14.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 8/22

A.

För att förbättra lagstiftningens kvalitet blir det i allt högre grad nödvändigt att till kommissionen delegera utvecklingen av lagstiftningens icke väsentliga och mer tekniska aspekter, liksom den snabba anpassningen av densamma för att ta hänsyn till tekniskt framåtskridande och ekonomiska förändringar. Delegeringen av befogenheter måste underlättas genom att lagstiftaren ges de institutionella medlen att kontrollera hur dessa befogenheter utövas.

B.

Hittills har unionens lagstiftare inte haft någon annan möjlighet än att tillämpa artikel 202 i EG-fördraget för att utföra sådan delegering. Tillämpningen av bestämmelsen har emellertid inte varit tillfredsställande eftersom den avser kommissionens genomförandebefogenheter och de kontrollförfaranden som sådana befogenheter är föremål för och som rådet fastställer genom enhälligt beslut efter att endast ha hört parlamentet. Dessa kontrollförfaranden bygger i allt väsentligt på verksamheten i kommittéer som består av statstjänstemän från medlemsstaterna, och parlamentet var utestängt från alla sådana förfaranden fram till antagandet av rådets beslut av den 28 juni 1999, ändrat genom beslut 2006/512/EG.

C.

I och med artikel 2.2 i kommittébeslutet införs åtgärder om det i en grundläggande rättsakt som har antagits genom medbeslutande föreskrivs åtgärder med allmän räckvidd vilka är avsedda att ändra icke väsentliga delar av den rättsakten, bland annat genom att stryka vissa av dessa delar eller komplettera rättsakten med nya icke väsentliga delar. Det är upp till unionens lagstiftare att i varje enskilt fall fastställa de väsentliga delarna av respektive lagstiftningsakt, som kan ändras endast genom ett lagstiftningsförfarande.

D.

Genom kommittébeslutet omfattas vad som benämns ”lagstiftningsliknande” åtgärder av ett föreskrivande förfarande med kontroll enligt vilket parlamentet medverkar fullt ut i kontrollen av sådana åtgärder och kan motsätta sig utkast till åtgärder från kommissionen vilka överskrider de genomförandebefogenheter som anges i den grundläggande rättsakten eller ett utkast som inte är förenligt med den grundläggande rättsaktens syfte eller innehåll eller som inte respekterar subsidiaritets- eller proportionalitetsprincipen.

E.

Det nya förfarandet garanterar demokratisk kontroll av genomförandeåtgärder när de är lagstiftningsliknande till sin natur genom att jämställa de två medlagstiftarna – parlamentet och rådet – och därigenom undanröjs en av de allvarligaste aspekterna av det demokratiska underskottet i unionen. Kommittébeslutet kommer att göra det möjligt att delegera lagstiftningens mest tekniska aspekter och anpassningen av densamma till kommissionen för att därigenom se till att lagstiftaren koncentrerar sig på de väsentliga aspekterna och på att förbättra gemenskapsrättens kvalitet.

F.

Det nya föreskrivande förfarandet med kontroll är inte frivilligt utan obligatoriskt när genomförandeåtgärderna har de särdrag som anges i artikel 2.2 i kommittébeslutet.

G.

Den nuvarande anpassningen av regelverket till det nya kommittébeslutet är ännu inte fullbordad, eftersom det fortfarande finns rättsakter som föreskriver genomförandeåtgärder för vilka det nya föreskrivande förfarandet med kontroll bör tillämpas.

H.

Inte bara genomförandeåtgärder som hittills omfattats av det föreskrivande förfarandet, utan även vissa åtgärder som omfattas av förvaltnings- eller samrådsförfarandena kan omfattas av kraven i artikel 2.2 i kommittébeslutet.

I.

Med Lissabonfördraget införs en normhierarki och införs begreppet ”den delegerade akten”, då det ”genom en lagstiftningsakt … till kommissionen delegeras befogenhet att anta akter med allmän räckvidd som inte är lagstiftningsakter och som kompletterar eller ändrar vissa icke väsentliga delar av lagstiftningsakten”. Genom Lissabonfördraget behandlas även genomförandeakter på ett nytt sätt och medbeslutande mellan parlamentet och rådet föreskrivs som förfarandet för att anta förordningen om medlemsstaternas kontroll över genomförandeakter.

J.

Genomförandet av de motsvarande bestämmelserna i Lissabonfördraget kommer att kräva en intensiv och komplex förhandlingsprocess mellan institutionerna. Den nuvarande anpassningsprocessen bör därför slutföras snarast möjligt och i alla händelser innan Lissabonfördraget träder i kraft.

K.

Om Lissabonfördraget träder i kraft blir det nödvändigt att genomföra en ny – mer komplex – anpassning av regelverket till bestämmelserna i artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, om delegering av lagstiftning. Även om definitionen av en delegerad akt i Lissabonfördraget liknar begreppet ”lagstiftningsliknande” åtgärd, som ingår i kommittébeslutet, är de båda begreppen inte identiska och förfarandesystemen i de båda rättsakterna är helt olika. Det nuvarande anpassningsarbetet kan därför inte anses utgöra något exakt prejudikat för framtiden.

L.

Av samma skäl kan resultaten av den pågående anpassningen av de respektive enskilda rättsakterna inte betraktas som ett prejudikat för framtiden.

M.

Det ter sig ändamålsenligt att institutionerna enas om en standardpassage för delegerade akter vilken kommissionen konsekvent skulle infoga i utkastet till lagstiftningsakt, även om det fortfarande skulle stå lagstiftaren fritt att ändra den. Det är nödvändigt att genom medbeslutande anta förordningen om medlemsstaternas kontroll av genomförandeakter i enlighet med artikel 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

1.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av lämpliga artiklar i EG-fördraget för parlamentet lägga fram lagstiftningsförslag för att slutföra kommittéförfarandeanpassningen. Parlamentet begär att dessa förslag utarbetas mot bakgrund av institutionernas diskussioner och att i synnerhet förteckningen över lagstiftningsakter i bilagan till denna resolution tas upp.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram de motsvarande lagstiftningsförslagen så att de återstående rättsakterna anpassas till kommittébeslutet, särskilt de som förtecknas i bilagan till denna resolution.

3.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram, ifall de nuvarande anpassningsförfarandena inte avslutas innan Lissabonföredraget träder i kraft, de relevanta lagstiftningsförslag som behövs för att anpassa de rättsakter som då ännu inte har anpassats till det nya systemet enligt artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

4.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i alla händelser, efter Lissabonfördragets ikraftträdande, lägga fram de relevanta lagstiftningsförslag som behövs för att anpassa gemenskapens hela regelverk till det nya systemet.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt lägga fram utkastet till lagstiftningsförslag till förordning om i förväg fastställda allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter, i enlighet med artikel 291.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

6.

Europaparlamentet begär att parlamentet avsätter ytterligare resurser för alla kommittéförfaranden, inte bara under den pågående övergångsperioden, utan även som en förberedelse inför ett eventuellt ikraftträdande av Lissabonfördraget, i syfte att säkerställa att alla kommittéförfaranden mellan de tre institutionerna fungerar tillfredsställande.

7.

Europaparlamentet bekräftar att dessa uppmaningar innebär att subsidiaritetsprincipen och medborgarnas grundläggande rättigheter respekteras.

8.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och den åtföljande förteckningen till kommissionen och rådet och till medlemsstaternas regeringar och parlament.