This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52012DC0122
REPORT FROM THE COMMISSION on the overall operation of official controls in the Member States on food safety, animal health and animal welfare, and plant health
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN om hur den officiella kontrollen i medlemsstaterna fungerar i fråga om livsmedelssäkerhet, djurhälsa, djurskydd och växtskydd
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN om hur den officiella kontrollen i medlemsstaterna fungerar i fråga om livsmedelssäkerhet, djurhälsa, djurskydd och växtskydd
/* COM/2012/0122 final */
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN om hur den officiella kontrollen i medlemsstaterna fungerar i fråga om livsmedelssäkerhet, djurhälsa, djurskydd och växtskydd /* COM/2012/0122 final */
INNEHÅLL 1..... Bakgrund. 1 2..... EU:s livsmedelskedja. 2 3..... Överblick över EU:s livsmedelskontroll 2 3.1. Genomgång av medlemsstaternas årsrapporter 2 3.2. Resultat av kommissionens kontrollverksamhet i medlemsstaterna. 2 3.3. Andra källor till information om kontroller i medlemsstaterna. 2 3.4. Kommissionens uppföljning och tillsyn. 2 4..... Slutsatser 2
1.
Bakgrund
Enligt artikel 44.1 i förordning (EG) nr
882/2004[1]
(nedan kallad förordningen om foder- och livsmedelskontroll) ska
medlemsstaterna varje år till kommissionen lämna en rapport om genomförandet av
de fleråriga nationella kontrollplaner som upprättats i enlighet med artikel 41
i förordningen. Rapporterna ska innehålla följande: a)
Uppgifter om ändringar av fleråriga nationella
kontrollplaner för att bland annat ta hänsyn till ändrad lagstiftning, nya
sjukdomar eller riskfaktorer, ny kunskap, resultat från tidigare kontroller och
betydande organisatoriska förändringar. b)
Resultatet av kontroller och revisioner som utförts
under det föregående året enligt den nationella kontrollplanen. c)
Antal och typ av fall av bristande efterlevnad som
fastställts genom kontrollerna. d)
Åtgärder för att säkerställa ett effektivt
genomförande av den nationella kontrollplanen, inbegripet åtgärder för att se
till att gällande lagstiftning efterlevs och resultatet av dessa. Enligt artikel 44.4 och 44.6 i förordningen
ska kommissionen utarbeta och lägga fram en årlig rapport till
Europaparlamentet och rådet om hur kontrollen i medlemsstaterna fungerar mot
bakgrund av a) de årliga rapporter som medlemsstaterna lägger fram, b) EU:s revisioner[2]
och inspektioner i medlemsstaterna, c) all annan relevant information. Kommissionen lade fram sin första rapport
till Europaparlamentet och rådet i augusti 2010.[3]
Det främsta syftet med den rapporten var att tillhandahålla en första
granskning av de data och den information om offentlig kontroll som
presenterades i de första årsrapporterna från medlemsstaterna. Den innehöll
också en sammanfattning av resultatet av EU:s revisioner och inspektioner.
Rapporten diskuterades av medlemsstaterna i ständiga kommittén för
livsmedelskedjan och djurhälsa i september 2010. Europaparlamentets utskott för
miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och för jordbruk och landsbygdens
utveckling diskuterade den i oktober 2010. Kommissionen har inlett diskussioner med
medlemsstaterna om de frågor som behandlas i den första rapporten och särskilt
om hur insamling och hantering av data om offentliga kontroller kan
effektiviseras och standardiseras. I denna andra rapport är utgångspunkten en
något annan än i den första. Den syftar till att ge en överblick över EU:s
livsmedelskontroller som inte begränsar sig till det senaste år för vilket
årsrapporter finns tillgängliga från alla medlemsstater utan baseras på den senaste
informationen från alla de tre huvudsakliga källorna till information om
kontrollen. Det ger en så aktuell redogörelse som möjligt för hur EU:s
kontrollsystem fungerar. De tre huvudsakliga källor som denna rapport
utgår från är a) medlemsstaternas årsrapporter för 2008 och 2009, b) resultaten
från kommissionens kontrollverksamhet under 2008–2010, och c) annan relevant
information om kontrollerna, t.ex. · nya rapporter från medlemsstaterna om kontroller i specifika
sektorer, · resultaten från EU:s system för snabb varning (systemet för snabb
varning för livsmedel och foder – RASFF, systemet för anmälan av djursjukdomar
– ADNS och varningssystemet för växtskyddsrisker – Europhyt), · diskussioner och beslut om kontroller i ständiga kommittén för
livsmedelskedjan och djurhälsa och ständiga kommittén för växtskydd, · en genomgång över överträdelseförfaranden gällande brister i
medlemsstaternas kontrollsystem.
2.
EU:s
livsmedelskedja
För att förstå hur EU:s system för offentlig
kontroll genom livsmedelskedjan (inklusive de kontroller som behövs för att
garantera växtskydd, djurhälsa och djurskydd) fungerar är det lämpligt att
först bilda sig en uppfattning om hur omfattande och komplex EU:s
livsmedelskedja är. Enligt de senaste uppgifterna från Eurostat är värdet av den
totala produktionen från EU:s livsmedelskedja omkring 750 miljarder euro.
Sammanlagt sysselsätter sektorn, från primärproduktion hela vägen till
detaljhandel och catering, över 48 miljoner människor. Det finns omkring
14 miljoner primärproducenter i jordbrukssektorn och 3 miljoner
livsmedelsföretagare i EU:s livsmedelskedja från livsmedelstillverkning till
detaljhandel och catering. Dessa övergripande siffror ger en uppfattning om
livsmedelsindustrins omfattning. Den är enorm, men också oerhört varierad och
komplex. Inom exempelvis primärproduktion varierar
anläggningarnas genomsnittliga storlek från omkring 90 ha i länder som Tjeckien
till omkring 50 ha i länder som Storbritannien, Frankrike och Tyskland och
mindre än 8 ha i andra länder, t.ex. Polen, Bulgarien och Rumänien. Det varierar också stort vilka slags
jordbruksmetoder som används i EU. Detta förklaras till stor del av
klimatförhållandena men även av mångåriga jordbrukstraditioner. EU:s livsmedelsindustri omfattar omkring
300 000 företag. För många produkter, t.ex. vin, olivolja, ägg och ost,
kan det dock vara jordbruksanläggningar som står för bearbetningen i stället
för tillverkningsföretag. Att endast inrikta sig på tillverkningssektorn skulle
innebära en underskattning av den totala omfattningen och komplexiteten hos
EU:s livsmedelssystem. Framför allt inom tillverkningssektorn står ett litet
antal globalt verksamma företag för en mycket stor del av produktionen. Inom
mejerisektorn, exempelvis, står 1 % av företagen för över 60 % av den
totala produktionen i EU. Utanför primärproduktionssektorn återfinns det
största antalet livsmedelsföretagare i slutet av livsmedelskedjan, inom
detaljhandel och catering. Det finns över en miljon dagligvaruföretag i EU,
många av dem små familjeföretag, även om ett litet antal stora snabbköpskedjor
dominerar sektorn sett till total försäljning. Det finns nästan 1,4 miljoner
restauranger och cateringföretag.
3.
Överblick
över EU:s livsmedelskontroll
3.1.
Genomgång av medlemsstaternas årsrapporter
EU har utvecklat omfattande och detaljerad
lagstiftning för att garantera att de livsmedel som når konsumenterna genom
detta stora och komplexa system för livsmedelsproduktion är säkra och
hälsosamma. De allmänna principerna för EU:s foder- och livsmedelslagstiftning
fastställs i förordning (EG) nr 178/2002[4].
Enligt den förordningen ligger det primära ansvaret för att garantera att
livsmedel är säkra hos livsmedelsföretagen, genom hela livsmedelskedjan från
primärproduktion till slutlig försäljning till konsument. Medlemsstaterna är
skyldiga att övervaka och kontrollera att livsmedelsföretagarna fullgör kraven
i EU:s lagstiftning om livsmedels- och fodersäkerhet (inklusive djurhälsa,
djurskydd och växtskydd). I det syftet måste de upprätthålla ett
kontrollsystem. I förordning (EG) nr 882/2004 beskrivs
hur dessa kontroller ska organiseras och genomföras. Förordningen innehåller i
huvudsak allmänna bestämmelser för offentlig kontroll som utförs för att
kontrollera efterlevnaden av EU:s regler om livsmedelskedjans säkerhet. Framför
allt ställs i förordningen krav på medlemsstaterna när de kontrollerar ·
att aktörerna efterlever kraven i
sektorslagstiftningen, eller ·
att varor som ska släppas ut på EU-marknaden
(antingen EU-producerade eller importerade från tredjeländer) uppfyller sektorslagstiftningens
standarder och krav. Medlemsstaternas myndigheter utför dessutom
andra officiella uppgifter enligt förordning (EG) nr 882/2004, t.ex. för
att bekämpa eller utrota smittämnen som ger djursjukdomar (exempelvis testning
av djur för att upptäcka vissa sjukdomar i samband med ett program, en
epidemiologisk utredning efter ett utbrott, vaccination mot djursjukdomar eller
avlivning av djur som smittats med patogener). Förordning (EG) nr 882/2004 innehåller
också detaljerade regler om kommissionens kontroll av medlemsstaterna för att
se till att de fullgör de skyldigheter som anges i sektorslagstiftning och i
förordning (EG) nr 882/2004. För att uppfylla kraven i förordningen måste
medlemsstaterna upprätta och genomföra fleråriga nationella kontrollplaner. Dessa
planer avser vanligen en period på tre till fem år och tillämpades för första
gången från början av 2007. Medlemsstaterna ska varje år till kommissionen
lämna en årsrapport om genomförandet av de fleråriga nationella
kontrollplanerna. Årsrapporter har inkommit för 2007, 2008 och 2009. Resultaten av kommissionens första analys av
de nationella rapporterna sammanfattades i förra årets översiktsrapport, KOM(2010) 441. I den rapporten var det mycket
svårt att dra slutsatser för EU som helhet eftersom de nationella rapporterna
skilde sig kraftigt åt i fråga om både struktur och innehåll och det saknades
harmoniserade uppgifter om kontrollerna. Så ser det fortfarande ut i 2008 och
2009 års rapporter, och det återspeglar delvis de stora olikheterna mellan
medlemsstaterna i fråga om jordbruksstrukturer, administrativ kultur och
storlek. Rapporternas jämförbarhet har dock förbättrats avsevärt tack vare a)
medlemsstaternas erfarenhet av att upprätta rapporterna och b) kommissionens
fortlöpande och aktiva dialog med medlemsstaterna för att ytterligare förbättra
innehållet och framför allt jämförbarheten. Eftersom de flesta medlemsstater nu
lämnat information i tre år i följd kan en del intressanta trender och
tendenser över tiden iakttas. Nedan följer en sammanfattning av dessa. Insamling och
analys av data Ett gemensamt inslag i de flesta rapporter är
en allt större insats för att förbättra insamlingen av data om antal och typ av
fullgjorda kontroller och om deras resultat. I strävan efter effektivitet och
ändamålsenlighet är tillförlitliga och aktuella uppgifter nödvändiga för att
resultat ska kunna bedömas och prioriteringar för framtida kontrollverksamhet
fastställas. I årsrapporterna nämns många nya och pågående initiativ i den
riktningen, men utbytet av kunskap och erfarenheter mellan olika
kontrollmyndigheter inom eller mellan medlemsstater tycks vara begränsat. I
förra årets årsrapport tillkännagav kommissionen sin avsikt att tillsammans med
medlemsstaterna undersöka hur potentialen för elektronisk överföring och analys
av data kan utnyttjas för att åstadkomma förenkling och standardisering på
EU-nivå. Arbetet med detta har nu inletts, och det kan i sin tur hjälpa
medlemsstaterna att utveckla sina egna system för informationshantering. Övergripande funktionsredogörelse Enligt kommissionens riktlinjer om
rapporternas struktur och innehåll ska varje nationell myndighet varje år lämna
en övergripande redogörelse för kontrollsystemets funktion. Dessa redogörelser
är av varierande kvalitet. I de flesta rapporter begränsar de sig till en
allmän förklaring om att kontrollerna genomförts planenligt och att de
övergripande standarderna för livsmedelssäkerhet, djurhälsa, djurskydd och
växtskydd är tillfredsställande. Där fall av bristande efterlevnad upptäckts är
de vanligen av mindre betydelse. I en del rapporter görs dock en mer
heltäckande och underbyggd bedömning på grundval på en uppsättning
resultatindikatorer. I några fall avser dessa indikatorer bara antal och typ av
genomförda kontroller och huruvida de skett enligt de ursprungliga planerna. I
andra fall (Frankrike, Finland, Sverige och Slovakien) går man längre genom att
indikatorerna används för att mäta resultat med utgångspunkt i förekomsten av
specifika djursjukdomar eller livsmedelsburna sjukdomar. I Frankrike görs också
ett försök att spåra kostnaden för kontrollerna på ett antal specifika områden. Framsteg i genomförandet av fleråriga
nationella kontrollplaner Kravet på medlemsstaterna att införa samlade
fleråriga nationella kontrollplaner som omfattar all kontrollverksamhet i hela
livsmedelskedjan från jord till bord innebar en stor utmaning. De nationella
kontrollsystemen i de flesta länder är oerhört komplexa, och ofta är många
olika organisationer inblandade i olika aspekter av kontrollverksamheten
avseende livsmedel och foder, djurhälsa, djurskydd och växtskydd. I de flesta
medlemsstater hade dessa olika organisationer liten tidigare erfarenhet av att
samarbeta kring upprättandet av samlade kontrollplaner. Det operativa ansvaret
för att genomföra kontroller har dessutom i de flesta medlemsstater överlåtits
till regionala och lokala myndigheter. För att kunna garantera att deras
verksamhet på ett konsekvent och sammanhängande sätt är helt integrerad i de
nationella planerna måste de nationella myndigheterna stärka mekanismerna för
samråd och kommunikation med sina regionala och lokala myndigheter.
Årsrapporterna om genomförandet av planerna visar att stora framsteg gjorts när
det gäller att inrätta strukturer och förfaranden för integrering av alla
aktörers kontrollplaner på nationell, regional och lokal nivå. Den främsta
utmaningen nu för de flesta myndigheter är att utveckla informations- och
kommunikationssystem som kan tillhandahålla tillförlitliga data om de
genomförda kontrollerna och deras resultat, så att resultaten inom ramen för de
fleråriga nationella kontrollplanerna kan bedömas korrekt över tiden och målen
för kontrollen anpassas med utgångspunkt i riskbaserade prioriteringar. Registrering av
livsmedelsföretagare Effektiv spårbarhet för livsmedel, från
ursprungskällan till den slutliga destinationen, är en central princip i EU:s
system för livsmedelskontroll. Systemets viktigaste byggstenar är en
heltäckande registrering av alla aktörer, ett effektivt system för
identifiering av djur samt spårbarhet för foder och livsmedel. Betydande
framsteg har gjorts i fråga registrering om av livsmedelsföretag. På
foderområdet är dock registreringen av mindre foderföretag fortfarande
ofullständig. När det gäller spårbarhet för djur finns det vissa uppenbara brister
i identifieringen av nötkreatur och svin och framför allt i systemen för får,
getter och hästar. Riskvärdering och
prioritering I förordning (EG) nr 882/2004 krävs
uttryckligen att nationella myndigheter ska ha ett särskilt system för riskvärdering
och prioritering av kontroller. I och med att trycket på resurserna ökar under
kommande år måste denna aspekt av fleråriga nationella kontrollplaner och
därmed sammanhängande årsrapporter ges högre prioritet. Vissa medlemsstaters
rapporter innehåller en bra beskrivning av systemen för riskindelning av
livsmedelsföretag och av hur kontrollerna organiseras i enlighet med denna
riskindelning. Framför allt Nederländerna, Finland och Slovenien har kommit
långt på detta område. I ett antal medlemsstater anger dock de nationella
myndigheterna bättre riskindelning av livsmedels- och foderföretagare som ett
viktigt område där förbättringar behövs. De senaste åren har kontoret för
livsmedels- och veterinärfrågor (FVO) vid generaldirektoratet för hälso- och konsumentfrågor
genom sina revisioner lagt ökad tonvikt på medlemsstaternas behov av att se
till att riskbaserad offentlig kontroll genomförs regelbundet och så ofta som
är lämpligt i samtliga sektorer. Kontrollernas intensitet och omfattning Överlag framgår av rapporterna att
kontrollernas intensitet är hög i hela EU. Hur ofta inspektioner utförs
varierar dock stort beroende på företagens karaktär. I exempelvis sektorer som
förknippas med hög risk, t.ex. kött- och mjölkproduktion, görs kontroller
mycket oftare. Kontrollerna inom
sektorerna för foder och animaliska biprodukter är mindre intensiva än inom
livsmedelssektorn. Stora förändringar av EU:s lagstiftning det senaste
årtiondet när det gäller foder och animaliska biprodukter, särskilt kravet på
registrering av alla företag som producerar foder och animaliska biprodukter,
har medfört en tung arbetsbörda för företagen och kontrollmyndigheterna. I de
flesta rapporter bekräftas att det finns utrymme för förbättringar och
ytterligare intensifiering av kontrollerna baserat på prioritering av riskerna
i dessa sektorer. Kontrollerna på
djurhälsoområdet är inriktade på att kontrollera efterlevnaden av kraven på
identifiering av djur och testning för att upptäcka djursjukdomar som
brucellos, tuberkulos, klassisk svinpest och BSE. Medlemsstaterna ska dessutom
ha beredskapsplaner för att kunna hantera större kriser som rör livsmedels- och
fodersäkerhet och djurhälsa. Samordning mellan
nationella, regionala och lokala myndigheter I många medlemsstater ligger det operativa
ansvaret för att genomföra offentliga kontroller i första hand hos regionala
och lokala myndigheter. Så ser det framför allt ut i medlemsstater med
decentraliserade befogenheter, t.ex. Tyskland, Spanien, Italien, Grekland,
Storbritannien, Sverige och Finland, där regionala och lokala myndigheter kan
vara självstyrande i hög grad. Utmaningen för dessa medlemsstater är att säkra
ett tillräckligt stabilt system för ansvarsskyldighet genom vilket regionala
och lokala myndigheter kan ge korrekta och konsekventa redogörelser för sin
kontrollverksamhet till de nationella myndigheterna och, via dem, till
EU-nivån. En närliggande fråga är också den om
överlappande ansvarsområden och kontrollverksamhet mellan olika myndigheter.
Det är en fråga som diskuterats länge i ett antal medlemsstater. I exempelvis
Grekland, Portugal och Rumänien nämner de interna revisionsmyndigheterna
överlappande ansvarsområden och operativ verksamhet som ett betydande problem.
Dessa medlemsstater tillhör också dem som nämner otillräckliga resurser som ett
av skälen till att målen för antalet kontroller inte kan nås. Generellt sett
tycks medlemsstater med tydligt definierade ansvarsområden och
förvaltningsstrukturer, med ansvarsskyldighet på alla nivåer, ha den mest
effektiva verksamheten. Nationella
revisionssystem Enligt förordning (EG) nr 882/2004 ska
medlemsstaterna utföra interna revisioner eller låta utföra externa revisioner
för att säkerställa att deras kontrollsystem uppfyller målen i förordningen.
Dessutom föreskrivs att dessa revisioner ska bli föremål för oberoende
granskning och ska genomföras på ett sätt som tillåter insyn. Nästan alla medlemsstater har ett system för
revisioner, men i de flesta fall omfattar de bara ett begränsat antal specifika
kontrollområden inom det övergripande systemet. Resultaten av revisionerna
presenteras i årsrapporterna, men ofta i mycket summarisk form. De huvudsakliga
svagheter som identifieras vid dessa interna revisioner och de korrigerande
åtgärder som vidtas beskrivs i allmänhet inte närmare. Det finns dock några
viktiga undantag. Exempelvis Finland och Tjeckien beskriver resultaten av sina
revisioner och de områden där brister identifierats. Vidare innehåller årsrapporterna begränsad
information om vilka bestämmelser som finns för att uppfylla kraven på att
revisionsrapporterna ska bli föremål för oberoende granskning. Tillförlitligheten, eller avsaknaden av
sådan, i medlemsstaternas egna revisionssystem när det gäller att åstadkomma
nödvändiga förbättringar av kontrollerna kommer i allt högre grad att bli en
riskfaktor som tas i beaktande vid planeringen av FVO:s framtida revisioner. Resurser Enligt data som lämnats av nationella
myndigheter arbetar uppskattningsvis över 100 000 personer direkt eller
indirekt på nationell, regional och lokal nivå med att utföra kontroller
avseende livsmedels- och fodersäkerhet, djurhälsa, djurskydd och växtskydd. Det
är en betydande resurs, men när målen för kontrollerna jämförs med det faktiska
resultatet framhåller vissa nationella myndigheter personalbrist som en av de
bakomliggande orsakerna till att kontrollmålen inte kan nås. Vissa
medlemsstater, t.ex. Nederländerna, säger uttryckligen att deras kontrollsystem
och kontrollverksamhet anpassas med hänsyn till de personalminskningar och
rationaliseringar som i praktiken ägt rum de senaste åren. Riskvärdering och
prioritering av kontroller är väsentliga inslag i denna anpassning. Utbildning De
nationella rapporterna innehåller detaljerade redogörelser för de
utbildningsprogram som varje år anordnas för kontrollpersonal och
livsmedelsföretagare. Utbildningsinsatsen är överlag omfattande. Den är
inriktad på tre huvudsakliga prioriteringar. För det första kräver
förordningarna i hygienpaketet, som antogs 2006, genom att man ökar fokus på
goda hygienrutiner och på att alla av alla livsmedelsföretagare ska tillämpa HACCP-principerna[5]. Ett avsevärt arbete har
utförts de senaste åren för att se till att livsmedelsföretagare och
kontrollpersonal på alla nivåer känner till kraven i de nya förordningarna. För
det andra kräver den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, särskilt på
relativt nya områden med anknytning till livsmedels- och foderproduktion (t.ex.
nya livsmedel, genetiskt modifierade organismer, material avsedda att komma i
kontakt med livsmedel, livsmedels- och fodertillsatser), ständig uppdatering av
personalens kunnande. För det tredje har ett ökat fokus på djurfoder och
animaliska biprodukter krävt en särskild insats för att se till att företag och
kontrolltjänstemän känner till de nya kraven i EU:s lagstiftning på dessa
områden. Utbildning
på nationell nivå stöds och kompletteras med utbildning som anordnas av
kommissionen inom ramen för programmet Bättre utbildning för säkrare livsmedel,
som inleddes 2006 i enlighet med artikel 51 i förordning (EG) nr 882/2004.
Detta program, som omfattar ett stort antal olika ämnen, syftar till att göra
den offentliga kontrollen effektivare när det gäller att se till att aktörer på
alla nivåer följer EU:s lagstiftning om skydd för folkhälsa, djurhälsa,
växtskydd och djurskydd. Det bidrar i sin tur till att ge säkrare livsmedel och
foder, högre standarder för djurhälsa och växtskydd och bättre konsument- och
djurskydd. Resultaten
av kommissionens kontrollverksamhet, t.ex. på området för allmän hygien som
beskrivs i del 3.2 i denna rapport, bekräftar att mer utbildning behövs på
vissa områden. Laboratorier Alla medlemsstater
ska utse laboratorier som ska analysera prover som tagits vid offentliga
kontroller. Dessa laboratorier ska bedriva verksamhet, och ska bedömas och
ackrediteras, i enlighet med fastställda europeiska eller internationella
standarder så att en enhetlig och hög nivå garanteras. Det finns ett omfattande
nät av officiella laboratorier runtom i EU. Många av dessa är verksamma på
nationell nivå, men regionala och lokala myndigheter kan också utse sina egna
officiella laboratorier, särskilt i medlemsstater med autonoma regioner eller
lokala myndigheter. Det kan leda till att antalet officiella laboratorier blir
mycket stort. Ackrediteringsprocessen är komplicerad och ofta relativt kostsam,
särskilt för mindre regionala eller lokala laboratorier. Vissa medlemsstater
rapporterar därför fortfarande om förseningar när det gäller att nå full
ackreditering för alla officiella laboratorier som arbetar med provning i samband
med offentliga kontroller. Kommissionen inledde 2010 diskussioner med
medlemsstaterna om ackrediteringskrav. FVO:s revisioner
bekräftar att laboratoriernas efterlevnad av EU:s lagstiftning varierar mellan
sektorerna. När det gäller t.ex. fisk och fiskeriprodukter tycks de
laboratorier som utför analyser i samband med offentliga kontroller i allmänhet
vara välutrustade och i stånd att utföra de analyser som krävs. De flesta är
också ackrediterade. Situationen är en annan när det gäller exempelvis laboratorier
som bedriver verksamhet inom ramen för nationella kontrollplaner för salmonella.
FVO:s revisioner visar också på brister vid laboratorierna när det gäller
kontroll av bekämpningsmedel i vissa medlemsstater. Resultat av
offentlig kontroll och övervakning a) Huvudsakliga områden där bristande
efterlevnad konstaterats Det finns två återkommande teman i
medlemsstaternas rapporter om bristande efterlevnad i samband med
livsmedelsproduktion: hygienkontroller på anläggningar och märkning. Kraven i
förordningarna i hygienpaketet trädde i kraft från och med 2006. I 2007 års
nationella kontrollrapporter rapporterades om omfattande brister i
tillämpningen av dessa förordningar, vilket sannolikt delvis berodde på att de
trätt i kraft så sent som året innan. Stabila framsteg på detta område
rapporterades 2008 och 2009, men i de flesta rapporter talas det om fortsatta
problem för småföretagare inom den del av livsmedelskedjan som avser
detaljhandel och catering. De huvudsakliga bristerna är omoderna byggnader och
utrustning, inga eller svaga system för företagens egenkontroll, bristfällig
tillämpning av HACCP samt otillräcklig registerföring. Vissa myndigheter pekar
på problem i detaljhandels- och cateringsektorerna på grund av hög
personalomsättning, särskilt bland säsongsarbetare, vilket gör det svårt att se
till att personalen har ordentlig utbildning i goda hygienrutiner. När det
gäller märkning tycks den största svårigheten ha sin grund i de komplexa krav
som blir följden av lagstiftningen på olika områden (t.ex. tillsatser,
nutrition, ursprung etc.). Vad foder beträffar konstateras bristande
efterlevnad främst i fråga om försenad registrering av livsmedelsföretagare,
otillräcklig tillämpning av HACCP-principerna, hygien hos fodertillverkare samt
överträdelser av reglerna om fodertillsatser. När det gäller djurhälsa gäller de
rapporterade bristerna främst identifiering av djur och kontroll av
förflyttningar. I
fråga om djurskydd på jordbruksanläggningar kunde många av de brister som
konstaterades tillskrivas bristande kunskap hos jordbrukarna, särskilt hos
mindre jordbrukare. En del medlemsstater rapporterade om förbättrad efterlevnad
från jordbruksanläggningarnas sida till följd av bestämmelsen om utbildning och
information till jordbrukare. Resultat av
offentlig kontroll och övervakning b) Övergripande utveckling i fråga om
livsmedelsburen sjukdom Salmonella och Campylobacter är de två
viktigaste orsakerna till livsmedelsburen sjukdom i EU. I Efsas analys av varje
medlemsstats rapport om zoonoser bekräftas en nedåtgående trend i EU i fråga om
fall av salmonellos hos människa. Sammanlagt rapporterades 108 614
bekräftade fall hos människa 2009 (uppgifter offentliggjorda 2011), och framför
allt minskade antalet fall orsakade av S. Enteritidis hos människa
kraftigt. I Efsas rapport framhålls tillämpningen av kontrollprogram för salmonella
i medlemsstaterna som en orsak till denna minskning. I medlemsstaternas årsrapporter om
kontrollerna anges att provtagning och testning av prover för att upptäcka
dessa två mikrobiologiska risker står för en mycket stor andel av provtagningen
och testningen i anslutning till livsmedelsproduktion i medlemsstaterna. Nationella
verkställighetsåtgärder I förordning (EG) nr 882/2004 anges att
behöriga myndigheter ska se till att företagarna vidtar korrigerande åtgärder
om bristande efterlevnad upptäcks. Dessutom föreskrivs att medlemsstaterna ska
ha tydliga bestämmelser om de sanktioner som gäller vid överträdelser av EU:s
lagstiftning. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.
I nästan alla rapporter ges en kort sammanfattning av de åtgärder som vidtagits
vid bristande efterlevnad. De vanligaste åtgärderna är varningar, böter,
tillfällig eller i allvarliga fall permanent stängning av företag samt, i
sällsynta fall, straffrättsliga förfaranden vid bedrägeri eller allvarliga
överträdelser av rättsliga krav. I allmänhet är informationen om
sanktionssystemen och hur de fungerar begränsad, och detaljnivån varierar
mellan medlemsstaterna. I avsaknad av närmare och mer harmoniserade uppgifter i
årsrapporterna går det inte att bedöma hur konsekvent det övergripande
verkställighetssystemet är i alla medlemsstater. I vissa medlemsstater, t.ex.
Tjeckien, sker överlag en övergång från domstolsförfaranden till mindre
tungrodda och effektivare administrativa förfaranden för vissa mindre
allvarliga överträdelser. Offentlig kontroll
efter uppkomst av särskilda hälsorisker – livsmedel, djur och växter De mest kritiska lägen som uppstått i EU de
senaste åren när det gäller livsmedels- och fodersäkerhet har haft sitt
ursprung i fodertillverkning. Höga nivåer för dioxinföroreningar upptäcktes
2008 i griskött på Irland. Föroreningarna spårades till problem som uppstått i
fodertillverkningsprocessen till följd av att kraftigt förorenade spilloljor
använts i samband med torkningen. Dioxinföroreningar upptäcktes 2010 i
produkter med ursprung i Tyskland. Föroreningarna spårades till fetter endast
avsedda för industriell användning som tillsatts djurfodret. Kommissionen
håller på att anta särskilda bestämmelser för att hantera just denna risk. På djurhälsoområdet har medlemsstaterna
tvingats inrikta sig på ytterligare kontrollinsatser gällande blåtunga och
aviär influensa. Utbrottet av mul- och klövsjuka i Bulgarien nyligen belyser
vikten av fortsatt vaksamhet men visar också att EU:s kontrollåtgärder, när de
tillämpas korrekt, effektivt hindrar sjukdomen från att spridas. På växtskyddsområdet har begränsning av
risken för tallvedsnematod i Portugal och genomförande av åtgärder som syftar
till att stoppa utbrottet i Spanien getts hög prioritet. På samma sätt har den
snabba spridningen för röd palmvivel i Medelhavsländerna och upprepade angrepp
av Anoplophora glabripennis och Anoplophora chinensis krävt
förstärkta kontroll- och begränsningsåtgärder från medlemsstaternas sida. Åtgärderna
på EU-nivå och de kontrollinsatser som gjorts av de berörda medlemsstaterna
beskrivs i avsnitt 3.2 i denna rapport. Intressanta trender som möjliga exempel på
god praxis Klassificering av anläggningar och
offentliggörande av resultat (Danmark, Tjeckien, Storbritannien och Belgien): Kravet att alla livsmedelsföretagare ska vara registrerade,
tillsammans med de offentliga myndigheternas offentliggörande av
inspektionsresultat för dessa företag, gör det lättare att ge konsumenterna en
uppfattning om efterlevnaden i restauranger och butiker. Det finns redan ett
antal exempel, varav det äldsta är det danska ”smileysystemet” (http://www.findsmiley.dk/da-DK/index.htm).
Liknande tankar finns i Storbritannien och Belgien. Livsmedelsföretagares egenrapportering av
korrigerande åtgärder (Nederländerna): Som ett led i arbetet för att
förbättra kontrollenheternas effektivitet och lindra den börda som
kontrollverksamheten innebär för livsmedelsföretagarna har Nederländerna infört
ett elektroniskt system för livsmedelsföretagarnas egenrapportering. Med hjälp
av detta system kan en livsmedelsföretagare med hjälp av ett webbaserat
rapportverktyg rapportera till kontrollmyndigheten om åtgärder som vidtagits
till följd av rekommendationer efter tidigare kontrollbesök. Vid mer
rutinmässiga fall av bristande efterlevnad godtas dessa rapporter i allmänhet
utan att myndigheterna behöver göra några uppföljningsbesök, även om man ibland
gör slumpmässiga stickprovskontroller. Kvalitetssäkringssystem (Belgien, Tjeckien, Tyskland,
Litauen och Slovenien): Ett antal medlemsstater har
infört kvalitetssäkringssystem inom sina kontrollenheter och har fått dem
ackrediterade enligt internationella standarder. I exempelvis Tjeckien
revideras de flesta kontrollorgans kvalitetssäkringssystem av externa organ med
utgångspunkt i standarden ISO 9001. Dessa system ses som viktiga instrument för
att förbättra kontrollernas övergripande effektivitet och ändamålsenlighet, och
en kontinuerlig oberoende kvalitetsgranskning främjar fortsatta förbättringar. I
Tyskland har en särskild delstatsarbetsgrupp för kvalitetssäkring utvecklat en
harmoniserad ram för utarbetande av kvalitetssäkringssystem i var och en av de
16 delstaterna.
3.2.
Resultat av kommissionens kontrollverksamhet i
medlemsstaterna
Enligt förordning
(EG) nr 882/2004 ska kommissionen utföra kontroller i medlemsstaterna för
att försäkra sig om att offentliga kontroller överlag genomförs i enlighet med
respektive flerårig nationell kontrollplan och i enlighet med EU:s
lagstiftning. För att fullgöra
kommissionens skyldigheter genomför FVO varje år ett revisions- och
inspektionsprogram för att kontrollera efterlevnaden av foder- och
livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa, djurskydd och
växtskydd. FVO kontrollerar även att nationella offentliga kontroller på dessa
områden utförs i överensstämmelse med EU:s lagstiftning. Detta program
offentliggörs på kommissionens webbplats i början av varje år. Resultaten av varje
revision presenteras i en rapport riktad till den behöriga nationella
myndigheten, tillsammans med slutsatser och rekommendationer för att åtgärda
konstaterade brister. I avsnitt 3.4 i denna rapport beskrivs hur
rekommendationer hanteras. Uppgifter från
FVO:s revisioner kan leda till att kommissionen vidtar nöd- eller
skyddsåtgärder (i form av beslut av kommissionen) vid ett allvarligt hot mot
livsmedelssäkerhet, djurhälsa eller växtskydd, eller om risker inte kan
begränsas genom åtgärder som vidtas enbart av de berörda medlemsstaterna. Dessa
rättsakter kan innebära att det krävs ytterligare kontroller, men även åtgärder
för att förhindra handel med eller import av foder, livsmedel, djur och växter
eller någon produkt av dessa, beroende på situationen. Uppgifter från
FVO:s revisioner kan också i tillämpliga fall användas som bevis för
överträdelser av EU:s lagstiftning i samband med överträdelseförfaranden (se
avsnitt 3.4). Genom att
offentliggöra revisionsrapporter, medlemsstaternas åtgärdsplaner och
regelbundet uppdaterade landsprofiler förser kommissionen intressenter och
medborgare med en saklig redogörelse för hur kontrollmyndigheterna i varje
medlemsstat uppfyller sin skyldighet att se till att EU:s lagstiftning
tillämpas korrekt. De senaste åren har
FVO utfört omkring 250 revisioner per år som avsett hela livsmedelskedjan och
även djurhälsa, djurskydd och växtskydd. Revisioner avseende
livsmedelssäkerhet står för större delen av programmet. Under den granskade
perioden gällde minst 70 % av alla revisioner livsmedelssäkerhet, varav
några även gällde närliggande djurhälsoaspekter. Omkring 12 % av
revisionerna avsåg endast djurhälsa. Djurskydd och växtskydd stod för
återstoden – omkring 8 % av revisionerna avsåg vart och ett av de områdena
varje år. FVO:s rapporter ger meningsfull information
om hur medlemsstaternas kontrollsystem har fungerat under rapportperioden på de
områden som revisionerna avser. I följande avsnitt beskrivs de frågor av
intresse som under de senaste tre åren omfattats av programmet i
medlemsstaterna i fråga om livsmedelssäkerhet, djurhälsa, djurskydd och
växtskydd. Dessutom ges en kort sammanfattning av de huvudsakliga resultaten
och slutsatserna från de olika revisionsserierna. Rapporterna från FVO:s revisioner, tillsammans med de behöriga
myndigheternas svar på rekommendationerna i FVO:s rapporter, finns på: http://ec.europa.eu/food/fvo/index_en.cfm Livsmedelssäkerhet Offentlig kontroll
av mjölk- och köttproduktion Under den granskade perioden genomförde FVO
en serie revisioner av hygienkontroller i samband med nötkött- och
mjölkproduktion i nästan alla medlemsstater. Revisionerna bekräftade att alla
medlemsstater infört stabila kontrollsystem som i princip överensstämmer med
bestämmelserna i förordning (EG) nr 882/2004. Den nödvändiga
uppgraderingen av anläggningar för produktion och bearbetning av kött och mjölk
till EU-standarder i samband med anslutningen har också i stort sett slutförts
framgångsrikt i de tio medlemsstater som gick med i EU 2004.
Livsmedelsföretagarna har gått över till att tillämpa kraven i förordningarna i
hygienpaketet. Där brister konstaterades kunde de vanligen tillskrivas
individuella misstag av kontrollpersonal, vilket ofta tyder på att
tillsynssystemet är svagt. Den andra huvudsakliga orsaken till fortsatta
brister är kopplad till kontrollmyndigheternas svaga genomförande av
lagstiftningen. Revisionsserien avslöjade också en tendens,
framför allt i några av de ”gamla” medlemsstaterna, att inte strikt följa
gällande regler för köttinspektion, t.ex. i fråga om a) användning av teknisk
personal i stället för officiella veterinärer för att utföra besiktning före
slakt, och b) avsaknad av officiella veterinärer vid slakt, särskilt på mindre
slakterier, där besiktning efter slakt görs i ett senare skede. Offentlig kontroll
av barnmat Revisioner genomfördes i 11 medlemsstater och
i Schweiz för att utvärdera kontrollen av produktionen av barnmat. Inga större
brister i fråga om systemen för hygienkontroll och spårbarhet konstaterades på
livsmedelsföretagen i sektorn. HACCP-programmen på dessa företag var dock i
allmänhet inte utformade för att ta hänsyn till de specifika risker som är
förknippade med barnmat. Brister konstaterades också med avseende på kraven
gällande sammansättning och märkning, samt egenkontroll av restsubstanser av
bekämpningsmedel och främmande ämnen. Den offentliga kontrollen av
modersmjölkersättning och barnmat var inte alltid tillfredsställande i fråga om
ingredienser, sammansättningskriterier och näringsämnen, märkning och
bekämpningsmedelsrester. Dessa brister i den offentliga kontrollen hängde ofta
samman med begränsad utbildning av officiell personal om särskilda
lagstiftningskrav, olämpligt utformade provtagnings- och testningsprogram och
begränsad kapacitet för analys av bekämpningsmedelsrester. Liksom i andra
sektorer åtgärdas de konstaterade bristerna systematiskt genom olika slags
uppföljningsverksamhet. Övergångsbestämmelser
för efterlevnad av förordningarna i hygienpaketet Enligt förordningarna i hygienpaketet, som
gäller sedan 2006, beviljades livsmedelsföretag, vars godkännanden sedan
begränsades till försörjning på de inhemska marknaderna, en övergångsperiod
till och med utgången av 2009 innan förordningarnas krav måste uppfyllas till
fullo. Det rörde sig vanligen om företag med liten kapacitet som bearbetar
begränsade mängder livsmedel av animaliskt ursprung. I slutet av
övergångsperioden måste dessa anläggningar antingen anpassa verksamhetens
omfattning eller uppfylla hygienkraven, även om förordningarna medger
flexibilitet i fråga om vissa bestämmelser. Besök gjordes nyligen i sex medlemsstater för
att granska framstegen på detta område. Där nationella myndigheter medgett
flexibilitet i enlighet med EU:s förordningar konstaterades att detta innebar
lösningar för många av de små livsmedelsföretagarna, särskilt i nötkötts- och
mjölksektorerna. I medlemsstater med mindre flexibla bestämmelser var det
vanligare med bristande efterlevnad. Eftersom medlemsstaterna inte till fullo
uppfyller kravet att anmäla nationella flexibilitetsbestämmelser till
kommissionen är någon fullständig kontroll på EU-nivå av efterlevnaden av dessa
bestämmelser inte möjlig. Spårbarhet för
nötkött och nötköttsprodukter En serie revisioner av spårbarhet för nötkött
och nötköttsprodukter ska slutföras före utgången av 2011. Jämfört med
situationen 2002, när den senaste granskningen gjordes, har kontrollerna av
spårbarhet för nötkött och nötköttsprodukter och av obligatorisk märkning förbättrats
i de medlemsstater som besökts. När det gäller spårbarhet för levande djur
fanns en del brister, främst i anslutning till förvaltning av databaser,
kontroller på anläggningar samt anmälan av förflyttningar av boskapsmarknader
eller handlare. Offentlig kontroll
av fisk och fiskeriprodukter Revisioner utfördes i nio medlemsstater för
att bedöma efterlevnaden av EU:s krav i fråga om fisk. Överlag konstaterades
att heltäckande offentliga kontrollsystem för fiskeriprodukter fanns i alla de
länder som besöktes. Systemen innefattade även registrering och godkännande av
anläggningar och fiskefartyg. I en del länder konstaterades avsevärda
variationer i genomförandet av offentlig kontroll mellan olika regioner.
Generellt sett var laboratorier som genomförde officiella analyser välutrustade
och i stånd att göra de nödvändiga analyserna. De flesta laboratorier var
ackrediterade. De övergripande systemen var lämpligt
utformade och förvaltades väl, men på tre specifika områden identifierades
brister i kontrollen. Det gällde a) primära produktionsplatser, t.ex.
fiskefartyg och fiskodlingar, b) vissa fabriks- och frysfartyg, c) specifika
parametrar avseende fiskeriprodukter, t.ex. organoleptiska kontroller,
färskhetsindikatorer, histamin, parasiter och mikrobiologiska kontroller. Offentlig kontroll
av fjäderfä Det gjordes tolv revisioner av
medlemsstaternas kontrollsystem för fjäderfäkött och produkter av fjäderfäkött.
Generellt sett var efterlevnaden god. Hela produktionskedjan för fjäderfä
omfattades, även om antalet kontroller på anläggningsnivå i vissa fall var
begränsat. De huvudsakliga områden där det konstaterades att förbättringar
behövdes var tillämpning av särskilda hygienkrav, t.ex. provtagningsfrekvens
för slaktkroppar och genomförande av HACCP-planer på anläggningar, samt
avsaknad av anmälan till kommissionen av nationell lagstiftning som medger
flexibilitet för slakterier med liten kapacitet. På den sistnämnda punkten är
situationen densamma som för flexibilitetsbestämmelserna i nötkötts- och mjölksektorerna,
som beskrivs ovan. Kontrollplaner för
salmonella Sju revisioner av nationella kontrollplaner
för salmonella i fjäderfäsektorn genomfördes. I samtliga medlemsstater
som besöktes hade kontrollplaner införts, men i en del fall hade genomförandet
försenats för vissa kategorier. Planerna för övervakning och offentlig
provtagning för att upptäcka salmonella i olika fjäderfäkategorier var
inte helt förenliga med EU:s lagstiftning i alla medlemsstater, ofta på grund
av brister i fråga om provtagning, åtgärder vid positiva testresultat och
laboratorier. Importkontroll av livsmedel av icke-animaliskt
ursprung I och med
genomförandet av kommissionens beslut gällande mykotoxin och förvanskning av
färgämnet Solvent har den offentliga kontrollen förbättrats avsevärt, särskilt
när det gäller provtagning, provberedning och hantering av sändningar som inte
uppfyller kraven. Brister konstaterades dock i fråga om varor där
kontrollfrekvensen avgörs av medlemsstaternas riskvärdering, anmälningar via
systemet för snabb varning, laboratorier samt rapportering av analysresultat. På senare tid har
FVO:s revisioner i medlemsstaterna varit särskilt inriktade på genomförandet av
förordning (EG) nr 669/2009 om offentlig kontroll av import av visst foder
och vissa livsmedel av icke-animaliskt ursprung[6].
De första resultaten visar att medlemsstaterna överlag har fullgjort de
viktigaste skyldigheterna enligt förordningen, särskilt genom att inrätta
utsedda införselställen för dokumentkontroll, identitetskontroll och fysisk
kontroll. Ytterligare insatser krävs när det gäller att förbättra nätverken
mellan behöriga myndigheter och underlätta vidaretransport av sändningar mellan
olika medlemsstater i väntan på resultaten av fysiska kontroller. Bekämpningsmedelsrester FVO utförde tio
revisioner av kontroller av bekämpningsmedelsrester i medlemsstaterna.
Resultaten visar att de behöriga myndigheternas ansvarsområden är tydligt
definierade och att programmen för kontroll av bekämpningsmedelsrester
generellt genomfördes på ett tillfredsställande sätt och var riskbaserade. I flera
medlemsstaters offentliga kontroll råder dock brist på laboratorieutrustning
för utförande av effektiva analyser med den breda omfattning som krävs enligt
EU:s lagstiftning. Rekommendationer om korrigerande åtgärder har utfärdats till
de medlemsstaterna, och de följs upp aktivt. Vid FVO:s
revisioner konstaterades att egenkontroller är ett generellt krav i EU:s
livsmedelslagstiftning och att livsmedelsföretagare (särskilt de stora
detaljhandelskedjorna) har infört synnerligen omfattande system för
egenkontroll inriktad på bekämpningsmedelsrester. Det konstaterades också att
dessa system, som fungerar parallellt med offentlig kontroll, inte varit
föremål för någon bedömning av behöriga myndigheter. FVO rekommenderade därför,
i enlighet med förordning (EG) nr 882/2004, att medlemsstaterna ska
utvärdera tillförlitligheten i dessa system för egenkontroll och ta hänsyn till
resultaten vid fastställandet av hur ofta offentlig kontroll ska göras (i
förordningen anges uttryckligen att medlemsstaternas offentliga kontroll ska
genomföras med hänsyn till tillförlitligheten hos eventuella egna kontroller
som genomförts av livsmedelsföretagare). Offentlig kontroll av
tillämpningen av förordning (EG) nr 852/2004 (allmänna hygienkrav) Tjugotvå revisioner ägde
rum i medlemsstaterna för att bedöma de offentliga systemen för kontroll av
efterlevnaden av hygienreglerna för livsmedel enligt förordning (EG)
nr 852/2004 samt bestämmelser om spårbarhet och märkning och bestämmelser
om saluföring av vatten på flaska. Offentlig kontroll gjordes i samtliga
medlemsstater som besöktes, och vid de inspektioner som iakttogs av FVO:s
revisionsgrupper bekräftades att nationella inspektörer var säkra i sin
bedömning av hygienkraven. När det gäller de behöriga myndigheternas bedömning
av HACCP upptäcktes emellertid svagheter i de flesta medlemsstater, och likadana
brister konstaterades hos livsmedelsföretagarna, som hade genomfört HACCP-principerna
i motsvarande låg utsträckning. Dessutom konstaterades att det fanns brister i
fråga om utbildning i dessa frågor. Offentlig kontroll av
livsmedelstillsatser Sexton revisioner
genomfördes för att bedöma de offentliga kontrollsystemen för
livsmedelstillsatser i vissa medlemsstater. Resultaten visade att väletablerade
regelverk och organisatoriska strukturer för offentlig kontroll fanns i
samtliga medlemsstater som besöktes, inklusive goda laboratorienätverk.
Kontrollpersonalen är i allmänhet tillräcklig, även om kvalifikations- och
utbildningsnivån skulle kunna förbättras. Kontrollförfarandena är vanligen
väldokumenterade, den riskbaserade kontrollmetoden följs i huvudsak, och
åtgärder vidtas vid fall av bristande efterlevnad. Vissa brister konstaterades
dock i kontrollen av renhet och märkning när det gäller livsmedelstillsatser. I
allmänhet förekommer ingen kontroll vid införselstället, utom för de otillåtna
färgämnen som uttryckligen nämns i EU:s lagstiftning. EU:s lagstiftning om
övervakning av konsumtion och användning av livsmedelstillsatser har inte genomförts
i ett antal medlemsstater. Detta åtgärdas aktivt genom uppföljningsprocessen. Offentlig kontroll av
material avsedda att komma i kontakt med livsmedel En serie på sexton
revisioner genomfördes för att bedöma den offentliga kontrollen av material
avsedda att komma i kontakt med livsmedel. Det finns regelverk för offentlig
kontroll av material avsedda att komma i kontakt med livsmedel, men
genomförandet har först nyligen inletts i ett antal medlemsstater och
ytterligare insatser behövs för att utveckla kontrollsystemen. Bl.a. behövs
särskilda riktlinjer för kontrollen, uppgradering av laboratorier och
sektorsspecifik utbildning. Utnämningen av behöriga myndigheter för offentlig
kontroll är ofta oklar, vilket resulterar i avsaknad av, eller överlappande, kontroller.
Eftersom registrering av företag inom sektorn för material avsedda att komma i
kontakt med livsmedel inte är obligatorisk enligt EU:s lagstiftning finns det
ingen garanti för att de omfattas av offentlig kontroll. Generellt sett var
riskbaserade kontroller väl etablerade i tillverkningsledet när det gäller
material avsedda att komma i kontakt med livsmedel, men ytterligare insatser är
nödvändiga när det gäller kontroll i användarledet, t.ex. på
livsmedelsförädlingsföretag. Personal vid behöriga myndigheter har ofta
otillräcklig utbildning i specifika frågor som rör material avsedda att komma i
kontakt med livsmedel, t.ex. spårbarhetssystem, god tillverkningssed och
bedömning av förklaringen om överensstämmelse. Offentlig
kontroll av genetiskt modifierade organismer (GMO) FVO:s revisioner
inriktades på offentlig kontroll av efterlevnaden av kraven på spårbarhet och
märkning i samband med utsläppande på marknaden av livsmedel, foder och utsäde
som är framställda av genetiskt modifierade organismer, och på hur de särskilda
kontroller som krävs enligt akuta beslut för att förhindra import av otillåtna
genetiskt modifierade organismer fungerar. Kontrollen utförs i allmänhet i
överensstämmelse med EU:s krav, men vissa brister konstaterades i fråga om importkontroll
av kinesiskt ris, ackreditering av laboratorier och otillräcklig provtagning
för laboratorieanalys. Djurhälsa Program för
utrotning av djursjukdomar: arbetsgruppens verksamhet Vid sidan av FVO:s verksamhet när det gäller utrotning av sjukdomar, som
beskrivs nedan, bildades 2000 en arbetsgrupp för övervakning av program för
utrotning av djursjukdomar, med delfinansiering från EU, med målet att göra
dessa program mer effektiva. För vissa sjukdomar, t.ex. bovin tuberkulos,
brucellos, rabies och klassisk svinpest, har särskilda expertundergrupper
bildats för att ge medlemsstaterna tekniskt stöd och övervaka genomförandet. Utrotning av bovin
tuberkulos och brucellos Utrotning av bovin tuberkulos och brucellos
hos nötkreatur, får och getter prioriteras högt i medlemsstater som inte
officiellt är fria från dessa sjukdomar. FVO genomförde tio revisioner av
program för utrotning av tuberkulos och/eller brucellos. Programmen, som
godkänts och delfinansierades av EU, genomfördes i allmänhet väl. I några av de
medlemsstater som besöktes upptäcktes dock brister (i vissa fall allvarliga) i
fråga om restriktioner för förflyttning, testnings- och provtagningsfrekvens
och/eller genomförande av epidemiologiska utredningar. Som en följd av FVO:s och arbetsgruppens verksamhet
ägnar kommissionen särskild uppmärksamhet åt att se till att bristerna i dessa
medlemsstater åtgärdas genom bättre utformning, genomförande och övervakning av
utrotningsprogram. Rabies Tack vare genomförandet av de EU-finansierade
programmen för utrotning av rabies har stora framsteg i utrotningen av rabies
rapporterats vid FVO:s revisioner i de baltiska medlemsstaterna. I vissa
medlemsstater konstaterades dock brister i genomförandet av
vaccinationsprogram. Resultaten av FVO:s revisioner visar att förekomsten av
rabies hos tama och vilda djur fortfarande är ett problem. Klassisk svinpest Tack vare den ökade tillämpningen av
biosäkerhetsåtgärder och förbättrade vaccinationskampanjer för vildsvin inom
ramen för ett EU-finansierat utrotningsprogram har bara sporadiska utbrott av
klassisk svinpest hos tamsvin förekommit i EU de senaste åren. Spridningen
begränsades av medlemsstaterna genom tillämpning av relevant EU-lagstiftning
och beredskapsplaner (se nedan). Trots dessa förbättringar förekommer klassisk
svinpest fortfarande hos vindsvinspopulationen i vissa regioner i några
medlemsstater i centrala och sydöstra Europa, vilket innebär en risk för att
viruset återinförs bland tamsvin. FVO övervakar sjukdomsläget och myndigheterna
får, bl.a. genom arbetsgruppens verksamhet och främst i Bulgarien och Rumänien,
hjälp med att hantera sjukdomen under de särskilda omständigheter som råder i
de medlemsstaterna. Beredskapsplaner Medlemsstaterna
omfattas av ett rättsligt krav att utarbeta beredskapsplaner för att vara
förberedda inför eventuella utbrott på sitt territorium av allvarliga
epizootiska sjukdomar, t.ex. mul- och klövsjuka och klassisk svinpest. FVO
utförde revisioner av dessa beredskapsplaner i åtta medlemsstater. Revisionerna
visade att de behöriga myndigheterna generellt har visat sin förmåga att snabbt
reagera på anmälningar om misstänkta epizootiska sjukdomar och vidta de
åtgärder som krävs. Rekommendationer utfärdades om ytterligare förbättringar på
vissa punkter, t.ex. laboratoriernas beredskap, lokala bestämmelser och
regelbundna översyner och uppdateringar av planerna. Offentlig kontroll
av laboratorier för mul- och klövsjuka Kommissionen
omfattas av ett rättsligt krav att inspektera EU-laboratorier som hanterar
levande mul- och klövsjukevirus, på grund av riskerna för djurhälsan om viruset
läcker ut från en kontrollerad miljö. Det finns sexton nationella
diagnoslaboratorier och tre laboratorier som har tillstånd att hantera viruset
för vaccinproduktion. De senaste åren har åtta laboratorier inspekterats, med
blandade resultat. I tre laboratorier konstaterades allvarliga problem, som
hade kunnat medföra en risk för att viruset läckte ut. I två av dessa fall, som
gällde system för bortskaffande av avfall, kunde problemen snabbt lösas, men i
det tredje fallet var biosäkerhetsnivån otillräcklig och tillståndet att
hantera levande mul- och klövsjukevirus drogs in. Med tanke på riskerna och de
betydande resurser som krävs för att övervaka verksamheten vid dessa
laboratorier på både medlemsstats- och EU-nivå, bekräftar dessa resultat att
laboratorier för mul- och klövsjuka endast bör godkännas i de medlemsstater som
är i stånd att garantera efterlevnad av artikel 65 i direktiv 2003/85/EG, och i
synnerhet att säkra de resurser det kräver. BSE Förekomsten av BSE har minskat kraftigt, och
det har möjliggjort en betydande höjning av den ålder då djuren testas. Frekvensen
för FVO:s revisioner på detta område har minskats i motsvarande grad. Blåtunga Sedan vaccin mot
blåtunga av serotyp 8 blev tillgängligt har FVO utfört revisioner i fyra
medlemsstater för att utvärdera genomförandet av delfinansierad nödvaccinering
mot blåtunga. Även om en del brister konstaterades, främst gällande undantaget
från vaccinering för vissa delpopulationer, t.ex. slaktdjur och ersättningslamm,
genomfördes vaccinationskampanjerna i allmänhet i enlighet med de godkända
programmen. Djurskydd FVO genomförde 39 revisioner av
djurskyddskontroller gällande djurskydd på anläggningar, under transport och
vid slakt. Detta intensiva program, som omfattade samtliga medlemsstater, gav
viktiga resultat på tre huvudsakliga områden. Vid FVO:s revisioner har medlemsstaternas
framsteg med att fasa ut icke inredda burar för värphöns innan tidsfristen
löper ut den 1 januari 2012 övervakats. Det finns en oro för att ett stort
antal producenter i flera medlemsstater inte kommer att klara tidsfristen.
Kommissionen samarbetar med experter i medlemsstaterna i syfte att påskynda
utfasningen och se till att kraven uppfylls under 2011. När det gäller djurskyddskrav vid
svinhållning har medlemsstaterna kommit olika långt med förberedelserna inför
tidsfristen den 1 januari 2013 för kravet att hålla dräktiga suggor i grupp.
FVO:s övervakning av framstegen på detta område visar att det i de flesta
medlemsstater kommer att krävas stora insatser för att klara tidsfristen. Otillräckliga
framsteg har gjorts när det gäller äldre krav, t.ex. att tillämpa annan
djurhållnings- och miljöpraxis i stället för svanskupering av smågrisar.
Sverige och Finland, där ett kuperingsförbud redan finns, utgör undantag. När det gäller transport var det visserligen
bara ett fåtal medlemsstater som 2007 hade goda förutsättningar att uppfylla
kraven för godkännande av transportmedel, men på senare år har kontinuerliga
framsteg gjorts med att förbättra efterlevnaden. Det nya kravet på installation
av temperaturövervakningsutrustning och en varningsanordning har i allmänhet
genomförts framgångsrikt. I flertalet medlemsstater har man emellertid inte i
samband med godkännande av fordon tagit tillräcklig hänsyn till vissa krav
gällande vattenanordningar och satellitnavigeringssystem. Växtskydd Importkontroll av
reglerade föremål Elva revisioner har utförts av
medlemsstaternas importkontrollsystem för växtskydd, som ett led i en
revisionsserie avseende EU:s reviderade växtskyddsordning vid import som
tillämpas sedan 2005. Stora förbättringar av kontrollsystemen konstaterades.
Det finns dock fortfarande punkter som behöver åtgärdas, särskilt i fråga om
kontroll på andra platser än införselställen. Problem konstaterades i fråga om
reglerade föremål som transiteras, eftersom det inte var möjligt att
identifiera alla sådana varor på det första införselstället. Det innebar att
vissa varor alltså inte genomgick den nödvändiga växtskyddskontrollen. I en del
medlemsstater beror dessa brister på resursfördelningen och brister i
infrastrukturen. Utbrott
av skadegörare Tjugotre revisioner omfattade en rad olika
skadliga organismer. När det gäller de viktigaste skadegörarna förekommer
tallvedsnematod (Bursaphelenchus xylophilus) i Portugal, och ett utbrott
inträffade i Spanien. En rad lagstiftningsanpassningar och
tillämpningsinitiativ från kommissionen för att stärka kontrollen, däribland
flera FVO-revisioner, har bidragit till att förhindra att skadegöraren sprids
till övriga EU. När det gäller röd palmvivel (Rhynchophorus ferrugineus),
visade FVO:s revisioner att medlemsstaterna har ansträngt sig för att
kontrollera denna skadegörare. Dess biologi försvårar tidig upptäckt och
kontroll, och det har förekommit betydande problem med genomförandet av de
nödvändiga utrotningsåtgärderna i privata trädgårdar och i städer där
värdväxterna (palmer) vanligen finns. Röd palmvivel är nu utbredd i många av de
områden i EU där palmer odlas. Anoplophora spp.
är skadegörare i en lång rad olika vedväxter. FVO:s revisioner har visat att
medlemsstaterna i praktiken inte systematiskt tillämpar de åtgärder som är
nödvändiga för att utrota dem i tid. Med undantag för ett stort utbrott i norra
Italien har utbrotten dock generellt åtminstone begränsats till mindre områden,
och i vissa fall har skadegöraren utrotats. Intern
växtskyddskontroll Sexton revisioner genomfördes av intern
växtskyddskontroll, inklusive underhåll av skyddade zoner, genomförandet av
systemet med växtpass och kontrollen inom potatissektorn. De flesta revisioner
bekräftade att korrekta kontroller gjordes i de skyddade zonerna, men det fanns
fall där medlemsstater uppmanades att förbättra kontrollen avsevärt för att
undvika att statusen som skyddad zon skulle dras in. Revisionerna av växtpasset
gav blandade resultat. De visade att ett antal fall av bristande efterlevnad
som konstaterats under tidigare revisionsserier inte hade åtgärdats. Resultaten
visade också att ett fungerande kontrollsystem kan inrättas med lämplig uppgiftsprioritering
och resursfördelning. Vid de flesta revisioner noterades framsteg i
potatissektorn. Djurfoder och
animaliska biprodukter FVO har genomfört 39 revisioner på detta
område. De huvudsakliga slutsatserna från dessa revisioner redovisas nedan. Godkännandeprocessen har slutförts i samtliga
medlemsstater för de större foderanläggningar för vilka godkännande krävs, men
registreringen av mindre anläggningar var fortfarande i hög grad ofullständig. EU:s
lagstiftning kräver registrering av alla aktörer som är verksamma inom
produktion, bearbetning, lagring, transport eller distribution av foder. Många brister upptäcktes i utformningen och
genomförandet av HACCP-baserade förfaranden, tillsammans med bristande
kunskaper om hur de ska bedömas vid de behöriga myndigheterna. När det gäller importkontrollen saknades en
riskbaserad metod i många fall, och för vissa varor gjordes sällan fysiska
kontroller. Det finns en risk för att bearbetat
animaliskt protein i organiska gödselmedel och jordförbättringsmedel kan hamna
i foder. Vid FVO:s revisioner har man konstaterat ett behov av att stärka den
offentliga kontrollen av organiska gödselmedel och jordförbättringsmedel, som
överlag var tillfredsställande på produktionsanläggningar men svag i
saluförings- och användningskedjan i övrigt. Vid nästa omgång FVO-revisioner
läggs särskild tonvikt vid kontroll av denna del av foderkedjan. Avsevärda förbättringar har ägt rum vad
beträffar användningen av handelsdokument för animaliska biprodukter liksom
deras riktighet och tillförlitlighet. Detsamma gäller insamling, transport,
identifiering och bortskaffande av animaliska biprodukter som, med undantag för
detaljhandelssektorn, i stort sett sker i överensstämmelse med gällande krav. Importkontroll av
livsmedel av animaliskt ursprung och djur Det har gjorts 30 FVO-revisioner av import-
och transiteringskontroll. Samtliga medlemsstater har omfattande offentliga
system för importkontroll, och de fungerar till största delen väl. Framför allt har
utvecklingen och genomförandet av ett gemensamt datoriserat system för import i
Traces underlättat och förenklat många förfaranden vid gränskontrollstationer
och förbättrat kommunikationen mellan medlemsstaterna i anslutning till import
och transitering. Det har också gett en bättre överblick över importmönstret
till EU. En del av de största importmedlemsstaterna använder dock ännu inte
Traces till fullo, vilket är en svaghet. Vid revisionerna
identifierades ett antal problem som behöver åtgärdas: De gällande reglerna för
kontroll av omlastning av sändningar med ursprung i ett tredjeland på väg till
ett annat tredjeland är komplicerade och svåra att tillämpa, särskilt när det
gäller anmälan till de behöriga gränskontrollstationerna och uppföljning och
kontroll av utförsel inom angivna tidsfrister. Dessa svårigheter förekommer i
alla hamnar, men de är vanligast i de större hamnar där de flesta sådana
omlastningar äger rum. I väntan på en översyn av de gällande reglerna har vissa
ändringar gjorts av de tidsfrister som tillämpas, och riktlinjer har utfärdats
för att göra reglerna både effektivare och lättare att tillämpa. Det finns stora
variationer i medlemsstaterna när det gäller kontrollprogrammen för importerade
sändningar. Kontrollstrategin, provtagningsnivåerna och uppsättningen produkter
och ursprung som testas varierar stort. Behöriga myndigheter
tillämpar inte systematiskt verkställighetsåtgärder och sanktioner för att
förbättra efterlevnaden på områden som anmälan av sändningar före den fysiska
ankomsten och korrekt ifyllande av officiell dokumentation. Restsubstanser av
veterinärmedicinska läkemedel och föroreningar FVO har utfört 20
revisioner avseende restsubstanser av veterinärmedicinska läkemedel och
föroreningar i medlemsstaterna. De huvudsakliga slutsatserna från dessa redovisas
nedan. Analyslaboratorierna i de
flesta medlemsstater är nu ackrediterade enligt ISO 17025:2005, men det
varierar stort hur många resthaltsmetoder ackrediteringen omfattar. Villkoren
och förfarandena för sådan metodackreditering avgörs av de nationella
ackrediteringsorganens policy. Om de godtar ”flexibel omfattning” får
laboratoriet, när de ursprungliga ackrediteringskriterierna har uppfyllts,
lägga till kombinationer av ämnen/matriser/arter till en redan ackrediterad
metod, utan att varje gång ansöka om godkännande hos ackrediteringsorganet. Om
de nationella ackrediteringsorganen kräver att godkännande ska sökas för varje
ny metod, vilket vanligen sker i samband med den årliga revisionen, är
förfarandet mycket långsammare och ofta mer kostsamt för laboratorierna. Kommissionens beslut
2002/657/EG innehåller bindande anvisningar för validering av resthaltsmetoder
för officiella restsubstanslaboratorier. Även om detta är tidskrävande och
något komplicerat har det gett en harmoniserad syn på validering i medlemsstaterna,
ökat resultatens tillförlitlighet och gett vägledning för
restsubstanslaboratorier i tredjeländer. Hästar som behandlas med
vissa läkemedel måste på ett säkert sätt hållas utanför livsmedelskedjan i sex
månader (för vissa läkemedel) eller resten av livet. Detta görs i
avsnitt IX i passet för hästdjur, som varje häst i EU ska ha från omkring
sex månaders ålder. Trots att tidsfristen för registrering av alla hästar har
löpt ut pågår genomförandet fortfarande i flera medlemsstater. I de flesta medlemsstater
krävs och kontrolleras pass för hästdjur vid slakten, men mycket få, om några,
medlemsstater har utfört kontroller av sambandet mellan vissa behandlingar och
uppgifterna i avsnitt IX i passet. Information från
livsmedelskedjan vid slakten ges för alla arter i de flesta medlemsstater.
Tolkningen av lagstiftningen varierar dock avsevärt. Vissa medlemsstater kräver
att ägare/djurhållare ska uppge all behandling som getts till ett djur under
dess livstid i informationen från livsmedelskedjan. Andra kräver en förklaring
om att djuren inte slaktats före utgången av en läkemedelsfri tid för ett
läkemedel.
3.3.
Andra källor till information om kontroller i
medlemsstaterna
Sektorsspecifik rapportering Enligt bestämmelser
i EU:s lagstiftning om olika aspekter av livsmedelssäkerhet, djurhälsa,
djurskydd och växtskydd ska medlemsstaterna lämna regelbundna rapporter om
vissa specifika krav. På grundval av dessa nationella rapporter utarbetar
kommissionen i sin tur ett antal sektorsrapporter som redovisar genomförandeläget
för vissa aspekter av EU:s lagstiftning som gäller livsmedelskedjan, däribland
en del specifika data om offentliga kontroller och resultat av dessa på de
aktuella områdena. Till de mest
relevanta hör rapporterna om övervakning och testning av idisslare för att
fastställa förekomst av transmissibel spongiform encefalopati (TSE), trender
för och källor till zoonoser, zoonotiska smittämnen och livsmedelsburna utbrott
(som delegerats till Efsa), anmälningspliktiga sjukdomar hos nötkreatur och
svin (i samband med handel inom EU), den årliga övervakningsrapporten om
bekämpningsmedelsrester i EU och rapporterna från mötena i arbetsgruppen för
utrotning av djursjukdomar. En tabell med en
förteckning över kommissionens huvudsakliga rapporter som offentliggjorts det
senaste året och webbplatserna för dem finns i bilagan till denna rapport. System för snabb
varning och andra rapporteringsverktyg De befintliga systemen
för snabb varning för livsmedel och foder (RASFF), utbrott av djursjukdom
(ADNS) och utbrott av växtsjukdomar (Europhyt) är viktiga verktyg för snabb
hantering av kritiska lägen och nya risker. De utgör källor till information om
risk- och sjukdomsmönster som uppstår i livsmedelskedjan. De data de
tillhandahåller kan vara viktiga indikatorer på brister i efterlevnaden av
säkerhetsnormer. Utförliga resultat från dessa varningssystem för
livsmedelssäkerhet och djursjukdomar sammanfattas varje år i årsrapporter om
RASFF och ADNS som publiceras på kommissionens webbplats: http://ec.europa.eu/food/food/rapidalert/index_en.htm http://ec.europa.eu/food/animal/diseases/adns/index_en.htm. När det gäller
Europhyt, anmälningsverktyget för kvarhållande av försändelser av
växtskyddsskäl, håller kommissionen på att inrätta en webbplats med månatliga rapporter
om sådant kvarhållande. Traces-systemet gör
det möjligt att utbyta information mellan kommissionen och medlemsstaterna om
de kontroller som utförts av djur och djurprodukter (av inhemska produkter och
produkter som importeras från tredjeländer) och är således ännu en viktig
källa. Inom systemet rapporteras såväl omfattningen av aktuella varutransporter
som utförda offentliga veterinärkontroller: http://ec.europa.eu/food/animal/diseases/traces/index_en.htm. Rapporter från
möten i ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa Medlemsstaterna
lägger även regelbundet fram rapporter om kontrollverksamheten vid möten i
ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa. Det kan vara
rutinrapporter om förekomsten och kontrollen av livsmedelsburen sjukdom,
djursjukdomar eller växtsjukdomar, men rapporterna kan även gälla nyligen
inträffade utbrott och nödåtgärder som vidtagits med anledning av dessa. De
utgör ännu en viktig informationskälla för kommissionen vid bedömningen av hur
kontrollerna i medlemsstaterna fungerar. Under senare år har kommissionen
antagit som praxis att publicera dessa framställningar på kommissionens
webbplats tillsammans med protokollen från respektive möte. Dessutom
utarbetar kommissionen för vissa områden en sammanställning av sådana rapporter
som mottagits från medlemsstaterna och gör dem tillgängliga genom ständiga
kommittén (på följande webbplats: http://ec.europa.eu/food/committees/regulatory/index_en.htm).
3.4.
Kommissionens uppföljning och tillsyn
Ständig uppmärksamhet
på och samordning av tillsynsverksamheten förblir en prioritering på alla
områden som omfattas av denna rapport. Rekommendationerna i FVO:s
revisionsrapporter utgör ett viktigt bidrag i det sammanhanget. De följs upp
systematiskt genom en rad olika åtgärder. Medlemsstaternas
behöriga myndigheter uppmanas att lägga fram en ”åtgärdsplan” som beskriver hur
de följt eller avser att följa rekommendationerna. Kommissionen utvärderar i
sin tur åtgärdsplanen och övervakar systematiskt genomförandet av alla dessa
åtgärder genom ett antal uppföljningsaktiviteter: a) generella
uppföljningsrevisioner då FVO och medlemsstatens myndigheter träffas för att se
över vilka framsteg som gjorts i fråga om alla rekommendationer till
medlemsstaten; b) uppföljningsrevisioner på plats i specifika frågor eller
begäran om skriftliga rapporter om specifika frågor; c) bilaterala högnivåmöten
i händelse av övergripande eller bestående problem. En annan
informationskälla som kan visa på bristande efterlevnad eller verkställighetsproblem
är klagomål från allmänheten eller icke-statliga organisationer, och
kommissionen är noga med att se till att dessa tas upp även med de berörda
medlemsstaterna så att ett positivt resultat kan nås. Kommissionen konstaterade i övrigt under loppet av 2009–2010 att EU:s
pilotprojekt, som drivits i 15 frivilliga medlemsstater sedan april 2008 i
syfte att tillhandahålla snabbare och mer utförliga svar på frågor som uppstår
i samband med tillämpningen av EU:s lagstiftning, är ett användbart verktyg.
Det har förbättrat kommunikationen mellan kommissionen och medlemsstaterna och
bidragit till att lösa verkställighetsproblem, utan att formella överträdelseförfaranden
behöver inledas. I fall där behöriga myndigheter misslyckas med att vidta tillfredsställande
korrigerande åtgärder för att rätta till bestående problem, och där de
mekanismer som beskrivs ovan inte leder till någon tillfredsställande lösning
eller ger otillräckliga förbättringar, kan kommissionen behöva inleda
överträdelseförfaranden för att få medlemsstaten att följa reglerna. Det skedde i tre fall mot Grekland, som konsekvent misslyckades med att
rätta sig efter en rad viktiga bestämmelser i EU:s lagstiftning om
livsmedelssäkerhet. I tre domar dömdes Grekland av domstolen för underlåtenhet
att tillämpa EU:s lagstiftning. Det gällde särskilt följande: – Vid FVO:s revisioner konstaterades långvariga, grundläggande och
systemrelaterade brister i Greklands offentliga kontroll, som främst kunde
hänföras till en brist på mänskliga resurser vid de grekiska
veterinärmyndigheterna. Det ledde till att både den centrala förvaltningen och
de decentraliserade myndigheterna misslyckades med att genomföra offentliga
kontroller på ett effektivt och stabilt sätt. Domstolen kom fram till att
resultaten av de grekiska myndigheternas insatser för att lösa dessa problem
var otillfredsställande[7].
– Domstolen konstaterade också att Grekland inte korrekt hade tillämpat
centrala bestämmelser i EU:s lagstiftning om animaliska biprodukter som inte är
avsedda att användas som livsmedel[8]
och om skydd av djur under transport och i slakterier[9]. Under 2010 utfärdade kommissionen dessutom motiverade yttranden till
Italien och Spanien. – I Italiens fall visade FVO:s revisioner att de italienska
myndigheternas förmåga att fullgöra sina skyldigheter enligt EU:s
växtskyddslagstiftning hämmades av personalbrist. Det ledde till att Italien i
många fall misslyckades med att fullgöra anmälningskrav. Det problem som
identifierades av FVO resulterade dessutom i en kronisk oförmåga hos de
italienska myndigheterna att säkra ett nära, snabbt, omedelbart och effektivt
samarbete med kommissionen. – I Spaniens fall konstaterades vid FVO:s revisioner att Spanien inte
korrekt tillämpade EU:s djurskyddskrav gällande godkännande av transportföretag,
godkännande av transportmedel, kontroll av resedagböcker, kontroll av om djuren
är i skick att transporteras, inspektioner samt påföljder. Mer information om överträdelserna finns i årsrapporterna om kontrollen
av EU-rättens tillämpning, som offentliggörs på kommissionens webbplats: http://ec.europa.eu/eu_law/infringements/infringements_annual_report_sv.htm.
4.
Slutsatser
På det hela taget säkrar medlemsstaterna ett gott genomförande av
offentlig kontroll genom hela livsmedelskedjan, liksom respekt för
livsmedelssäkerheten, växtskyddet, djurhälsan och djurskyddet. Även om det
finns utrymme för förbättring har framsteg skett när det gäller ett effektivt utnyttjande
av kontrollinstrument och resurser, och i fråga om planering, genomförande och
samordning av kontroller i alla sektorer. Den offentliga kontrollen, och rättsakter för att göra den så effektiv
som möjligt, är ett centralt inslag i EU:s livsmedelskedja. Den gör det möjligt
för behöriga myndigheter att utföra riskbaserade kontroller, identifiera
brister och åtgärda dem i rätt tid. Den ger dessutom behöriga myndigheter en
meningsfull överblick över situationen när det gäller livsmedelssäkerhet och hälsa. I medlemsstaternas rapporter försäkras att nationella behöriga
myndigheter tar sin roll på allvar och håller allt högre kompetensnivå, vilket
bekräftas i rapporter från revisioner som genomförts av kommissionens experter.
Kommissionens specifika revisioner på plats är, tillsammans med
allmänna uppföljningsrevisioner som omfattar samtliga sektorer, särskilt
betydelsefulla när det gäller att identifiera brister som måste åtgärdas och se
till att korrigerande åtgärder vidtas. Dessa revisionsrapporter från kommissionen kompletterar
medlemsstaternas kontrollverksamhet och utgör ett stabilt system för bedömning
av effektiviteten hos medlemsstaternas kontrollsystem. För att ge rimliga försäkringar om efterlevnad av EU:s
lagstiftning vidtar kommissionen vid behov lämpliga åtgärder för att åstadkomma
förbättringar av systemen för offentlig kontroll och revision i
medlemsstaterna. _______________________ BILAGA FÖRTECKNING ÖVER KOMMISSIONENS PUBLICERADE
SEKTORSRAPPORTER OM GENOMFÖRANDET AV EU:S LAGSTIFTNING OM LIVSMEDELSSÄKERHET, DJURHÄLSA, DJURSKYDD OCH VÄXTSKYDD Rapport || Rättslig grund || Offentliggörande Årlig rapport om övervakning och testning av idisslare för att fastställa förekomst av transmissibel spongiform encefalopati (TSE) i EU || Artikel 6.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 av den 22 maj 2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati || http://ec.europa.eu/food/food/biosafety/tse_bse/monitoring_annual_reports_en.htm EU:s sammanfattande rapport om trender för och källor till zoonoser, zoonotiska smittämnen och livsmedelsburna utbrott i Europeiska unionen || Artikel 9.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/99/EG av den 17 november 2003 om övervakning av zoonoser och zoonotiska smittämnen, om ändring av rådets beslut 90/424/EEG och om upphävande av rådets direktiv 92/117/EEG (Delegerad till Efsa och utarbetad av Efsa i samarbete med Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar, ECDC) || http://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/doc/2090.pdf Årsrapport om systemet för snabb varning för livsmedel och foder (RASFF) || Artikel 50 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet || http://ec.europa.eu/food/food/rapidalert/rasff_publications_en.htm Rapport || Rättslig grund || Offentliggörande Årlig övervakningsrapport om bekämpningsmedelsrester i EU || Artikel 32 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/2005 av den 23 februari 2005 om gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i eller på livsmedel och foder av vegetabiliskt och animaliskt ursprung och om ändring av rådets direktiv 91/414/EEG (Delegerad till Efsa) || http://ec.europa.eu/food/fvo/specialreports/pesticides_index_en.htm http://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/pub/1646.htm Årlig rapport om bestrålning av livsmedel || Artikel 7.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/2/EG av den 22 februari 1999 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om livsmedel och livsmedelsingredienser som behandlats med joniserande strålning || http://ec.europa.eu/food/food/biosafety/irradiation/index_en.htm Arbetsdokument från kommissionens avdelningar om genomförandet av nationella planer för kontroll av restsubstanser i medlemsstaterna || Artikel 8 i rådets direktiv 96/23/EG av den 29 april 1996 om införande av kontrollåtgärder för vissa ämnen och restsubstanser av dessa i levande djur och i produkter framställda därav och om upphävande av direktiv 85/358/EEG och 86/469/EEG samt beslut 89/187/EEG och 91/664/EEG || http://ec.europa.eu/food/food/chemicalsafety/residues/control_en.htm Rapport || Rättslig grund || Offentliggörande Kommissionens årsrapporter om medlemsstaternas övervakning av aviär influensa hos fjäderfä och vilda fåglar || Artikel 19.1 i kommissionens beslut 2006/875/EG och artikel 9.1 i kommissionens beslut 2006/876/EG om godkännande av medlemsstaternas och Bulgariens och Rumäniens program för år 2007 för utrotning och övervakning av djursjukdomar och av vissa transmissibla spongiforma encefalopatier och för förebyggande av zoonoser || http://ec.europa.eu/food/animal/diseases/controlmeasures/avian/eu_resp_surveillance_en.htm Rapporter från möten i expertundergrupper (brucellos hos nötkreatur, brucellos hos får och get, bovin tuberkulos samt rabies) knutna till arbetsgruppen för övervakning av utrotningen av djursjukdomar i medlemsstaterna || Arbetsgruppen inrättades 2000 som en åtgärd i kommissionens vitbok om livsmedelssäkerhet || http://ec.europa.eu/food/animal/diseases/eradication/taskforce_en.htm Rapport || Rättslig grund || Offentliggörande Årlig sammanfattning av medlemsstaternas framställningar om import för personligt bruk av produkter av animaliskt ursprung med en sammanställning över de åtgärder som vidtagits för att informera om bestämmelserna i förordningen och kontrollera att de efterlevs, och vilka resultat detta har gett || Artikel 7.1 i kommissionens förordning (EG) nr 206/2009 (som upphäver artikel 5.1 i kommissionens förordning (EG) nr 745/2004) om införsel för personligt bruk till EU av produkter av animaliskt ursprung || http://ec.europa.eu/food/animal/animalproducts/personal_imports/sum_personal_imports_2005_2007_final.pdf Djurskydd: transportförordningen || Rådets förordning (EG) nr 1/2005 om skydd av djur under transport och därmed sammanhängande förfaranden och om ändring av direktiven 64/432/EEG och 93/119/EG och förordning (EG) nr 1255/97 || http://ec.europa.eu/food/animal/welfare/transpor t/inspections_reports_reg_1_2005_en.htm [1] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004
av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av
efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om
djurhälsa och djurskydd (EUT L 165, 30.4.2004, s. 1). [2] Sedan 2010 har begreppet ”inspektion” ersatts med ”revision”,
för att återspegla den mer omfattande verksamheten vid kontoret för livsmedels-
och veterinärfrågor (FVO). I denna rapport används för enkelhetens skull
”revision”. [3] KOM(2010) 441 slutlig, 25.8.2010. [4] Europaparlamentets
och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna
principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska
myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller
livsmedelssäkerhet. [5] Hazard Analysis and Critical Control Points, som är ett
verktyg för riskanalys och användande av kritiska styrpunkter. [6] Kommissionens
förordning (EG) nr 669/2009 av den 24 juli 2009 om tillämpning
av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 när det
gäller strängare offentlig kontroll av import av visst foder och vissa
livsmedel av icke-animaliskt ursprung och om ändring av beslut 2006/504/EG. [7] EG-domstolens dom av den 23 april 2009 i mål C-331/07. [8] EG-domstolens dom av den 17 december 2009 i mål C-248/08. [9] EG-domstolens dom av den 10 september 2009 i mål C-416/07.