(1)

Genom rådets beslut nr 189/2014/EU (2) gavs Frankrike tillstånd att för ”traditionell” rom som framställs i Guadeloupe, Franska Guyana, Martinique och Réunion och säljs på det franska fastlandet tillämpa en nedsatt punktskattesats som får understiga den minimiskattesats för alkohol som fastställs i direktiv 92/84/EEG (3), men som inte får vara mer än 50 % lägre än den normala nationella punktskattesatsen för alkohol. Den nedsatta punktskatten är begränsad till en årlig kvot på 144 000 hektoliter ren alkohol. Det tillståndet upphör att gälla den 31 december 2020.

(2)

Den 18 oktober 2019 begärde de franska myndigheterna att kommissionen skulle lägga fram ett förslag till rådets beslut om förlängning av tidsbegränsningen för det tillstånd som anges i beslut nr 189/2014/EU, med en högre kvot för en ytterligare period på sju år, från och med den 1 januari 2021 till och med den 31 december 2027.

(3)

Med tanke på den begränsade lokala marknaden kan destillerierna i de fyra yttersta randområden som omfattas av det tillståndet endast utveckla sin verksamhet om de har ett tillräckligt tillträde till marknaden på det franska fastlandet, där de avsätter en betydande del (65 %) av sin rom. Svårigheten för ”traditionell” rom att konkurrera på unionsmarknaden beror på två parametrar: högre produktionskostnader och högre skatter per flaska, eftersom ”traditionell” rom vanligtvis saluförs med högre alkoholhalt och i större flaskor.

(4)

Produktionskostnaderna för värdekedjan sockerrör-socker-rom i de fyra yttersta randområden är högre än i andra delar av världen. Framförallt påverkar den avlägsna belägenheten och de besvärliga terräng- och klimatförhållandena i de fyra yttersta randområdena i hög grad kostnaden för ingredienser och produktion. Dessutom är arbetskraftskostnaderna högre än i grannländerna, eftersom den franska sociallagstiftningen är tillämplig i Guadeloupe, Franska Guyana, Martinique och Réunion. Dessa yttersta randområden omfattas också av unionens miljö- och säkerhetsstandarder, som innebär betydande investeringar och kostnader som inte är direkt kopplade till produktivitet, även om en del av dessa investeringar medfinansieras av unionens strukturfonder. Dessutom är destillerierna i dessa yttersta randområden mindre än internationella företagsgruppers destillerier. Detta leder till högre produktionskostnader per producerad enhet.

(5)

”Traditionell” rom som säljs på det franska fastlandet marknadsförs vanligen i större flaskor (36 % av sådan rom säljs i flaskor som innehåller 1 liter) och med högre alkoholhalter (40–59 %) än konkurrerande rombaserade produkter som vanligen säljs i 0,7-liters flaskor med 37,5 % alkohol. De högre alkoholhalterna leder i sin tur till högre punktskatter, högre cotisation sur les boissons alcooliques (även kallad vignette de sécurité sociale) (VSS) och dessutom högre mervärdesskatt per liter rom som säljs. En nedsatt punktskattesats, som inte är mer än 50 % lägre än den normala nationella punktskattesatsen för alkohol, står således i proportion till de sammanlagda extrakostnader som är ett resultat av högre produktionskostnader och högre punktskatt, VSS och mervärdesskatt.

(6)

De extra kostnader som härrör från den mångåriga praxisen att sälja ”traditionell” rom med högre alkoholhalter och därmed högre skatter bör därför också beaktas.

(7)

Den skattemässiga fördel som omfattar både harmoniserade punktskatter och VSS och som ska godkännas måste fortsätta att vara proportionell för att inte undergräva integriteten och sammanhanget hos unionsrätten, inklusive säkerställande av att konkurrensen inte snedvrids på den inre marknaden och politiken för statligt stöd.

(8)

Den skattemässiga fördelen har hittills inte påverkat den inre marknaden, eftersom marknadsandelen för ”traditionell” rom har minskat med 11 % under de senaste åren, på grund av den ökande konsumtionen av rombaserade alkoholhaltiga drycker.

(9)

För att undvika ett allvarligt hinder för den ekonomiska utvecklingen i de franska yttersta randområdena och för att säkerställa kontinuitet i sockerrör-socker-rom-industrin och de arbetstillfällen som den erbjuder i de franska yttersta randområdena är det nödvändigt att förnya och höja den årliga kvoten för tillståndet som anges beslut nr 189/2014/EU.

(10)

För att säkerställa att detta beslut inte undergräver den inre marknaden bör de maximala kvantiteter av rom från de franska utomeuropeiska departementen som kan komma i fråga för denna åtgärd fastställas till 153 000 hektoliter ren alkohol per år.

(11)

Då den skattemässiga fördelen inte går utöver vad som krävs för att uppväga extrakostnaderna och eftersom de berörda volymerna är blygsamma och skatteförmånen begränsas till konsumtion på det franska fastlandet, undergräver åtgärden inte integriteten och sammanhanget hos unionsrätten.

(12)

För att kommissionen ska kunna bedöma om villkoren för tillståndet fortfarande är uppfyllda bör Frankrike senast den 30 september 2025 lämna in en övervakningsrapport till kommissionen.

(13)

Detta beslut påverkar inte den eventuella tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).