20.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 264/110

Föredragande:

Mário SOARES

1.1

EU har genomfört en mer omfattande integrering och liberalisering av de europeiska marknaderna för offentlig upphandling vid översynen av avtalet om offentlig upphandling, vid handelsförhandlingarna med tredjeländer och i de handelsavtal som EU nyligen ingått. Dessa reformer har lett till att europeiska offentliga upphandlingar är mer öppna för företag från utvecklade länder eller tillväxtländer, medan dessa länder inte har svarat på detta öppnande med ett motsvarande erbjudande och de europeiska företagen fortfarande möter restriktiva och diskriminerande metoder i tredjeländer. Detta öppnande är desto mer nödvändigt som offentlig upphandling svarar för ca 20 % av världens BNP och offentliga investeringar i infrastruktur och byggentreprenad- och varukontrakt i de utvecklade ekonomierna och tillväxtekonomierna är en av de viktigaste hävstängerna för ekonomisk tillväxt under de kommande åren mot bakgrund av den rådande krisen.

1.2

I flera yttranden har Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) uttryckt sitt stöd för EU:s mål om större öppenhet för internationell konkurrens vid offentlig upphandling i alla länder. Kommittén har också framhållit behovet av att förenkla reglerna för offentlig upphandling, särskilt för små och medelstora företag, och av att principerna om öppenhet, icke-diskriminering och likabehandling respekteras. EESK har också vid flera tillfällen begärt att de sociala och miljömässiga aspekterna samt respekten för grundläggande mänskliga rättigheter och konsumentskyddet ska stärkas på lämpligt sätt vid genomförandet av EU:s handelspolitik, i enlighet med artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, där man efterlyser större samstämmighet med unionens principer och mål.

1.3

Kommittén förstår kommissionens önskan att verka för större öppenhet vid offentlig upphandling för europeiska företag i tredjeländer och är medveten om den hävstångspotential som finns i det ändrade förslaget till förordning om tillträdet för varor och tjänster från tredjeländer till unionens inre marknad för offentlig upphandling, som är föremål för detta yttrande.

1.4

Kommittén anser att förslaget till förordning kan utgöra ett första steg mot en större öppning av marknaderna för offentlig upphandling, särskilt i de pågående förhandlingarna inom ramen för det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP) mellan EU och Förenta staterna, i förhandlingarna om ett handelsavtal med Japan och i förhandlingarna om Kinas anslutning till Världshandelsorganisationens (WTO) avtal om offentlig upphandling, eftersom den offentliga upphandlingen i dessa länder är mindre öppen än den i EU, samt i förhållande till länder som inte undertecknat avtalet om offentlig upphandling, t.ex. Ryssland, Brasilien och Argentina.

1.5

Kommittén är emellertid medveten om de stora meningsskiljaktigheterna i rådet och Europaparlamentet beträffande den föreslagna förordningens relevans och effektivitet.

1.6

Kommittén understryker att det är absolut nödvändigt att se till att konkurrensen med företag från tredjeländer när det gäller offentlig upphandling är fri och icke snedvriden. EESK betvivlar dock att man med det aktuella förslaget till förordning kommer att kunna uppnå målet om en balanserad öppning av marknaderna för offentlig upphandling i tredjeländer. Kommittén anser i synnerhet att det nya förslaget till förordning inte är tillräckligt ambitiöst med tanke på att dess tillämpningsområde begränsas till en enkel prisanpassning för kontrakt med ett värde på minst 5 000 000 euro, och påpekar att i bara 7 % av de offentliga upphandlingarna överstiger värdet 5 000 000 euro. På samma sätt anser vi att påslaget på upp till 20 % av anbudspriset inte är tillräckligt och måste bedömas från fall till fall. Kommittén föreslår att prisanpassningsåtgärder ska tillämpas på kontrakt med ett uppskattat värde på minst 2 500 000 euro.

1.7

Kommittén undrar också om förbudet för medlemsstaterna att tillämpa restriktiva åtgärder utöver dem som fastställs i förordningen inte är detsamma som en faktisk liberalisering utan kompensation av offentlig upphandling som understiger tröskelvärdet på 5 000 000 euro för företag från tredjeländer. Kommittén framhåller därför det absoluta behovet av ett balanserat och ömsesidigt öppnande av marknaderna för offentlig upphandling mellan EU och tredjeländer.

1.8

Kommittén beklagar att förslaget till förordning inte innehåller någon hänvisning till målet om hållbar utveckling trots att kommissionen anger detta mål som ett viktigt inslag i sitt meddelande om ”Handel för alla” och upprepade gånger har meddelat att man kommer att ta hänsyn till hållbar utveckling inom alla relevanta områden i frihandelsavtal (energi, råvaror och offentlig upphandling) (1).

1.9

Kommittén beklagar att artiklarna 85 och 86 i direktiv 2014/25/EU upphävs genom den nya förordningen, eftersom dessa bestämmelser är ambitiösa och mer i linje med målet om att beakta hållbar utveckling, då de omfattar en social dimension beträffande svårigheterna för europeiska företag att vinna offentliga upphandlingar i tredjeländer på grund av den bristande efterlevnaden av de internationella bestämmelserna om arbetsrätt i dessa länder. Kommittén anser för övrigt att det vore lämpligt att ytterligare överväga möjligheten att införliva vissa inslag i dessa artiklar i det aktuella förslaget till förordning.

1.10

Kommittén anser följaktligen att förordningen måste omfatta en mer ambitiös strategi för att främja målen om hållbar utveckling, respekt för grundläggande rättigheter och konsumentskydd i förfarandet för offentlig upphandling i tredjeländer. Kommittén anser att den bristande efterlevnaden av dessa grundläggande regler kan inverka negativt på de europeiska företagens konkurrenskraft, och anser att definitionen av restriktiva åtgärder och metoder i artikel 2 i förslaget måste omfatta bristande efterlevnad av dessa grundläggande regler. Kommittén anser också att den rapport som kommissionen ska lägga fram senast den 31 december 2018 och minst vart tredje år (artikel 16 i förslaget) inte bara bör avse de ekonomiska aktörernas tillträde till förfaranden för offentlig upphandling i tredjeländer utan också efterlevnaden i förfarandena för offentlig upphandling i tredjeländer av de sociala reglerna och miljöreglerna samt respekten för de grundläggande mänskliga rättigheterna och konsumentskyddet. Dessa aspekter bör också beaktas i kommissionens rapporter om genomförandet av förordningen.

1.11

EESK begär att man i det aktuella förslaget till förordning ska framhålla kravet på att företag från tredjeländer som deltar i offentliga upphandlingsförfaranden i EU måste följa de bestämmelser som syftar till att främja respekten för hållbar utveckling och en förstärkning av de sociala och miljömässiga aspekterna och de grundläggande mänskliga rättigheterna, konsumentskyddet samt den sociala och yrkesmässiga integrationen eller återintegrationen av personer med funktionsnedsättning, vilka fastställs i direktiven 2014/23/EU, 2014/24/EU och 2014/25/EU om offentlig upphandling. Denna efterlevnad är avgörande för en fri och icke snedvriden konkurrens på den inre marknaden.

1.12

Kommittén ställer sig till fullo bakom att förordningen inte ska tillämpas på de minst utvecklade länderna och de mest sårbara utvecklingsländerna enligt förordningen om det allmänna preferenssystemet (2), men vill påminna kommissionen om att kompletterande åtgärder måste vidtas för att främja de minst utvecklade och de mest sårbara ländernas deltagande i offentlig upphandling i EU.

1.13

Kommittén välkomnar också att förordningen inte ska tillämpas på europeiska små och medelstora företag. Vi vill dock påminna kommissionen om att små och medelstora företag behöver särskilt stöd, både för att få tillträde till ”gränsöverskridande” upphandlingar inom EU och för att få tillträde till offentlig upphandling i tredjeländer.

2.1

EESK har fått remisser från både kommissionen och Europaparlamentet om det ändrade förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om tillträdet för varor och tjänster från tredjeländer till unionens inre marknad för offentlig upphandling och förfaranden till stöd för förhandlingar om tillträde för varor och tjänster från unionen till tredjeländers marknader för offentlig upphandling.

2.2

Utgifterna för offentlig upphandling uppskattas i allmänhet uppgå till ca 20 % av världens BNP. Mot bakgrund av den rådande krisen är offentliga investeringar i infrastruktur och byggentreprenad- och varukontrakt i de utvecklade ekonomierna och tillväxtekonomierna förmodligen en av de viktigaste hävstängerna för ekonomisk tillväxt under de kommande åren.

2.3

EU har gradvis integrerat sina marknader för offentliga upphandling och öppnat dem genom ökad liberalisering av europeisk offentlig upphandling under översynen av WTO-avtalet om offentlig upphandling, som trädde i kraft i april 2014, samt i handelsförhandlingarna med tredjeländer (särskilt inom ramen för de handelsavtal som EU nyligen har ingått [t.ex. EU:s avtal med Sydkorea, Centralamerika, Colombia/Peru, Moldavien, Georgien och Ukraina]).

2.4

De europeiska företagen drabbas dock fortfarande av restriktiva och diskriminerande metoder i tredjeländer. Dessa metoder beror på flera faktorer:

2.5

Det bör också noteras att många av EU:s handelspartner fortfarande tillämpar förmåner för nationella producenter eller varor, eller förmåner för små och medelstora företag (t.ex. ”Buy American Act” i Förenta staterna, ”Buy Chinese Policy” i Kina, lagstadgade förmånsmarginaler i Brasilien, nationella förmåner på regional nivå i Australien), vilket i praktiken utestänger EU-företag från att delta i dessa offentliga upphandlingar (3).

2.6

När det gäller offentlig upphandling som är öppen för konkurrens i tredjeländer hindras europeiska företag ofta från att på ett effektivt sätt delta i offentliga anbudsförfaranden på grund av hinder som ”sträcker sig över gränserna” (t.ex. olika regler om certifiering och standardisering, tillståndsförfaranden, insynsovänliga eller diskriminerande förfaranden osv.) och som är ännu mer komplexa och medför fler problem ur teknisk synvinkel eftersom det tar längre tid att identifiera, analysera och undanröja dem och standarderna och metoderna beträffande dem är restriktiva. Detta har redan påpekats i ett tidigare yttrande från kommittén.

2.7

Mot denna bakgrund, som kompliceras av avsaknaden av en hävstång för att få till stånd en omfattande öppning av marknaderna för offentlig upphandling i tredjeländer, har EU sedan flera år försökt utarbeta ett instrument som ger möjlighet att införa begränsningar vid avsaknad av ömsesidighet eller om restriktiva och diskriminerande åtgärder tillämpas på europeiska företag i tredjeländer.

2.8

Det bör dock påpekas att EU har haft och har möjlighet att begränsa tillträdet till offentlig upphandling i EU för företag från länder som inte medger samma behandling som den som företag från dessa länder medges i EU när det gäller offentlig upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster. Denna möjlighet har dock aldrig utnyttjats. I direktiv 2004/17/EU (ändrat genom direktiv 2014/25/EU, som träder i kraft den 18 april 2016) föreskrevs en möjlighet att förkasta anbud som innehåller mer än 50 % varor med ursprung i ett tredjeland med vilket unionen inte har ingått några internationella åtaganden (artikel 58) och en möjlighet för kommissionen (artikel 59) att föreslå att rådet beslutar att under en viss tid upphäva eller begränsa tillträdet till offentlig upphandling i EU för företag från länder som inte medger samma behandling som den som företag från dessa länder medges i EU, eller för länder där dessa svårigheter är kopplade till bristande efterlevnad av internationella arbetsnormer. Dessa bestämmelser återfinns i artiklarna 85 och 86 i direktiv 2014/25/EU.

2.9

Det allmänna direktivet om offentlig upphandling 2004/18/EU (ändrat genom direktiv 2014/24/EU) innehåller däremot inga liknande bestämmelser. Det är orsaken till att det fanns och fortfarande finns olika metoder i medlemsstaterna beträffande utländska anbudsgivare eller anbud som innehåller varor och tjänster med ursprung i tredjeländer. I vissa medlemsstater tillämpades likabehandling, medan det i andra medlemsstater berodde på om det fanns internationella förpliktelser enligt WTO-avtalet om offentlig upphandling eller bilaterala avtal eller inte.

2.10

För att åtgärda avsaknaden av bestämmelser i det allmänna direktivet om offentlig upphandling och avhjälpa det faktum att vissa tredjeländer inte vill öppna sina marknader för offentlig upphandling för internationell konkurrens men relativt lätt kan få tillträde till den europeiska marknaden lade kommissionen 2012 fram ett förslag till förordning för att införa en viss ömsesidighet i tillträdet till offentlig upphandling.

2.11

I kommissionens första förslag från 2012 framhölls först och främst den allmänna principen om att på EU:s inre marknad ska utländska varor och tjänster som omfattas av åtaganden om marknadstillträde från EU:s sida behandlas på samma sätt som varor och tjänster med ursprung i EU i förfaranden för offentlig upphandling. I förslaget utvidgades också denna behandling till att omfatta varor och tjänster med ursprung i de minst utvecklade länderna.

—

Den decentraliserade pelaren (artikel 6), som gav den upphandlande enheten möjlighet att underrätta kommissionen om sin avsikt att förkasta vissa anbud där värdet på de varor och tjänster som inte omfattas av internationella åtaganden överstiger 50 % av det totala värdet av varorna och tjänsterna i anbudet. Kommissionen kunde ge sitt godkännande vid väsentlig brist på ömsesidighet mellan EU och det land i vilket varorna och tjänsterna har sitt ursprung. Kommissionen skulle även godkänna att anbud utesluts om de berörda varorna och tjänsterna omfattas av ett EU-förbehåll mot marknadstillträde i ett internationellt avtal.

—

Den centraliserade mekanismen (artiklarna 8–13), som gav kommissionen möjlighet att inleda en utredning. Kommissionen kunde inleda en sådan utredning på eget initiativ eller på begäran av en medlemsstat eller en berörd part för att undersöka förekomsten av restriktiva upphandlingsmetoder i tredjeländer. Kommissionen kunde samråda med det berörda landet för att lösa detta problem och förbättra villkoren för EU-företagens tillträde till marknaden i det landet eller, om samrådet inte gav något resultat, införa tillfälliga restriktiva åtgärder. Dessa restriktiva åtgärder kunde i princip bestå i att utesluta vissa anbud som till mer än 50 % består av varor eller tjänster med ursprung i det berörda tredjelandet (stängning av den europeiska marknaden) eller i att tillämpa ett obligatoriskt prispåslag på de erbjudna varorna och tjänsterna med ursprung i det berörda tredjelandet. Kommissionens utredning skulle slutföras inom nio månader. I vederbörligen motiverade fall kunde denna period förlängas med tre månader.

2.12

Europaparlamentet antog sitt betänkande 2014 (4), där man gav uttryck för ett visst motstånd mot det decentraliserade förfarandet. Enligt parlamentet kan endast kommissionen, och inte de lokala myndigheterna, besluta om att utesluta ett anbud, eftersom internationell handel är en exklusiv EU-befogenhet. Parlamentet föreslog därför att det decentraliserade förfarandet skulle integreras i det centraliserade förfarandet. Även andra invändningar gjordes, såsom avsaknaden av ömsesidighet när det gäller efterlevnaden av sociala regler och miljöregler och ILO:s grundläggande normer och avsaknaden av en definition av ”avsaknad av väsentlig ömsesidighet”. Parlamentet föreslog även en presumtion om avsaknad av ömsesidighet vid bristande efterlevnad av de internationella bestämmelserna om arbetsrätt. Parlamentet var också bekymrat över att man i förordningen inte försvarade EU:s miljöregler och sociala regler.

2.13

I rådet ledde den första behandlingen inte till något beslut. Ett femtontal medlemsstater var inte alls införstådda med förslaget och utgjorde en blockerande minoritet. De viktigaste av dessa var Tyskland, Storbritannien, Nederländerna och Sverige samt vissa östeuropeiska länder. De uttryckte oro för att ett sådant instrument skulle betraktas som protektionistiskt på global nivå. De länder som stödde förslaget, ledda av Frankrike, fick till stånd en teknisk diskussion under 2014, och det fanns en förhoppning om att det skulle vara möjligt att uppnå samförstånd under det italienska ordförandeskapet (andra halvåret 2014). Tyvärr var detta inte fallet, och kommissionen antog ett ändrat förslag i januari (5) med förhoppningen om att häva blockeringen i rådet.

3.1

Enligt kommissionen syftar det nya förslaget till att korrigera vissa negativa konsekvenser av det föregående. I det nya förslaget stryker kommissionen det decentraliserade förfarandet, som kritiserades för att innebära en stor administrativ börda och främja en viss fragmentering av den inre marknaden. Kommissionen stryker även möjligheten att fullständigt stänga den europeiska marknaden, samtidigt som man behåller möjligheten att efter en kommissionsutredning införa prispåslag på 20 % på anbud som till mer än 50 % består av varor och tjänster med ursprung i länder som tillämpar restriktiva eller diskriminerande metoder. Denna prisanpassningsåtgärd ska endast tillämpas på kontrakt med ett uppskattat värde av 5 miljoner euro eller mer, vilket enligt kommissionen skulle minska risken för repressalier från tredjeländernas sida. Enligt förslaget skulle prisanpassningsåtgärden inte tillämpas på europeiska små och medelstora företag eller på anbudsgivare eller varor med ursprung i de minst utvecklade länderna och de mest sårbara utvecklingsländerna enligt definitionen i förordningen om det allmänna preferenssystemet.

3.2

Vid flera tillfällen har EESK ställt sig bakom EU:s mål om att offentlig upphandling i alla länder ska vara mer öppen för internationell konkurrens, men kommittén har också framhållit vikten av att tillämpa principerna om förenkling av reglerna för offentlig upphandling, öppenhet, icke-diskriminering, likabehandling, socialt ansvar och miljöansvar samt respekt för de grundläggande rättigheterna (6).

3.3

Kommittén förstår kommissionens önskan att verka för större öppenhet vid offentlig upphandling för europeiska företag i tredjeländer. Kommittén håller också med om att förslaget till en sådan förordning kan utgöra ett första steg i förhandlingarna om offentlig upphandling inom ramen för det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP) mellan EU och Förenta staterna, i handelsförhandlingarna med Japan och i förhandlingarna om Kinas anslutning till avtalet om offentlig upphandling, eftersom den offentliga upphandlingen i dessa länder är mindre öppen än den i EU, samt i förhållande till länder som inte undertecknat avtalet om offentlig upphandling, t.ex. Ryssland, Brasilien och Argentina.

3.4

EESK betvivlar dock att förordningen, när den antagits, kommer att göra det möjligt att uppnå målet om öppning av marknaderna för offentlig upphandling i tredjeländer. Kommittén anser att det nya förslaget till förordning inte är tillräckligt ambitiöst med tanke på dess begränsade tillämpningsområde. Dess inverkan på öppnandet av marknaderna för offentlig upphandling i tredjeländer är mycket osäker och riskerar också att bli mycket begränsad.

3.5

Enligt kommissionen själv är det bara i 7 % av alla offentliga upphandlingar som värdet överstiger 5 000 000 euro. Sett till värdet utgör dessa upphandlingar emellertid 61 % av de offentliga upphandlingarna i EU. Med tanke på att förordningen endast ska tillämpas på upphandlingar som inte omfattas av EU:s internationella åtaganden är dock frågan hur stor andel av de offentliga upphandlingarna som kommer att omfattas, i synnerhet efter Kinas eventuella anslutning till avtalet om offentlig upphandling och ett eventuellt slutförande av förhandlingarna med Förenta staterna och Japan. Risken för att tillämpningen begränsas till ett mycket litet antal upphandlingar och ett mycket litet antal länder riskerar att kraftigt minska fördelarna med förordningen. Kommittén föreslår att prisanpassningsåtgärder ska tillämpas på kontrakt med ett uppskattat värde på minst 2 500 000 euro.

3.6

Det är också beklagligt att det i förslaget till förordning inte görs någon hänvisning till hållbar utveckling, som kommissionen trots allt framhåller i sitt meddelande om ”Handel för alla” när man hävdar att man kommer att ”ta hänsyn till hållbar utveckling inom alla relevanta områden i frihandelsavtalen (t.ex. energi och råvaror eller offentlig upphandling)” (7). De sociala och miljömässiga aspekterna samt respekten för grundläggande mänskliga rättigheter och konsumentskyddet måste stärkas på lämpligt sätt vid genomförandet av EU:s handelspolitik, i enlighet med artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, där man efterlyser större samstämmighet med unionens principer och mål.

3.7

De nya direktiven 2014/23/EU, 2014/24/EU och 2014/25/EU om offentlig upphandling och koncessioner syftar till att främja respekten för hållbar utveckling och en förstärkning av de sociala och miljömässiga aspekterna och de grundläggande mänskliga rättigheterna, konsumentskyddet samt den sociala och yrkesmässiga integrationen eller återintegrationen av personer med funktionsnedsättning. Denna efterlevnad är avgörande för en fri och icke snedvriden konkurrens på den inre marknaden. EESK anser att det skulle vara ändamålsenligt att man i det aktuella förslaget till förordning framhåller att företag från tredjeländer som deltar i offentliga upphandlingsförfaranden i EU är skyldiga att följa dessa bestämmelser.

3.8

Kommissionen talar om restriktiva åtgärder eller metoder, men nämner inte alls hur svårt det är att vinna offentliga upphandlingar i tredjeländer på grund av att de konkurrerande företagen inte följer sociala regler och miljöregler och av att de grundläggande mänskliga rättigheterna och konsumentskyddet kränks. Kommittén anser att den bristande efterlevnaden av dessa grundläggande regler kan inverka negativt på de europeiska företagens konkurrenskraft, och anser att definitionen av restriktiva åtgärder och metoder i artikel 2 i förslaget måste omfatta bristande efterlevnad av dessa grundläggande regler. Kommittén anser också att den rapport som kommissionen ska lägga fram senast den 31 december 2018 och minst vart tredje år (artikel 16 i förslaget) inte bara bör avse de ekonomiska aktörernas tillträde till förfaranden för offentlig upphandling i tredjeländer utan också efterlevnaden i förfarandena för offentlig upphandling i tredjeländer av de sociala reglerna och miljöreglerna samt respekten för de grundläggande mänskliga rättigheterna och konsumentskyddet. Dessa aspekter bör också beaktas i kommissionens rapporter om genomförandet av förordningen.

3.9

Man kan tvivla på att denna nya förordning kommer att bli en framgång med tanke på oenigheten i rådet, som ligger till grund för blockeringen av den. Avskaffandet av den decentraliserade pelaren skulle kunna leda till en ny blockering, framför allt med tanke på alla andra ändringar.

4.1

Kommittén välkomnar klargörandet i artikel 1.5 i förslaget till förordning, enligt vilken medlemsstaterna inte får tillämpa restriktiva åtgärder gentemot ekonomiska aktörer, varor och tjänster från tredjeland utöver dem som föreskrivs i förordningen. Detta har fördelen att ge större enhetlighet vid tillämpningen på utländska aktörer av de europeiska reglerna om offentlig upphandling. Kommittén undrar dock om detta förbud inte är detsamma som en faktisk liberalisering utan någon som helst kompensation av europeisk offentlig upphandling som understiger tröskelvärdet på 5 000 000 euro för företag från tredjeländer. För närvarande tillämpar vissa medlemsstater begränsningar vid offentlig upphandling som inte omfattas av internationella åtaganden, och i artikel 85 i direktiv 2014/25/EU om offentlig upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster medges uttryckligen en möjlighet att förkasta anbud som innehåller mer än 50 % varor med ursprung i länder med vilka EU inte har ingått internationella åtaganden. Denna artikel kommer att strykas genom den föreslagna förordningen.

4.2

Kommittén ger sitt fulla stöd till att förordningen inte ska tillämpas på de minst utvecklade länderna och de mest sårbara utvecklingsländerna enligt förordningen om det allmänna preferenssystemet (artikel 4), och för att detta undantag faktiskt ska tillämpas och kunna gynna de minst utvecklade länderna och deras företag uppmanar EESK kommissionen att ta med förklaringar om offentlig upphandling inom EU och en länk till publikationerna i EUT (TED) i exporthelpdesken för utvecklingsländer och att se till att företag från utvecklingsländer som vill få information om tillämpningen av reglerna för offentlig upphandling i EU får nödvändigt tekniskt stöd.

4.3

Kommittén välkomnar också att förordningen inte ska tillämpas på europeiska små och medelstora företag (artikel 5). Vi vill dock påminna kommissionen om att små och medelstora företag behöver särskilt stöd, både för att få tillträde till ”gränsöverskridande” upphandlingar inom EU och för att få tillträde till offentlig upphandling i tredjeländer. Detta synsätt är förenligt med den särskilda uppmärksamhet som kommissionen ägnar åt små och medelstora företag i sitt meddelande om ”Handel för alla”. Ett mål om att förbättra de små och medelstora företagens tillträde till offentlig upphandling bör fastställas i kapitlet om små och medelstora företag i TTIP i synnerhet samt i framtida handelsavtal som omfattar sådana kapitel. EESK har redan motsatt sig fastställandet av kvoter för små och medelstora företag vid offentlig upphandling, enligt modellen i Förenta staternas ”Small Business Act”, men förespråkar en proaktiv politik för att stödja små och medelstora företags deltagande så att de kan få tillgång till fler offentliga upphandlingar (8). Kommittén har också redan framhållit behovet av att förbättra databasen med information om marknadstillträde (Market Access Database) så att den dels innehåller tillförlitlig och lättillgänglig information om anbudsförfarandena och om sådana tekniska formaliteter och specifikationer som i praktiken förhindrar deltagande i tredjeländer, dels tillhandahåller statistikunderlag och indikatorer för påverkan av konkurrenssnedvridande företeelser (9).

4.4

Kommittén förstår kommissionens oro beträffande avsaknaden av ett rättsligt instrument som gör att man kan sörja för faktiskt tillträde för europeiska företag till offentlig upphandling i tredjeländer, eftersom förordning (EU) nr 654/2014 om utövande av unionens rättigheter vid tillämpning och genomdrivande av internationella handelsregler inte är tillämplig i avsaknad av ett internationellt avtal. Det utredningsförfarande som föreskrivs i artiklarna 6–8 i förordningen tycks dock vara ytterst långsamt och ineffektivt. För det första vill kommittén ge uttryck för sina tvivel beträffande det stora handlingsutrymme som kommissionen ges när det gäller att besluta om den ska inleda en utredning eller inte. För det andra har utredningens längd, i motsats till vad kommissionen påstår, inte minskats i det nya förslaget och kan fortfarande uppgå till sammanlagt tolv månader. Detta tycks vara en lång period särskilt som kommissionen i många fall, i synnerhet då den inleder en utredning på eget initiativ, redan förfogar över vissa uppgifter och ofta redan har tagit upp frågan inom ramen för den befintliga dialogen med tredjeländer. Kommittén förstår också att utredningen avbryts tillfälligt under eventuella handelsförhandlingar. Med tanke på hur lång tid handelsförhandlingar och genomförandet av dem tar är det emellertid önskvärt att tidsbegränsa det tillfälliga avbrottet, som inte bör överstiga två år.

4.5

Kommittén anser att det faktum att utredningen bara kan leda till en prisanpassning på 20 % för kontrakt på mer än 5 000 000 euro, en bestämmelse med ett stort antal undantag, inte är tillräckligt och berövar förordningen dess effektivitet.

4.6

Kommittén beklagar att artiklarna 85 och 86 i direktiv 2014/25/EU upphävs genom den nya förordningen, eftersom dessa bestämmelser är ambitiösa och mer i linje med målet om att beakta hållbar utveckling, då de omfattar en social och miljömässig dimension. Kommittén anser för övrigt att det vore lämpligt att ytterligare överväga möjligheten att införliva vissa inslag i dessa artiklar i det aktuella förslaget till förordning.