26.6.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 187/1

(1)

Statlig finansiering som uppfyller kriterierna i artikel 107.1 i fördraget utgör statligt stöd och ska anmälas till kommissionen i enlighet med artikel 108.3 i fördraget. Enligt artikel 109 i fördraget får rådet fastställa vilka kategorier av stödåtgärder som är undantagna från denna anmälningsskyldighet. I enlighet med artikel 108.4 i fördraget får kommissionen anta förordningar avseende dessa kategorier av statligt stöd. Rådets förordning (EG) nr 998/98 ger kommissionen befogenhet att i enlighet med artikel 109 i fördraget förklara att följande kategorier på vissa villkor får undantas från anmälningsskyldigheten: stöd till små och medelstora företag, stöd till forskning och utveckling, stöd till miljöskydd, stöd till sysselsättning och utbildning samt stöd som är förenligt med den karta som kommissionen har godkänt för varje medlemsstat för beviljande av regionalstöd. På grundval av detta antog kommissionen kommissionens förordning (EG) nr 800/2008 (2), genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den gemensamma marknaden enligt artiklarna 87 och 88 i fördraget. Förordning (EG) nr 800/2008 gällde ursprungligen till den 31 december 2013, men förlängdes senare genom kommissionens förordning (EU) nr 1224/2013 av den 29 november 2013 om ändring av förordning (EG) nr 800/2008 vad gäller dess tillämpningsperiod (3), och upphör nu att gälla den 30 juni 2014. Den 22 juli 2013 ändrades förordning (EG) nr 994/98 genom rådets förordning (EU) nr 733/2013 av den 22 juli 2013 om ändring av förordning (EG) nr 994/98 om tillämpningen av artiklarna 92 och 93 i fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen på vissa slag av övergripande statligt stöd (4) för att ge kommissionen befogenhet att utvidga gruppundantaget till nya kategorier av stöd för vilka tydliga villkor för förenlighet kan fastställas. Dessa nya kategorier av stöd som omfattas av gruppundantag omfattar följande: stöd för att avhjälpa skador som orsakas av vissa naturkatastrofer, socialt stöd för transport för personer bosatta i avlägsna områden, stöd till bredbandsinfrastruktur, stöd till innovation, stöd till kultur och bevarande av kulturarvet samt stöd till idrottsinfrastruktur och multifunktionell rekreationsinfrastruktur. Förutsatt att erfarenheterna av handläggningen av stödärenden utvecklas ytterligare så att det blir möjligt att utforma operativa undantagskriterier som på förhand garanterar andra stödkategoriers förenlighet med den inre marknaden har kommissionen för avsikt att se över tillämpningsområdet för denna förordning med sikte på att inkludera vissa typer av stöd i dessa områden. Kommissionen planerar särskilt att utarbeta kriterier för hamn- och flygplatsinfrastruktur senast i december 2015.

(2)

Med sitt meddelande om modernisering av det statliga stödet i EU (5) inledde kommissionen en omfattande översyn av reglerna om statligt stöd. De huvudsakliga syftena med denna modernisering är i) att främja en hållbar, smart tillväxt för alla på en konkurrensutsatt inre marknad, samtidigt som man hjälper medlemsstaterna att använda de offentliga finanserna på ett mer effektivt sätt, ii) att inrikta kommissionens förhandsgranskning av stödärenden på ärenden som har störst påverkan på den inre marknaden och stärka medlemsstaternas samarbete i samband med tillämpningen av reglerna om statligt stöd och iii) att rationalisera reglerna och möjliggöra snabbare, mer välgrundade och välunderbyggda beslut baserade på en tydlig ekonomisk logik, ett gemensamt angreppssätt och tydliga skyldigheter. Översynen av förordning (EG) nr 800/2008 utgör ett centralt inslag i moderniseringen av det statliga stödet.

(3)

Denna förordning bör möjliggöra en bättre prioritering av tillämpningen av reglerna om statligt stöd och ökad förenkling, och bör leda till ökad insyn, effektiv utvärdering och kontroll av efterlevnaden av reglerna för statligt stöd på nationell nivå och unionsnivå, samtidigt som man bevarar kommissionens och medlemsstaternas institutionella befogenheter. I enlighet med proportionalitetsprincipen går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(4)

Kommissionens erfarenheter av att tillämpa förordning (EG) nr 800/2008 har gjort det möjligt att bättre fastställa på vilka villkor vissa typer av stöd kan anses vara förenliga med den inre marknaden och att utvidga tillämpningsområdet för gruppundantag. De har också visat på behovet av ökad insyn, övervakning och ordentlig utvärdering av mycket stora stödordningar mot bakgrund av deras effekt på konkurrensen på den inre marknaden.

(5)

De allmänna villkoren för tillämpningen av denna förordning bör fastställas på grundval av ett antal gemensamma principer som garanterar att stödet tillgodoser gemensamma intressen, har en tydlig stimulanseffekt, är ändamålsenligt och proportionerligt, beviljas med full insyn, och omfattas av en kontrollmekanism och regelbunden utvärdering och inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

(6)

Stöd som uppfyller samtliga villkor i denna förordning, både generella och specifika för respektive stödkategori, bör vara undantagna från anmälningsskyldigheten i artikel 108.3 i fördraget.

(7)

Statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget som inte omfattas av denna förordning omfattas fortfarande av anmälningsskyldigheten i artikel 108.3 i fördraget. Denna förordning hindrar inte medlemsstaterna från att anmäla stöd som har syften som omfattas av förordningen.

(8)

Med tanke på stora stödordningars större potential att påverka handel och konkurrens bör stödordningar med en genomsnittlig årlig statlig stödbudget som överskrider ett tröskelvärde som är baserat på ett absolut värde i princip bli föremål för en utvärdering av det statliga stödet. Utvärderingen bör syfta till att kontrollera om de antaganden och villkor som ligger till grund för stödordningens förenlighet med den inre marknaden har uppnåtts samt att kontrollera stödåtgärdens effektivitet mot bakgrund av dess på förhand fastställda allmänna och specifika mål och bör tillhandahålla indikatorer på stödordningens påverkan på konkurrens och handel. För att säkerställa likabehandling bör en utvärdering av det statliga stödet genomföras på grundval av en utvärderingsplan som kommissionen har godkänt. Även om en sådan plan i regel bör utarbetas då stödordningen utformas och bör godkännas i tid för att stödordningen ska kunna träda i kraft, är detta kanske inte möjligt i samtliga fall. För att dessa stödordningars ikraftträdande inte ska fördröjas kommer denna förordning därför att tillämpas på dem under högst sex månader. Kommissionen kan besluta att förlänga denna sexmånadersperiod efter att ha godkänt utvärderingsplanen. I detta syfte bör utvärderingsplanen anmälas till kommissionen inom 20 arbetsdagar från stödordningens ikraftträdande. Kommissionen kan också undantagsvis besluta att en utvärdering inte är nödvändig med hänsyn till de särskilda omständigheterna i ärendet. Kommissionen bör från medlemsstaten få den information den behöver för att kunna bedöma utvärderingsplanen och begära ytterligare information utan onödigt dröjsmål för att medlemsstaten ska kunna komplettera med de uppgifter som saknas för att kommissionen ska kunna fatta ett beslut. Med tanke på att det är fråga om en ny process kommer kommissionen att i ett separat dokument ge detaljerad vägledning om det förfarande som är tillämpligt under sexmånadersperioden för godkännande av utvärderingsplanen samt tillhandahålla mallar för inlämnande av utvärderingsplanerna. Ändringar av stödordningar som är föremål för utvärdering, utom ändringar som inte kan påverka stödordningens förenlighet med den inre marknaden enligt denna förordning eller inte väsentligt kan påverka innehållet i den godkända utvärderingsplanen, bör bedömas med hänsyn till resultatet av denna utvärdering och bör uteslutas från tillämpningsområdet för denna förordning. Rent formella ändringar, administrativa ändringar eller ändringar som görs inom ramen för åtgärder som medfinansieras av EU bör i princip inte anses ha någon väsentlig inverkan på den godkända utvärderingsplanen.

(9)

Denna förordning bör inte gälla stöd som gynnar användning av inhemska produkter framför importerade produkter eller stöd till exportrelaterade verksamheter. Förordningen bör framför allt inte gälla stöd för att finansiera upprättande och drift av distributionsnät i andra länder. Stöd som avser att täcka kostnaderna för att delta i handelsmässor eller för undersökningar eller konsulttjänster som krävs för att lansera en ny eller befintlig produkt på en ny marknad i en annan medlemsstat eller ett tredjeland utgör normalt inte stöd till exportrelaterade verksamheter.

(10)

Denna förordning bör i princip gälla inom de flesta ekonomiska sektorer. Inom vissa sektorer, till exempel fiskeri- och vattenbrukssektorn och sektorn för primär jordbruksproduktion, bör räckvidden begränsas med hänsyn till de särskilda regler som gäller för dessa sektorer.

(11)

Denna förordning bör gälla bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda. Vid tillämpningen av denna förordning bör varken arbetsuppgifter som måste utföras på jordbruksföretaget för att förbereda en produkt för den första försäljningen eller en primärproducents första försäljning till återförsäljare eller förädlare eller åtgärder för att förbereda en produkt för en första försäljning anses som bearbetning eller saluföring.

(12)

Denna förordning bör inte gälla stöd för att underlätta nedläggning av icke-konkurrenskraftiga kolgruvor, som omfattas av rådets beslut av den 10 december 2010 om statligt stöd för att underlätta nedläggning av kolgruvor som inte är konkurrenskraftiga (6). Denna förordning bör tillämpas på andra typer av stöd inom kolsektorn, med undantag för stöd för regionala ändamål.

(13)

Kommissionen bör se till att godkänt stöd inte påverkar handelsvillkoren negativt i en utsträckning som strider mot det gemensamma intresset. Därför bör denna förordning inte omfatta stöd till förmån för en stödmottagare som är föremål för ett oreglerat återbetalningskrav till följd av ett tidigare kommissionsbeslut som förklarar ett stöd olagligt och oförenligt med den inre marknaden, med undantag för stödordningar för att avhjälpa skador orsakade av vissa naturkatastrofer.

(14)

Stöd som beviljas företag i svårigheter bör uteslutas från tillämpningsområdet för denna förordning, eftersom sådant stöd bör bedömas enligt gemenskapens riktlinjer av den 1 oktober 2004 för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (7), förlängda genom meddelandet från kommissionen om förlängd giltighet för gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter av den 1 oktober 2004 (8) eller riktlinjer som ersätter dessa, i syfte att undvika att de kringgås. Undantaget är stödordningar för att avhjälpa skador som orsakats av vissa naturkatastrofer. För att skapa rättslig säkerhet bör tydliga kriterier inrättas som inte kräver en bedömning av alla omständigheter kring ett företags situation för att avgöra huruvida det anses vara i svårigheter vid tillämpningen av denna förordning.

(15)

Tillämpningen av reglerna om statligt stöd är i hög grad beroende av att medlemsstaterna samarbetar. Därför bör medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att denna förordning följs, även när det gäller individuellt stöd som beviljas enligt stödordningar som omfattas av gruppundantag.

(16)

Stora stödbelopp som beviljas antingen individuellt eller kumulativt bör bedömas av kommissionen då de anmäls, eftersom det är stor risk att sådant stöd påverkar handelsvillkoren i negativ riktning. Tröskelvärden bör därför fastställas för varje kategori av stöd som omfattas av denna förordning. I samband med detta bör hänsyn tas till vilken kategori av stöd det rör sig om och stödets sannolika effekt på handelsvillkoren. Allt stöd som beviljas över dessa tröskelvärden bör fortsätta att omfattas av anmälningsskyldigheten i artikel 108.3 i fördraget. De tröskelvärden som anges i denna förordning bör inte kringgås genom en konstgjord uppdelning av stödordningar eller stödprojekt i flera stödordningar eller projekt med liknande egenskaper, mål eller stödmottagare.

(17)

Med hänsyn till behovet av insyn, likabehandling och effektiv kontroll bör denna förordning endast tillämpas på stöd för vilket det är möjligt att i förväg räkna ut den exakta bruttobidragsekvivalenten utan att en riskbedömning behöver göras (överblickbart stöd). För vissa specifika stödinstrument, såsom lån, garantier, skatteåtgärder, riskfinansieringsåtgärder och, i synnerhet, förskott med återbetalningsskyldighet, bör det i denna förordning fastställas på vilka villkor de kan anses vara överblickbara. Kapitaltillskott bör inte betraktas som överblickbart stöd, dock utan att det påverkar tillämpningen av specifika villkor som gäller riskfinansieringsstöd och startstöd. Stöd som ingår i garantier bör anses överblickbart om bruttobidragsekvivalenten har beräknats på grundval av de säkerhetsavgifter som föreskrivs för respektive typ av företag. När det gäller små och medelstora företag anger kommissionens tillkännagivande om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd i form av garantier (9) årliga avgiftsnivåer över vilka en statlig garanti inte anses utgöra stöd.

(18)

För att säkerställa att stödet är nödvändigt och fungerar som stimulans till ytterligare utveckling av verksamheter eller projekt bör denna förordning inte gälla stöd till verksamheter som stödmottagaren ändå skulle bedriva även utan stöd. Stöd bör endast undantas från anmälningsskyldigheten enligt denna förordning om arbetet med det understödda projektet eller den understödda verksamheten inleds efter det att stödmottagaren har lämnat in en skriftlig ansökan om stöd.

(19)

När det gäller stöd för särskilda ändamål som omfattas av denna förordning och som ges till en stödmottagare som är ett stort företag bör medlemsstaten se till att stödmottagaren, förutom att uppfylla de villkor rörande stimulanseffekt som är tillämpliga på stödmottagare som är små och medelstora företag, i en intern handling har analyserat det understödda projektets eller den understödda verksamhetens lönsamhet med eller utan stöd. Medlemsstaten bör kontrollera att denna interna handling bekräftar att projektet eller verksamheten har ökat påtagligt i omfattning eller att det sammanlagda belopp som stödmottagaren investerar i det understödda projektet eller den understödda verksamheten har ökat påtagligt eller att slutförandet av projektet eller verksamheten i fråga har påskyndats påtagligt. Regionalstöd bör anses ha en stimulanseffekt om investeringsprojektet inte skulle ha genomförts i det berörda stödområdet utan stöd.

(20)

Automatiska stödordningar i form av skatteförmåner bör fortsätta att omfattas av ett särskilt villkor som gäller stimulanseffekt, eftersom denna typ av stöd beviljas genom andra förfaranden än andra stödkategorier. Sådana stödordningar bör ha antagits redan innan arbetet med det understödda projekt eller den understödda verksamheten inleds. Detta villkor bör dock inte vara tillämpligt i fråga om uppföljande ordningar på skatteområdet förutsatt att verksamheten redan omfattades av de tidigare skatteordningarna i form av skatteförmåner. För bedömning av stimulanseffekten i sådana stödordningar är den avgörande tidpunkten den tidpunkt då skatteåtgärden fastställdes för första gången i den ursprungliga stödordningen, som sedan ersätts av den uppföljande stödordningen.

(21)

När det gäller regionalt driftstöd, regionalt stöd till stadsutveckling, stöd till små och medelstora företags tillgång till finansiering, stöd till rekrytering av arbetstagare med sämre förutsättningar, stöd för anställning av arbetstagare med funktionshinder och stöd för att kompensera för merkostnader vid anställning av arbetstagare med funktionshinder, stöd i form av nedsättning av miljöskatter, stöd för att avhjälpa skador som orsakas av vissa naturkatastrofer, socialt stöd för transport för personer bosatta i avlägsna områden och stöd till kultur och bevarande av kulturarvet, är kravet avseende förekomsten av en stimulanseffekt inte tillämpligt eller bör antas ha uppfyllts, om de särskilda villkor som fastställts för dessa stödkategorier i denna förordning är uppfyllda.

(22)

För att garantera att stödet är proportionerligt och begränsat till det belopp som är absolut nödvändigt bör de högsta tillåtna stödbeloppen i möjligaste mån fastställas som stödnivåer i förhållande till en uppsättning stödberättigande kostnader. Om den högsta tillåtna stödnivån inte kan fastställas eftersom stödberättigande kostnader inte kan identifieras, eller för att tillhandahålla enklare instrument för små belopp, bör de högsta tillåtna stödbelopp som definieras i nominella termer fastställas för att säkerställa stödåtgärders proportionalitet. Mot bakgrund av kommissionens erfarenhet bör stödnivån och de högsta tillåtna stödnivåerna fastställas till en nivå som skapar minsta möjliga snedvridning av konkurrensen inom den understödda sektorn, samtidigt som marknadsmisslyckandet eller sammanhållningsproblemet åtgärdas på ett lämpligt sätt. När det gäller regionalt investeringsstöd bör stödnivån vara förenlig med de stödnivåer som är tillåtna enligt regionalstödskartorna.

(23)

Vid beräkningen av stödnivån bör endast stödberättigande kostnader beaktas. Förordningen får inte undanta stöd som överskrider den relevanta stödnivån därför att icke stödberättigande kostnader tas med. Fastställandet av de stödberättigande kostnaderna bör bestyrkas med tydlig, specifik och aktuell dokumentation. Alla siffror bör avse situationen före avdrag för skatt eller andra avgifter. Stöd som betalas ut i flera delbetalningar bör diskonteras till sitt värde vid den tidpunkt då det beviljas. De stödberättigande kostnaderna bör också diskonteras till sitt värde vid tidpunkten för beviljandet. Den ränta som bör användas för diskontering och för beräkning av stödbeloppet i fråga om stöd som inte beviljas i form av bidrag bör vara den gällande diskonteringsräntan respektive referensräntan vid den tidpunkt då stödet beviljades, fastställd i enlighet med meddelandet från kommissionen om en översyn av metoden för att fastställa referens- och diskonteringsräntor (10). Om stöd beviljas i form av skatteförmåner bör de olika delarna av stödet diskonteras på grundval av de diskonteringsräntor som gäller på de olika datum då skatteförmånerna får verkan. Användningen av stöd i form av förskott med återbetalningsskyldighet bör främjas, eftersom sådana riskdelningsinstrument förstärker ett stöds stimulanseffekt. Därför bör det fastställas att om stöd beviljas i form av förskott med återbetalningsskyldighet får de tillämpliga stödnivåerna enligt denna förordning höjas, utom i fråga om regionalstöd, eftersom det får undantas endast om det är förenligt med godkända kartor.

(24)

Om det är fråga om skatteförmåner i samband med framtida skatter är det eventuellt inte känt på förhand vilken diskonteringsränta som gäller och exakt hur stora de olika delarna av stödet är. I sådana fall bör medlemsstaterna på förhand sätta ett tak för det diskonterade värdet på stödet som respekterar den tillämpliga stödnivån. När det blir känt hur stort stödbelopp som betalas ut vid en viss tidpunkt kan diskonteringen därefter ske på grundval av den gällande diskonteringsräntan vid den tidpunkten. Det diskonterade värdet på varje enskild del av stödet bör dras av från det sammanlagda beloppet för den övre gränsen (övre gränsvärde).

(25)

Vid fastställandet av om tröskelvärdena för anmälan och de högsta tillåtna stödnivåer som föreskrivs i denna förordning har följts bör hänsyn tas till det sammanlagda belopp statligt stöd som beviljats för det understödda projektet eller den understödda verksamheten. Vidare bör det i denna förordning anges under vilka omständigheter olika stödkategorier får kumuleras. Stöd som är undantaget genom denna förordning och allt annat förenligt stöd som är undantaget genom någon annan förordning eller som godkänts av kommissionen får kumuleras, om åtgärderna i fråga avser olika identifierbara stödberättigande kostnader. Om olika stödkällor avser samma – helt eller delvis överlappande – identifierbara stödberättigande kostnader, bör kumulering tillåtas upp till den högsta tillåtna stödnivå eller det högsta tillåtna stödbelopp som gäller för sådant stöd enligt denna förordning. Denna förordning bör också omfatta särskilda regler om kumulering av stödåtgärder med och utan identifierbara stödberättigande kostnader, för kumulering med stöd av mindre betydelse och för kumulering med stöd för arbetstagare med funktionshinder. Stöd av mindre betydelse beviljas sällan för eller kan sällan hänföras till särskilda identifierbara stödberättigande kostnader. I ett sådant fall bör det vara möjligt att fritt kumulera stöd av mindre betydelse med statligt stöd som undantas enligt denna förordning. Om stöd av mindre betydelse beviljas för samma identifierbara stödberättigande kostnader som statligt stöd som undantas enligt denna förordning bör dock kumulering tillåtas endast upp till den högsta tillåtna stödnivå som anges i kapitel III i denna förordning.

(26)

Unionsfinansiering som förvaltas centralt av unionens institutioner, byråer, gemensamma företag eller andra organ och som inte direkt eller indirekt kontrolleras av medlemsstaterna utgör inte statligt stöd. Om sådan unionsfinansiering kombineras med statligt stöd bör endast det sistnämnda ligga till grund för fastställandet av huruvida tröskelvärdena för anmälan och högsta stödnivåer iakttas, förutsatt att det sammanlagda beloppet av offentlig finansiering i förhållande till samma stödberättigande kostnader inte överskrider den mest fördelaktiga finansieringsgrad som fastställs i tillämpliga bestämmelser i unionslagstiftningen.

(27)

Eftersom statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget i princip är förbjudet är det viktigt att alla parter har möjlighet att kontrollera om ett stöd beviljas enligt gällande regler. Insyn i statligt stöd är därför av avgörande betydelse för en korrekt tillämpning av fördragets regler och leder till bättre efterlevnad, ökad ansvarighet, kollegial granskning och på sikt till effektivare offentliga finanser. För att säkerställa öppenhet bör medlemsstaterna åläggas att inrätta övergripande webbplatser för statligt stöd på regional eller nationell nivå med sammanfattande information om varje stödåtgärd som undantas genom denna förordning. Denna skyldighet bör utgöra ett villkor för det individuella stödets förenlighet med den inre marknaden. Enligt den standardpraxis för offentliggörande av information som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/37/EU av den 26 juni 2013 om ändring av direktiv 2003/98/EG om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (11) bör ett standardformat användas som gör det möjligt att söka, ladda ner och lätt offentliggöra information på internet. Länkarna till alla medlemsstaters webbplatser för statligt stöd bör offentliggöras på kommissionens webbplats. I enlighet med artikel 3 i förordning (EG) nr 994/98, ändrad genom förordning (EU) nr 733/2013, bör den sammanfattande informationen om varje stödåtgärd som beviljats undantag enligt denna förordning offentliggöras på kommissionens webbplats.

(28)

För att garantera en effektiv övervakning av stödåtgärder i enlighet med förordning (EG) nr 994/98, ändrad genom förordning (EU) nr 733/2013, bör krav utarbetas som gäller medlemsstaternas rapportering om stödåtgärder som har undantagits enligt denna förordning och om tillämpningen av denna förordning. Det bör också fastställas regler om de register som medlemsstaterna bör föra över det stöd som undantas genom denna förordning, med hänsyn till den preskriptionsfrist som fastställs i artikel 15 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (12).

(29)

För att göra de villkor för förenlighet med den inre marknaden som anges i denna förordning effektivare bör det vara möjligt för kommissionen att återkalla rätten att omfattas av gruppundantaget för framtida stödåtgärder om dessa krav inte uppfylls. Kommissionen bör kunna begränsa återkallelsen av gruppundantaget till vissa typer av stöd, vissa stödmottagare eller stödåtgärder som antagits av vissa myndigheter om endast en begränsad grupp åtgärder eller vissa myndigheter påverkas av att denna förordning inte följs. En sådan riktad återkallelse bör vara en proportionell åtgärd med direkt koppling till en konstaterad underlåtenhet att följa denna förordning. Om de allmänna förenlighetsvillkor som anges i kapitlen I och III inte uppfylls omfattas beviljat stöd inte av denna förordning och utgör följaktligen olagligt stöd, som kommissionen kommer att granska inom ramen för det relevanta förfarande som anges i förordning (EG) nr 659/1999. Vid underlåtelse att uppfylla kraven i kapitel II påverkar återkallelsen av gruppundantaget när det gäller framtida stödåtgärder inte det faktum att de tidigare åtgärderna omfattades av gruppundantag.

(30)

För att undanröja olikheter som kan medföra snedvridning av konkurrensen och för att underlätta samordningen mellan olika unionsinitiativ och nationella initiativ som rör små och medelstora företag samt av hänsyn till administrativ klarhet och klarhet om rättsläget, bör definitionen av små och medelstora företag i denna förordning bygga på definitionen i kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (13).

(31)

Statligt regionalstöd främjar den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen i medlemsstaterna och unionen som helhet genom att det syftar till att avhjälpa de nackdelar som mindre gynnade områden lider av. Regionalstödet har till syfte att stödja utvecklingen av de minst gynnade områdena genom att främja investeringar och skapande av sysselsättning som ett led i en hållbar utveckling. I områden som uppfyller villkoren i artikel 107.3 a i fördraget kan regionalstöd ges för att främja inrättandet av nya anläggningar, utöka kapaciteten i befintliga anläggningar, diversifiera produktionen i en anläggning eller på ett genomgripande sätt ändra hela produktionsprocessen i befintliga anläggningar. Med tanke på att stora företag påverkas mindre av regionala nackdelar än små och medelstora företag vid investeringar i ett område som uppfyller villkoren i artikel 107.3 c i fördraget, bör regionalstöd till stora företag undantas från anmälningsskyldigheten endast i fråga om nyinvesteringar till förmån för ny ekonomisk verksamhet inom dessa områden.

(32)

Om en regional stödordning riktas till ett begränsat antal ekonomiska sektorer, kan stödordningens mål och sannolika effekter vara branschspecifika snarare än branschövergripande. Därför kan branschspecifika stödordningar inte undantas från anmälningsskyldigheten. Kommissionen kan dock efter anmälan bedöma deras eventuella positiva effekter enligt tillämpliga riktlinjer eller rambestämmelser eller beslut. Detta gäller särskilt för stödordningar som omfattar ekonomisk verksamhet inom kolsektorn, varvsindustrin och transportsektorn. På grund av stål- och syntetfibersektorns särdrag anses dessutom de negativa effekterna av regionalstöd inom dessa sektorer inte kunna uppvägas av de positiva sammanhållningseffekterna. Av dessa skäl kan regionalstöd inte beviljas inom dessa sektorer. Slutligen spelar turism- och bredbandssektorn en viktig roll för de nationella ekonomierna och har i allmänhet en särskilt gynnsam effekt på den regionala utvecklingen. Regionala stödordningar som riktas till turistverksamhet och bredband bör därför undantas från anmälningsskyldigheten. Bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter är också starkt kopplade till lokala och regionala ekonomier och bör omfattas av gruppundantaget.

(33)

Energiproduktion, energidistribution och energiinfrastruktur omfattas av sektorsspecifik inremarknadslagstiftning, vilket återspeglas i kriterierna för att säkerställa att stöd inom dessa områden är förenligt med den inre marknaden och överensstämmer med unionens miljö- och energipolitik. Regionalstöd som beviljas enligt avsnitt 1 i denna förordning syftar till ekonomisk utveckling och sammanhållning och omfattas därför av mycket olika villkor för förenlighet. Bestämmelserna om regionalstöd i denna förordning bör därför inte vara tillämpliga på åtgärder som gäller energiproduktion, energidistribution och energiinfrastruktur.

(34)

Investeringar som gör det möjligt för företag att gå längre än unionsnormerna eller höja nivån på miljöskyddet i avsaknad av unionsnormer, investeringar för tidig anpassning till framtida unionsnormer, investeringar i energieffektivitetsåtgärder, inklusive projekt för energieffektivitet i byggnader, investeringar för sanering av förorenade områden och stöd till miljöstudier påverkar inte direkt energimarknadernas funktion. Samtidigt kan sådana investeringar bidra såväl till Europeiska unionens regionalpolitiska som till dess energi- och miljöpolitiska mål. I sådana fall kan bestämmelserna i denna förordning om både regionalstöd och stöd till miljöskydd vara tillämpliga, beroende på vilket huvudsyftet med den berörda åtgärden är.

(35)

För att inte gynna kapitalinvesteringar på bekostnad av investeringar i arbetskostnader bör det vara möjligt att mäta regionalt investeringsstöd antingen på grundval av investeringskostnaderna eller lönekostnaderna för sysselsättning som skapas direkt genom ett investeringsprojekt.

(36)

Regionalt investeringsstöd bör inte undantas från anmälningsskyldigheten när det ges till en stödmottagare som har lagt ned samma eller liknande verksamhet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet under de två åren före sin ansökan om regionalt investeringsstöd eller – vid tidpunkten för ansökan om stöd – har konkreta planer på att lägga ned sådan verksamhet inom två år efter det att den nyinvestering för vilken stöd begärs har genomförts i det berörda området.

(37)

Kommissionen har vid tillämpningen av artikel 107.3 a och c i fördraget fått tillräcklig erfarenhet när det gäller regionalt driftstöd för att kompensera för merkostnaderna för transport av varor som tillverkas i de yttersta randområdena eller i glest befolkade områden och av varor som vidarebearbetats i dessa områden, samt för merkostnaderna för produktion och drift (förutom merkostnader för transport) som stödmottagare som är etablerade i de yttersta randområdena har haft. Eftersom det finns en risk för överkompensation för transportkostnader till följd av ytterligare stöd genom Poseiprogrammen inom jordbrukssektorn och eftersom det inte kan uteslutas att vissa jordbruksprodukter inte produceras på en alternativ plats, bör jordbrukssektorn uteslutas från regionalt driftstöd för att kompensera för merkostnader för transport av varor som tillverkas i de yttersta randområdena eller i glest befolkade områden enligt denna förordning. Regionalt driftstöd för att kompensera för andra merkostnader än merkostnader för transport i de yttersta randområdena bör anses vara förenligt med den inre marknaden och undantas från anmälningsskyldigheten enligt artikel 108.3 i fördraget endast om nivån på detta stöd är begränsad till antingen 15 % av det bruttomervärde som stödmottagaren årligen genererar i det berörda yttersta randområdet eller till 25 % av stödmottagarens årliga arbetskostnader i det berörda yttersta randområdet, eller till 10 % av stödmottagarens årliga omsättning i det berörda yttersta randområdet. Om stödet inte överstiger det belopp som är resultatet av någon av dessa alternativa metoder för att fastställa de ytterligare driftskostnaderna (andra än transportkostnader), kan det anses vara motiverat på grundval av dess bidrag till regional utveckling och stå i proportion till de nackdelar som företagen har i de yttersta randområdena.

(38)

Genom att ta itu med anhopningen av ekonomiska, miljömässiga och sociala problem i stadsområden som ligger i stödområden som anges i en regionalstödskarta, bidrar stöd till stadsutveckling till den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen i medlemsstaterna och i unionen som helhet. De marknadsmisslyckanden som stöd till stadsutveckling ska avhjälpa gäller finansieringsmiljön för stadsutveckling, bristen på en samordnad strategi för stadsutveckling, ett finansieringsunderskott som kräver större bidrag från knappa offentliga resurser och behovet av en mer affärsmässig strategi för förnyelse av stadsområden. Stöd till stadsutveckling för att främja utarbetandet av medverkansbaserade, samordnade och hållbara strategier för att hantera de ytterligare problem som konstateras i stödområden bör därför omfattas av gruppundantaget.

(39)

Investeringar i linje med Europa 2020-strategins (14) prioriteringar på områdena miljövänlig teknik och en övergång till en koldioxidsnål ekonomi, genomförda i stödområden som finns på den relevanta regionalstödskartan, bör berättiga till större stödbelopp genom en regional bonus.

(40)

Små och medelstora företag spelar en avgörande roll för att skapa arbetstillfällen och medverkar allmänt till social stabilitet och ekonomisk utveckling. De små och medelstora företagens utveckling kan dock hämmas av marknadsmisslyckanden som leder till att de drabbas av vissa för sådana företag typiska nackdelar av följande slag. Små och medelstora företag har ofta svårigheter att skaffa kapital eller lån, dels på grund av att vissa finansmarknader är ovilliga att ta risker, dels på grund av att de små och medelstora företagen ofta har begränsade möjligheter att erbjuda säkerheter. De små och medelstora företagens begränsade resurser kan också inskränka deras möjligheter att få tillgång till information, särskilt om ny teknik och nya marknader. För att underlätta för små och medelstora företag att utveckla sin verksamhet bör därför vissa former av stöd till små och medelstora företag undantas genom denna förordning. Dessa kategorier bör särskilt omfatta investeringsstöd till små och medelstora företag och till små och medelstora företags deltagande i mässor.

(41)

Små och medelstora företag som deltar i europeiska territoriella samarbetsprojekt som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1299/2013 av den 17 december 2013 om särskilda bestämmelser för stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden till målet Europeiskt territoriellt samarbete (15) har ofta svårigheter med att finansiera merkostnader som härrör från samarbetet mellan partner som är belägna i olika regioner och i olika medlemsstater eller tredjeländer. Med tanke på vikten av det europeiska territoriella samarbetet för sammanhållningspolitiken som tillhandahåller en ram för genomförandet av gemensamma åtgärder och politiskt utbyte mellan nationella, regionala och lokala aktörer från olika medlemsstater, bör man med denna förordning lösa vissa problem som europeiska territoriella samarbetsprojekt lider av för att underlätta efterlevnaden av reglerna för statligt stöd. De specifika problem relaterade till europeiskt territoriellt samarbete som denna förordning bör avhjälpa avser den tillämpliga nivån på regionalstöd för europeiska territoriella samarbetsprojekt, små och medelstora företags samarbetskostnader i samband med sådana projekt och skyldigheter som avser offentliggörande och information, rapportering och registrering för övervakningsändamål.

(42)

Med beaktande av de särskilda nackdelar som små och medelstora företag har och med hänsyn till olikheterna mellan sådana företag får olika grundläggande stödnivåer och olika bonusnivåer tillämpas.

(43)

Erfarenheterna av tillämpningen av gemenskapens riktlinjer för statligt stöd för att främja riskkapitalinvesteringar i små och medelstora företag (16) visar att det föreligger ett antal specifika misslyckanden på unionens riskkapitalmarknad i fråga om vissa typer av investeringar i de olika skedena av ett företags utveckling. Dessa marknadsmisslyckanden beror på att utbudet av riskkapital inte motsvarar efterfrågan. Detta innebär att utbudet av riskkapital på marknaden kan vara för begränsat och att ett företag inte får finansiering trots att det har en värdefull affärsmodell och goda tillväxtutsikter. Den främsta orsaken till de misslyckanden på riskkapitalmarknaden som främst påverkar små och medelstora företags tillgång till kapital och som kan motivera offentliga ingripanden är ofullständig eller asymmetrisk information. Detta påverkar inte endast tillhandahållandet av riskkapital utan hindrar också tillgången till skuldfinansiering för vissa små och medelstora företag. Därför bör riskfinansieringsåtgärder som syftar till att locka privat kapital att bevilja riskfinansiering till icke börsnoterade små och medelstora företag som påverkas av bristen på finansiering och som garanterar vinstmotiverade finansieringsbeslut undantas från anmälningsskyldigheten på vissa villkor.

(44)

Startstöd för små företag, stöd till alternativa handelsplattformar som är specialiserade på små och medelstora företag och stöd för sökkostnader rörande små och medelstora företag bör också undantas från anmälningsskyldigheten på vissa villkor.

(45)

Stöd till forskning, utveckling och innovation kan bidra till hållbar ekonomisk tillväxt, stärka konkurrenskraften och öka sysselsättningen. Erfarenheterna av tillämpningen av förordning (EG) nr 800/2008 och gemenskapens rambestämmelser för statligt stöd till forskning, utveckling och innovation (17) visar att marknadsmisslyckanden kan hindra marknaden från att ge optimala resultat och leda till ineffektivitet som avser externa effekter, spridningseffekter i form av kollektiva nyttigheter/kunskap, ofullständig och asymmetrisk information samt samordnings- och nätverksproblem.

(46)

Små och medelstora företag kan ha svårt att få tillgång till ny teknisk utveckling, kunskapsöverföring eller högkvalificerad personal. Stöd till forsknings- och utvecklingsprojekt, stöd till genomförbarhetsstudier och innovationsstöd till små och medelstora företag, inbegripet stöd för att täcka kostnader i samband med immateriella rättigheter, kan avhjälpa dessa problem och bör därför undantas från anmälningsskyldigheten på vissa villkor.

(47)

När det gäller stöd till forsknings- och utvecklingsprojekt bör hela den del av forskningsprojektet som får stöd ingå i någon av kategorierna grundforskning, industriell forskning eller experimentell utveckling. Om ett projekt omfattar olika uppgifter bör det för varje uppgift avgöras om de omfattas av någon av dessa kategorier eller om de inte gör det. Denna klassificering måste inte nödvändigtvis vara kronologisk och gå från grundforskning till verksamhet som ligger närmare marknaden. En uppgift som utförs i ett senare projektskede kan således klassificeras som industriell forskning. På samma sätt kan en uppgift som utförs i ett tidigare skede utgöra experimentell utveckling. Den understödda delen av projektet får också omfatta genomförbarhetsstudier som förberedelse inför forskningsverksamhet.

(48)

Forskningsinfrastruktur av hög kvalitet behövs alltmer för banbrytande forskning och innovation eftersom den lockar till sig internationella begåvningar och är ett nödvändigt stöd för ny informations- och kommunikationsteknik och viktig möjliggörande teknik. Offentlig forskningsinfrastruktur bör fortsätta att ingå partnerskap med industriell forskning. Tillträde till offentligt finansierad forskningsinfrastruktur bör beviljas öppet och utan diskriminering och på marknadsvillkor. Om dessa villkor inte uppfylls bör stödåtgärden inte undantas från anmälningsskyldigheten. Flera parter kan äga, driva och använda en given forskningsinfrastruktur, och offentliga organ och företag kan utnyttja infrastrukturen gemensamt.

(49)

Forskningsinfrastrukturer kan bedriva såväl ekonomisk som icke-ekonomisk verksamhet. För att undvika att statligt stöd ges till ekonomisk verksamhet genom offentlig finansiering av icke-ekonomisk verksamhet bör kostnaderna för och finansieringen av ekonomisk respektive icke-ekonomisk verksamhet vara klart åtskilda. Om en infrastruktur används för både ekonomisk och icke-ekonomisk verksamhet utgör finansiering med statliga medel av kostnader för icke-ekonomisk verksamhet inom infrastrukturen inte statligt stöd. Offentlig finansiering omfattas av regler om statligt stöd endast i den mån den omfattar kostnader med anknytning till den ekonomiska verksamheten. Endast den sistnämnda offentliga finansieringen bör beaktas med tanke på att säkerställa att tröskelvärdena för anmälan och maximala stödnivåer iakttas. Om infrastrukturen nästan enbart används för icke-ekonomisk verksamhet kan dess finansiering helt och hållet falla utanför tillämpningsområdet för reglerna om statligt stöd, förutsatt att den ekonomiska verksamheten är rent underordnad, dvs. är en verksamhet som är direkt relaterad till och nödvändig för driften av infrastrukturen eller har ett naturligt samband med dess viktigaste icke-ekonomiska användning, samt har en begränsad omfattning. Detta bör anses vara fallet när den ekonomiska verksamheten konsumerar samma insatsvaror (t.ex. material, utrustning, arbetskraft och anläggningstillgångar) som den icke-ekonomiska verksamheten och den kapacitet som varje år anslås för sådan ekonomisk verksamhet inte överstiger 20 % av forskningsinfrastrukturens totala årskapacitet.

(50)

Stöd till innovationskluster syftar till att åtgärda marknadsmisslyckanden som är kopplade till samordningsproblem som hämmar utvecklingen av kluster, eller som begränsar interaktionen och kunskapsflödet inom olika kluster. Statligt stöd kan antingen stödja investeringar i öppen och delad infrastruktur för innovationskluster eller stödja driften av kluster, så att samarbete, nätverksbyggande och lärande främjas. Driftstöd till innovationskluster bör emellertid endast tillåtas tillfälligt under en begränsad period på högst tio år. Det sammanlagda stödbelopp som beviljas för de totala stödberättigande kostnaderna bör inte överstiga 50 % under den period då stödet beviljas,

(51)

Process- och organisationsinnovation kan hämmas av marknadsmisslyckanden i form av ofullständig information och positiva externa effekter, vilket kräver särskilda åtgärder. Stöd till denna typ av innovation är främst relevant för små och medelstora företag, eftersom de har begränsningar som kan hindra deras förmåga att förbättra produktions- eller leveransmetoder eller att avsevärt utveckla sina affärsmetoder, sin arbetsplatsorganisation eller sina förbindelser med omvärlden. För att uppmuntra stora företag att samarbeta med små och medelstora företag när det gäller process- och organisationsinnovation bör stöd för stora företags kostnader för sådan verksamhet också omfattas av gruppundantagsförordningen på vissa villkor.

(52)

Att främja utbildning och rekrytering/anställning av arbetstagare med sämre förutsättningar och arbetstagare med funktionshinder är ett centralt mål för unionens och dess medlemsstaters ekonomiska och sociala politik.

(53)

Utbildning alstrar i regel positiva externa effekter för samhället som helhet, eftersom det ökar tillgången på utbildad arbetskraft som företagen kan anställa, förbättrar unionsindustrins konkurrenskraft och spelar en viktig roll i unionens sysselsättningsstrategi. Stöd för att främja utbildning bör därför undantas från anmälningsskyldigheten på vissa villkor. Med tanke på de särskilda svårigheter som små och medelstora företag ställs inför och de relativt sett högre kostnader som de måste bära när de investerar i utbildning, bör de stödnivåer som undantas genom denna förordning höjas för små och medelstora företag. Vidare bör de stödnivåer som undantas genom denna förordning höjas om utbildningen ges till arbetstagare med sämre förutsättningar eller till arbetstagare med funktionshinder. De särskilda villkor som gäller för utbildning inom sjötransportsektorn motiverar en särbehandling av denna sektor.

(54)

Vissa kategorier av arbetstagare med sämre förutsättningar och arbetstagare med funktionshinder har fortfarande särskilda svårigheter när det gäller att ta sig in på och hålla sig kvar på arbetsmarknaden. Därför får offentliga myndigheter vidta åtgärder som ger företag incitament att anställa fler arbetstagare inom dessa kategorier, särskilt ungdomar. Eftersom personalkostnaderna är en del av ett företags normala driftskostnader, bör stöd för anställning av arbetstagare med sämre förutsättningar och arbetstagare med funktionshinder ha en positiv effekt på sysselsättningsnivåerna inom dessa kategorier av arbetstagare och bör inte endast ge företagen möjlighet att minska kostnader som de annars själva skulle behöva stå för. Sådant stöd bör därför undantas från anmälningsskyldigheten när det är sannolikt att det hjälper dessa kategorier av arbetstagare att komma in på eller tillbaka till och hålla sig kvar på arbetsmarknaden. Enligt meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – EU:s handikappstrategi 2010–2020: Nya åtgärder för ett hinderfritt samhälle i EU  (18) är de viktigaste inslagen i EU:s strategi för personer med funktionshinder antidiskriminering, lika möjligheter och åtgärder för aktiv inkludering och återspeglar FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som EU och de flesta medlemsstater är parter i. Denna förordning bör avse stöd för arbetstagare med funktionshinder i den mening som avses i artikel 1 i konventionen.

(55)

Enligt Meddelandet från kommissionen, Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla  (19) är hållbar tillväxt för en resurseffektiv, miljövänligare och mer konkurrenskraftig ekonomi en av de viktigaste pelarna i Europa 2020-strategin som syftar till att uppnå en smart och hållbar tillväxtstrategi för alla. Grunden för en hållbar utveckling är bland annat ett starkt miljöskydd och högre miljökvalitet. Miljöskyddsområdet påverkas av marknadsmisslyckanden, så att företag under normala marknadsförhållanden inte nödvändigtvis har något incitament att minska de utsläpp de orsakar, eftersom en sådan minskning kan öka företagets kostnader utan att medföra motsvarande fördelar. När företagen inte är skyldiga att internalisera miljökostnaderna, är det samhället som helhet som får betala dessa kostnader.

(56)

Införandet av obligatoriska miljönormer kan lösa sådana marknadsmisslyckanden. En högre miljöskyddsnivå kan uppnås genom investeringar som går längre än tvingande unionsnormer. I syfte att uppmuntra företag att införa strängare miljöskyddskrav än dessa tvingande unionsnormer bör statligt stöd på detta område omfattas av gruppundantaget. För att inte avskräcka medlemsstaterna från att införa tvingande nationella normer som är strängare än motsvarande unionsnormer bör sådant statligt stöd undantas, oberoende av om det finns tvingande nationella normer som är strängare än unionsnormen eller inte.

(57)

I princip bör stöd inte beviljas om investeringarna endast innebär att företagen rättar sig efter unionsnormer som redan antagits och ännu inte trätt i kraft. Statligt stöd kan dock leda till att företag förbättrar sitt miljöbeteende om sådant statligt stöd uppmuntrar företag att tidigt anpassa sig till framtida unionsnormer innan dessa träder i kraft och så länge sådana normer inte tillämpas retroaktivt. Stöd till företag för anpassning till framtida unionsnormer kan leda till att en hög miljöskyddsnivå uppnås tidigare, och därför bör sådant stöd undantas.

(58)

Inom ramen för Europa 2020-strategin har unionen satt som mål att öka energieffektiviteten med 20 % fram till 2020 och har framför allt antagit Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG (20), som upprättar en gemensam ram för att främja energieffektivitet inom unionen i syfte att uppnå det övergripande målet att spara minst 20 % av unionens primärenergiförbrukning. I syfte att underlätta uppnåendet av dessa mål bör åtgärder till stöd för energieffektivitet, högeffektiv kraftvärme samt effektiv fjärrvärme och fjärrkyla omfattas av gruppundantaget.

(59)

Åtgärder som ökar energieffektiviteten i byggnader motsvarar Europa 2020-strategins prioriteringar om en övergång till en ekonomi med låga koldioxidutsläpp. Eftersom det saknas en samlad strategi för energieffektivitet i byggnader kan sådana investeringar ofta drabbas av ett finansieringsunderskott som kräver att knappa offentliga resurser tas i anspråk i större utsträckning. Medlemsstaterna bör därför ha möjlighet att stödja investeringar i byggnaders energieffektivitet genom att bevilja stöd i form av direkta bidrag till byggnadens ägare eller hyresgäster i linje med de allmänna bestämmelserna om energieffektivitetsåtgärder, men också i form av lån och garantier via finansiella intermediärer som valts genom ett öppet urvalsförfarande enligt de särskilda bestämmelserna om energieffektivitetsprojekt i byggnader.

(60)

För att uppnå unionens mål vad gäller förnybar energi som anges i Europaparlamentets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG (21) och i den mån det krävs ytterligare stöd utöver ett regelverk såsom unionens system för handel med utsläppsrätter enligt Europaparlamentet och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (22) bör stöd till investeringar som främjar energi från förnybara energikällor omfattas av gruppundantaget.

(61)

Med hänsyn till den begränsade snedvridningen av handel och konkurrens bör gruppundantaget också omfatta driftstöd för småskaliga anläggningar som producerar förnybar energi, på noga fastställda villkor. Driftstöd till storskaligare anläggningar bör omfattas av gruppundantaget om snedvridningen av konkurrensen är begränsad. Ett sådant driftstöd kan därför omfattas av gruppundantaget om det ges till ny och innovativ teknik, om stödet ges på grundval av ett konkurrensutsatt anbudsförfarande som står öppet för åtminstone en sådan teknik genom en mekanism som exponerar producenter av förnybar energi för marknadspriser. Det totala stöd som beviljas på denna grund kan inte beviljas för mer än 5 % av den planerade nya kapaciteten att producera el från förnybara energikällor. Stöd som beviljas genom anbudsförfaranden som står öppna för alla tekniker för förnybar energi bör helt och hållet omfattas av gruppundantag. Ordningar för driftstöd bör i princip öppnas för andra EES-länder och fördragsslutande parter till energigemenskapen i syfte att begränsa de snedvridande effekterna totalt sett. Medlemsstaterna uppmanas att överväga införandet av en samarbetsmekanism innan de tillåter gränsöverskridande stöd. I avsaknad av en samarbetsmekanism kommer produktion från anläggningar i andra länder inte att beaktas när det gäller deras nationella mål för förnybar energi. Med tanke på dessa begränsningar bör medlemsstaterna ges tillräckligt med tid för att hinna utforma lämpliga stödordningar som står öppna för andra länder. Därför är ett sådant öppnande inte ett villkor för undantag från anmälningsskyldigheten, i den mån det inte krävs enligt fördraget.

(62)

När det gäller stöd till produktion av vattenkraft kan effekterna av stödet vara av två olika slag. Å ena sidan har det en positiv effekt när det gäller låga utsläpp av växthusgaser, men å andra sidan kan det också ha en negativ effekt på vattensystem och biologisk mångfald. När medlemsstaterna beviljar stöd till vattenkraft bör de därför följa Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (23), särskilt artikel 4.7 om kriterier för när nya modifieringar av vattenförekomster är tillåtna.

(63)

Stöd bör endast beviljas för hållbara former av förnybar energi. Stöd till biobränslen bör omfattas av denna förordning endast i den mån det beviljas för hållbara biodrivmedel i enlighet med direktiv (EG) 2009/28/EG. Stöd till livsmedelsbaserade biobränslen bör dock uteslutas från stöd enligt denna förordning för att främja övergången till produktion av mer avancerade former av biobränslen. Stöd till biobränslen som omfattas av en leverans- eller inblandningsskyldighet bör inte omfattas av gruppundantaget eftersom den ovannämnda rättsliga skyldigheten kan ge ett tillräckligt incitament för investeringar när det gäller dessa typer av förnybar energi.

(64)

Stöd i form av skattenedsättningar enligt rådets direktiv 2003/96/EG av den 23 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (24) som gynnar miljöskydd och som omfattas av denna förordning kan indirekt gynna miljön. Miljöskatter bör emellertid återspegla de sociala kostnaderna av utsläpp, medan skattelättnader kan motverka detta mål. Det förefaller därför lämpligt att de inte har en länge giltighetstid än denna förordning. Efter denna period bör medlemsstaterna utvärdera om de berörda skattenedsättningarna är lämpliga. För att minimera snedvridningen av konkurrensen bör stödet beviljas på samma sätt för alla konkurrenter som konstateras befinna sig i en liknande faktisk situation. För att bättre bevara den prissignal som miljöskatten syftar till att ge företag bör medlemsstaterna ha möjlighet att utforma skattenedsättningsordningen baserat på en fördelningsmekanism med ett fast årligt ersättningsbelopp (skatteåterbäring).

(65)

Mot bakgrund av principen om att förorenaren betalar bör den förorenare som orsakar föroreningarna stå för kostnaderna för åtgärder för att hantera dem. Stöd till sanering av förorenade områden är befogat när den person som är ansvarig enligt den tillämpliga lagstiftningen för föroreningen inte kan identifieras. De villkor om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador (25), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/21/EG av den 15 mars 2006 om hantering av avfall från utvinningsindustrin och om ändring av direktiv 2004/35/EG (26) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/31/EG av den 23 april 2009 om geologisk lagring av koldioxid och ändring av rådets direktiv 85/337/EEG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG, 2001/80/EG, 2004/35/EG, 2006/12/EG, 2008/1/EG och förordning (EG) nr 1013/2006 (27) bör gälla. För att det ska vara lättare att avhjälpa befintliga miljöskador bör denna typ av stöd därför omfattas av gruppundantaget på vissa villkor.

(66)

I enlighet med den avfallshierarki som fastställs i Europeiska unionens ramdirektiv om avfall har i det sjunde ramprogrammet återanvändning och återvinning angetts som huvudprioriteringar för Europeiska unionens miljöpolitik. Statligt stöd till dessa verksamheter kan bidra till miljöskyddet förutsatt att artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (28) (ramdirektivet om avfall) efterlevs. Dessutom bör detta stöd inte indirekt befria förorenarna från en börda som de bör bära enligt unionslagstiftningen, eller från en börda som bör anses utgöra en normal företagskostnad. Därför bör stöd som gynnar sådan verksamhet omfattas av gruppundantaget endast när det avser avfall från andra företag och om de behandlade materialen annars skulle bortskaffas eller behandlas på ett mindre miljövänligt sätt.

(67)

En modern energiinfrastruktur har avgörande betydelse både för en integrerad energimarknad och för att unionen ska uppnå sina klimat- och energimål. Framför allt uppförande och uppgradering av infrastruktur i stödområden bidrar till ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i medlemsstaterna och unionen som helhet genom att stödja investeringar och skapande av arbetstillfällen och väl fungerande energimarknader i de mest missgynnade områdena. För att begränsa onödiga snedvridande effekter av sådant stöd bör endast stöd till infrastruktur som omfattas av och är förenlig med lagstiftningen för den inre marknaden för energi omfattas av gruppundantaget.

(68)

Med hjälp av miljöstudier kan man fastställa vilka investeringar som behövs för att en högre miljöskyddsnivå ska kunna uppnås. Statligt stöd för genomförandet av miljöstudier som syftar till att stödja investeringar i miljöskydd som omfattas av denna förordning bör därför omfattas av gruppundantaget. Eftersom energibesiktningar är obligatoriska för stora företag bör de inte omfattas av statligt stöd.

(69)

I enlighet med artikel 107.2 b i fördraget är stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer förenligt med den inre marknaden. För att skapa rättslig säkerhet är det nödvändigt att fastställa vilken typ av händelser som kan utgöra en naturkatastrof som undantas enligt denna förordning. Vid tillämpningen av denna förordning bör jordbävningar, jordskred, översvämningar, i synnerhet översvämningar som orsakats av vatten som rinner över flodbankar eller sjöstränder, samt laviner, tornador, orkaner, vulkanutbrott och naturligt uppkomna skogsbränder betraktas som händelser som utgör en naturkatastrof. Skador till följd av ogynnsamma väderförhållanden såsom frost, hagel, is, regn eller torka som inträffar mer regelbundet bör inte anses vara en naturkatastrof i den mening som avses i artikel 107.2 b i fördraget. För att säkerställa att stöd för att kompensera för skador orsakade av naturkatastrofer faktiskt omfattas av undantaget, bör det i denna förordning fastställas villkor enligt vedertagen praxis som om de uppfylls garanterar att stödordningar för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer kan omfattas av gruppundantag. Dessa villkor bör särskilt avse den formella bekräftelsen från medlemsstaternas behöriga myndigheter att händelsen har karaktären av en naturkatastrof samt ett direkt orsakssamband mellan naturkatastrofen och de skador som det stödmottagande företaget lidit, vilket kan omfatta företag i svårigheter, och bör säkerställa att överkompensation undviks. Ersättningen får inte överstiga vad som krävs för att stödmottagaren ska kunna återgå till den situation som rådde innan katastrofen inträffade.

(70)

Stöd till luft- och sjötransport av människor är av social karaktär om det bidrar till att lösa problemet med kontinuerliga förbindelser för personer bosatta i avlägsna områden genom att minska vissa biljettkostnader för dem. Detta kan vara fallet i de yttersta randområdena, Malta, Cypern, Ceuta och Melilla, öar som ingår i en medlemsstats territorium samt i glest befolkade områden. Om ett avlägset område har förbindelser till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet genom flera transportrutter, inbegripet indirekta sådana, bör stöd vara möjligt för alla dessa rutter och för transport av samtliga transportföretag som bedriver trafik på dessa rutter. Stöd bör beviljas utan diskriminering med avseende på transportföretagets identitet eller typ av tjänst, som kan innefatta reguljära förbindelser, charterförbindelser och lågpristjänster.

(71)

Bredbandsanslutning är av strategisk betydelse för att man ska kunna uppnå Europa 2020-strategins mål om en smart och hållbar tillväxt för alla samt innovation och för social och territoriell sammanhållning (29). Investeringsstöd till bredbandsinfrastruktur syftar till att främja utbyggnad av sådan infrastruktur och därmed relaterade bygg- och anläggningsarbeten i områden där jämförbar infrastruktur inte finns och sannolikt inte kommer att anläggas av marknadens aktörer inom en nära framtid. Enligt kommissionens erfarenhet ger sådant investeringsstöd inte upphov till någon otillbörlig snedvridning av handel och konkurrens, förutsatt att vissa villkor är uppfyllda. Sådana villkor bör framför allt syfta till att begränsa snedvridning av konkurrensen genom att göra stöd till föremål för teknikneutralt konkurrensutsatt urval och genom att garantera grossisttillträde till det subventionerade nätet, med hänsyn tagen till stöd som beviljats nätoperatören. Även om virtuell åtskillnad på vissa villkor kan anses motsvara fysiskt tillträde, till dess att man fått större erfarenhet, behöver det bedömas från fall till fall huruvida en viss icke-fysisk eller virtuell accessprodukt bör anses vara likvärdig med tillträde till ett koppar- eller fiberaccessnät. Därför, och till dess att erfarenheterna av individuella statliga stödärenden eller i samband med förhandsreglering kan beaktas vid en framtida översyn, bör fysiskt tillträde krävas för att denna gruppundantagsförordning ska gälla. Om framtida kostnader och inkomstutveckling är en osäker faktor och det finns en stark informationsasymmetri bör medlemsstaterna också anta finansieringsmodeller som omfattar inslag av övervakning och återbetalning för att möjliggöra en jämn fördelning av oförutsedda vinster. För att undvika en oproportionerlig börda på små, lokala projekt bör sådana modeller endast införas för projekt som överskrider ett lägsta tröskelvärde.

(72)

När det gäller kultur och bevarande av kulturarvet kan det vara så att vissa av medlemsstaternas åtgärder inte utgör stöd eftersom de inte uppfyller samtliga kriterier i artikel 107.1 i fördraget, exempelvis eftersom aktiviteten inte är av ekonomisk natur eller eftersom handeln mellan medlemsstaterna inte påverkas. I den omfattning som sådana åtgärder omfattas av artikel 107.1 i fördraget ger kulturella institutioner och projekt vanligtvis inte upphov till någon betydande konkurrenssnedvridning, och ärendepraxisen visar att sådant stöd har begränsad inverkan på handeln. I artikel 167 i fördraget erkänns vikten av kulturfrämjande för unionen och dess medlemsstater och det anges att unionen ska beakta de kulturella aspekterna då den handlar enligt andra bestämmelser i fördragen, särskilt för att respektera och främja sin kulturella mångfald. Eftersom naturarvet ofta är avgörande för utformningen av det konstnärliga och kulturella arvet, bör bevarande av kulturarvet i den mening som avses i denna förordning anses omfatta även naturarv som är kopplat till kulturarv eller som formellt erkänts av de behöriga myndigheterna i en medlemsstat. Till följd av kulturens dubbla karaktär, i det att den å ena sidan utgör en ekonomisk vara som erbjuder stora möjligheter till skapande av välstånd och sysselsättning och å andra sidan utgör ett instrument för skapande av identiteter, värden och mening som återspeglar och formar våra samhällen, bör reglerna om statligt stöd erkänna särdragen hos kultursektorn och därmed relaterade ekonomiska verksamheter. En förteckning över stödberättigande kulturella ändamål och verksamheter bör fastställas och stödberättigande kostnader bör specificeras. Gruppundantaget bör omfatta både investerings- och driftstöd under fastställda tröskelvärden förutsatt att överkompensation utesluts. I allmänhet bör verksamheter som, även om de kan utgöra en kulturell aspekt, har en övervägande kommersiell karaktär på grund av att det finns en större risk för snedvridning av konkurrensen, såsom tidningar och tidskrifter (i pappersform eller elektronisk form), inte omfattas av gruppundantag. Dessutom bör förteckningen över stödberättigande kulturella ändamål och verksamheter inte innehålla kommersiella aktiviteter såsom mode, design eller videospel.

(73)

Audiovisuella verk spelar en viktig roll för att forma europeiska identiteter och avspeglar de olika traditionerna i medlemsstater och regioner. Det råder stark konkurrens mellan filmer som producerats utanför unionen, men däremot har europeiska filmer begränsad spridning utanför sitt ursprungsland på grund av fragmenteringen i nationella eller regionala marknader. Det är fråga om en sektor som kännetecknas av höga investeringskostnader, en upplevd brist på lönsamhet på grund av en fåtalig publik och svårigheter att skaffa fram kompletterande privat finansiering. På grund av dessa faktorer har kommissionen utvecklat specifika kriterier för att bedöma nödvändighet, proportionalitet och relevans för stöd till manusskrivning, utveckling, produktion, distribution och marknadsföring av audiovisuella verk. Nya kriterier fastställdes i meddelandet från kommissionen om statligt stöd för filmer och andra audiovisuella verk (30) och de bör återspeglas i gruppundantagsreglerna för stödordningar för audiovisuella verk. Högre stödnivåer är motiverade för gränsöverskridande produktioner och samproduktioner där det är mer sannolikt att de sprids i flera medlemsstater.

(74)

Investeringsstödåtgärder för idrottsinfrastruktur bör omfattas av gruppundantaget om de uppfyller villkoren i denna förordning, i den utsträckning de utgör statligt stöd. Inom idrottssektorn kan det vara så att vissa av medlemsstaternas åtgärder inte utgör statligt stöd eftersom stödmottagaren inte bedriver ekonomisk verksamhet eller eftersom handeln mellan medlemsstaterna inte påverkas. Detta skulle under vissa omständigheter kunna vara fallet i fråga om stödåtgärder som har en rent lokal karaktär eller som vidtas på amatöridrottens område. I artikel 165 i fördraget erkänns vikten av att främja europeiska idrottsfrågor samtidigt som man bör beakta idrottens specifika karaktär, dess strukturer som bygger på frivilliga insatser samt dess sociala och pedagogiska funktion. Stöd till infrastruktur som tjänar mer än ett rekreationsändamål och som följaktligen är multifunktionell bör också omfattas av gruppundantaget. Stöd till multifunktionella infrastrukturer för turism, t.ex. nöjesparker och hotellanläggningar, bör dock bara kunna undantas om det utgör en del av en regional stödordning som är inriktad på turism i stödområden och som har en särskild positiv inverkan på den regionala utvecklingen. Villkoren för förenlighet med den inre marknaden när det gäller stöd till idrottsinfrastruktur eller multifunktionell infrastruktur bör särskilt garantera öppet och icke-diskriminerande tillträde till infrastruktur och ett rättvist förfarande vid tilldelning av koncessioner till en tredje part i enlighet med relevanta bestämmelser i unionslagstiftningen och unionens rättspraxis för att bygga, förbättra och/eller driva infrastrukturen. Om idrottsinfrastruktur används av professionella idrottsklubbar bör prissättningsvillkoren för klubbarnas användning av infrastrukturen offentliggöras för att säkerställa öppenhet och likabehandling av användare. Det bör också garanteras att överkompensation utesluts.

(75)

Som framhölls i Europeiska rådets slutsatser av den 17 juni 2010, i vilka man godkände Europa 2020-strategin (31), bör insatserna syfta till att åtgärda de främsta hindren för tillväxt på EU-nivå, bland annat de som hänger samman med den inre marknadens funktion och med infrastruktur. Tillgången till lokal infrastruktur är en viktig förutsättning för utveckling av företagsklimatet och konsumenternas situation samt för att modernisera och utveckla den industriella basen i syfte att garantera att den inre marknaden kan utvecklas till sin fulla potential i enlighet med rådets rekommendation om allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik (32), som utgör en del av de integrerade riktlinjerna för Europa 2020. Sådan infrastruktur, som görs tillgänglig för intresserade användare på ett öppet, transparent och icke-diskriminerande sätt, möjliggör skapandet av ett klimat som främjar privata investeringar och tillväxt. Därmed bidrar den på ett positivt sätt till uppnåendet av mål av gemensamt intresse, särskilt mål och prioriteringar för Europa 2020 (33), samtidigt som risken för snedvridningar förblir liten. Ett antal åtgärder som vidtas av medlemsstaterna avseende lokal infrastruktur utgör inte stöd, eftersom de inte uppfyller samtliga kriterier i artikel 107.1 i fördraget, t.ex. därför att stödmottagaren inte bedriver näringsverksamhet, därför att handeln mellan medlemsstaterna inte påverkas eller därför att åtgärden består av ersättning för en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse som uppfyller samtliga kriterier i rättspraxisen i målet Altmark (34). Om finansiering av en sådan lokal infrastruktur utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget bör dock sådant stöd undantas från anmälningsskyldigheten när endast små stödbelopp beviljas.

(76)

Eftersom stöd för andra typer av infrastruktur kan omfattas av särskilda och väl utformade kriterier som säkerställer dess förenlighet med den inre marknaden bör bestämmelserna om stöd till lokal infrastruktur i denna förordning inte gälla stöd till följande typer av infrastruktur: Forskningsinfrastruktur, innovationskluster, energieffektiv fjärrvärme och fjärrkyla, energiinfrastruktur, återvinning och återanvändning av avfall, bredbandsinfrastrukturer, kultur och bevarande av kulturarvet, idrottsinfrastruktur och multifunktionell rekreationsinfrastruktur, flygplatser och hamnar.

(77)

Mot bakgrund av kommissionens erfarenhet på detta område bör politiken på området statligt stöd ses över regelbundet. Giltighetstiden för denna förordning bör därför begränsas. Det bör fastställas övergångsbestämmelser, inklusive de regler som är tillämpliga på undantagna stödordningar vid utgången av giltighetstiden för denna förordning. Dessa bestämmelser bör ge medlemsstaterna tid att anpassa sig till framtida system. Anpassningsperioden bör emellertid inte gälla regionala stödordningar, inklusive regionala stödordningar för stadsutveckling, för vilka undantaget måste upphöra att gälla samma dag som de godkända regionalstödskartorna upphör att gälla, och inte heller vissa stödordningar för riskfinansiering.

KAPITEL I

KAPITEL II

KAPITEL III

Avsnitt 1 –

Avsnitt 2 –

Avsnitt 3 –

Avsnitt 4 –

Avsnitt 5 –

Avsnitt 6 –

Avsnitt 7 –

Avsnitt 8 –

Avsnitt 9 –

Avsnitt 10 –

Avsnitt 11 –

Avsnitt 12 –

Avsnitt 13 –

KAPITEL IV

a)

Regionalstöd.

b)

Stöd till små och medelstora företag i form av investeringsstöd, driftstöd och små och medelstora företags tillgång till finansiering.

c)

Stöd till miljöskydd.

d)

Stöd till forskning, utveckling och innovation.

e)

Stöd till utbildning.

f)

Stöd till rekrytering och anställning av arbetstagare med sämre förutsättningar och arbetstagare med funktionshinder.

g)

Stöd för att avhjälpa skador som orsakats av vissa naturkatastrofer.

h)

Socialt stöd för transport för personer bosatta i avlägsna områden.

i)

Stöd till bredbandsinfrastruktur.

j)

Stöd till kultur och bevarande av kulturarvet.

k)

Stöd till idrottsinfrastruktur och multifunktionell rekreationsinfrastruktur.

l)

Stöd till lokal infrastruktur.

a)

Stödordningar enligt kapitel III avsnitten 1 (med undantag av artikel 15), 2, 3, 4, 7 (med undantag av artikel 44) och 10 i denna förordning, om den genomsnittliga årliga statsstödsbudgeten överstiger 150 miljoner euro, från sex månader efter det att de trätt i kraft. Kommissionen får besluta att denna förordning ska fortsätta att gälla för en längre tid för dessa stödordningar efter att ha bedömt den relevanta utvärderingsplan som medlemsstaten anmält till kommissionen, inom 20 arbetsdagar från stödordningens ikraftträdande.

b)

Ändringar av de stödordningar som avses i artikel 1.2 a, utom ändringar som inte kan påverka stödordningens förenlighet med den inre marknaden enligt denna förordning eller inte väsentligt kan påverka innehållet i den godkända utvärderingsplanen.

c)

Stöd till exportrelaterad verksamhet riktad mot tredjeländer eller medlemsstater, det vill säga stöd som är direkt knutet till exporterade kvantiteter, till upprättandet och driften av ett distributionsnät eller till andra löpande kostnader som har samband med exportverksamheten.

d)

Stöd som är förenat med villkoret att inhemska varor används framför importerade.

a)

Stöd som beviljas inom fiske- och vattenbrukssektorn, som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1379/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1184/2006 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 104/2000 (35), med undantag för stöd till utbildning, stöd till små och medelstora företags tillgång till finansiering, stöd till forskning och utveckling, innovationsstöd till små och medelstora företag och stöd till arbetstagare med sämre förutsättningar och arbetstagare med funktionshinder.

b)

Stöd som beviljas inom sektorn för primär jordbruksproduktion, med undantag för ersättning för merkostnader utom transportkostnader i de yttersta randområdena enligt artikel 15.2 b, stöd till konsulttjänster till förmån för små och medelstora företag, riskfinansieringsstöd, stöd till forskning och utveckling, innovationsstöd till små och medelstora företag, miljöstöd, utbildningsstöd och stöd till arbetstagare med sämre förutsättningar och arbetstagare med funktionshinder.

c)

Stöd som beviljas inom sektorn för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter i följande fall:

d)

Stöd för att underlätta nedläggning av kolgruvor som inte är konkurrenskraftiga, som omfattas av rådets beslut nr 2010/787.

e)

De kategorier av regionalstöd som utesluts i artikel 13.

a)

Stödordningar som inte uttryckligen utesluter utbetalning av individuellt stöd till förmån för ett företag som är föremål för ett betalningskrav på grundval av ett tidigare kommissionsbeslut som förklarar ett stöd olagligt och oförenligt med den inre marknaden, med undantag av stödordningar för att avhjälpa skador som orsakats av visa naturkatastrofer.

b)

Stöd för särskilda ändamål till ett företag som avses i led a.

c)

Stöd till företag i svårigheter, med undantag för stödordningar för att avhjälpa skador som orsakats av vissa naturkatastrofer.

a)

Stödåtgärder som förenar beviljandet av stöd med en skyldighet för stödmottagaren att ha sitt huvudkontor i den berörda medlemsstaten eller till övervägande del vara etablerad i denna. Kravet på ett driftställe eller en filial i den stödbeviljande medlemsstaten vid tidpunkten för utbetalning av stöd är dock tillåtet.

b)

Stödåtgärder där beviljandet av stöd är förenat med en skyldighet för stödmottagaren att använda nationellt producerade varor eller nationella tjänster.

c)

Stödåtgärder som begränsar stödmottagarens möjligheter att utnyttja resultaten från forskning, utveckling och innovation i andra medlemsstater.

a)

erkänns som arbetstagare med funktionshinder enligt nationell lagstiftning, eller

b)

har varaktiga fysiska, psykiska, intellektuella eller sensoriska funktionsnedsättningar som i samspel med olika hinder kan hindra dem från att fullt och effektivt delta i en arbetsmiljö på lika villkor med andra arbetstagare.

a)

inte har haft någon ordinarie avlönad anställning under de senaste sex månaderna, eller

b)

är mellan 15 och 24 år, eller

c)

inte har gymnasiekompetens eller yrkesutbildning (ISCED 3) eller som senast för två år sedan har avslutat en utbildning med heltidsstudier och som ännu inte fått sin första reguljära avlönade anställning, eller

d)

är över 50 år, eller

e)

lever ensamma och har vårdnaden om ett eller flera barn, eller

f)

arbetar inom en sektor eller ett yrke i en medlemsstat där obalansen mellan könen är minst 25 % högre än den genomsnittliga könsobalansen inom alla ekonomiska sektorer i den berörda medlemsstaten och som tillhör den underrepresenterade könsgruppen, eller

g)

tillhör en etnisk minoritet inom en medlemsstat och måste förbättra sin profil när det gäller språkkunskaper, yrkesutbildning eller arbetslivserfarenhet för att förbättra sina möjligheter att få fast anställning.

a)

fraktkostnader, hanteringskostnader och kostnader för tillfällig lagring, i den mån dessa kostnader hänger samman med befordran,

b)

försäkringskostnader för lasten,

c)

skatter, tullar eller avgifter som tillämpas på lasten och, i tillämpliga fall, på dödvikten, både på avgångs- och bestämmelseorten, och

d)

kostnader för kontroll av säkerhet och trygghet, tilläggsavgifter för ökade bränslekostnader.

i)

stöd för särskilda ändamål, och

ii)

stöd till enskilda stödmottagare som beviljas på grundval av en stödordning.

a)

I fallet med aktiebolag (utom små eller medelstora företag som funnits i mindre än tre år eller, när det gäller berättigande till riskfinansieringsstöd, små eller medelstora företag inom sju år från deras första kommersiella försäljning som berättigar till riskfinansieringsinvesteringar enligt sunda marknadsprinciper tillämpade av de finansiella intermediärer som valts ut), om över hälften av det tecknade aktiekapitalet har försvunnit på grund av ackumulerade förluster. Detta är fallet om avdrag för ackumulerade förluster från reserver (och alla andra element som vanligtvis betraktas som en del av företagets egna medel) leder till ett negativt ackumulerat belopp som överstiger hälften av det tecknade aktiekapitalet. Vid tillämpningen av denna bestämmelse avses med ”aktiebolag” särskilt de typer av företag som nämns i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU (37), och ”aktiekapital” omfattar överkurs om så är relevant.

b)

I fallet med ett företag där åtminstone några ägare har obegränsat ansvar för företagets skuld (utom små eller medelstora företag som funnits i mindre än tre år eller, när det gäller berättigande till riskfinansieringsstöd, små eller medelstora företag inom sju år från deras första kommersiella försäljning som berättigar till riskfinansieringsinvesteringar enligt sunda marknadsprinciper tillämpade av de finansiella intermediärer som valts ut), om över hälften av det bokförda egna kapitalet har försvunnit på grund av ackumulerade förluster. Vid tillämpningen av denna bestämmelse avses med ”ett företag där åtminstone några ägare har obegränsat ansvar för företagets skuld” särskilt de typer av företag som nämns i bilaga II till direktiv 2013/34/EU.

c)

Om företaget är föremål för ett kollektivt insolvensförfarande eller uppfyller kriterierna i nationell lagstiftning för att försättas i kollektiv insolvens på sina fordringsägares begäran.

d)

Om företaget har fått undsättningsstöd och ännu inte har betalat tillbaka lånet eller avslutat garantin, eller har fått omstruktureringsstöd och fortfarande omfattas av en omstruktureringsplan.

e)

I fallet med ett företag som inte är ett litet eller medelstort företag, där, för de senaste två åren,

40.

Definitioner som gäller för stöd till bredbandsinfrastruktur (avsnitt 10) är tillämpliga på de relevanta bestämmelserna om regionalstöd.

41.

regionalt investeringsstöd: regionalstöd som beviljas för en nyinvestering eller en nyinvestering till förmån för en ny ekonomisk verksamhet.

42.

regionalt driftstöd: stöd för att minska ett företags löpande utgifter som inte hänger samman med en nyinvestering. Detta omfattar sådana kostnadskategorier som kostnader för personal, material, inköpta tjänster, kommunikationer, energi, underhåll, hyror, administration osv., men inte avskrivningar och finansieringskostnader, om dessa har tagits med i de stödberättigande kostnaderna när investeringsstöd har beviljats.

43.

stålsektorn: all verksamhet som rör produktionen av en eller flera av följande produkter:

44.

syntetfibersektorn:

45.

transportsektorn: transport av passagerare med flyg, till sjöss, på väg eller på järnväg och på inre vattenvägar, eller godstransporter för annans räkning; med transportsektorn avses närmare bestämt följande verksamheter enligt indelningen i Nace Rev. 2:

46.

stödordningar riktade till ett begränsat antal särskilda sektorer: stödordningar som omfattar verksamheter som omfattas av mindre än fem klasser (fyrsiffrig kod) i den statistiska näringsgrensindelningen Nace Rev. 2.

47.

turistverksamhet: följande verksamheter enligt indelningen i Nace Rev. 2:

48.

glest befolkade områden: de områden som kommissionen erkänt som sådana i enskilda beslut om regionalstödskartor för perioden 1.7.2014–31.12.2020.

49.

nyinvestering:

50.

samma eller liknande verksamhet: en verksamhet som ingår i samma klass (fyrsiffrig kod) i den statistiska näringsgrensindelningen Nace Rev. 2 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006 av den 20 december 2006 om fastställande av den statistiska näringsgrensindelningen Nace rev. 2 och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3037/90 och vissa EG-förordningar om särskilda statistikområden (38).

51.

nyinvestering till förmån för ny ekonomisk verksamhet:

52.

stort investeringsprojekt: en nyinvestering där de stödberättigande kostnaderna överstiger 50 miljoner euro, beräknade till de priser och växelkurser som gäller den dag då stödet beviljas,

53.

bestämmelseort: den plats där varorna lossas.

54.

ursprungsort: den plats där varorna lastas för transport.

55.

områden som är berättigade till driftstöd: en region i de yttersta randområdena som avses i artikel 349 i fördraget eller ett glest befolkat område, enligt den godkända regionalstödskartan för den berörda medlemsstaten för perioden 1.7.2014–31.12.2020.

56.

transportmedel: järnvägstransport, vägtransport, transport på inre vattenvägar, sjötransport, lufttransport och intermodal transport.

57.

stadsutvecklingsfond: ett specialiserat investeringsinstrument som bildats för att investera i projekt för stadsutveckling enligt en stödåtgärd för stadsutveckling. Stadsutvecklingsfonder förvaltas av en särskild förvaltare.

58.

förvaltare av stadsutvecklingsfond: ett professionellt förvaltningsbolag med status som juridisk person, som väljer ut och investerar i stödberättigande stadsutvecklingsprojekt.

59.

stadsutvecklingsprojekt: ett investeringsprojekt som har potential att främja genomförandet av insatser som planerats inom ramen för en integrerad strategi för hållbar stadsutveckling och bidra till uppnåendet av de mål som anges i denna strategi, däribland projekt med en internränta som kanske inte räcker till för att locka finansiering på strikt affärsmässig grund. Ett stadsutvecklingsprojekt kan organiseras som ett separat finansieringsblock inom de rättsliga strukturer som den stödmottagande privata investeraren utgör eller som en separat rättslig enhet, t.ex. ett företag som bildats för ett särskilt ändamål.

60.

integrerad strategi för hållbar stadsutveckling: en strategi som officiellt föreslagits och certifierats av en behörig lokal myndighet eller ett offentligt organ för ett visst geografiskt stadsområde och en viss period, och som anger integrerade åtgärder för att möta de ekonomiska, miljö- och klimatmässiga, demografiska och samhälleliga utmaningar som påverkar stadsområden.

61.

bidrag in natura: bidrag i form av mark eller fastigheter, där marken eller fastigheten ingår i stadsutvecklingsprojektet.

66.

investering av kapital likställt med eget kapital: en typ av finansiering som placerar sig mellan eget kapital och lån, med en högre risk än prioriterade skuld och en lägre risk än primärkapital och som ger innehavaren en avkastning som i huvudsak grundar sig på vinster eller förluster i det underliggande målföretaget och för vilken ingen säkerhet har ställts vid betalningsförsummelse. Investeringar av kapital likställt med eget kapital kan vara strukturerade som en fordran, osäkrad och underordnad, också blandad fordran, och i vissa fall konvertibel till aktier, eller som preferensaktier.

67.

garanti i samband med avsnitten 1, 3 och 7 i förordningen: ett skriftligt åtagande att åta sig ansvaret för hela eller delar av en tredje mans nyligen genomförda lånetransaktioner, såsom skuld- eller leasinginstrument samt investeringsinstrument i form av kapital likställt med eget kapital.

68.

garantinivå: en offentlig investerares förlusttäckningsnivå för varje transaktion som berättigar till statligt stöd enligt den relevanta statliga stödåtgärden.

69.

exit: en finansiell intermediärs eller investerares avveckling av innehav, bland annat utförsäljning, avskrivningar av investeringar, återbetalning av aktier eller lån, försäljning till ett finansinstitut och försäljning genom offentlig emission, inbegripet börsintroduktion.

70.

anslagstilldelning: en offentlig investering med återbetalningsskyldighet i en finansiell intermediär för investeringar enligt en riskfinansieringsåtgärd, varvid samtliga inkomster ska återgå till den offentliga investeraren.

71.

riskfinansieringsinvestering: investeringar i form av eget kapital och kapital likställt med eget kapital, lån inklusive leasing, garantier, eller en blandning av dessa med syftet att göra nya investeringar.

72.

oberoende privat investerare: en privat investerare som inte är delägare i det företag i vilket den investerar, inklusive företagsänglar och finansinstitut, oavsett ägarförhållanden, i den mån de står för hela risken i förhållande till sin investering. Vid skapandet av ett nytt företag betraktas privata investerare som oberoende i förhållande till det företaget.

73.

fysisk person: vid tillämpning av artiklarna 21 och 23 en person annan än en juridisk person som inte är ett företag i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget.

74.

kapitalinvestering: tillhandahållande av kapital till ett företag som investeras direkt eller indirekt i utbyte mot ägande av en motsvarande aktieandel i företag.

75.

första kommersiella försäljning: ett företags första försäljning på en produkt- eller tjänstemarknad, exklusive begränsad försäljning för att testa marknaden.

76.

icke börsnoterade små och medelstora företag: små och medelstora företag som inte är officiellt noterade på en fondbörs, med undantag för alternativa handelsplattformar.

77.

uppföljningsinvestering: ytterligare en riskfinansieringsinvestering i ett företag efter en eller flera tidigare sådana investeringar.

78.

ersättningskapital: köp av befintliga aktier i ett företag från en tidigare investerare eller aktieägare.

79.

enhet som anförtrotts uppdraget: Europeiska investeringsbanken och Europeiska investeringsfonden, ett internationellt finansinstitut där en medlemsstat är aktieägare eller ett finansinstitut som etablerats i en medlemsstat med syftet att främja allmänintresset under en myndighets kontroll, ett offentligrättsligt organ eller ett privaträttsligt organ med ett offentligt uppdrag: den enhet som anförtrotts uppdraget kan väljas eller utses direkt i enlighet med bestämmelserna i direktiv 2004/18/EG om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (39) eller senare lagstiftning som helt eller delvis ersätter det direktivet.

80.

innovativt företag: ett företag

81.

alternativ handelsplattform: multilateral handelsplattform enligt definitionen i artikel 4.1.15 i direktiv 2004/39/EG där majoriteten av de finansieringsinstrument som tas upp till handel ges ut av små och medelstora företag.

82.

lån: en överenskommelse som ålägger långivaren en skyldighet att göra ett överenskommet belopp tillgängligt för låntagaren för en överenskommen period och enligt vilken låntagaren är skyldig att återbetala det beloppet inom den överenskomna perioden. Det kan anta formen av ett lån, eller något annat finansieringsinstrument, t.ex. leasing, som ger långivaren en viktig komponent i form av minimiavkastning. Refinansieringen av befintliga lån ska inte vara ett stödberättigande lån.

a)

inte har haft någon ordinarie avlönad anställning under minst 24 månader, eller

b)

inte har haft någon ordinarie avlönad anställning under minst tolv månader och tillhör en av de kategorier b–g som anges i definitionen av ”arbetstagare med sämre förutsättningar”.

a)

en obligatorisk unionsnorm som anger den nivå som enskilda företag ska uppnå i miljöhänseende, eller

b)

skyldigheten enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU (41) att använda bästa tillgängliga teknik och se till att utsläppen av förorenande ämnen inte är högre än de skulle vara vid tillämpning av bästa tillgängliga teknik för de fall där utsläppsnivåer som hänger samman med den bästa tillgängliga tekniken har fastställts i genomförandeakter som antagits i enlighet med direktiv 2010/75/EU kommer dessa nivåer att vara tillämpliga vid tillämpningen av denna förordning. Om dessa nivåer uttrycks i form av ett intervall ska den nivå där den bästa tillämpliga tekniken först uppnås tillämpas.