EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 27.7.2018

COM(2018) 350 final

2018/0214(NLE)

Förslag till

RÅDETS BESLUT

om Europeiska unionens anslutning till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar

MOTIVERING

1.BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

•Motiv och syfte med förslaget

Lissabonöverenskommelsen av år 1958 om skydd av ursprungsbeteckningar och deras internationella registrering är ett fördrag som administreras av Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (WIPO), och som står öppen för parterna i Pariskonventionen för skydd av den industriella äganderätten. Parterna i överenskommelsen är skyldiga att på sina territorier skydda de andra parternas ursprungsbeteckningar för produkter som är erkända och skyddade i den egenskapen i ursprungslandet och registrerade hos WIPO:s internationella byrå, om de inte inom ett år efter ansökan om registrering förklarar att de inte kan bevilja skydd.

Sju av unionens medlemsstater är parter i Lissabonöverenskommelsen: Bulgarien (sedan 1975), Tjeckien (sedan 1993), Slovakien (sedan 1993), Frankrike (sedan 1966), Ungern (sedan 1967), Italien (sedan 1968) samt Portugal (sedan 1966). Tre av unionens medlemsstater har undertecknat överenskommelsen men inte ratificerat den (Grekland, Rumänien och Spanien). Unionen är själv inte part, eftersom det i Lissabonöverenskommelsen endast stadgas om medlemskap för stater.

Lissabonöverenskommelsen reviderades 2009–2015 för att i) vidareutveckla ramarna, ii) ta med bestämmelser om att Lissabonsystemet även gäller geografiska beteckningar samt iii) låta mellanstatliga organisationer som EU ansluta sig.

Den 7 maj 2015 antog rådet ett beslut där kommissionen bemyndigades att delta i en diplomatkonferens i Genève den 11–21 maj 2015, som antog Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar (nedan kallad Genèveakten) den 20 maj 2015. Efter EU-domstolens avgörande den 25 oktober 2017 i målet C-389/15 ersattes beslutet av rådets beslut (EU) 2018/416 av den 5 mars 2018 om bemyndigande att inleda förhandlingar om en reviderad Lissabonöverenskommelse om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar.

Genèveakten utökar Lissabonsystemets räckvidd från ursprungsbeteckningar till alla geografiska beteckningar. Den är förenlig med Världshandelsorganisationens Tripsavtal och den relevanta unionslagstiftningen om geografiska beteckningar på jordbruksprodukter, och låter internationella organisationer (som EU) ansluta sig.

I den reviderade överenskommelsen anges villkor och förfaranden för hur de avtalsslutande parterna kan ansöka om skydd för registrerade ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar, tillsammans med skyddsklausuler och övergångsperioder för vissa enheter.

När det gäller ansökningar och internationell registrering får de avtalsslutande parterna kräva en avsiktsförklaring som de kan använda vid behov för skydd enligt deras nationella lagstiftning (artikel 5.5 i Genèveakten och regel 5.4 i de gemensamma föreskrifterna enligt Lissabonöverenskommelsen och Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen (nedan kallade de gemensamma föreskrifterna). Beträffande information om sambandet mellan en produkts egenskaper och dess geografiska ursprung, som var frivilligt enligt den gamla Lissabonöverenskommelsen, ges inget skydd av en ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning i en avtalsslutande part om detta krav är obligatoriskt där och ansökan inte uppfyller det kravet. I ansökningen ska det anges huruvida skydd, såvitt sökanden vet, inte har beviljats för vissa delar av ursprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen (regel 5.5).

Registreringsavgifterna höjs från 500 schweizerfranc till 1000 schweizerfranc och flexibilitet införs så att parterna kan bidra mer till budgeten, om det blir nödvändigt. En övergångsavgift på 500 schweizerfranc ska betalas för varje geografisk beteckning som övergår från det gamla till det nya systemet. En individuell avgift kan tas ut av parterna för att täcka kostnaderna för granskning i sak av en internationell registrering.

Enligt artikel 9 ska varje avtalsslutande part skydda registrerade ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar på sitt territorium, i sitt rättssystem och rättspraxis och på aktens villkor, med förbehåll för eventuella avslag, avståenden, ogiltigförklaranden eller annulleringar som kan få verkan på dess territorium.

I artikel 11 stadgas om skyddets innehåll. Enligt artikel 11.1 a ska varje part tillhandahålla rättsmedel för att förhindra användning av ursprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen för varor av samma slag men annat ursprung och varor som inte är av samma slag eller tjänster, om den användningen skulle antyda ett samband mellan de varorna eller tjänsterna och förmånstagarna, och sannolikt skulle skada deras intressen eller på ett otillbörligt sätt skada, försvaga eller dra fördel av beteckningens renommé. Artikel 11.1 b omfattar alla förehavanden som är ägnade att vilseleda konsumenterna i fråga om varornas verkliga ursprung, härkomst eller beskaffenhet. I artikel 11.2 utökas artikel 11.1 a till sådana fall som avses i artikel 23.1 i Tripsavtalet (”även om varornas verkliga ursprung anges eller om ursprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen används i översatt form eller åtföljs av uttryck som ’stil’, ’sort’, ’typ’, ’i’, ’imitation’, ’metod’, ’som tillverkas i’, ’liknande’ eller motsvarande”) dock utan att begränsa räckvidden till vin och sprit.

Genom artikel 12 garanteras att skyddade beteckningar inte sedan kan bli generiska.

I artikel 13.1 sägs uttryckligen att ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar kan samexistera med äldre varumärkesrätter, i enlighet med WTO-panelens konstaterande i tvisten mellan EU och USA/Australien (DS174/DS290) att denna samexistens bygger på artikel 17 i Tripsavtalet. Enligt artikel 13 får parterna föreskriva begränsande undantag från de rättigheter som ett sådant äldre varumärke ger, så att det under vissa omständigheter inte ger innehavaren rätt att hindra att en registrerad ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning beviljas skydd eller används i den parten.

I varje anmälan om avslag på verkan av en internationell registrering ska de skäl som avslaget grundar sig på anges (artikel 15). Ett avslag får dras tillbaka enligt förfarandet i de gemensamma föreskrifterna (regel 11). Även om det inte uttryckligen står något i Genèveakten om förhandlingar för att få ett avslag på ansökan om skydd av en beteckning tillbakadraget, kan förhandlingar föras ändå, även i avsaknad av ett uttryckligt omnämnande.

I artikel 17 (Övergångsperiod) ges möjlighet till en utfasningsperiod för tidigare användning.

Beträffande grunder för ogiltigförklaring av en registrerad ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning, sägs inget i artikel 19 om dessa grunder, varför parterna kan åberopa sina inhemska regler, i enlighet med EU-lagstiftningen som också saknar en lista över grunder för ogiltigförklaring.

Genèveakten träder i kraft tre månader efter det att fem parter har ratificerat den (artikel 29.2).

Unionen har exklusiv behörighet för Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen. Det framgår av EU-domstolens dom av den 25 oktober 2017 i mål C-389/15, kommissionen mot rådet, där det fastställdes att den reviderade Lissabonöverenskommelsen, dvs. Genèveakten, i allt väsentligt är avsedd att underlätta och styra handeln mellan EU och omvärlden, att den således har direkt och omedelbar inverkan på denna handel och att förhandlingarna om den således omfattas av den exklusiva behörighet som artikel 3.1 i EUF-fördraget ger Europeiska unionen inom den gemensamma handelspolitiken, enligt artikel 207.1 i EUF-fördraget.

För jordbruksprodukter har EU inrättat enhetliga och heltäckande system för skydd av geografiska ursprungsbeteckningar för vin (1970), spritdrycker (1989), aromatiserade viner (1991) och andra jordbruksprodukter och livsmedel (1992). Med tanke på EU-rättens exklusivitet när det gäller skydd av geografiska beteckningar på jordbruksprodukter är det inte meningen att medlemsstaterna ska ha egna skyddssystem eller själva skydda geografiska beteckningar på jordbruksprodukter från tredjeländer som är med i Lissabonsystemet. Så länge som EU inte är part i Genèveakten kan den dock inte ansöka om skydd för geografiska beteckningar på jordbruksprodukter som är registrerade på EU-nivå i Lissabonsystemet eller skydda tredjeländers geografiska beteckningar inom det systemet.

För att EU ska kunna utöva sin exklusiva befogenhet i fråga om Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen om och sina uppgifter i fråga om de uttömmande skyddssystemen för geografiska beteckningar på jordbruksprodukter bör EU bli part i överenskommelsen.

För att EU ska kunna bli part i Genèveakten måste minst en av dess medlemsstater vara part i Pariskonventionen och EU måste förklara att den vederbörligen har bemyndigats, i enlighet med sina interna förfaranden, att bli part i akten och att det enligt EU-fördraget gäller lagstiftning enligt vilken regionalt skydd av geografiska beteckningar kan beviljas. Samtliga medlemsstater är parter i Pariskonventionen. Beträffande lagstiftning enligt vilken regionalt skydd av geografiska beteckningar kan beviljas har EU inrättat enhetliga och heltäckande system för skydd av geografiska ursprungsbeteckningar för vin (1970), spritdrycker (1989), aromatiserade viner (1991) och andra jordbruksprodukter och livsmedel (1992).

Genom detta förslag till rådsbeslut söker kommissionen rådets bemyndigande för Europeiska unionens anslutning till Genèveakten.

•Förenlighet med befintliga bestämmelser inom området

För jordbruksprodukter har EU inrättat ett enhetligt och heltäckande system för skydd av geografiska ursprungsbeteckningar för vin (1970), spritdrycker (1989), aromatiserade viner (1991) och andra jordbruksprodukter och livsmedel (1992). Genom dessa system omfattas skyddade namn på de ingående produkterna av ett långtgående skydd i hela EU genom ett enda ansökningsförfarande. De centrala bestämmelserna återfinns för närvarande för vin i förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013, för aromatiserade viner i förordning (EU) nr 251/2014 av den 26 februari 2014, för spritdrycker i förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 samt för andra jordbruksprodukter och livsmedel i förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012.

•Förenlighet med unionens politik inom andra områden

EU:s anslutning till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen är förenlig med EU:s allmänna politik för att främja och förbättra skyddet för geografiska beteckningar genom bilaterala, regionala och multilaterala avtal.

2.RÄTTSLIG GRUND, SUBSIDIARITETSPRINCIPEN OCH PROPORTIONALITETSPRINCIPEN

•Rättslig grund

Med beaktande av sakinnehållet bör förordningen grunda sig på artiklarna 207 och 218.6 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

•Subsidiaritetsprincipen (för icke-exklusiv befogenhet)

Enligt artikel 5.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) gäller inte subsidiaritetsprincipen på de områden där EU har exklusiv befogenhet.

•Proportionalitetsprincipen

Om inte EU ansluter sig, kan inte EU och medlemsstaterna dra nytta av Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen. Med tanke på EU-rättens exklusivitet när det gäller handelspolitiken, inbegripet handelsrättsliga aspekter av immaterialrätten, är det inte meningen att medlemsstaterna ska ha egna skyddssystem för geografiska beteckningar eller själva skydda geografiska beteckningar på jordbruksprodukter från tredjeländer som är med i Lissabonsystemet. Så länge som EU inte är part i Genèveakten kan den dock inte ansöka om skydd för geografiska beteckningar på jordbruksprodukter som är registrerade på EU-nivå i Lissabonsystemet eller skydda tredjeländers geografiska beteckningar inom det systemet. För att EU ska kunna utöva sin exklusiva befogenhet i fråga om geografiska beteckningar på jordbruksprodukter enligt Lissabonöverenskommelsen bör EU bli part i överenskommelsen.

•Val av instrument

Ett rådsbeslut om EU:s anslutning till Genèveakten är den lämpliga regleringsformen, med avseende på artikel 28 (Tillträde till denna akt) i Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen.

3.RESULTAT AV EFTERHANDSUTVÄRDERINGAR, SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR

•Efterhandsutvärderingar/kontroller av ändamålsenligheten med befintlig lagstiftning

Ej tillämpligt.

•Samråd med berörda parter

Färdplanen om EU:s anslutning till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar offentliggjordes den 21 december 2017, och de berörda parterna kunde lämna synpunkter fram till den 18 januari 2018. Det inkom åtta synpunkter innan tidsfristen löpte ut. Alla utom en var i stort sett positiva till initiativet och stödde EU:s anslutning. Tre uttryckte åsikten att EU bör gå vidare med diskussionerna om erkännande och skydd av geografiska beteckningar för andra produkter än jordbruksprodukter. Två uttalade sig emot en kortlista, eftersom EU:s samtliga geografiska beteckningar borde vara berättigade till skydd enligt Genèveakten.

•Insamling och användning av sakkunnigutlåtanden

I studien från oktober 2012, utförd av AND International med titeln Value of production of agricultural products and foodstuffs, wines, aromatised wines and spirits protected by a geographical indication (GI) (http://ec.europa.eu/agriculture/external-studies/value-gi_en),

utpekades en rad fördelar för med EU:s politik för ursprungsbeteckningar för konsumenterna (kvalitetssäkring), producenterna (ett system som är öppet för alla producenter som uppfyller kvalitetskraven, rättvis konkurrens, premiumpriser, verkningsfullt skydd), samhället i stort (koppling mellan värdefulla produkter och landsbygd, bevarande av traditioner, stärkta band mellan producenter och konsumenter) samt miljön (koppling mellan traditionella produkter, landskap och jordbrukssystem). Utifrån ekonomiska uppgifter om var och en av de 2768 geografiska beteckningar som registrerades i EU-27 2005–2010 visade studien att priset på en produkt med geografisk beteckning i medeltal är 2,23 gånger så högt som priset på en jämförbar produkt utan geografisk beteckning. Försäljningsvärdet för EU:s produkter med geografiska beteckningar (alla sektorer) uppgick 2010 till 54,3 miljarder euro (5,7 % av EU:s totala livsmedelssektor). Uppskattningsvis är exportvärdet för de produkterna 11,5 miljarder euro (15 % av EU:s livsmedelsexport). .

•Konsekvensbedömning

Enligt kraven för bättre lagstiftning för initiativet behövs inte någon konsekvensbedömning, någon genomförandeplan eller något offentligt samråd. Färdplanen om EU:s anslutning till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar offentliggjordes den 21 december 2017, och de berörda parterna kunde lämna synpunkter fram till den 18 januari 2018. Åtta synpunkter inkom.

Enligt riktlinjerna för bättre lagstiftning bör en konsekvensanalys utförs endast när det behövs, vilket bedöms från fall till fall. I princip krävs ingen konsekvensbedömning om kommissionen har få eller inga alternativ. Så är fallet här, eftersom anslutning till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen är motiverad av unionens exklusiva behörighet på de områden som omfattas av Genèveakten, och eftersom anslutningen dessutom är den logiska slutsatsen efter revisionen av Lissabonsystemet, där EU har deltagit.

Det finns ett antal fördelar om EU går med. Det säkerställer att nuvarande och framtida geografiska beteckningar som är registrerade i EU men inte har registrerats i de sju EU-länder som är med i Lissabonunionen omfattas av Lissabonsystemets skydd. EU:s geografiska beteckningar får i princip snabbt ett omfattande skydd på obegränsad tid i alla nuvarande och framtida parter i Genèveakten. Det etablerade multilaterala registret ökar anseendet för EU:s geografiska beteckningar på grund av den stora geografiska räckvidden av Genèveaktens skydd. Förbättrat internationellt skydd av geografiska ursprungsbeteckningar till följd av EU:s anslutning förväntas befästa och eventuellt utvidga de positiva effekterna av skyddet för inkluderande tillväxt och sysselsättning med högt mervärde inom jordbrukssektorn, för handels- och investeringsflöden, för näringslivets konkurrenskraft, särskilt de små och medelstora företagen, för en välfungerande inre marknad och konkurrens samt för skydd av immateriella rättigheter. Jordbrukarnas och livsmedelsproducenternas immateriella rättigheter till sina produkter med geografiska beteckningar är sårbara för exploatering och förluster, särskilt på världsmarknaden. EU:s anslutning till Lissabonsystemet hjälper landsbygdsaktörerna att globalt skydda det som är lokalt värdefullt, och på så sätt motverka den normala globaliseringstendensen mot enhetliga råvarustandarder och prispress nedåt på jordbruksprodukterna. I den rådande ekonomiska och politiska osäkerheten utgör detta en tydlig signal till landsbygden att EU agerar för att försvara och skydda deras intressen i hela världen. Eftersom Genèveakten i stort sett motsvarar EU:s lagstiftning om skydd av geografiska beteckningar för jordbruksprodukter, är det inte troligt att EU:s anslutning kommer att kräva betydande ändringar i sak av denna lagstiftning.

I administrativ hänseende innehåller Genèveakten regler för att få skydd i alla medlemmar och utgör alltså en enklare och effektivare mekanism än dagens modell i EU, där man hanterar en rad olika lokala förfaranden genom bilaterala avtal. I handelspolitiskt hänseende betonas EU:s ansvarskännande ledande roll att för främja multilateralism. EU:s anslutning förväntas inte leda till ytterligare kostnader eller bördor för de aktörer i EU eller EU-medlemsstater som vill ha geografiska beteckningar skyddade i Lissabonsystemet jämfört med i dag. Tvärtom förväntas det leda till lägre administrativa kostnader och bördor.

För företagen innebär EU:s anslutning inga ytterligare justeringar, efterlevnadskostnader, transaktionskostnader eller administrativa bördor utöver eventuella individuella granskningsavgifter som Lissabonunionens medlemmar kan ta ut, men som uppvägs av besparingarna tack vare det internationella förfarandet.

Genèveakten låter EU ansluta sig tillsammans med EU:s medlemsstater. Med tanke på ett att skyddet av geografiska ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter på EU-nivå är enhetligt och uttömmande, bör alla ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar som inges för skydd i de sju EU-länder som är med i Lissabonsystemet (för närvarande omkring 800 beteckningar) och kan få skydd enligt EU:s lagstiftning inte längre vara skyddade enligt nationell lagstiftning utan enbart enligt EU-lagstiftning. Detta gäller också skydd av geografiska beteckningar med ursprung i och som lämnats in för skydd av tredjeländer som är med i Lissabonsystemet. Därför leder EU:s anslutning till minskade administrativa bördor för deltagande i Lissabonsystemet för EU:s medlemsstater.

I synnerhet kommer det att bli möjligt när EU har anslutit sig att använda Lissabonsystemets register i stället för att förhandla fram bilateralt skydd av geografiska beteckningar i detalj. Det följer praxis på andra immaterialrättsliga områden, där EU och uppmanar sina partnerländer att ansluta sig till och följa internationella avtal om immateriella rättigheter, t.ex. Bernkonventionen om upphovsrätt och Madridprotokollet om varumärken, i stället för att skapa ett nätverk av olika överenskommelser som blir svåröverskådligt för aktörerna.

EU:s anslutning blir sannolikt ett incitament för fler tredjeländer att ansluta sig till Lissabonsystemet, eftersom det ger dem tillgång till skydd i hela Lissabonunionen och de drar nytta av ett effektivt granskningsförfarande för enskilda geografiska beteckningar för bedömningen av om deras system är likvärdiga med EU:s.

EU:s anslutning kan särskilt få positiva effekter för utvecklingsländer som överväger att ansluta sig till Genèveakten, eftersom deras geografiska ursprungsbeteckningar får skydd i EU genom Lissabonsystemet. Att de 17 länder starka afrikanska immaterialrättsliga organisationen OAPI visat intresse för att ansluta sig till Lissabonsystemet är välkommet och visar att systemet med geografiska beteckningar är attraktivt för att skydda utvecklingsländernas jordbrukarrättigheter och traditionella värden.

Nackdelarna är främst den än så längre begränsade medlemsskaran i Lissabonsystemet och oron över att framstegen i fråga om geografiska beteckningar i Världshandelsorganisationen kan bli ännu mer avlägsna. Vissa EU-medlemsstater är skeptiska mot EU:s anslutning och det råder viss osäkerhet om de ekonomiska följderna. Det moderniserade systemet enligt Genèveakten bör dock vara mer attraktivt för potentiella nya medlemmar. Framsteg i WIPO kan få positiva följder för diskussionerna om geografiska beteckningar i Världshandelsorganisationen genom synergieffekter och genom att den reviderade Lissabonöverenskommelse knyts närmare till WTO-processen. De EU-länder som är tveksamma till Lissabonsystemet måste inte gå med. Slutligen har Lissabonmedlemmarna gjort framsteg i sina ansträngningar för att säkerställa ekonomisk stabilitet i systemet.

På det hela taget uppväger fördelarna med EU:s anslutning till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen nackdelarna. För att EU ska kunna ansluta sig till Lissabonsystemet måste kommissionen utarbeta ett förslag till de rättsakter som krävs för EU:s anslutning till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen och genomförandet av den.

•Lagstiftningens ändamålsenlighet och förenkling

Ej tillämpligt.

•Grundläggande rättigheter

EU:s anslutning till Genèveakten bidrar till efterlevnaden av artikel 17.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, där det sägs att immateriella rättigheter ska vara skyddade.

4.BUDGETKONSEKVENSER

Se den bifogade finansieringsöversikten.

5.ÖVRIGA INSLAG

•Genomförandeplaner samt åtgärder för övervakning, utvärdering och rapportering

Ej tillämpligt.

•Förklarande dokument (för direktiv)

Ej tillämpligt.

•Ingående redogörelse för de specifika bestämmelserna i förslaget

Ej tillämpligt

2018/0214 (NLE)

Förslag till

RÅDETS BESLUT

om Europeiska unionens anslutning till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 207 jämförd med artikel 218.6 a,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets godkännande, och

av följande skäl:

(1)Genom Lissabonöverenskommelsen om skydd av ursprungsbeteckningar och deras internationella registrering av den 31 oktober 1958 1 (nedan kallad Lissabonöverenskommelsen) inrättades en särskild union (nedan kallad den särskilda unionen) inom ramen för unionen för skydd av den industriella äganderätten, som inrättades genom konventionen för skydd av den industriella äganderätten, undertecknad i Paris den 20 mars 1883 (nedan kallad Pariskonventionen). Enligt Lissabonöverenskommelsen åtar sig de avtalsslutande parterna att på sina territorier skydda de andra medlemmarnas i den särskilda unionen ursprungsbeteckningar för produkter som är erkända och skyddade i den egenskapen i ursprungslandet och registrerade hos den internationella byrån vid Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten, om de inte inom ett år efter ansökan om registrering förklarar att de inte kan bevilja skydd.

(2)Sju medlemsstater är parter i Lissabonöverenskommelsen: Bulgarien (sedan 1975), Tjeckien (sedan 1993), Frankrike (sedan 1966), Italien (sedan 1968) Ungern (sedan 1967), Portugal (sedan 1966) samt Slovakien (sedan 1993). Tre andra medlemsstater har undertecknat Lissabonöverenskommelsen men inte ratificerat den, nämligen Grekland, Rumänien och Spanien. Unionen är själv inte part i Lissabonöverenskommelsen, eftersom endast stater får bli det enligt överenskommelsen.

(3)Den 20 maj 2015 antogs Genèveakten inom Lissabonöverenskommelse om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar 2 (nedan kallad Genèveakten), varigenom Lissabonöverenskommelsen reviderades. Närmare bestämt utökas den särskilda unionens omfattning genom Genèveakten så att skyddet av ursprungsbeteckningar på produkter utsträcks till alla geografiska beteckningar i den mening som avses i Världshandelsorganisationens avtal om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter. Genèveakten är förenlig med överenskommelsen och med relevant unionslagstiftning om skydd av ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar på jordbruksprodukter, och låter internationella organisationer bli avtalsslutande parter.

(4)Unionen har exklusiv behörighet på de områden som Genèveakten omfattar. Det framgår av domen från Europeiska unionens domstolens dom av den 25 oktober 2017 i mål C-389/15 3 , där det fastställdes att utkastet till den reviderade Lissabonöverenskommelsen, som senare antogs som Genèveakten, i allt väsentligt är avsedd att underlätta och styra handeln mellan Unionen och tredjeländerna, och att den således har direkt och omedelbar inverkan på denna handel. Detta innebär att förhandlingarna om Genèveakten omfattades av den exklusiva befogenhet som artikel 3.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt tillerkänner unionen inom den i artikel 207.1 det fördraget avsedda gemensamma handelspolitiken, särskilt när det gäller handelsrelaterade aspekter av immateriella rättigheter. 

(5)För vissa jordbruksprodukter har unionen inrättat enhetliga och heltäckande system för skydd av geografiska ursprungsbeteckningar för vin (1970), spritdrycker (1989), aromatiserade viner (1991) och andra jordbruksprodukter och livsmedel (1992). I enlighet med den exklusiva befogenheten enligt artikel 3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt bör inte medlemsstaterna ha nationella skyddssystem för ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter eller geografiska beteckningar för tredjeländer som är medlemmar i den särskilda unionen. Så länge som unionen inte är avtalsslutande part i Genèveakten kan den dock inte ansöka om skydd för geografiska beteckningar på jordbruksprodukter som är registrerade på unionsnivå inom den särskilda unionen eller skydda tredjeländers ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar inom unionens skyddssystem.

(6)För att unionen ska kunna utöva sin exklusiva befogenhet i fråga om de områden som Genèveakten omfattar och sina fullgöra sina uppgifter i fråga om de heltäckande skyddssystemen för ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar på jordbruksprodukter bör unionen bli avtalsslutande part i överenskommelsen.

(7)Unionens anslutning till Genèveakten överensstämmer med artikel 17.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, där det sägs att immateriella rättigheter ska vara skyddade.

(8)Europeiska unionen bör därför ansluta sig till Genèveakten.

(9)I den särskilda unionen bör unionen företrädas av kommissionen i enlighet med artikel 17.1 i fördraget om Europeiska unionen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Härmed godkänns Europeiska unionens anslutning till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelse om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar (nedan kallad Genèveakten) på unionens vägnar.

Texten till Genèveakten åtföljer detta beslut.

Artikel 2

Rådets ordförande ska utse den person som ska ha befogenhet att på Europeiska unionens vägnar deponera det anslutningsinstrument som föreskrivs i artikel 28.2 ii) i Genèveakten för att uttrycka Europeiska unionens samtycke till att bli bunden av Genèveakten.

Artikel 3

I den särskilda unionen ska unionen företrädas av kommissionen i enlighet med artikel 17.1 i fördraget om Europeiska unionen. Kommissionen ska lämna alla nödvändiga anmälningar enligt Genèveakten på unionens vägnar.

Särskilt ska kommissionen vara den behöriga myndighet som avses i artikel 3 i enligt Genèveakten, med ansvar för administration av enligt Genèveakten på unionens territorium och för kommunikation med Världsorganisationen för den intellektuella äganderättens internationella byrå enligt Genèveakten och de gemensamma föreskrifterna inom Lissabonöverenskommelsen och Genèveakten (nedan kallade de gemensamma föreskrifterna) 4 .

Artikel 4

I enlighet med artikel 29.4 i Genèveakten ska det i en förklaring fogad till anslutningsinstrumentet anges en förlängning med ett år av den tidsfrist som avses i artikel 15.1 i Genèveakten, och av de perioder som avses i artikel 17 i den akten, i överensstämmelse med förfarandena i de gemensamma föreskrifterna.

I enlighet med regel 5.3 a i de gemensamma föreskrifterna ska det i en till anslutningsinstrumentet fogad anmälan till generaldirektören för Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten anges som förutsättning för skydd av en registrerad ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning på unionens territorium att ansökan, förutom de obligatoriska uppgifterna enligt regel 5.2 i de gemensamma föreskrifterna, för ursprungsbeteckningar innehåller uppgifter om varans kvalitet eller egenskaper och dess samband med den geografiska miljön i det geografiska produktionsområdet, och för geografiska beteckningar varans kvalitet, renommé eller andra egenskaper och dess samband med det geografiska ursprungsområdet.

Artikel 5

Detta beslut träder i kraft den […].

Utfärdat i Bryssel den

FINANSIERINGSÖVERSIKT FÖR RÄTTSAKT

(1)     http://www.wipo.int/export/sites/www/lisbon/en/legal_texts/lisbon_agreement.pdf .

(2)     http://www.wipo.int/edocs/lexdocs/treaties/en/lisbon/trt_lisbon_009en.pdf .

(3)    Domstolens dom av den 25 oktober 2017, kommissionen mot rådet, C-389/15 P, ECLI:EU:C:2017:798, punkt 45ff.

(4)    Gemensamma föreskrifter enligt Lissabonöverenskommelsen och Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen, antagna av Lissabonunionens församling den 11 oktober 2017, http://www.wipo.int/meetings/en/doc_details.jsp?doc_id=376416 , dok. WIPO A/57/11 av den 11 oktober 2017

EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 27.7.2018

COM(2018) 350 final

BILAGA

till

förslag till

RÅDETS BESLUT

om Europeiska unionens anslutning till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar

GENÈVEAKTEN INOM LISSABONÖVERENSKOMMELSEN OM URSPRUNGSBETECKNINGAR OCH GEOGRAFISKA BETECKNINGAR

Innehållsförteckning

Kapitel I: Inledning och allmänna bestämmelser

Artikel 1:    Definitioner

Artikel 2:    Syfte

Artikel 3:    Behörig myndighet

Artikel 4:    Det internationella registret

Kapitel II: Ansökan och internationell registrering

Artikel 5:    Ansökan

Artikel 6:    Internationell registrering

Artikel 7:    Avgifter

Artikel 8:    Internationella registreringars giltighetstid

Kapitel III: Skydd

Artikel 9:    Åtagande om skydd

Artikel 10:    Skydd enligt de avtalsslutande parternas lagstiftning och andra instrument

Artikel 11:    Skydd av registrerade ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar

Artikel 12:    Skydd mot att bli generisk

Artikel 13:    Skyddsåtgärder i fråga om andra rättigheter

Artikel 14:    Förfaranden för efterlevande och rättsmedel

Kapitel IV: Avslag och andra åtgärder i fråga om internationell registrering

Artikel 15:    Avslag

Artikel 16:    Tillbakadragande av avslag

Artikel 17:    Övergångsperiod

Artikel 18:    Anmälan om beviljande av skydd

Artikel 19:    Ogiltigförklaring

Artikel 20:    Ändringar och andra anteckningar i det internationella registret

Kapitel V: Administrativa bestämmelser

Artikel 21:    Medlemskap i Lissabonunionen

Artikel 22:    Den särskilda unionens församling

Artikel 23:    Internationella byrån

Artikel 24:    Finanser

Artikel 25:    Föreskrifter

Kapitel VI: Revidering och ändring

Artikel 26:    Ändring

Artikel 27:    Ändringar av vissa artiklar genom beslut av församlingen

Kapitel VII: Slutbestämmelser

Artikel 28:    Tillträde till akten

Artikel 29:    Datum för verkan av ratificering och anslutning

Artikel 30:    Reservationsförbud

Artikel 31:    Tillämpning av Lissabonöverenskommelsen och 1967 års akt

Artikel 32:    Uppsägning

Artikel 33:    Avtalsspråk. Underskrift

Artikel 34:    Depositarie

Kapitel I
Inledning och allmänna bestämmelser

Artikel 1

Definitioner

Nedanstående termer ska ha den betydelse som här anges, om inte annat uttryckligen anges på annan plats:

(I.)Lissabonöverenskommelsen: Lissabonöverenskommelsen om skydd för ursprungsbeteckningar och om internationell registrering av dem av den 31 oktober 1958.

(II.)1967 års akt: Lissabonöverenskommelsen, i dess lydelse enligt revisionen i Stockholm den 14 juli 1967 och ändringen den 28 september 1979.

(III.)denna akt: Lissabonöverenskommelsen om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar i den lydelse den får genom denna akt.

(IV.)föreskrifter: föreskrifter enligt artikel 25.

(V.)Pariskonventionen: Pariskonventionen för skydd av den industriella äganderätten, undertecknad i Paris den 20 mars 1883, i dess reviderade och ändrade lydelse.

(VI.)ursprungsbeteckning: en sådan benämning som avses i artikel 2.1 i.

(VII.)geografisk beteckning: en sådan benämning som avses i artikel 2.1 ii.

(VIII.)det internationella registret: det internationella register som förs av den internationella byrån, i enlighet med artikel 4, som officiella samlingen av uppgifter om internationella registreringar av ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar, oavsett mediet för lagring av sådana uppgifter.

(IX.)internationell registrering: internationell registrering i det internationella registret.

(X.)ansökan: ansökan om internationell registrering.

(XI.)registrerat: infört i det internationella registret i enlighet med denna akt.

(XII.)geografiskt ursprungsområde: ett sådant geografiskt område som avses i artikel 2.2.

(XIII.)gränsöverskridande geografiskt område: ett geografiskt område som är beläget i eller som omfattar intilliggande avtalsslutande parter.

(XIV.)avtalsslutande part: alla stater och mellanstatliga organisationer som är parter i denna akt.

(XV.)avtalsslutande ursprungspart: den avtalsslutande part där det geografiska ursprungsområdet är beläget eller de avtalsslutande parter där det gränsöverskridande geografiska ursprungsområdet är beläget.

(XVI.)behörig myndighet: en myndighet som utsetts i enlighet med artikel 3.

(XVII.)förmånstagare: fysiska eller juridiska personer som enligt lagstiftningen i den avtalsslutande ursprungsparten har rätt att använda en ursprungsbeteckning eller en geografisk beteckning.

(XVIII.)mellanstatlig organisation: en mellanstatlig organisation som har rätt att bli part i denna akt i enlighet med artikel 28.1 ii.

(XIX.)organisationen: Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten.

(XX.)generaldirektören: organisationens generaldirektör.

(XXI.)den internationella byrån: organisationens internationella byrå.

Artikel 2

Syfte

(1)[Ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar] Denna akt är tillämplig på

(I.)alla beteckningar som är skyddade i den avtalsslutande ursprungsparten, bestående av eller innehållande namnet på ett geografiskt område eller en annan benämning som hänvisar till ett sådant område, som används för att ange att en vara har sitt ursprung i det geografiska området, där varans kvalitet eller egenskaper beror helt eller delvis på den geografiska omgivningen, inbegripet naturliga och mänskliga faktorer, och som har gett varan dess rykte, samt

(II.)alla beteckningar som är skyddade i den avtalsslutande ursprungsparten, bestående av eller innehållande namnet på ett geografiskt område eller en annan beteckning som hänvisar till ett sådant område, som anger att en vara har sitt ursprung i det geografiska området, när en viss kvalitet, renommé eller annan egenskap hos varan i huvudsak kan hänföras till dess geografiska ursprung.

(2)[Möjliga geografiska ursprungsområden] Ett geografiskt ursprungsområde enligt punkt 1 kan bestå av hela den avtalsslutande ursprungspartens territorium eller en region, ort eller plats i den avtalsslutande ursprungsparten. Detta utesluter inte att denna akt tillämpas på ett geografiskt område, enligt definitionen i punkt 1, som består av ett gränsöverskridande geografiskt område eller en del därav.

Artikel 3

Behörig myndighet

Varje avtalsslutande part ska utse en enhet som ska ansvara för förvaltningen av denna akt på dess territorium och för kommunikation med den internationella byrån enligt denna akt och enligt föreskrifterna. Den avtalsslutande parten ska anmäla denna behöriga myndighets namn och kontaktuppgifter till den internationella byrån, i enlighet med föreskrifterna.

Artikel 4

Det internationella registret

Den internationella byrån ska föra ett internationellt register där internationella registreringar enligt denna akt antecknas, enligt Lissabonöverenskommelsen och enligt 1967 års akt, eller enligt båda, och uppgifter som rör sådana internationella registreringar.

Kapitel II
Ansökan och internationell registrering

Artikel 5
Ansökan

(1)[Plats för inlämnande] Ansökningar ska lämnas till den internationella byrån.

(2)[Ansökan som lämnas av behörig myndighet] Med förbehåll för vad som sägs i punkt 3 ska ansökan om internationell registrering av en ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning lämnas av den behöriga myndigheten för

(I.)förmånstagarna, eller

(II.)en fysisk eller juridisk person som har rätt enligt den avtalsslutande partens lagstiftning att åberopa förmånstagarnas rättigheter eller andra rättigheter till ursprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen.

(3)[Direkt inlämnad ansökan]

a)Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4 får, om den avtalsslutande ursprungspartens lagstiftning medger det, ansökan lämnas in av förmånstagarna eller av en sådan fysisk eller juridisk person som avses i punkt 2 ii.

b)Led a gäller med förbehåll för en förklaring från den avtalsslutande parten om att dess lagstiftning medger det. En sådan förklaring får lämnas av den avtalsslutande parten när ratifikationsinstrumentet eller anslutningsinstrumentet deponeras eller vid en senare tidpunkt. Om förklaringen lämnas i samband med deponeringen av ratifikationsinstrumentet eller anslutningsinstrumentet, ska den få verkan när denna akt träder i kraft med avseende på den avtalsslutande parten. Om en förklaring lämnas efter denna akts ikraftträdande med avseende på den avtalsslutande parten, ska den få verkan tre månader efter den dag då generaldirektören tog emot förklaringen.

(4)[Möjlig gemensam ansökan avseende ett gränsöverskridande geografiskt område] För ett geografiskt område som består av ett gränsöverskridande geografiskt område får de intilliggande avtalsslutande parterna i enlighet med en överenskommelse dem mellan lämna in en ansökan gemensamt genom en gemensamt utsedd behörig myndighet.

(5)[Obligatoriskt innehåll] I föreskrifterna ska det anges vilka obligatoriska uppgifter som ansökan ska innehålla, utöver dem som anges i artikel 6.3.

(6)[Valfritt innehåll] I föreskrifterna får det anges ytterligare uppgifter som får ingå i ansökan.

Artikel 6
Internationell registrering

(1)[Formalprövning av den internationella byrån] Efter mottagandet av en ansökan om internationell registrering av en ursprungsbeteckning eller en geografisk beteckning i vederbörlig ordning, enligt vad som anges i föreskrifterna, ska den internationella byrån registrera ursprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen i det internationella registret.

(2)[Dag för internationell registrering] Om inte annat följer av punkt 3 ska dagen för internationell registrering vara den dag då ansökan togs emot av den internationella byrån.

(3)[Dag för internationell registrering om uppgifter saknas] Om ansökan inte innehåller alla följande uppgifter:

(I.)uppgift om den behöriga myndigheten eller, i det fall som avses i artikel 5.3, sökanden eller sökandena,

(II.)uppgift om förmånstagarna, och i tillämpliga fall den fysiska eller juridiska person som avses i artikel 5.2 ii,

(III.)ursprungsbeteckning eller den geografiska beteckning för vilken registrering söks,

(IV.)den vara eller de varor som ursprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen avser,

ska dagen för internationell registrering vara den dag då den sista av de uteblivna uppgifterna inkommer till den internationella byrån.

(4)[Offentliggörande och anmälan av internationella registreringar] Den internationella byrån ska utan dröjsmål offentliggöra alla internationella registreringar och anmäla den internationella registreringen till de behöriga myndigheterna i varje avtalsslutande part.

(5)[Dag för verkan av internationell registrering]

a)Om inte annat följer av led b, ska en registrerad ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning i varje avtalsslutande part, som inte har avslagit ansökan om skydd i enlighet med artikel 15 eller som sänt en anmälan om meddelande av skydd till den internationella byrån i enlighet med artikel 18, vara skyddad från dagen för internationell registrering.

b)En avtalsslutande part får i en förklaring anmäla till generaldirektören att en registrerad ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning i enlighet med nationell eller regional lagstiftning är skyddad från och med den dag som anges i förklaringen, som dock inte får infalla efter utgången av tidsfristen för avslag i föreskrifterna i enlighet med artikel 15.1 a.

Artikel 7

Avgifter

(1)[Avgift för internationell registrering] För internationell registrering av varje ursprungsbeteckning och geografisk beteckning ska en avgift betalas, i enlighet med föreskrifterna.

(2)[Avgifter för övriga anteckningar i det internationella registret] I föreskrifterna ska det anges vilka avgifter som ska betalas för andra anteckningar i det internationella registret och för tillhandahållande av utdrag, intyg eller annan information om innehållet i den internationella registreringen.

(3)[Nedsatta avgifter] Församlingen ska fastställa nedsatta avgifter för vissa internationella registreringar av ursprungsbeteckningar och vissa internationella registreringar av geografiska beteckningar, särskilt sådana där den avtalsslutande ursprungsparten är ett utvecklingsland eller ett minst utvecklat land.

(4)[Individuell avgift]

a)Varje avtalsslutande part får i en förklaring underrätta generaldirektören om att det skydd som följer av den internationella registreringen ska gälla endast om en avgift betalas för att täcka kostnaderna för sakgranskning av den internationella registreringen. Beloppet på denna individuella avgift ska anges i förklaringen och får ändras i senare förklaringar. Detta belopp får inte vara högre än det belopp som krävs enligt nationell eller regional lagstiftning i den avtalsslutande parten, minus de besparingar som följer av det internationella förfarandet. Dessutom får den avtalsslutande parten i en förklaring underrätta generaldirektören om att den kräver en administrativ avgift för förmånstagarnas användning av ursprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen i den avtalsslutande parten.

b)Utebliven betalning av en individuell avgift ska i enlighet med förordningarna få till följd att skyddet har avståtts i den avtalsslutande part som kräver avgiften.

Artikel 8
Internationella registreringars giltighetstid

(1)[Avhängighet] Internationella registreringar ska vara giltiga på obestämd tid, under förutsättning att skyddet av en registrerad ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning inte längre ska krävas om benämningen som utgör ursprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen inte längre är skyddad i den avtalsslutande ursprungsparten.

(2)[Annullering]

a)Den behöriga myndigheten i den avtalsslutande ursprungsparten, eller i det fall som avses i artikel 5.3, förmånstagarna eller en sådan fysisk eller juridisk person som avses i artikel 5.2 ii eller den behöriga myndigheten i den avtalsslutande ursprungsparten, får när som helst begära att den internationella byrån annullerar en internationell registrering.

b)Om en benämning som utgör en registrerad ursprungsbeteckning eller en registrerad geografisk beteckning inte längre är skyddad i den avtalsslutande ursprungsparten, ska den behöriga myndigheten i den avtalsslutande ursprungsparten begära annullering av den internationella registreringen.

Kapitel III

Skydd

Artikel 9
Åtagande om skydd

Varje avtalsslutande part ska skydda registrerade ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar på sitt territorium, inom sitt egna rättssystem och praxis, men i enlighet med villkoren i denna akt, med förbehåll för eventuella avslag, avståenden, upphävanden eller annulleringar som kan få verkan med avseende på dess territorium, under förutsättning att avtalsslutande parter som inte gör någon åtskillnad i den nationella eller regionala lagstiftningen mellan ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar inte ska vara skyldiga att införa en sådan åtskillnad i sin nationella eller regionala lagstiftning.

Artikel 10
Skydd enligt de avtalsslutande parternas lagstiftning och andra instrument

(1)[Det rättsliga skyddets form] Det ska stå varje avtalsslutande part fritt att välja den typ av lagstiftning enligt vilken den upprättar det skydd som föreskrivs i denna akt, förutsatt att lagstiftningen uppfyller de materiella kraven i denna akt.

(2)[Skydd enligt andra instrument] Bestämmelserna i denna akt ska inte på något sätt påverka något annat skydd av registrerade ursprungsbeteckningar eller registrerade geografiska beteckningar som en avtalsslutande part beviljar enligt nationell eller regional lagstiftning eller enligt andra internationella instrument.

(3)[Förhållande till andra instrument] Inget i denna akt ska utgöra undantag från några skyldigheter som de avtalsslutande parterna har gentemot varandra enligt andra internationella instrument eller påverka några rättigheter som en avtalsslutande part har enligt andra internationella instrument.

Artikel 11
Skydd av registrerade ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar

(1)[Skyddets omfattning] Om inte annat följer av bestämmelserna i denna akt ska varje avtalsslutande part för en registrerad ursprungsbeteckning eller en registrerad geografisk beteckning tillhandahålla rättsliga medel för att förebygga

a)användning av ursprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen

(I.)med avseende på varor som är av samma slag som de som omfattas av ursprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen men som inte har sitt ursprung i det geografiska ursprungsområdet eller inte uppfyller andra tillämpliga krav för användning av ursprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen,

(II.)med avseende på varor som inte är av samma slag som de som omfattas av ursprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen, om en sådan användning skulle kunna antyda ett samband mellan varorna eller tjänsterna och ursprungsbeteckningens eller den geografiska beteckningens förmånstagare, och sannolikt skulle skada deras intressen eller, i tillämpliga fall, en sådan användning på grund av ursprungsbetecknings eller den geografiska beteckningens renommé i den berörda avtalsslutande parten, skulle vara ägnad att på ett orättvist sätt skada eller försvaga eller dra otillbörlig fördel av detta renommé,

b)annan praxis som är ägnad att vilseleda konsumenterna i fråga om varornas verkliga ursprung, härkomst eller beskaffenhet.

(2)[Skyddets omfattning vid viss användning] Punkt 1 a ska också tillämpas på sådan användning av ursprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen som är att betrakta som imitation av den, även om varornas verkliga ursprung anges eller om ursprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen används i översatt form eller åtföljs av uttryck som ”stil”, ”sort”, ”typ”, ”i”, “imitation”, ”metod”, ”som tillverkas i”, ”liknande” eller motsvarande 1 .

(3)[Användning i varumärke] Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 13.1 ska en avtalsslutande part på eget initiativ, om dess lagstiftning tillåter det, eller på begäran av en berörd part avslå ansökan om eller ogiltigförklara registrering av ett yngre varumärke, om användningen av varumärket skulle leda till någon av de situationer som avses i punkt 1.

Artikel 12
Skydd mot att bli generisk

Om inte annat följer av bestämmelserna i denna akt kan registrerade ursprungsbeteckningar och registrerade geografiska beteckningar inte anses ha blivit generiska 2 i en avtalsslutande part.

Artikel 13
Skyddsåtgärder i fråga om andra rättigheter

(1)[Äldre varumärkesrätt] Bestämmelserna i denna akt ska inte inverka på ett äldre varumärke som ansökts om eller registrerats i god tro eller inarbetats i god tro i en avtalsslutande part. Om en avtalsslutande parts lagstiftning föreskriver ett begränsat undantag från de rättigheter som ett varumärke medför, som innebär att ett sådant äldre varumärke under vissa omständigheter kanske inte ger innehavaren rätt att hindra att en registrerad ursprungsbeteckning eller registrerad geografisk beteckning meddelas skydd eller används i denna avtalsslutande part, ska skyddet av den registrerade ursprungsbeteckningen eller geografiska beteckningen inte begränsa de rättigheter som följer av varumärket på något annat sätt.

(2)[Personnamn som används i näringsverksamhet] Bestämmelserna i denna akt ska inte hindra en person att i näringsverksamhet använda sitt namn eller namnet på sin företrädare i rörelsen, utom om användningen av ett sådant namn är ägnad att vilseleda allmänheten.

(3)[Rättigheter som grundas på beteckningar för växtsorter eller djurraser] Bestämmelserna i denna akt ska inte påverka rätten för envar att använda beteckningen på en växtsort eller djurras i näringsverksamhet, utom om användningen av en sådan beteckning på en växtsort eller djurras är ägnad att vilseleda allmänheten.

(4)[Skyddsåtgärder vid anmälan om tillbakadragning, avslag eller meddelande av skydd] Om en avtalsslutande part som har avslagit verkan av en internationell registrering enligt artikel 15 på grund av användning enligt ett äldre varumärke eller annan rätt, i enlighet med denna artikel, anmäler att den drar tillbaka detta avslag enligt artikel 16 eller meddelar skydd enligt artikel 18, ska det därav följande skyddet av ursprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen inte påverka denna rätt eller användningen av den, utom om skyddet meddelats efter annullering, utebliven förlängning, återkallande eller ogiltigförklaring av rätten.

Artikel 14
Förfaranden för efterlevande och rättsmedel

Varje avtalsslutande part ska tillhandahålla effektiva rättsmedel för skydd av registrerade ursprungsbeteckningar och registrerade geografiska beteckningar och föreskriva att rättsliga förfaranden för att skydda dem får väckas av en myndighet eller av någon berörd part, oavsett om det rör sig om en fysisk person eller en juridisk person och oavsett om de är offentliga eller privata, beroende på dess rättsordning och praxis.

Kapitel IV
Avslag och andra åtgärder i fråga om internationell registrering

Artikel 15
Avslag

(1)[Avslag i fråga om verkan av internationell registrering]

a)Inom den tidsfrist som anges i föreskrifterna får en avtalsslutande parts behöriga myndighet till den internationella byrån anmäla ett avslag i fråga om verkan av en internationell registrering på dess territorium. Anmälan av avslag kan göras av den behöriga myndigheten på eget initiativ, om dess lagstiftning medger detta, eller på begäran av en berörd part.

b)I varje avslagsanmälan ska de skäl som avslaget grundar sig på anges.

(2)[Skydd enligt andra instrument] Avslagsanmälan ska inte vara till nackdel för annat skydd som kan vara tillgängligt, i enlighet med artikel 10.2, för beteckningen i den avtalsslutande part som avslaget avser.

(3)[Skyldighet att underrätta berörda parter] Varje avtalsslutande part ska ge rimlig möjlighet till alla vars intressen påverkas av en internationell registrering att begära att den behöriga myndigheten anmäler ett avslag i fråga om den internationella registreringen.

(4)[Registrering, offentliggörande och meddelande av avslag] Den internationella byrån ska registrera avslaget och grunderna för det i det internationella registret. Den ska offentliggöra avslaget och grunderna för det och meddela avslagsanmälan till den avtalsslutande ursprungspartens behöriga myndighet, eller om ansökan har lämnats in direkt i enlighet med artikel 5.3, förmånstagarna eller den fysiska eller juridiska person som avses i artikel 5.2 ii samt den avtalsslutande ursprungspartens behöriga myndighet.

(5)[Nationell behandling] Varje avtalsslutande part ska ge de berörda parter som påverkas av ett avslag samma tillgång till rättsliga och administrativa medel som är tillgängliga för dess egna medborgare med avseende på avslag på ansökan om skydd av en ursprungsbeteckning eller en geografisk beteckning.

Artikel 16
Tillbakadragande av avslag

Ett avslag får dras tillbaka i enlighet med de förfaranden som anges i föreskrifterna. Ett tillbakadragande ska registreras i det internationella registret.

Artikel 17
Övergångsperiod

(1)[Möjlighet att medge övergångsperiod] Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 13 får en avtalsslutande part, som inte avslagit verkan av en internationell registrering på grund av äldre användning av tredje man eller som har dragit tillbaka ett sådant avslag eller har anmält att skydd beviljas, om dess lagstiftning medger det, bevilja en viss period enligt vad som anges i föreskrifterna för avslutande av sådan användning.

(2)[Anmälan av övergångsperiod] Den avtalsslutande parten ska anmäla alla sådana övergångsperioder till den internationella byrån, i enlighet med de förfaranden som anges i föreskrifterna.

Artikel 18
Anmälan om beviljande av skydd

Den behöriga myndigheten i en avtalsslutande part får till den internationella byrån anmäla beviljat skydd av en registrerad ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning. Den internationella byrån ska registrera varje sådan anmälan i det internationella registret och offentliggöra den.

Artikel 19
Ogiltigförklaring

(1)[Möjlighet att försvara rättigheter] En internationell registrerings verkan på en avtalsslutande parts territorium får endast ogiltigförklaras, helt eller delvis, efter det att förmånstagarna beretts tillfälle att försvara sina rättigheter. Ett sådant tillfälle ska också beredas den fysiska eller juridiska person som avses i artikel 5.2 ii.

(2)[Anmälan, registrering och offentliggörande] Den avtalsslutande parten ska anmäla en ogiltigförklaring av verkan av en internationell registrering till den internationella byrån, som ska anteckna ogiltigförklaringen i det internationella registret och offentliggöra den.

(3)[Skydd enligt andra instrument] Ogiltigförklaringen ska inte vara till nackdel för annat skydd som kan vara tillgängligt, i enlighet med artikel 10.2, för beteckningen i den avtalsslutande part som ogiltigförklarade verkan av den internationella registreringen.

Artikel 20
Ändringar och andra anteckningar i det internationella registret

Förfaranden för ändring av internationella registreringar och andra uppgifter i det internationella registret ska anges i föreskrifterna.

Kapitel V Administrativa bestämmelser

Artikel 21
Medlemskap i Lissabonunionen

De avtalsslutande parterna ska vara medlemmar i samma särskilda union som de stater som är parter i Lissabonavtalet eller 1967 års akt, även om de inte är parter i Lissabonavtalet eller 1967 års akt.

Artikel 22
Den särskilda unionens församling

(1)[Sammansättning]

a)De avtalsslutande parterna ska vara medlemmar i samma församling som de stater som är parter i 1967 års akt.

b)Varje avtalsslutande part ska företrädas av ett ombud, som kan bistås av biträdande ombud, rådgivare och experter.

c)Varje delegation ska stå för sina egna kostnader.

(2)[Uppgifter]

a)Församlingen ska göra följande:

(I.)Handlägga alla frågor som rör den särskilda unionens upprätthållande och utveckling och denna akts genomförande.

(II.)Ge anvisningar till generaldirektören om förberedelserna inför sådana revisionskonferenser som avses i artikel 26.1, varvid vederbörlig hänsyn ska tas till eventuella synpunkter från de medlemmar i den särskilda unionen som inte har ratificerat eller anslutit sig till denna akt.

(III.)Ändra föreskrifterna.

(IV.)Granska och godkänna generaldirektörens rapporter och verksamhet när det gäller den särskilda unionen, och ge generaldirektören alla erforderliga instruktioner i frågor som omfattas av den särskilda unionens behörighet.

(V.)Fastställa den särskilda unionens program och tvåårsbudget och godkänna dess slutliga räkenskaper.

(VI.)Anta budgetföreskrifter för den särskilda unionen.

(VII.)Inrätta sådana kommittéer och arbetsgrupper som den finner lämpligt för att uppnå den särskilda unionens mål.

(VIII.)Avgöra vilka stater, mellanstatliga organisationer och icke-statliga organisationer som ska få tillträde till dess sammanträden som observatörer.

(IX.)Anta ändringar av artiklarna 22–24 och artikel 27.

(X.)Vidta alla andra lämpliga åtgärder för att främja den särskilda unionens mål och fullgöra alla andra uppgifter som är tillämpliga enligt denna akt.

b)När det gäller frågor som även berör andra unioner som förvaltas av organisationen ska församlingen fatta sina beslut efter hörande av organisationens samordningskommitté.

(3)[Beslutsförhet]

a)Hälften av de medlemmar i församlingen som har rösträtt i en viss fråga ska vara tillräcklig för beslutsförhet i omröstningar i den frågan.

b)Oavsett vad som sägs under a ovan får församlingen, om under något sammanträde antalet medlemmar i församlingen som är stater, som har rösträtt i en viss fråga och som är företrädda är mindre än hälften men lika med eller mer än en tredjedel av de medlemmar i församlingen som är stater och som har rösträtt i frågan, fatta beslut, med undantag av beslut som rör dess egen arbetsordning, och alla sådana beslut ska träda i kraft endast om de villkor som anges nedan är uppfyllda. Den internationella byrån ska överlämna dessa beslut till de medlemmar av församlingen som är stater, som har rösträtt i frågan och inte var företrädda och ska uppmana dem att skriftligen ange sin röst eller röstnedläggelse inom tre månader från dagen för överlämnandet. Om antalet medlemmar som uttryckt sin röst eller röstnedläggelse när denna tidsfrist löpt ut uppgår till det antal medlemmar som saknades för att uppnå beslutsförhet vid själva sammanträdet, ska sådana beslut träda i kraft under förutsättning att den erforderliga majoriteten fortfarande är uppnådd.

(4)[Beslutsfattande i församlingen]

a)Församlingen ska sträva efter att fatta sina beslut med enhällighet.

b)Om ett beslut inte kan fattas enhälligt ska frågan avgöras med omröstning. I sådana fall gäller följande:

(I.)Varje avtalsslutande part som utgör en stat ska ha en röst och får enbart rösta i sitt eget namn, och

(II.)alla avtalsslutande parter som är mellanstatliga organisationer får rösta i sina medlemsstaters ställe med ett röstantal som är lika med antalet medlemsstater som är parter i denna akt. Ingen sådan mellanstatlig organisation får delta i omröstningen om någon av dess medlemsstater använder sin rösträtt och vice versa.

c)I frågor som enbart rör stater som är bundna av 1967 års akt ska de avtalsslutande parter som inte är bundna av 1967 års akt inte ha rösträtt, och i frågor som enbart rör avtalsslutande parter ska endast dessa ha rösträtt.

(5)[Majoriteter]

a)Med förbehåll för artiklarna 25.2 och 27.2 ska församlingens beslut kräva två tredjedels majoritet av de avlagda rösterna.

b)Nedlagda röster ska inte betraktas som röster.

(6)[Sammanträden]

a)Församlingen ska sammanträda efter kallelse av generaldirektören under samma period och på samma plats som organisationens generalförsamling, utom vid extraordinära omständigheter.

b)Församlingen ska sammanträda i extraordinarie sammanträde på generaldirektörens kallelse, antingen på begäran av en fjärdedel av församlingens medlemmar eller på generaldirektörens eget initiativ.

c)Dagordning för varje sammanträde ska utarbetas av generaldirektören.

(7)[Arbetsordning] Församlingen ska anta sin egen arbetsordning.

Artikel 23
Internationella byrån

(1)[Administrativa uppgifter]

a)Internationell registrering och därtill hörande uppgifter samt alla andra administrativa uppgifter med anknytning till den särskilda unionen ska utföras av den internationella byrån.

b)Särskilt ska den internationella byrån förbereda församlingens sammanträden samt tillhandahålla sekretariat åt församlingen och åt eventuella kommittéer och arbetsgrupper som församlingen inrättar.

c)Generaldirektören ska vara den särskilda unionens högsta verkställande tjänsteman och ska företräda den särskilda unionen.

(2)[Den internationella byråns uppgifter i församlingen och vid andra sammanträden] Generaldirektören och alla tjänstemän som han eller hon utser ska delta utan rösträtt i alla sammanträden i församlingen, och i de kommittéer och arbetsgrupper som församlingen inrättat. Generaldirektören eller en tjänsteman som han eller hon utser ska vara självskriven som sekreterare i dessa organ.

(3)[Konferenser]

a)Den internationella byrån ska i enlighet med församlingens instruktioner göra förberedelser inför revisionskonferenser.

b)Den internationella byrån får samråda med mellanstatliga organisationer och internationella och nationella icke-statliga organisationer om dessa förberedelser.

c)Generaldirektören och personer som han eller hon utser ska delta utan rösträtt i diskussionerna vid revisionskonferenserna.

(4)[Andra uppgifter] Den internationella byrån ska utföra alla andra uppgifter som den anförtros i samband med denna akt.

Artikel 24
Finanser

(1)[Budget] Den särskilda unionens inkomster och utgifter ska återspeglas i organisationens budget på ett rättvist och öppet sätt.

(2)[Källor till finansiering av budgeten] Den särskilda unionens inkomstkällor ska vara följande:

(I.)Avgifter som tas ut enligt artikel 7.1 och 7.2.

(II.)Inkomster från försäljning av eller royalties från den internationella byråns publikationer.

(III.)Gåvor, donationer och subsidier.

(IV.)Hyra, avkastning på investeringar och övriga, inklusive diverse, inkomster.

(V.)Särskilda bidrag från de avtalsslutande parterna eller andra källor som härrör från de avtalsslutande parterna eller förmånstagarna, eller bägge, om och i den utsträckning som inkomsterna från de källor som anges i leden i–iv inte räcker till för att täcka de utgifter som beslutats av församlingen.

(3)[Fastställande av avgifter. Budgetens omfattning]

a)Storleken på de avgifter som avses i punkt 2 ska fastställas av församlingen på förslag av generaldirektören och ska fastställas så att den särskilda unionens inkomster, tillsammans med inkomster från andra källor enligt punkt 2, under normala förhållanden bör vara tillräckliga för att täcka den internationella byråns utgifter för att upprätthålla den internationella registreringstjänsten.

b)Om organisationens program och budget inte antas före en ny räkenskapsperiods början, ska generaldirektörens behörighet att ta på sig förpliktelser och göra utbetalningar ligga kvar på samma nivå som under föregående räkenskapsperiod.

(4)[Fastställande av sådana särskilda bidrag som avses i punkt 2 v] Vid fastställandet av en avtalsslutande parts bidrag ska varje part tillhöra samma kategori som i Pariskonventionen, eller om den inte är avtalsslutande part i Pariskonventionen den kategori som den skulle tillhöra om den vore avtalsslutande part i Pariskonventionen. Mellanstatliga organisationer ska anses tillhöra bidragskategori I (ett), såvida inte annat enhälligt beslutats av församlingen. Bidraget ska delvis viktas utifrån antalet registreringar med ursprung i den avtalsslutande parten, i enlighet med vad församlingen beslutar.

(5)[Fond för arbetskapital] Den särskilda unionen ska ha en fond för arbetskapital som ska bestå av betalningar i förskott från varje medlem av den särskilda unionen, när den särskilda unionen bestämmer det. Om fonden blir otillräcklig får församlingen besluta att utöka den. Andelarna och betalningsvillkoren ska fastställas av församlingen på generaldirektörens förslag. Om den särskilda unionens inkomster överstiger dess utgifter under någon räkenskapsperiod får förskotten i fonden för arbetskapital återbetalas till medlemmarna i proportion till deras ursprungliga inbetalningar, efter beslut av församlingen på generaldirektörens förslag.

(6)[Förskott från värdstaten]

a)I huvudkontorsavtalet med den stat på vars territorium organisationen har sitt huvudkontor ska anges att när fonden för arbetskapital är otillräcklig ska den staten bevilja förskott. Storleken på de förskotten och villkoren för dem ska regleras i särskilda avtal för varje enskilt fall mellan den staten och organisationen.

b)Den stat som avses under a ovan och organisationen ska bägge ha rätt att skriftligen säga upp skyldigheten att bevilja förskott. Uppsägningen ska träda i kraft tre år efter utgången av det år under vilket den lämnades.

(7)[Revision] Revision ska utföras av en eller flera stater som är medlemmar i den särskilda unionen eller av externa revisorer, i enlighet med organisationens budgetföreskrifter. De ska utses med sitt samtycke av församlingen.

Artikel 25
Föreskrifter

(1)[Syfte] Närmare bestämmelser om genomförandet av denna akt ska fastställas i föreskrifter.

(2)[Ändring av vissa bestämmelser i föreskrifterna]

a)Församlingen får bestämma att vissa bestämmelser i föreskrifterna bara får ändras med enhällighet eller med tre fjärdedelars majoritet.

b)För beslut om att kravet på enhällighet eller tre fjärdedelars majoritet inte längre ska tillämpas på ändringar av en bestämmelse i föreskrifterna ska enhällighet krävas.

c)För beslut om att kravet på enhällighet eller tre fjärdedelars majoritet hädanefter ska tillämpas på ändringar av en bestämmelse i föreskrifterna ska tre fjärdedelars majoritet krävas.

(3)[Konflikt mellan denna akt och föreskrifterna] I händelse av konflikt mellan bestämmelserna i denna akt och dem i föreskrifterna ska bestämmelserna i denna akt ha företräde.

Kapitel VI Revidering och ändring

Artikel 26
Revidering

(1)[Revisionskonferenser] Denna akt kan revideras av de avtalsslutande parternas diplomatkonferens. Sammankallande av diplomatkonferensen ska beslutas av församlingen.

(2)[Revidering eller ändring av vissa artiklar] Artiklarna 22–24 och artikel 27 får ändras antingen av en revisionskonferens eller av församlingen i enlighet med bestämmelserna i artikel 27.

Artikel 27
Ändringar av vissa artiklar genom beslut av församlingen

(1)[Förslag om ändringar]

a)Förslag om ändringar av artiklarna 22–24 och denna artikel får läggas fram av alla avtalsslutande parter eller av generaldirektören.

b)Sådana förslag ska överlämnas av generaldirektören till de avtalsslutande parterna minst sex månader innan de behandlas av församlingen.

(2)[Majoriteter] Antagande av alla ändringar av de artiklar som avses i punkt 1 ska kräva tre fjärdedelars majoritet, med det undantaget att antagande av alla ändringar av artikel 22 och av denna punkt ska kräva fyra femtedelars majoritet.

(3)[Ikraftträdande]

a)Utom om led b är tillämpligt ska alla ändringar av de artiklar som avses i punkt 1 träda i kraft en månad efter det att skriftliga meddelanden om godkännande, lämnade i enlighet med deras respektive författningsfästa förfaranden, har tagits emot av generaldirektören från tre fjärdedelar av de avtalsslutande parter som vid den tidpunkt då ändringen antogs var medlemmar av församlingen och hade rätt att rösta om den ändringen.

b)Alla ändringar av artikel 22.3 eller 22.4 eller av detta led får inte träda i kraft om en avtalsslutande part inom sex månader efter det att de har antagits av församlingen underrättar generaldirektören om att den inte godtar ändringen.

c)Alla ändringar som träder i kraft i enlighet med bestämmelserna i denna punkt ska vara bindande för alla stater och mellanstatliga organisationer som är avtalsslutande parter vid den tidpunkt då ändringen träder i kraft eller som blir avtalsslutande parter vid en senare tidpunkt.

Kapitel VII Slutbestämmelser

Artikel 28
Tillträde till denna akt

(1)[Tillträde] Med förbehåll för artikel 29 och punkterna 2 och 3 i denna artikel

(I.)får varje stat som är part i Pariskonventionen underteckna och bli part i denna akt,

(II.)får varje annan stat som är medlem i organisationen underteckna och bli part i denna akt om den förklarar att dess lagstiftning är förenlig med bestämmelserna i Pariskonventionen avseende ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och varumärken,

(III.)får varje mellanstatlig organisation underteckna och bli part i denna akt, förutsatt att minst en av den mellanstatliga organisationens medlemsstater är part i Pariskonventionen och förutsatt att den mellanstatliga organisationen förklarar att den vederbörligen har bemyndigats, i enlighet med sina interna förfaranden, att bli part i denna akt och att det i enlighet med den mellanstatliga organisationens inrättningsfördrag gäller lagstiftning enligt vilken regionalt skydd av geografiska beteckningar kan beviljas.

(2)[Ratificering eller anslutning] Alla stater eller mellanstatliga organisationer enligt punkt 1 får deponera

(I.)ett ratifikationsinstrument om den har undertecknat denna akt, eller

(II.)ett anslutningsinstrument om den inte har undertecknat denna akt.

(3)[Dag för verkan av deponering]

a)Med förbehåll för led b ska deponering av ett ratifikationsinstrument eller ett anslutningsinstrument få verkan den dag som det instrumentet deponeras.

b)Dagen för verkan av deponering av ratifikationsinstrument eller anslutningsinstrument för en stat som är medlemsstat i en mellanstatlig organisation och avseende vilken skyddet av ursprungsbeteckningar eller geografiska beteckningar endast kan erhållas på grundval av lagstiftning som är tillämplig mellan den mellanstatliga organisationens medlemsstater ska vara den dag då den mellanstatliga organisationens ratifikationsinstrument eller anslutningsinstrument deponeras, om den dagen infaller senare än den dag då den statens instrument deponerades. Detta led ska dock inte tillämpas på stater som är parter i Lissabonöverenskommelsen eller 1967 års akt och ska inte påverka tillämpningen av artikel 31 med avseende på sådana stater.

Artikel 29
Dag för verkan av ratificering och anslutning

(1)[Instrument som ska beaktas] Vid tillämpningen av denna artikel ska endast ratifikationsinstrument eller anslutningsinstrument som deponeras av sådana stater eller mellanstatliga organisationer som avses i artikel 28.1 och har en dag för verkan enligt artikel 28.3 beaktas.

(2)[Denna akts ikraftträdande] Denna akt träder i kraft tre månader efter det att fem tillträdesberättigade parter enligt artikel 28 har deponerat sina ratificeringsinstrument eller anslutningsinstrument.

(3)[Ratifikationers och anslutningars ikraftträdande]

a)Varje stat eller mellanstatlig organisation som har deponerat sitt ratifikationsinstrument eller anslutningsinstrument tre månader före denna akts ikraftträdande ska bli bundna av denna akt den dag då den träder i kraft.

b)Alla andra stater eller mellanstatliga organisationer ska bli bundna av denna akt tre månader efter den dag då den deponerade sitt ratifikationsinstrument eller anslutningsinstrument eller vid en senare tidpunkt som anges i det instrumentet.

(4)[Internationella registreringar före anslutning] På den anslutande statens territorium, och om den avtalsslutande parten är en mellanstatlig organisation på det territorium där den mellanstatliga organisationens inrättningsfördrag är tillämplig, ska bestämmelserna i denna akt tillämpas på ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar som redan registrerats enligt denna akt då anslutningen får verkan, med förbehåll för artikel 7.4 samt bestämmelserna i kapitel IV som gäller i tillämpliga delar. Den anslutande staten eller mellanstatliga organisationen kan också i en förklaring som bifogas dess ratifikationsinstrument eller anslutningsinstrument ange en förlängning av den tidsfrist som avses i artikel 15.1, och de perioder som avses i artikel 17, i enlighet med de förfaranden som anges i föreskrifterna om detta.

Artikel 30
Reservationsförbud

Inga reservationer mot denna akt är tillåtna.

Artikel 31
Tillämpning av Lissabonöverenskommelsen och 1967 års akt

(1)[Förhållanden mellan stater som är parter i både denna akt och Lissabonöverenskommelsen eller 1967 års akt] Endast denna akt ska tillämpas på förhållandena mellan stater som är parter både i denna akt och i Lissabonöverenskommelsen eller 1967 års akt. När det gäller internationella registreringar av ursprungsbeteckningar som gjorts enligt Lissabonöverenskommelsen eller 1967 års akt får staterna emellertid inte bevilja ett sämre skydd än vad som krävs enligt Lissabonöverenskommelsen eller 1967 års akt.

(2)[Förhållanden mellan stater som är parter i både denna akt och i Lissabonöverenskommelsen eller 1967 års akt och i Lissabonöverenskommelsen eller i 1967 års akt utan att vara parter i denna akt] Alla stater som är parter i både denna akt och Lissabonöverenskommelsen eller i 1967 års akt ska fortsätta att tillämpa Lissabonöverenskommelsen eller 1967 års akt, beroende på vad som är tillämpligt, i sina förhållanden med stater som är parter i Lissabonöverenskommelsen eller i 1967 års akt men inte i denna akt.

Artikel 32
Uppsägning

(1)[Anmälan] Varje avtalsslutande part får säga upp denna akt genom en anmälan ställd till generaldirektören.

(2)[Dag för verkan] Uppsägningen ska få verkan ett år efter den dag då generaldirektören tog emot anmälan eller vid en senare tidpunkt som anges i anmälan. Den ska inte påverka tillämpningen av denna akt på någon ansökan under handläggning eller på någon internationell registrering som vid den tidpunkt då uppsägningen får verkan är giltig och som avser den avtalsslutande part som säger upp akten.

Artikel 33
Avtalsspråk. Underskrift

(1)[Originaltexter. Officiella texter]

a)Denna akt ska undertecknas som ett enda original på engelska, arabiska, kinesiska, franska, ryska och spanska, varvid alla språk ska vara lika giltiga.

b)Officiella texter ska upprättas av generaldirektören, efter samråd med berörda regeringar, på sådana andra språk som församlingen bestämmer.

(2)[Tidsfrist för undertecknande] Denna akt ska stå öppen för undertecknande vid organisationens huvudkontor i ett år efter det att den har antagits.

Artikel 34
Depositarie

Generaldirektören ska vara depositarie för denna akt.

(1)

     Gemensamt uttalande avseende artikel 11.2: Vid tillämpningen av denna akt är det underförstått att om vissa delar av en benämning eller term som utgör en ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning har generisk karaktär i den avtalsslutande ursprungsparten, ska det inte krävas att de skyddas enligt denna punkt i de andra avtalsslutande parterna. För tydlighetens skull påpekas att ett avslag på ansökan om eller en ogiltigförklaring av ett varumärke eller ett konstaterande av en överträdelse i de avtalsslutande parterna enligt artikel 11 inte kan grundas på den del som har generisk karaktär.

(2)

     Gemensamt uttalande avseende artikel 12: Vid tillämpningen av denna akt är det underförstått att artikel 12 inte ska påverka tillämpningen av bestämmelserna i denna akt om tidigare användning, eftersom den benämning eller term som utgjort ursprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen före den internationella registreringen kan vara helt eller delvis generisk i en annan avtalsslutande part än den avtalsslutande ursprungsparten, exempelvis på grund av att benämningen eller termen, eller en del av den, är identisk med en beteckning som enligt gängse språkbruk används som vedertagen benämning för en vara eller tjänst i den avtalsslutande parten, eller är identisk med det sedvanliga namnet på en druvsort i den avtalsslutande parten.