EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52005DC0120

Meddelande från kommissionen - Omstruktureringar och sysselsättning - Att förutse omstruktureringar och ge stöd i samband med dem i syfte att utveckla sysselsättningen: Europeiska unionens roll

/* KOM/2005/0120 slutlig */

52005DC0120

Meddelande från kommissionen - Omstruktureringar och sysselsättning - Att förutse omstruktureringar och ge stöd i samband med dem i syfte att utveckla sysselsättningen: Europeiska unionens roll /* KOM/2005/0120 slutlig */


Bryssel den 31.3.2005

KOM(2005) 120 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN

Omstruktureringar och sysselsättningAtt förutse omstruktureringar och ge stöd i samband med dem i syfte att utveckla sysselsättningen: Europeiska unionens roll

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN

Omstruktureringar och sysselsättning Att förutse omstruktureringar och ge stöd i samband med dem i syfte att utveckla sysselsättningen: Europeiska unionens roll

Kommissionen har föreslagit en nystart för Lissabonstrategin, som inriktas på en starkare, mer hållbar tillväxt och fler nya, bättre jobb. Om dessa mål ska kunna genomföras måste samtliga resurser mobiliseras, såväl på nationell nivå som på EU-nivå. Detta ska ske genom ett stärkt partnerskap mellan EU och medlemstaterna, som även inbegriper arbetsmarknadens parter, det civila samhället och alla andra berörda aktörer.

För att bevara EU-medborgarnas välstånd och välbefinnande krävs att de ekonomiska aktörerna och arbetstagarna snabbt anpassar sig till dagens genomgripande socioekonomiska förändringar. Dessa förändringar innebär att nya typer av ekonomisk verksamhet uppstår och utvecklas, men även att olika former av befintlig verksamhet minskar eller försvinner, tillsammans med de arbetstillfällen som är förknippade med dem.

Samtidigt kan priset för att omstrukturera företag vara mycket högt, inte bara för de berörda arbetstagarna, utan även för den lokala och regionala ekonomin. Den sociala sammanhållningen är ett utmärkande drag i den europeiska sociala modellen. För att den ska kunna bibehållas måste man vidta stödåtgärder för att minska de sociala kostnaderna och främja sökandet efter alternativ sysselsättning och alternativa inkomstkällor.

Det är därför mycket viktigt att hantera omstruktureringarna på ett ändamålsenligt sätt, som uppfyller såväl ekonomiska som sociala krav. Företagen måste anpassa sig till förändringar – genom snabba omstruktureringar kan de bevara och utveckla sin konkurrenskraft. Strävan att bevara arbetstagarnas anställbarhet och att underlätta deras övergång till annat arbete med likvärdig kvalitet är också en ekonomisk fråga i det att det är ett sätt att tillvarata en av EU:s viktigaste konkurrensfördelar, den högkvalitativa arbetskraften, som är en förutsättning för tillväxt i framtiden. Dessutom måste omstruktureringarna integreras i en långsiktig vision av utvecklingen och styrningen av EU:s ekonomi, för att förändringarna verkligen ska vara ett sätt att stärka konkurrenskraften.

Att förutse och underlätta omstruktureringarna är således en självklar del av Lissabonstrategin, som faller under de offentliga myndigheternas, förtagens och arbetsmarknadsparternas gemensamma ansvar.

En socialpolitisk agenda antogs av kommissionen den 9 februari 2005 tillsammans med meddelandet om granskningen av strategin för hållbar utveckling. Enligt agendan ska kommissionen ta fram en strategi för hantering av omstruktureringar med utgångspunkt i ett bättre samspel mellan relevant gemenskapslagstiftning, ökat engagemang från arbetsmarknadens parter, bättre synergi mellan politiska åtgärder och finansieringsinsatser samt anpassning av lagstiftning och kollektivavtal.

Omstruktureringsfrågan är inte ny. EU har sedan länge vidtagit åtgärder och utvecklat verktyg på detta område. EU spelade en viktig roll i omstruktureringen av stålindustrin och, under senare år, varvs- och textilindustrin.

De här åtgärderna gäller inte bara krisdrabbade sektorer. Under senare år har högnivågrupper inrättats i många branscher för att kartlägga de strategiska framtidsfrågorna.

Många av EU:s övergripande politiska åtgärder bidrar också till att förutse och underlätta omstruktureringar. Det gäller t.ex. direktiven om information till och samråd med arbetstagarna, den sociala dialogen på EU-nivå, sysselsättningspolitiken, instrumenten för ekonomiskt stöd, näringslivspolitiken och politiken för landsbygdsutveckling.

Det här meddelandet handlar om vilka insatser som kan utvecklas eller stärkas runt de olika resurser som EU kan mobilisera i frågan, både övergripande och branschvis. När dessa insatser genomförs måste kostnaderna för företagen begränsas så långt som möjligt, samtidigt som man garanterar att omstruktureringarna förutses och hanteras på ett bättre sätt.

I enlighet med meddelandet om Lissabonstrategin har arbetsmarknadens parter på EU-nivå, både på det branschövergripande planet och i de enskilda branscherna, en särskild funktion att fylla när de olika typerna av politiska åtgärder som anges nedan ska genomföras. Därför ombes parterna att besvara den uppmaning som riktas till dem under punkt 2.4 i det här meddelandet. Denna uppmaning utgör samtidigt den andra etappen i samrådet om omstrukturering av företag och europeiska företagsråd, i enlighet med artikel 138.3 i fördraget.

DAGENS UTMANINGAR

Analys

Omstruktureringar av företag uppfattas ofta som något i huvudsak negativt. Oftast är det de omedelbara konsekvenserna på sysselsättningen eller arbetsförhållandena som betonas. Omstruktureringarna är dock ofta nödvändiga för att företagen ska kunna överleva och utvecklas. Därför måste man ge stöd i samband med dessa förändringar så att deras följder för sysselsättningen och arbetsförhållandena blir så kortvariga och begränsade som möjligt.

Produktionsapparaten förändras ständigt under påverkan av ett stort antal faktorer. På företagsnivå yttrar sig detta som omstruktureringar.

Genom EU:s inre marknad och internationellt öppna ekonomier får företagen nya möjligheter att skapa ekonomisk dynamik, konkurrenskraft och arbetstillfällen av god kvalitet. Allmänt sett främjar konkurrensen på EU:s inre marknad välståndet och sysselsättningen på lång sikt, eftersom det är den viktigaste motorn för innovation, för tillkomst av nya tjänster och produkter samt för ekonomisk förnyelse.

Tekniska innovationer leder också till omstruktureringar. Dels innebär spridningen av ny informations- och kommunikationsteknik att världshandeln och samordningen av produktionen går snabbare och kostar mindre, samtidigt som tillkomsten av nya tillämpningar ger upphov till nya arbetstillfällen som är mer kreativa och håller högre kvalitet. Dels leder framväxten av nya tillverkningsprocesser och metoder till jobb med högre kvalitet som kräver ett annat slags utbildning och lämplig undervisning. Innovationerna på miljöområdet skapar också nya arbetstillfällen och ökar vårt sociala välbefinnande.

Utvecklingen av lagstiftningen (införande av nya bestämmelser eller avreglering) leder till förändringar på produktmarknaderna såväl som på arbetsmarknaden.

Konsumenternas efterfrågan håller på att förändras på ett genomgripande sätt . Detta beror bl.a. på att den åldrande befolkningen får nya behov, på att miljömedvetandet ökar och på att den globala efterfrågan förskjuts geografiskt.

När produktionsapparaten förändras krävs ständiga justeringar:

Kvantitativa aspekter: Justeringarna innebär en ny fördelning av arbetstagarna mellan produktionen och tjänstesektorn. Nya arbetstillfällen skapas ständigt inom EU, med en nettoökning på 30 miljoner mellan 1977 och 2002. Under denna period ökade antalet arbetstillfällen med 44 miljoner inom tjänstesektorn, samtidigt som det minskade med minst 7 miljoner inom industrin och 7,5 miljoner inom jordbruket. Varje år startar eller försvinner 10 % av företagen i EU. Uppskattningsvis motsvarar de nya och försvunna arbetstillfällena i varje medlemsstat i genomsnitt ungefär 5 000–15 000 jobb varje dag. Kvalitativa aspekter: Tendensen inom EU är att gå mot mer produktiva arbetstillfällen av högre kvalitet inom vissa sektorer. Sysselsättningen inom tjänstesektorn har ökat under de 20 senaste åren. År 2003 arbetade två av tre personer inom denna sektor. Under de senaste fem åren har sysselsättningen inom sektorn för företagstjänster ökat med 25 %. Mellan 1998 och 2003 ökade sysselsättningen i samtliga tre arbetstagarkategorier inom EU (EU-15) (med 2,2 % bland arbetstagare med låg kvalifikationsnivå, med 14,2 % bland arbetstagare på mellannivå, och med 25,1 % bland högkvalificerade arbetstagare). Däremot har de lågkvalificerade arbetstagarnas andel i den totala sysselsättningen minskat. |

Arbetstagarna går inte automatiskt över från en sektor till en annan. Att vissa särskilt farliga, besvärliga eller förorenande arbeten försvinner kan uppfattas som positivt om de kompenseras. De nya jobb som skapas passar dock inte nödvändigtvis de personer som blivit uppsagda, eftersom jobben kanske finns på en annan plats eller kräver andra kvalifikationer.

Denna utveckling drabbar särskilt de mest utsatta kategorierna, bl.a. lågutbildade arbetstagare. EU:s förmåga att bibehålla ett adekvat utbud av arbetstillfällen för dessa arbetstagare är avgörande för den sociala sammanhållningen.

Utöver denna ständigt pågående förändring kan även kriser i samband med tekniska genombrott, utvecklingen inom världshandeln och politiska beslut få drastiska konsekvenser på vissa industrigrenar eller regioner i fråga om förstört mänskligt kapital och minskad potentiell tillväxt. Dessa negativa följder kan mildras genom adekvata åtgärder från myndigheterna och effektiv samordning mellan berörda aktörer.

Man måste mildra effekterna av fördjupningen av den inre marknaden och av marknadsöppningarna

Även om marknadsöppningar sammantaget har positiva följder för tillväxt och sysselsättning innebär de samtidigt kostsamma förändringar för företagen och de berörda arbetstagarna. Det är de arbetstagare som har lägst utbildning och som är mest sårbara som får ta första stöten. Det innebär att en marknadsöppning leder till en dold omfördelning som måste korrigeras. Detta är inte enbart ett krav på social rättvisa , utan även ett politiskt behov , pga. obalansen mellan priset för den öppna marknaden – som allmänt sett är begränsat, men synligt, påtagligt och koncentrerat – och vinsterna av den, som även om de är stora är diffusa och svåra att uppfatta. Denna obalans är den direkta orsaken till att människor tar avstånd från marknadsöppningar. Dessutom är det ett ekonomiskt behov , eftersom en välriktad förebyggande politik kan minska kostnaderna för förändringen och underlätta övergångar.

Empiriska undersökningar visar i allmänhet att dessa kostnader, även om de är mycket svåra att beräkna, är mycket begränsade i förhållande till de vinster man kan förvänta sig från en öpnnare marknad. I många fall är förhållandet i storleksordningen ett till tjugo. Verkningarna är dock potentiellt mycket större än så, bl.a. av följande skäl:

- Kostnaderna för marknadsöppningar koncentreras i allmänhet till vissa sektorer eller regioner.

- Det förekommer ingen direkt kompensation mellan kostnaderna och de vinster som marknadsöppningen ger.

- Kostnader för marknadsöppningen och vinsterna av den inträffar inte vid samma tidpunkt.

- De inträffar inte heller på samma plats.

I USA finns en uttalad koppling mellan marknadsöppningar och mildrandet av deras verkningar. Där har man alltid ansett att internationella förhandlingar om handel och genomförandet av åtgärder för att mildra verkningarna av marknadsöppningen är två sidor av samma politik för internationell integration. Genom Trade Adjustment Assistance Reform Act från 2002 mer än fördubblades de ekonomiska resurser som avsatts för detta program (1,4 miljarder dollar för 2004). Programmet vänder sig såväl till drabbade företag som deras anställda, när de utsätts för verkningarna av marknadsöppningen.

Det är logiskt att EU bär kostnaderna för sin politik. Detta kommer att bli ännu viktigare under kommande år. Inom en relativt snar framtid kommer många handelsavtal att genomföras (upphörande av textilkvoterna, frihandelsavtalet mellan EU och Chile) och nya avtal kommer att förhandlas fram (Doha-rundan, frihandelsavtal mellan EU och Mercosur, frihandelsavtal mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd). Det är bakgrunden till de åtgärder avseende EU:s ingripande i krissituationer som omtalas under punkt 2.1.3 i detta meddelande.

I EU skapas nya jobb varje dag. För att de som kommer in på arbetsmarknaden och de som drabbats av omstruktureringar ska kunna dra fördel av detta måste arbetsmarknaden fungera bättre, de aktiva arbetsmarknadsåtgärderna måste stärkas, förändringarna måste förutses och olika metoder för att underlätta övergången mellan olika yrken måste göras tillgängliga. Därför måste partnerskapet mellan alla aktörer stärkas runt kartläggningen av potentiella komparativa fördelar. Man måste göra prognoser för den utveckling som kan förväntas inom varje marknadssegment och varje yrke, och därigenom på varje lokal arbetsmarknad. Syftet är att de berörda aktörerna på ett bättre sätt ska kunna förutse utvecklingen ute på fältet bland de människor som riskerar att drabbas. Samma slags komparativa fördelar kan eftersökas inom specifika områden, t.ex. i små och medelstora städer som inte är så tättbefolkade, eller attraktiva landsbygdsområden, där det är möjligt att skapa en högre levnadsstandard och kvalitet i arbetet till en lägre kostnad.

Att för utse förändringar och hantera dem till allas fördel

Ovanstående analys visar att Europa inte står inför någon oundviklig ekonomisk och social nedgång. I stället handlar det om ett problem som ännu inte lösts, nämligen hur man ska förutse och hantera förändringar.

Man får inte glömma de omfattande verkningarna av omstruktureringarna i vissa av EU:s länder som fortfarande befinner sig i övergångsfasen. De står inför en genomgripande ekonomisk och social omvandling, som kräver särskilda stödinsatser via sammanhållningspolitiken. Omstruktureringsfrågan gäller dock hela EU. När man vidtar åtgärder och använder sig av EU:s instrument måste man ta hänsyn till att konsekvenserna ser annorlunda ut i olika regioner, så att man kan hitta relevanta lösningar för hela EU:s territorium.

Lösningar på EU-nivå - EU:s roll

Dessa lösningar ingår i den mer allmänna tillväxt- och sysselsättningsstrategi som lades fram av kommissionen den 2 februari 2005. Denna strategi är grunden för en politik som syftar till att utnyttja möjligheter fullt ut och undvika att omstruktureringarna leder till mänskliga och sociala tragedier.

Det är uppenbart att de flesta konkreta lösningarna på dagens problem står att finna på lägre nivåer än EU-nivån. EU har dock tillgång till verktyg som kommer väl till pass för att förutse och underlätta förändringar. EU kan fylla en viktig funktion på följande tre områden:

- Genom de övergripande politiska åtgärder som EU vidtar, samordnar eller stimulerar till bidrar unionen till att skapa förutsättningar för den ekonomiska och tekniska utvecklingen på lång sikt och till att göra det lättare att förutse förändringar.

- Genom att skaffa sig kapacitet att kartlägga utvecklingen inom olika branscher och att ingripa när störningar koncentreras till vissa sektorer eller regioner underlättar EU en effektiv samordning mellan alla berörda.

- Genom att EU erkänner den funktion som arbetsmarknadens parter kan fylla för att förutse och styra förändringar ger unionen parterna möjlighet att agera i detta sammanhang.

Att mobilisera den övergripande EU-politiken

Stärkt samordning mellan olika politikområden Reform av den europeiska sysselsättningsstrategin Reform av finansieringsinstrumenten och strukturfondernas uppgifter, inbegripet i krissituationer Näringslivspolitiken Konkurrenspolitiken Utrikespolitiken Förbättring av mätinstrument |

Stärkt samordning mellan olika politikområden

- Det krävs mer konsekvens och synergi mellan de olika politikområdena, åtgärderna och de interna målen.

Detta kräver en stark intern samordning i kommissionen. Den bör utvecklas av en särskilt inrättad intern arbetsgrupp med företrädare för alla berörda avdelningar. Dessutom behövs en regelbunden dialog med Europaparlamentet och rådet.

Reform av den europeiska sysselsättningsstrategin

På grundval av sitt förslag om en nystart för Lissabonstrategin kommer kommissionen att under 2005 föreslå en revidering av den europeiska sysselsättningsstrategin. Sysselsättningspolitiken ska inriktas på tre prioriterade frågor, som alla är relevanta för att förutse och hantera omstruktureringar. Det handlar om att få in och behålla fler människor på arbetsmarknaden, förbättra arbetstagarnas och företagens anpassningsförmåga samt öka investeringarna i mänskligt kapital.

I enlighet med denna nya inriktning ska man genom sysselsättningsstrategin allt mer uppmuntra nationella politiska åtgärder som bidrar till att förutse och underlätta omstruktureringar.

Revidering av EU:s finansieringsinstrument för att bättre kunna för utse och hantera omstruktureringar

I sitt förslag till budgetplan för perioden 2007–2013 föreslog kommissionen att strukturfondernas verksamhet i ökad utsträckning skulle inriktas på de mål som sattes upp i Lissabon, genom strategiska riktlinjer på EU-nivå som ska ligga till grund för de nationella strategierna. Åtgärder för att förutse och hantera omstruktureringar finansieras redan via Europeiska socialfonden. I utkastet till den nya förordningen om socialfonden bekräftas denna uppgift, bl.a. på följande sätt:

- Arbetstagarnas och företagens anpassningsförmåga vid omstruktureringar i företagen eller på branschnivå ska förbättras.

- Stöd ska ges till investeringar i mänskligt kapital och livslångt lärande. På detta sätt kan socialfonden bidra till utvecklingen av högkvalitativa utbildningssystem som inriktas på lokala behov och grundas på ett omfattande partnerskap.

- Partnerskap och pakter för sysselsättning och innovation ska inrättas på nationell, regional och lokal nivå. De kommer t.ex. att stödja arbetet med att ta fram system och redskap för att förutse ekonomiska och sociala förändringar.

- Aktörernas institutionella kapacitet och effektivitet ska stärkas, t.ex. genom att man utbildar särskilda ”förändringshanterare”.

- Synergier och partnerskap mellan aktörerna inom yrkesutbildning och regional utveckling ska stärkas.

Europeiska regionala utvecklingsfonden har också en viktig funktion att fylla när det gäller att utveckla ny verksamhet genom investeringar i forskning och utveckling, att sprida innovationer och att inrätta infrastrukturer i syfte att använda resurserna på ett hållbart sätt.

När det gäller landsbygdsutveckling kommer landsbygdens bidrag till detta mål att se annorlunda ut än det man förväntar sig från städerna. I glest befolkade områden uppnås konkurrenskraft oftare genom diversifierad ekonomi, modernisering av traditionnelt hantverk och teknik, tillhandahållande av nyskapande tjänster, utnyttjande av miljötillgångar osv.

Medlemsstaternas viktigaste finansieringsinstrument på det här området ingår i Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling. De politiska åtgärderna avseende olika branscher (jordbruk, industri, tjänster) och områden (regioner, landsbygd, städer, lokalt) måste fungera på ett integrerat sätt och komplettera varandra för att uppnå största möjliga effekt på tillväxten och sysselsättningen.

Man kan bidra till att på ett bättre sätt förutse och integrera ekonomiska omvälvningar även genom andra program. Syftet med ramprogrammet för forskning är att stärka de vetenskapliga och tekniska grunderna för industrin inom EU så att man stimulerar den europeiska forskningens kvalitet och kreativitet, och stärker ekonomins internationella konkurrenskraft.

Olika typer av utbildningsprogram spelar en avgörande roll när det gäller att skapa en konkurrenskraftig och dynamisk ekonomi som grundas på kunskap och främjar rörlighet. Denna aspekt kommer ytterligare att stärkas när det nya integrerade programmet för livslångt lärande för perioden 2007–2013 antas.

EU:s kapacitet att ingripa i krissituationer

Trots ansträngningarna att förutse förändringar på ett bättre sätt kan svåra störningar inträffa som inte kunnat förutses eller som får kraftiga verkningar inom en region eller en bransch (se punkt 1.1. ovan). Då krävs ett ingripande från myndigheternas sida för att underlätta den nödvändiga övergången.

På denna punkt har regionalpolitiken visat sig vara effektiv. Det är skälet till att kommissionen i budgetplanen för 2007–2013 föreslog att avsättningar för reserver ska göras inom strukturfonderna (1 % av konvergensanslaget och 3 % av konkurrenskraftsanslaget per år och medlemsstat). Dessa avsättningar ska mobiliseras i detta syfte, i nära samarbete med de regionala myndigheterna och arbetsmarknadens parter. Kommissionen föreslog också att en fond för tillväxtjustering ska inrättas, med ett anslag på 1 miljard euro per år.

Näringslivspolitiken

a) Uppföljningen av meddelandet från april 2004

Kommissionen kommer att fortsätta genomförandet av den nya näringslivspolitik som den föreslog i april 2004. Detta innebär bl.a. en förbättring av det regelverk som är tillämpligt på företagen, stöd till deras ansträngningar för innovation och konkurrenskraft och bättre samordning av åtgärder, särskilt på branschnivå.

b) Bättre uppföljning på branschnivå och regionalt

Om man ska kunna förutse förändringar på ett bättre sätt måste man ha bättre kunskaper om de olika branscherna, deras framtidsperspektiv och på vilka sätt man kan främja tillväxt och sysselsättning i respektive bransch. Under de senaste åren har kommissionen inrättat s.k. högnivågrupper. Det är informella och tillfälliga grupper där alla berörda parter deltar för att diskutera sina åsikter om varje branschs svårigheter och möjligheter. Syftet är att nå fram till en gemensam vision.

Vissa sektorer undergår snabba och genomgripande förändringar. Dessa förändringar kan få omfattande verkningar i de regioner där diversifieringen inte är tillräcklig vare sig i fråga om de arbetstillfällen som erbjuds eller i fråga om arbetstagarnas kvalifikationer. Mot bakgrund av dessa erfarenheter och risker avser kommissionen att göra en närmare uppföljning av de branscher där man kan förmoda att utvecklingen kommer att gå fort på kort sikt. Kommissionen kommer att koncentrera sig på att analysera utvecklingen av konkurrenskraften, möjligheter och hot i omvärlden, konsekvenserna på regional nivå och eventuella EU-åtgärder som kan vidtas för att förutse och underlätta förändringen. När det gäller frågor om sysselsättning och utbildning kommer kommissionen i tillämpliga fall att samråda med branschkommittéerna inom den sociala dialogen på EU-nivå.

Denna närmare uppföljning kommer att förklaras i det meddelande som håller på att utarbetas om branschinriktning i näringslivspolitiken. Under 2005 kommer kommissionen särskilt att inrikta sig på bilindustrin, textilbranschen och varvsindustrin.

c) Övriga åtgärder

Kommissionen har också föreslagit att gemensamma teknikinitiativ ska tas för att finansiera tekniska utvecklingsprogram avseende varor eller tjänster med socialt mervärde, som kan skapa konkurrensfördelar och leda till nya marknader och nya arbetstillfällen.

Teknikplattformarna kommer att fungera som forum där alla berörda parter kan kartlägga behoven med utgångspunkt i spetsforskning och teknisk utveckling.

Man måste också dra största möjliga fördel av alla möjligheter till nya arbetstillfällen som kan uppstå med hjälp av befintliga resurser. Handlingsplanen för miljöteknik är en strategisk del av detta.

Konkurrenspolitiken

En kraftfull tillämpning av konkurrensbestämmelserna, inklusive kontrollen av statligt stöd, bidrar på ett betydande sätt till långsiktig tillväxt och sysselsättning. Dessutom bidrar dessa åtgärder till att få fram bättre varor och tjänster som samtidigt återspeglar typiskt europeiska värden, t.ex. miljöhänsyn och god arbetsmiljö.

Vad gäller statligt stöd arbetar kommissionen på en reform av sin övervakningspolitik. Man strävar särskilt efter att bidra till genomförandet av Lissabonstrategin genom att rikta det statliga stödet till de kategorier som mest bidrar till tillväxten och sysselsättningen.

I fråga om övervakningen av företagskoncentrationer underlättar den nya koncentrationsförordningen industriell omstrukturering och reaktioner på den alltmer globaliserade ekonomins utmaningar. Samtidigt garanterar förordningen att de fusioner som skulle kunna skada konkurrenskraften stoppas eller ändras.

Arbetstagarnas företrädare kan lämna sina synpunkter på enskilda konkurrensärenden till kommissionen under undersökningens gång.

- Enligt koncentrationsförordningen och i samband med antitrustförfaranden har arbetstagarnas företrädare redan rätt att höras i egenskap av utomstående. De kan lämna skriftliga synpunkter, delta i den muntliga utfrågningen och begära att ett möte anordnas.

- Enligt bestämmelserna om statligt stöd har arbetstagarnas företrädare rätt att lämna information till kommissionen, som denna kan beakta efter att ha kontaktat den berörda medlemsstaten så att den kan lämna sina kommentarer. Kommissionen kan också träffa arbetstagarnas företrädare för att höra deras synpunkter på enskilda ärenden.

Utrikespolitiken

Enligt den socialpolitiska agendan ska utrikespolitiska åtgärder vidtas för att främja sysselsättning, socialpolitik och ett meningsfullt arbete för alla. Detta innebär bl.a. att man ska arbeta för grundläggande sociala rättigheter, utvecklingen av den sociala dialogen, företagens sociala ansvar och socialförsäkringar. Dessa kommer man att främja en aktiv hantering av förändringar på internationell nivå. Dessa mål kommer att eftersträvas inom ramen för utbyten mellan EU och dess partner, liksom med internationella organisationer (ILO, OECD, FN och de organisationer som deltar i den ekonomiska styrningen - IMF, Världsbanken och WTO).

I fråga om handelspolitiken kommer kommissionen att fortsätta att verka för att förhandlingarna inom Doha-rundan ska stimulera utvecklingen. Vidare kommer kommissionen att arbeta för att stärka det immaterialrättsliga skyddet och bekämpa varumärkesförfalskningar. Kommissionen kommer också att fortsätta att vidta de åtgärder som är nödvändiga och förenliga med WTO-avtalen för att motverka de negativa konsekvenserna av verksamhet som inte följer grundprinciperna för marknadsekonomin (dumpning och illegala subventioner).

Förbättra mätinstrumenten avseende omstruktureringar

Det europeiska centrumet för övervakning av förändringar i Dublin ska utveckla kvantitativa och kvalitativa verktyg för analys och uppföljning av omstruktureringar så att den allmänna debatten om omstruktureringar och utlokaliseringar kan föras på en stabilare grund.

Stärka partnerskapet för förändringar

Stärka den sociala dialogen på branschnivå Företagens sociala ansvar Ett nytt omstruktureringsforum |

- Utöver den uppmaning som riktas till dem under punkt 2.4 nedan har arbetsmarknadens parter en avgörande roll att spela på bl.a. följande två områden:

- Inom branschkommittéerna i den sociala dialogen på EU-nivå är det parternas uppgift att utveckla frågan om att förutse strukturella förändringar. De kan grunda sig på bl.a. resultaten av förhandlingar som avses under punkt 2.4 nedan, liksom på det arbete som sker i fråga om regional och branschvis uppföljning.

- Eftersom de känner väl till branscherna kan parterna fylla en informations- och larmfunktion gentemot myndigheterna på alla nivåer. Om arbetsmarknadens parter beslutar att varna kommissionen för en riskfylld utveckling kan kommissionen bestämma sig för att stärka uppföljningen på branschnivå och regionalt i enlighet med vad som anges under punkterna 2.1.3 och 2.1.4 nedan.

Inom kort kommer kommissionen att lägga fram ett meddelande om företagens sociala ansvar som bl.a. handlar om de positiva initiativ som företagen tar i samarbete med de berörda parterna vid omstruktureringar. Det finns belägg för att företag som kan hantera omstruktureringar på ett ansvarfullt sätt ur social synpunkt ofta är de som har bättre resultat i fråga om konkurrenskraft på marknaden och återhämtningsförmåga.

Under 2005 kommer kommissionen att inrätta ett nytt omstruktureringsforum . Med utgångspunkt i det arbete som genomförts av befintliga organ kommer detta forum att få i uppdrag att regelbundet följa utvecklingen i fråga om omstruktureringar, och att främja kopplingar mellan olika initiativ. Detta innebär att, utöver kommissionen, övriga EU-institutioner deltar, liksom arbetsmarknadens parter och företrädare för forskarna.

Att anpassa lagstiftning och kollektivavtal

Modernisering och förenkling av lagstiftningen Grönboken om arbetsrättens utveckling Främja arbetstagarnas rörlighet |

- Här måste först noteras de åtgärder för modernisering och förenkling av lagstiftningen som återfinns i handlingsprogrammet för Lissabonstrategin.

I en kommande grönbok om arbetsrättens utveckling kommer kommissionen att analysera dagens utveckling av nya organisationsformer för arbete, och arbetsrättens funktion när det gäller att hantera denna utveckling genom att skapa en miljö som främjar effektiva övergångar på arbetsmarknaden.

För att främja rörligheten inom EU kommer kommissionen att lägga fram ett förslag till direktiv i syfte att förbättra möjligheterna att överföra kompletterande pensionsrättigheter.

Den andra etappen i samrådet med arbetsmarknadens parter på EU-nivå om omstrukturering av företag och europeiska företagsråd

Denna andra etapp i samrådet består i att uppmana arbetsmarknadens parter att fördjupa sitt engagemang i frågan om hur man kan förutse och hantera omstruktureringar. Parterna har en nyckelroll att spela för effektiva insatser vid omstruktureringar.

Den andra etappen i samrådet ska främst bestå i att uppmuntra arbetsmarknadens parter att fortsätta det arbete som redan påbörjats, genom att stödja antagandet av riktlinjer om bästa metoder för omstruktureringar och europeiska företagsråd.

Kommissionen kontaktade parterna för att diskutera frågan om omstruktureringar redan i januari 2002. Då bad kommissionen parterna att kartlägga bra metoder vid omstruktureringar, och att utveckla dem i hela EU. Sedan dess har parterna tagit fram referensriktlinjer för hantering av förändringar. Syftet med den nya etappen är att garantera att dessa riktlinjer tillämpas och att de kommer att fortsätta utvecklas i framtiden. Man vill särskilt uppmuntra partnerna att anta riktlinjerna formellt.

Vidare inledde kommissionen i april 2004 den första etappen i samrådet om översynen av direktivet om europeiska företagsråd. Företagsråden fyller en avgörande funktion när det gäller att förutse och hantera omstruktureringar. Även i denna fråga har arbetsmarknadens parter inlett en diskussion på EU-nivå för att fastställa principer eller riktlinjer som ska grundas på granskningen av de befintliga kommittéerna.

Mot bakgrund av vad som redan gjorts anser kommissionen att den sociala dialogen på EU-nivå om dessa två nära sammankopplade frågor bör fördjupas. Detta bör ske inom ramen för partnerskapet för tillväxt och sysselsättning, som står i centrum för den förnyade Lissabonstrategin. Därför uppmuntrar kommissionen arbetsmarknadens parter att intensifiera det pågående arbetet och inleda förhandlingar i avsikt att sluta ett avtal om vad som behövs för att

- inrätta mekanismer för tillämpning och uppföljning av de riktlinjer som redan lagts fast i fråga om omstruktureringar, liksom diskussioner om hur de kan utvecklas,

- i förekommande fall uppmuntra till antagande av de bästa metoder som kartlagts i de redan fastlagda riktlinjerna,

- främja bästa metoder för arbetet i europeiska företagsråd så att de kan bli effektivare, särskilt i egenskap av aktörer i förändringsarbetet,

- nå en gemensam syn på övriga punkter i det här meddelandet som berör parterna, bl.a. utbildning, rörlighet, branschinriktningen och frågan om att förutse utvecklingen.

Kommissionen kommer att följa parternas arbete. Före det sociala trepartstoppmötet 2006 kommer den att analysera de framsteg som gjorts.

3. Slutsats

Kommissionen är övertygad om att omstruktureringar inte behöver leda till sociala bakslag och ekonomiska förluster. De kan istället vara en garanti för ekonomiska och sociala framsteg. Detta förutsätter att de förutses på ett korrekt sätt, att företagen kan hantera dem snabbt och effektivt, samt att myndigheterna vidtar åtgärder för att se till att de sker på goda villkor.

Att föra en politik för att hindra förändringar och låsa fast ekonomins struktur skulle bara skjuta problemet på framtiden och förvärra de negativa konsekvenserna. Det skulle bromsa nyskapandet och leda till minskad konkurrenskraft för företagen i EU. Vidare skulle en politik som leder till att arbetstagarna minskar sin anställbarhet få mycket negativa följder för den potentiella tillväxten och den sociala sammanhållningen.

De lösningar som kan erbjudas på EU-nivå måste därför grundas på följande fyra krav:

- Kravet på konsekvens mellan de olika berörda politikområdena för att se till att tillväxten och de omstruktureringar den leder till inte förstör det mänskliga kapitalet.

- Kravet på långsiktighet som all EU-politik bör uppfylla. De ekonomiska och sociala aktörerna behöver stabila villkor för att kunna agera.

- Kravet på att alla berörda aktörer deltar, i synnerhet arbetsmarknadens parter.

- Hänsyn till det lokala perspektivet, eftersom det är på lokal nivå som man kan förutse förändringar mest effektivt. Ur denna synpunkt bör EU:s regionalpolitik och sammanhållningspolitik fungera som en katalysator.

Bilaga

Föreslagna åtgärder

- Revidera den europeiska sysselsättningsstrategin med sikte på tre prioriterade frågor, nämligen att öka sysselsättningsgraden, att förbättra arbetstagarnas och företagens anpassningsbarhet samt att investera mer i det mänskliga kapitalet.

- Reformera finansieringsinstrumenten bl.a. för att stärka bidragen till Lissabonstrategin från sammanhållningspolitiken, Europeiska socialfonden och EU-programmen för livslångt lärande.

- Inrätta en fond för tillväxtjustering (med ett anslag på 1 miljard euro) och avsättningar för reserver inom ramen för sammanhållningspolitiken (1 % av konvergensanslaget och 3 % av konkurrenskraftsanslaget) i syfte att hantera oförutsedda störningar.

- Främja grundläggande sociala normer, meningsfullt arbete och social dialog i utrikespolitiken.

- Förbättra den övervakning av omstruktureringar som genomförs av EU:s omstruktureringsövervakare

- Stärka den branschvisa och regionala övervakningen i sektorer där man kan förvänta sig betydande förändringar i konkurrenskraften på kort sikt.

- Engagera branschkommittéerna inom den sociala dialogen djupare i omstruktureringsfrågorna.

- Inrätta en intern arbetsgrupp om omstruktureringar inom kommissionen.

- Inrätta ett omstruktureringsforum.

- Ge ut en grönbok om arbetsrättens utveckling.

- Underlätta arbetstagarnas rörlighet inom EU.

- Inleda den andra etappen i samrådet med arbetsmarknadens parter om omstruktureringar och europeiska företagsråd, särskilt i syfte att främja antagandet av riktlinjer för bästa metoder för omstruktureringar och europeiska företagsråd.

Top