(1)

I Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/25/EG (3) fastställs en enhetlig nivå för särskilda stabilitetskrav för ro-ro-passagerarfartyg som, tillsammans med kraven i den internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss (Solas-konventionen) som var i kraft den dag då det direktivet antogs (Solas 90), förbättrar utsikterna till överlevnad för denna fartygstyp vid kollisionsskador och ger en hög säkerhetsnivå för passagerare och besättning.

(2)

Den 15 juni 2017 antog Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) resolution MSC.421(98) om ändring av Solas-konventionen och fastställande av reviderade stabilitetskrav för passagerarfartyg i skadat skick. Dessa krav gäller även ro-ro-passagerarfartyg. Det är nödvändigt att ta hänsyn till denna utveckling på internationell nivå och att anpassa unionens regler och krav till reglerna och kraven i Solas-konventionen för ro-ro-passagerarfartyg som används för internationella resor.

(3)

Genom IMO-resolution 14 från 1995 ger Solas-konferensen IMO-medlemmar rätt att ingå regionala överenskommelser om de skulle anse att de rådande sjöförhållandena och andra lokala förhållanden kräver särskilda stabilitetskrav i ett visst område.

(4)

De skadestabilitetskrav för ro-ro-passagerarfartyg som anges i bilaga I till direktiv 2003/25/EG är deterministiska till sin natur. De skiljer sig därför från den nya internationella probabilistiska metod som fastställs i kapitel II-1 i Solas-konventionen, och i synnerhet från nya krav som mäter säkerheten för ett ro-ro-passagerarfartyg på grundval av fartygets sannolikhet att klara av en kollision. För att anpassa unionens krav till dessa nya internationella krav bör direktiv 2003/25/EG ändras i enlighet med detta.

(5)

Kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/45/EG (4) förblir tillämpliga på ro-ro-passagerarfartyg. Bedömningen med avseende på olika storlekar på ro-ro-passagerarfartyg för den säkerhetsnivå som säkerställs genom kraven i Solas-konventionen, senast ändrad genom resolutionen MSC.421(98) (Solas 2020), ledde till slutsatsen att tillämpningen av Solas 2020-stabilitetskraven skulle leda till en betydligt minskad risk för ro-ro-passagerarfartyg som är certifierade för att medföra fler än 1 350 personer ombord, jämfört med den säkerhetsnivå som uppnås genom tillämpning av kraven i direktiv 2003/25/EG.

(6)

Stabilitetskraven i detta direktiv för ro-ro-passagerarfartyg certifierade för att medföra högst 1 350 personer ombord skulle vara svåra att genomföra för vissa fartygsmodeller. Företag som äger eller driver dessa fartyg i reguljär trafik i unionen bör därför ha möjlighet att tillämpa de stabilitetskrav som gällde innan ikraftträdandet av detta direktiv. Medlemsstaterna bör anmäla användningen av detta alternativ till kommissionen tillsammans med data om de berörda fartygen. Tio år efter detta direktivs ikraftträdande bör kommissionen bedöma användningen av alternativet för att besluta om en ytterligare översyn av detta direktiv är nödvändig.

(7)

För ro-ro-passagerarfartyg som är certifierade att medföra högst 1 350 personer ombord bör den frivilliga tillämpningen av Solas 2020-kraven villkoras med en högre R-indexnivå än den som definieras i Solas 2020, i syfte att uppnå en lämplig säkerhetsnivå.

(8)

För att säkerställa den nödvändiga säkerhetsnivån bör särskilda skadestabilitetskrav även gälla existerande ro-ro-passagerarfartyg som aldrig har certifierats i enlighet med direktiv 2003/25/EG och som tas i reguljär trafik i unionen.

(9)

Hamnstater bör i största möjliga utsträckning samarbeta för att upprätta den förteckning över fartområden som avses i detta direktiv, med beaktande av staternas suveränitet över fartområden inom deras jurisdiktion och havsrättens allmänna principer.

(10)

Europeiska sjösäkerhetsbyrån (Emsa) har bistått kommissionen i ett effektivt genomförande av direktiv 2003/25/EG och bör sträva efter att fortsätta med detta stöd i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1406/2002 (5).

(11)

För att kommissionen ska kunna utvärdera och rapportera till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av detta direktiv bör medlemsstaterna tillhandahålla data om alla nya ro-ro-passagerarfartyg som är certifierade för att medföra högst 1 350 personer ombord för reguljär trafik i enlighet med stabilitetskraven i detta direktiv. Dessa data bör tillhandahållas i enlighet med den struktur som anges i bilaga II. Dessa data bör vara tillgängliga för alla nya ro-ro-passagerarfartyg, eftersom de måste uppfylla de probabilistiska stabilitetskrav som anges i Solas 2020.

(12)

Eftersom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/16/EG (6) ändrades och rådets direktiv 1999/35/EG (7) upphävdes genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/2110 (8), är begreppet värdstat inte längre relevant och bör därför ersättas med begreppet hamnstat.

(13)

För att inte lägga en oproportionell administrativ börda på inlandsmedlemsstater som inte har några kusthamnar, och som inte har några ro-ro-passagerarfartyg som för deras flagg och som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2003/25/EG, bör sådana medlemsstater ges rätt att avvika från bestämmelserna i direktiv 2003/25/EG. Detta innebär att så länge dessa villkor är uppfyllda är de inte skyldiga att införliva det direktivet.

(14)

Direktiv 2003/25/EG bör därför ändras i enlighet med detta.