52011DC0407

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

om resultatet av översynen över Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 717/2007 av den 27 juni 2007 om roaming i allmänna mobiltelefonnät i gemenskapen, ändrad genom förordning (EG) nr 544/2009

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning 3

2. Bakgrund 3

2.1. Den nuvarande förordningen 4

2.2. Översikt över marknaden 4

2.3. Utvecklingen sedan förordningen antogs 5

2.4. Samrådsprocessen 6

3. Översyn 6

3.1. Hur målen har nåtts 6

3.2. Införande av strukturella åtgärder 7

3.3. Förlängning av förordningen och utvidgning av dess tillämpningsområde 9

4. Slutsatser 11

1. INLEDNING

Syftet med Europa 2020-strategin[1] är att omvandla EU till en ”smart och hållbar ekonomi för alla, med hög sysselsättning, produktivitet och social sammanhållning”. En av byggstenarna i den här nya strategin är den digitala agendan för Europa[2], som innehåller ett antal viktiga prestandamål för att den digitala inre marknaden ska kunna uppnås. När det gäller internationella mobila roamingtjänster anges följande mål i den digitala agendan: ”Till 2015 bör skillnaden mellan roamingpriserna och priserna för nationella samtal närma sig noll”[3]. De här målen kan nås om konkurrensen på marknaderna för mobil kommunikation gör att konsumenterna snabbt och enkelt kan välja en roamingtjänst till ett pris som motsvarar eller ligger nära priset för en konkurrensutsatt nationell tjänst.

Behovet av att ta itu med roamingproblemen – för att den inre marknaden ska bli en realitet för allmänheten och företagen i EU – har även betonats i inremarknadsakten, som antogs av kommissionen den 13 april 2011. Den digitala inre marknaden betecknas i inremarknadsakten som en av de hävstänger som kan frigöra potentialen inom den inre marknaden för tillväxt och sysselsättning och skapa tilltro bland allmänheten, inkluderat mobila tjänster i Europa.

Förordning (EG) nr 717/2007 (ändrad genom förordning (EG) nr 544/2009) om roaming i allmänna mobiltelefonnät (nedan kallad förordningen ), som trädde i kraft i juni 2007, upphör att gälla den 30 juni 2012 om den inte förlängs – eventuellt i ändrad form – av Europaparlamentet och rådet, baserat på ett förslag från kommissionen. I förordningen ställs krav på att kommissionen ska göra en översyn över hur förordningen fungerar och rapportera resultaten till Europaparlamentet och rådet senast den 30 juni 2011. Enligt artikel 11 i förordningen ska kommissionen bedöma huruvida målen i förordningen har uppnåtts. Målen är att konsumenterna inte ska behöva betala orimligt höga priser för roamingtjänster inom hela EU jämfört med konkurrensutsatta nationella priser, vilket bidrar till en välfungerande inre marknad samtidigt som en hög nivå av konsumentskydd uppnås, konkurrensen och öppenheten på marknaden ökar och incitament skapas för både innovation och valfrihet för konsumenterna.

I den här rapporten presenteras resultaten av kommissionens översyn av hur förordningen fungerar, och dessutom beskrivs de viktigaste ändringar som kommissionen föreslår för att kommissionens slutsatser ska kunna genomföras. Rapporten åtföljs av ett lagstiftningsförslag på hur förordningen bör ändras. Detaljuppgifterna och den bakomliggande motiveringen finns i lagstiftningsförslaget och den åtföljande konsekvensbedömningen. Den rättsliga grunden för det nya förslaget utgörs av artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (tidigare artikel 95 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen), vilket även var fallet för själva förordningen.

2. BAKGRUND

2.1. Den nuvarande förordningen

På grund av roamingmarknadens speciella uppbyggnad och det faktum att den är gränsöverskridande fastställde nationella tillsynsmyndigheter redan 2005 att de inte hade de verktyg som krävdes för att på ett effektivt sätt lösa de konkurrensrelaterade problem som orsakade de höga priserna på roamingtjänster. De konstaterade även att om medlemsstaterna vidtog åtgärder som inte var enhetliga skulle dessa åtgärder bli ineffektiva och skada den inre marknadens upprättande och funktion.

I syfte att åtgärda problemet med höga avgifter på roamingtjänster på ett säkert, enhetligt och snabbt sätt vidtogs därför åtgärder på EU-nivå i form av en första förordning om roaming i allmänna mobiltelefonnät inom Europeiska unionen (roamingförordningen), som antogs av Europaparlamentet och rådet i juni 2007. I roamingförordningen regleras priserna på roamingsamtalstjänster i grossist- och slutkundsledet med pristak (”eurotaxor”), som sänks årligen. Operatörerna är skyldiga att erbjuda en eurotaxa, men tillåts fortfarande erbjuda slutkunderna alternativa priser på roamingtjänster.

I juli 2009 antogs en ändrad förordning, i vilken giltighetstiden för den ursprungliga förordningen förlängdes och tillämpningsområdet utvidgades till att även omfatta avgifterna för sms i grossist- och slutkundsledet samt priserna på dataroaming i grossistledet. I den ändrade förordningen infördes även åtgärder för att ytterligare öka öppenheten. Den ändrade förordningen gäller fram till den 30 juni 2012. Förordningens tillämpningsområde är förvisso begränsat, men i den fastställs även att den kan utökas eller ändras mot bakgrund av en översyn som kommissionen ska genomföra.

Det har under den här tiden varit kommissionens uppgift att övervaka och rapportera till Europaparlamentet och rådet hur förordningen fungerar. Kommissionen antog därför en delrapport om hur roamingförordningen fungerar i juni 2010[4].

2.2. Översikt över marknaden

Unionens marknad för mobila roamingtjänster kan delas upp i samtalstjänster, sms och bredbandstjänster. När det gäller marknadens storlek kan nämnas att intäkterna på unionens slutkundsmarknad för roamingtjänster 2009 uppgick till 4,777 miljarder euro (71 procent för samtalstjänster, 17 procent för datatjänster och cirka 11 procent för sms). Intäkterna på grossistmarknaden ser endast något annorlunda ut för ej grupperade roamingtjänster med 69 procent för samtalstjänster, 15 procent för datatjänster och 16 procent för sms. De totala intäkterna på grossistmarknaden uppgick till 1,253 miljarder euro 2009.

Eftersom hela EU:s marknad för mobil kommunikation uppgick till cirka 164 miljarder euro 2008 verkar det som om de totala intäkterna för roaming i EU (på grossist- och slutkundsmarknaderna) utgör cirka 3,68 procent av hela EU:s marknad för mobil kommunikation. Mellan 2007 och 2009 föll intäkterna för roamingsamtalstjänster kraftigt på grund av både lägre priser och minskade trafikmängder (-3,2 procent). För sms-roaming märks verkningarna av förordningen redan tydligt, eftersom de totala intäkterna minskade kraftigt mellan 2008 och 2009 trots att mängden trafik ökade avsevärt (+23,1 procent). För datatjänster ökade visserligen mängden trafik med 43,6 procent mellan 2008 och 2009 medan grossistpriserna sjönk som en följd av förordningen, vilket resulterade i minskade totala intäkter. I slutkundsledet, där inga pristak infördes för dataroaming, låg de totala intäkterna för 2009 kvar på samma nivå som 2008.

2.3. Utvecklingen sedan förordningen antogs

Kommissionen har övervakat utvecklingen på roamingmarknaden noggrant, och i sin delrapport[5] om förordningens funktion angav den att konkurrensen ännu inte är tillräckligt stark. I rapporten konstaterade kommissionen att genomförandet av den ändrade roamingförordningen på det hela taget har gått smidigt och att operatörerna har följt de nya bestämmelserna. Konsumenterna har gynnats av prissänkningarna på samtals- och sms-roamingtjänster, av den ökade öppenheten och av skyddet mot oväntat höga räkningar.

Både de genomsnittliga priserna för den eurotaxa som operatörerna erbjuder och de alternativa taxorna ligger dock runt nivåerna för de reglerade pristaken. Priserna för dataroaming har också fallit, men konsumenterna drar ännu inte fullständig nytta av de sänkningar som har skett i grossistledet. Kommissionen har fortsatt sitt nära samarbete med Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec), som har ersatt Europeiska gruppen av regleringsmyndigheter (ERG), och som har bidragit med mycket värdefull information till kommissionens kontinuerliga övervakning av roamingförordningen och till den här översynen av förordningen.

I artikel 11 i roamingförordningen fastställs att kommissionen ska beakta en analys utförd av Berec när den utvärderar andra metoder än prisreglering som skulle kunna användas för att skapa en konkurrenskraftig inre marknad för roaming. För att uppfylla denna skyldighet offentliggjorde Berec i december 2010 en fullständig analys av effekterna av roamingförordningen och vilka alternativ som finns till framtida regleringsmetoder[6].

I rapporten anger Berec att det fortfarande finns strukturella problem i grossist- och slutkundsledet som hämmar konkurrensen och tycks främja priser som ligger nära pristaket. Berec anser även att den nuvarande förordningen behöver utökas och att någon sorts reglering måste finnas kvar, eftersom det finns en risk för att priserna skulle stiga igen om förordningen helt upphörde att gälla.

Utöver Berecs datainsamling som beskrivs ovan har alla nationella tillsynsmyndigheter överlämnat operatörsspecifika uppgifter till kommissionen i enlighet med deras allmänna övervakningsuppdrag. Utifrån dessa omfattande uppgifter har man kunnat ta fram en ekonomisk modell som gör det möjligt att beräkna konsekvenserna av den nuvarande förordningen samt de ekonomiska verkningarna av regleringsmodellerna i den här rapporten.

Kommissionen har också hållit ett stort antal möten med mobiloperatörerna under arbetet med översynen av roamingförordningen. På kommissionens vägnar har en undersökning utförts av vilka alternativ som finns för att lösa de konkurrensrelaterade problemen på EU:s roamingmarknad[7].

2.4. Samrådsprocessen

Kommissionen inledde ett omfattande offentligt samråd den 8 december 2010, där man uppmanade olika berörda aktörer att lämna synpunkter på översynen av roamingförordningen. Svarsfrekvensen var hög – totalt lämnades cirka 90 synpunkter in.

De flesta berörda aktörer ansåg att ytterligare lagstiftningsåtgärder skulle behövas efter 2012. Branschaktörerna kom med blandade synpunkter – de flesta insåg att ytterligare lagstiftningsåtgärder var ofrånkomliga, medan ett fåtal ansåg att konkurrenssituationen hade utvecklats så mycket att framtida lagstiftningsåtgärder inte längre var motiverade. De flesta berörda aktörer ansåg att den nuvarande förordningens mål att ge konsumenterna fördelar hade nåtts. Mycket få aktörer ansåg dock att konkurrensen hade ökat sedan förordningen antogs. I synnerhet branschaktörerna var skeptiska till om den aktuella modellen hade lyckats främja konkurrensen.

Kommissionen hade presenterat ett antal förslag till framtida regleringsmetoder. I enlighet med förordningen omfattade dessa även andra metoder än prisreglering som skulle kunna användas för att skapa en konkurrenskraftig inre marknad för roaming, dvs. möjliga strukturella lösningar på problemet med den bristande konkurrensen på roamingmarknaden. Berörda aktörer lämnade sina synpunkter på dessa alternativ, men deras åsikter gick vitt isär. Vissa nätoperatörer och nationella myndigheter trodde inte på de strukturella lösningarna, eftersom de ansåg att de skulle bli dyra, tidskrävande och svåra att genomföra. En tillträdesskyldighet för mobila virtuella nätoperatörer uppfattades som en mer neutral lösning, och vissa mindre operatörer påpekade att denna lösning skulle kunna leda till ökad konkurrens. De flesta grupper av berörda aktörer ansåg att den nuvarande modellen med pristak borde behållas.

Flertalet operatörer motsatte sig prisreglering av dataroamingtjänster i slutkundsledet medan konsumenterna, medlemsstaterna och övriga sade sig stödja en sådan metod. Om ett en sådan prisreglering skulle tillämpas föreslog nätoperatörerna ett pristak som skulle tillåta flexibilitet på denna nya och växande marknad. Andra berörda aktörer (medlemsstaterna, konsumentorganisationer och några virtuella mobilnätsoperatörer) ansåg att skillnaden mellan priserna mot slutkund och pristaket i grossistledet var för stor och visade att konkurrensen inte hade tagit fart. Många påpekade att det med dagens teknik inte finns något gångbart alternativ till roamingtjänster.

3. ÖVERSYN

Med utgångspunkt i målen i Europa 2020-strategin och den digitala agendan för Europa och mot bakgrund av delrapporten om roamingtjänster som offentliggjordes i juni 2010 har den här översynen som mål att förbättra funktionen för och främja utvecklingen av den digitala inre marknaden för roamingtjänster.

3.1. Hur målen har nåtts

Kommissionen har kontinuerligt övervakat utvecklingen på roamingmarknaden. Priserna på roamingtjänster har stadigt sjunkit under de senaste åren, men det beror huvudsakligen på att priserna har reglerats i grossist- och slutkundsledet. Som kommissionen även konstaterade i delrapporten från juni 2010[8] är den omfattning i vilken operatörerna erbjuder priser på röstsamtal och sms som ligger under nivån för de reglerade pristaken en viktig indikator på hur konkurrensutsatt marknaden är. De genomsnittliga eurotaxorna ligger dock fortfarande mycket nära de pristak som fastställs i den ändrade förordningen från 2009, med priserna på dataroaming i grossistledet som enda undantag. Som en följd av detta betalar unionens konsumeter fortfarande mycket höga roamingavgifter – mycket högre än avgifterna på nationell nivå – som inte avspeglar de underliggande kostnaderna för tillhandahållande av tjänsterna. Avgifterna i slutkundsledet, i synnerhet för dataroamingtjänster, ligger ibland upp till sju gånger högre än avgifterna i grossistledet.[9]

Dataroamingtjänster är de enda tjänster som inte har reglerade avgifter i slutkundsledet. Priserna har förvisso sjunkit i både grossist- och slutkundsledet sedan pristaket i grossistledet infördes, men de sänkta priserna i grossistledet har inte kommit slutkunderna tillgodo. Följaktligen är mobiloperatörernas marginaler fortfarande mycket höga.

De åtgärder för att öka öppenheten som har vidtagits hittills har välkomnats av konsumenterna samt har gjort dem mer medvetna om priserna på roamingtjänster och mer benägna att se över sina räkningar.

När det gäller konkurrenssituationen för mindre operatörer kan man konstatera att alla operatörer i dag inte har tillträde till nät så att de kan tillhandahålla roamingtjänster, vilket i synnerhet gäller för mobila virtuella nätoperatörer som inte alltid har affärsavtal. Ett fåtal alternativa processer har på senare tid tagits fram, t.ex. internalisering och lokalisering[10], som kan öka konkurrensen så att den påverkar priserna på roamingtjänster i grossistledet, men dessa förväntas inte bli fullvärdiga alternativ till roamingtjänster.

Sammanfattningsvis kan sägas att konkurrensen på marknaden ännu inte är tillräckligt effektiv och att priserna fortfarande ligger runt nivåerna för pristaken. Den här bristande konkurrensen märks fortfarande i både grossist- och slutkundsledet och beror huvudsakligen på strukturella problem som hindrar operatörer från att ta sig in på marknaden samt på att inga åtgärder har vidtagits för att komma till rätta med de höga omställningskostnaderna på roamingmarknaden. Det finns därför stor risk för att priserna stiger om förordningen tillåts upphöra att gälla. Detta visar även att det behövs en annan regleringsmetod. Den nuvarande metoden med prisreglering har förvisso lett till stora prissänkningar för konsumenterna under den aktuella perioden, men den har inte löst de strukturella problemen på roamingmarknaden och utgör därför ingen hållbar lösning.

När det gäller alternativa lösningar till roaming anser inte konsumenterna att någon av de tekniker som är tillgängliga i dag utgör ett bra alternativ till roamingtjänster. Det är därför mycket osannolikt att de kommer att leda till ökad konkurrens som kan påverka priserna på roamingtjänster i framtiden.

3.2. Införande av strukturella åtgärder

Som fastställs i artikel 11 i roamingförordningen ska kommissionen utvärdera andra metoder än prisreglering som skulle kunna användas för att skapa en konkurrenskraftig inre marknad för internationell roaming. Följaktligen har kommissionen analyserat olika regleringsmodeller, och den detaljerade analysen finns i den åtföljande konsekvensbedömningen. I syfte att öka konkurrensen på roamingmarknaden och baserat på bedömningen av fördelarna och nackdelarna med de olika modeller som presenteras föreslår kommissionen att följande kombination av strukturella lösningar införs, som påverkar både utbuds- och efterfrågesidan av roamingmarknaden.

Åtgärd som sannolikt påverkar konsumenterna (efterfrågesidan)

Den bristande konkurrensen när det gäller priserna på roamingtjänster i slutkundsledet beror på ett antal olika faktorer. Först och främst saknas det incitament för operatörerna att konkurrera, eftersom roamingtjänster generellt sett ingår i ett större paket med inrikes mobila tjänster, och de kan därför inte användas som ett verktyg för att locka nya kunder. Höga omställningskostnader och bristen på alternativ som kan ersätta roamingtjänsterna hindrar även alternativa konkurrenskraftiga tjänster från att utvecklas. Berec anser även att konkurrensen på konsumentmarknaden huvudsakligen finns på inrikesnivå och att de funktioner som i dag finns på konsumentmarknaden inte ger leverantörerna incitament att konkurrera aggressivt med roamingerbjudanden. I stället skulle förutsättningar för ökad konkurrens på slutkundsmarknaden kunna skapas om slutkundernas valmöjligheter och insyn i priserna på roamingtjänster skulle öka.

Förslaget

1. Lagstifta om separat försäljning (”uppdelning”) av roamingtjänster på den inhemska marknaden

Kommissionen föreslår att konsumenterna ska få rätt att välja andra tjänster än det standardutbud av roamingtjänster som deras leverantör av inrikestjänster erbjuder och välja en alternativ hemmaoperatör för endast roamingtjänster. Varje gång kunden använder en roamingtjänst används automatiskt den alternativa leverantörens tjänst.

En sådan åtgärd förväntas öka konkurrensen på slutkundsmarknaden genom att den uppmuntrar till byte av leverantör och ökar elasticiteten i efterfrågan, eftersom kundernas medvetenhet om roamingpriser när de tecknar abonnemang ökar. Åtgärden skulle även öka öppenheten och leda till priserbjudanden som enkelt kan jämföras.

Åtgärd som sannolikt påverkar marknadens struktur (utbudssidan)

För att den separata försäljningen av roamingtjänster i slutkundsledet ska kunna bli så effektiv som möjligt måste den kombineras med en tillträdesskyldighet som gör det lättare för befintliga och nya aktörer att komma in på marknaden, inklusive leverantörer av gränsöverskridande roamingtjänster, i syfte att öka konkurrensen på slutkundsmarknaden.

Förslaget

2. Underlätta inträde på marknaden genom att lagstifta om tillträde till roamingtjänster för aktörer i grossistledet

Kommissionen föreslår att en skyldighet införs för alla nätoperatörer att vid alla rimliga förfrågningar bevilja aktörer i grossistledet tillträde till sina nät, så att dessa aktörer kan tillhandahålla roamingtjänster.

Detta kommer att främja utvecklingen av alternativa mobila roamingerbjudanden, i synnerhet från mindre operatörer och mobila virtuella nätoperatörer. Mobila virtuella nätoperatörer kan då förhandla om roamingavtal direkt med mobila nätoperatörer i andra medlemsstater eller få ett reglerat tillträde till roamingtjänster på grossistnivå från värdnätsoperatörerna i hemlandet.

Det här kommer dessutom att öka konkurrensen på grossistmarknaden och på så sätt ge operatörer incitament att erbjuda grossisttjänster till lägsta möjliga pris.

Tillsammans med den första strukturella lösningen om uppdelning som föreslås ovan kommer den här åtgärden även att skapa nya affärsmöjligheter för mindre operatörer, vilket gör att de kan erbjuda gränsöverskridande roamingtjänster och på så sätt bidra till en välfungerande digital inre marknad.

3.3. Förlängning av förordningen och utvidgning av dess tillämpningsområde

Förlängning av förordningen fram till 2022

Kommissionen föreslår att förordningens giltighetstid ska förlängas i ytterligare tio år fram till den 30 juni 2022. Det kommer troligen att ta tid innan de ovan nämnda strukturella lösningarna har genomförts och effekterna av dem har blivit synliga på marknaden. Enligt förordningen kan pristaken därför behållas under en övergångsperiod för att en hög nivå av konsumentskydd ska kunna upprätthållas även under perioden innan de strukturella lösningarna blir verkningsfulla. Pristaken i slutkundsledet ska i princip gälla fram till den 30 juni 2016. Dessa kan dock avlägsnas tidigare om marknadsuppgifter tyder på att konkurrensen har ökat tillräckligt. Pristaken på grossistmarknaden ska i princip gälla under hela regleringsperioden så att nya marknadsaktörer garanteras tillräcklig stabilitet, men även dessa kan avlägsnas om marknadsuppgifter tyder på att konkurrenssituationen har utvecklats på ett tillfredsställande sätt.

Kommissionen föreslår att man 2015 ska göra en översyn av hur förordningen fungerar, det vill säga ett år efter att de strukturella åtgärderna ska vara fullt genomförda och ett år före det att tillämpningstiden för pristaken i slutkundsledet löpt ut. Översynen ska särskilt inriktas på effekterna av dessa åtgärder på konkurrensen på roamingmarknaderna. Om det visar sig att de strukturreformer som föreskrivs i förordningen inte är tillräckliga för att stimulera konkurrensen på roamingmarknaden så att det gagnar konsumenterna ska kommissionen lägga fram lämpliga förslag för Europaparlamentet och rådet för att åtgärda denna situation. Kommissionen ska i synnerhet utreda om det är nödvändigt att ändra strukturåtgärderna eller förlänga giltighetstiden för några fastställda pristak i slutkundsledet. Efter 2015 kommer kommissionen att med regelbundna intervaller utvärdera hur förordningen fungerar – även mot bakgrund av teknisk utveckling – fram till dess att förordningen upphör att gälla 2022.

Skyddande pristak i slutkundsledet fram till 2016 och utvidgning till att även omfatta dataroaming

I slutkundsledet bör kombinationen av strukturella åtgärder fungera som en hållbar konkurrenslösning på problemet med orimligt höga priser på roamingtjänster utan långsiktig prisreglering. Eftersom det kommer att ta tid att genomföra dessa lösningar måste konsumenternas skydd mot orimligt höga priser på roamingtjänster dock upprätthållas genom att skyddande pristak för alla tjänster behålls på en lämplig nivå under en övergångsperiod. Dessa tillfälliga pristak ska läggas på en tillräckligt hög nivå för att inte de potentiella konkurrensfördelarna med de strukturella lösningarna ska gå förlorade och ska avlägsnas helt när effekterna av de strukturella lösningarna väl blir verkningsfulla, dvs. när kunderna har börjat gynnas av ökad konkurrens.

I sin översyn konstaterade kommissionen dessutom att priserna i slutkundsledet fortfarande var mycket höga trots att pristak hade införts för priserna på dataroamingtjänster i grossistledet. Prissänkningarna på dataroamingtjänster i grossistledet har inte kommit slutkunderna tillgodo, och trots de åtgärder för att öka öppenheten som infördes 2009 betalar konsumenterna i slutkundsledet fortfarande mycket höga priser för dataroamingtjänster. Denna slutsats drar även Berec, som har fastställt att konkurrensen på marknaden för dataroamingtjänster inte är tillräcklig för att pressa ned priserna till rimliga nivåer på en konkurrensutsatt marknad, och Berec rekommenderar därför lagstiftningsåtgärder för att få till stånd sänkta priser på dataroamingtjänster i slutkundsledet, på samma sätt som för samtals- och sms-roamingtjänster.

Förslaget

3. Behålla ett tillfälligt skyddsnät för priserna i slutkundsledet fram till den 30 juni 2016, inklusive ett nytt pristak för dataroamingtjänster i slutkundsledet

Dessa tillfälliga pristak i slutkundsledet minskas till dess att de strukturella lösningarna har införts (2014), varefter de skyddande taken ska ligga på samma nivå i upp till ytterligare två år, fram till den 30 juni 2016. Pristaken i slutkundsledet ska avlägsnas helt efter detta datum eller tidigare om marknadsuppgifter tyder på att konkurrensen har ökat tillräckligt.

Kommissionen kommer inom ramen för den översyn som ska genomföras 2015 att utvärdera om de föreslagna strukturåtgärderna är tillräckliga för att främja konkurrensen på roamingmarknaden. Om så inte är fallet ska kommissionen lägga fram lämpliga förslag för att åtgärda denna situation. Kommissionen ska framför allt undersöka om det är nödvändigt att ändra strukturåtgärderna eller att förlänga giltighetstiden för vissa tidsbestämda pristak i slutkundsledet.

Kommissionen föreslår även att de skyddande pristaken i slutkundsledet ska utvidgas till att även omfatta dataroamingtjänster. I syfte att främja en reglerad dataroamingtjänst med en eurotaxa ska hemmaleverantörerna i så fall bli skyldiga att debitera roamingkunden per kilobyte (om inte kunden själv väljer en prisplan).

Dessutom ska åtgärderna som gäller öppenhet och enhetlig fakturering fortsätta att tillämpas enligt den nuvarande förordningen, med några få ändringar.

Förlängning av pristaken i grossistledet fram till 2022

För att garantera lika villkor för alla aktörer, i synnerhet för nya aktörer på den uppdelade roamingmarknaden, måste pristaken i grossistledet behållas under den nya förordningens giltighetstid. Taken skulle dock kunna avlägsnas före 2022 om marknadsuppgifter tyder på att konkurrensen har ökat tillräckligt, eftersom de strukturella åtgärderna då kommer att vara väletablerade. I detta sammanhang är det viktigt att notera att grossistmarknaden för dataroamingtjänster är mer dynamisk än motsvarande grossistmarknader för samtals- och sms-tjänster.

Förslaget

4. Behålla pristaken i grossistledet fram till 2022

Pristaken i grossistledet behålls, minskar kraftigt varje år fram till den 30 juni 2015 och ligger efter detta datum kvar på samma nivå till dess att förordningen upphör att gälla 2022.

Pristaken i grossistledet kan avlägsnas innan den nya förordningen upphör att gälla om marknadsuppgifter tyder på att konkurrensen har ökat tillräckligt.

4. SLUTSATSER

I den här översynen har kommissionen fastställt att konsumenterna under de senaste åren har gynnats avsevärt av de åtgärder som infördes i och med roamingförordningen, i form av både sänkta priser och ökad öppenhet. Trots dessa positiva resultat har den internationella marknaden för mobila roamingtjänster dock inte förändrats tillräckligt, vilket tyder på att den nuvarande modellen inte i tillräcklig utsträckning leder till ökad konkurrens och utgör en hållbar lösning på roamingproblemet.

Som Berec även har bekräftat i sin analys kan man inte förlita sig på att priserna på roamingtjänster kommer att sjunka kraftigt under de kommande åren endast med hjälp av marknadskrafterna. Därmed finns det ett uppenbart behov av ytterligare lagstiftningsåtgärder efter 2012.

Kommissionen föreslår att förordningen ändras genom att strukturella åtgärder som främjar konkurrensen införs och genom att dess giltighetstid förlängs fram till den 30 juni 2022. Syftet med de föreslagna strukturella åtgärderna är att ta itu med det grundproblem som orsakar de höga priserna på roamingtjänster, nämligen bristen på konkurrens och konsumenternas begränsade valfrihet. Detta åstadkommer man genom att å ena sidan se till att marknaden är öppen för olika typer av leverantörer (och på så sätt öka utbudet på roamingtjänster) och å andra sidan öka konsumenternas medvetenhet om roamingpriser och deras valfrihet genom att ge dem möjlighet att köpa roaming som en separat tjänst.

Dessa åtgärder förväntas fungera som en hållbar konkurrenslösning på problemet med roamingmarknaden, eftersom den ökade konkurrens som åtgärderna förväntas leda till är tillräcklig för att slutkunderna i framtiden ska garanteras låga priser utan långsiktig prisreglering. Det kommer dock att ta tid innan dessa strukturella lösningar har genomförts och effekterna av dem har blivit synliga, och kommissionen föreslår därför att pristaken i grossistledet ska behållas till dess att konkurrenssituationen på marknaden är tillfredsställande. Kommissionen föreslår även att de skyddande pristaken i slutkundsledet ska behållas under en begränsad period för att operatörerna ska få den stabilitet och förutsägbarhet de behöver samt för att konsumentskyddet ska kunna upprätthållas. Kommissionen föreslår dessutom att de tillfälliga pristaken i slutkundsledet ska utvidgas till att även omfatta dataroamingtjänster.

Roamingmarknaderna har mycket speciella egenskaper som motiverar exceptionella åtgärder. Förordningen ska därför gälla under en begränsad tid och upphöra att gälla den 30 juni 2022. Kommissionen kommer fortlöpande att rapportera till Europaparlamentet och rådet om hur förordningen fungerar och om nödvändigt överväga eventuella ändringar (däribland möjligheten att förlänga giltighetstiden för eventuella tidsbegränsade pristak i slutkundsledet) och därvid beakta Berecs yttrande.

Kommissionen har för avsikt att göra sitt yttersta för att bistå Europaparlamentets och rådet för att en överenskommelse ska kunna nås om de ovan föreslagna åtgärderna på kortast möjliga tid, så att alla användare av mobila kommunikationstjänster i unionen gynnas av dessa förslag från och med den 1 juli 2012. Detta är viktigt för att medborgarna ska kunna få sina berättigade förväntningar uppfyllda och för att EU ska fortsätta att åstadkomma konkreta resultat som gynnar medborgarna.

[1] Se meddelandet från kommissionen: Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla, KOM(2010) 2020, 3.3.2010.

[2] Se meddelandet från kommissionen: En digital agenda för Europa, KOM(2010) 245 slutlig/2, 26.8.2010.

[3] Se bilaga 2 i den digitala agendan.

[4] Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om delrapporten om utvecklingen av roamingtjänster i Europeiska unionen, KOM(2010) 356 slutlig, 29.6.2010.

[5] Se KOM(2010) 356 slutlig, 29.6.2010.

[6] Berec: Report on International Mobile Roaming Regulation, Bor (10) 58 (ej översatt till svenska).

[7] http://ec.europa.eu/information_society/activities/roaming/docs/cons11/wik_report_final.pdf.

[8] Se KOM(2010) 356 slutlig, 29.6.2010.

[9] Mer information om beräkningen finns i konsekvensbedömningen.

[10] Mer information finns i konsekvensbedömningen.