19.4.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 99/14

(1)

Genom en skrivelse som registrerades hos kommissionen den 27 september 2017 ansökte Italien om bemyndigande för en särskild åtgärd för att avvika från artiklarna 218 och 232 i direktiv 2006/112/EG och att införa obligatorisk elektronisk fakturering för alla beskattningsbara personer som är etablerade på Italiens territorium, med undantag för beskattningsbara personer som omfattas av den skattebefrielse för små företag som avses i artikel 282 i det direktivet och att få kanalisera fakturorna via systemet Sistema di Interscambio (nedan kallat SdI) som förvaltas av det italienska skatteverket.

(2)

I enlighet med artikel 395.2 i direktiv 2006/112/EG underrättade kommissionen övriga medlemsstater om Italiens ansökan genom skrivelser av den 3 och den 6 november 2017. Genom en skrivelse av den 7 november 2017 underrättade kommissionen Italien om att den hade alla nödvändiga uppgifter för behandlingen av ärendet.

(3)

Italien har gjort gällande att kravet på obligatorisk elektronisk fakturering via SdI skulle göra det möjligt för de italienska skattemyndigheterna att i realtid få tillgång till uppgifterna i de fakturor som utfärdats och mottagits av ekonomiska aktörer. Därigenom skulle skattemyndigheterna kunna utföra snabba och automatiska kontroller av överensstämmelsen mellan deklarerad och betalad mervärdesskatt.

(4)

Italien anser därför att införandet av ett allmänt krav på elektronisk fakturering skulle underlätta kampen mot bedrägerier och skatteundandragande, samt förenkla skatteuppbörden.

(5)

Italien gör gällande att grunden redan har lagts för införandet av obligatorisk elektronisk fakturering på grundval av den frivilliga användningen av befintliga SdI-system, vilket säkerställer en smidig övergång till elektronisk fakturering och samtidigt begränsar den särskilda åtgärdens effekter på beskattningsbara personer.

(6)

Med tanke på det breda tillämpningsområdet och att den särskilda åtgärden är ny är det viktigt att utvärdera den särskilda åtgärdens effekter på bekämpning av mervärdesskattebedrägeri och undandragande av mervärdesskatt och på beskattningsbara personer. Om Italien anser det nödvändigt att förlänga åtgärden bör medlemsstaten till kommissionen, tillsammans med ansökan om förlängning, överlämna en rapport med en utvärdering av den särskilda åtgärdens effektivitet vad gäller bekämpning av mervärdesskattebedrägeri och undandragande av mervärdesskatt och att förenkla skatteuppbörden.

(7)

Denna särskilda åtgärd bör inte påverka kundens rätt att få pappersfakturor vid gemenskapsinterna transaktioner.

(8)

Den särskilda åtgärden bör vara begränsad i tiden, så att det kan göras en bedömning av om den särskilda åtgärden är lämplig och effektiv mot bakgrund av dess mål.

(9)

Den särskilda åtgärden står därför i proportion till de eftersträvade målen, eftersom den är tidsbegränsad och har begränsad tillämpning och inte är tillämplig på beskattningsbara personer som omfattas av den skattebefrielse för små företag som avses i artikel 282 i direktiv 2006/112/EG. Den särskilda åtgärden leder dessutom inte till någon risk för att bedrägeri skulle flyttas över till andra sektorer eller medlemsstater.

(10)

Den särskilda åtgärden kommer inte att ge upphov till några negativa effekter på den totala skatteuppbörden i sista konsumtionsledet eller på unionens egna medel som härrör från mervärdesskatt.