52012DC0728

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

På väg mot kvalitetskriterier för praktikprogram

Andra fasen av samråd med arbetsmarknadens parter på europeisk nivå i enlighet med artikel 154 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

1.           Inledning

Syftet med detta meddelande är att inhämta synpunkter från arbetsmarknadens parter på europeisk nivå, i enlighet med artikel 154 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, på grundval av ett förslag från kommissionen om europeiska kvalitetskriterier för praktikprogram, och att fråga dem om de önskar inleda förhandlingar i enlighet med artikel 154.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

I meddelandet Att skapa förutsättningar för en återhämtning med ökad sysselsättning[1] den 18 april 2012 (sysselsättningspaketet) meddelade kommissionen att den skulle lägga fram ett förslag till rådets rekommendation om kvalitetskriterier för praktikprogram i slutet av 2012. Samtidigt inleddes ett offentligt samråd[2] för att inhämta synpunkter från olika intressenter om behovet av ett sådant initiativ, dess tillämpningsområde, form och innehåll. Mer än 250 svar kom in vid det offentliga samrådet. Av dessa kom 29 från nationella och regionala myndigheter (ministerier och organ), 8 från fackföreningar, 40 från arbetsgivarorganisationer och företrädare för näringslivet, 14 från (central)organisationer för ungdom, 33 från utbildningsinstitutioner, 11 från andra organisationer och 117 från privatpersoner. Det rådde stor enighet om att praktikprogram har stor betydelse för att underlätta övergången från utbildning till arbete och att det finns behov av praktikprogram av hög kvalitet. Fackföreningar, icke-statliga organisationer, utbildningsinstitutioner, privatpersoner och flera nationella regeringar har uttryckt sitt stöd för kvalitetskriterier för praktikprogram.

I sina svar på det offentliga samrådet bad arbetsmarknadens parter på europeisk nivå om ett formellt samråd om den möjliga inriktningen av åtgärderna, enligt förfarandet i artiklarna 154 och 155 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Enligt dessa artiklar ska kommissionen samråda med arbetsmarknadens parter innan den lägger fram socialpolitiska förslag.

Kommissionen godtog denna begäran från arbetsmarknadens parter och påpekade att de kan spela en viktig roll vid utarbetandet och genomförandet av kvalitetskriterier för praktikprogram. Den 11 september 2012 uppmanades arbetsmarknadens parter på europeisk nivå att lämna synpunkter på den möjliga inriktningen av EU-åtgärder i den första fasen av samrådet. Till följd av de svar som inkommit inleder nu kommission den andra fasen av samrådet med arbetsmarknadens parter, om förslagets innehåll[3].

Detta meddelande innehåller en sammanställning av de viktigaste resultaten av den första fasen av samrådet samt aktuella uppgifter om problem med praktikprogrammens kvalitet. Därefter redogörs för olika alternativ för åtgärder på EU-nivå. För att hjälpa arbetsmarknadens parter att utarbeta sina svar på detta samråd åtföljs detta meddelande av ett analysdokument som innehåller bakgrundsinformation och analys (med t.ex. en definition av praktikprogram, deras fördelar och kostnader, berörda intressenters synpunkter, problembeskrivning och politiska mål)[4].

Ett praktikprogram kan beskrivas som en begränsad period av arbetspraktik som studerande eller ungdomar som nyligen har avslutat sin utbildning tillbringar på ett företag, ett offentligt organ eller en icke-vinstdrivande organisation, för att få värdefull praktisk arbetslivserfarenhet innan de börjar reguljär sysselsättning. De fem viktigaste – delvis överlappande – typerna är: praktik under utbildning, praktik som utgör en del av obligatorisk yrkesutbildning (t.ex. för jurister, läkare, lärare, arkitekter och revisorer), praktik som ingår i aktiva arbetsmarknadsåtgärder, praktik på den fria marknaden och utlandspraktik.

Det är visserligen arbetsmarknadens parter som ska fatta beslut om initiativets tillämpningsområde, men praktikprogram på den fria marknaden skulle kunna behandlas, eftersom det är det mest problematiska området. Det finns emellertid andra alternativ. Åtgärdernas tillämpningsområde kan antingen utvidgas eller begränsas till enbart utlandspraktik eller praktik som varar minst en viss tid. En annan fråga är om sektorspecifika särdrag motiverar att man anpassar eller begränsar åtgärderna till vissa branscher.

2.           Den första fasen av samrådet med arbetsmarknadens parter

Det råder brett samförstånd mellan arbetsmarknadens parter på europeisk nivå i fråga om att praktikprogram är viktiga för att underlätta övergången från utbildning till arbete, särskilt under den pågående krisen. Under 2010 enades arbetsmarknadens parter på sektorsövergripande nivå om att ”främja fler och bättre lärlings- och praktikavtal” som ett av huvudmålen i sitt ramavtal om inkluderande arbetsmarknader. Alla som har svarat på samrådet är eniga om den viktiga roll som arbetsmarknadens parter spelar för att stödja tillhandahållandet av praktik och uppmanar kommissionen att ge ekonomiskt stöd för att öka antalet praktikplatser, bl.a. genom att inrätta storskaliga EU-program. Den första fasen av samrådet visar dock på olika åsikter om behovet av ett EU-initiativ, dess tillämpningsområde, hur ett sådant initiativ bör utformas och de viktigaste kvalitetsfaktorer som initiativet kan omfatta.

Fackföreningarna anser att EU-åtgärder för praktikprogram är ”absolut nödvändiga”. EFS[5] är mycket oroad över det stora antalet ungdomar som blir kvar på praktikplatser, ibland under flera år. Det händer alltför ofta att dessa ungdomar varken har någon tydlig ställning eller någon rätt till social trygghet och att de tjänar mycket mindre än minimilönen. Med andra ord tillhandahåller de en tjänst som motsvarar en arbetstagares, men utan att få några jämförbara förmåner. Därför betonar EFS att kvalitetskriterier bör fastställas i lagstiftning eller genom kollektivavtal för att ta itu med dessa frågor. EFS instämmer i kommissionens analys/definition av kvalitetsfaktorer i samrådsdokumentet (praktikavtal, tydliga mål och tydligt innehåll, begränsad varaktighet, tillräcklig social trygghet/löneförhållanden osv.) och understryker att arbetsmarknadens parter måste delta aktivt i alla steg i processen och på alla nivåer. EFS framhåller också behovet av att övervaka att de framtida kvalitetskriterierna följs.

Arbetsgivarorganisationerna har en mer skeptisk inställning och understryker att det är nödvändigt att tydligt skilja mellan praktikprogram och lärlingsprogram. BusinessEurope ifrågasätter om det verkligen finns behov av ett EU-initiativ. Arbetsgivarorganisationerna förstår att det kan finnas farhågor beträffande vissa praktikprograms kvalitet, men de anser att dessa farhågor bör behandlas på nationell eller regional nivå. De hävdar att EU inte har tillräcklig behörighet, i synnerhet inte i fråga om löneförhållanden.

BusinessEurope hävdar att frågor om löneförhållanden och socialt skydd eventuellt inte omfattas av EU:s behörighet och att småföretag i vart fall skulle ha svårt att tillämpa dem. UEAPME[6] betonar att även om praktikprogram innebär många fördelar för små och medelstora företag (bland annat möjlighet att få överblick över möjliga framtida anställda, att rekrytera och behålla högkvalificerad arbetskraft och att förbättra företagets anseende till en relativt låg kostnad), står små företag inför särskilda svårigheter när de erbjuder praktik på grund av att de har förhållandevis högre kostnadsnivå. CEEP[7] förespråkar kvalitetskriterier på EU-nivå i form av ett antal övergripande principer.

BusinessEurope och UEAPME påpekar att kvalitetskriterierna måste vara tillräckligt flexibla för att ta hänsyn till skillnaderna mellan nationella system och nationell praxis. Man befarar att praktikprogrammen belastas med alltför många rättsliga eller administrativa förfaranden som kan avskräcka företagen från att ta emot praktikanter och därmed beröva ungdomarna möjligheter till värdefull arbetslivserfarenhet.

Det finns en bred enighet om att de flesta av de problem som anges gäller praktikprogram på den fria marknaden och ett stort antal organisationer (däribland många, men inte alla, arbetsgivarorganisationer) föreslår att kvalitetskriterierna ska begränsas till praktikprogram på den fria marknaden.

Under mötet i kommittén för den sociala dialogen den 23 oktober 2012 förklarade BusinessEurope, CEEP och UEAPME att arbetsgivarna på europeisk nivå var beredda att inleda diskussioner om praktikprogram som en del av fristående förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter på europeisk nivå om en åtgärdsram för ungdomars sysselsättning. EFS förklarade att även om organisationen var fullständigt beredd att delta i förhandlingarna mellan arbetsmarknadens parter på europeisk nivå om åtgärdsramen och välkomnade kommissionens initiativ att arbeta för kvalitetskriterier för praktikprogram, ansåg man att diskussioner inom åtgärdsramen i detta skede inte vore ett lämpligt forum för förhandlingar om praktikprogram enligt artikel 154 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Båda parter framhöll att de ståndpunkter de uttryckte vid det första samrådet inte föregriper deras ståndpunkter vid ett (eventuellt) andra samråd.

3.           Problem i samband med praktikprogram

Trots att praktikprogram har ett antal fördelar, inte bara för praktikanterna, utan också för arbetsgivarna och samhället som helhet, har alla EU-institutionerna framfört att man är oroad över praktikprogrammens effektivitet, tillgänglighet och kvalitet. Europaparlamentet antog 2010 en resolution främst inriktad på bättre och tryggade praktikplatser och en europeisk kvalitetsstadga med miniminormer för praktikprogram för att garantera deras utbildningsvärde och undvika utnyttjande[8]. I april 2012 meddelade Europeiska kommissionen i sysselsättningspaketet[9] att det skulle komma ett förslag om kvalitetskriterier för praktikprogram i slutet av 2012. I juni 2012 drog Europeiska rådet slutsatsen att ”[d]et är av avgörande betydelse att åtgärda ungdomsarbetslösheten, särskilt genom kommissionens initiativ om ungdomsgarantier och kvalitetskriterierna för praktikprogram”[10].

Den stora politiska uppmärksamheten beror på att en betydande del av praktikprogrammen drabbas av problem, t.ex. otillräckligt utbildningsinnehåll, ingen eller låg lön/ersättning, otillfredsställande villkor för annat än lön/ersättning (såsom arbetsförhållanden som inte motsvarar normerna). Det finns också problem som rör låg rörlighet för praktikanter inom EU[11].

I samtliga medlemsstater är arbetslösheten bland ungdomar mycket högre än för resten av befolkningen i arbetsför ålder – i genomsnitt dubbelt så hög. Detta har ett antal olika orsaker, särskilt att de som är nya på arbetsmarknaden inte har arbetslivserfarenhet. Därför är praktikprogram viktiga för att underlätta övergången från utbildning till arbete och bidra till att minska ungdomsarbetslösheten. Effektiva kvalitetskriterier bör ge riktlinjer för att hjälpa arbetsgivarna att starta fler praktikprogram som både blir till nytta för deras verksamhet och ger praktikanterna en bra språngbräda för att komma in på arbetsmarknaden.

Däremot kan praktikprogram av låg kvalitet som inte ökar praktikantens anställbarhet, som inte erbjuder en lägsta skyddsnivå och som används som en billig ersättning för reguljära arbeten, avskräcka ungdomar från att satsa på praktikprogram och dessutom snedvrida arbetsmarknaden. I flera medlemsstater är det inte obligatoriskt att ingå praktikavtal som fastställer parternas rättigheter och skyldigheter, vilket innebär att vissa praktikanter (så mycket som 25 % enligt en undersökning från 2011 av Europeiska ungdomsforumet) inte har några skriftliga avtalsförbindelser med sin värdorganisation.

När det gäller ersättning och lön utgör praktikprogram av hög kvalitet en kostnad för arbetsgivaren. Lönen är emellertid en viktig kvalitetsaspekt. Att en stor del av praktikprogrammen är oavlönade väcker farhågor om ungdomars lika möjligheter att få tillgång till praktik, eftersom de som har en mindre privilegierad bakgrund i praktiken kan uteslutas från dem.

Ett annat problem är att det blivit vanligare med flera praktikperioder efter varandra, dvs. att ungdomar ibland måste gå igenom flera praktikperioder innan de kommer in på arbetsmarknaden. Enligt Europeiska ungdomsforumets undersökning hade 37 % av de tillfrågade avslutat tre eller flera praktikprogram. Låg eller ingen lön i kombination med att man måste gå igenom flera praktikperioder efter varandra väcker också oro över arbetsgivare som använder praktikanter som ett slags obetald arbetskraft.

För närvarande följer relativt få unga människor ett praktikprogram i ett annat land. En Eurobarometerundersökning från 2011 visade att 53 % av ungdomarna i Europa kan tänka sig att eller gärna vill arbeta i ett annat EU-land[12].

De största hindren för rörlighet över gränserna är förknippade med att det saknas öppen och lättillgänglig information om de rättsliga och administrativa villkoren samt att det är svårt att hitta värdorganisationer som får praktikantens profil och organisationens behov att stämma överens. Det råder större brist på information om praktikprogrammens kvalitet för utlandspraktik. I praktikundersökningen konstaterades att arbetsmarknader och praktik regleras på mycket skilda sätt i de olika medlemsstaterna. De utländska praktikanternas bristande kännedom om de lokala förhållandena gör det svårare för dem att förstå och genomdriva sina rättigheter.

Att ungdomar är intresserade av att arbeta utomlands samtidigt som det finns få internationella praktikprogram tyder på att osäkerhet om arbetsvillkoren utomlands kan ha ett stort (negativt) inflytande. Om ungdomarna inte vet vad de kan förvänta sig när det gäller villkor, utbildning, socialt skydd, ersättning osv. på en utländsk praktikplats kommer deras vilja att delta att vara begränsad. Detta innebär att praktikanten (och senare arbetstagaren) går miste om möjligheten att skaffa både ny kompetens och nya erfarenheter och det utgör ett hinder för rörligheten inom EU.

4.           Behovet av EU-åtgärder för praktikprogram

Med tanke på de ungas situation på arbetsmarknaden i EU och de problem som beskrivs ovan finns det ett akut behov att förbättra kvaliteten på praktikprogrammen genom att engagera arbetsmarknadens parter och genom att ge medlemsstaterna vägledning. Det är nödvändigt att vidta åtgärder mot den höga ungdomsarbetslösheten och att skapa bättre balans mellan utbud och efterfrågan på den europeiska arbetsmarknaden genom att underlätta övergången från utbildning till arbete och undanröja hindren för rörlighet. Detta meddelande antas som en del av ungdomssysselsättningspaketet, vilket innehåller initiativ för en ungdomsgaranti, rörlighet och lärlingsutbildning[13].

I 2012 års europeiska planeringstermin fick 22 medlemsstater landsspecifika rekommendationer som särskilt syftar till att förbättra situationen för de unga på arbetsmarknaden[14]. Praktikprogram av hög kvalitet bidrar till att förbättra ungdomars anställbarhet och är viktiga språngbrädor på vägen mot reguljär sysselsättning.

Åtgärder på EU-nivå kommer att hjälpa medlemsstaterna att genomföra sysselsättningsriktlinje nr 8 i Europa 2020-strategin, och i synnerhet att skapa system för att hjälpa nyutexaminerade att hitta ett första arbete eller möjligheter till vidareutbildning och praktik. Dessutom kan det gå snabbare att definiera internationellt erkända kvalitetsnormer om överstatliga institutioner har en samordnande och stödjande roll. EU är bäst lämpat för detta, eftersom det knappast verkar pågå någon spontan utveckling av internationella kvalitetsnormer. En lösning för hela EU skulle också ha klara fördelar i och med att rörligheten för praktikanter inom EU skulle öka och det skulle även bidra till en mer integrerad arbetsmarknad inom EU. Att man främjar praktikanternas geografiska rörlighet inom EU kommer att bidra till att minska den strukturella arbetslösheten, eftersom de arbetssökandes färdigheter inte motsvarar arbetsmarknadens krav och utbudet inte motsvarar efterfrågan på den europeiska arbetsmarknaden. Att utveckla utlandspraktikprogram är ett viktigt verktyg för att uppnå detta mål. Ungdomar som överväger att praktisera i en annan medlemsstat bör ha en tydlig referenspunkt så att de kan kontrollera kvalitetskriterierna och så att de inte blir avskräckta på grund av osäkerhet om administrativa formaliteter, rättsliga frågor eller avtalsmässiga skyldigheter. En strategi på EU-nivå är också i praktiken en förutsättning för att utvidga Eures-nätverket till lärlings- och praktikprogram, såsom Europeiska rådet begärde i juni 2012[15].

5.           Alternativ för EU-åtgärder

Kommissionen har kartlagt möjliga alternativ för EU-åtgärder och skulle vilja inhämta synpunkter från arbetsmarknadens parter beträffande dessa, bland annat om möjligheten att de inleder förhandlingar. Alla alternativ för EU-åtgärder – vilka kan kombineras – beskrivs närmare i det bifogade analysdokumentet.

För närvarande skiljer sig de synpunkter som förts fram av arbetsmarknadens parter på europeisk nivå under den första fasen av samrådet när det gäller ett sådant initiativs innehåll och form.

5.1.        Kvalitetskriterier för praktikprogram

Kommissionen meddelade i sysselsättningspaketet i april 2012[16] att det skulle komma ett förslag om kvalitetskriterier för praktikprogram. För valet av de kvalitetsfaktorer som ska antas har kommissionen identifierat ett antal principer som kännetecknar praktikprogram av god kvalitet, på grundval av praktikundersökningen och svaren på det öppna samrådet och den första fasen i samrådet med arbetsmarknadens parter. Även om dessa principer verkar vara allmängiltiga kan de anpassas till typen av verksamhet/sektor och värdorganisationens storlek. De små och medelstora företagens extraarbete för att följa reglerna bör beaktas, eftersom det kan vara svårare för småföretag och i synnerhet mikroföretag att ge praktikanter lika mycket mentorstöd (och annat stöd) som i större organisationer. Vidare får nivån på det skydd som erbjuds praktikanter inte vara högre än för anställda.

Följande faktorer skulle kunna ingå i kvalitetskriterierna:

– Praktikavtal: Utgångspunkten för kvalitetskriterierna är att sådana avtal ingås. Ett praktikprogram av hög kvalitet bör grundas på en skriftlig överenskommelse mellan praktikanten och värdorganisationen (och eventuellt utbildningsorganisationen), vilket omfattar sådana aspekter som yrkesmässiga mål och inlärningsmål, varaktighet, arbetstid per dag/vecka och, i tillämpliga fall, social trygghet och lön/ersättning.

– Tydlig information: De rättigheter och skyldigheter som praktikanten, arbetsgivaren och, i tillämpliga fall, utbildningsinstitutionen har. Aktuell och jämförbar information om rättsliga och andra bestämmelser som är tillämpliga på europeisk och nationell nivå bör vara lättillgänglig för alla parter som organiserar och deltar i praktikprogram. Svårigheten att få tillgång till tillförlitlig och komplett information om dessa bestämmelser i medlemsstaterna är ett av de största hindren för att organisera utlandspraktik.

– Mål och innehåll: Praktikprogrammen bör ge praktikanten möjlighet att förvärva nya kunskaper och färdigheter på arbetsplatsen som ett komplement till dennes teoretiska studier. Huvudsyftet med praktikprogram är att öka ungdomars anställbarhet och underlätta deras karriärutveckling. För att öka praktikanters anställbarhet är det viktigt att ha klart definierade mål och ett utbildningsinnehåll av hög kvalitet.

– Vägledning och erkännande: Utbildningsinnehållet bör säkerställas genom att alla deltagare får en personlig handledare eller mentor inom värdorganisationen. En handledare bör vägleda praktikanten genom de uppgifter denne tilldelats, övervaka framstegen och förklara allmänna arbetsprocesser och arbetsmetoder. Handledaren bör utvärdera praktikantens insatser vid slutet av praktikperioden. Utvärderingen kan ha formen av ett rekommendationsbrev. En slutlig utvärdering, som innehåller sådana aspekter som praktikperiodens längd och utbildningsinnehåll, arbetsuppgifter samt förvärvade kunskaper och färdigheter samt en resultatbedömning, bör säkerställa att praktiken erkänns fullt ut.

– Praktikperiodens längd: Praktikprogram på den fria marknaden bör normalt inte vara längre än en viss angiven period, t.ex. sex månader, för att praktikprogram inte ska ersätta reguljär sysselsättning. Obligatoriska praktikprogram efter avslutad högskoleexamen (t.ex. för läkare, jurister och lärare) bör undantas eftersom dessa praktikprogram brukar vara strängt reglerade. En liknande kategori är företagsinterna praktikprogram (traineeship programmes) för rekrytering till högre nivåer inom företagsledningen för att förbereda praktikanterna för en karriär på hög nivå inom företaget.

– Flera praktikperioder efter varandra: Det bör övervägas hur man motverkar att praktikanter fullgör flera praktikperioder efter varandra hos samma arbetsgivare, t.ex. genom att begränsa möjligheten att samma parter ingår ett nytt praktikavtal under en viss period (t.ex. 12 månader) efter utgången av det föregående avtalet.

– Bestämmelser om social trygghet: Socialförsäkringsskyddet bör klargöras mellan praktikanten och värdorganisationen. Detta omfattar försäkring för hälso- och sjukvård samt olycksfall i arbetet. Om praktikanten inte är studerande[17] måste värdorganisationen och praktikanten uppfylla försäkringsförpliktelserna enligt arbetsrätten i landet. Alternativt kan det i avtalet föreskrivas att försäkringar ska betalas av värdorganisationen eller praktikanten.

– Lön/kostnadsersättning: Om det finns en ömsesidig nytta för både värdorganisationen och praktikanten i fråga om kunskapsöverföring och lärande kan ett oavlönat praktikprogram vara lämpligt. Riktlinjer om lön/ersättning bör därför föreskriva att det skriftliga praktikavtalet tydligt anger vilken eventuell lön eller ersättning som erbjuds och notera den roll som lön/kostnadsersättning kan spela för att garantera att (unga) personer från mindre gynnade miljöer får tillgång till praktikprogram av hög kvalitet och i förlängningen till vissa yrken.

– Arbete i partnerskap: För att öka antalet praktikprogram av hög kvalitet bör arbetsgivare och värdorganisationer stärka samarbetet med de offentliga arbetsförmedlingarna (bland annat genom Eures-nätverket), andra offentliga myndigheter, utbildningsinstitutioner och andra arbetsgivare för att öka synergieffekterna, minska kostnaderna, dela med sig av de bästa metoderna, förbättra matchningen med de potentiella praktikanterna och så vidare.

Sådana kvalitetskriterier skulle kunna begränsas till praktikprogram på den fria marknaden och ha formen av en rekommendation (grundad på artiklarna 292 och 153 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt) såsom meddelades i sysselsättningspaketet.

5.2.        Kvalitetsmärkning för praktikprogram

Ett annat alternativ skulle vara att utfärda en kvalitetsmärkning för värdorganisationer, utbildningsinstitutioner, arbetsförmedlingar och/eller andra relevanta aktörer som följer kvalitetskriterierna eller en mer begränsad uppsättning kvalitetsprinciper. En kvalitetsmärkning för specifika sektorer skulle också kunna övervägas.

Olika lösningar är möjliga. För att minska fullgörandekostnaderna så mycket som möjligt kan kvalitetsmärkningen tilldelas organisationer som åtar sig att följa kvalitetsprinciperna, utan krav på förhandsinspektion eller kontroll, under förutsättning att vederbörligen motiverade klagomål skulle kunna leda till att organisationen förlorar kvalitetsmärkningen. På så sätt skulle kvalitetsmärkningen kunna skötas av ett mindre externt kontor eller en intressentorganisation. En kvalitetsmärkning skulle vara en lösning på kvalitetsfrågan som inte innebär lagstiftning. Risken med detta alternativ är dock att endast ett fåtal organisationer ansöker om märket, särskilt eftersom efterfrågan på praktikprogram för närvarande är större än utbudet. Dessutom kommer troligen många av dem som ansöker att vara de som redan erbjuder praktikprogram av hög kvalitet. Detta skulle därför inte helt lösa problemet.

5.3.        Inrättande av en webbplats för information

Ett annat alternativ är att inrätta en webbplats med en översikt över praktikprogram (som innehåller regelbundet uppdaterad information om praktikvillkor och den rättsliga ramen i varje medlemsstat – eventuellt kopplad till Euresportalen). Med en ändamålsenligt utformad, användarvänlig webbplats skulle det bli enklare att få tillgång till information om nationell lagstiftning om praktikprogram och om utbudet av olika typer av praktikprogram i medlemsstaterna. Detta skulle minska sökkostnaderna för praktikanterna och skulle också kunna förbättra matchningen och öka tillgången på kandidater för utlandspraktik. Däremot kan det ha en begränsad inverkan på praktikens kvalitet. Genom en webbplats skulle man lösa problemet att det saknas generell information om normer, men där skulle inte systematiskt kunna tillhandahållas information om kvaliteten på de specifika praktikplatser som erbjuds eftersom det skulle kräva en modul där praktikanter eller f.d. praktikanter kan lämna subjektiva reaktioner på specifika praktikplatser.

5.4.        Konsekvenser av de olika alternativen

Alla de alternativa EU-åtgärderna får konsekvenser, såsom anges i bifogade analysdokument. Kommissionen skulle uppskatta att få del av arbetsmarknadens parters synpunkter på konsekvenserna av de föreslagna alternativen.

6.           Nästa steg

Kvalitetskriterier kan ha stor betydelse för att förbättra kvaliteten på praktikprogrammen inom EU. De skulle uppmuntra värdorganisationerna att erbjuda fler praktikprogram som har ett utbildningsinnehåll av hög kvalitet och rimliga arbetsvillkor och som är verkliga språngbrädor för att komma in på arbetsmarknaden.

Kommissionen kommer att beakta resultaten av detta samråd i sitt fortsatta arbete för att förbättra praktikprogrammens kvalitet. Den kan tillfälligt avbryta arbetet om arbetsmarknadens parter beslutar att förhandla sinsemellan om frågor med tillräckligt stort tillämpningsområde. Annars kommer den att ta ett initiativ på EU-nivå om kvalitetskriterier för praktikprogram, åtföljt av en konsekvensbedömning.

7.           FRÅGOR TILL ARBETSMARKNADENS PARTER

Kommissionen uppmanar därför arbetsmarknadens parter att lämna in synpunkter på följande frågor och sin bedömning av effekterna av det alternativ som föredras:

1.           Anser ni att det alternativ som anges i avsnitt 5.1

– skulle kunna utgöra en godtagbar ram för att ta itu med de frågor som tas upp i era svar på den första fasen i samrådet?

– bör begränsas till praktikprogram på den fria marknaden eller ska det täcka alla typer av praktikprogram?

2.           Vad anser ni om det andra alternativet, som beskrivs i avsnitt 5.2 och 5.3?

3.           Önskar arbetsmarknadens parter på europeisk nivå, på branschövergripande nivå eller sektorsnivå, inleda förhandlingar på grundval av de faktorer som anges i avsnitt 5.1 i detta meddelande i syfte att ingå ett avtal om kvalitetskriterier för praktikprogram enligt artikel 155 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt?

[1]               COM (2012) 173.

[2]               SWD (2012) 99.

[3]               Detta förfarande kan leda till följande: Arbetsmarknadens parter kan inleda förhandlingar och antingen förhandla fram ett fristående avtal eller begära att kommissionen lägger fram ett lagstiftningsförslag som bygger på deras avtal. Om arbetsmarknadens parter inte kan enas eller beslutar att inte förhandla måste kommissionen utvärdera situationen och besluta om den ska lägga fram ett eget förslag.

[4]               SWD (2012) 407, 5.12.2012.

[5]               Europeiska fackliga samorganisationen.

[6]               Europeiska sammanslutningen för hantverksföretag och små och medelstora företag.

[7]               Europeiskt centrum för offentliga affärsverk och företag.

[8]               EP 2009/2221 (INI), 14.6.2010.

[9]               COM(2012) 173, 18.4.2012.

[10]             EUCO 76/12, 28–29 juni 2012.

[11]             Europeiska kommissionen (2012): Study on a comprehensive overview on traineeship arrangements in Member States (nedan kallad praktikundersökningen).

[12]             Erfarenheterna från Erasmus- och Leonardo da Vinci-programmen visar att många studerande gärna vill göra praktik utomlands. Den tillgängliga budgeten räcker inte alls för de potentiella praktikanternas efterfrågan.

[13]             COM(2012) 727, 5.12.2012.

[14]             En detaljerad översikt över ungdomsspecifika rekommendationer finns i bilaga II till SWD(2012) 406, 5.12.2012.

[15]             EUCO 76/12, 28–29 juni 2012.

[16]             COM(2012) 173, 18.4.2012.

[17]             I de flesta medlemsstater ger staten eller utbildningsinstitutioner de studerande socialt skydd, dvs. de är försäkrade mot hälso- och olycksrisker vid praktik under studierna.