25.4.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 105/1

(1)

Behöriga myndigheter är skyldiga att vidta tillräckliga och snabba åtgärder mot karantänskadegörare i den mening som avses i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/2031 (2) och mot skadegörare som inte är upptagna i förteckningen över EU-karantänskadegörare men som i enlighet med artikel 30.1 i den förordningen kan uppfylla villkoren för att tas upp i förteckningen. Det är ytterst viktigt att offentliga kontroller och annan offentlig verksamhet som säkerställer att unionslagstiftningen följs är effektiva i detta hänseende.

(2)

Hur effektiva kontrollerna är beror på kvaliteten, enhetligheten och tillförlitligheten hos de analys-, test- eller diagnosmetoder som de officiella laboratorier som utsetts i enlighet med artikel 37.1 i förordning (EU) 2017/625 använder och av resultaten av de analyser, tester och diagnoser som dessa officiella laboratorier utför.

(3)

Dessa metoder ska vara uppdaterade och vid behov förbättras för att säkerställa kvaliteten, enhetligheten och tillförlitligheten hos de analys-, test- eller diagnosdata som de tar fram.

(4)

Åtgärder som vidtagits under tidigare angrepp visar att officiella laboratorier som utsetts i enlighet med artikel 37 i förordning (EU) 2017/625 skulle gynnas av samordning och stöd för att förbättra och främja enhetlig praxis för utveckling eller användning av de analys-, test- eller diagnosmetoder som dessa officiella laboratorier använder och för tolkningen av resultaten.

(5)

EU-referenslaboratorier bör därför inrättas för att bidra till att förbättra och harmonisera analys-, test- eller diagnosmetoderna, utarbeta validerade metoder och ge samordnat stöd till dessa officiella laboratorier.

(6)

För att säkerställa lämplig specialisering bör ett särskilt EU-referenslaboratorium inrättas för varje specifik kategori av skadegörare. Dessa kategorier bör ta hänsyn till skadegörarnas art och biologi, vilket återspeglas i de kategoriseringar som anges i del A i bilaga I och i del A i bilaga II till rådets direktiv 2000/29/EG (3). Därför bör EU-referenslaboratorier inrättas för följande kategorier av skadegörare: insekter och kvalster, nematoder, bakterier, svampar och algsvampar samt virus, viroider och fytoplasma (som är en uppdaterad term för ”mycoplasma” som används i det direktivet).

a)

EU-referenslaboratorium för insekter och kvalster.

b)

EU-referenslaboratorium för nematoder.

c)

EU-referenslaboratorium för bakterier.

d)

EU-referenslaboratorium för svampar och algsvampar.

e)

EU-referenslaboratorium för virus, viroider och fytoplasma.