This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52014DC0014
COMMUNICATION FROM THE COMMISSION TO THE EUROPEAN PARLIAMENT, THE COUNCIL, THE EUROPEAN ECONOMIC AND SOCIAL COMMITTEE AND THE COMMITTEE OF THE REGIONS For a European Industrial Renaissance
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN För en industriell renässans i Europa
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN För en industriell renässans i Europa
/* COM/2014/014 final */
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN För en industriell renässans i Europa /* COM/2014/014 final */
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL
EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT
REGIONKOMMITTÉN För en industriell renässans i Europa 1.
INLEDNING Europeiska
unionen är på väg ut ur sin längsta recession någonsin. EU-28:s BNP ökade med
0,2 % under det tredje kvartalet 2013. Uppgången i indikatorer för
företagens tilltro och förtroende tyder på att strukturreformer, förbättrad
makroekonomisk styrning och åtgärder i finanssektorn har lyckats stabilisera
Europas ekonomi. EU är på rätt spår men återhämtningen är fortfarande blygsam.
Kommissionens prognoser visar på ökad BNP på 1,4 % i EU-28 under 2014 och
en arbetslöshet på nära 11 % de kommande två åren. Det är därför främjandet
av tillväxt och konkurrenskraft för att upprätthålla och förstärka
återhämtningen och uppnå målen i Europa 2020-strategin har fått högsta
prioritet för kommissionen och EU:s medlemsstater. Krisen har visat
hur viktig realekonomin och en stark industri är. Industrins växelverkan med
resten av Europas ekonomiska system sträcker sig mycket längre än tillverkning,
från råvaror och energi till företagstjänster (t.ex. logistik),
konsumentservice (eftermarknadstjänster för kapitalvaror) eller turism.
Industriverksamheter ingår i allt rikare och komplexa värdekedjor som kopplar
samman stora koncerner och små eller medelstora företag över branscher och
länder. Den ekonomiska
betydelsen av industriverksamheterna är mycket större än vad
tillverkningens andel av BNP antyder. Industrin står för över 80 % av
Europas export och 80 % av den privata sektorns forskning och innovation.
Nästan en fjärdedel av alla jobb i den privata sektorn finns inom industrin,
ofta med hög kompetens, och varje extra jobb i tillverkningsindustrin skapar
0,5–2 arbetstillfällen i andra sektorer[1].
Kommissionen anser att en stark industribas kommer att vara av största
betydelse för Europas ekonomiska återhämtning och konkurrenskraft. Under
den ekonomiska krisen har EU:s industri på det hela taget visat hur
motståndskraftig den är. Den är världsledande
vad gäller hållbarhet och ger ett överskott på 365 miljarder euro
inom handeln med tillverkade produkter (1 miljard euro per dag)[2],
främst inom några få hög- och medelhögtekniska sektorer. Dessa omfattar
bilindustrin, verkstadsindustrin, läkemedel, kemikalier, flyg- och rymdindustrin
och de kreativa industrisektorerna samt högkvalitetsvaror inom många andra
sektorer, bl.a. livsmedel. Trots detta har
krisen satt djupa spår: sedan 2008 har 3,5 miljoner arbetstillfällen försvunnit
inom tillverkningsindustrin, dess andel av BNP minskade från 15,4 % till
15,1 % det senaste året[3].
Dessutom minskar EU:s produktivitet i jämförelse med våra konkurrenter. I två rapporter[4] har
kommissionen nyligen pekat på ett antal svagheter som dämpar tillväxten. Den
interna efterfrågan är fortsatt svag och undergräver därmed de europeiska
företagens hemmamarknader och håller handeln inom EU dämpad efter krisen. Företagsklimatet
har blivit bättre i EU i allmänhet men framstegen är fortfarande ojämna.
Stelbent administration och lagstiftning, bristande flexibilitet på vissa
arbetsmarknader och svag integration på den inre marknaden fortsätter att
hindra tillväxtpotentialen för företag, särskilt små och medelstora företag.
Investeringarna i forskning och innovation fortsätter vara för låga och
hindra den nödvändiga moderniseringen av vår industribas och dämpa EU:s
framtida konkurrenskraft. Företag i EU måste betala högre energipriser
än de flesta av våra ledande konkurrenter[5]
och har svårt att få tillgång till basinsatsvaror till rimliga priser,
t.ex. råvaror, kvalificerad arbetskraft och kapital. Mot den
bakgrunden har kommissionen fört en integrerad industripolitik i enlighet med
de industripolitiska meddelandena från 2010 och 2012[6] och
gett tillväxtfrämjande rekommendationer till medlemsstaterna inom ramen för den
europeiska planeringsterminen. Det är viktigt att denna politik genomförs fullständigt
på europeisk och nationell nivå för att säkerställa vår konkurrenskraft i
framtiden och öka vår tillväxtpotential. Politiska åtgärder måste vara väl
samordnade och konsekventa från regional nivå till EU-nivå för att de ska vara
effektiva. Som ett bidrag
till Europeiska rådets industripolitiska överlägganden innehåller det här
meddelandet kommissionens prioriteringar för industripolitiken. Det bygger
på kommissionens årliga tillväxtöversikt, ger en översikt över åtgärder som
redan vidtagits och lägger fram utvalda nya åtgärder för att påskynda
uppfyllandet av dessa prioriteter. Meddelandet visar att industripolitiken
och EU:s politik på andra områden blir allt mer integrerade i varandra, något
som nämndes i 2010 års industripolitiska meddelande, och att denna integration
måste fortsätta. Det viktigaste av allt är att meddelandet understryker vikten
av ett fullständigt och effektivt genomförande av industripolitiken i EU och
syftar till att underlätta ett sådant genomförande. Under
genomförandet av konkurrenskraftsstärkande reformer har medlemsstaterna en
viktig uppgift. Utvecklingen av nya instrument, t.ex. Partnerskapen för
tillväxt, sysselsättning och konkurrenskraft, kan vara till stor hjälp för att
ge de här reformerna större genomslag[7]. 2.
EN INTEGRERAD, GEMENSAM EUROPEISK MARKNAD: ATT SKAPA EN ATTRAKTIV PLATS FÖR
FÖRETAG OCH PRODUKTION Den inre
marknaden fortsätter vara grunden för EU:s ekonomiska framgångar. I mitten på
1980-talet ändrade den gemensamma marknaden utsikterna för den europeiska
ekonomin, och efter krisen kan den inre marknaden återta den här rollen som
livgivare i EU-ekonomin för att främja tillväxt och sysselsättning och därmed
göra EU till en attraktivare plats för produktionen av varor och tjänster. Den inre
marknaden ger EU-företag en stor hemmamarknad, underlättar produktivitetshöjningar
genom lägre kostnader för insatsvaror, möjliggör effektiva affärsprocesser och
ökar avkastningen på innovation. Den inre marknaden har dock fortfarande en
betydande tillväxtpotential, och ytterligare förenklingar av reglerna för den
inre marknaden kan förbättra den ekonomiska effektiviteten. En fördjupning av
den gemensamma marknaden kan skynda på teknikförändringen. En fastare
integrering av EU-företag i regionala och globala värdekedjor är avgörande för
nya produktivitetsvinster. Väl utformade EU-standarder som införs i tid kommer
att påskynda spridningen av innovationer och EU-reformer inom immaterialrätten
kommer också att uppmuntra till kreativitet och innovation. För att kunna
utnyttja den inre marknadens potential fullt ut krävs dock bättre integration
av infrastrukturnät, bättre genomförande och förenkling av reglerna för varor
och tjänster samt ett förutsägbart, stabilt regelverk i kombination med modern
och effektiv offentlig förvaltning. 2.1.
Slutförande av integreringen av nät: informations-, energi- och transportnät Den inre
marknaden kan inte fungera smidigt utan en integrerad infrastruktur. I
Inremarknadsakten II framförs fyra åtgärder för att främja utvecklingen av
sjö-, luft- och järnvägstransport samt ett initiativ för förstärkning av
genomförandet och tillämpningen av det tredje energipaketet för att avreglera
och integrera de europeiska energimarknaderna. I början av 2013 lade
kommissionen fram ett förslag om det fjärde järnvägspaketet för att göra det
enklare för järnvägsoperatörer att komma in och verka på EU-marknaden[8]. Inom
sjöfartssektorn lade kommissionen i juli 2013 fram planer om en förenkling av
tullformaliteterna för fartyg vilket minskar byråkratin, minskar tidåtgången i
hamnarna och gör sektorn konkurrenskraftigare. Kommissionen vidtar också
åtgärder för att genomdriva skyldigheterna i det gemensamma europeiska
luftrummet i medlemsstaterna[9].
För närvarande fördröjs antagandet, det fullständiga genomförandet eller tillämpningen
av dessa initiativ. För att en inre
marknad för energi ska kunna skapas krävs både att alla medlemsstater
införlivar hela det rättsliga ramverket och att energinäten integreras,
vilket skulle vara konkurrensfrämjande inom den inre marknaden och sänka
kostnaderna för europeiska företag. Det krävs betydande investeringar för att
modernisera Europas energiinfrastruktur så att ”energiöar” kopplas ihop och
möjliggör energiströmmar inom den inre marknaden och låter EU:s industri dra
nytta av tryggare försörjning och lägre priser[10]. EU:s
infrastruktur måste svara på social efterfrågan och motsvara de tekniska
förändringarna. Utvecklingen av rena fordon och fartyg är en
viktig utmaning för EU:s industri när den försöker upprätthålla sin
konkurrenskraft. En sådan utveckling beror både på leveransen av ny teknik och
på installationen av den infrastruktur som behövs för användarna. Antagandet av
förslaget till direktiv[11]
om utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen kommer att ställa krav
på medlemsstater om en minsta infrastruktur för alternativa bränslen, bl.a. elektriska
laddningsstationer med standardiserade gränssnitt. Kommissionen
uppmanar rådet och parlamentet att anta detta förslag i början av 2014. I slutsatserna
från Europeiska rådets möte i oktober 2013 framhålls att digitala varor och
tjänster är mycket viktiga för uppgraderingen av den europeiska industrin. För
att stödja utvecklingen av kommunikationstjänster, lade kommissionen i
september 2013 fram ett ambitiöst program för en gemensam telemarknad som
syftar till att främja investeringar och vidta åtgärder för att minska den regelsplittringen
i EU ytterligare och främja konkurrensen på bredbandsmarknaden. Vidare skapar informations-
och kommunikationsteknikens konvergens med energi- och logistiknät nya
möjligheter och utmaningar för industrin. Svårigheten är att driftsätta
digitalt anpassade nät med den grad av säkerhet och motståndskraft som krävs
för att bistå företag i deras verksamhet. Effekterna av dessa förändringar
börjar märkas och kommer att ge marknadsmöjligheter, främst för viktiga
möjliggörande tekniker. Utformningen av smarta nät kommer också att kräva ett
lämpligt regelverk och lämpliga standarder för interoperabilitet. EU,
medlemsstaterna, regionerna och industrin har alla en roll att spela i
främjandet av digitaliseringen av affärsprocesser och utvecklingen av den
industriella dimensionen av den digitala agendan. Rymdinfrastrukturen
och tillhörande industri- och tjänsteapplikationer
ger möjlighet att stärka industrins konkurrenskraft och skapa tillväxt och
sysselsättning. EU har en mycket viktig roll att spela inom detta område då de
höga kostnaderna för rymdprojekt gör det mer ekonomiskt för medlemsstater att
samla investeringar och gemensamt utnyttja de möjligheter dessa erbjuder. I
samarbete med medlemsstaterna och de särskilda organisationerna och byråerna
för området (t.ex. Europeiska rymdorganisationen och Europeiska byrån för det
globala systemet för satellitnavigering, GSA) slutför kommissionen
rymdinfrastrukturen i sina flaggskeppsprojekt, Galileo och Copernicus, under
nästa fleråriga budgetram. Den kommer att föreslå regler för fastställandet av
de tekniska villkoren och reglerna för kommersiellt utnyttjande av dem. Kommissionen
uppmanar rådet och parlamentet att snabbt anta och genomföra ovannämnda
åtgärder och lagstiftning om informations-, energi-, transport-, rymd- och
kommunikationsnät i EU, i enlighet med kommissionens förslag. En fördröjning
av driftsättningen av dessa infrastrukturer kommer att dämpa vår framtida
konkurrenskraft. Dagens ekonomiska klimat är inte fördelaktigt för långsiktiga
investeringar, och kommissionen kommer därför att fortsätta använda projektobligationer
för att underlätta finansieringen av dessa infrastrukturprojekt. 2.2. En
öppen och integrerad inre marknad för varor och tjänster Genom
Inremarknadsakten I och II stimulerade kommissionen marknadsintegration över
hela EU och uppmanar nu rådet och parlamentet att anta förslagen i dessa,
särskilt om sådana initiativ som marknadstillsynen och produktsäkerhetspaketet. Kommissionen
fortsätter att aktivt främja en heltäckande marknad för varor. Granskningen av
den inre marknaden för industrivaror har visat att den är lämplig för sitt
syfte[12].
Industrin har dragit nytta av denna utveckling och handel med tillverkade varor
inom EU har ökat med åren. I initiativet om
den gemensamma marknaden för gröna produkter föreslås åtgärder för att lösa problem
med den fria rörligheten för dessa varor[13].
Om inte medlemsstaterna tar ytterligare steg i genomförandet av det nuvarande
ramverket så kommer dock företagen fortsätta utsättas för onödigt höga
kostnader och kostnadsskillnader som riskerar att öka. Kommissionen kommer att
säkerställa en harmonisering och kommer först och främst att koncentrera sig
på att införa och upprätthålla de befintliga rättsliga ramarna och
underlätta för små och medelstora företag att verka på den inre marknaden. I
meddelandet om en inre marknad för industriprodukter lägger kommissionen fram
sin syn på hur man ska uppnå en mer integrerad inre marknad genom
rationalisering av det nuvarande regelverket. Kommissionen kommer även att överväga
att lägga fram ett lagförslag om förenklade, enhetliga förvaltningsrättsliga
eller civilrättsliga straffavgifter för överträdelser av EU:s
harmoniseringslagstiftning, så att alla företag behandlas lika på den inre
marknaden för industriprodukter. Nätverket Enterprise Europe kommer att
förstärkas i syfte att stärka stödet för små och medelstora företag på den inre
marknaden och ytterligare utveckla stödet för tillgång till finansiering,
förbättra deras energi- och resurseffektivitet och öka små och medelstora
företags kapacitet att hantera innovation. Industrin
handlar med både varor och tjänster. Ett fullständigt genomförande av
tjänstedirektivet är fortfarande viktigt för konkurrenskraften hos Europas
industri. Det finns en tydlig obalans i integrationsnivån för varu- och
tjänstemarknader, och för att industrin ska kunna moderniseras på ett effektivt
sätt måste den inre marknaden för tjänster förbättras ytterligare[14]. Mycket har
uppnåtts men medlemsstaterna måste fortfarande leverera reformer och förbättra
införandet av den inre marknadens regler på vissa områden. Kommissionen
uppmanade redan 2012 i ett meddelande[15]
medlemsstaterna att göra mer för att genomföra tjänstedirektivet. Ett
fullständigt genomförande av tjänstedirektivet skulle avsevärt förbättra den
inre marknadens funktion, särskilt för små och medelstora länder och för
konsumenterna. Den ökade konkurrenskraften skulle kunna resultera i en total ekonomisk
vinst på cirka 2,6 % av BNP i EU. Framstegen övervakas i den europeiska
planeringsterminen och kommissionen har inrättat en dialog med medlemsstater
för att uppnå politiskt överenskomna mål. Industrins
konkurrenskraft skulle ha fördel av en mer integrerad inre marknad för
tjänster, särskilt för företagstjänster som står för cirka 12 % av förädlingsvärdet
i EU. Detta är ett bra exempel på ett område där inarbetning av industrins
konkurrenskraft i övrig politik kan bidra till att öka EU:s totala
konkurrenskraft. Tillräcklig hänsyn bör tas till företagstjänster vid
utformningen och genomförandet av industripolitiska strategier. Efter meddelandet
om industripolitiken 2012 inrättade kommissionen i början av 2013 en
högnivågrupp om företagstjänster. Kommissionen kommer att undersöka behovet av
ytterligare åtgärder när den här gruppen utfärdat sina rekommendationer i mars
2014. Det nyligen
uppdaterade europeiska standardiseringssystemet ska bevakas för att
avgöra om det behöver anpassas till det snabbt skiftande klimatet så att det
kan bidra till EU:s strategiska mål, särskilt avseende industripolitik, tjänster,
innovation och teknisk utveckling. Dessutom är en
effektiv standardisering och skyddet av immaterialrätt (som står för 50 %
av de totala immateriella tillgångarna i EU) avgörande för främjandet av
innovation och utvecklingen av nya teknikområden. Kommissionen kommer att följa
debatten om användningen av immaterialrätter i standarder och bedöma om den
behöver ta upp frågan i ett särskilt initiativ. 2.3.
Affärsklimat, regelverk och offentlig förvaltning i EU EU:s
konkurrenskraft har alltid byggt på en gedigen och förutsägbar
institutionsmiljö, infrastruktur av hög kvalitet, en stark teknisk kunskapsbas
och en frisk och högutbildad arbetskraft. Traditionellt har Europa rankats högt
vad gäller affärer och industriell produktion men tappar nu konkurrenskraft i
jämförelse med andra regioner i världen[16]. Det faktum att
den inre marknaden (särskilt för tjänster) inte är helt integrerad är en
allvarlig hämsko på produktiviteten. EU har totalt sett inte anpassat sig
tillräckligt till de förändrade förhållandena. Administrativa bördor och
invecklad lagstiftning avvecklas för långsamt och ojämnt, och vissa
arbetsmarknader är inte tillräckligt flexibla. Efter finanskrisen påverkar de
pågående skuldsaneringarna företagsklimatet och hindrar ytterligare
investeringar och färska krediter till företag. Därigenom skadas
moderniseringen av EU:s industri. Kommissionen
övervakar regelbundet EU:s konkurrenskraft och affärsklimat, främst genom den
europeiska planeringsterminen och medlemsstaternas konkurrenskraftsrapport i
enlighet med artikel 173 i EU-fördraget. Nyligen presenterade rapporter visar
tecken på förbättringar eftersom strukturreformer börjar få effekt men läget är
ojämnt medlemsstater emellan. Från och med
2014 kommer rapporten om medlemsstaternas konkurrenskraftsresultat och
-politik i enlighet med artikel 173 i fördraget om Europeiska unionens
funktionssätt att förstärkas för att utvärdera och tydligt koppla
effekterna av förbättringar i företagsklimatet på hur medlemsstaternas
konkurrenskraft faktiskt utvecklas. Kommissionen kommer därmed att öka
räckvidden för sina årsrapporter till att omfatta nationella satsningar för att
den industriella konkurrenskraften ska integreras i alla relevanta övriga
politikområden[17]. På EU-nivå
fortsätter kommissionen att förbättra lagstiftningen och regleringen för att
göra den ändamålsenligare, stabilare och mer förutsägbar. Genomförandet av Programmet
om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit-programmet) och
uppföljningen av de tio tyngsta regelbördorna (som de uppfattas av
branschorganisationer och intressenter) kommer att förenkla EU:s lagstiftning
och minska regelbördorna för företag. Prövning av konkurrenskraften har
integrerats helt i kommissionens konsekvensbedömningar för alla större förslag
med betydande effekter på konkurrenskraften. Undersökningar om kumulativa kostnadsbedömningar
har utförts inom ett antal sektorer (stål, aluminium) och kommer att utföras i
andra (t.ex. kemikalie- och skogsbaserade industrier) i ett försök att i
efterhand uppskatta de gemensamma kostnaderna för olika delar av nationella
lagar och EU-lagar för industriella sektorer. En sundhetskontroll av
lagstiftningen inom oljeraffinaderisektorn kommer att slutföras 2014. I
framtiden kommer kommissionen gradvis att utföra omfattande granskningar av
konkurrenskraften och regelverken i var och en av de viktigaste industriella
värdekedjorna, med hjälp av sundhetskontroller och kumulativa
kostnadsbedömningar.[18] Kommissionen
uppmanar medlemsstaterna att vidta liknande åtgärder på nationell nivå för att
hjälpa till att säkerställa att politiska insatser ökar konkurrenskraften över
hela EU. Kommissionen kommer att övervaka hur detta fortskrider. Det finns
betydande variationer i hur de 28 medlemsstaternas offentliga förvaltningar
hanterar den privata sektorn. För att alla medlemsstater ska kunna ta del av de
övrigas erfarenheter kommer kommissionen att lägga fram ett initiativ om tillväxtvänlig
offentlig förvaltning, med en omfattande översikt över bästa praxis i offentlig
förvaltning i EU, särskilt med avseende på e-förvaltningsverktyg och offentlig
upphandling. 3.
INDUSTRIELL MODERNISERING: INVESTERA I INNOVATION, NY TEKNIK, INSATSVAROR OCH
FÄRDIGHETER FÖR PRODUKTION Med knappa
natur- och energiresurser och ambitiösa sociala mål och miljömål kan EU-företagen
inte konkurrera med lågprisprodukter och produkter av låg kvalitet. De måste satsa
på innovation, produktivitet, resurseffektivitet och höga förädlingsvärden för
att konkurrera på världsmarknaderna. EU:s fördel i världsekonomin kommer även
fortsättningsvis att ligga i varor och tjänster med ett högt förädlingsvärde. I
detta ingår även effektiv förvaltning av värdekedjor och tillträde till
marknader över hela världen. Innovation och tekniska framsteg kommer alltså att
fortsätta vara den viktigaste källan till konkurrenskraft för EU:s industri.
Därför behövs ytterligare satsningar för att nå målet i Europa 2020 på att
anslå 3 % av BNP till forskning och utveckling (FoU). Digital teknik
står i centrum för den europeiska industrins ökade produktivitet. Deras
transformativa styrka och ökande inverkan på alla sektorer omvandlar de
traditionella affärs- och produktionsmodellerna och kommer att leda till att
industrin tar fram flera innovationer för potentiella nya varor och främst
tjänster (industrins tjänstifiering). En
digital övergång är på väg inom hela den globala ekonomin och industripolitiken
behöver integrera nya tekniska möjligheter såsom molndatortjänster, utveckling
av värdekedjan för stordata och data, nya industriella internettillämpningar,
smarta fabriker, robotteknik, 3D-tryckning och design. 3.1.
Stimulera investeringar i innovation och ny teknik Sedan den
ekonomiska krisen inleddes har dramatiskt lägre investeringar i innovation varit
ett stort orosmoln för Europas industriella framtid. Kommissionen har
ställt en allt större del av sina politiska, reglerande och finansiella medel
till medlemsstaternas, regionernas och industrins förfogande för att främja
investeringar i innovation. Programmet Horisont 2020 kommer, särskilt
genom pelaren för industriellt ledarskap, att avsätta nästan 80 miljarder euro
för forskning och innovation. Här ingår stöd för viktiga möjliggörande tekniker
som kommer att omdefiniera globala värdekedjor, öka resurseffektiviteten och
omforma den internationella fördelningen av arbetskraft. För att underlätta
kommersialiseringen av forskningsresultat kommer Horisont 2020 även att
finansiera prototyp- och demonstrationsprojekt som ligger närmare marknaden än hittills.
Ett viktigt inslag i Horisont 2020 är att gå samman med det privata
näringslivet i offentlig-privata partnerskap på viktiga industriområdet så att
mer privata investeringar kan uppbådas. Genom den nya
fleråriga budgetramen 2014–2020 kommer dessutom upp till
100 miljarder euro från de europeiska struktur- och investeringsfonderna
att bli tillgängliga för medlemsstaterna för att finansiera investeringar i
innovation, i linje med de industripolitiska prioriteringarna. Under 2014–2020
kommer de europeiska struktur- och investeringsfondernas satsningar på
innovation att vägledas av begreppet Smart specialisering, så att
medlemsstater och regioner ska kunna koncentrera investeringarna på sina
konkurrensfördelar och för att uppmuntra skapandet av tväreuropeiska
värdekedjor. Många av de teman som medlemsstater och regioner föreslagit inom
ramen för smarta specialiseringsstrategier hänger samman med de sex strategiska
områden som utpekats i industripolitiken, så det finns heltäckande finansieringspaket
till regionernas förfogande. Eftersom medlemsstaterna
i allt högre grad vill stimulera investeringar på strategiska industriområden moderniserar
kommissionen reglerna för statligt stöd till FoU och innovation och ser
över reglerna för offentlig upphandling för att skapa en kritisk massa på
efterfrågesidan och effektvisera resursallokeringen, utan att reglerna för
konkurrens och den inre marknaden äventyras. Behovet av att
påskynda investeringarna i banbrytande teknik i snabbväxande områden var det viktigaste
skälet till att kommissionen i 2012 års meddelande om industripolitiken angav
sex områden där investeringar skulle stimuleras. Dessa
strategiska, övergripande områden är: avancerad tillverkning, viktig
möjliggörande teknik, rena fordon och transporter, biobaserade produkter, bygg-
och råmaterial samt smarta elnät. De sex arbetsgrupper som inrättades för ett
år sedan har hjälpt kommissionen att kartlägga möjligheter och hinder för
innovation som kräver ytterligare politiska åtgärder. Baserat på detta arbete kommer
kommissionen att prioritera följande: ·
Avancerad
tillverkning:
grundande av en kunskaps- och innovationsgemenskap för tillverkning med
mervärde och upprättande av ett offentlig-privat partnerskap om hållbar
processindustri genom resurs- och energieffektivitet, framtidens fabriker,
fotonik och robotteknik, uppgradering av kapaciteten och konkurrenskraften i
Europas tillverkningssektor. Integreringen av digital teknik i
tillverkningsprocessen kommer att vara en prioritet för framtida arbete i
ljuset av Internets allt större betydelse för industrin. Användningen av storskalig
datateknik kommer i allt högre grad att integreras i tillverkningsprocessen[19]. ·
Viktig
möjliggörande teknik: den här arbetsgruppen jobbar med att kartlägga
potentiell möjliggörande teknik i projekt av europeiskt intresse inom utvalda områden,
t.ex. batterier, smarta material, högpresterande produktion och industriella
bioprocesser, alleuropeisk tillgång till teknisk infrastruktur för små och
medelstora företag samt ytterligare användning av möjligheterna i det
samförståndsavtal som tecknats med Europeiska investeringsbanken. ·
Biobaserade
produkter:
tryggad, långsiktig tillgång till råvaror till världsmarknadspriser för
produktionen av biobaserade produkter. För detta kommer kaskadprincipen att
behöva tillämpas för användningen av biomassa, och varje möjlig störning måste avlägsnas
i tilldelningen av biomassa för alternativa ändamål till följd av stöd och
andra mekanismer som främjar användningen av biomassa för andra ändamål (t.ex.
energi)[20]. ·
Rena
fordon och fartyg: antagande och fullständigt genomförande av
kommissionens förslag om infrastruktur för alternativa bränslen, genomförande
av initiativet om gröna fordon och andra Horisont 2020-initiativ som
främjar rena, energieffektiva transporter, införande av globala standarder för
elbilar och genomförande av prioriteringarna från Cars 2020. ·
Hållbara
bygg- och råmaterial: inrättande av en utlåningskapacitet
från EIB på 25 miljarder euro för energieffektivitet i bostäder och
förbättring av återvinning och hållbar avfallshantering inom byggbranschen. ·
Smarta
elnät och digital infrastruktur: fastställande av ytterligare mål för
utvecklingen av komponenter för smarta elnät, granskning och utvidgning av
standardiseringsuppdrag samt utveckling och vägledning om prestandaindikatorer[21].
Infrastruktur och uppkopplingsprogramvara för industriellt internet är ett
prioriterat område med tanke på dess växande betydelse och ska hjälpa till att
integrera högprestationsprocesser som molndatortjänster. Med
utgångspunkt i arbetsgruppernas arbete föreslår kommissionen att
medlemsstaterna kombinerar regional- och industripolitiska instrument för att
skapa smarta specialiseringsplattformar så att regionerna får hjälp att starta
smarta specialiseringsprogram genom att underlätta kontakter mellan företag och
kluster. Det ger tillgång till innovativ teknik och marknadsmöjligheter. Slutligen kommer
kommissionen, på grundval av en analys av EU:s industriella starka sidor och
viktigaste tillgångar, att utforska industriella verksamhetsområden där det är
sannolikt att EU kommer att ha en konkurrensfördel i framtiden. Dessutom kommer
övervakningen av investeringstendenser att spela en allt viktigare roll i de
bedömningar som utförs inom ramen för den europeiska planeringsterminen. 3.2.
Ökad produktivitet och resurseffektivitet och underlättande av tillgång till
betalbara insatsvaror för produktion EU-företagen
måste få tillgång till viktiga insatsvaror på ett hållbart sätt och till bästa
möjliga villkor, men det finns fortfarande betydande problem på kapital-,
energi- och råvarumarknaderna. a)
Tillgång till finansiering Den finansiella
stabiliteten har kunnat återställas genom lagstiftningsreformer på
finansmarknaderna, en omdömesgill valutapolitik och den nya tillsynsstrukturen
i bankunionen. Bankernas skuldsaneringar gör det dock svårare för företagen att
få banklån, främst små och medelstora företag i särskilt krisdrabbade medlemsstater. Politiska
åtgärder bidrar till lättare tillgång till kapital för vissa syften. Åren 2014–2020
kommer sammanhållningspolitiken att kanalisera medel till företagen genom
finansieringsinstrument. För den nya programperioden planeras, förutom
traditionella finansieringsinstrument på nationell, regional, transnationell
eller gränsöverskridande nivå, möjligheten att bidra med medel till
finansieringsinstrument på EU-nivå. Här ingår småföretagsinitiativet, som är ett
riskdelningsinstrument med EU-garantier, något som Europeiska rådet efterlyste
vid sitt möte i oktober 2013. Det är ett initiativ som lagts fram av
kommissionen och EIB som ska göra det möjligt för medlemsstaterna att på
frivillig grund använda de europeiska struktur- och investeringsfonderna för
att ge bidrag till finansieringsinstrument som lånar ut medel till små och
medelstora företag. Medlemsstaterna uppmanas bidra till detta initiativ med sina
nationella anslag inom de europeiska struktur- och investeringsfonderna, så
att instrumentet kan uppnå en kritisk massa och få betydande effekter för en
ökad utlåning till små och medelstora företag. Antagandet av
programmet för företagens konkurrenskraft och för små och medelstora företag
samt Horisont 2020 kommer också att öka finansieringskapaciteten hos fonder
inom den offentliga sektorn flera gånger om med aktieinvesteringar genom
finansiella intermediärer, t.ex. riskkapitalfonder och en välfungerande alleuropeisk
riskkapitalmarknad. Ett fullständigt genomförande av direktivet om sena
betalningar[22]
kommer också att förbättra finansieringen för företag. Nyligen genomförda
lagändringar kommer att underlätta tillgången till finansiering för små och
medelstora företag. Kapitalkravsförordningen innehåller exempelvis en
korrigeringsfaktor som sänker kapitalkraven i samband med kreditrisker för
exponeringar till små och medelstora företag. Det omarbetade direktivet om
marknader för finansiella instrument kommer att skapa särskilda
handelsplattformar som kallas tillväxtmarknader för små och medelstora företag.
Genom det omarbetade transparensdirektivet försvinner kravet att offentliggöra
kvartalsvis finansinformation. Genom de nya reglerna om europeiska
riskkapitalfonder och europeiska fonder för socialt företagande införs ett
särskilt EU-pass för fondförvaltare som investerar i nya små och medelstora
företag och sociala företagsverksamheter. Trots dessa
åtgärder så förväntas tillgången till finansiering att fortsätta vara
problematisk. Fastän storföretagen i allt högre utsträckning sökt finansiering
på obligationsmarknaderna så är de europeiska små och medelstora företagen
fortfarande starkt beroende av bankerna som viktigaste finansieringskälla,
mycket mer än i andra delar av världen. Krisen har splittrat den inre marknaden
för banklån i EU och låneräntorna har ökat oproportionerligt i vissa länder. En
inre marknad för kapital där små och medelstora företag kan ha
gränsöverskridande tillgång till finansiering är fortfarande ett mål som
behöver nås. Mot den
bakgrunden fortsätter insatserna för att förbättra kanaler för kreditöverföring
och att diversifiera företagens finansieringskällor. Framsteg har gjorts i
flera initiativ som ingick i uppdateringen av industripolitiken 2012. Analysen
av svaren på grönboken om långsiktig finansiering kommer nu att leda
till förslag om åtgärder för att diversifiera finansieringskällor för små och
medelstora företag och underlätta långsiktiga investeringar. Ytterligare
åtgärder behövs också för att minska effekterna av den bristande finansiering
som vissa företag drabbas av, och kommissionen kommer att fortsätta samarbetet
med EIB-gruppen och understödja bilaterala initiativ mellan medlemsstater för
att åtgärda dessa brister. b) Energi Effektivitetsvinsterna
och det successiva konkurrensutsättandet av energimarknaderna har sänkt el- och
gaspriserna i grossistledet, men tyvärr har återförsäljarledets priser för
denna viktiga energiförsörjning till industrin ökat. Återförsäljarledets
elpriser för industrin i EU ökade i genomsnitt med 3,5 % per år, och
gaspriserna med 1 % mellan 2008 och 2012. Till följd av detta beräknas
industrins elpriser i EU ligga dubbelt så högt som i USA och Ryssland och
20 % högre än i Kina enligt Internationella energiorganet[23].
Prisskillnaden är ännu större när det gäller gas: i EU är gasen 3–4 gånger
dyrare för industrin än för de amerikanska, ryska och indiska konkurrenterna
och 12 % dyrare än i Kina, men däremot är den billigare än i Japan. De
priser som industrikunderna faktiskt betalar kan dock variera mellan medlemsstaterna. I
meddelandet om energipriser och det medföljande arbetsdokumentet från
kommissionen presenteras en välunderbyggd redovisning av energiprisernas
utveckling och deras tre huvudkomponenter, dvs. energi, nätkostnader och
skatter och avgifter, inklusive stöd till förnybar energi. Den största
komponenten förblir energikostnaden, även om dess andel minskar och avsevärda
skillnader mellan medlemsstaterna kvarstår. Nätkostnader och skatter och
avgifter är de viktigaste drivkrafterna bakom energiprisökningarna och utgör en
större del av det slutliga priset i återförsäljarledet[24]. Energikostnadernas
utveckling är oroväckande för de energiintensiva industriernas konkurrenskraft.
Energikostnaderna utgör en stor del av de totala kostnaderna för papper och
trycksaker, kemiska varor, glas och keramik, järn och stål och övriga metaller,
även om det förekommer skillnader mellan anläggningar, tekniker och länder. Industriell
konkurrenskraft och energieffektivitet fortsätter vara viktiga mål för EU,
vilket bekräftas i Europa 2020-strategin. Vi försöker uppnå våra mål med hjälp
av olika EU-strategier på det mest kostnadseffektiva sättet. -
På försörjningssidan avsätter Horisont 2020 medel direkt till
energi- och klimatrelaterad forskning och innovation, främst genom samhällsutmaningen
Säker, ren och effektiv energi och initiativ om industriellt ledarskap som
Spire (hållbara industriprocesser genom resurs- och energieffektivitet), SET
(den strategiska EU-planen för energiteknik) och Silc II (långsiktigt
hållbart system för en koldioxidsnål industri) i syfte att utveckla och främja spridningen
av banbrytande teknik som behövs för att uppnå klimat- och energimålen. -
Färdigställandet av en fullständigt integrerad inre marknad för
energi och ökad konkurrens på energimarknaderna kommer att möjliggöra för
industri- och bostadsanvändare att dra nytta av lägre energipriser i
grossistledet. -
Vidareutvecklingen av en effektiv alleuropeisk infrastruktur för
gas och el samt för transport av viktiga råvaror som etylen och propylen,
skulle hjälpa till att minska transportkostnaderna och riskerna för
energiintensiva sektorer. Befintliga rörledningar bör främst kopplas samman med
Syd- och Östeuropa för att förbättra synergierna mellan industrier från olika
medlemsstater och uppnå högre energieffektivitet i hela EU. -
Det är viktigt att undvika oproportionerliga höjningar av
energikostnaderna på grund av skatter, avgifter eller andra instrument som
införts av medlemsstaterna i olika politiska syften. Det är mycket viktigt för
att trygga kostnadseffektiviteten och bidra till att förbättra EU:s
konkurrenskraft. Vid
sidan av detta meddelande har kommissionen antagit ett paket om klimat och
energi med en definition av dess ställning fram till 2030[25].
Utom i ett fall är det ett icke-lagstiftande paket som kommer att möjliggör
diskussioner i Europeiska rådet och Europaparlamentet för att bidra till formuleringen
av EU:s ståndpunkt i kampen mot klimatförändringarna och hur det samverkar med
energipolitiken och EU:s ekonomiska konkurrenskraft. c)
Råmaterial och resurseffektivitet EU:s industri är
främst beroende av leveranser av råvaror från internationella marknader[26],
särskilt obearbetade mineraler och metaller. Den står inför flera utmaningar
vad gäller både primära och sekundära råmaterial hela värdekedjan igenom (prospektering,
utvinning, behandling, raffinering, återvinning och ersättning). Kommissionen
har sedan 2008 varit engagerad i en råvarustrategi (råvaruinitiativet).
Kommissionen främjar även ett effektivt utnyttjande av resurser och
utvecklingen av cirkulära affärs- och produktionsmodeller. Kommissionens
råvaruinitiativ har en stark extern dimension för att säkerställa en rättvis
tillgång till råmaterial över hela världen och säkra lika konkurrensvillkor för
alla aktörer inom råvaruhandeln. EU har varit framgångsrikt i förhandlingarna
om exportregler för råvaror i bilaterala och multilaterala handelsavtal och i
övervakning och upprätthållande av regler om handelshinder som påverkar
råvaror. Kommissionen
kommer att fortsätta utnyttja alla instrument man har till sitt förfogande,
inklusive en kartläggning av den råvarudiplomati som för närvarande är på gång,
för att därigenom skydda tillgången till råvaror på ett hållbart sätt. Detta
kommer att uppmärksammas särskilt i pågående och kommande handelsförhandlingar. Kommissionen kommer
att överväga att lägga fram ett meddelande om ett europeiskt innovationspartnerskap
för råvaror för att förklara hur Europeiska kommissionen, medlemsstaterna,
industrin och högskolorna avser att samarbeta för att driva 2013 års
strategiska genomförandeplan för partnerskapet mot förbättringar inom forskning
och innovation, lagstiftningsklimat eller standardisering. De konkreta
målen kommer att omfatta upp till 10 pilotprojekt för att främja teknik för
produktionen och behandlingen av primära och sekundära råvaror, i syfte att
hitta ersättningar för minst tre tillämpningar av kritiska och sällsynta
råvaror samt för att skapa bättre ramvillkor för råvaror i Europa[27]. För att
underlätta för industrin att göra den här övergången, kommer kommissionen 2014
att lägga fram ett lagstiftningsinitiativ om resurseffektivitet och avfall.
Initiativet kommer att bygga på framstegen i genomförandet av färdplanen för
ett resurseffektivt Europa och anger de viktigaste byggstenar som krävs för att
ta vara på EU:s ekonomiska potential att vara produktivare samtidigt som färre
resurser används och steg tas mot ett kretsloppssamhälle. Det kommer att
omfatta slutsatser från utarbetandet av lämpliga indikatorer och mål samt
granskningen av de viktigaste målen i EU:s avfallslagstiftning (i linje med
bestämmelserna om ramdirektivet om avfall, direktivet om deponering av avfall
och förpackningsdirektivet) och utför en efterhandsutvärdering av direktiven om
avfallsflöden, inklusive en bedömning av alternativ för att öka enhetligheten
mellan dem. Kommissionen
kommer dessutom, baserat på preliminära bedömningar, att där så behövs föreslå
åtgärder för att eliminera prissnedvridningar som hindrar EU-företag från att
få tillgång till viktiga insatsvaror för industrin till internationella
marknadspriser. Kommissionen kommer att garantera politisk neutralitet i
tillgången till biomassa för olika ändamål för att därigenom möjliggöra en
effektiv tillämpning av kaskadprincipen i användningen av biomassa för att
säkra en effektiv och hållbar användning av naturresurser. Kommissionen kommer även
om det framstår som befogat att överväga åtgärder för att låta industrin få
tillgång till globala marknadspriser på viktiga insatsvaror som bioetanol eller
stärkelse för biobaserade industriverksamheter som uppstår från traditionella
sektorer som kemikalier, papper och andra skogsindustrier[28]. 3.3.
Uppgradering av kompetens och underlättande av industriell förändring Kompetens utgör
en viktig del av Europa 2020-strategin. Kommissionen har infört en övergripande
strategi för förbättring av utbildningssystem genom framförhållning och
investeringar i humankapitalet med stöd av EU:s finansieringsinstrument,
hjälpmedel för att övervaka kompetensbehov och aktuella trender samt särskilda
initiativ för att sammanföra relevanta aktörer för lärlingsprogram, särskilt de
med viktiga informations- och kommunikationsteknisk kompetens, däribland
arbetsmarknadens parter. Låg
kompetensmatchning och utbildningsfrågor kommer
sannolikt att fortsätta vara en stor utmaning för industrin i EU de kommande
åren, särskilt eftersom tillverkningstekniska framsteg kommer att öka
efterfrågan på särskilda kompetensuppsättningar. Det finns betydande skillnader
mellan medlemsstaterna i hur kompetens uppnås och i yrkesutbildningssystemens
effektivitet. Detta och den höga arbetslösheten i de krisdrabbade medlemsstaterna
kräver omedelbara åtgärder för att satsa mer på utbildning, Det kräver även en
bättre rörlighet över gränserna. Därför har kommissionen antagit en genomgripande
reform av Eures som ska medföra ett närmare samarbete mellan de offentliga
arbetsförmedlingarna i EU och EES i syfte att underlätta rörlighet och
kompetensbaserad matchning genom en serie nya tjänster och produkter. Lärlingsprogrammens
bidrag till industrins konkurrenskraft är allmänt erkänt. Stora skillnader
mellan medlemsstaterna i hur kompetens uppnås och i yrkesutbildningssystemens
effektivitet har samband med den akuta arbetslösheten i de krisdrabbade
medlemsstaterna. Initiativ som den europeiska alliansen för lärlingsutbildning
kommer att fortsätta stödja utvecklingen av bra, effektiva lärlingsutbildningar
genom starka partnerskap mellan arbetsgivare och skolor i EU. Kommissionen
utarbetar dessutom en ny generation av programmet Erasmus för unga företagare
samt andra instrument för att skaffa fram gränsöverskridande lärlingsplatser
i företag[29]
genom ett aktivt engagemang av industrin och av små och medelstora företag. I
meddelandet om en ny syn på utbildning[30]
uppmanas till en stark inriktning på att anpassa kompetenstillgången efter
arbetsmarknadens behov över hela Europa och detta förstärks och stöds nu genom
det nya finansieringsprogrammet Erasmus+. Kommissionen uppmanar
medlemsstaterna att stödja dessa insatser. För närvarande
flyttar endast 0,3 % av EU:s befolkning till en annan medlemsstat för
arbete, jämfört med 2,4 % i USA. EU har en unik funktion att fylla när det
gäller att underlätta rörligheten mellan utbildningsinstitutioner genom
programmet Erasmus+ på alla nivåer, lärlingsutbildning, praktik och
högskoleutbildning. Industrins och små och medelstora företag kommer att
uppmuntras ytterligare att delta i sådana initiativ. I framväxande sektorer och
områden med ekonomisk aktivitet kommer kunskaps- och innovationsgemenskaper
att bidra till tillgängligheten för kompetenser som behövs på dessa nya
marknader. De berörda
parterna bör sträva efter att föregripa och hantera kompetensbehoven. Industripolitiken
måste även underlätta industriella förändringar och bidra till att modernisera
industriella strukturer för att undvika situationer med drastisk, slösaktig
omstrukturering. Effekterna av
omstruktureringar känns mest direkt på regional nivå och därför måste regionerna
engageras aktivt i hanteringen av och planeringen inför förändringar. På samma
sätt som framgångsrika strategier för smart specialisering bör politiska
initiativ på den nivån (om infrastruktur, utbildning, forskning och innovation)
därför ta hänsyn till effekterna av kommande omstruktureringar. För att hjälpa
regionerna att modernisera industribasen genom kanalisering av resurser till
mer produktiva sektorer och för att stödja insatser som minimerar eventuella
sociala konsekvenser kommer kommissionen att föreslå en heltäckande strategi
för att föregripa och underlätta industriella förändringar på regional nivå. Slutligen kommer
kommissionen i början av 2014 att presentera ett meddelande om gröna jobb för
att inrikta insatser på viktiga ekonomiska sektorer med potential att skapa
arbetstillfällen och utvecklingen av relaterad kompetens[31]. 4. SMÅ
OCH MEDELSTORA FÖRETAG OCH FÖRETAGANDE I EU:s
industripolitik har traditionellt sett mycket uppmärksamhet ägnats åt små och
medelstora företag, vilket även är fallet i vår politiska strategi. I slutet av
2013 hade programmet för konkurrenskraft och innovation hjälpt finansinstitut
att ge cirka 30 miljarder euro i nya medel till över 315 000 små och
medelstora företag som skapat eller direkt upprätthållit cirka 380 000
arbetstillfällen. Dessutom gav under samma period strukturfonderna omkring
70 miljarder euro i stöd till företagen, främst små och medelstora. Nästan
200 000 projekt har fått stöd vid flera företag, däribland
78 000 nya företag, och minst 268 000 nya jobb har skapats
(medan många fler jobb har tryggats). Regleringskostnader
och administrativa kostnader kan påverka små och
medelstora företag upp till tio gånger mer än större företag. Kommissionen har
systematiskt främjat förenklingar för små och medelstora företag genom undantag
för mikroföretag och tillämpningen av principen att tänka småskaligt först. Villkoren
för små och medelstora företag har förbättrats avsevärt sedan småföretagsakten
antogs för fem år sedan. Den genomsnittliga tiden och kostnaden för att starta
ett företag har minskat (från nio till fem dagar och från 463 euro till
372 euro). Tidåtgången och kostnaden för att skaffa alla tillstånd som
krävs för att starta kommersiell verksamhet är dock fortfarande mycket hög i
vissa medlemsstater. Den nya budgetramen
2014–2020 ger tillgång till nya, kraftigare instrument för stöd till företagande
och små och medelstora företag. För första gången ingår ett program, programmet
för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag, som är specifikt
inriktat på små och medelstora företag. Det har en budget på
2,3 miljarder euro utöver andra EU-bidrag. I den nya
sammanhållningspolitiken ägnas särskild uppmärksamhet åt de små och medelstora
företagens konkurrenskraft. Genom ett särskilt instrument i Horisont 2020
finansieras små och medelstora företags tidiga forskning och innovation med hög
risk. Den nya politiken för landsbygdsutveckling stärker dessutom nyföretagande
och de små och medelstora företagens konkurrenskraft på landsbygden[32]. Utöver detta
finansiella stöd är de kommande riktlinjerna om statligt stöd för investering
av riskkapital särskilt känsliga för de problem som små och medelstora företag
möter vid finansieringen av sin verksamhet. För att kunna
utnyttja hela sin potential måste små och medelstora företag fortfarande
övervinna de hinder som begränsar deras tillväxt. Det genomsnittliga lilla
eller medelstora företaget är mindre i EU än i USA. Det finns även skillnader i
storleken på små och medelstora företag inom EU: I Tyskland har små och
medelstora företag i genomsnitt 7,6 anställda, jämfört med 3,6 anställda i
Spanien och 3,2 i Italien. Det har stora konsekvenser: ju mindre företaget är,
desto svårare är det att investera i innovation, exportera och integrera
globala värdekedjor, vilket alltså äventyrar deras konkurrenskraft. Klusters
potential att skapa ekonomiskt fördelaktiga innovationssystem för grupper av
små och medelstora företag som stärker varandra behöver utnyttjas bättre som
ett tillväxtfrämjande medel. Kommissionen kommer att underlätta hopkopplingen
av små och medelstora företag som önskar gå samman i kluster på global nivå för
ansamling av kunskap och tväreuropeiska värdekedjor. Fokus kommer inte att
begränsas till industrisektorer utan kommer att ligga på underlättande av
tvärsektoriella och gränsöverskridande samarbete och innovation. Mervärdeskedjor,
från upphandling av råvaror till företagstjänster och distribution, samt
kopplingar till forsknings- och utbildningscentrum, måste integreras bättre.
Klusterbaserade demonstrationsprojekt för innovation i värdekedjor kommer också
att finansieras genom Horisont 2020 som stöd för genomförandet av smarta
specialiseringsstrategier. Kommissionen kommer dessutom att förstärka
åtgärdsplanen om företagande för utveckling av företagarkompetens och
företagaranda och för att underlätta för enskilda att kommersiellt utveckla
sina idéer. En uppdaterad småföretagsakt skulle skapa mer synergier med
reformprocessen inom ramen för den europeiska planeringsterminen och hjälpa små
och medelstora företag att växa och skapa sysselsättning. Kommissionen kommer
att överväga åtgärder och vid behov förslag till ny lagstiftning så att det
blir möjligt att oavsett medlemsstat starta ett företag till en kostnad på
högst 100 euro och inom tre dagar. Ett mål på en månad för anskaffande av
nödvändiga tillstånd kommer också att övervägas. Slutligen undersöker
kommissionen åtgärder för att förkorta den rättsliga hanteringen av
kreditfordringar för företag, för att de ska kunna återhämta sig från
finansiella svårigheter och undvika insolvens genom tillgång till
kostnadseffektiva förfaranden för omstrukturering av skulder och för att ge
ärliga företagare en andra chans och underlätta överlåtandet av företag.
Kommissionen uppmanar medlemsstater att införa ett småföretagstest eller något
liknande system i beslutsprocessen och minska den administrativa bördan[33]. Slutligen
undersöker kommissionen ytterligare möjligheter att hjälpa små och medelstora
företag att utveckla gränsöverskridande synergier genom ett flexibelt och lätt
regelverk för små och medelstora företag. Företagsnät ger intressanta affärsmöjligheter,
särskilt för att stärka det gränsöverskridande samarbetet. Genom bättre
specialisering inom gemenskapen skulle företagsnäten också kunna vara en viktig
bidragande faktor till innovation. Kommissionen kommer att undersöka i vilken
utsträckning, t.ex. genom praktiska riktlinjer, riktade åtgärder skulle kunna
föreslås (t.ex. standardisering, terminologi eller märkning) vilka kan främja
utvecklingen av företagsnät. 5. EU-FÖRETAGENS
INTERNATIONALISERING Exporten och
EU:s handelsöverskott har spelat en viktig roll för att dämpa krisens
konsekvenser. År 2015 förväntas cirka 90 % av den globala tillväxten komma
utifrån och tillträdet till marknader utanför EU fortsätter därför vara viktigt
för EU:s konkurrenskraft. EU:s industri har till största delen behållit sin
konkurrenskraft på internationella marknader men det kan inte tas för givet att
den starka exporten ska fortsätta. Europeiska företag behöver fortsätta vara
innovativa och integrera sig i det växande nätet av värdekedjor runt om i
världen. Integrationen i den globala ekonomin måste gå hand i hand med
främjandet av öppna, rättvisa marknader över hela världen. Handelspolitiken
står i centrum för EU:s internationaliseringsplaner, inte bara för att öppna
marknader utan även för att försvara Europas intressen och aktivt främja
likvärdiga konkurrensvillkor på marknader utanför EU. EU är dessutom fast
beslutet att verka för frihandel inom Världshandelsorganisationen, vilket det
nyligen antagna avtalet om förenklade handelsprocedurer visar. Samtidigt driver
EU en aldrig tidigare skådad bilateral handels- och investeringsagenda där
frihandelsavtal för närvarande är det viktigaste medlet för att uppnå bättre
marknadstillträde. Slutförandet av pågående förhandlingar om frihandelsavtal
kan potentiellt öka EU:s BNP med 2 % (250 miljarder euro).
Kommissionen har även föreslagit en ändring av de handelspolitiska
skyddsinstrumenten och uppmanar rådet och parlamentet att snabbt enas om att
förstärka det handelspolitiska skyddssystemet och sänka kostnaderna för få det att
effektivare skydda en rättvis konkurrens. 5.1.
Marknadstillträde Efter
framgångarna i den gemensamma utrikespolitiken, de nya tillväxtuppdragen och
strategin för marknadstillträde bör EU öka sina insatser för ekonomisk
diplomati, baserat på solidaritet mellan medlemsstaterna, och tala med starkare
stämma till ekonomiska partner för att försvara europeiska investeringar och
intressen i utlandet. Konkurrensvillkoren är inte lika på världsmarknaderna,
och europeiska företag som är verksamma på viktiga framväxande marknader får
konkurrera på orättvisa villkor. Den europeiska
sektorn för offentlig upphandling är den mest öppna i hela världen, men ändå
stöter EU-företag på svårigheter vid offentlig upphandling i utlandet. I
nyligen tecknade frihandelsavtal har EU gjort stora förbättringar i tillträdet
till upphandlingsmarknader. Bilaterala förhandlingar med Kanada har t.ex. lett
till betydande framgångar i öppnandet av upphandlingsmarknader på lokal och
regional nivå. Andra bilaterala förhandlingar, främst med USA och Japan, ska
förhoppningsvis ge liknande framsteg. Kommissionen har
dessutom föreslagit ett nytt instrument som, om det godkänns av medlemsstaterna
och Europaparlamentet, kommer att göra det möjligt för EU att korrigera
obalanser på de internationella marknaderna för offentlig upphandling[34].
Genom detta förfarande kan upphandlande myndigheter i medlemsstaterna utesluta
anbudsgivare för stora kontrakt som använder varor och tjänster med ursprung i
ett land utanför EU där upphandlingsmarknaderna är mycket skyddade. Det är ett
bra exempel på hur ömsesidighet kan ge positiva resultat för EU i ett
internationellt sammanhang. Tjänster står
för cirka 40 % av mervärdet i den europeiska exporten av tillverkade
varor. Cirka en tredjedel av de arbetstillfällen som skapas genom denna export
finns i företag som förser varuexportörerna med extra tjänster. Bättre,
billigare tjänster är därför en viktig variabel i ekvationen för industrins
konkurrenskraft. En förbättring av EU-företagens integration i de globala
värdekedjorna kommer att underlätta tillgången till tjänster av hög kvalitet
och göra EU:s varu- och tjänsteexport mer konkurrenskraftig. Insatser för att
öka de små och medelstora företagens internationalisering framstår som särskilt
viktigt. I EU står de 10 % största exportföretagen vanligtvis för 70-80 %
av exportvolymen, och kommissionen kommer att försöka öka inte bara
exportvolymen utan även antalet exportföretag för att underlätta integreringen
av EU-företag i globala värdekedjor. För
en förbättring av marknadstillträdet krävs en blandning av handelspolitiska
instrument som åtgärdar de konkreta problem som våra företag möter när de
exporterar till eller investerar i tredjeländer. Strategin för
marknadstillträde spelar en viktig roll i åtgärdandet av dessa problem genom
kommissionens, medlemsstaternas och näringslivets gemensamma insatser. Ett
starkare samarbete mellan olika berörda parter kommer att öka effektiviteten
och framgångarna i hanteringen av dessa hinder. För
att främja tillträdet till marknader runt om i värden kommer kommissionen att •
fortsätta föra förhandlingar om frihandelsavtal med viktiga bilaterala
handelspartner, bland annat USA, Kanada, Japan och Indien, i syfte att
förbättra marknadstillträdet för den europeiska industrin och följa upp befintliga
frihandelsavtal genom regelbunden övervakning, bedömning och implementering, •
fortsätta förhandla om ett djupgående och omfattande frihandelsavtal och avtal
om ackreditering och godkännande av industriprodukter mellan EU och länder i
södra Medelhavsområdet och länderna i det östliga partnerskapet, •
fortsätta arbetet inom Världshandelsorganisationens organ för att förebygga och
motverka att tredjeländer skapar handelshinder, även genom tvistlösning om det behövs, •
förstärka tillväxtuppdragen och utnyttja nätverket Enterprise Europe för att
främja de små och medelstora företagens internationalisering och för att stödja
tillväxtuppdragens organisations- och uppföljningsåtgärder, •
föra småföretagsdialoger och främja samarbete med våra internationella partner,
bilateralt med USA, Kina, Ryssland och Brasilien och multilateralt i det
östliga partnerskapet, i det industriella samarbetet mellan EU och
Medelhavsländerna, i samband med utvidgningen och i AVS-länderna, •
fortsätta genomföra strategin för marknadstillträde som ett instrument för
åtgärdande av de konkreta problem som europeiska företag möter, med särskild
inriktning på små och medelstora företag, vilka ofta står inför de största
utmaningarna när det gäller handelshinder i tredjeländer. 5.2.
Samarbete för standardisering, lagstiftning och immaterialrätt Kommissionen
kommer att fortsätta främja internationellt samarbete om standarder och
reglering, grundat på EU:s roll som standardsättare och ta en ledande roll
i förstärkningen av det internationella standardiseringssystemet. Samarbete med
andra länder i regleringsfrågor kommer att fortsätta att prioriteras högt,
särskilt i de pågående bilaterala förhandlingarna med USA och Japan där
huvudfokus kommer att ligga på handels- och investeringshinder efter gränsen. Mer
transparens och regleringskonvergens kommer att öka utlandsmöjligheterna
betydligt för EU:s företag och bidra till att minska kostnaderna för
marknadstillträde. I en värld där
konkurrenskraft ofta härrör från fördelarna med att komma först och från varumärkesetablering
är det allt viktigare för EU-företag att försvara sina immateriella rättigheter
på alla relevanta marknader, särskilt i kreativa industrier där förfalskning är
ett allvarligt problem. I syfte att öka stödet till företag har kommissionen
redan utökat sitt hjälpnät för immaterialrätt till Asean och Mercosur för att
erbjuda tjänster i ett större geografiskt område och kommer att överväga
ytterligare geografisk utvidgning av sådana stödtjänster. 6. SlutsatsER EU behöver
brådskande förstärka grunden för hållbar tillväxt och modernisering efter
krisen. För det ändamålet måste EU skicka en tydlig signal om sitt
engagemang för återindustrialisering, moderniseringen av EU:s industribas och
främjandet av en konkurrenskraftig ram för EU:s industri. Vikten av de
utmaningar som Europa står inför kräver uppmärksamhet och vägledning på högsta
politiska nivå, Europeiska rådet. Det är av största betydelse för att
säkerställa enhetligheten och prioriteringen för alla instrument som EU har
till förfogande. En industriell strategi kan inte sättas i verket som en
fristående politik, eftersom den samverkar med och på flera sätt överlappar med
många andra politikområden. Följaktligen
uppmanar kommissionen medlemsstaterna att erkänna industrins centrala betydelse
för förstärkningen av konkurrenskraften och en hållbar utveckling i Europa och
för att mer systematiskt inarbeta konkurrenskraftsfrågorna i alla
politikområden. I
det syftet anser kommissionen att följande prioriteringar bör göras för att
stödja den europeiska industrins konkurrenskraft: ·
Fortsätta att arbeta in målet att
upprätthålla industriell konkurrenskraft i andra politikområden för att behålla
EU-ekonomins konkurrenskraft, med hänsyn till vikten av den industriella
konkurrenskraftens bidrag till EU:s övergripande konkurrenskraft. Särskild
uppmärksamhet måste t.ex. ägnas åt ökad produktivitet inom företagstjänster för
att öka den industriella konkurrenskraften och konkurrenskraften hos EU:s
ekonomi i allmänhet. ·
Maximera den inre marknadens potential
genom att utveckla den infrastruktur som behövs, erbjuda ett stabilt, förenklat
och förutsägbart regelverk som är fördelaktigt för företagande och innovation,
integrera kapitalmarknaderna, förbättra möjligheterna till utbildning och
rörlighet för medborgare och slutföra den inre marknaden för tjänster som en
viktig bidragande faktor för industriell konkurrenskraft. ·
På ett beslutsamt sätt genomföra
instrumenten för regional utveckling med nationella instrument och
EU-instrument som stöd för innovation, kompetens och företagande för att genomföra
industriella förändringar och förstärka konkurrenskraften hos EU:s ekonomi. ·
För att uppmuntra investering måste
företag ha tillgång till kritiska insatsvaror, i synnerhet till energi och
råvaror, till överkomliga priser som speglar internationella
kostnadsförhållanden. Utformningen och införandet av politikinstrument för
olika mål, både på EU-nivå och på nationell nivå, får inte medföra
prissnedvridningar som leder till oproportionerligt höga priser för dessa
insatsvaror. Åtgärder bör också vidtas på den inre marknaden och på
internationell nivå för att säkerställa en tillräcklig tillgång till dessa
insatsvaror, samt öka energi- och resurseffektiviteten och minska
avfallsmängderna. ·
Göra allt för att underlätta
integreringen av EU-företag i globala värdekedjor för att stärka deras
konkurrenskraft och säkerställa tillträdet till globala marknader till
förmånligare konkurrensvillkor. ·
Slutligen kräver målet att få ny fart på
EU:s ekonomi stöd för den återindustrialisering som ingår i kommissionens strävan
att öka industrins bidrag till BNP till så mycket som 20 % år 2020. [1] Rueda-Cantuche, José M., Sousa, N.,
Andreoni, V. och Arto, I. The Single Market
as an engine for employment growth through the external trade, Gemensamma
forskningscentret, IPTS, Sevilla, 2012. I det här meddelandet avses med
tillverkning sektion C och avdelningarna 10–33 i Nace rev. 2. Med industri
avses ett bredare verksamhetsfält som även omfattar gruvdrift och
energiverksamhet. [2] Skattning baserad på handelsstatistik från Eurostat. Beloppet avser
endast tillverkade produkter och omfattar alltså inte handelsflöden av energi
och råvaror där EU uppvisar negativ handelsbalans. [3] Det är värt att notera att tillverkningens andel av BNP sedan 2007 har
ökat i vissa länder (Slovakien, Litauen, Österrike, Tyskland och Nederländerna)
medan den minskat i de övriga. [4] Europeiska konkurrenskraftsrapporten 2013 Towards knowledge-driven
Reindustrialisation på http://ec.europa.eu/enterprise/policies/industrial-competitiveness/competitiveness-analysis/european-competitiveness-report/files/eu-2013-eur-comp-rep_en.pdf
och Member states Competitiveness Performance and Implementation of EU
Industrial Policy på http://ec.europa.eu/enterprise/policies/industrial-competitiveness/monitoring-member-states/files/scoreboard-2013_en.pdf.
[5] Prisskillnaderna till de externa konkurrenterna ökar för både el och
gas (med undantag för Japan). [6] COM(2012) 582 final En starkare
europeisk industri för tillväxt och ekonomisk återhämtning, 10.10.2012 och
KOM(2010) 614 slutlig En integrerad industripolitik för en globaliserad tid:
Med konkurrenskraft och hållbar utveckling i centrum, 28.10.2010. Flera
medlemsstater, bl.a. Frankrike, Spanien, Tyskland och Förenade konungariket,
har på senare år också utformat industripolitiska strategier på nationell och
regional nivå. [7] Dessa
överenskommelser mellan medlemsstaterna kan komplettera genomförandet av delar
av industripolitiken, med ledning av de prioriteringar för den ekonomiska
politiken som anges i Europeiska rådets gemensamma bedömning av det ekonomiska
läget i medlemsstaterna och euroområdet eller de landsspecifika
rekommendationerna. [8] Paketet är ett stort steg mot upprättandet av ett fungerande gemensamt
europeiskt järnvägsområde, där standardiserade tåg och spårkomponenter
successivt ersätter det breda utbudet av skräddarsydd rullande materiel och där
förfarandena för godkännande av järnvägsfordon harmoniserats. Det gemensamma företaget
Shift2Rail kommer att stödja den här processen genom att samla offentliga och
privata medel för att skynda på utvecklingen och utnyttjandet av ny teknik och
nya lösningar. [9] Inom vägtransportsektorn behövs ett bättre genomdrivande av
bestämmelserna för marknadstillträde för att öppna marknaden ytterligare.
Grunden har redan lagts för en eventuell avreglering av den här sektorn på
EU-nivå genom att säkerhetsregler och tekniska regler för vägtransporter har
harmoniserats. [10] Den 14 oktober 2013 antog kommissionen en förteckning över 248 viktiga
projekt för energiinfrastruktur, som baserat på de nya riktlinjerna för
transeuropeisk energiinfrastruktur (TEN-E) kommer att kunna utnyttja snabbare
och effektivare förfaranden för beviljande av tillstånd och förbättrad
hantering av regleringar. Dessutom enades rådet och Europaparlamentet i
december 2013 om att upprätta Fonden för ett sammanlänkat Europa, en
fond på 33,2 miljarder euro för att finansiera och locka finansiärer för
förbättring av Europas transportnät, energinät och digitala nät. Fonden kommer
att bidra till skapandet av högpresterande och miljövänliga sammanhängande nät
över hela Europa. I fonden har 5,85 miljarder euro avsatts för
transeuropeisk energiinfrastruktur under perioden 2014–2020 som bidrag till
marknadsintegration och försörjningstrygghet i EU:s energisystem. [11] COM(2013)
18 final, 24.1.2013. Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om
utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen. [12] Kommissionens meddelande COM(2014) 25, A vision for the
internal market for industrial products, 22.1.2014. [13] Inom ramen för detta initiativ föreslås gemensamma metoder för mätning
av varors och organisationers miljöprestanda. Jämförbar och tillförlitlig
miljöinformation om produkter kommer att underlätta integreringen av marknader
för sådana varor i EU. [14] Rapport om integreringen av den gemensamma marknaden, http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2013:0785:FIN:SV:PDF
[15] Meddelandet Ett partnerskap för ny tillväxt i tjänstesektorn
2012–2015, 8.6.2012, COM(2012) 261 final. [16] År 2008 listade Världsbanken i sin rapport Doing Business åtta
medlemsstater bland de 20 första, varav tre bland de tio främsta. År 2013 fanns
det bara sex medlemsstater bland de 20 främsta och två bland de tio främsta. [17] Se slutsatserna från rådets (konkurrenskraft) möte den 2-3 december
2013. [18] Dessutom utförs andra initiativ för att underlätta genomförandet av regler
inom särskilda områden. EU:s avfallslagstiftning håller t.ex. på att ses över i
syfte att göra den tydlig och enkel att tillämpa och för att underlätta
återvinningen av sekundära råmaterial. [19] Se det kommande arbetsdokumentet från kommissionen: Advancing
Manufacturing – Advancing Europe. [20]
För en beskrivning och tolkning av kaskadprincipen, se http://ec.europa.eu/research/bioeconomy/pdf/201202_commision_staff_working.pdf
- Arbetsdokumentet från kommissionen som medföljer kommissionens meddelande om
den
bioekonomiska strategin – s. 25–26, andra stycket, avsnitt 1.3.3.1. och
http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//NONSGML+REPORT+A7-2013-0201+0+DOC+PDF+V0//EN
– Europaparlamentets yttrande om kommissionens meddelande om den bioekonomiska
strategin – se punkt 28 på s. 6 och 7. [21] Kommissionen valde nyligen ut två projekt för smarta elnät som projekt
av gemensamt intresse för transeuropeisk energiinfrastruktur. [22] Direktiv 2011/7/EU av den 16 februari 2011 om bekämpande av sena
betalningar vid handelstransaktioner, http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2011:048:0001:0010:SV:PDF
[23] Dessa priser är inte korrigerade för kvalitetsskillnader, eftersom
EU:s elförsörjning är mer tillförlitlig med färre avbrott än i dessa länder. [24] COM(2014) 21 final, 22.1.2014 s. 8, Energipriser och
-kostnader i Europa. Se detta meddelande för en detaljerad redovisning av
energikostnader och energipriser. [25] COM(2014)
15 final, En klimat- och energipolitisk ram för perioden 2020 till 2030,
COM(2014)
20 final, förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om
upprättande och användning av en reserv för marknadsstabilitet för unionens
utsläppshandelssystem och om ändring av direktiv 2003/87/EG, COM(2014)
23 final, Om undersökning och utvinning av kolväten (såsom
skiffergas) genom hydraulisk högvolymsspräckning, och C(2014) 267 final, kommissionens
rekommendation om minimiprinciper för undersökning och utvinning av kolväten
(såsom skiffergas) genom hydraulisk högvolymsspräckning, samtliga 22.1.2014. [26]
Materialkostnaderna står i genomsnitt för över 40 % av
tillverkningskostnaderna enligt den tyska ingenjörsföreningen VDI:s rapport Cost
Structure of the Manufacturing Sector. Det beräknas att förbättrad
energieffektivitet skulle kunna minska behovet av insatsvaror med 17–24 %
till 2030. Se Macroeconomic modelling of sustainable development and the
links between the economy and the environment (2011), GWS m.fl. för
kommissionen på http://ec.europa.eu/environment/enveco/studies_modelling/pdf/report_macroeconomic.pdf
[27] Inom ramen för den andra pelaren av råvaruinitiativet kommer
kommissionen 2014 att offentliggöra en rapport om indikatorer för nationell
politik för mineralresurser som handlar om hur medlemsstater hanterar
beviljandet av tillstånd och planeringen av markanvändningen. Vidare kommer
kommissionen att inleda ett offentligt samrådsförfarande för att tillsammans
med alla berörda parter undersöka de politiska möjligheterna mot en eventuell
harmonisering av tillståndsförfarandena och planeringen av markanvändningen. [28] Se avsnitten om kemikalier och skogsbruksbaserade industrier i
arbetsdokumentet från kommissionen. [29] Förslag till rådets rekommendation om kvalitetskriterier för
praktikprogram av den 4 december 2013, COM(2013) 857 final. [30] COM(2012) 669 final, En ny syn på utbildning: att investera i
färdigheter för att uppnå bättre socioekonomiska resultat, 20.11.2012. [31] Sysselsättningsrelaterade och sociala aspekter av planering för
förändringar och omstrukturering har behandlats i kommissionens meddelande
COM(2013) 882 final, 13.12.2013. [32] Vad gäller s.k. blå tillväxt, se meddelandet Blå tillväxt – möjligheter
till hållbar tillväxt inom havs- och sjöfartssektorn, COM(2012)
494 final, 13.9.2012. [33] Dessa förslag kommer att samordnas och komplettera andra åtgärder som
är under förberedelse inom det rättsliga området för att underlätta
gränsöverskridande skuldindrivning. Inom det området och även som uppföljning
av 2012 års meddelande En ny strategi för att hantera misslyckade
företagssatsningar och insolvens kommer minimikrav att göra det möjligt för
företag i finansiella svårigheter att på ett effektivt sätt omstrukturera sina
skulder och undvika insolvens. [34] Förslag
till Europaparlamentets och rådets förordning om tillträdet för varor och
tjänster från tredjeländer till unionens inre marknad för offentlig upphandling
och förfaranden till stöd för förhandlingar om tillträde för varor och tjänster
från unionen till tredjeländers marknader för offentlig upphandling, COM(2012)
124 final, 21.3.2012.