EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 20.5.2020

COM(2020) 380 final

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030







Ge naturen större plats i våra liv

1.Biologisk mångfald – hög tid att agera

Från världens vidsträckta regnskogar till små parker och trädgårdar, från enorma blåvalar till mikroskopiska svampar – den biologiska mångfalden är den enastående variationsrikedomen av liv på jorden. Vi människor ingår i och är och helt beroende av denna väv av liv – den förser oss med maten vi äter, filtrerar vattnet vi dricker och ger oss luften vi andas. Naturen är lika viktig för vårt mentala och fysiska välbefinnande som den är för vårt samhälles förmåga att hantera globala förändringar, hälsohot och katastrofer. Vi behöver naturen i våra liv.

Våra samhällen kan bara bli välmående och motståndskraftiga om vi ger naturen det utrymme den behöver. Covid-19-pandemin har nu gjort behovet att skydda och återställa naturen än mer akut. Pandemin har höjt medvetenheten om kopplingarna mellan vår egen hälsa och ekosystemens hälsotillstånd. Den visar att det behövs hållbara distributionskedjor och konsumtionsmönster som inte överskrider de planetära gränserna. Detta speglar det faktum att risken för uppkomst och spridning av nya smittsamma sjukdomar ökar i takt med att naturen förstörs 1 . Att skydda och återställa den biologiska mångfalden och få tillbaka välfungerande ekosystem är därför av central betydelse för att öka vår motståndskraft och förhindra att nya sjukdomar uppstår och sprids.

Att investera i skydd och återställande av naturen kommer också att vara avgörande för Europas ekonomiska återhämtning efter covid-19-krisen. När ekonomin startar på nytt är det ytterst viktigt att vi inte faller tillbaka och låser oss vid gamla och skadliga vanor. Den europeiska gröna given – EU:s tillväxtstrategi – kommer att fungera som kompass för återhämtningen och säkerställa att ekonomin tjänar människorna och ger mer tillbaka till naturen än vad den tar. Argumenten för den biologiska mångfaldens affärsnytta är övertygande. Näringsliv och företag förlitar sig på gener, arter och ekosystemtjänster som bidar på ett avgörande sätt till produktionen, bland annat för framställning av läkemedel. Över hälften av världens BNP är beroende av naturen och de tjänster som den tillhandahåller, och tre stora näringsgrenar – byggsektorn, jordbruket och livsmedelssektorn – är alla ytterst beroende av den 2 .  

Bevarandet av biologisk mångfald kan ge direkta ekonomiska vinster inom många samhällssektorer. Bevarandet av bestånden av marina organismer kan till exempel öka årsvinsterna för fisk- och skaldjursindustrin med mer än 49 miljarder euro, medan skyddet av kustnära våtmarker kan ge årliga besparingar på omkring 50 miljarder euro för försäkringsbranschen genom en minskning av översvämningsskador 3 . Det övergripande kostnad-nyttoförhållandet i ett effektivt program för bevarande av den orörda natur som finns kvar i världen uppskattas till minst 100 till 1 4 . Investeringar i naturkapital, bland annat restaurering av kolrika livsmiljöer och klimatvänligt jordbruk, erkänns vara bland de fem viktigaste finanspolitiska återhämtningsåtgärderna och erbjuder ekonomiska multiplikatorer och positiva klimateffekter 5 . Det kommer att vara viktigt för EU att utnyttja denna potential för att säkra välstånd, hållbarhet och resiliens i återhämtningen.

Biologisk mångfald är även avgörande för att trygga EU:s och världens livsmedelsförsörjning. Förlusten av biologisk mångfald hotar våra livsmedelssystem 6 och sätter vår livsmedelstrygghet och näringsförsörjning på spel. Den biologiska mångfalden stöder också en hälsosam och näringsriktig kosthållning och förbättrar utkomstmöjligheterna på landsbygden samt produktiviteten i jordbruket 7 . Exempelvis är mer än 75 % av världens olika livsmedelsgrödor i någon mån beroende av djur för sin pollinering 8 .

Trots detta akuta moraliska ekonomiska och miljömässiga imperativ befinner sig naturen i kris. De fem främsta orsakerna bakom förlusten av biologisk mångfald 9 – förändrad mark- och havsanvändning, överexploatering, klimatförändring och invasiva främmande arter – får naturen att försvinna snabbt. Vi ser förändringarna i vår vardag: betongkomplex växer upp på grönområden, vildmarken försvinner framför ögonen på oss och fler arter hotas i dag av utrotning än någon gång tidigare i mänsklighetens historia. Under de senaste fyra decennierna har de globala populationerna av vilda ryggradsdjur minskat med 60 % till följd av mänsklig verksamhet 10 . Och minst tre fjärdedelar av jordens yta har förändrats 11 , vilket fått till följd att naturen trängts tillbaka till allt mindre delar av jordytan. 

Krisen för den biologiska mångfalden och klimatkrisen är nära kopplade till varandra. Klimatförändringen skyndar på förstörelsen av naturen genom torka, översvämningar och skogsbränder, samtidigt som förlusten och det ohållbara utnyttjandet av naturen i sin tur är starka drivkrafter bakom klimatförändringen. Men eftersom kriserna är kopplade till varandra är även lösningarna det. Naturen är en oumbärlig allierad i kampen mot klimatförändring 12 . Naturen reglerar klimatet och naturbaserade lösningar 13 som skydd, och återställande av våtmarker, torvmarker och kustnära ekosystem eller hållbar skötsel av havsområden, skogar, gräsmarker och jordbruksmark kommer att vara avgörande för utsläppsminskning och klimatanpassning. Plantering av träd och utveckling av grön infrastruktur kommer att hjälpa oss att göra stadsområden svalare och mildra effekterna av naturkatastrofer.

Förlust av biologisk mångfald och ekosystemkollaps är ett av de största hoten som mänskligheten står inför under de kommande tio åren 14 . De hotar också fundamenten för vår ekonomi och kostnaderna för uteblivna åtgärder är höga och väntas öka 15 . Mellan 1997 och 2011 förlorade världen uppskattningsvis 3,5–18,5 biljoner euro per år i ekosystemtjänster på grund av förändringar av marktäcket och uppskattningsvis 5,5–10,5 biljoner euro per år till följd av markförstöring. Mer specifikt leder förlust av biologisk mångfald till minskade jordbruksskördar och fiskfångster, ökade ekonomiska förluster på grund av översvämningar och andra katastrofer, och förlust av potentiella nya läkemedelskällor 16 .

EU är redo att visa ambition för att vända förlusten av biologisk mångfald, leda världen genom att föregå med gott exempel och konkreta åtgärder, och bidra till att nå en överenskommelse om och anta en transformativ global ram för perioden efter 2020 vid den femtonde partskonferensen för konventionen om biologisk mångfald. Detta bör bygga på den övergripande ambitionen att före 2050 säkerställa en situation där alla världens ekosystem har restaurerats, är motståndskraftiga och skyddas i tillräcklig utsträckning. Världen bör ansluta sig till nettovinstprincipen som går ut på att ge mer tillbaka till naturen än vad man tar. Som ett led i detta bör världen förbinda sig att förhindra allt artutdöende förorsakat av människan, åtminstone alltid när så är möjligt.

Denna strategi beskriver hur Europa kan hjälpa till att förverkliga detta. En milstolpe för strategin är att säkerställa att Europas biologiska mångfald senast 2030 ska vara på väg att återhämta sig till nytta för människor, planeten, klimatet och ekonomin, i linje med Agenda 2030 för hållbar utveckling och med målen för Parisavtalet om klimatförändringar. Den angriper de fem främsta orsakerna till förlust av biologisk mångfald, fastställer en förstärkt styrningsram för att fylla återstående luckor, säkerställer ett fullt genomförande av EU:s lagstiftning och samlar alla befintliga insatser. Denna strategi bygger på handlingskraft och skapande av incitament. Den återspeglar det faktum att det kommer att krävas mer för att skydda och återställa naturen än bara lagstiftning. Det kommer att kräva insatser från alla håll – medborgare, företag, arbetsmarknadens parter – och starka partnerskap på och mellan olika nivåer, dvs. lokal, regional, nationell och europeisk nivå. Denna strategi är i linje med de ambitioner och åtaganden som anges i kommissionsordförande Ursula von der Leyens politiska riktlinjer och i den europeiska gröna given. 

Eftersom den antas mitt under pågående covid-19-pandemi kommer denna strategi också att vara ett centralt inslag i EU:s återhämtningsplan. Den kommer att vara avgörande för att bygga upp motståndskraft mot och förhindra framtida zoonosutbrott, men också för att tillhandahålla omedelbara affärs- och investeringsmöjligheter så att EU:s ekonomi kan återhämta sig.

Alla nya initiativ och förslag kommer att underbyggas av kommissionens verktyg för bättre lagstiftning. Konsekvensbedömningar, baserade på offentliga samråd och identifiering av miljömässiga, sociala och ekonomiska konsekvenser, kommer att bidra till att säkerställa att alla initiativ uppnår sina mål på mest effektiva och minst betungande sätt och lever upp till den gröna principen om att ”inte vålla skada”.

2.Skydda och återställa naturen i Europeiska unionen

EU har rättsliga ramar, strategier och handlingsplaner för att skydda naturen och återställa livsmiljöer och arter. Men skyddet har varit ofullständigt, återställandet har skett i liten skala och genomförandet och upprätthållandet av lagstiftning har varit otillräckligt 17 .

För att den biologiska mångfalden ska kunna vara på väg att återhämta sig före 2030 måste vi trappa upp skyddet och återställandet av naturen. Detta bör göras genom att förbättra och utvidga vårt nätverk av skyddade områden och genom att utarbeta en ambitiös EU-plan för återställande av natur.

2.1.Ett sammanhängande nätverk av skyddade områden

Den biologiska mångfalden klarar sig bättre i skyddade områden. Det nuvarande nätverket av rättsligt skyddade områden, inklusive områden som omfattas av strikt skydd, är emellertid inte stort nog för att skydda den biologiska mångfalden. Det finns vetenskapliga belägg för att de mål som definieras i konventionen om biologisk mångfald inte räcker till för att skydda och återställa naturen på det sätt som krävs 18 . Det krävs globala insatser och även EU måste göra mer, på ett bättre sätt, för naturen och bygga upp ett verkligt sammanhängande transeuropeiskt naturnätverk.

Att utvidga de skyddade områdena är också en ekonomisk nödvändighet. Studier av marina system ger uppskattningen att varje euro som investeras i marina skyddsområden skulle ge en återbäring på minst 3 euro 19 . På samma sätt visar ändamålsenlighetskontrollen av naturvårdsdirektiven 20 att vinsterna av Natura 2000 uppskattas till 200–300 miljarder euro om året. Investeringsbehoven för nätverket väntas skapa upp till 500 000 extra arbetstillfällen 21 .

För vår miljös och vår ekonomis bästa, och för att stödja EU:s återhämtning från covid-19-krisen, måste vi skydda mer natur. I denna anda bör minst 30 % av landytan och minst 30 % av havet skyddas i EU. Detta minimum innebär ytterligare 4 % för landytan och 19 % för havsområdena jämfört med i dag 22 . Målet är helt i linje med vad som föreslås 23 som en del av den globala ramen för biologisk mångfald efter 2020 (se avsnitt 4).

Inom ramen för detta bör man särskilt fokusera på områden med mycket högt värde eller mycket hög potential för biologisk mångfald. Dessa områden drabbas särskilt hårt av klimatförändring och bör ges särbehandling i form av strikt skydd 24 . I dag är bara 3 % av landytan och mindre än 1 % av havsarealen strikt skyddade i EU. Vi måste göra mer för att skydda dessa områden, I denna anda bör minst en tredjedel av de skyddade områdena – motsvarande 10 % av EU:s landyta och 10 % av EU:s hav – vara strikt skyddade. Detta är också i linje med den föreslagna globala ambitionsnivån. 

Som ett led i fokuseringen på strikt skydd kommer det att vara avgörande att definiera, kartlägga och strikt skydda alla återstående urskogar och naturskogar i EU 25 . Det kommer också att vara viktigt att förespråka samma sak globalt och säkerställa att EU:s åtgärder inte leder till avskogning i andra regioner i världen. Urskogarna och naturskogarna är de rikaste skogsekosystemen och de tar upp koldioxid från atmosfären samtidigt som de innehåller stora kollager. Betydande områden bestående av andra kolrika ekosystem som torvmarker, gräsmarker, våtmarker, mangroveskogar och sjögräsängar bör också skyddas, med beaktande av prognoserna för förändringar i vegetationszoner.

Medlemsstaterna kommer att ha ansvaret för att utse dessa ytterligare skyddade och strikt skyddade områden 26 . Dessa utsedda områden bör antingen ingå i Natura 2000-nätverket eller i nationella skyddssystem. Alla skyddade områden måste ha tydligt definierade bevarandemål och bevarandeåtgärder. I samarbete med medlemsstaterna och Europeiska miljöbyrån kommer kommissionen under 2020 att lägga fram kriterier för identifiering och utseende av ytterligare områden, inklusive en definition av strikt skydd, samt kriterier för lämplig förvaltningsplanering. Samtidigt kommer kommissionen att ange hur andra effektiva arealbaserade bevarandeåtgärder och förgröning av städer kan bidra till att uppnå målen.

Målen avser EU som helhet och kan delas upp efter EU:s biogeografiska regioner och havsområden eller på mer lokal nivå. Varje medlemsstat kommer att behöva ta sin del av ansvaret, baserat på objektiva ekologiska kriterier och utifrån ett erkännande av att de olika länderna inte har samma mängd och kvalitet i fråga om biologisk mångfald. Särskilt fokus kommer att läggas på att skydda och återställa tropiska och subtropiska marina och terrestra ekosystem i EU:s yttersta randområden med tanke på deras exceptionellt höga värde för den biologiska mångfalden.

För att vi ska få ett verkligt sammanhängande och motståndskraftigt transeuropeiskt naturnätverk kommer det också att vara viktigt att inrätta ekologiska korridorer för att förhindra genetisk isolering, underlätta arters migration och bevara och förbättra välfungerande ekosystem. I detta sammanhang bör investeringar i grön och blå infrastruktur 27 och samarbete över gränserna mellan medlemsstater att främjas och stödjas, bland annat genom europeiskt territoriellt samarbete.

Kommissionen kommer att sikta på en överenskommelse med medlemsstaterna om kriterier och vägledning för utseendet av ytterligare områden före utgången av 2021. Medlemsstaterna kommer sedan att ha till slutet av 2023 på sig att visa betydande framsteg i fråga om att utse nya rättsligt skyddade områden och integrera ekologiska korridorer. Utifrån detta kommer kommissionen senast 2024 att utvärdera om EU är på väg att uppfylla sina mål för 2030 eller om strängare åtgärder, inklusive EU-lagstiftning, krävs.

Slutligen hyser även de utomeuropeiska länderna och territorierna viktiga områden med stor biologisk mångfald, som inte omfattas av EU:s miljöregler. Kommissionen uppmuntrar berörda medlemsstater att överväga att främja samma eller likvärdiga regler i dessa länder och territorier.

2.2.En EU-plan för återställande av natur: restaurering av ekosystem på land och i havet

Att enbart skydda naturen kommer inte vara tillräckligt för att vi ska få tillbaka naturen i våra liv. För att vända förlusten av biologisk mångfald måste världen ha högre ambitioner när det gäller att återställande av natur. Med en ny EU-plan för återställande av natur kommer Europa att visa vägen.

Planen kommer att bidra till att förbättra hälsotillståndet för befintliga och nya skyddade områden, och till att återföra en varierad och motståndskraftig natur till alla landskap och ekosystem. Detta innebär att minska belastningen på livsmiljöer och arter och säkerställa att allt utnyttjande av ekosystem är hållbar. Det innebär också att stödja naturens återhämtning, begränsa hårdgörning av mark och stadsutbredning, och att vidta åtgärder mot föroreningar och invasiva främmande arter. Planen kommer att skapa arbetstillfällen, göra ekonomiska verksamheter förenliga med naturtillväxt och bidra till att säkerställa naturkapitalets produktivitet och värde på lång sikt.

2.2.1.Stärka EU:s rättsliga ram för återställande av natur

Redan i EU:s befintliga lagstiftning 28 krävs ett visst återställande av naturen av medlemsstaterna. Betydande luckor i genomförande och lagstiftning hindrar framsteg. Medlemsstaterna är till exempel inte skyldiga att ha planer för återställande av biologisk mångfald. Det finns inte alltid några tydliga eller bindande mål eller tidsramar och inga definitioner eller kriterier för restaurering eller för ett hållbart nyttjande av ekosystem. Det finns inte heller något krav att på ett omfattande sätt kartlägga, övervaka eller bedöma ekosystemtjänster, ekosystemens tillstånd eller restaureringsansträngningar. Dessa problem förstärks av luckorna i genomförandet, vilka hindrar den befintliga lagstiftningen från att uppnå sina mål 29 . Det krävs ett starkare genomförandestöd och en noggrannare efterlevnadskontroll. För att säkerställa att återställandet av natur på land och i hav tar fart, ökar EU:s motståndskraft och bidrar till begränsning av och anpassning till klimatförändringar som en central naturbaserad lösning förespråkar denna strategi två insatsområden:

·Först och främst, och efter en konsekvensbedömning, kommer kommissionen att under 2021 lägga fram ett förslag om rättsligt bindande EU-mål för återställande av natur för att restaurera förstörda ekosystem, framför allt de som har högst potential när det gäller att fånga in och lagra koldioxid och förhindra och minska effekterna av naturkatastrofer. De villkor under vilka målen ska uppfyllas kommer att identifieras, såväl som vilka åtgärder som är mest effektiva för att uppnå dem. Konsekvensbedömningen kommer även att titta på om det går att ta fram en EU-övergripande metod för att kartlägga, bedöma och uppnå ett gott tillstånd för ekosystemen så att dessa kan ge fördelar som klimatreglering, vattenreglering, markhälsa, pollinering och förebyggande av och skydd mot katastrofer.

·I detta sammanhang kommer kommissionen att begära att medlemsstaterna höjer genomförandenivån för befintlig lagstiftning och stödja dem i detta, med tydliga tidsfrister. Den kommer särskilt att be medlemsstaterna att före 2030 säkerställa att det inte sker någon försämring i bevarandetrender och -status för någon av de livsmiljöer och arter som skyddas 30 . Dessutom måste medlemsstaterna säkerställa att minst 30 % av alla arter och livsmiljöer som för närvarande inte har gynnsam status kommer upp till den kategorin eller uppvisar en starkt positiv utveckling. Under 2020 kommer kommissionen och Europeiska miljöbyrån att ge medlemsstaterna vägledning om hur de ska välja ut arter och livsmiljöer och vilka av dem som bör prioriteras.

2.2.2.Att få tillbaka naturen i jordbrukslandskapet

Av naturliga orsaker spelar jordbrukarna en avgörande roll när det gäller att bevara biologisk mångfald. De är bland dem som först känner av konsekvenserna när biologisk mångfald går förlorad men är också bland dem som först får fördelar när den återställs. Den biologiska mångfalden ger dem möjlighet att förse oss med säkra, hållbara, näringsrika och prismässigt överkomliga livsmedel och ger dem de inkomster de behöver för att bli framgångsrika och utvecklas. Europas jordbrukare är en fundamental del av EU:s framtid och måste fortsätta att vara en social och en central ekonomisk del av många samhällen i vår union.

Samtidigt är vissa jordbruksmetoder en betydande drivkraft bakom förlusten av biologisk mångfald. Detta är skälet till att det är viktigt att arbeta tillsammans med jordbrukarna för att stödja och intensifiera övergången till helt hållbara metoder. En större mångfald av mer välmående jordbruksekosystem kommer att göra sektorn mer motståndskraftig mot klimatförändring, miljörisker och socioekonomiska chocker, samtidigt som det skapar nya arbetstillfällen till exempel inom ekologiskt jordbruk, landsbygdsturism och rekreation.

För att stödja långsiktig hållbarhet både för natur och jordbruk kommer denna strategi att arbeta i tandem med den nya strategin från jord till bord och den nya gemensamma jordbrukspolitiken (GJP), till exempel genom att främja miljösystem och resultatbaserade stödordningar. Vid genomförandet både av strategin för biologisk mångfald och strategin från jord till bord kommer kommissionen att noggrant övervaka framsteg och förbättringar i fråga om livsmedelstrygghet och jordbruksinkomster. Kommissionen kommer att säkerställa att den gemensamma jordbrukspolitikens strategier bedöms mot robusta klimat- och miljökriterier och att medlemsstaterna fastställer tydliga nationella värden för berörda mål enligt den här strategin och enligt strategin från jord till bord. Dessa planer bör leda till hållbara metoder som precisionsjordbruk, ekologiskt jordbruk, agroekologi, skogsjordbruk, extensiva permanenta gräsmarker och strängare djurskyddsstandarder.

Odlingslandskapets fåglar och insekter, särskilt pollinatörer, är nyckelindikatorer för jordbruksekosystemens hälsotillstånd och är av vital betydelse för jordbruksproduktionen och livsmedelstryggheten. Deras alarmerande tillbakagång måste vändas. Såsom anges i strategin från jord till bord kommer kommissionen att vidta åtgärder för att minska den totala användningen av – och risken med – kemiska bekämpningsmedel med 50 % före 2030 och minska användningen av farligare bekämpningsmedel med 50 % före 2030. Detta måste stödjas genom det fulla genomförandet av EU-initiativet om pollinatörer 31 . Kommissionen kommer att se över initiativet och om nödvändigt föreslå åtgärder före utgången av 2020. För att ge rum för vilda djur, växter, pollinatörer och naturliga fiender till skadegörare finns det ett akut behov att få tillbaka minst 10 % jordbruksareal med landskapselement som gynnar en hög biologisk mångfald. Här ingår bland annat buffertzoner, mark i roterande eller fast träda, häckar, improduktiv träd- och buskmark, terrassmurar och dammar. De kan bidra till att förbättra koldioxidbindningen, förhindra markerosion och utarmning av jorden, filtrera luft och vatten och stödja klimatanpassning. Dessutom leder ökad biologisk mångfald ofta till ökad jordbruksproduktion. Medlemsstaterna kommer att behöva omsätta EU-målet på 10 % till en mer finskalig nivå för att säkerställa konnektivitet mellan livsmiljöer, särskilt genom den gemensamma jordbrukspolitikens instrument och strategiska planer, i linje med strategin från jord till bord, och genom genomförandet av habitatdirektivet. Framstegen i förhållande till målet kommer att ses över kontinuerligt och justeras om nödvändigt, för att begränsa negativ påverkan på den biologiska mångfalden, livsmedelstryggheten och jordbrukarnas konkurrenskraft.

Agroekologin kan tillhandahålla hälsosamma livsmedel och samtidigt upprätthålla produktiviteten, öka markbördigheten och den biologiska mångfalden samt minska livsmedelproduktionens miljöpåverkan. Det ekologiska jordbruket har stor potential för både jordbrukare och konsumenter. Sektorn skapar arbetstillfällen och drar till sig yngre jordbrukare. Ekologiskt jordbruk ger 10–20 % fler arbetstillfällen per hektar än konventionellt jordbruk och skapar mervärde för jordbruksprodukter 32 . För att göra mesta möjliga av denna potential måste 25 % av EU:s jordbruksmark brukas ekologiskt före 2030. Utöver GJP-åtgärderna kommer kommissionen att lägga fram en handlingsplan om ekologiskt jordbruk för att hjälpa medlemsstaterna att stimulera både tillgång och efterfrågan på ekologiska produkter. Den kommer också att säkra konsumentförtroende genom informationskampanjer och grön offentlig upphandling. Medlemsstaternas olika utgångspunkter och skillnader i de framsteg som redan gjorts kommer att beaktas vid genomförandet av de EU-övergripande agroekologiska mål som fastställs i den här strategin och i strategin från jord till bord.

Utnyttjandet av stödåtgärder för skogsjordbruk inom ramen för landsbygdsutveckling bör främjas eftersom skogsjordbruket har stor potential att ge flera gynnsamma effekter för den biologiska mångfalden, människor och klimatet.

Försämringen av den genetiska mångfalden måste också vändas, bland annat genom att underlätta användningen av traditionella växtsorter och djurraser. Detta skulle också ge hälsofördelar eftersom det främjar en mer varierad och näringsrik kost. Kommissionen överväger en översyn av saluföringsreglerna för traditionella växtsorter för att bidra till att de bevaras och används på ett hållbart sätt. Kommissionen kommer också att vidta åtgärder för att underlätta registrering av utsädessorter, även för ekologiskt jordbruk, och för att underlätta marknadstillträdet för traditionella och lokalanpassade sorter.

2.2.3.Hantera markexploatering och restaurera markekosystem

Marken är ett av de mest komplexa ekosystemen. Den är en livsmiljö i sin egen rätt och hyser en otrolig mångfald av organismer som reglerar och kontrollerar centrala ekosystemtjänster som markbördighet, näringskretslopp och klimatreglering. Marken är en extremt viktig icke-förnybar resurs – den är av vital betydelse för mänsklig och ekonomisk hälsa och för produktionen av livsmedel och nya läkemedel.

I EU har markförstöringen fått betydande miljömässiga och ekonomiska konsekvenser. Dålig markförvaltning som avskogning, överbetning, ohållbara jord- och skogsbruksmetoder samt byggverksamhet och hårdgörning av mark är bland de främsta orsakerna till denna situation 33 . Trots att takten för hårdgörning av mark har minskat på senare tid, fortsätter förlusten av bördiga jordar till markexploatering och stadsutbredning 34 . Klimatförändringen förvärrar effekterna av erosion och förlusterna av organiskt kolinnehåll i marken och gör dem allt mer uppenbara. Ökenspridning är också ett växande hot i EU 35 .

Det är därför viktigt att öka ansträngningarna för att skydda markens bördighet, minska markerosionen och öka halten av organiskt material i jorden. Detta bör göras genom att man inför metoder för hållbar markförvaltning, även inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken. Det krävs också betydande framsteg när det gäller att identifiera områden med markföroreningar, återställa skadad mark, fastställa förhållanden för god ekologisk status, införa mål för återställande och förbättra övervakningen av markkvalitet.

För att hantera dessa frågor på ett heltäckande sätt och bidra till att uppfylla EU:s och internationella åtaganden om markförstöringsneutralitet kommer kommissionen att uppdatera EU:s temainriktade strategi för markskydd 36 under 2021 Den nollföroreningsplan för luft, vatten och mark som kommissionen kommer att anta under 2021 kommer också att behandla dessa frågor. Hårdgörning av mark och återställande av förorenad tidigare exploaterad mark kommer att behandlas i den kommande strategin för en hållbar byggd miljö. Ett uppdrag på området markhälsa och livsmedel inom ramen för Horisont Europa 37 kommer att bidra till att ta fram lösningar för att återställa markhälsa och markfunktioner.

2.2.4.Öka mängden skog och förbättra deras hälsotillstånd och motståndskraft

Skogarna har en enorm betydelse för den biologiska mångfalden, klimatet och vattenregleringen, för försörjningen med livsmedel, läkemedel och material, för koldioxidbindning och -lagring och för markstabilisering och rening av luft och vatten. De är också en självklar plats för rekreation och lärande om naturen. Skogsbrukare har en nyckelroll i arbetet för att säkerställa hållbart skogsbruk och i återställande och upprätthållande av biologisk mångfald i skogarna.

Utöver att strikt skydda alla EU:s återstående urskogar och naturskogar måste EU se till att skogarna får en bättre kvalitet, stärkt motståndskraft och ökar i omfattning, så att de kan stå emot bränder, torka, skadedjursangrepp, sjukdomar och andra hot som sannolikt kommer att öka med klimatförändringen. För att behålla sin funktion både för den biologiska mångfalden och för klimatet måste alla skogar hållas vid god hälsa. Mer motståndskraftiga skogar kan ge stöd åt en mer motståndskraftig ekonomi. De spelar också en viktig roll när det gäller att tillhandahålla material, produkter och tjänster, vilket är centralt för den cirkulära bioekonomin.

För att detta ska kunna ske kommer kommissionen att föreslå en särskild skogsstrategi för EU under 2021 i linje med våra vidare ambitioner för biologisk mångfald och klimatneutralitet. Den kommer att omfatta en färdplan för planteringen av minst 3 miljarder ytterligare träd i EU före 2030, med full respekt för ekologiska principer. Detta kommer att skapa en betydande mängd arbetstillfällen kopplade till fröinsamling och plantodling, plantering och säkring av plantutvecklingen. Trädplantering är särskilt fördelaktigt i städer, medan det på landsbygden kan fungera bra ihop med skogsjordbruk, landskapselement och ökad koldioxidbindning. Samtidigt kommer kommissionen att fortsätta att arbeta tillsammans med medlemsstaterna för att säkerställa att EU är tillräckligt rustat för att förhindra och kontrollera större skogsbränder som kan leda till betydande skador på skogens biologiska mångfald.

Beskogning, återbeskogning och trädplantering för att stödja biologisk mångfald och restaurering av ekosystem kommer även att främjas genom de strategiska planerna inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken och genom sammanhållningspolitikens fonder. Den nya europeiska plattformen för stadsförgröning 38 kommer också att underlätta trädplantering i städer, bland annat inom Life-programmet.

Andelen skogsområden som omfattas av förvaltningsplaner bör täcka all offentligt förvaltad skog och en ökad mängd privat skog, och metoder som främjar biologisk mångfald såsom naturnära skogsbruk bör fortsätta att tillämpas och vidareutvecklas. För att stödja detta kommer kommissionen att utarbeta riktlinjer för beskogning och återbeskogning som främjar biologisk mångfald och metoder för naturnära skogsbruk. Detta kommer att göras parallellt med EU:s nya skogsstrategi.

För att få en bättre bild av hälsotillståndet för Europas skogar kommer kommissionen att arbeta med andra datalämnare för att vidareutveckla skogsinformationssystemet för Europa. Detta kommer att bidra till att ta fram aktuella bedömningar av tillståndet för de europeiska skogarna och koppla samman alla EU:s webbplattformar för skogsdata. Detta kommer även att läggas fram som en del av EU:s skogsstrategi.

2.2.5.Vinn-vinnlösningar för energiproduktion 

En utfasning av fossila bränslen från energisystemet är avgörande för klimatneutraliteten, men också för EU:s återhämtning från covid-19-krisen och för ett långsiktigt välstånd. Förnybar energi från mer hållbara källor kommer att vara av grundläggande betydelse för att bekämpa klimatförändring och förlust av biologisk mångfald. EU kommer att prioritera lösningar som t.ex. havsenergi och havsbaserad vindkraft som också möjliggör regenerering av fiskbestånd, eller solenergiparker där marken används för att främja biologisk mångfald och hållbar bioenergi.   

För att mildra de klimat- och miljörisker som skapas genom ökad användning av vissa bioenergikällor innehåller det reviderade direktivet om förnybar energi 39 nu strängare hållbarhetskriterier. Direktivet främjar även övergången till avancerade biobränslen baserade på restprodukter och på icke återanvändningsbart och icke återvinningsbart avfall. Denna modell bör fortsätta att tillämpas för alla former av bioenergi. Användningen av hela träd och livsmedels- och fodergrödor för energiproduktion – oavsett om de odlats i EU eller importerats – bör minimeras. 

För att bättre förstå och övervaka potentiella risker för klimatet och den biologiska mångfalden gör kommissionen nu en bedömning av utbud och efterfrågan vad gäller biomassa i EU och globalt och därtill kopplad hållbarhet 40 . Som ett led i sin höjda ambition att skydda och återställa skogsekosystemen kommer kommissionen att offentliggöra resultaten av sitt arbete om användningen av skogsbiomassa för energiproduktion i slutet av 2020. Dessa kommer att användas som underlag vid utformningen av kommissionens politik, däribland för den översyn och revidering, vid behov, av ambitionsnivån för direktivet om förnybar energi, utsläppshandelssystemet och förordningen om markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) som planeras för 2021.

I linje med direktivet om förnybar energi kommer kommissionen under 2021 även att utarbeta en operativ vägledning om nya hållbarhetskriterier för skogsbiomassa för energiändamål 41 . Den kommer också att under 2021 se över data om biobränslen med hög risk för indirekt ändring av markanvändning och fastställa en tidsplan för en gradvis utfasning av dessa fram till 2030.  

Det övergripande målet är att säkerställa att EU:s rättsliga ram för bioenergi överensstämmer med den höjda ambition som presenteras i den europeiska gröna given.

2.2.6.Återställa god miljöstatus för marina ekosystem

Återställda marina ekosystem med fullgott skydd ger väsentliga hälsomässiga, sociala och ekonomiska fördelar för kustsamhällen och EU som helhet. Behovet av stärkta åtgärder är så mycket mer akut eftersom förlusten av biologisk mångfald i marina och kustnära ekosystem förvärras kraftigt av den globala uppvärmningen 42 .

Uppnåendet av god miljöstatus för marina ekosystem, bland annat genom inrättande av strikt skyddade områden, måste omfatta återställandet av kolrika ekosystem samt viktiga lek- och uppväxtområden för fisk. Vissa av dagens havsrelaterade verksamheter hotar livsmedelstryggheten, yrkesfiskarnas inkomster och fiske- och vattenbrukssektorerna. Uttaget av marina resurser måste vara hållbart, och nolltolerans måste gälla för olagliga metoder. I detta avseende är ett fullt genomförande av EU:s gemensamma fiskeripolitik, havsmiljödirektivet och fågel- och habitatdirektiven nödvändigt.

Tillämpningen av en ekosystembaserad ansats för förvaltning enligt EU-lagstiftningen 43 kommer att minska de negativa effekterna av fiske, utvinning och annan mänsklig verksamhet, särskilt för känsliga arter och livsmiljöer på havsbotten. För att stödja detta bör de nationella havsplaner som medlemsstaterna måste lämna in under 2021 sikta till att täcka alla havsrelaterade sektorer och verksamheter såväl som områdesbaserade bevarande- och förvaltningsåtgärder 44 . Kommissionen kommer också att föreslå en ny handlingsplan för att bevara fiskeresurser och skydda marina ekosystem senast 2021. När så är nödvändigt kommer åtgärder att införas för att begränsa användningen av de fiskeredskap som är mest skadliga för den biologiska mångfalden, även på havsbotten. Kommissionen kommer även att titta på hur användningen av fiskeredskap med bottenkontakt ska kunna förenas med målen för biologisk mångfald, med tanke på det är den verksamhet som just nu skadar havsbotten mest. Detta måste göras på ett sätt som är rättvist och rimligt för alla. Europeiska havs- och fiskerifonden bör också stödja övergången till mer selektiva och mindre skadliga fiskemetoder.

Välmående fiskbestånd är nyckeln till välstånd för yrkesfiskare på längre sikt och till ett gott hälsotillstånd för haven och den biologiska mångfalden. Detta gör att det blir ännu viktigare att bibehålla eller minska fiskeridödligheten till eller under nivåerna för maximal hållbar avkastning. Detta kommer att bidra till att uppnå en naturlig ålders- och storleksfördelning i fiskbestånden.

Bifångsterna av utrotningshotade arter måste också elimineras eller minskas till en nivå som medger full återhämtning. Detta bör även gälla för de arter som har dålig bevarandestatus eller som inte har god miljöstatus. Vidare måste bifångsterna av andra arter 45 elimineras eller, när detta inte är möjligt, minimeras, så att deras bevarandestatus inte hotas. För att stödja detta måsta datainsamlingen om bifångster förbättras för alla känsliga arter.

Vidare måste fiskeriförvaltningsåtgärder införas i alla marina skyddsområden i enlighet med tydligt definierade bevarandemål och på grundval av bästa tillgängliga vetenskapliga kunskap.

2.2.7.Restaurera sötvattenekosystem

EU:s rättsliga ram för vatten är ambitiös men genomförandet släpar efter och kontrollen av efterlevnaden måste intensifieras 46 . Större ansträngningar krävs för att restaurera sötvattenekosystem och vattendragens naturliga funktioner, i syfte att uppnå vattendirektivets mål. Detta kan ske genom att vandringshinder för fisk avlägsnas och genom ett förbättrat flöde av vatten och sediment. För att förverkliga detta kommer minst 25 000 km vattendrag att återställas till fritt strömmande vattendrag före 2030 47 genom avlägsnande av i första hand gamla fördämningar och återställande av svämplan och våtmarker. Kommissionen kommer under 2021 att ge medlemsstaterna teknisk vägledning och stöd för att identifiera lämpliga platser och för att hjälpa till att mobilisera finansiering, i samråd med alla relevanta myndigheter 48 . Medlemsstaternas myndigheter bör se över vattenuttags- och uppdämningstillstånd i syfte att skapa ekologiska flöden och därigenom uppnå god status eller potential för allt ytvatten och god status för allt grundvatten senast 2027, i enlighet med kraven i vattendirektivet 49 . Kommissionen kommer att ge medlemsstaterna tekniskt stöd för deras åtgärder på detta område före 2023.

Generellt sett kan investeringar till återställande av vattendrag och svämplan i stor skala 50 ge en betydande ekonomisk skjuts åt sektorn för återställande och åt socioekonomiska verksamheter som turism och rekreation. Samtidigt kan dessa investeringar bidra till att förbättra vattenreglering, översvämningsskydd och uppväxtområden för fisk och till ökat näringsupptag och därigenom motverka övergödning.

2.2.8.Förgröning av städer och stadsnära områden

Urbana grönytor, allt från parker och trädgårdar till gröna tak och stadsnära jordbruk, ger en rad fördelar för människorna. De ger även möjligheter för företag och en fristad för naturen. De minskar luft-, vatten- och bullerföroreningar, ger skydd mot översvämningar, torka och värmeböljor och de upprätthåller en förbindelse mellan människorna och naturen 51 .

Nedstängningarna till följd av covid-19-pandemin har visat hur viktiga urbana grönytor är för vårt fysiska och psykiska välbefinnande. Skyddet av en del grönområden i städerna har visserligen ökat 52 , men det är ändå grönområdena som oftast förlorar i konkurrensen om marken eftersom den andel av befolkningen som lever i tätorter fortsätter att öka.

Denna strategi har till syfte att vända denna utveckling och stoppa förlusten av gröna ekosystem i städer. Främjandet av väl fungerande ekosystem, grön infrastruktur och naturbaserade lösningar bör systematiskt integreras i stadsplaneringen, bland annat i offentliga platser, infrastruktur och i utformningen av byggnader och deras omgivningar.

För att få tillbaka naturen i städer och premiera samhällsinsatser uppmanar kommissionen alla städer i Europa med minst 20 000 invånare att utarbeta ambitiösa stadsförgröningsplaner före utgången av 2021. Dessa kan omfatta åtgärder för att i städerna skapa lätt tillgängliga skogar, parker och trädgårdar med hög biologisk mångfald, stadsnära jordbruk, gröna tak och gröna väggar, trädkantade gator, urbana ängsmarker och urbana häckar. De bör också bidra till att förbättra förbindelserna mellan grönområden, stoppa användningen av bekämpningsmedel, begränsa överdriven gräsklippning i städernas grönområden och andra metoder som skadar den biologiska mångfalden. Sådana planer skulle kunna leda till mobilisering av politiska, regleringsmässiga och finansiella verktyg.

För att underlätta detta arbete kommer kommissionen att under 2021 skapa en EU-plattform för stadsförgröning inom ramen för en ny överenskommelse om gröna städer (Green City Accord) 53 med städer och kommuner. Detta kommer att ske i nära samordning med det europeiska borgmästaravtalet. Stadsförgröningsplanerna kommer att spela en viktig roll vid valet av Europas miljöhuvudstad 2023 och European Green Leaf-utmärkelsen 2022.

Kommissionen kommer att stödja medlemsstater och lokala och regionala myndigheter genom teknisk vägledning och hjälp att mobilisera finansiering och kapacitetsuppbyggnad. Den kommer också att se till att dessa mål återspeglas i den europeiska klimatpakten.

2.2.9.Minskade föroreningar

Föroreningar är en mycket viktig orsak till förlust av biologisk mångfald och inverkar negativt på vår hälsa och miljö. Även om EU har en solid rättslig ram för att minska föroreningar, krävs det ännu större insatser. Den biologiska mångfalden drabbas hårt av utsläppen av näringsämnen, bekämpningsmedel, läkemedel, farliga kemikalier, kommunalt och industriellt avloppsvatten och annat avfall, däribland skräp och plast. Alla dessa belastningar måste minskas.

Som ett led i kommissionens nollföroreningsambition om en giftfri miljö kommer en ny kemikaliestrategi för hållbarhet för EU att läggas fram tillsammans med en nollföroreningsplan för vatten, mark och luft.

Kommissionen kommer också att främja målet om nollutsläpp av kväve och fosfor från gödselmedel genom en minskning av näringsläckaget med minst 50 %, samtidigt som man säkerställer att markens bördighet inte försämras. Detta kommer att leda till en minskning av användningen av gödselmedel med minst 20 %. Detta kommer att uppnås genom att man fullt ut genomför och upprätthåller relevant miljö- och klimatlagstiftning, tillsammans med medlemsstaterna identifierar de minskningar av näringsbelastningen som behövs för att uppnå målen, tillämpar en balanserad gödselmedelanvändning och en hållbar hantering av näringsämnen och genom att man hanterar kväve och fosfor bättre genom hela livscykeln. Kommissionen kommer att arbeta tillsammans med medlemsstaterna för att ta fram en integrerad handlingsplan för hantering av näringsämnen under 2022. Strategin från jord till bord kommer att handla om att minska användningen av och begränsa riskerna med bekämpningsmedel och stödja ett bredare genomförande av integrerat växtskydd 54 . Miljöriskbedömningen av bekämpningsmedel kommer att stärkas som ett led i detta arbete. Miljöpåverkan från plast tas framför allt upp inom ramen för den europeiska strategin för plast 55 och den nya handlingsplanen för den cirkulära ekonomin 56 .

Kommissionen kommer att ta fram en uppsättning indikatorer för en successiv minskning av föroreningar och fastställa referensvärden för att underlätta övervakningen av framstegen. Belastningarna från marint skräp och undervattensbuller behandlas inom ramen för havsmiljödirektivet.

2.2.10.Hantera problemet med invasiva främmande arter

Invasiva främmande arter kan avsevärt undergräva ansträngningarna för att skydda och återställa naturen. Förutom att invasiva främmande arter åsamkar naturen och ekonomin stor skada, främjar många av dem även utbrott och spridning av smittsamma sjukdomar, och utgör ett hot mot människor och vilda djur och växter 57 . Introduktionstakten för invasiva främmande arter har ökat under de senaste åren. Av de 1 872 arter som nu bedöms vara hotade i Europa är det 354 arter som hotas av invasiva främmande arter. Utan effektiva kontrollåtgärder kommer invasionstakten och de risker som denna medför för vår natur och hälsa att öka.

Genomförandet av EU:s förordning om invasiva främmande arter 58 och annan lagstiftning och internationella avtal som är relevanta på området måste också intensifieras. Detta bör syfta till att minimera, och där så är möjligt stoppa, introduktion och etablering av främmande arter i miljön inom EU. Syftet kommer att vara att hantera etablerade invasiva främmande arter och minska antalet rödlistade arter som de hotar med 50 % 59 .

3.Möjliggöra transformativa förändringar

3.1.En ny styrningsram

I EU finns det för närvarande ingen övergripande styrningsram för genomförandet av de åtaganden för biologisk mångfald som överenskommits på nationell, europeisk eller internationell nivå. För att åtgärda denna brist kommer kommissionen att införa en ny europeisk styrningsram för biologisk mångfald. Härigenom blir det möjligt att kartlägga skyldigheter och åtaganden och att fastställa en färdplan för genomförandet.

Kommissionen kommer att inrätta en övervaknings- och översynsmekanism som en del av denna nya ram. Det kommer att finnas en uppsättning tydliga indikatorer och det blir möjligt att göra en regelbunden framstegsbedömning och fastställa korrigerande åtgärder vid behov. Mekanismen kommer att tillhandahålla underlag för granskningen av genomförandet av miljöpolitiken och bidra till den europeiska planeringsterminen.

Den nya styrningsramen kommer att säkerställa gemensamt och delat ansvar för alla relevanta aktörer med avseende på att uppfylla EU:s åtaganden för biologisk mångfald. Den kommer att stödja uppbyggnad av administrativ kapacitet, öppenhet och insyn, dialog med och mellan berörda parter och delaktighetsbaserad styrning på olika nivåer.

Kommissionen kommer att utvärdera denna ansats under 2023 och göra en bedömning av om det behövs en rättsligt bindande styrningsmodell.

3.2.Intensifiera genomförandet av EU:s miljölagstiftning och kontrollen av efterlevnaden

All miljölagstiftning är beroende av ett gediget genomförande och upprätthållande. EU har under de senaste 30 åren inrättat en solid rättslig ram för att skydda och återställa sitt naturkapital. Den senaste tidens utveckling visar dock att även om lagstiftningen i sig är ändamålsenlig, finns det en eftersläpning i genomförandet ute på fältet 60 . Detta får dramatiska konsekvenser för den biologiska mångfalden och orsakar betydande ekonomiska förluster 61 . Ett fullt genomförande och upprätthållande av EU:s miljölagstiftning är därför kärnan i denna strategi där politiskt stöd och ekonomiska och mänskliga resurser måste prioriteras.

När det gäller fågel- och habitatdirektiven kommer kontrollen av efterlevnaden att fokuseras på att fullborda Natura 2000-nätverket, en effektiv förvaltning av alla Natura 2000-områden, artskyddsbestämmelserna samt arter och livsmiljöer som visar nedåtgående trender. Kommissionen kommer också att säkerställa att miljörelaterad lagstiftning som påverkar den biologiska mångfalden 62 genomförs och upprätthålls bättre och att den ses över och revideras, när så behövs.

Kommissionen kommer att sträva efter att förbättra regelefterlevnaden genom att arbeta nära tillsammans med medlemsstaterna och olika europeiska nätverk av miljöbyråer, inspektörer, revisorer och med polis- och domstolsväsendet.

Kommissionen kommer också att stödja civilsamhällets roll som bevakare av efterlevnaden, och kommer att föra en dialog med medlemsstaterna för att förbättra tillgången till rättslig prövning i nationella domstolar för enskilda och icke-statliga organisationer i miljöärenden. Den kommer även att stärka de icke-statliga organisationernas ställning genom att föreslå en översyn av Århusförordningen 63 .

3.3.Bygga upp en integrerad ansats som inbegriper hela samhället

3.3.1.Företag för biologisk mångfald 

Med tanke på den partnerskapsanda som präglar denna strategi kommer alla delar av ekonomin och samhället att behöva delta. Näringslivet och företagen har en inverkan på naturen, men de skapar också de viktiga innovationer, partnerskap och expertkunskaper som kan bidra till att minska förlusten av biologisk mångfald.

För att säkerställa att miljömässiga och sociala intressen tillvaratas fullt ut i affärsstrategier kommer kommissionen under 2021 att lägga fram ett nytt initiativ om hållbar företagsstyrning. Detta initiativ, eventuellt i form av ett lagstiftningsförslag, kommer att behandla mänskliga rättigheter och aktsamhetskravet och skälig försiktighet på miljöområdet inom alla ekonomiska värdekedjor i förhållande till företagens olika storlek 64 . Detta kommer att bidra till att säkerställa att aktieägare och aktieägarintressen är helt i linje med målen i denna strategi. Utöver detta lanserade kommissionen under 2020 en översyn av företagens rapporteringsskyldigheter inom ramen för direktivet om icke-finansiell rapportering 65 , i syfte att förbättra kvaliteten på och omfattningen av icke-finansiell information, bland annat information om miljöaspekter som biologisk mångfald.

Kommissionen kommer via sina existerande plattformar 66 att bidra till att bygga upp rörelsen Europeiska företag för biologisk mångfald, med inspiration från nyare initiativ 67 , och integrera denna rörelse i den europeiska klimatpakten. Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas åtgärder för att ge incitament till och avskaffa hinder för naturbaserade lösningar, då dessa kan medföra betydande affärs- och sysselsättningsmöjligheter i många olika sektorer 68 och är nyckeln till innovation för sådana ekonomiska och samhälleliga behov som beror av naturen.

3.3.2.Investeringar, prissättning och beskattning 

Att motverka förlust av biologisk mångfald och återställa ekosystem kommer att kräva betydande investeringar på nationell och europeisk nivå. Därför är det viktigt att få ut så mycket som möjligt av EU:s program och finansieringsinstrument. Kommissionen kommer att stärka sin ram för säkring av biologisk mångfald 69 bland annat genom att på ett lämpligt sätt använda de kriterier som fastställts enligt EU-taxonomin, för att säkerställa att EU:s finansiering stöder investeringar som främjar biologisk mångfald.

För att tillgodose behoven i denna strategi, bland annat investeringsprioriteringarna för Natura 2000 och grön infrastruktur bör minst 20 miljarder euro om året 70 frigöras och användas för naturvårdsändamål. Detta kommer att kräva mobilisering av privat och offentlig finansiering på nationell nivå och EU-nivå 71 , bland annat genom en rad olika program inom EU:s nästa långtidsbudget. Återställande av naturen kommer att bidra kraftigt till klimatmålen, och därför kommer en betydande andel av de 25 % av EU:s budget som avsatts för klimatåtgärder att investeras i biologisk mångfald och naturbaserade lösningar.

Inom ramen för InvestEU kommer ett särskilt initiativ för naturkapital och den cirkulära ekonomin att startas för att mobilisera minst 10 miljarder euro under de kommande tio åren, baserat på offentlig/privat blandad finansiering. Natur och biologisk mångfald är också en prioritering i investeringsplanen för den europeiska gröna given. För att bidra till att frigöra de investeringar som behövs måste EU ge investerarna långsiktig säkerhet och hjälpa till att integrera hållbarhet i det finansiella systemet. EU:s taxonomi för hållbar finansiering är ett sätt att styra investeringar till grön återhämtning och användning av naturbaserade lösningar. Under 2021 kommer kommissionen att anta en delegerad akt inom ramen för taxonomiförordningen 72 för att upprätta en gemensam klassificering av ekonomiska verksamheter som väsentligt bidrar till att skydda och återställa biologisk mångfald och ekosystem. Detta kan senare i år få ytterligare stöd genom en förnyad strategi för hållbar finansiering som kommer att hjälpa till att säkerställa att finanssystemet bidrar till att begränsa existerande och framtida risker för den biologiska mångfalden, och bättre visa hur förlust av biologisk mångfald påverkar företagens lönsamhet och långsiktiga utsikter 73 .

Kommissionen kommer att ytterligare främja skattesystem och prissättning som speglar miljökostnader, inklusive förlust av biologisk mångfald. Detta bör uppmuntra till ändringar i de nationella skattesystemen så att skattebördan förs över från arbete till utsläpp och föroreningar, underprissatta resurser och andra externa miljöeffekter. Principerna om att ”användaren betalar” och ”förorenaren betalar” måste tillämpas för att förebygga och åtgärda miljöförstöring.

Offentliga myndigheters köpkraft utgör 14 % av EU:s BNP och kan tjäna som en stark drivkraft för efterfrågan på produkter och tjänster från företag som investerar i eller bidrar till naturbaserade lösningar. För att utnyttja denna potential kommer kommissionen, i sina förslag till ytterligare lagstiftning och vägledning om miljöanpassad offentlig upphandling, att integrera kriterier och övervakning för att främja naturbaserade lösningar.

3.3.3.Mätning och integrering av naturens värde

Hänsyn som rör biologisk mångfald måste integreras bättre i offentligt, och i näringslivets, beslutsfattande. Med utgångspunkt i det arbete som redan gjorts 74 kommer kommissionen under 2021 att utarbeta metoder, kriterier och standarder för att beskriva viktiga aspekter av biologisk mångfald, de tjänster den tillhandahåller och ett hållbart nyttjande av den.

Här ingår mätningar av produkters och organisationers miljöavtryck, inklusive livscykelstrategier och redovisning av naturkapital. I detta sammanhang kommer kommissionen att stödja inrättandet av ett internationellt initiativ till redovisning av naturkapital.

3.3.4.Förbättra kunskap, utbildning och färdigheter

Kampen mot förlust av biologisk mångfald måste baseras på vetenskaplig kunskap. Investeringar i forskning, innovation och kunskapsutbyte kommer att vara centrala för att samla in bästa data och utveckla de bästa naturbaserade lösningarna. Forsning och innovation kan testa och utveckla metoder för hur man prioriterar ”gröna” framför ”grå” lösningar och hjälpa kommissionen att stödja investeringar i naturbaserade lösningar, som till exempel i gamla industriområden, låginkomstområden och katastrofdrabbade områden.

Den nya kompetensagendan kommer att spela en central roll i övergången till en grön ekonomi och kampen mot förlust av biologisk mångfald, genom att fokusera på fortbildning och omskolning av arbetskraften inom ett brett spektrum av sektorer.

Det kommande Horisont Europa-programmet kommer att omfatta en långsiktig strategisk forskningsagenda för biologisk mångfald, som bland annat ska innehålla en forskningspolitisk mekanism som tillhandahåller vetenskapligt baserade lösningar för att utöka genomförandet av åtaganden för biologisk mångfald, med ökad finansiering. Horisont Europas uppdrag 75 kommer att bidra väsentligt till att fylla kunskapsluckor och finna lösningar för att förbättra ekosystemens hälsa och deras bidrag till människors hälsa.

Samtidigt kommer kommissionen att främja och underlätta partnerskap, däribland särskilda partnerskap för biologisk mångfald för att slå en bro mellan vetenskap, politik och praktisk verksamhet och göra naturbaserade lösningar till verklighet ute på fältet. Kommissionen kommer också under 2020 att inrätta ett nytt kunskapscentrum för biologisk mångfald i nära samarbete med Europeiska miljöbyrån. Centrumet kommer att i) spåra och bedöma framsteg i EU och hos EU:s partner, bland annat i fråga om genomförandet av internationella instrument med koppling till biologisk mångfald, ii) främja samarbete och partnerskap, bland annat mellan klimatforskare och forskare inom biologisk mångfald, och iii) stödja policyutformningen. Vidare kommer kommissionen att öka sitt stöd till den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster.

För att bidra till att integrera biologisk mångfald och ekosystem i skolor och i den högre utbildningen och yrkesutbildningen kommer kommissionen under 2021 att föreslå en rekommendation från rådet som uppmuntrar samarbete inom utbildning och miljömässig hållbarhet. Detta kommer att ge vägledning för skolor och lärare om hur de ska samarbeta och utbyta erfarenheter mellan medlemsstaterna om undervisning om biologisk mångfald. Kommissionen kommer också att tillhandahålla stödmaterial och underlätta utbyte av goda metoder i EU:s nätverk för lärarutbildningsprogram.

4.Europeiska unionen för en ambitiös global agenda för biologisk mångfald

Biologisk mångfald är en prioritering för EU:s yttre åtgärder och en integrerad del i ansträngningarna att uppfylla Förenta nationernas mål för hållbar utveckling. Biologisk mångfald kommer att integreras i alla bilaterala och multilaterala åtaganden, genom EU:s gröna given-diplomati och framtida gröna allianser 76 . Kommissionen kommer att arbeta nära tillsammans med Europaparlamentet och medlemsstaterna för att säkerställa en hög ambitionsnivå för EU och mobilisera alla krafter till förmån för världens biologiska mångfald.

4.1.Höja ambitionsnivån och engagemanget i hela världen

Att skydda den biologiska mångfalden är en global utmaning och det kommande årtiondet blir avgörande. De globala ansträngningarna inom ramen för Förenta nationernas konvention om biologisk mångfald har allmänt sett varit otillräckliga. Naturen har inte råd med halvmesyrer eller bristande ambition.

EU är redo att leda alla ansträngningar i denna anda för att – i samarbete med likasinnade partner i en koalition för höga ambitioner för biologisk mångfald – komma överens om en ambitiös global ram för tiden efter 2020 vid den nära förestående femtonde partskonferensen för FN:s konvention om biologisk mångfald.

Med denna strategi föreslår kommissionen ambitiösa åtaganden som EU ska ha med sig till förhandlingsbordet. EU bör också stödja regeringar och aktörer över hela världen så att de kan höja sina ambitioner och åtgärder på ett betydande sätt.

Kommissionen föreslår att EU säkerställer att den globala ramen för arbetet efter 2020 omfattar minst de element som beskrivs nedan:

·Övergripande globala mål för biologisk mångfald för 2050, i linje med FN:s 2030-agenda för hållbar utveckling och FN:s vision om att leva i harmoni med naturen. Ambitionen bör vara att före 2050 ha en situation där alla världens ekosystem har restaurerats, är motståndskraftiga och skyddas i tillräcklig utsträckning. Världen bör ansluta sig till nettovinstprincipen som går ut på att ge mer tillbaka till naturen än vad man tar. Världen bör förbinda sig att förhindra allt artutdöende förorsakat av människan, åtminstone alltid när så är möjligt.

·Ambitiösa globala mål för 2030 i linje med EU:s åtaganden i denna strategi. Dessa bör på ett tydligt sätt hantera orsakerna till förlusten av biologisk mångfald och vara specifika, mätbara, genomförbara, relevanta och tidsbestämda.

·En mycket starkare genomförande-, övervaknings- och översynsprocess. Parterna bör se över sina nationella strategier och handlingsplaner för biologisk mångfald före utgången av 2021 eller, som ett minimum, göra nationella åtaganden för de viktigaste målen. Det bör finnas en regelbunden översynsprocess som tittar på framstegen i riktning mot målen, med möjlighet att intensifiera åtgärderna om det behövs. Dessa översyner bör grunda sig på en oberoende, vetenskapsbaserad behovsanalys och framtidsinriktad process, med gemensamma huvudindikatorer för alla parter.

·En övergripande stödjande ram för att ambitionen ska kunna förverkligas, omfattande områden som finansiering, kapacitet, forskning, innovation och teknik.

·En skälig och rättvis fördelning av den nytta som kommer av användningen av genetiska resurser kopplade till biologisk mångfald.

·En princip om jämlikhet. Här ingår respekten för ursprungsbefolkningars och lokalsamhällens rättigheter och ett fullt och ändamålsenligt deltagande från deras sida. Ansatsen bör vara inkluderande och omfatta alla berörda parter, som kvinnor, ungdomar, civilsamhället, lokala myndigheter, den privata sektorn, den akademiska världen och forskningsinstitut.

4.2.Använda yttre åtgärder för att främja EU:s ambition

4.2.1.Internationell världshavsförvaltning

I linje med agendan för internationell världshavsförvaltning 77 kommer EU att stödja ingåendet av ett ambitiöst rättsligt bindande avtal om marin biologisk mångfald i områden utanför nationell jurisdiktion före utgången av 2020. Avtalet måste fastställa tydliga globala förfaranden för att identifiera, utse och effektivt förvalta ekologiskt representativa marina skyddade områden i det fria havet. Det bör ratificeras och genomföras så snart som möjligt.

EU bör också använda allt sitt diplomatiska inflytande och sin utåtriktade verksamhet för att skapa stöd för avtal om att utse tre vidsträckta marina skyddsområden i Antarktiska oceanen 78 – EU är medförslagsställare för två av dessa områden i Östantarktis och i Weddellhavet. Om en överenskommelse nås kommer detta att vara en av de största naturskyddsåtgärderna i världshistorien.

Arbetet kommer att fortsätta tillsammans med partnerländer och regionala organisationer för att skydda marina ekosystem och arter och använda dem på ett hållbart sätt – detta gäller även områden utanför nationell jurisdiktion – med fokus på områden med stor marin biologisk mångfald. EU bör fortsätta att underlätta för små östater under utveckling och andra relevanta partnerländer att delta i möten i regionala och globala organisationer och organ, och att genomföra relevanta internationella åtaganden och förordningar.

EU kommer att tillämpa nolltolerans för olagligt, orapporterat och oreglerat fiske och kommer att bekämpa överfiske, inklusive genom WTO-förhandlingar om ett globalt avtal för att förbjuda skadliga fiskesubventioner.

I internationella förhandlingar bör EU förespråka ståndpunkten att havsmineraler på den internationella havsbotten inte får utvinnas innan effekterna av djuphavsutvinning på den marina miljön, på den biologiska mångfalden och på mänsklig verksamhet har utretts i tillräcklig grad, man förstår riskerna och tekniken och de operativa metoderna klarar att visa att ingen allvarlig miljöskada uppstår, i enlighet med försiktighetsprincipen 79 och med beaktande av Europaparlamentets uppmaning 80 . Parallellt med detta kommer EU att fortsätta att finansiera forskning om påverkan av djuphavsutvinning och om miljövänlig teknik. EU bör också förespråka större transparens inom internationella organ som Internationella havsbottenmyndigheten.

4.2.2.Handelspolitik

Handelspolitiken kommer att aktivt stödja och vara en del av den ekologiska omställningen. I denna anda kommer kommissionen att säkerställa ett fullt genomförande och upprätthållande av bestämmelserna om biologisk mångfald i alla handelsavtal, inklusive genom EU:s nyinrättade funktion med en ansvarig för efterlevnaden av handelsavtal. Kommissionen kommer att bli bättre på att utvärdera handelsavtalens inverkan på biologisk mångfald, och kommer att tillämpa uppföljningsåtgärder i syfte att stärka bestämmelserna i befintliga och nya avtal, om det behövs. Kommissionen kommer också under 2021 att lägga fram ett lagstiftningsförslag och andra åtgärder för att minimera utsläppandet på EU-marknaden av produkter som är förknippade med avskogning eller skogsförstörelse 81 , och främja import och värdekedjor som är skogsvänliga. Kommissionen kommer att vidta ett antal åtgärder för att få bukt med olagliga handeln med vilda djur och växter. Denna handel bidrar till utarmning eller utrotning av arter, är världens fjärde mest lukrativa svarta marknad och anses vara en av orsakerna bakom uppkomsten av zoonotiska sjukdomar. Det är en mänsklig, ekonomisk och ekologisk plikt att sätta stopp för den.

Med detta i åtanke kommer kommissionen under 2021 att se över handlingsplanen mot olaglig handel med vilda djur och växter och föreslå en ytterligare skärpning av EU:s regler för handel med elfenben. Kommissionen kommer att undersöka möjligheterna till en översyn av direktivet om miljöbrott, bland annat genom att titta på en eventuell utvidgning av direktivets tillämpningsområde och införa särskilda bestämmelser om typer och nivåer av straffrättsliga påföljder. Den kommer att överväga att stärka Olafs (Europeiska byrån för bedrägeribekämpning) kapacitet att i samordnings- och utredningsfrågor arbeta med medlemsstater och länder utanför EU för att förhindra olaglig handel och införsel av olagliga produkter på den inre marknaden.

Kommissionen kommer att fortsätta dialogen med partnerländer för att säkerställa en smidig och rättvis övergång, och mobilisera framför allt Aid for Trade-initiativet om handelsstöd för att säkerställa att partnerländerna får del av vinsterna av en handel som främjar biologisk mångfald.

4.2.3.Internationellt samarbete, grannskapspolitik och resursmobilisering

Att leverera en ambitiös global ram för biologisk mångfald efter 2020 kommer att kräva ett ökat samarbete med partnerländer, ett ökat stöd och en ökad finansiering samt en utfasning av skadliga subventioner. Under de senaste tio åren har EU och dess medlemsstater kollektivt respekterat sitt åtagande att fördubbla finansieringsflödet till utvecklingsländer med avseende på biologisk mångfald 82 . EU är redo att fortsätta att arbeta med sina partner och öka stödet ytterligare för perioden efter 2020. Detta kommer att vara ett led i EU:s arbete för att integrera bevarande, återställande och hållbar användning av biologisk mångfald i all utvecklings- och partnerskapspolitik. Genom att integrera en konsekvent politik för hållbar utveckling inom alla politikområden kommer EU att minska belastningen på den biologiska mångfalden i hela världen. EU bör främja hållbara jordbruks- och fiskemetoder och åtgärder för att skydda och återställa världens skogar i allt sitt internationella samarbete. Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas hållbar vattenresursförvaltning, återställande av förstörd mark och skydd och återställande av områden med hög biologisk mångfald och viktiga ekosystemtjänster och potential att begränsa klimatförändring Ett bättre skydd av de naturliga ekosystemen, förenat med ansträngningar för att minska handeln med och konsumtionen av vilda djur och växter, kommer också att bidra till att förebygga och bygga upp en motståndskraft mot möjliga framtida sjukdomar och pandemier. EU kommer att öka sitt stöd till de globala ansträngningarna för att tillämpa One Health-modellen 83 , som erkänner det ofrånkomliga sambandet mellan människors hälsa, djurhälsa och en frisk och motståndskraftig natur.

EU kommer att öka stödet till partnerländer över hela världen i syfte att nå de nya globala målen, bekämpa miljöbrott och hantera drivkrafterna bakom förlusten av biologisk mångfald. I Afrika kommer EU att lansera NaturAfrica-initiativet för att skydda vilda djur och växter och viktiga ekosystem, och samtidigt erbjuda lokalbefolkningen möjligheter inom gröna sektorer. Liknande projekt kommer att utarbetas i andra regioner. EU kommer att stödja västra Balkan och länder som omfattas av EU:s grannskapspolitik i deras ansträngningar att skydda den biologiska mångfalden.

I allt sitt arbete kommer EU att stärka kopplingarna mellan skydd av biologisk mångfald och mänskliga rättigheter, lyhördheten för jämställdhets-, utbildnings- och konfliktfrågor, den rättighetsbaserade strategin, markbesittningsrätten och ursprungsbefolkningarnas och lokalsamhällenas roll.

Som ett led i sina globala ansträngningar kommer EU att främja koalitioner för biologisk mångfald med partner och civilsamhället över hela världen. I mars 2020 lanserade kommissionen koalitionen för biologisk mångfald för nationalparker, akvarier, botaniska trädgårdar, djurparker, vetenskapliga och naturhistoriska museer i syfte att öka medvetenheten i världen om behovet av att skydda och främja biologisk mångfald. Kommissionen kommer att överväga att lansera eller ansluta sig till andra koalitioner för höga ambitioner för att bidra till utarbetandet av ramarna för tiden efter 2020.

5.Slutsats

Att skydda och återställa den biologiska mångfalden är det enda sättet att bevara kvalitet och kontinuitet i människans liv på jorden. De åtaganden som föreslås i denna strategi banar väg för ambitiösa och nödvändiga förändringar – förändringar som kommer att säkerställa välbefinnande och ekonomiskt välstånd för nuvarande och kommande generationer, i en frisk miljö. Genomförandet av dessa åtaganden kommer att ske med beaktande av att utmaningarna varierar beroende på vilka sektorer, regioner och medlemsstater som berörs samt med erkännande av behovet av att säkerställa social rättvisa och inkludering i linje med den europeiska pelaren för sociala rättigheter, och det kommer att kräva ansvarstagande och kraftiga gemensamma ansträngningar av EU, dess medlemsstater, aktörer och medborgare.

Kommissionen uppmanar Europaparlamentet och rådet att godkänna denna strategi inför den femtonde partskonferensen för konventionen om biologisk mångfald. För att säkerställa fullt politiskt ansvar för denna strategi kommer kommissionen att föreslå en stående punkt med lägesrapport i rådet och Europaparlamentet. Den kommer se över strategin 2024 för att utvärdera framsteg och om det krävs ytterligare åtgärder för att uppnå målen.

(1)      Den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster (IPBES) 2019, sammanfattning för beslutsfattare, Summary for policymakers of the global assessment report on biodiversity and ecosystem services of the Intergovernmental Science-Policy Platform on Biodiversity and Ecosystem Services s. 12–13, A.2.

(2)      World Economic Forum (2020), Nature Risk Rising: Why the Crisis Engulfing Nature Matters for Business and the Economy .

(3)      Barbier et al. (2018), How to pay for saving biodiversity .

(4)      Balmford et al. (2002) Economic reasons for conserving wild nature .

(5)      Hepburn et al. (2020) Will COVID-19 fiscal recovery packages accelerate or retard progress on climate change? , Smith School, arbetsdokument nr 20-02.

(6)      World Economic Forum (2020), The Global Risks Report 2020 .

(7)      FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (2019), State of the World’s Biodiversity for Food and Agriculture .

(8)      IPBES (2019), Summary for policymakers , s. 3, A1.

(9)      IPBES (2019), Summary for policymakers , s. 17-19, B.10-B.14; Europeiska miljöbyrån (2019), The European environment – state and outlook 2020 .  

(10)      Världsnaturfonden (2018), Living Planet Report - 2018: Aiming Higher .

(11)      IPBES (2019), Summary for policymakers , s. 4, A4.

(12)      Se ovan.

(13)       https://ec.europa.eu/research/environment/index.cfm?pg=nbs

(14)      World Economic Forum (2020), The Global Risks Report 2020 .

(15)      Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) (2019), Biodiversity: Finance and the Economic and Business Case for Action .

(16)      Se ovan.

(17)   Halvtidsöversyn av strategin för biologisk mångfald i EU fram till 2020 (COM(2015) 478) och SWD(2015) 187; Fitness Check of the EU Nature Legislation (Birds and Habitats Directives ) (ändamålsenlighetskontroll av fågel- och habitatdirektiven) (SWD(2016) 472); Fitness Check of the EU Water Legislation (ändamålsenlighetskontroll av EU:s vattenlagstiftning) (SWD(2019) 439).

(18) De globala Aichi-målen för biologisk mångfald innebär att de skyddade områdena bör täcka 17 % på land och 10 % i havet, medan siffrorna från vetenskapliga studier varierar mellan 30 och 70 %. Se t.ex. IPBES 2019 .

(19)      Brander et al. (2015), The benefits to people of expanding Marine Protected Areas .

(20)       Fitness Check of the EU Nature Legislation (SWD(2016) 472).

(21)      Medlemsstaternas ramverk för prioriterade åtgärder 2020; Mutafoglu et al. (2017), Natura 2000 and Jobs: Scoping Study .

(22) Senaste statistiken för EU-27 ( Europeisk databas över nationellt utsedda skyddade områden ) version 2019, och dataset Natura 2000 ”end 2018” . I dag är 26 % av EU:s landyta redan skyddad, varav 18 % inom Natura 2000 och 8 % i nationella system. Av EU:s hav skyddas 11 %, varav 8 % inom Natura 2000 och 3 % genom kompletterande nationellt skydd. Observera: Havsbaserade vindkraftsprojekt kommer att vara möjliga om de uppfyller relevant miljö- och naturskyddsslagstiftning.

(23)      Första utkast till den globala ramen för biologisk mångfald efter 2020 (CBD/WG2020/2/3), finns på https://www.cbd.int/conferences/post2020/wg2020-02/documents .

(24)      Ett strikt skydd betyder inte nödvändigtvis att området blir otillgängligt för människor, men syftar till att lämna naturliga processer väsentligen ostörda för att respektera områdets ekologiska krav.

(25)      https://www.cbd.int/forest/definitions.shtml

(26)      Utseendet av ytterligare Natura 2000-områden kommer att genomföras med stöd från EU:s fonder och genom efterlevnadskontroll, beroende på vad som är lämpligt.

(27)       Guidance on a strategic framework for further supporting the deployment of EU-level green and blue infrastructure (SWD(2019) 193).

(28)      Nämligen EU:s fågeldirektiv (2009/147/EG), habitatdirektiv (92/43/EEG), vattendirektiv (2000/60/EG), översvämningsdirektiv (2007/60/EG) och havsmiljödirektiv (2008/56/EG).

(29) Se Fitness Check of the Nature Directives (SWD(2016) 472) och Fitness Check of Water Legislation (SWD(2019) 439). Se även avsnitt 3.2 nedan.

(30)      Livsmiljöer och arter som förtecknas i fågel- och habitatdirektiven.

(31)   EU-initiativ om pollinatörer (COM(2018) 395).

(32)      OECD (2016), Farm Management Practices to Foster Green Growth .

(33)      Europeiska miljöbyrån (2019), EEA Signals 2019: Land and Soil in Europe .

(34)      Europeiska miljöbyrån och schweiziska federala miljöbyrån (FOEN) (2016), Urban sprawl in Europe .

(35)      Europeiska revisionsrätten (2018), Combating desertification in the EU : a growing threat in need of more action , särskild rapport nr 33/2018.

(36)       En temainriktad strategi för markskydd (KOM(2006) 231).

(37)      Horisont Europas uppdragsområde om markhälsa och livsmedel .

(38) Se avsnitt 2.2.8.

(39)       Direktiv (EU) 2018/2001 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor .

(40)       JRC:s Biomass Assessment Study .

(41) Artikel 29 i direktiv 2018/2001 om förnybar energi.

(42)      Se till exempel FN:s klimatpanel (IPCC) (2019), Special Report on the Ocean and the Cryosphere in a Changing Climate .

(43)      Den gemensamma fiskeripolitiken, havsmiljödirektivet (2008/56/EG) och havsplaneringsdirektivet (2014/89/EU).

(44)      Kommissionen kommer att rapportera om genomförandet av havsplaneringsdirektivet senast i mars 2022, inbegripet om tillämpningen av ekosystemansatsen i fiskeriförvaltningen.

(45)      Skyddade genom internationell och europeisk rätt.

(46)   Fitness Check of the EU Water Legislation (ändamålsenlighetskontroll av EU:s vattenlagstiftning) (SWD(2019) 439). Evaluation of the Urban Waste Water Treatment Directive (utvärdering av direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse) (SWD(2019) 700).

(47)      Målet på 25 000 km grundar sig på kommissionens bedömning av vad som är möjligt att uppnå i EU före 2030.

(48) Riktlinjerna kommer att beakta ett brett spektrum av frågor, däribland vattenkraftproduktion, hantering av översvämningar, vattenförsörjning, jordbruk och farbarhet.

(49) Dessa åtgärder bör planeras i den tredje omgången av förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt som ska antas av medlemsstaterna under 2021, enligt vattendirektivet.

(50)   Fitness Check of the EU Water Legislation (ändamålsenlighetskontroll av EU:s vattenlagstiftning) (SWD(2019) 439).

(51)       EnRoute-projektet .

(52) Det finns 11 000 Natura 2000-områden i (eller delvis i) städerna och de utgör 15 % av Natura 2000-nätverkets totala areal.

(53)       The Green City Accord .

(54)       Direktivet om hållbar användning av bekämpningsmedel (2009/128/EG).

(55)   En europeisk strategi för plast i en cirkulär ekonomi (COM(2018) 28).

(56)   En ny handlingsplan för den cirkulära ekonomin för ett renare och mer konkurrenskraftigt Europa (COM(2020) 98).

(57) Se till exempel Hulme P. (2014). Invasive species challenge the global response to emerging diseases , Trends in parasitology (2014) Vol. 30, Issue 6; Duscher et al. (2017).

(58)       Förordning (EU) nr 1143/2014 om invasiva främmande arter .

(59)   Internationella naturvårdsunionens (IUCN) rödlista .

(60)      Se rapport från 2015: Tillståndet för naturen i Europeiska unionen (COM (2015)219).

(61)   Kostnaderna för att uteblivet genomförande uppskattas till 50 miljarder euro om året.

(62) T.ex. direktiven om miljökonsekvensbedömning (2014/52/EU), om strategisk miljöbedömning (2001/42/EG), om miljöansvar (2004/35/EG) och om miljöbrott (2008/99/EG).

(63)     https://ec.europa.eu/environment/aarhus/ .

(64)       Study on due diligence requirements through the supply chain – Final Report .

(65) Direktiv 2014/95/EU om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller vissa stora företags och koncerners tillhandahållande av icke-finansiell information och upplysningar om mångfaldspolicy .

(66)    T.ex. EU:s plattform för företag och biologisk mångfald: Business @ Biodiversity Platform (B@B).

(67)      Se till exempel Business for Nature eller One Planet Business for Biodiversity .

(68)      BenDor T. et al. (2015), Estimating the Size and Impact of the Ecological Restoration Economy .

(69)      Se Common framework and guidance documents for biodiversity proofing of the EU budget .

(70) Kostnadsuppskattningen grundar sig på 2018 års konsekvensbedömning av Life-förordningen (SWD(2018) 292), en studie om kostnaderna för att genomföra mål 2 i EU:s strategi för biologisk mångfald fram till 2020 och data som lämnats in av 16 medlemsstater enligt artikel 8.1 i habitatdirektivet. Kommissionen kommer att uppdatera uppskattningen, framför allt på grundval av medlemsstaternas ramverk för prioriterade åtgärder enligt habitatdirektivet.

(71) Däribland den gemensamma jordbrukspolitiken, sammanhållningspolitikens fonder, Europeiska havs- och fiskerifonden, Life och fonder för externa åtgärder.

(72)      Se EU:s taxonomi för hållbara verksamheter .

(73)       The Nature of Risk - A Framework for Understanding Nature-Related Risk to Business ,” WWF, 2019.

(74)       SWD(2019) 305 .

(75)      Uppdrag på områdena klimatanpassning inbegripet samhällsomvandling ,   friska hav och kust- och inlandsvatten , klimatneutrala och smarta städer och markhälsa och livsmedel .

(76) De gröna allianserna fokuserar på samarbete med afrikanska partner och andra partner för att genomföra den europeiska gröna given.

(77)   Agendan för internationell världshavsförvaltning: en agenda för havens framtid (JOIN(2016) 49 final).

(78) Inom ramen för Kommissionen för bevarande av marina levande tillgångar i Antarktis .

(79) Enligt artikel 191.2 i EUF-fördraget ska unionens miljöpolitik syfta till en hög skyddsnivå och bygga på försiktighetsprincipen.

(80)       Europaparlamentets resolution om internationell världshavsförvaltning (2017/2055(INI)).

(81) I linje med kommissionen meddelande Intensifiera EU:s insatser för att skydda och återställa världens skogar COM(2019) 352.

(82) Inklusive internationell finansiering när biologisk mångfald är det främsta målet och när det är ett viktigt sekundärt mål, i linje med beslutet vid elfte partskonferensen för FN:s konvention om biologisk mångfald ( CBD COP11 Decision XI/4 ) och EU:s och medlemsstaternas slutliga rapporter som lämnades in till konventionen under 2015 och 2018.

(83)       https://www.who.int/features/qa/one-health/en/ .

EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 20.5.2020

COM(2020) 380 final

BILAGA

till

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030


Ge naturen större plats i våra liv

BILAGA

Alla åtgärder som föreslås i denna handlingsplan vidtas eller kommer att vidtas i överensstämmelse med principen om bättre lagstiftning, vid behov även utvärderingar och konsekvensbedömningar