This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52016PC0191
Proposal for a COUNCIL DECISION on the signing, on behalf of the European Union, and provisional application of the Agreement between the European Union and Tuvalu on the short-stay visa waiver
Förslag till RÅDETS BESLUT om undertecknande på Europeiska unionens vägnar och provisorisk tillämpning av avtalet mellan Europeiska unionen och Tuvalu om undantag från viseringskravet för kortare vistelser
Förslag till RÅDETS BESLUT om undertecknande på Europeiska unionens vägnar och provisorisk tillämpning av avtalet mellan Europeiska unionen och Tuvalu om undantag från viseringskravet för kortare vistelser
COM/2016/0191 final - 2016/0101 (NLE)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 8.4.2016
COM(2016) 191 final
2016/0101(NLE)
Förslag till
RÅDETS BESLUT
om undertecknande på Europeiska unionens vägnar och provisorisk tillämpning av avtalet mellan Europeiska unionen och Tuvalu om undantag från viseringskravet för kortare vistelser
MOTIVERING
1.BAKGRUND TILL FÖRSLAGET
Rådets förordning (EG) nr 539/2001 1 innehåller en förteckning över de tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar medlemsstaternas yttre gränser och en förteckning över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav. Förordning (EG) nr 539/2001 tillämpas av medlemsstaterna, med undantag för Irland och Förenade kungariket.
Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 509/2014 2 ändrades förordning (EG) nr 539/2001 genom att 19 länder överfördes till bilaga II som förtecknar de tredjeländer vars medborgare är undantagna från viseringskravet. Dessa 19 länder är Colombia, Dominica, Förenade Arabemiraten, Grenada, Kiribati, Marshallöarna, Mikronesien, Nauru, Palau, Peru, Saint Lucia, Saint Vincent och Grenadinerna, Salomonöarna, Samoa, Tonga, Trinidad och Tobago, Tuvalu, Vanuatu samt Östtimor. Hänvisningen till dessa länder i bilaga II åtföljs av en fotnot som specificerar att ”[u]ndantaget från viseringskravet ska gälla från och med den dag då ett avtal om undantag från viseringskravet som ingås med Europeiska union träder i kraft”.
Förordning (EU) nr 509/2014 antogs den 20 maj 2014 och trädde i kraft den 9 juni 2014. I juli 2014 rekommenderade kommissionen rådet att bemyndiga den att inleda förhandlingar om avtal om undantag från viseringskravet med följande 17 länder: Dominica, Förenade Arabemiraten, Grenada, Kiribati, Marshallöarna, Mikronesien, Nauru, Palau, Saint Lucia, Saint Vincent och Grenadinerna, Salomonöarna, Samoa, Tonga, Trinidad och Tobago, Tuvalu, Vanuatu och Östtimor. 3 Den 9 oktober 2014 utfärdade rådet förhandlingsdirektiv till kommissionen.
Den första omgången avtal om undantag från viseringskravet undertecknades den 6 maj 2015 (Förenade Arabemiraten), den 26 maj 2015 (Östtimor) respektive den 28 maj 2015 (Dominica, Grenada, Saint Lucia, Saint Vincent och Grenadinerna, Samoa, Trinidad och Tobago, samt Vanuatu) och tillämpas provisoriskt från den dag de undertecknades, i avvaktan på ikraftträdandet. Rådet bemyndigade undertecknandet av en andra omgång avtal om undantag från viseringskravet med Tonga (undertecknades den 20 november 2015), Colombia (undertecknades den 2 december 2015), Kiribati (datum för undertecknande fastställs senare) och Palau (undertecknades den 7 december 2015). Dessa fyra avtal tillämpas provisoriskt från och med dagen efter undertecknandet, i avvaktan på deras ikraftträdande.
Förhandlingarna med Tuvalu inleddes den 19 november 2014 i Bryssel. Vid detta möte granskades utkastet till avtal i sin helhet och en överenskommelse nåddes på alla punkter under ytterligare skriftväxling. Avtalet paraferades av chefsförhandlarna i Bryssel den 8 oktober 2015. Medlemsstaterna underrättades under ett möte i rådets arbetsgrupp för visering den 26 oktober 2015.
2.RÄTTSLIG GRUND
För unionens del är den rättsliga grunden för avtalet artikel 77.2 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) jämförd med artikel 218 i samma fördrag.
Det bifogade förslaget utgör det rättsliga instrumentet för undertecknande av avtalet. Rådet kommer att fatta beslut med kvalificerad majoritet.
Eftersom Tuvalu snabbt kommer att kunna slutföra sitt interna ratificeringsförfarande och en lång tid förflutit sedan kommissionen först föreslog att undanta medborgare i Tuvalu från viseringskravet (november 2012), fastställs i förslaget till beslut om undertecknande att avtalet ska tillämpas provisoriskt från och med dagen efter undertecknandet i enlighet med artikel 218.5 i EUF-fördraget. Eftersom Europaparlamentets godkännande måste inhämtas innan avtalet ingås kommer kommissionen att informera Europaparlamentet om avtalets provisoriska tillämpning.
3.RESULTATET AV FÖRHANDLINGARNA
Kommissionen anser att de mål som rådet fastställde i sina förhandlingsdirektiv har uppnåtts och att utkastet till ett avtal om undantag från viseringskravet kan godtas av unionen.
Det slutliga innehållet i avtalet kan sammanfattas på följande sätt:
Syfte
I avtalet föreskrivs viseringsfrihet för medborgare i Europeiska unionen och för medborgare i Tuvalu vid resor på den andra avtalspartens territorium i högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod.
För att garantera likabehandling av alla EU-medborgare innehåller avtalet en bestämmelse om att Tuvalu inte får avbryta tillämpningen av avtalet tillfälligt eller säga upp det såvida detta inte sker för alla medlemsstater i Europeiska unionen och att unionen på motsvarande sätt inte får avbryta tillämpningen av avtalet tillfälligt eller säga upp det om detta inte sker på alla medlemsstaters vägnar.
Förenade kungarikets och Irlands särskilda ställning har beaktats i ingressen.
Tillämpningsområde
Undantaget från viseringskravet gäller alla kategorier av personer (innehavare av vanliga pass, diplomatpass, tjänstepass/officiella pass eller särskilda pass) som reser i olika syften, utom för att utöva avlönad verksamhet. För den senare kategorin får varje medlemsstat och Tuvalu även i fortsättningen kräva visering av motpartens medborgare i enlighet med tillämplig unionslagstiftning eller nationell lagstiftning. För att säkerställa ett harmoniserat genomförande bifogas en gemensam förklaring till avtalet om tolkningen av kategorin personer som reser för att utöva avlönad verksamhet.
Vistelsens längd
I avtalet föreskrivs viseringsfrihet för medborgare i Europeiska unionen och för medborgare i Tuvalu vid resor på den andra avtalspartens territorium i högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod. En gemensam förklaring om tolkningen av 90-dagarsperioden under en 180-dagarsperiod fogas till avtalet.
I avtalet beaktas de medlemsstaters ställning som ännu inte tillämpar Schengenregelverket fullt ut. Så länge dessa medlemsstater (för närvarande Bulgarien, Kroatien, Cypern och Rumänien) inte ingår i Schengenområdet utan inre gränser, ger undantaget från viseringskravet medborgare i Tuvalu rätt att uppehålla sig i var och en av dessa medlemsstater 90 dagar under en 180-dagarsperiod, oberoende av den period som beräknats för hela Schengenområdet.
Territoriell tillämpning
Avtalet innehåller bestämmelser om dess territoriella tillämpning: när det gäller Frankrike och Nederländerna ger undantaget från viseringskravet medborgare i Tuvalu rätt att endast uppehålla sig på dessa medlemsstaters europeiska territorier.
Förklaringar
Utöver de ovannämnda gemensamma förklaringarna fogas ytterligare två gemensamma förklaringar till avtalet, nämligen följande:
–Förklaring om Norges, Islands, Schweiz och Liechtensteins associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket.
–Förklaring om fullständig information om innehållet i och följderna av avtalet om undantag från viseringskravet och därmed sammanhängande frågor, t.ex. inresevillkoren.
4.SLUTSATS
Mot bakgrund av ovanstående föreslår kommissionen att rådet
–beslutar att avtalet undertecknas på unionens vägnar och bemyndigar rådets ordförande att utse den person eller de personer som ska ha rätt att underteckna avtalet på unionens vägnar,
–godkänner att avtalet tillämpas provisoriskt i avvaktan på att det träder i kraft.
2016/0101 (NLE)
Förslag till
RÅDETS BESLUT
om undertecknande på Europeiska unionens vägnar och provisorisk tillämpning av avtalet mellan Europeiska unionen och Tuvalu om undantag från viseringskravet för kortare vistelser
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 77.2 a jämförd med artikel 218.5,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och
av följande skäl:
(1)Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 509/2014 4 överfördes hänvisningen till Tuvalu från bilaga I till bilaga II till rådets förordning (EG) nr 539/2001 5 .
(2)Hänvisningen till Tuvalu åtföljs av en fotnot som specificerar att undantaget från viseringskravet ska gälla från och med den dag då ett avtal om undantag från viseringskravet som ingås med Europeiska unionen träder i kraft.
(3)Den 9 oktober 2014 antog rådet ett beslut om bemyndigande för kommissionen att inleda förhandlingar med Tuvalu om att ingå ett avtal mellan Europeiska unionen och Tuvalu om undantag från viseringskravet för kortare vistelser (nedan kallat avtalet).
(4)Förhandlingar om avtalet inleddes den 19 november 2014 och slutfördes genom att avtalet paraferades den 8 oktober 2015.
(5)Avtalet bör undertecknas och de åtföljande förklaringarna bör godkännas på unionens vägnar. Avtalet bör tillämpas provisoriskt från och med dagen efter undertecknandet i avvaktan på att de förfaranden som är nödvändiga för avtalets ingående avslutas.
(6)Detta beslut utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG 6 ; Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Förenade kungariket.
(7)Detta beslut utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG 7 ; Irland deltar därför inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Irland.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Undertecknandet på unionens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen och Tuvalu om undantag från viseringskravet för kortare vistelser (nedan kallat avtalet) bemyndigas härmed, med förbehåll för att nämnda avtal ingås.
Texten till avtalet åtföljer detta beslut.
Artikel 2
De förklaringar som åtföljer detta beslut godkänns härmed på unionens vägnar.
Artikel 3
Rådets ordförande bemyndigas härmed att utse den eller de personer som ska ha rätt att underteckna avtalet på unionens vägnar.
Artikel 4
Avtalet ska tillämpas provisoriskt från och med dagen efter undertecknandet, i avvaktan på att de förfaranden som är nödvändiga för dess ingående avslutas.
Artikel 5
Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.
Utfärdat i Bryssel den
På rådets vägnar
Ordförande
EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 8.4.2016
COM(2016) 191 final
BILAGA
till
Förslag till rådets beslut
om undertecknande på Europeiska unionens vägnar och provisorisk tillämpning av avtalet mellan Europeiska unionen och Tuvalu om undantag från viseringskravet för kortare vistelser
BILAGA
till
Förslag till rådets beslut
om undertecknande på Europeiska unionens vägnar och provisorisk tillämpning av avtalet mellan Europeiska unionen och Tuvalu om undantag från viseringskravet för kortare vistelser
AVTAL
mellan Europeiska unionen och Tuvalu om undantag från viseringskravet för kortare vistelser
EUROPEISKA UNIONEN, nedan kallad unionen eller EU, och
TUVALU,
nedan gemensamt kallade de avtalsslutande parterna,
SOM STRÄVAR efter att ytterligare utveckla de vänskapliga förbindelserna mellan de avtalsslutande parterna och önskar underlätta resande genom viseringsfrihet vid inresa och kortare vistelser för sina medborgare,
SOM BEAKTAR Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 509/2014 av den 15 maj 2014 om ändring av rådets förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav 1 , i vilken det bland annat görs en överföring av 19 tredjeländer, inbegripet Tuvalu, till förteckningen över tredjeländer vars medborgare är undantagna från viseringskravet för kortare vistelser i medlemsstaterna,
SOM ERINRAR OM att det i artikel 1 i förordning (EU) nr 509/2014 föreskrivs att för dessa 19 länder ska undantaget från viseringskravet gälla från och med den dag då ett avtal om undantag från viseringskravet som ingås med unionen träder i kraft,
SOM STRÄVAR efter att säkerställa principen om likabehandling av alla EU-medborgare,
SOM TAR HÄNSYN TILL att personer som reser för att utöva avlönad verksamhet under en kort vistelse inte omfattas av detta avtal, och att bestämmelserna om krav på visering eller undantag från viseringskravet och om tillträde till arbetsmarknaden i unionslagstiftningen, medlemsstaternas nationella lagstiftning och Tuvalus nationella lagstiftning därför fortfarande gäller för dessa personer,
SOM TAR HÄNSYN TILL protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa och protokollet om Schengenregelverket införlivat inom Europeiska unionens ramar, som är fogade till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och som bekräftar att bestämmelserna i detta avtal inte är tillämpliga på Förenade kungariket och Irland,
HAR ENATS OM FÖLJANDE.
ARTIKEL 1
Syfte
I detta avtal föreskrivs viseringsfrihet för medborgare i unionen och för medborgare i Tuvalu vid resor på den andra avtalspartens territorium i högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod.
ARTIKEL 2
Definitioner
I detta avtal avses med:
a) medlemsstat: alla medlemsstater i unionen, med undantag av Förenade kungariket och Irland,
b) medborgare i unionen: en medborgare i en medlemsstat enligt definitionen i led a,
c) medborgare i Tuvalu: en person som är medborgare i Tuvalu,
d) Schengenområdet: det område utan inre gränser som består av territoriet i de medlemsstater som anges i led a och som tillämpar Schengenregelverket fullt ut.
ARTIKEL 3
Tillämpningsområde
1. Medborgare i unionen som innehar giltigt vanligt pass, diplomatpass, tjänstepass, officiellt pass eller särskilt pass utfärdat av en medlemsstat får resa in i och uppehålla sig på Tuvalus territorium utan visering under den vistelsetid som anges i artikel 4.1.
Medborgare i Tuvalu som innehar giltigt vanligt pass, diplomatpass, tjänstepass, officiellt pass eller särskilt pass utfärdat av Tuvalu får resa in i och uppehålla sig på medlemsstaternas territorium utan visering under den vistelsetid som anges i artikel 4.2.
2. Punkt 1 i denna artikel gäller inte personer som reser för att utöva avlönad verksamhet.
För personer i denna kategori får varje medlemsstat själv besluta att ålägga medborgare i Tuvalu viseringskrav eller föreskriva undantag från viseringskravet i enlighet med artikel 4.3 i rådets förordning (EG) nr 539/2001 2 .
För denna kategori av personer får Tuvalu i enlighet med sin nationella lagstiftning besluta om viseringskrav eller undantag från detta för medborgare i varje medlemsstat för sig.
3. Det undantag från viseringskravet som fastställs i detta avtal ska gälla utan att det påverkar tillämpningen av de avtalsslutande parternas lagar rörande villkor för inresa och kortare vistelser. Medlemsstaterna och Tuvalu förbehåller sig rätten att vägra inresa till och kortare vistelser på sina territorier om ett eller flera av dessa villkor inte är uppfyllda.
4. Undantaget från viseringskravet gäller oberoende av vilket transportmedel som används för att passera de avtalsslutande parternas gränser.
5. Frågor som inte omfattas av detta avtal ska regleras genom unionslagstiftningen, medlemsstaternas nationella lagstiftning eller Tuvalus nationella lagstiftning.
ARTIKEL 4
Vistelsens längd
1. Medborgare i unionen får vistas på Tuvalus territorium högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod.
2. Medborgare i Tuvalu får vistas högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod i de medlemsstater som fullt ut tillämpar Schengenregelverket. Denna period ska beräknas oberoende av eventuell vistelse i en medlemsstat som ännu inte tillämpar Schengenregelverket fullt ut.
Medborgare i Tuvalu får vistas högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod i en medlemsstat som ännu inte tillämpar Schengenregelverket fullt ut, oberoende av den vistelsetid som beräknas för medlemsstater som fullt ut tillämpar Schengenregelverket.
3. Detta avtal påverkar inte Tuvalus och medlemsstaternas möjlighet att förlänga vistelsetiden om 90 dagar i enlighet med deras respektive nationella lagstiftning och unionslagstiftning.
ARTIKEL 5
Territoriell tillämpning
1. När det gäller Republiken Frankrike ska detta avtal endast tillämpas på dess europeiska territorium.
2. När det gäller Konungariket Nederländerna ska detta avtal endast tillämpas på dess europeiska territorium.
ARTIKEL 6
Gemensam kommitté för förvaltningen av avtalet
1. De avtalsslutande parterna ska inrätta en gemensam expertkommitté (nedan kallad kommittén) bestående av företrädare för unionen och företrädare för Tuvalu. Unionen ska företrädas av Europeiska kommissionen.
2. Kommittén ska bland annat ha till uppgift att
a) övervaka genomförandet av detta avtal,
b) föreslå ändringar av eller tillägg till detta avtal, samt
c) lösa tvister med anledning av tolkningen eller tillämpningen av detta avtal.
3. Kommittén ska när så är nödvändigt sammanträda på begäran av en av de avtalsslutande parterna.
4. Kommittén ska själv anta sin arbetsordning.
ARTIKEL 7
Förhållandet mellan detta avtal och befintliga bilaterala avtal om undantag från viseringskravet
mellan medlemsstaterna och Tuvalu
Detta avtal ska ha företräde framför bilaterala avtal eller överenskommelser som ingåtts mellan enskilda medlemsstater och Tuvalu, i den mån de behandlar frågor som ingår i tillämpningsområdet för detta avtal.
ARTIKEL 8
Slutbestämmelser
1. Detta avtal ska ratificeras eller godkännas av de avtalsslutande parterna i enlighet med deras respektive interna förfaranden och ska träda i kraft den första dagen i den andra månaden efter dagen för den senare av de två anmälningar genom vilka de avtalsslutande parterna till varandra anmält att dessa förfaranden är avslutade.
Detta avtal ska tillämpas provisoriskt från och med dagen efter dess undertecknande.
2. Detta avtal ingås på obestämd tid, såvida det inte sägs upp i enlighet med punkt 5.
3. Detta avtal får ändras genom en skriftlig överenskommelse mellan de avtalsslutande parterna. Ändringar ska träda i kraft efter det att de avtalsslutande parterna till varandra anmält att de interna förfaranden som är nödvändiga för detta är avslutade.
4. Var och en av de avtalsslutande parterna får avbryta tillämpningen av hela eller delar av detta avtal, särskilt av skäl som rör den allmänna ordningen, skyddet av nationell säkerhet eller skyddet av folkhälsan, olaglig invandring eller om den andra avtalsslutande parten återinför kravet på visering. Beslutet om avbrytande av tillämpningen ska anmälas till den andra avtalsslutande parten senast två månader innan beslutet beräknas träda i kraft. En avtalsslutande part som har avbrutit tillämpningen av detta avtal ska omedelbart underrätta den andra avtalsslutande parten om skälen för att avbryta tillämpningen inte längre föreligger och ska upphöra med avbrytandet.
5. Var och en av de avtalsslutande parterna får säga upp detta avtal genom skriftlig anmälan till den andra parten. Avtalet ska upphöra att gälla 90 dagar efter dagen för denna anmälan.
6. Tuvalu får avbryta tillämpningen av eller säga upp detta avtal endast med avseende på alla medlemsstater.
7. Unionen får avbryta tillämpningen av eller säga upp detta avtal endast på alla sina medlemsstaters vägnar.
Upprättat i två exemplar på bulgariska, danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, italienska, kroatiska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, rumänska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska språken, vilka alla texter är lika giltiga.
GEMENSAM FÖRKLARING ANGÅENDE ISLAND, NORGE, SCHWEIZ
OCH LIECHTENSTEIN
De avtalsslutande parterna noterar de nära förbindelserna mellan Europeiska unionen och Norge, Island, Schweiz och Liechtenstein, särskilt i kraft av avtalen av den 18 maj 1999 och den 26 oktober 2004 beträffande dessa länders associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket.
Under dessa omständigheter är det önskvärt att myndigheterna i Norge, Island, Schweiz och Liechtenstein, å ena sidan, och myndigheterna i Tuvalu, å andra sidan, utan dröjsmål ingår bilaterala avtal om undantag från viseringskravet för kortare vistelser på liknande villkor som i detta avtal.
GEMENSAM FÖRKLARING OM TOLKNINGEN AV KATEGORIN PERSONER SOM RESER FÖR ATT UTÖVA AVLÖNAD VERKSAMHET
ENLIGT ARTIKEL 3.2 I DETTA AVTAL
De avtalsslutande parterna vill säkerställa en enhetlig tolkning och har därför enats om att med kategorin personer som utövar avlönad verksamhet avses i detta avtal personer som reser in till den andra avtalsslutande partens territorium för att där utöva avlönad yrkesverksamhet eller annan avlönad verksamhet som anställd eller tjänsteleverantör.
Denna kategori bör inte omfatta
– affärsresenärer, dvs. personer som reser i affärsärenden (utan att vara anställda i ett land som hör till den andra avtalsslutande parten),
– idrottare eller artister som utövar en verksamhet tillfälligt,
– journalister utsända av media i bosättningslandet,
– företagsinterna praktikanter.
Genomförandet av denna förklaring ska övervakas av den gemensamma kommittén – inom dess ansvarsområde enligt artikel 6 i detta avtal – som får föreslå ändringar om den anser det nödvändigt med hänsyn till de avtalsslutande parternas erfarenheter.
GEMENSAM FÖRKLARING OM TOLKNINGEN AV DEN PERIOD OM 90 DAGAR
UNDER EN 180-DAGARSPERIOD SOM AVSES I ARTIKEL 4 I DETTA AVTAL
De avtalsslutande parterna är eniga om att med en period om högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod i enlighet med artikel 4 i detta avtal, avses antingen en fortlöpande vistelse eller flera på varandra följande vistelser som sammanlagt inte varar längre än 90 dagar under loppet av en 180-dagarsperiod.
Uttrycket ”en” 180-dagarsperiod innebär att man tillämpar en rörlig referensperiod, dvs. man går bakåt i tiden och räknar varje dag av vistelsen under den senaste 180-dagarsperioden, för att kontrollera om kravet på 90 dagar under en 180-dagarsperiod fortsatt uppfylls. Det betyder bland annat att en bortovaro under en oavbruten period av 90 dagar ger rätt till en ny vistelse på upp till 90 dagar.
GEMENSAM FÖRKLARING OM INFORMATION TILL MEDBORGARNA
OM AVTALET OM UNDANTAG FRÅN VISERINGSKRAVET
De avtalsslutande parterna erkänner vikten av öppenhet för medborgarna i Europeiska unionen och i Tuvalu, och har därför enats om att ge fullständig information om innehållet i avtalet om undantag från viseringskravet och om följderna av detta avtal, samt om därmed sammanhängande frågor, t.ex. inresevillkoren.
___
