exempelvis skuggning och tillräcklig termisk kapacitet i byggnadskonstruktionen, och ytterligare utveckling och tillämpning av passiv kylteknik, primärt sådana som förbättrar miljöförhållandena inomhus och mikroklimatet runt byggnader.

(53)

Regelbundet underhåll och regelbunden inspektion av systemen för uppvärmning, elinstallationer , brandskydd , ventilation och luftkonditionering av kvalificerad personal bidrar till att systemen förblir korrekt inställda enligt produktspecifikationerna och säkerställer därigenom att de ur miljö-, säkerhets- och energisynpunkt fungerar optimalt. En oberoende bedömning av hela systemet för uppvärmning, elinstallationer, brandskydd, ventilation och luftkonditionering bör göras med jämna mellanrum under hela dess livscykel, särskilt innan det ska bytas ut eller uppgraderas. För att minimera den administrativa bördan för byggnadsägare och hyresgäster bör medlemsstaterna eftersträva att i möjligaste mån kombinera inspektion och certifiering.

(54)

Ett gemensamt tillvägagångssätt för energicertifiering av byggnader, renoveringspass, indikatorer för smart beredskap och inspektion av systemen för uppvärmning, ventilation, luftkonditionering och elinstallationer genomförd av kvalificerade eller certifierade experter, vars oberoende garanteras på grundval av objektiva kriterier, bidrar till att medlemsstaterna får gemensamma spelregler i fråga om deras insatser för att spara energi i bygg- och fastighetssektorn och kommer att förbättra insynen för presumtiva köpare och användare i fråga om energiprestanda på unionens fastighetsmarknad. För att säkerställa kvaliteten på energicertifikat, renoveringspass, indikatorer för smart beredskap och på inspektionen av byggnadens termiska egenskaper och systemen för uppvärmning, luftkonditionering och styrning i hela unionen bör en oberoende kontrollmekanism inrättas i varje medlemsstat.

(55)

Eftersom lokala och regionala myndigheter är av avgörande betydelse för att detta direktiv ska kunna genomföras på ett effektivt sätt, bör de rådfrågas och engageras, på lämpligt sätt och vid lämplig tidpunkt i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning, när det gäller planering, utveckling av program för information, utbildning och ökad medvetenhet, samt om genomförandet av detta direktiv på nationell och regional nivå. Sådana samråd kan också tjäna till att ge lokala planerare och byggnadsinspektörer adekvat vägledning för att utföra nödvändiga uppgifter. Vidare bör medlemsstaterna göra det möjligt för och uppmuntra arkitekter och planerare att noga överväga hur man på bästa sätt kombinerar förbättringar avseende energieffektivitet, användning av energi från förnybara energikällor och användning av fjärrvärme och fjärrkyla när industri- eller bostadsområden planeras, utformas, byggs och renoveras, inbegripet genom användning av 3D-modellering och simuleringsteknik . Dessutom bör andra socioekonomiska aktörer involveras i de offentliga samråden om de nationella byggnadsrenoveringsplanerna, bland annat fackföreningar och bostadskooperativ, fastighetsägare, markägare och byggindustrin, enheter som arbetar med sårbara hushåll och hemlösa samt andra aktörer i civilsamhället, t.ex. hyresgästföreningar och konsumentorganisationer, och dialoger upprättas på flera nivåer.

(56)

Installatörer och byggare är av avgörande betydelse för att detta direktiv ska kunna genomföras med framgång. Ett tillräckligt antal installatörer och byggare bör därför genom utbildning och andra åtgärder ha lämplig kompetens för installationen och integrationen av den teknik för energieffektivitet och förnybar energi som krävs.

(57)

För att främja målet att förbättra byggnaders energiprestanda bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att senast den 31 december 2026 anpassa vissa delar av den allmänna ramen i bilaga I till den tekniska utvecklingen när det gäller uppgifter som rör utarbetandet av en ram för jämförbara metoder för beräkning av kostnadsoptimala nivåer för minimikrav avseende energiprestanda, när det gäller anpassning av tröskelvärdena för nollutsläppsbyggnader och beräkningsmetoden för GWP under hela livscykeln, när det gäller miniminormer för kvalitet på inomhusmiljön, när det gäller inrättandet av en gemensam europeisk ram för renoveringspass och när det gäller ett unionssystem för betygssättning av byggnaders smarta beredskap. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (25). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(58)

För att säkerställa ett effektivt genomförande av bestämmelserna i detta direktiv stöder kommissionen medlemsstaterna med olika verktyg, exempelvis instrumentet för tekniskt stöd (26) som tillhandahåller skräddarsydd teknisk expertis för att utforma och genomföra reformer, inbegripet sådana som syftar till att öka den årliga energirenoveringstakten i bostadshus och andra byggnader senast 2030 och att främja genomgripande energirenoveringar. Det tekniska stödet avser t.ex. förstärkning av den administrativa kapaciteten, stöd till utarbetande och genomförande av strategier samt utbyte av relevant bästa praxis.

(59)

Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att förbättra byggnaders energiprestanda och minska växthusgasutsläppen från byggnader, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna på grund av komplexiteten i bygg- och fastighetssektorn och på grund av de nationella bostadsmarknadernas oförmåga att på lämpligt sätt ta itu med de utmaningar som hör samman med energieffektivitet, men i stället, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(60)

Den rättsliga grunden för detta initiativ är artikel 194.2 i EUF-fördraget, som ger unionen befogenhet att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att uppnå unionens energipolitiska mål. Förslaget bidrar till unionens energipolitiska mål i enlighet med artikel 194.1 i EUF-fördraget, särskilt genom att förbättra byggnaders energiprestanda och minska deras växthusgasutsläpp, vilket bidrar till att bevara och förbättra miljön.

(61)

I enlighet med punkt 44 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning bör medlemsstaterna, för egen del och i unionens intresse, upprätta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt offentliggöra dessa tabeller. I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. När det gäller detta direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är motiverat, särskilt till följd av domstolens dom i målet kommissionen mot Belgien (mål C-543/17).

(62)

Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell rätt bör endast gälla de bestämmelser som utgör en materiell ändring i förhållande till det tidigare direktivet . Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av det tidigare direktivet.

(63)

Denna förordning bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller tidsfristerna för införlivande med nationell rätt och datumen för tillämpning av de direktiv som anges i bilaga VIII del B.

1.

byggnad: en takförsedd konstruktion med väggar, för vilken energi används för att påverka inomhusmiljön .

2.

nollutsläppsbyggnad: en byggnad med mycket hög energiprestanda, som bestäms i enlighet med bilaga I och III, som bidrar till optimeringen av energisystemet genom flexibilitet på efterfrågesidan , där en eventuell mycket låg resterande mängd energi som ändå krävs helt täcks av energi från:

3.

nära-nollenergibyggnad: en byggnad med mycket hög energiprestanda, som bestäms i enlighet med bilaga I och som inte får vara lägre än den kostnadsoptimala nivå för 2023 som rapporteras av medlemsstaterna i enlighet med artikel 6.2, och där nära nollmängden eller den mycket låga mängden energi som krävs i mycket hög grad tillförs i form av energi från förnybara energikällor, inklusive energi från förnybara energikällor som produceras på plats, eller i närheten.

3a.

byggnad med sämst prestanda: en byggnad som klassificera i energiklasserna E, F eller G.

3b.

passivt system: en designprincip eller ett byggnadselement som upprätthåller eller förbättrar energiprestandan eller en eller flera inomhusmiljöparametrar utan hjälp från en energikälla.

4.

minimistandarder för energiprestanda: regler som innebär att befintliga byggnader ska uppfylla krav avseende energiprestanda som en del av en omfattande renoveringsplan för ett byggnadsbestånd eller vid en tröskelpunkt på marknaden (försäljning eller uthyrning), under en tidsperiod eller senast en angiven dag , i linje med principen energieffektivitet först , och därigenom leder till renovering av befintliga byggnader.

4a.

energieffektivitet först: energieffektivitet först enligt definitionen i artikel 2.18 i förordning (EU) 2018/1999.

5.

offentliga organ: offentliga organ enligt definitionen i artikel 2.10 i direktiv (EU) …/… [omarbetning av energieffektivitetsdirektivet].

6.

byggnadens installationssystem: teknisk utrustning för rumsuppvärmning, rumskylning, ventilation, varmvatten för hushållsbruk, fast belysning, fastighetsautomation och tillhörande reglering, eldrivet solskydd, elinstallationer, laddningsstationer för elfordon, platsbaserad produktion och lagring av förnybar energi, eller en kombination därav, inklusive sådana system som utnyttjar energi från förnybara energikällor, i en byggnad eller en byggnadsenhet.

6a.

flexibilitet på efterfrågesidan: aktiva kunders förmåga att reagera på externa signaler och anpassa sin energiproduktion och energianvändning, enskilt eller genom sammanslagning, på ett dynamiskt tidsberoende sätt, som kan tillhandahållas av smarta, decentraliserade energiresurser, inbegripet efterfrågestyrning, energilagring och distribuerad förnybar produktion, för att stödja ett mer tillförlitligt, hållbart och effektivt energisystem.

6b.

kylsystem: en kombination av passiva och aktiva komponenter som krävs för att åstadkomma en form av behandling av inomhusluft genom vilken temperaturen kan sänkas.

6c.

elinstallation: system som består av fasta komponenter, inbegripet kopplingstavlor, elektriska kablar, jordningssystem, uttag, strömbrytare och ljusarmatur, som syftar till att distribuera el inom en byggnad till alla platser där den används eller till att överföra el som produceras på plats.

6d.

systemeffektivitet: valet av energieffektiva lösningar som möjliggör en färdplan i riktning mot minskade koldioxidutsläpp, ytterligare flexibilitet och effektiv resursanvändning.

6e.

ventilationssystem: en kombination av komponenter som krävs för att förnya inomhusluften med hjälp av utomhusluft.

7.

system för fastighetsautomation och fastighetsstyrning: ett system som omfattar alla produkter, all programvara och allt tekniskt underhåll som kan stödja en energieffektiv, ekonomisk och säker drift av byggnadens installationssystem genom automatisk styrning och genom att underlätta den manuella hanteringen av byggnaders installationssystem.

8.

en byggnads energiprestanda: den beräknade eller uppmätta energimängd som behövs för att uppfylla det energibehov som är knutet till normalt bruk av byggnaden, vilket bland annat inbegriper energi som används för uppvärmning, kylning, ventilation, varmvatten, belysning samt byggnadens installationssystem .

9.

primärenergi: energi från förnybara och icke-förnybara energikällor som inte har genomgått någon omvandling.

9a.

slutenergi: energi från förnybara eller icke-förnybara källor som har genomgått en omvandling i syfte att säkerställa att den är redo att användas och levereras till slutanvändare.

9b.

uppmätt: mätt med en relevant anordning, såsom en energimätare, en kraftmätare, en anordning för mätning och övervakning av kraft eller en elmätare.

10.

primärenergifaktor för icke-förnybar energi: icke-förnybar primärenergi för en viss energibärare, inklusive levererad energi och beräknade energiomkostnader för leverans till användningspunkterna, dividerat med den levererade energin.

11.

primärenergifaktor för förnybar energi: förnybar primärenergi från en energikälla på plats, i närheten eller på avstånd som levereras via en viss energibärare, inklusive levererad energi och beräknade energiomkostnader för leverans till användningspunkterna, dividerat med den levererade energin.

12.

total primärenergifaktor: den viktade summan av primärenergifaktorerna för förnybar energi och icke-förnybar energi, för en viss energibärare.

13.

energi från förnybara energikällor eller förnybar energi : energi från icke-fossila energikällor enligt definitionen i artikel 2.1 i direktiv (EU) 2018/2001 .

14.

klimatskal: de integrerade delar av en byggnad som skiljer dess interiör från utomhusmiljön.

15.

byggnadsenhet: en del, våning eller lägenhet inom en byggnad som är konstruerad eller ombyggd för att användas som en separat enhet.

16.

byggnadselement: ett byggnadsinstallationssystem eller en komponent i klimatskalet.

17.

bostad: ett fysiskt utrymme bestående av ett eller flera rum i en permanent byggnad eller en strukturellt avskild del av en byggnad som är utformad för ett privathushåll där grundläggande funktioner finns för ett åretruntboende .

18.

renoveringspass: ett dokument med en individuellt anpassad plan för totalrenovering av en viss byggnad i ett maximalt antal steg som ▌kommer att omvandla byggnaden till en nollutsläppsbyggnad senast 2050 .

19.

totalrenovering: en renovering i linje med principen om energieffektivitet först och insatser för att minska utsläppen av växthusgaser under hela livscykeln som genereras vid renovering, och som fokuserar på viktiga byggnadselement, såsom väggisolering, takisolering, isolering under golvet, utbyte av yttre snickerier, ventilation och uppvärmning eller uppvärmningssystem och hantering av köldbryggor, för att säkerställa nödvändig komfort för de boende sommar och vinter eller en renovering som leder till en minskning på minst 60 % av primärenergibehovet för byggnader med sämst prestanda för vilka det är tekniskt och ekonomiskt omöjligt att uppnå en standard för nollutsläppsbyggnader, och som omvandlar en byggnad eller byggnadsenhet:

20.

etappvis totalrenovering: en totalrenovering som utförs i ett maximalt antal etapper enligt de steg som anges i ett renoveringspass i enlighet med artikel 10 , vilket får inbegripa användning av avtal om energiprestanda .

21.

större renovering: renovering av en byggnad där , beroende på en medlemsstats val,

▌

22.

driftsrelaterade växthusgasutsläpp: växthusgasutsläpp som beror på energianvändning för byggnadens installationssystem under användning och drift av byggnaden.

23.

växthusgasutsläpp under hela livscykeln: de sammanlagda växthusgasutsläpp som orsakas av byggnaden under alla skeden i dess livscykel , med hänsyn till fördelarna av återanvändning och återvinning , från ”vaggan” (utvinning av råvaror som används i byggnadens konstruktion), via produktion och förädling av material och byggnadens driftsfas, till ” livet slut ” (demontering av byggnaden samt återanvändning, materialåtervinning, annan återvinning och bortskaffande av dess material).

24.

global uppvärmningspotential under hela livscykeln eller GWP under hela livscykeln : en indikator som kvantifierar en byggnads bidrag till den globala uppvärmningspotentialen under hela dess livscykel.

25.

delade incitament: delade incitament enligt definitionen i artikel 2.52 i [omarbetning av energieffektivitetsdirektivet].

26.

energifattigdom: energifattigdom enligt definitionen i artikel 2.49 i [omarbetning av energieffektivitetsdirektivet].

27.

sårbara hushåll: hushåll som lever i eller riskerar att hamna i energifattigdom eller hushåll, inbegripet hushåll med lägre medelinkomst, som är särskilt utsatta för höga energikostnader och saknar medel för att renovera den byggnad de bor i.

28.

europeisk standard eller EN-standard : standard som antagits av Europeiska standardiseringskommittén, Europeiska kommittén för elektroteknisk standardisering eller Europeiska institutet för telekommunikationsstandarder och som gjorts tillgänglig för allmänt bruk.

29.

energicertifikat: ett certifikat, som erkänns av en medlemsstat eller en juridisk person som har utsetts av denna stat, vilket anger energi- och klimatprestanda för en byggnad eller en byggnadsenhet, beräknad i enlighet med en metod som antas i enlighet med artikel 4.

30.

kraftvärme: samtidig framställning i en och samma process av värmeenergi och elektrisk eller mekanisk energi.

31.

kostnadsoptimal nivå: den energiprestandanivå som leder till den lägsta kostnaden under den beräknade ekonomiska livscykeln , fastställd genom tillämpning av metoden för kostnadsoptimala nivåer , där

Den kostnadsoptimala nivån ska ligga inom värdena på de prestandanivåer där nyttokostnadsanalysen beräknad över den beräknade ekonomiska livscykeln är positiv.

32.

laddningspunkt: en laddningspunkt enligt definitionen i artikel 2.41 i [förordningen om infrastruktur för alternativa bränslen].

32a.

förinstallerad kabeldragning: alla åtgärder som är nödvändiga för att möjliggöra installation av laddningspunkter, inbegripet dataöverföring, kabelvägar, utrymme för transformatorer och elmätare samt uppgradering av kopplingstavlan.

33.

enskilt mikrosystem: varje system med en förbrukning på mindre än 500 GWh under 2022, där det inte finns någon koppling till andra system.

34.

smart laddning: smart laddning enligt definitionen i artikel 2.14 l i direktiv (EU) 2018/2001 [ändrat direktiv om förnybar energi].

35.

dubbelriktad laddning: dubbelriktad laddning enligt definitionen i artikel 2.14 n i direktiv (EU) 2018/2001 [ändrat direktiv om förnybar energi].

35a.

digitalt uppkopplad laddningspunkt: en laddningspunkt som kan sända och ta emot information i realtid, som kan kommunicera i båda riktningarna med elnätet och elfordonet och som kan fjärrövervakas och fjärrstyras, bland annat för att starta och stoppa laddningen och mäta elflödena.

36.

standarder för hypoteksportföljer: mekanismer som kräver att hypotekslånegivare , däribland banker, investerare och andra relevanta finansinstitut, såsom slutliga innehavare av hypotekslån som placerats i specialföretag, värdepapperiseringsföretag och andra förmedlande organ, för att skapa en möjlighet att öka medianvärdet för energiprestanda hos de byggnader som omfattas av hypotekslån fram till 2030 och 2050, i syfte att säkerställa tillförlitliga, evidensbaserade och överkomliga lösningar för sina kunder, i linje med unionens ambition att minska koldioxidutsläpp och nationella byggnadsrenoveringsplaner samt relevanta mål vad gäller byggnaders energianvändning, med utgångspunkt i definitionen av hållbara ekonomiska verksamheter i EU-taxonomin och i linje med energicertifikat och GWP under hela livscykeln, i enlighet med detta direktiv.

36a.

finansiellt ”pay-as-you-save”-system: ett lånesystem som uteslutande är avsett för förbättringar av energiprestandan, där de årliga återbetalningarna av lånet inte överstiger de årliga energibesparingarnas motsvarande penningvärde, med beaktande av indexeringen av energikostnaderna och återfinansieringen av lånet.

36b.

riktmärke för energibyggnad: en informationsplattform för att offentliggöra energiprestanda och årsförbrukning för enskilda byggnader och byggnader med flera enheter över tid, jämfört med liknande byggnader, eller modellerade simuleringar av en referensbyggnad som är uppförd enligt en viss standard t.ex. minimistandarder för energiprestanda, och som använder de olika energiklasserna.

37.

digital byggnadsloggbok: en gemensam databas för alla relevanta byggnadsdata, inklusive data som rör energiprestanda, i form av t.ex. energicertifikat, renoveringspass och indikatorer för smart beredskap , och för GWP under hela livscykeln och kvalitet på inomhusmiljö , som underlättar välgrundat beslutsfattande och informationsutbyte inom byggsektorn bland fastighetsägare och boende, finansinstitut och offentliga myndigheter.

38.

luftkonditioneringssystem: en kombination av de komponenter som krävs för att åstadkomma en form av behandling av inomhusluft, i vilken temperaturen kan kontrolleras eller sänkas.

39.

uppvärmningssystem: en kombination av de komponenter som krävs för att åstadkomma en form av behandling av inomhusluft, i vilken temperaturen höjs.

40.

värmegenerator: den del av ett uppvärmningssystem som genererar nyttig värme för användningsområden som identifieras i bilaga I, genom en eller flera av följande processer:

40a.

värmepump: en maskin, en anordning eller en installation som överför värme från en källa såsom luft, vatten eller mark till sänkor såsom byggnader eller industriella tillämpningar, i syfte att tillhandahålla uppvärmning, kylning eller varmvatten för hushållsbruk.

41.

avtal om energiprestanda: avtal om energiprestanda enligt definitionen i artikel 2.29 i direktiv (EU) …/… [omarbetning av energieffektivitetsdirektivet].

42.

värmepanna: kombination av hölje och brännare som är konstruerad för att till vätskor överföra den värme som uppkommer vid förbränningen.

43.

nominell effekt: den maximala värmeeffekt, uttryckt i kW, som tillverkaren fastställt och garanterar vid kontinuerlig drift om de av tillverkaren angivna verkningsgraderna respekteras.

44.

fjärrvärme eller fjärrkyla: distribution av värmeenergi i form av ånga, hetvatten eller kylda vätskor från en central produktionskälla, via ett nät, till ett flertal byggnader eller anläggningar i syfte att värma eller kyla ner utrymmen eller processer.

44a.

integrerat distrikt: ett distrikt som valts ut på grundval av en analys av byggnadsbeståndet, med hänsyn till den områdesspecifika potentialen för energieffektivitetsåtgärder med hjälp av tydliga och mätbara mål, och genom vilken det utarbetas mallar för renoveringsfärdplaner för liknande byggnadstyper efter att en adekvat analys av de lokala förhållandena har gjorts, i syfte att åstadkomma en snabb, resurseffektiv och ömsesidigt koordinerad omvandling av byggnader, såväl som av andra aspekter såsom social struktur, ekonomiska och miljömässiga förhållanden och infrastrukturen för byggnaders energiförsörjning.

45.

användbar golvyta: den golvyta i en byggnad som behövs som parameter för att kvantifiera specifika användningsvillkor som uttrycks per enhet golvyta och för tillämpningen av förenklingarna och reglerna för zonindelning och (ändrad) tilldelning , med beaktande av nationella, europeiska och internationella standarder .

45a.

spillvärme: oundviklig värme som genereras som biprodukt i industrianläggningar eller anläggningar för kraftproduktion, eller inom tjänstesektorn, och som skulle förflyktigas oanvänd i luft eller vatten om det inte fanns tillgång till ett fjärrvärme- eller kylsystem, då en kraftvärmeprocess har använts eller kommer att användas eller om kraftvärmeproduktion inte är möjlig.

46.

referensgolvyta: den golvyta som används som referensmått för bedömning av en byggnads energiprestanda, beräknad som summan av de användbara golvytorna i de utrymmen inom klimatskalet som anges för bedömningen av energiprestanda.

47.

bedömningsgräns: den gräns där levererad och exporterad energi mäts eller beräknas.

48.

på plats: den fastighet och den mark där byggnaden är belägen, samt själva byggnaden.

49.

energi från förnybara energikällor som produceras i närheten: energi från förnybara energikällor som produceras i ett lokal- eller närområde kring den bedömda byggnaden och som uppfyller samtliga följande villkor:

50.

tjänster relaterade till byggnaders energiprestanda (EPB-tjänster): de tjänster, t.ex. uppvärmning, kylning, ventilation, varmvatten för hushållsbruk och belysning, vars energianvändning påverkar byggnaders energiprestanda.

51.

energibehov: den energi som behöver levereras till, eller avges från, ett konditionerat utrymme för att upprätthålla avsedda förhållanden i utrymmet under en viss tidsperiod , med beaktande av förluster i samband med överföring och ventilation och solvärmelaster och internlaster i enlighet med EN-standarder , utan beaktande av bristande effektivitet i byggnadens installationssystem.

52.

energianvändning: energitillförsel till en byggnads installationssystem som tillhandahåller en EPB-tjänst för att tillgodose ett energibehov.

53.

egenanvändning: andel av den förnybara energi som produceras på plats eller i närheten som används samtidigt av tekniska system på plats för EPB-tjänster.

54.

annan användning på plats: energi som används på plats för andra ändamål än EPB-tjänster, och som kan omfatta apparater, diverse och stödjande laster , energilagringssystem för batterier för hemmabruk eller laddningspunkter för elektromobilitet.

55.

beräkningsintervall: det diskreta tidsintervall som används för beräkning av energiprestanda.

56.

levererad energi: energi, uttryckt per energibärare, som levereras till byggnadens installationssystem genom bedömningsgränsen, för att tillgodose de behov som beaktas eller för att producera den exporterade energin.

57.

exporterad energi: den andel förnybar energi som exporteras till energinätet i stället för att användas på plats för egenanvändning eller annan användning på plats, uttryckt per energibärare och per primärenergifaktor.

57a.

sekundärmaterial: material som återvinns från tidigare användning eller från avfall som ersätter primära material enligt definitionen i standarden för byggnadsverk EN 15643.

57b.

cykelparkeringsplats: ett särskilt utrymme som har plats för minst en cykel och erbjuder säker och enkel lagring för en rad olika cykeltyper och som kan vara upplyst och skyddat mot vädret.

57c.

fysiskt angränsande: en bilparkering som är avsedd för boende, besökare eller arbetstagare i en byggnad som är belägen inom byggnadens fastighetsområde eller som är i dess omedelbara närhet.

57d.

cirkularitet: minskning av behovet av utvinning av nya råvaror genom minskad efterfrågan på nya material, genom reparation, återanvändning, ändrad användning och återvinning av använda material och genom förlängning av produkters och byggnaders livslängd.

57e.

tillräcklighet: minimering av efterfrågan på energi, material, mark, vatten och andra naturresurser under byggnaders och varors livscykel.

57f.

materialförteckning: en lista över typ, källa och mängd med avseende på byggprodukter och byggmaterial som används för att bygga eller renovera en byggnad och som påverkar dess termiska prestanda och tekniska systemeffektivitet i enlighet med bilaga I, samt dess brandprestanda och kvalitet på inomhusmiljön.

57g.

kvalitet på inomhusmiljö: en uppsättning parametrar som rör en byggnad såsom luftkvalitet inomhus, värmekomfort, belysning och akustiska faktorer som påverkar hälsan och välbefinnandet för personer i byggnaden.

57h.

hälsosamt inomhusklimat: en byggnads inomhusmiljö, som optimerar hälsa, komfort och välbefinnande för personer i byggnaden i linje med specifika prestandanivåer, inbegripet sådana som rör dagsljus, luftkvalitet inomhus och värmekomfort, såsom att minska risken för överhettning och förbättra den akustiska kvaliteten.

a)

bedöma huruvida tillämpningen av detta direktiv i kombination med andra lagstiftningsinstrument som behandlar byggnaders energieffektivitet och växthusgasutsläpp, särskilt genom koldioxidprissättning, ger tillräckliga framsteg mot att uppnå ett klimatneutralt byggnadsbestånd med nollutsläpp senast 2050, eller om ytterligare bindande åtgärder på unionsnivå, särskilt obligatoriska minimistandarder för energiprestanda för hela byggnadsbeståndet, behöver införas,

b)

bedöma det lämpliga rättsliga instrumentet, nivån på och tidsplanen för minskningsmålen för unionens byggnadsbestånds globala uppvärmningspotential under hela livscykeln, på grundval av den harmoniserade ram som avses i artikel 1.2 da,

c)

fastställa hur man i alla åtgärder på unionsnivå ska beakta ett helhetsgrepp i alla rumsliga skalor, inbegripet landskapsarkitektur, stadsplanering, infrastruktur och utformning, och på så sätt främja en hållbar bebyggd miljö.

a)

ändra detta direktiv genom att anpassa punkterna 4 och 5 i bilaga I till den tekniska utvecklingen,

b)

komplettera detta direktiv genom att inkludera vägledning till medlemsstaterna om bedömningen av energiprestandan hos transparenta byggnadselement som utgör en del av klimatskalet .