5.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 325/1

(1)

Genom förordning (EU) nr 513/2013 (2) (nedan kallad förordningen om preliminär tull) införde Europeiska kommissionen (nedan kallad komissionen) en preliminär antidumpningstull på import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler och plattor) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina (nedan kallat Kina eller det berörda landet).

(2)

Undersökningen inleddes efter ett klagomål som lämnades in den 25 juli 2012 av EU ProSun (nedan kallad klaganden) såsom företrädare för tillverkare som står för mer än 25 % av unionens totala tillverkning av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter. Klagomålet innehöll prima facie-bevisning om dumpning av den nämnda produkten och om den väsentliga skada detta resulterat i, vilket ansågs tillräckligt för att motivera inledandet av en undersökning.

(3)

Såsom nämns i skäl 3 i förordningen om preliminär tull antog kommissionen efter en begäran från klaganden, med de styrkande handlingar som krävs, den 1 mars 2013 förordning (EU) nr 182/2013 (3) om registrering från och med den 6 mars 2013 av import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler och plattor) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina. Förordningen om preliminär tull har upphört med registreringens av import för antidumpningsundersökningen i enlighet med artikel 14.5 i grundförordningen, eftersom en preliminär antidumpningstull erbjöd skydd mot den dumpade importen.

(4)

Några berörda parter hävdade att beslutet om registrering av importen var ogrundat, eftersom villkoren inte var uppfyllda i enlighet med artikel 14.5 i grundförordningen. Inga konkreta belägg lades emellertid fram till stöd för detta påstående. Vid den tidpunkt då beslutet fattades att registrera importen hade kommissionen tillräcklig prima facie-bevisning för att motivera behovet av att registrera importen, särskilt en kraftig ökning av importen, både i absoluta tal och uttryckt som marknadsandel. Följaktligen avvisades dessa påståenden.

(5)

Genom kommissionens beslut 2013/423/EU (4) godtog kommissionen erbjudandet om åtagande från en grupp exporterande tillverkare i samverkan med den kinesiska handelskammaren för import och export av maskiner och elektroniska produkter (China Chamber of Commerce for Import and Export of Machinery and Electronic Products, nedan kallad den kinesiska handelskammaren).

(6)

Efter det att de viktigaste omständigheterna och övervägandena som låg till grund för beslutet att införa preliminära antidumpningsåtgärder hade meddelats (nedan kallat det preliminära meddelandet av uppgifter), lämnade myndigheterna i Kina och flera berörda parter skriftliga synpunkter på de preliminära undersökningsresultaten. De parter som begärde att bli hörda gavs tillfälle till det. The Association for Affordable Solar Energy (nedan kallad Afase), som företräder importörer, aktörer i tidigare och senare led i tillverkningskedjan samt en importör begärde och beviljades att bli hörda i närvaro av förhörsombudet från generaldirektoratet för handel.

(7)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som bedömdes vara nödvändiga för de slutgiltiga undersökningsresultaten. De berörda parternas muntliga och skriftliga synpunkter beaktades, och de preliminära undersökningsresultaten ändrades vid behov i enlighet med dessa.

(8)

Dessutom genomfördes kontrollbesök på plats hos följande företag:

(9)

Afase ifrågasatte den rättsliga grunden för det besök som genomfördes på plats hos Europressedienst, eftersom företaget inte är en berörd part i undersökningen och därför inte omfattas av artikel 16 i grundförordningen. Europressedienst har såsom nämns i skälen 99 och 120 i förordningen om preliminär tull lämnat uppgifter om makroekonomiska indikatorer. Det ska klargöras att kommissionen gjorde en kontroll på plats hos Europressedienst i enlighet med principen om god förvaltning för att verifiera tillförlitligheten och korrektheten av de uppgifter på vilka kommissionen grundade sina undersökningsresultat.

(10)

De kinesiska myndigheterna upprepade att dess rätt till försvar i samband med tillgången till de akter som var tillgängliga för berörda parter för konsultation hade kränkts på följande sätt: i) Uppgifter saknades i de icke-konfidentiella handlingarna utan ”goda skäl” eller saknades det tillräckligt detaljerade sammanfattningar, eller, i undantagsfall, saknades orsaker till att man inte hade tillhandahållit den icke-konfidentiella sammanfattningen. ii) Den icke-konfidentiella versionen av ett helt svar på frågeformuläret för en unionstillverkare saknades. iii) Förseningarna när det gällde att göra de icke-konfidentiella versionerna av unionstillverkarnas svar på frågeformuläret tillgängliga för berörda parter var orimligt stora.

(11)

i) När det gäller påståendet att uppgifter saknades i den öppna akten, kunde den berörda parten emellertid inte ange vilka uppgifter det gällde. ii) Påståendet att den icke-konfidentiella versionen av ett helt svar på frågeformuläret inte har gjorts tillgänglig var felaktigt. iii) När det gäller förseningarna i tillhandahållandet av de icke-konfidentiella svaren på frågeformuläret från de unionstillverkare som ingick i urvalet, hade det förklarats för den berörda parten att frågeformulären endast lades till den icke-konfidentiella akten efter att ha kontrollerats med avseende på sammanfattningarnas fullständighet och rimlighet. För att säkerställa unionstillverkarnas rätt till anonymitet säkerställdes det också att de icke-konfidentiella versionerna av frågeformulären inte avslöjade den berörda unionstillverkarens identitet. I vissa fall blev det därför nödvändigt att låta korrigera de icke-konfidentiella versionerna av den part som lämnat dem innan de kunde göras tillgängliga för andra berörda parter.

(12)

Hur som helst anser kommissionen att detta inte på något sätt har hindrat de berörda parternas rätt till försvar. Kommissionen har gett alla berörda parter möjlighet att kommentera uppgifterna i den akt som var tillgänglig för konsultation i tid så att deras synpunkter kunde beaktas, i de fall de var underbyggda och berättigade, innan några slutsatser drogs i undersökningen. Den berörda parten hade alla möjligheter att lämna synpunkter på frågeformulären från de utvalda unionstillverkarna, även efter det preliminära och slutliga meddelandet av uppgifter. Även om meddelandet av uppgifter och tillgången till akterna i ärendet för berörda parter grundar sig på olika rättsliga bestämmelser, bör det noteras att det fanns rika möjligheter för berörda parter att lämna synpunkter på alla uppgifter som görs tillgängliga av någon part i undersökningen. Detta påstående måste därför avvisas.

(13)

Alla parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för kommissionens avsikt att rekommendera införandet av en slutgiltig antidumpningstull på import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina, och slutgiltigt uttag av de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära tullen (nedan kallat det slutliga meddelandet av uppgifter). Alla parter beviljades en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på det slutliga meddelandet av uppgifter.

(14)

Synpunkterna från de berörda parterna övervägdes och togs i beaktande där så var lämpligt.

(15)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter tog kommissionen emot ett ändrat åtagande från exporterande tillverkare tillsammans med den kinesiska handelskammaren vilket också omfattar den parallella antisubventionsundersökningen. Genom kommissionens genomförandebeslut 2013/707/EU (5) av den 4 december 2013 som bekräftar godtagande av ett åtagande som erbjudits i samband med antidumpnings- och antisubventionsförfarandena avseende import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina under giltighetsperioden för slutgiltiga åtgärder, har kommissionen bekräftat godtagandet av det åtagandet.

(16)

Efter införandet av de preliminära åtgärderna upprepade några av de berörda parterna argumentet att överdriven användning av sekretess hindrade dem från att lämna synpunkter på urvalet av unionstillverkare och därmed från ett korrekt utövande av parternas rätt till försvar. Kommissionen har redan tagit upp denna fråga i skäl 9 i förordningen om preliminär tull. Eftersom inga nya uppgifter har lämnats i detta hänseende, bekräftas slutsatserna i skäl 9 i förordningen om preliminär tull.

(17)

De kinesiska myndigheterna upprepade sitt påstående att det inte är berättigat att använda konfidentiell behandling av namnen på klagandena och de utvalda unionstillverkarna. Såsom redan nämns i skäl 9 i förordningen om preliminär tull, begärde unionstillverkarna att deras namn inte skulle lämnas ut på grund av rädsla för repressalier. Kommissionen ansåg att dessa krav var tillräckligt väl underbyggda för att tillgodoses. Den information som har lämnats till kommissionen för att styrka risken för repressalier kan inte lämnas ut till tredje part, eftersom detta skulle motverka syftet med begäran om konfidentiell behandling. Vidare ska det noteras att i ett fall där en unionstillverkare, enligt uppgifter från de kinesiska myndigheterna, omprövade sin ståndpunkt och avslöjade sin identitet genom att lämna in en ansökan om ett domstolsförfarande mot förordningen om preliminär tull, finns det inte längre någon orsak att lämna ut de uppgifter som låg till grund för att anonymitet beviljades, eftersom identiteten nu har avslöjats.

(18)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter upprepade en berörd part att de uppgifter som urvalet baserades på inte var tillförlitliga, dock utan att tillhandahålla någon ny bevisning i denna fråga. Detta påstående avvisas därför.

(19)

Efter det att de slutliga undersökningsresultaten hade meddelats, upprepade den kinesiska handelskammaren sina argument rörande den metod som använts för det preliminära urvalet av unionstillverkare. Den kinesiska handelskammaren hävdade särskilt att institutionerna inte har tagit hänsyn till 120 tillverkare. Kommissionen har redan tagit upp denna fråga i skäl 9 i förordningen om preliminär tull. Dessutom har institutionerna kontrollerat den verksamhet som bedrivs av företagen i denna förteckning. Det visade sig att i den förteckningen ingår installatörer, återförsäljare, närstående importörer och exporterande tillverkare i Kina, Taiwan och Indien. Det gick därför inte att bevisa att institutionerna hade missat ett stort antal unionstillverkare. Dessutom har den kinesiska handelskammaren inte bestridit den totala unionstillverkningen genom att erbjuda alternativa siffror och har inte heller lagt fram några bevis för att representativiteten för stickprovet kunde ha påverkats, eftersom ingen av de påstådda ytterligare unionstillverkarna skulle ha valts ut för stickprovet, om kommissionen hade känt till detta.

(20)

Efter det att plattor undantagits från definitionen av den berörda produkten, och därmed från produktomfattningen (se skäl 32 nedan), bestod det slutliga urvalet av åtta unionstillverkare. Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter på stickprovet avseende unionstillverkare, bekräftas slutsatserna i skälen 7–10 i förordningen om preliminär tull.

(21)

Efter införandet av provisoriska åtgärder, såsom nämns i skäl 12 i förordningen om preliminär tull, kontaktade kommissionen fler importörer som redan hade samarbetat i undersökningen i inledningsskedet genom att erbjuda grundläggande uppgifter om sin verksamhet beträffande den berörda produkten under undersökningsperioden, i enlighet med tillkännagivandet om inledande. Syftet var att fastställa huruvida storleken på antalet icke-närstående importörer i urvalet kunde ökas. Sex företag som uppfyller villkoren för att betecknas som icke-närstående importörer som bedriver handel med den berörda produkten (dvs. köper och säljer den vidare) gav sig till känna och var villiga att samarbeta ytterligare i undersökningen. Av dessa sex, besvarade fem frågeformuläret inom tidsfristen. Av de fem svaren som kom in var endast tre tillräckligt fullständiga för att möjliggöra en meningsfull bedömning. Urvalet av icke-närstående importörer utvidgades därför och kom att bestå av fyra importörer av moduler, vilka stod för ca 2–5 % av den totala importen från det berörda landet. Med tanke på strukturen hos de icke-närstående importörerna, som i de flesta fall var små och medelstora företag, var det inte möjligt att göra ett urval som motsvarade en större andel, med tanke på de begränsade resurser som står till institutionernas förfogande.

(22)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter på stickprovet avseende icke-närstående importörer, bekräftas de ändrade skälen 11–12 i förordningen om preliminär tull.

(23)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter, lämnade ett antal företag som inte ingick i urvalet in kommentarer där de hävdade att deras situation skiljer sig från situationen för de företag som ingick i urvalet. De hävdade att de, till följd av detta, bör omfattas av en individuell tullsats enligt artikel 17.3 i grundförordningen. På grund av det stora antalet samarbetsvilliga företag (ofta företagsgrupper), var det emellertid inte möjligt att undersöka alla företag individuellt. I enlighet med artikel 9.6 kommer därför dessa företag att omfattas av den vägda genomsnittliga tullsatsen för företagen i urvalet.

(24)

Eftersom det inte har inkommit några ytterligare synpunkter på stickprovet avseende exporterande tillverkare, bekräftas skälen 13–14 i förordningen om preliminär tull.

(25)

Såsom anges i skäl 19 i förordningen om preliminär tull omfattade undersökningen av dumpning och skada perioden från och med den 1 juli 2011 till och med den 30 juni 2012 (nedan kallad undersökningsperioden eller i tabeller UP). Undersökningen av de tendenser som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från 2009 till slutet av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(26)

Såsom anges i skälen 20–49 i förordningen om preliminär tull är den berörda produkten, såsom den preliminärt definierats, solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel samt celler och plattor av den typ som används i solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina. Cellerna och plattorna har en tjocklek på högst 400 mikrometer. Denna produkt klassificeras för närvarande enligt KN-numren ex 3818 00 10, ex 8501 31 00, ex 8501 32 00, ex 8501 33 00, ex 8501 34 00, ex 8501 61 20, ex 8501 61 80, ex 8501 62 00, ex 8501 63 00, ex 8501 64 00 och ex 8541 40 90 (nedan kallad den berörda produkten).

(27)

Följande produkttyper är uteslutna från definitionen av den berörda produkten:

(28)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter, hävdade berörda parter att plattor bör tas bort från produktdefinitionen, eftersom plattor inte har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper som celler och moduler. Utöver de argument som framfördes i det preliminära skedet, framfördes ytterligare två argument till stöd för detta påstående efter det preliminära meddelandet av uppgifter.

(29)

För det första hävdade berörda parter att plattor kan användas för andra ändamål än för framställning av celler, framför allt produktion av integrerade kretsar och annan mikroutrustning. I detta hänseende ska det noteras att inte alla plattor ingår i produktdefinitionen i den här undersökningen, som är begränsad till ”plattor av den typ som används i solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel”, och plattor med ”en tjocklek på högst 400 mikrometer”. Medan plattor förvisso finns i andra tillämpningar, har undersökningen aldrig omfattat plattor som används i tillverkningen av andra produkter, som t.ex. integrerade kretsar. Dessutom har inte några tillverkare, importörer eller användare som är aktiva på marknaden för dessa andra typer av plattor gett sig till känna och gjort gällande att deras plattor skulle omfattas av registrering eller preliminära antidumpningstullar. Det bekräftas därför att dessa andra typer av plattor inte omfattas av produktdefinitionen i denna undersökning. Samtidigt visar detta att plattor inte nödvändigtvis har samma slutanvändning som celler och moduler.

(30)

För det andra hävdade berörda parter att obearbetade plattor inte har någon av de väsentliga elektriska egenskaper som skiljer solceller och solcellsmoduler från andra produkter. Särskilt saknar plattor förmågan att generera elektricitet från solljus, vilket är huvudfunktionen för kristallina solceller och solcellsmoduler.

(31)

Detta påstående kan godtas. Efter ytterligare kontroll och i motsats till vad som anges i skäl 36 i förordningen om preliminär tull att ”moduler, celler och plattor har samma slutanvändning och omvandlar solljus till elektricitet”, är det endast efter det att plattan har omvandlats till en cell, som den får funktionen att den kan generera elektricitet.

(32)

På grund av de olika grundläggande fysiska och tekniska egenskaper som definierats under undersökningen, bland annat funktionen att generera elektricitet från solljus, är slutsatsen sammantaget att plattor bör uteslutas från definitionen av den berörda produkten och således också från denna undersökning.

(33)

Berörda parter upprepade att celler och moduler inte kan betraktas som en enda produkt, och därför bör bedömas separat. De upprepade därvidlag i huvudsak argument som redan tagits upp i skälen 27–39 i förordningen om preliminär tull. Till skillnad från plattor, har emellertid celler och moduler samma grundläggande egenskap, dvs. förmågan att generera elektricitet från solljus. Dessa argument avvisades därför.

(34)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade en exportör att celler i sig själva inte kan producera elektricitet. Enligt detta påstående måste de integreras i moduler för att detta ska kunna ske. Varje cell i sig har emellertid en kapacitet för att generera elektricitet från solljus, för det mesta på ungefär 4 W. Denna effekt är visserligen otillräcklig för de flesta tillämpningar som kräver att flera celler sätts samman i moduler, men detta innebär inte att en cell i sig inte redan har kapacitet att generera elektricitet.

(35)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade en exportör att det omöjliga i att fastställa ett normalvärde för moduler på grundval av normalvärdet för celler (se beskrivningen i skäl 100 nedan) visar att moduler och celler inte bör betraktas som en enda produkt.

(36)

I detta avseende ska det noteras att i de flesta antidumpningsundersökningar, inklusive den aktuella undersökningen, görs en jämförelse mellan normalvärdena och exportpriserna på grundval av produkttyperna. Detta görs eftersom det ofta finns ett mycket brett spektrum av produkttyper som har samma grundläggande fysiska, tekniska och kemiska egenskaper, vilket ofta leder till en situation där produkttyper med avsevärt annorlunda kostnader och priser omfattas av definitionen av den berörda produkten. Enbart den omständigheten att det inte är möjligt att fastställa ett normalvärde för en viss produkttyp på grundval av normalvärdet för en annan produkttyp innebär inte i sig att dessa produkttyper inte kan betraktas som en och samma produkt. Såsom beskrivs i skäl 32 ovan, har celler och moduler samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper, bland annat den funktionen att de kan generera elektricitet från solljus.

(37)

Det hävdas vidare att om celler och moduler skulle vara en enda produkt med smärre skillnader, bör det inte vara svårt att anpassa priserna på celler för att fastställa ett pris på moduler. I detta avseende ska det noteras att det inte finns något krav på att det endast ska finns smärre skillnader mellan de olika typerna av den berörda produkten. Tvärtom är det tillräckligt att de olika typerna av den berörda produkten har samma grundläggande fysiska, tekniska eller kemiska egenskaper. I detta fall har moduler och celler samma egenskaper, bland annat funktionen att kunna generera elektricitet från solljus.

(38)

Samma part hävdade vidare att cellerna inte bara är en annan typ av modul, utan en helt annan produkt. I själva verket är en cell den viktigaste komponenten i en modul. Såsom den viktigaste komponenten, är en cell uppenbarligen inte ”en helt annan produkt”, eftersom moduler och celler har samma grundläggande egenskaper, nämligen att generera elektricitet från solljus (se skäl 32 ovan).

(39)

Samma part hävdade dessutom att när urvalet av unionstillverkare och kinesiska exportörer gjordes, beaktade man skillnaden mellan celler och moduler. Därför borde olika tullsatser för moduler och celler ha fastställts. I detta avseende bekräftas det att skillnaden mellan moduler och celler beaktades vid urvalet av unionstillverkare och kinesiska exportörer, såsom anges i skälen 10 och 14 i förordningen om preliminär tull. Detta gjordes dock endast för att säkerställa att urvalet var representativt och det innebär inte i sig att celler och moduler inte bör betraktas som en enda berörd produkt, eller att olika tullsatser bör fastställas för celler och moduler. För att säkerställa att urvalet var representativt för alla produkttyper var det förvisso viktigt att skilja mellan celler och moduler vid urvalet. Eftersom det fanns en viss grad av osäkerhet när det gäller frågan om huruvida celler och moduler skulle betraktas som en enda produkt eller som två skilda produkter, var det dessutom nödvändigt att säkerställa representativiteten i båda de tänkbara fallen.

(40)

Dessutom hävdas det att skäl 100 nedan, där det anges att bearbetningskostnaderna för moduler är betydande, strider mot skäl 32 i förordningen om preliminär tull, där det anges att förädlingsvärdet inte är koncentrerat till ett särskilt skede av produktionsprocessen. I detta avseende bör det erinras om att det i skäl 100 klargörs att skillnaden i kostnad mellan celler och moduler är 34 %, vilket betyder att 66 % av värdet av en modul härrör från cellen. Man måste därför dra slutsatsen att förädlingsvärdet inte är koncentrerat till ett särskilt skede av produktionsprocessen.

(41)

Exporterande tillverkare hävdade att det faktum att åtagandet ställer krav på olika minimiimportpriser och volymer för celler respektive moduler bekräftar att moduler och celler är separata produkter som kräver två separata undersökningar. De olika minimiimportpriserna är dock bara ett tecken på att celler och moduler är olika grupper av produkttyper vilka säljs till olika priser. Det är därför nödvändigt att definiera olika priser för att minimiimportpriserna ska bli meningsfulla.

(42)

Vidare är det faktum att celler och moduler är olika grupper av produkttyper inte i sig relevant för definitionen av den berörda produkten. För definitionen av den berörda produkten är det tillräckligt att produkterna har samma grundläggande egenskaper och slutanvändningar, vilket är fallet för moduler och celler såsom beskrivs i skälen 32 och 48.

(43)

De kinesiska myndigheterna hävdade att i bedömningen av om celler och moduler är en enda berörd produkt tas inte hänsyn till ett antal kriterier som definieras av överprövningsorganet i EC – Asbestos  (6). Dessa kriterier ska emellertid användas vid definitionen av den likadana produkten och inte den berörda produkten. Med andra ord måste dessa kriterier användas för att definiera den likadana produkten, t.ex. den likadana produkt som tillverkades av unionsindustrin, som sedan jämförs med den berörda produkt som exporteras av de kinesiska exporterande tillverkarna. Dessa kriterier är inte relevanta vid definitionen av den berörda produkten. Under alla omständigheter konstaterar institutionerna att tillämpningen av de kriterier som används i EC – Asbestos för definitionen av den berörda produkten inte skulle leda till en annan utgång i detta ärende. Det första och andra kriteriet (egenskaper, beskaffenhet, kvalitet och slutanvändningar) är identiska med de kriterier rörande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper samt slutanvändningar som används i de föregående skälen. Det tredje kriteriet (konsumenternas smak och vanor) är inte direkt användbart i detta ärende, eftersom cellerna är den viktigaste komponenten i modulerna. När det gäller det fjärde kriteriet, tullklassificering, ska det noteras att både celler och moduler kan deklareras enligt tulltaxenummer 8541 40 90, medan tullpositionerna enligt nr 8501 är för elektriska generatorer i allmänhet och inte särskilt för solenergiprodukter.

(44)

Andra berörda parter hävdade att en objektiv tillämpning av de kriterier som utvecklats av domstolen i tidigare mål (7) leder till slutsatsen att moduler och celler är olika produkter. I detta hänseende ska det noteras att domstolen bara angav ett antal kriterier som kan beaktas – det föreligger inte någon skyldighet att använda samtliga kriterier i samtliga fall, eftersom alla kanske inte är relevanta. Dessa kriterier har bedömts i skälen 27–39 i förordningen om preliminär tull, där det konstaterades att ett antal kriterier inte är relevanta i det här fallet. I Brosmann-målet gjordes bedömningen av huruvida olika typer av skor utgör den berörda produkten också på grundval av bara tre kriterier som befanns vara relevanta. Eftersom de berörda parterna inte uppgav någon orsak till varför en objektiv tillämpning av kriterierna skulle leda still slutsatsen att moduler och celler är separata produkter, kan argumentet inte godtas.

(45)

Det erinras dessutom om att celler och moduler har samma grundläggande slutanvändningar, dvs. de säljs för att byggas in i solcellssystem. Modulernas prestanda är direkt kopplad till cellernas prestanda, såsom anges i skäl 28 i förordningen om preliminär tull.

(46)

En berörd part hävdade att eftersom plattor undantagits från produktdefinitionen och på grund av den betydande bearbetning som krävs för att framställa moduler av celler, kan man inte heller godta argumentet att celler och moduler har samma slutanvändningar. Det hävdas också att bedömningen att moduler och celler har samma slutanvändningar bygger på antagandet att produktionsprocessen är densamma för plattor, moduler och celler.

(47)

För det första är det fel att påstå att bedömningen att moduler och celler har samma slutanvändningar skulle bygga på att produktionsprocessen är densamma. Även om dessa yttranden figurerar i samma skäl 36 i förordningen om preliminär tull, innebär inte detta att en slutsats grundar sig på det andra antagandet. Av ordet ”Vidare” som skiljer de två yttrandena åt framgår det klart att det andra yttrandet inte bygger på det första. Dessutom har de två yttrandena gjorts för att behandla olika frågor under rubriken ”Slutanvändning och utbytbarhet”. Det första yttrandet om produktionsprocessen rör utbytbarhet, medan det andra yttrandet rör slutanvändning. Det är därför felaktigt att påstå att antagandet att bedömningen att moduler och celler har samma slutanvändningar skulle bygga på antagandet att produktionsprocessen är densamma för plattor, moduler och celler.

(48)

När det gäller den faktiska slutanvändningen av celler och moduler, bestrider de berörda parterna inte att moduler och celler säljs för integrering i solcellssystem. Slutsatsen att moduler och celler har samma slutanvändning bekräftas därför.

(49)

En berörd part hävdade att det inte finns någon tillverkning av monokristallina celler i unionen, och att deras export av monokristallina celler därför inte konkurrerar med unionsindustrin. Undersökningen visade dock att det finns tillverkning av monokristallina celler i unionen. Påståendet avvisades därför. Under alla omständigheter konstaterade tribunalen i Brosmann-målet att ”avsaknaden av tillverkning i gemenskapen av en viss produkttyp inte är avgörande”.

(50)

Berörda parter hävdade att det var oberättigat att utvidga tillämpningsområdet för undersökningen till produkter som ”avsänts från” Kina, eftersom undersökningen hade inletts endast mot produkter med ursprung i Kina.

(51)

Varor som avsänts från Kina omfattades emellertid redan i inledningsskedet. I punkt 5 i tillkännagivandet om inledande (8) anges det att ”företag som skeppar den berörda produkten från Kina men som anser att all eller en del av denna export i tullhänseende inte har sitt ursprung i Kina, uppmanas att ge sig till känna och lämna alla uppgifter som är av betydelse för undersökningen”. Det står därför klart att alla företag som avsänder varor från Kina hade möjlighet att samarbeta i undersökningen. Eftersom den undersökta produkten ofta omfattar komponenter och delar från olika länder, meddelades det också i punkt 5 i tillkännagivandet om inledande att ”särskilda bestämmelser får antas” när det gäller denna fråga.

(52)

Det anses därför att alla ekonomiska aktörer som påverkades vederbörligen hade informerats om möjligheten att särskilda bestämmelser för varor som avsänts från Kina vid behov kan komma att antas och att de därför uppmanades att samarbeta i undersökningen. Således utvidgades inte undersökningen till att omfatta produkter ”som avsänts från Kina”, eftersom dessa omfattades redan från början.

(53)

Efter meddelandet av uppgifter, hävdade berörda parter att oavsett bestämmelserna i tillkännagivandet om inledande (se skäl 51 ovan) begränsades undersökningen till varor med ursprung i Kina och inverkan av de varor som avsänts från Kina bedömdes inte.

(54)

I detta avseende ska det noteras att följande åtgärder har vidtagits för att se till att alla varor som avsänts från Kina bedömdes under undersökningen, och inte bara varor med ursprung i Kina:

(55)

Mot denna bakgrund dras slutsatsen att undersökningen omfattade alla varor med ursprung i Kina eller som avsänts från Kina, och att slutsatserna av undersökningen, inklusive dumpning och skada, omfattar alla varor som har sitt ursprung i eller har avsänts från Kina.

(56)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter, hävdade berörda parter att klagomålet endast innehöll prima facie-bevisning beträffande import av solpaneler med ursprung i Kina, och inte varor som avsänts från Kina. I detta avseende bör det klargöras att klagomålet verkligen omfattade varor ”från Kina”, vilket framgår av det stämplade omslag som sökanden lämnat. Före denna sida finns det en till sida om den akt där det faktiskt står orden ”med ursprung i Kina”. Ärendet ingick dock inte i det dokument som lämnades in av klaganden, utan lades till som försättsblad av kommissionens avdelningar med användning av namnet på undersökningen snarare än en upprepning av rubriken på klagomålet. Det anses därför att klagomålet avsåg alla varor från Kina, oavsett om de hade sitt ursprung i Kina eller inte.

(57)

De kinesiska exporterande tillverkarna hävdade vidare att de exporterande tillverkarna i tredjeländer inte rimligen kan förväntas ha känt till att deras produkter också skulle kunna utgöra målgrupp för undersökningen. I detta avseende ska det noteras att åtgärderna inte gäller varor som transiteras i enlighet med artikel V i GATT-avtalet. Exporterande tillverkare som inte har någon verksamhet i Kina berörs därför inte av åtgärderna. Dessutom var det ingen exporterande tillverkare i tredjeländer som gav sig till känna och tog upp frågan att de produkter de exporterar skulle omfattas av antidumpningstullen.

(58)

Samma exporterande tillverkare hävdade att de exporterande tillverkarna i tredjeländer inte hade ombetts att ge sig till känna och inte hade fått chansen att visa att deras produkter inte dumpas. Institutionerna anser att de exporterande tillverkare som inte har någon verksamhet i Kina inte berörs av åtgärderna, eftersom deras produkter, om de skulle ha avsänts från Kina, skulle ha varit i transit. Övriga exporterande tillverkare underrättades i tillkännagivandet om inledande om att deras verksamhet omfattas av undersökningen.

(59)

De kinesiska myndigheterna hävdade att artikel 1.3 i grundförordningen visserligen tillåter att man avviker från principen att exportlandet är ursprungsland, men denna artikel kan inte användas i detta fall. Till stöd för detta påstående hävdar de att det inte har gjorts någon fullständig analys av huruvida exportlandet kanske är ett mellanliggande land. Institutionerna håller inte med om denna tolkning av artikel 1.3 i grundförordningen. Ingen av parterna bestrider att det finns en betydande tillverkning i Kina. Huruvida Kina är ursprungslandet för de färdiga varorna beror på flera faktorer. Analysen av dumpning, skada, orsakssamband och unionens intresse, som genomförs av institutionerna, avser den tillverkningen, oavsett om de färdiga exporterade varorna i tullhänseende har sitt ursprung i Kina eller inte. Eftersom det fanns tydliga indikationer på att inte alla produkter som åtminstone delvis tillverkats i Kina skulle anses ha sitt ursprung i Kina i tullhänseende, beslöt institutionerna att det är nödvändigt att även täcka in produkter för vilka Kina bara är ett mellanliggande land.

(60)

De kinesiska myndigheterna hävdade vidare att eftersom ingen kinesisk exportör har beviljats marknadsekonomisk status, finns det inte något jämförbart pris för solpaneler i Kina, och följaktligen kan inte Kina användas som ett mellanliggande land. I detta avseende ska det noteras att de tre villkoren i artikel 1.3 i grundförordningen endast ges som exempel och att samtliga villkor kanske inte är relevanta i samtliga fall. Eftersom ingen kinesisk exportör har beviljats marknadsekonomisk status, fick man i detta ärende fastställa det jämförbara priset i det jämförbara landet – och detta jämförbara pris är detsamma oberoende av om Kina anses som ursprungsland eller mellanliggande land. Frågan om huruvida det finns något jämförbart pris ”i det landet” är därför irrelevant, eftersom det jämförbara priset i detta fall inte har fastställts ”i det landet”, utan i det jämförbara landet.

(61)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade berörda parter att definitionen av ”solladdare som består av mindre än sex celler” är alltför snäv, och att den bör utvidgas till att omfatta produkter med liknande funktion som inte omfattas av denna definition, t.ex. produkter med liknande storlek som innehåller ett större antal mindre celler.

(62)

Berörda parter hävdade dessutom att definitionen av ”solcellsprodukter av kristallint kisel som permanent har integrerats i elektriska produkter” är alltför snäv, eftersom det bara är den färdiga elektriska produkten som är utesluten, medan solenergikomponenter för integrering i elektriska produkter inte nödvändigtvis är uteslutna.

(63)

En analys av ovanstående argument visade i själva verket att det är lämpligare att till uteslutandet av sådana produkter lägga till ett kriterium på grundval av en teknisk standard. Det fastställdes särskilt att definitionerna av följande standard bättre definierar de produkter som ska undantas från tillämpningsområdet för åtgärderna: Internationell standard IEC 61730-1, tillämpningsklasser, klass C: Begränsad spänning, begränsade energitillämpningar (s. 13) (9).

(64)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter, inkom det synpunkter på uteslutandet från tillämpningsområdet baserad på den internationella standard som nämns ovan. Det hävdades att i stället för en hänvisning till standarden, skulle det vara lämpligare att definiera uteslutandet utifrån utgående spänning och uteffekt såsom ”moduler eller paneler med en utgående spänning som inte överstiger 50 V likspänning och en uteffekt på högst 50 W som endast är avsedda att användas direkt som batteriladdare i system med samma spänning och effekt”. Detta påstående kunde godtas och uteslutandet från tillämpningsområdet fastställs slutligen enligt denna definition.

(65)

En berörd part hävdade att takintegrerade solcellsmoduler borde uteslutas från produktdefinitionen i denna undersökning, eftersom de inte enbart fungerar som solcellsmoduler utan även har samma funktion som taktegel eller skifferplattor. I det avseendet är de inte direkt utbytbara med en standardmodul.

(66)

Undersökningen har emellertid visat att både standardmoduler och takintegrerade moduler måste uppfylla samma elektriska standarder. Takintegrerade solcellsmoduler kan dessutom inte ersättas med enbart standardmoduler, men däremot kan de ersättas av en standardmodul och taktegel eller skifferplattor. Dessa produkters grundläggande tekniska egenskap är därmed densamma, nämligen att producera elektricitet från solljus. Den tilläggsfunktion de har (dvs. att fungera som takmaterial) anses inte vara väsentlig och är inte ett skäl till att utesluta takintegrerade solcellsmoduler från produktdefinitionen.

(67)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter gjorde samma berörda part gällande att det faktum att takintegrerade solcellsmoduler och standardmoduler inte är sinsemellan utbytbara är ett tecken på att takintegrerade solcellsmoduler inte borde omfattas av åtgärderna. Parten hänvisade till målet som gällde skodon (10), och nämner särskilt avancerade sportskor. Det fanns dock många orsaker till att avancerade sportskor uteslöts från produktdefinitionen, och det att två produkter inte är sinsemellan utbytbara ansågs i sig inte utgöra en tillräcklig grund i Brosmann-målet (11), i vilket tribunalen slog fast att så olika produkter som skor för stadsbruk och vandringsskor kan anses vara en berörd produkt i samma antidumpningsundersökning trots sina olikheter.

(68)

Samma berörda part menade dessutom att det faktum att takintegrerade solcellsmoduler inte tillverkas i EU och att den berörda parten innehar immateriella rättigheter skulle utgöra en bekräftelse på att sådana solcellsmoduler är innovativa och skiljer sig från andra produkter. I skodonsmålet som den berörda parten hänvisade till konstaterade dock tribunalen att det ”att denna typ av skor inte tillverkas i gemenskapen och att det inte finns något patent för dem, är inte avgörande.” (12) I det målet ansågs alltså skor med patenterad teknologi ingå i den berörda produkten.

(69)

Den berörda parten hävdade vidare att takintegrerade solcellsmoduler bör uteslutas från definitionen av den berörda produkten eftersom de är betydligt dyrare än standardmoduler. Också i skodonsmålet uteslöts avancerade sportskor över ett visst pris från definitionen av den berörda produkten. Här konstateras att en takintegrerad solcellsmodul inte enbart fungerar som solcellsmoduler utan även har samma funktion som taktegel eller skifferplattor (se skäl 66). En direkt jämförelse av priserna är därför inte meningsfull, eftersom den extra funktionen naturligt leder till att priset blir högre.

(70)

Den berörda parten bemötte detta argument med att ett sådant resonemang skulle göra det omöjligt att någonsin hänvisa till prisskillnader som ytterligare en indikator som motiverar uteslutning från produktdefinitionen. Men en sådan tolkning är alltför långtgående. I föregående skäl sägs endast att priset i just det här fallet, där takintegrerade moduler har samma funktion som både den berörda produkten och en annan produkt (i detta fall taktegel eller skifferplattor), naturligtvis inte är av betydelse. Detta betyder självklart inte att man i något annat fall inte skulle kunna använda prisskillnader som indikator för att fastställa om en produkt bör uteslutas från definitionen av den berörda produkten.

(71)

Slutligen hävdade den berörda parten att dess leverantör av takintegrerade solcellsmoduler bör ges tillgång till åtagandet om minimipriser. Det har dock visat sig att den kinesiska exportören inte samarbetat i undersökningen, och som icke-samarbetsvillig part är exportören inte berättigad att delta i åtagandet. Denna begäran kan därför inte godtas.

(72)

Sammanfattningsvis omfattar den slutgiltiga produktdefinitionen alltså solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel samt celler av den typ som används i solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel, med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina, om de inte transiteras i den mening som avses i artikel V i Gatt. Cellernas tjocklek är högst 400 mikrometer. Produkten klassificeras för närvarande enligt KN-numren 8501 31 00, ex 8501 32 00, ex 8501 33 00, ex 8501 34 00, ex 8501 61 20, ex 8501 61 80, ex 8501 62 00, ex 8501 63 00, ex 8501 64 00 och ex 8541 40 90.

(73)

Följande produkttyper är uteslutna från definitionen av den berörda produkten:

(74)

Efter uteslutandet av plattor, har analysen reviderats genom att man uteslutit uppgifterna och analysen rörande plattorna, om inte annat anges. Eftersom plattorna endast utgjorde en liten del av importen av den berörda produkten till unionen (omkring 2 % räknat i värde) under undersökningsperioden, kan uteslutandet av plattorna anses ha en försumbar eller obefintlig inverkan på undersökningsresultaten. Alla synpunkter från de berörda parterna har beaktats, men alla eventuella hänvisningar till plattor har uteslutits. Till följd av detta är alla referenser och tillhörande uppgifter om plattor som anges i skälen i förordningen om preliminär tull inte längre tillämpliga, även när de relevanta skälen bekräftas genom den här förordningen.

(75)

De preliminära slutsatserna, som ändrats såsom anges i skälen 26–74 ovan, bekräftas därför slutgiltigt. För detta förfarande och i enlighet med gällande praxis görs därför bedömningen att alla typer av den berörda produkten bör betraktas som en och samma produkt.

(76)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade berörda parter att bedömningen av marknadsekonomisk status gjordes för sent, dvs. efter den tremånadersperiod som fastställs i artikel 2.7 c i grundförordningen, och att undersökningen därför borde avslutas utan dröjsmål.

(77)

I detta hänseende ansåg dessa parter att den ändring av grundförordningen (13) som uppges förlänga tidsfristen för fastställande av marknadsekonomisk status till åtta månader trädde i kraft först efter utgången av den tidigare gällande tidsfristen på tre månader. Ändringen skulle bara tillämpas på framtida undersökningar och pågående undersökningar där tidsfristen för fastställandet av marknadsekonomisk status ännu inte hade löpt ut vid denna tidpunkt.

(78)

Det anges tydligt i artikel 2 i den ändrade grundförordningen att ”den här förordningen ska tillämpas på alla nya och pågående undersökningar från och med den 15 december 2012”. Det finns inte någon hänvisning i den här artikeln, eller inte ens i förordningen som helhet, till den begränsning, ”i de fall som tidsfristen för fastställande av marknadsekonomisk status ännu inte hade löpt ut”, såsom de berörda parterna hävdar. Detta argument kan därför inte godtas.

(79)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter upprepade flera berörda parter sina invändningar om att fastställandet av marknadsekonomisk status inte gjordes i tid, men utan att ifrågasätta det faktum att den ändring av grundförordningen som avses i skäl 78 ovan gäller ”alla pågående undersökningar”, vilket innefattar den aktuella undersökningen. Den slutgiltiga slutsatsen dras därför att fastställandet av marknadsekonomisk status inte gjordes för sent.

(80)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade en exportör att marknadsekonomisk status inte borde ha avslagits på grund av att tre företag som hade upphört med verksamheten under 2011 inte hade en enda tydlig uppsättning räkenskaper. Exportören undrade särskilt enligt vilken redovisningsstandard som ett företag som lagt ned sin verksamhet ändå bör utarbeta sådana räkenskaper.

(81)

I detta avseende ska det noteras att redovisningsstandarderna inte anger vilka företag som ska utarbeta finansiella rapporter, utan standarderna fastställer hur rapporterna måste utarbetas. När det gäller Kina är det redovisningsstandard för affärsföretag: I artikel 4 i den grundläggande standarden anges det att ”ett företag ska utarbeta finansiella rapporter”. Detta är en tvingande skyldighet, och det finns inget undantag för företag som har upphört med sin verksamhet.

(82)

Även om dessa företag hade upphört med sin verksamhet, hade de fortfarande tillgångar (däribland mark, byggnader, maskiner och lager) och skulder och existerade faktiskt som rättssubjekt åtminstone fram till i början av 2013. Kommissionen anser därför att dessa företag var skyldiga att offentliggöra sina räkenskaper för 2011, och att avsaknaden av dessa räkenskaper utgör en överträdelse av det andra kriteriet.

(83)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter, hävdade vissa exportörer också att de förmåner som erhålls från systemet med förmånsbehandling i skattehänseende och bidrag inte utgör en betydande andel av deras omsättning, vilket påstods ha bekräftats i den parallella antisubventionsundersökningen.

(84)

Det erinras härvidlag om att denna invändning redan behandlats i skäl 65 i förordningen om preliminär tull. Det betonades att särskilt på grund av denna förmåns karaktär, är den absoluta förmån som erhölls under undersökningsperioden irrelevant för bedömningen av om snedvridningen är ”betydande”. Denna invändning avvisas därför.

(85)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter rörande marknadsekonomisk status, bekräftas slutsatserna i skälen 50–69 i förordningen om preliminär tull.

(86)

Såsom anges i skäl 70 i förordningen om preliminär tull ansökte 18 samarbetsvilliga exporterande tillverkare eller grupper av exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet om individuell undersökning enligt artikel 17.3 i grundförordningen. I det aktuella fallet bestod urvalet redan av sju företagsgrupper, som vanligtvis består av ett antal exporterande tillverkare, närstående handlare och närstående importörer i unionen och i tredjeländer. En individuell undersökning av ytterligare 18 (grupper av) exporterande tillverkare, utöver de sju grupper av exporterande tillverkare som ingick i urvalet, skulle bli orimligt betungande och förhindra att undersökningen kan avslutas i god tid.

(87)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter rörande individuell undersökning, bekräftas alla slutsatser i skälen 70–71 i förordningen om preliminär tull.

(88)

Berörda parter anmärkte att Indien inte är ett lämpligt jämförbart land beroende på bestämmelserna om lokalt innehåll för projekten i ”Jawaharlal Nehru National Solar Mission” (nedan kallade JNNSM). En part gjorde gällande att det krävs ett lokalt innehåll på 75 %, medan en annan part gjorde gällande att indiska tillverkare kan ta ut högre priser för moduler som till 100 % är inhemskt tillverkade. De hävdade dessutom att sådana krav leder till betydande prisökningar på lokala produkter. Till stöd för detta påstående överlämnades en indisk pressartikel (14). Denna artikel publicerades nästan ett år efter utgången av undersökningsperioden, och några bevis för dess inverkan under undersökningsperioden har inte lämnats.

(89)

Samma pressartikel rapporterade emellertid att den indiska solenergiindustrin står inför ”hård konkurrens från västerländska och kinesiska tillverkare”. Detta stöds av den stadiga ökningen av importen till Indien, såsom anges i skäl 92 nedan. Krav på lokalt innehåll kan visserligen ha en viss inverkan på den indiska hemmamarknaden, men den tydliga slutsatsen kan ändå dras att den indiska marknaden är en konkurrensutsatt marknad, där ett stort antal indiska och utländska företag konkurrerar med varandra.

(90)

Enligt uppgifter som offentliggjorts av Gemensamma forskningscentret (nedan kallat GFC) (15), kommer de flesta JNNSM-projekt att offentliggöras på Internet från och med 2015. Målet för de solcellssystem som är avsedda för nätanslutning inom ramen för 2012 års JNNSM-projekt var förvisso endast 50 MW jämfört med den totala kapaciteten för nätanslutning i Indien vilken var mer än 1 GW redan i juni 2012. Detta visar att under undersökningsperioden stod JNNSM-projekten för mindre än 5 % av det totala antalet solenergianläggningar i Indien. Inverkan av JNNSM-projekten och dess krav på lokalt innehåll, i den mån de redan fanns under undersökningsperioden, vilket de berörda parterna inte kunnat visa, var i bästa fall mycket begränsad. Merparten av anläggningarna under undersökningsperioden låg i delstaten Gujarat (cirka 65 %) och understöddes av statlig stödpolitik.

(91)

Berörda parter hävdade att det stämmer att den indiska marknaden under undersökningsperioden skyddades från import från olika källor, inbegripet från Kina, eftersom inledandet av en antidumpningsundersökning hade funnits med i bilden sedan i början av 2012. Indien inledde förvisso en antidumpningsundersökning beträffande import av solceller och solcellsmoduler från Kina, Malaysia, Taiwan och Förenta staterna den 23 november 2012, dvs. bara fem månader efter utgången av undersökningsperioden.

(92)

Påståendet stöds emellertid inte av utvecklingen av importen av solceller och solcellsmoduler såsom den rapporteras i den indiska handelsstatistiken (16):

(93)

Tabellen ovan visar att importen av solceller och solcellsmoduler ökade drastiskt, med mer än 600 % för Kina och med mer än 400 % överlag mellan 2010–2011 och 2011–2012. Därefter minskade importvärdena något, men det gjorde även priserna på solceller och solcellsmoduler. Minskningen av importvärdena mellan 2011–2012 respektive 2012–2013 ligger i linje med den prissänkning som rapporterades av specialiserade konsulter såsom pvXchange för samma period, vilket ledde till slutsatsen att importvolymerna låg kvar på en relativt stabil nivå mellan 2011–2012 och 2012–2013. Därför dras slutsatsen att den indiska marknaden i själva verket inte var skyddad under undersökningsperioden från import från ett antal olika källor, inbegripet Kina.

(94)

Efter det slutliga meddelande av uppgifter hävdade de kinesiska myndigheterna att Förenta staterna den 6 februari 2013 begärde samråd med Indien enligt WTO-överenskommelsen om regler och förfaranden för tvistelösning rörande kraven på lokalt innehåll i JNNSM. Effekten av dessa regler om lokalt innehåll, i kombination med den antidumpningsundersökningen som nämns i skäl 91 ovan, påstods ha lett till en minskning på 38 %, räknat i värde mellan april 2012 och mars 2013 jämfört med föregående år, i motsats till ökningen under tidigare år.

(95)

I detta avseende ska det noteras att det minskade värdet beror på de lägre priserna snarare än på importvolymerna. Efter det slutliga meddelandet av uppgifter lämnade en berörd part uppgifter om utvecklingen av importen av solceller och solcellsmoduler på den indiska marknaden när det gäller volym mellan 2010 och mars 2013. Dessa uppgifter visar en stadig ökning av importen av solcellsmoduler och celler till den indiska marknaden i termer av volym. Det dras därför slutsatsen att den indiska marknaden inte var skyddad på grund av en kommande antidumpningsundersökning, och den påstådda, men inte bevisade, och i vart fall mycket blygsamma effekten av kraven på lokalt innehåll inom ramen för JNNSM (se skäl 90), hindrade inte en stadig ökning av importen räknad i volym.

(96)

Dessutom påpekas det att perioden april 2012 – mars 2013 som visar de påstådda effekterna av JNNSM på importen till Indien är främst efter undersökningsperioden. De eventuella verkningarna av denna påstådda minskning under undersökningsperioden kan därför bara vara obetydliga.

(97)

En berörd part hävdade att Tata Power Solar (nedan kallad Tata) endast nyligen kommit in på marknaden och därför inte är någon lämplig tillverkare i det jämförbara landet. I detta hänseende bör det noteras att företaget, som tidigare hette Tata BP Solar, tillverkar solcellsmoduler sedan 1989 och kan därför inte anses ha kommit in på marknaden nyligen. Enligt uppgifter som lämnats av en annan berörd part, kom Tata in på marknaden betydligt tidigare än de fem största kinesiska exportörerna som ingick i urvalet.

(98)

En berörd part gjorde gällande att Taiwan skulle vara lämpligare som jämförbart land än Indien, eftersom storleken på de taiwanesiska företagen är mer jämförbar med storleken på de kinesiska exportörerna, och det finns också samarbete med tillverkare i Taiwan. Andra berörda parter ifrågasatte också om Indien var ett rimligt jämförbart land, på grund av den jämförelsevis ringa storleken på Tata, men de föreslog inte något lämpligare alternativ.

(99)

Det fanns förvisso samarbetsvilliga taiwanesiska företag. Ett företag samarbetade till fullo, medan ett annat företag bara samarbetade till en del. Det enda helt samarbetsvilliga taiwanesiska företaget är emellertid mindre än Tata, särskilt när det gäller försäljning och tillverkning av moduler som utgör cirka 90 % av försäljningen av den berörda produkten. När det gäller moduler säljer Tata betydligt mer än det taiwanesiska företaget som bara har en obetydlig sådan försäljning (se skäl 76 i förordningen om preliminär tull). Efter det slutliga meddelandet av uppgifter frågade en exportör huruvida det taiwanesiska företaget som till en del samarbetade hade ombetts att tillhandahålla de saknade uppgifterna. I detta sammanhang hänvisas det till skäl 76 i förordningen om preliminär tull, där det förtydligas att Taiwan inte kunde användas som jämförbart land eftersom de samarbetsvilliga taiwanesiska företagen i stort sett enbart tillverkade celler, medan den kinesiska exporten huvudsakligen består av moduler. Detta gäller även för den delvis samarbetsvilliga taiwanesiska tillverkaren. Eftersom denna tillverkare redan betraktades som olämplig av denna orsak, ansågs det inte lämpligt att begära ytterligare information från detta företag.

(100)

Samma berörda part hävdade att även om det nästan inte fanns någon försäljning alls av moduler diskvalificerade detta inte Taiwan som jämförbart land, eftersom bearbetningskostnaderna för att omvandla celler till moduler kan fastställas utan större svårigheter. Detta påstående stöds emellertid inte av fakta i undersökningen. Att tillverka en modul av celler kräver flera produktionsled, under vilka en betydande del av modulens mervärde skapas. Såsom anges i skäl 137 i förordningen om preliminär tull, var under undersökningsperioden den genomsnittliga prisskillnaden mellan solceller och solcellsmoduler 555,92 EUR eller 54 %, medan den genomsnittliga skillnaden när det gäller kostnader uppgick till 377,99 EUR eller 34 %. Detta skulle innebära att större delen av ett möjligt taiwanesiskt normalvärde för moduler skulle behöva grundas på justeringar för bearbetningskostnader, vilket inte kan anses rimligare än ett land där normalvärdet kan grundas på de inhemska försäljningspriserna för större delen av den berörda produkten. Det anses därför att Indien har valts ut som jämförbart land på ett rimligt sätt, med hänsyn till tillgängliga och tillförlitliga uppgifter.

(101)

En annan berörd part hävdade att ingen motivering gavs till varför inte Förenta staterna ansågs som ett lämpligt jämförbart land. I detta avseende hänvisas det till skäl 74 i förordningen om provisorisk tull där det tydligt står ”att Förenta staterna inte skulle vara ett lämpligt jämförbart land, främst på grund av att den amerikanska marknaden skyddades från kinesisk import under delar av undersökningsperioden genom antidumpnings- och antisubventionsåtgärder.” Eftersom inga synpunkter hade kommit in när det gäller skyddet av den amerikanska marknaden som sådant, förblir slutsatsen i detta hänseende oförändrad.

(102)

Berörda parter hävdade att resultatet av beräkningen av dumpning är snedvridet beroende på skillnader i stordriftsfördelar mellan de kinesiska tillverkarna och den indiska tillverkaren. Det kontrollerades därför huruvida en korrelation mellan ett företags produktionsvolym och dess dumpningsmarginal faktiskt föreligger.

(103)

Av de sju företagsgrupper som ingick i urvalet, fanns det två medelstora koncerner (Jinzhou Yangguang och Delsolar) och fem stora koncerner (JingAo, LDK, Suntech, Trina och Yingli). Av de medelstora företagen, har Jinzhou Yangguang den lägsta marginalen, medan Delsolar har den högsta. De fem större företagen återfinns mittemellan. Detta visar tydligt att det inte finns något samband mellan stordriftsfördelar och dumpningsmarginaler. Det kan därför inte anses att beräkningen av dumpningen är snedvriden beroende på skillnader i stordriftsfördelar mellan de kinesiska tillverkarna och den indiska tillverkaren.

(104)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter, hävdade berörda parter att avsaknaden av samband mellan stordriftsfördelar och dumpningsmarginaler inte visar att det inte finns någon inverkan av stordriftsfördelar och jämförbarheten mellan priser. I en situation där dumpningsmarginalen grundas på ett identiskt normalvärde för alla exportörer som i det aktuella fallet, drivs dumpningsmarginalen främst av exportpriserna. Avsaknad av samband mellan stordriftsfördelar och dumpningsmarginalen tyder därför också på frånvaro av samband mellan stordriftsfördelar och försäljningspriser. Slutsatsen kan därför dras att skillnader i stordriftsfördelar inte påverkar jämförbarheten mellan priser i det aktuella fallet.

(105)

En berörd part hävdade att tillverkaren i det jämförbara landet hade extremt höga inhemska försäljningspriser som påstods vara väsentligt högre än unionsindustrins försäljningspriser, eftersom dumpningsmarginalen betydligt överstiger prisunderskridandemarginalen. Detta påstående grundades på en jämförelse mellan indiska normalvärden och unionsindustrins försäljningspriser. Jämförelsen är emellertid bristfällig, eftersom det indiska normalvärdet bara baserades på den lönsamma försäljningen. Särskilt i en situation där unionsindustrin går med förlust är det inte förvånande att lönsamma priser i Indien överskrider det genomsnittliga unionspriset. Det faktum att det indiska normalvärdet överskrider unionsindustrins genomsnittliga priser visar inte att valet av Indien som jämförbart land är orimligt.

(106)

En berörd part hävdade att Tatas priser är snedvridna, eftersom företaget är närstående Tata Power som är ett kraftbolag. Detta påstås göra det möjligt för Tata att ta ut högre priser i de områden som betjänas av Tata Power. Det lämnades dock ingen stödjande bevisning, och någon kvantifiering av denna påstådda verkan tillhandahölls inte heller. Denna invändning kunde därför inte godtas.

(107)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter invände en exportör att Tata är ett icke-konkurrenskraftigt företag med höga produktionskostnader och försäljningspriser, vilket påstods vara anledningen till att BP Solar drog sig ur det gemensamma företaget i december 2011. Till stöd för detta citerades en pressartikel, där det står att ”BP:s utträde ur solenergiindustrin efter fyra decennier visar hur konkurrensutsatt och överbefolkad solenergimarknaden har blivit.” Artikeln pekade emellertid inte ut Tata som icke-konkurrenskraftigt företag, utan den tar upp situationen på marknaden för solpaneler i allmänhet och skriver att ”knivskarp konkurrens präglar denna industri”, och att ”många företag världen över har lagt ner sina fabriker, friställt hundratals arbetare och ansökt om konkurs”. Denna pressartikel kan därför inte påvisa att Tata är ett icke-konkurrenskraftigt företag med höga produktionskostnader och försäljningspriser.

(108)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade en exportör att Tata inte inbegreps i den indiska inhemska industrin i den pågående indiska antidumpningsundersökning (se skäl 91 ovan) på grund av sin omfattande import av celler. Det bekräftas visserligen att Tata inte är en del av den indiska inhemska industrin i den pågående indiska antidumpningsundersökningen, men det betyder inte automatiskt att Tata inte är en lämplig tillverkare i det jämförbara landet. Normalvärdet grundades enbart på celler och moduler som tillverkades av Tata i Indien, och inte på importerade varor. Det faktum att importerade komponenter användes i tillverkningen av vissa produkter innebär inte att det resulterande normalvärdet inte är representativt för Indien, i synnerhet som det främst grundas på försäljningspriser och inte på kostnader.

(109)

De kinesiska myndigheterna hävdade att Tatas försäljning av moduler enligt uppgift bara utgör 0,3 % av den kinesiska exporten till EU och kan därför inte anses vara representativ, och man hänvisade till domstolens Detlef Nölle  (17)-dom. I det målet ansåg domstolen att när den totala tillverkningen i ett land endast är 1,25 % av exportvolymen till EU är detta ett tecken på att marknaden i fråga inte är särskilt representativ. I det aktuella fallet jämförde inte de kinesiska myndigheterna den totala tillverkningen i Indien med den totala kinesiska exporten, utan endast tillverkningen hos ett indiskt företag med den totala exporten från alla kinesiska exportörer. Denna jämförelse är emellertid bristfällig, eftersom man på en konkurrensutsatt marknad med många aktörer inte kan förlita sig på bara kvantiteterna för en tillverkare för att få en uppfattning om representativiteten för marknaden som helhet. Det är för övrigt inte heller den jämförelse som gjordes Detlef Nölle-målet, där landets totala tillverkning jämfördes med den totala exporten. Enligt uppgifter från den kinesiska handelskammaren förväntades tillverkningen i Indien överstiga 2 GW före utgången av 2012, dvs. strax efter undersökningsperiodens slut. En sådan tillverkning skulle motsvara 14 % av den kinesiska exporten till EU, dvs. klart över det indikativa tröskelvärdet på 5 % som nämns i Detlef Nölle-domen.

(110)

Efter meddelandet av uppgifter hänvisade en berörd part till det faktum att Tata saknar integration i tidigare led och måste förvärva plattor från tredje parter. Denna brist på vertikal integration i tidigare led leder till kostnadsökningar jämfört med vertikalt integrerade kinesiska tillverkare. Detta påstående kunde emellertid inte styrkas. Framför allt skulle Tatas totala kostnad endast vara högre om deras inköpspris på plattor skulle överstiga tillverkningskostnaden för en platta, vilket är osäkert eftersom många företag inom solenergiverksamhet har gått med förlust under undersökningsperioden. Även stora vertikalt integrerade kinesiska tillverkare köpte ofta betydande mängder plattor från oberoende leverantörer, vilket stöder slutsatsen att bristen på vertikal integration i plattor inte nödvändigtvis leder till högre kostnader för moduler och celler.

(111)

En berörd part hävdade att det jämförbara landet inte är konkurrenskraftigt. Detta påstående stöds av det faktum att tillverkningen av solceller i Indien 2013 är den minsta på fem år. Den rapport som den berörda parten citerade visade emellertid att den indiska celltillverkningen under undersökningsperioden fortfarande låg på en hög nivå nära den absoluta toppen. Den stora minskningen av tillverkningen ägde rum efter undersökningsperioden, och fick därigenom ingen effekt på resultaten av undersökningen.

(112)

Ett annat argument som lagts fram till stöd för påståendet att det jämförbara landet är inte är konkurrenskraftigt är den antidumpningsundersökning som nämns i skäl 91 ovan. Institutionerna konstaterar att nämnda undersökning fortfarande pågår, och att det därför inte går att dra några slutsatser av den. Antidumpningsundersökningar är i allmänhet inte ett tecken på bristande konkurrenskraft, utan ett tecken på att den inhemska industrin anser sig utsatt för illojala handelsmetoder från konkurrenter i tredjeländer.

(113)

På det hela taget anser kommissionen att valet av Indien som jämförbart land inte är oskäligt.

(114)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter rörande jämförbart land, bekräftas alla slutsatser i skälen 72–77 i förordningen om preliminär tull.

(115)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter framförde en berörd part att de indiska företagen främst sålde moduler som inte är avsedda för nätanslutning, som har högre priser och kostnader än de moduler för nätanslutning som såldes av de kinesiska tillverkarna. Det hävdades vidare att moduler som inte är avsedda för nätanslutning vanligtvis har en lägre energieffekt än moduler för nätanslutning.

(116)

I detta hänseende ska det noteras att olika normalvärden fastställdes för ”normalstora” moduler med fler än 36 celler som vanligtvis är avsedda för nätanslutning och mindre moduler med högst 36 celler som vanligtvis inte är avsedda för nätanslutning. Det anses därför att ett lämpligt normalvärde ska fastställas för alla produkttyper, inklusive moduler som inte avsedda för nätanslutning och moduler som är avsedda för nätanslutning.

(117)

En annan berörd part uppgav att Tata också är aktiv som projektansvarig, och detta företags försäljning är därför inte jämförbar med försäljning av moduler som bara kommer från kinesiska exporterande tillverkare. I detta hänseende ska det noteras att jämförelsen mellan priserna på de indiska inhemska priserna och de kinesiska exportpriserna uteslutande gällde försäljning av moduler. Försäljningen av färdiga projekt eller integrerade lösningar användes däremot inte för att fastställa normalvärdet, eftersom de inte ansågs jämförbara.

(118)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter rörande normalvärdet, bekräftas alla slutsatser i skälen 78–86 i förordningen om preliminär tull.

(119)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter lämnade några av de exportörer som ingick i stickprovet synpunkter på vissa smärre problem beträffande det exportpris som användes för att fastställa dumpningsmarginalen. Där så var berättigat beaktades synpunkterna, vilket ledde till en mindre ändring av dumpningsmarginalen för de berörda företagen.

(120)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter rörande exportpriset, bekräftas alla slutsatser i skälen 87–89 i förordningen om preliminär tull.

(121)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter lämnade några av de exportörer som ingick i urvalet synpunkter på vissa smärre problem beträffande de parametrar som användes för att jämföra exportpriserna. Där så var berättigat beaktades synpunkterna, vilket ledde till en mindre ändring av dumpningsmarginalen för de berörda företagen.

(122)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter upptäcktes ett skrivfel som ledde till en felaktig justering av normalvärdet för inrikes frakt. Detta fel har korrigerats och det ledde till en smärre minskning av dumpningsmarginalerna.

(123)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade en berörd part att en justering för handelsled kan vara motiverad, eftersom parten inte säljer direkt till installatörer, utan till återförsäljare och distributörer. Parten begärde detaljerade uppgifter om försäljningskanalerna hos tillverkaren i det jämförbara landet, men dessa konfidentiella uppgifter kunde inte lämnas ut. Som ett alternativ, var kundbasen hos tillverkaren i det jämförbara landet indelad i olika kategorier enligt försäljningsvolym, vilket visade att en justering för olikheter i handelsled inte var befogad.

(124)

Som svar på denna analys, tillstod den berörda parten att en skillnad i försäljningskvantiteter skulle leda till skillnader i pris, men vidhöll sitt argument om att företaget tar ut högre priser av installatörer än av distributörer/detaljhandlare även om installatören skulle köpa en liknande kvantitet som distributören/återförsäljaren. Detta påstående var dock inte underbyggt och kunde därför inte beaktas.

(125)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter rörande exportpriset, bekräftas alla slutsatser i skälen 90–92 i förordningen om preliminär tull.

(126)

En exporterande tillverkare som ingick i urvalet begärde full öppenhet i beräkningarna av dumpningen och hävdade att det annars inte skulle gå att yttra sig om riktigheten i det beslutet. Eftersom detta företag inte beviljades marknadsekonomisk status, fastställdes normalvärdet på grundval av uppgifter från Indien som jämförbart land. Eftersom endast en tillverkare i det jämförbara landet till fullo samarbetade i undersökningen, kan uppgifter från det jämförbara landet inte meddelas på nivån för produkttypen eftersom uppgifterna är konfidentiella. Denna invändning måste därför avvisas.

(127)

För företagen i urvalet jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten som fastställdes för det jämförbara landet med det vägda genomsnittliga exportpriset för den motsvarande berörda produkttypen, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(128)

Den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna som inte ingick i urvalet beräknades i enlighet med bestämmelserna i artikel 9.6 i grundförordningen. Denna marginal fastställdes på grundval av de marginaler som fastställts för de exporterande tillverkarna i urvalet.

(129)

På grundval av detta fastställdes dumpningsmarginalen för de samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet till 88,1 %.

(130)

När det gäller övriga exporterande tillverkare i Kina fastställdes dumpningsmarginalerna på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. För detta ändamål fastställdes först graden av samarbetsvilja genom att man jämförde den exportvolym till unionen som rapporterats av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna med den kinesiska exportvolymen, såsom fastställs i skäl 167.

(131)

Eftersom de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna stod för mer än 80 % av den totala kinesiska exporten till unionen får samarbetsviljan anses vara hög. Eftersom det inte fanns någon anledning att tro att någon exporterande tillverkare avsiktligt avstod från att samarbeta, fastställdes den övriga dumpningsmarginalen till den nivå som gällde för det företag i urvalet som hade den högsta dumpningsmarginalen. Detta ansågs vara lämpligt eftersom det inte fanns något som tydde på att de icke-samarbetsvilliga företagen bedrev dumpning på en lägre nivå, och för att säkerställa effektiviteten av en eventuell åtgärd.

(132)

Mot denna bakgrund är de slutgiltiga dumpningsmarginalerna, uttryckta som andel av cif-priset vid unionens gräns, före tull, följande:

(133)

Den likadana produkten tillverkades av ca 215 tillverkare i unionen. Institutionerna har kontrollerat de berörda parternas påståenden att antalet skulle vara högre. Kontrollen visade att de ytterligare tillverkare som påstods finnas i själva verket till största delen var exporterande tillverkare, närstående importörer till dessa, distributörer och installatörer.

(134)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hade flera parter invändningar mot att uppgifter som lämnats av Europressedienst, ett oberoende konsultföretag (nedan kallad konsulten) användes för att, bland annat, fastställa unionens produktion, unionens produktionskapacitet samt andra makroekonomiska skadeindikatorer rörande unionsindustrin och importuppgifterna. Dessa parter ifrågasatte att konsulten var oberoende och gjorde gällande att denne hade förbindelser med klaganden. De begärde också förtydliganden när det gäller på vilka grunder konsulten hade utsetts av kommissionen och ifrågasatte dennes sakkunskap när det gäller att samla in ekonomiska uppgifter om solcellssektorn. Härvidlag hävdades det att kommissionen borde ha baserat sina slutsatser på uppgifter från andra tillgängliga källor, särskilt kända forskningsinstitut. Slutligen hänvisade Afase till bästa praxis för inlämnande av ekonomisk bevisning och insamling av uppgifter i fall som rör tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och i ärenden rörande fusioner samt ifrågasatte tillförlitligheten hos de uppgifter som lämnats in av konsulten.

(135)

När det gäller de påstådda förbindelserna mellan konsulten och klaganden, lade de berörda parterna i fråga inte fram några bevis för sådana förbindelser. I undersökningen fanns det inte heller några belägg för en förbindelse som går utöver en förbindelse av rent affärsmässig karaktär. Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade en berörd part att det fanns tecken på att den prima facie-bevisning som lagts fram av den klagande unionsindustrin i klagomålet grundas på uppgifter från samma konsult. Även om det medges att resultaten för vissa indikatorer var desamma som den bevisning som tillhandahålls i klagomålet, betyder det inte nödvändigtvis att de har fastställts på grundval av endast en källa. I detta avseende uppges i klagomålet vilka olika källor som använts.

(136)

Såsom förklaras i skäl 99 i förordningen om preliminär tull, ansåg kommissionen det lämpligt att utnyttja dessa konsulttjänster i den nuvarande undersökningen, eftersom makroekonomiska uppgifter för hela unionsmarknaden liksom importuppgifter inte fanns att tillgå från andra offentliga källor. Innan kommissionen valde Europressedienst utvärderade man de metoder som konsulten använt för att samla in de relevanta uppgifterna samt konsultens förmåga att sammanställa de nödvändiga uppgifterna separat för alla produkttyper och för hela skadeundersökningsperioden.

(137)

Under undersökningen dubbelkontrollerades dessutom där så var möjligt uppgifter från konsulten mot andra tillgängliga källor och bekräftades. I detta hänseende ska det noteras att det på marknaden finns flera forskningsföretag som specialiserat sig på att samla in statistik om solcellssektorn och de rapporterade siffrorna är nästan aldrig desamma. Detta beror på att exakta siffror är svåra för forskningsinstituten att få fram och de rapporterade indikatorerna för solcellsmarknaden kommer därför alltid att baseras på uppskattningar, oberoende av vem som tillhandahåller siffrorna. De dubbelkontroller som utfördes av kommissionen bestod därför av en jämförelse av tendenserna för de uppgifter som mottagits från konsulten med tendenserna för samma uppgifter som offentliggjorts av andra forskningsföretag, GFC och European Photovoltaic Industry Association (nedan kallad EPIA) om samma ämnesområden, i de fall sådana fanns tillgängliga. Inga betydande skillnader har konstaterats till följd av dubbelkontrollen, eftersom tendenserna för indikatorerna som omfattades av dubbelkontrollen var likartade. Preliminära undersökningsresultat grundades därför inte enbart på uppgifter från konsulten utan också på kommissionens egen analys och bedömning av dessa uppgifter. Efter det att de provisoriska åtgärderna hade införts, gjordes också ett kontrollbesök på plats hos konsulten (se skäl 9 ovan). Kommissionen utförde kontroller på plats i konsultens lokaler för att kontrollera tillförlitligheten av den metod och uppgifter som har tillhandahållits. Kontrollen på plats genomfördes som en uppföljning av kommissionens dubbelkontroll av uppgifterna och för att få en ytterligare säkerhet när det gäller tillförlitligheten och kvaliteten på uppgifterna och de tillhörande metoderna.

Kontrollbesöket på plats ansågs lämpligt mot bakgrund av principen om god förvaltning, även om dessa uppgifter inte tillhandahölls av en berörd part utan av en konsult. Till följde av detta var kommissionen än mer förvissad om tillförlitligheten hos de uppgifter som konsulten hade tillhandahållit.

(138)

En part hävdade att metoden för de dubbelkontroller som kommissionen hade använt inte förklaras i tillräcklig detalj och ansåg att de andra källorna som använts för att dubbelkontrollera uppgifterna borde lämnas ut. Denna part hävdade vidare att den metod som använts i alla händelser var ogiltig eftersom det bara var tendenserna för olika källor som jämfördes och inte absoluta värden.

(139)

När det gäller de andra källorna som användes för att dubbelkontrollera de uppgifter som lämnas av konsulten, rörde det sig om de rapporter som publicerats av GFC och EPIA inom samma områden. När det gäller jämförelsen av uppgifter med andra källor ska det påpekas att de inte bara visade en liknande tendenser utan också liknande omfattningar. Därför drogs slutsatsen att den metod som användes var lämplig och påståendena i detta avseende tillbakavisades.

(140)

När det gäller konsultens sakkunskap, ska det noteras att konsultens huvudsakliga uppgift är att samla in uppgifter med anknytning till solcellssektorn och utveckla en uppdaterad databas över företag som är verksamma på solcellsmarknaden. Dessa uppgifter publiceras i tidskrifter som är specialiserade på solceller och också av enskilda företag för vilka konsulten bedriver specialiserad forskning. Den databas som Europressedienst har utvecklat uppdateras regelbundet och publiceras på nytt. Konsulten har dessutom flera års erfarenhet inom denna sektor. Närmare bestämt är konsultens metodik att samla in, dubbelkontrollera och sammanställa information med hjälp av olika källor som finns att tillgå på marknaden. I detta syfte samlas uppgifterna in via standardiserade frågeformulär som sänds till de företag som förtecknas i databasen eller via telefon, särskilt från unionstillverkarna, eller under de specialiserade mässorna, och då särskilt från tillverkare i tredjeländer. När uppgifterna inte kan erhållas genom de ovan nämnda kanalerna kontrollerar Europressedienst de ekonomiska rapporterna från företag inom solcellssektorn eller samarbetar på frivillig basis med andra forskningsinstitut i syfte att erhålla eller dubbelkontrollera uppgifter. Det kontrollerades och bekräftades att dessa källor har använts av konsulten i den dagliga verksamheten. Mot bakgrund av ovanstående ansågs det lämpligt att använda Europressediensts tjänster i den nuvarande undersökningen och parternas påståenden i detta hänseende avvisades därför.

(141)

När det gäller bästa praxis för inlämnandet av ekonomisk bevisning från kommissionens behöriga avdelning bör följande kommentarer göras. För det första rör det sig om ett dokument som inte är bindande för kommissionen, eftersom det inte har antagits av kollegiet, utan publicerats av den behöriga avdelningen i syfte att lämna rekommendationer till parterna om hur man ska lägga fram ekonomisk bevisning. För det andra gäller bästa praxis inlämnandet av ekonomiska analyser och uppgifter som använts i vissa konkurrensutredningar, i enlighet med artikel 101 och 102 i EUF-fördraget, och i koncentrationsärenden. Tillämpliga regler, normer för bevis och kommissionens befogenheter i dessa konkurrensärenden kan inte jämföras med undersökningar avseende handelspolitiska skyddsåtgärder, för vilka helt andra regler tillämpas.

(142)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter ifrågasatte flera parter de metoder som användes av konsulten och hävdade att de inte uppfyllde erkända vetenskapliga normer. Såsom anges i skäl 137, bedömdes metoderna och de resulterande uppgifterna dubbelkontrollerades och verifierades. Resultatet blev att de ansågs vara i linje med andra publicerade uppgifter och att de därför var rimligt tillförlitliga. Särskilda frågor som tas upp av de berörda parterna, främst Afase, klargjordes och gjordes tillgängliga i den öppna akten i undersökningen för inspektion av berörda parter.

(143)

Den kinesiska handelskammaren hävdade att metoderna för sammanställning av uppgifter inte har förtydligats. Detta påstående avvisades, eftersom de relevanta uppgifterna återfanns i den akt som är tillgänglig för inspektion för alla berörda parter.

(144)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter upprepade flera parter sina argument rörande kommissionens val av konsult och om kvaliteten på de uppgifter som lämnats. Det hävdades att konsultens uppgifter kan beställas och köpas på ad hoc-basis, i syfte att uppfylla potentiella kunders särskilda krav och de därför kanske inte är objektiva. Dessutom bestred den kinesiska handelskammaren att de uppgifter som samlats in genom konsulten kan betraktas som ett faktiskt bevis i den mening som avses i artikel 3.2 i grundförordningen, eftersom uppgifterna i stor utsträckning har baserats på antaganden och uppskattningar. Man hävdade vidare att de uppgifter som lämnats inte var tillräckligt styrkta med bevis i ärendet och att de inte var av bekräftande, objektiv och verifierbar karaktär.

(145)

När det gäller dessa påståenden hänvisas det till skälen 136–137 ovan, där ytterligare information lämnas om valet av konsult. Dessutom bör det påpekas att kommissionen anlitade konsulten på grundval av bästa tillgängliga uppgifter vid den tidpunkten och i full överensstämmelse med kommissionens budgetförordning som tillämpas på förfarandet. Det erinras vidare om att konsultens kapacitet att tillhandahålla alla erforderliga uppgifter i tid var mycket viktig, eftersom kommissionen var bunden av de lagstadgade tidsfristerna för offentliggörandet av de preliminära undersökningsresultaten i den pågående undersökningen.

(146)

När det gäller kvaliteten på de uppgifter som lämnats och om de kan betraktas som faktiska bevis i enlighet med artikel 3.2 i grundförordningen (se ovan i skäl 137), granskades konsultens metoder för insamling av uppgifterna, och det bedömdes att de var av tillfredsställande kvalitet. Såsom anges i samma skäl, dubbelkontrollerades dessutom uppgifterna från konsulten med andra källor där så var möjligt och konstaterades vara rimligen korrekta. Slutligen ska det noteras att konsulten har en databas som uppdateras regelbundet, oberoende av kundernas behov och önskemål. Samma databas används för att sammanställa och leverera statistik om solceller till olika kunder och påståendet att uppgifterna inte skulle vara objektiva måste därför avvisas.

(147)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade en berörd part att kommissionen inte hade redovisat sina källor, vilka metoder som använts och vilka företag som konsulten samarbetade med för att sammanställa de makroekonomiska uppgifter som tillhandahölls. En annan berörd part upprepade att de metoder som använts av konsulten leder till felaktiga resultat. Flera berörda parter begärde ytterligare uppgifter om de metoder som konsulten använt, såsom den genomsnittliga svarsfrekvensen för frågeformulären och intervjuerna, vilken procentandel av uppgifterna som samlats in via varje kanal, hur dessa kontrollerades, de uppskattningar/antaganden som använts för att generera uppgifter, antalet företag för vilka uppskattningar gjorts samt en uppfattning om antalet anställda hos konsulten.

(148)

När det gäller dessa påståenden, ska det noteras att efter genomförandet av de preliminära åtgärderna lämnade kommissionen uppgifter till de berörda parterna om vilka metoder och källor som konsulten använt vid sammanställningen av uppgifterna och tog också upp de berörda parterna särskilda frågor i detta avseende efter det preliminära meddelandet av uppgifter. De ytterligare förfrågningar om uppgifter från de berörda parterna efter det slutliga meddelandet av uppgifter anses ha besvarats genom de uppgifter som ställdes till förfogande efter införandet av de preliminära tullarna i den mån som sekretessbegränsningarna medgav det. Det understryks också att kommissionen kontrollerade på plats hur uppgifterna samlats in och ställts samman av konsulten och vilka relevanta underliggande antaganden som använts vid insamlingen av uppgifter. Resultatet av kontrollen var tillfredsställande och kommissionen försäkrade sig om rimligheten i de underliggande antagandena och kvaliteten på de uppgifter som tillhandahållits av konsulten. Vidare bestred parterna inte uppgifterna som sådana.

(149)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter begärde en annan part förtydliganden rörande hur många unionstillverkare som konsulten tagit med i sin insamling av uppgifter och överlappningen mellan dessa och de cirka 215 unionstillverkare som var kända för kommissionen. I detta sammanhang står det klart att de unionstillverkare som konsulten tog med i stort sett är desamma som de som representerar unionsindustrin i denna undersökning och som nämns i skäl 133 ovan.

(150)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade en part att kommissionen har genomfört skadeanalysen på ett inkonsekvent sätt, eftersom den gjordes separat för moduler och celler, medan skadan och beräkningen av dumpningsmarginalerna hade fastställts som ett viktat genomsnitt för moduler och celler tillsammans. I detta avseende ska det noteras att även om indikatorerna anges separat för varje produkttyp, gäller slutsatserna för varje indikator den undersökta produkten som helhet. Det erinras också om att moduler och celler är en och samma produkt och att dumpningsmarginalerna och nivån för undanröjande av skada fastställdes på grundval av detta. Påståendet avvisades därför.

(151)

Slutligen hävdade en annan part att beräkningen av värdet av makroekonomiska indikatorer under undersökningsperioden var felaktigt baserad på ett enkelt genomsnitt av åren 2011 och 2012. Man menade att sådana metoder inte är objektiva och inte skulle leda till resultat som återspeglar verkligheten under undersökningsperioden. Det ska klargöras att ett enkelt genomsnitt av uppgifterna bara användes i de fall där det fanns liknande tendenser under skadeundersökningsperioderna. Om tendenserna var olika, anpassades metoderna i enlighet med detta genom att man beaktade verkligheten på marknaden. Den berörda parten vidareutvecklade inte på vilket sätt resultaten av de använda metoderna inte skulle återspegla verkligheten på marknaden. Dessa invändningar avvisades därför.

(152)

På grundval av ovanstående och eftersom det inte inkommit några andra synpunkter rörande detta, bekräftas härmed slutsatserna i skälen 98–101 i förordningen om preliminär tull.

(153)

Flera parter hävdade att skadan borde ha bedömts separat för den företagsinterna marknaden och för den öppna marknaden. En part hävdade att uppgifterna om celler avsedda för företagsintern användning inte borde ha tagits med vid skadebedömningen på grund av att de inte påverkades av den dumpade importen.

(154)

Såsom anges i skäl 105 i förordningen om preliminär tull, bör förbrukning, försäljningsvolym, produktion, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, tillväxt, investeringar, lager, sysselsättning, produktivitet, kassaflöde, avkastning på investeringar, förmåga att anskaffa kapital och dumpningsmarginalens storlek undersökas mot bakgrund av unionsindustrins totala verksamhet, dvs. inbegripet företagsintern användning, eftersom tillverkningen avsedd för den företagsinterna marknaden också påverkades av konkurrensen från importen från det berörda landet.

(155)

Undersökningen har därför visat att vertikalt integrerade unionstillverkare blev tvungna att importera dumpade produkter (celler) och, till följd av prispressen från den dumpade importen, upphöra med att tillverka dessa produkter till en kostnad som var högre än importpriset. Undersökningen visade också att den fria marknaden och den företagsinterna marknaden uppvisade en liknande utveckling av priserna, vilket också visade att de i lika hög utsträckning påverkades av importen i fråga.

(156)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter upprepade flera parter att kommissionen inte har tillhandahållit en adekvat och motiverad analys av den företagsinterna marknaden och att den inte heller har förklarat varför en separat analys inte genomförts. En part hävdade att ingen information lämnades om betydelsen den unionstillverkning som är avsedd för företagsinternt bruk. Det hävdades dessutom att skäl 106 i förordningen om preliminär tull, enligt vilket priserna på den företagsinterna marknaden inte alltid återspeglade marknadspriserna motsades av slutsatserna i skäl 155 ovan om att den fria marknaden och den företagsinterna marknaden visade en liknande utveckling i priser.

(157)

För det första ska det noteras att i skäl 105 i förordningen om preliminär tull anges orsakerna till varför det ansågs lämpligt att undersöka skadeindikatorerna (utom för lönsamhet), med hänvisning till unionsindustrins totala verksamhet, inklusive tillverkning för företagsintern användning. I detta avseende erinras det om (se samma skäl) att undersökningen visade att tillverkningen för företagsintern användning i lika hög grad påverkades av konkurrensen från importen från Kina, vilket som sådant inte har bestridits av de berörda parterna. Därför måste påståendet att inga förklaringar gavs till varför ingen separat analys ägt rum avvisas. Till följd av denna slutsats avvisades därför också att en sådan separat analys av den företagsinterna marknaden borde ha ägt rum.

(158)

Utifrån ovanstående ska det för det andra sägas att även om unionens tillverkning avsedd för företagsintern användning inte betraktades som ett viktigt inslag, bör det noteras att tillverkningen i unionen av celler avsedda för företagsintern användning utgjorde cirka hälften av den totala tillverkningen under undersökningsperioden. Slutligen ska det klargöras att det faktum att priserna på den företagsinterna marknaden inte återspeglar priserna på den fria marknaden inte nödvändigtvis motsäger det faktum att båda prisnivåerna uppvisade samma tendenser, eftersom de fortfarande kan vara på olika nivåer eller att prisrörelseeffekter kan ske i högre eller mindre grad och de därmed visar en annan bild. På grundval av ovanstående avvisades påståendena rörande den företagsinterna marknaden.

(159)

De berörda parterna tillhandahöll inte någon information som kunde ha minskat värdet av undersökningsresultaten beträffande fastställandet av unionsmarknaden. Mot bakgrund av detta avvisades därför dessa invändningar och undersökningsresultaten i skälen 102-106 i förordningen om preliminär tull bekräftas.

(160)

En berörd part hävdade att uppgifterna om förbrukningen i unionen av den undersökta produkten varierar avsevärt, beroende på vilken källa som anlitas. Denna part hävdade att tillförlitliga uppgifter endast kan fastställas på grundval av uppgifter som inhämtats från specialiserade institutioner och forskningscentra. Mot bakgrund av förklaringarna och slutsatserna i skälen 134–152 ovan rörande tillförlitligheten hos de uppgifter som konsulten använde i undersökningen, avvisades detta argument.

(161)

Samma part hävdade att förbrukningen i unionen inte bör fastställas genom att man bara summerar den tillgängliga produktionskapaciteten för moduler i unionen och att förbrukningen av moduler för unionsindustrins egna projekt bör dras av från denna. Detta argument avvisades, eftersom förbrukningen av moduler fastställdes på grundval av den nyligen installerade kapaciteten i unionen. Detta är gängse praxis för att avgöra förbrukningen av moduler. För cellerna fastställdes förbrukningen på grundval av unionens tillverkning av moduler.

(162)

En annan part menade att med de metoder som konsulten beskriver är det svårt att upprätta en tillförlitlig statistik över förbrukningen. Det hävdades vidare att importuppgifterna liksom exportförsäljningen från unionsindustrin byggde på icke-kontrollerbara uppskattningar eller ofullständiga uppgifter och att kommissionens dubbelkontroll inte var tillräcklig för att dra slutsatsen att dessa uppgifter var tillförlitliga och korrekta.

(163)

Såsom redan nämnts ovan i skälen 136 och 137 kontrollerades kvaliteten på uppgifterna och metoderna som använts för att samla in dem undersöktes av kommissionen under besöket på plats. Utifrån detta ansågs det att de metoder som använts var lämpliga och att resultaten var korrekta och rimligt tillförlitliga. Detta påstående avvisades därför.

(164)

På grundval av ovanstående och eftersom det inte inkommit några andra synpunkter på unionsförbrukningen, bekräftas slutsatserna i skälen 107–109 i förordningen om preliminär tull.

(165)

En berörd part hävdade att uppgifterna om importvolymerna av den undersökta produkten varierar avsevärt, beroende på vilken källa som anlitats. Denna part hävdade att tillförlitliga uppgifter endast kan fastställas på grundval av de uppgifter som inhämtats från specialiserade institutioner och forskningscentrum. Mot bakgrund av förklaringarna och slutsatserna i skälen 134–152 ovan rörande tillförlitligheten hos de uppgifter som konsulten använde i undersökningen, avvisades detta argument.

(166)

Efter det slutliga meddelande av uppgifter invände en berörd part mot kommissionens metoder för att bestämma det totala importvärdet från Kina och gjorde gällande att det hade baserats på transaktioner som gjorts på cif-nivå före tull, och att det därför är tveksamt om dessa transaktioner verkligen var avsedda för förbrukning i unionen. När det gäller detta påstående klargjordes det att de uppgifter om det totala importvärdet från Kina, som konsulten lämnat in, inte hade använts i de preliminära och slutgiltiga undersökningsresultaten, och att endast importvolymerna och importpriserna fastställdes under undersökningen (se skälen 110–113 i förordningen om preliminär tull). Eftersom metoderna för att fastställa importpriserna inte ifrågasattes som sådana av den berörda parten i fråga, hänvisas det till de relevanta slutsatserna i skälen 113–117 i förordningen om preliminär tull och till skälen 168–176) nedan. Påståendet avvisades därför.

(167)

På grundval av ovanstående och eftersom det inte inkommit några andra synpunkter på importen av den berörda produkten från Kina, bekräftas slutsatserna i skälen 110–112 i förordningen om preliminär tull.

(168)

En samarbetsvillig icke-närstående importör hävdade att importpriserna borde ha fastställts på grundval av importen av den berörda produkten till unionen. Uppgifterna från denna importör under undersökningen gällde emellertid endast en bråkdel av den totala importen till unionen, och inga meningsfulla slutsatser kunde således dras om det genomsnittliga priset på all import från Kina under hela skadeundersökningsperioden som omfattar flera år. Detta påstående avvisades därför.

(169)

En annan part hävdade att metoden för att bestämma priserna inte hade förklarats, och då särskilt hur uppgifter från olika källor hade slagits samman och stämts av. Dessutom hävdades att importkostnaderna borde ha grundats på kontrollerade uppgifter som inhämtats under undersökningen snarare än på uppskattningar.

(170)

Det anses att de metoder som gjorts tillgängliga för alla berörda parter är tillräckligt fullständiga för att man ska förstå hur siffrorna har fastställts. När det gäller importkostnaden är det klart att en justering gjordes av spotpriserna för att man skulle komma fram till cif-priserna. Utvärderingen bekräftades utifrån de uppgifter som samlats in under undersökningen.

(171)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter begärde flera berörda parter att få mer detaljerade uppgifter om beräkningen av prisunderskridandet än de som redan angivits i skäl 116 i förordningen om preliminär tull. Ytterligare uppgifter tillhandahölls i bilaterala kontakter i den mån det var möjligt på grund av uppgifternas känsliga natur och det faktum att unionstillverkarna hade beviljats anonymitet.

(172)

I linje med beslutet att utesluta plattor från produktdefinitionen (se skälen 28–32 ovan), uteslöts dessa produkter också från beräkningen av prisunderskridandet. Dessutom gjordes vissa korrigeringar av de cif-priser som lämnats av de berörda parterna. Eftersom urvalet av icke-närstående importörer ändrades av de orsaker som anges i skäl 21, användes de genomsnittliga kostnaderna efter import för det nya urvalet av importörer, i de fall fullständiga uppgifter fanns att tillgå.

(173)

Den reviderade prisjämförelsen gjordes för varje enskild produkttyp för transaktioner i samma handelsled, efter justeringar där så var nödvändigt, och efter avräkning av rabatter och avdrag. Resultatet av jämförelsen, uttryckt som en procentandel av de utvalda unionstillverkarnas omsättning under undersökningsperioden, visade en vägd genomsnittlig underskridandemarginal i intervallen 19,8–32,1 % för moduler, 4–28,5 % för celler och 8–29 % sammantaget för den berörda produkten.

(174)

Det bör noteras att för en exporterande tillverkare som ingick i urvalet fastställdes ett negativt prisunderskridande för celler. De exporterade kvantiteterna var emellertid ganska små och kan därför inte betraktas som representativa.

(175)

En exporterande tillverkare i urvalet ifrågasatte källan till justeringen av monoceller till multiceller, dock utan att bestyrka sitt argument. I själva verket tillhandahölls inte någon ny information eller bevisning och detta argument avvisades därför.

(176)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter på priserna på importen från Kina eller på beräkningen av prisunderskridandet, bekräftas slutsatserna i skälen 113–117 i förordningen om preliminär tull.

(177)

Vissa parter ifrågasatte den övergripande tillförlitligheten hos de makroekonomiska skadeindikatorer som används av kommissionen inom ramen för denna undersökning. Parterna hävdade att de tendenser som fastställts för ett antal av dessa indikatorer avvek från de tendenser för samma indikatorer som fastställts för de utvalda unionstillverkarna. Det hänvisades särskilt till unionens tillverkning, produktivitet, försäljning, genomsnittliga arbetskraftskostnader och sysselsättning.

(178)

Såsom nämns i skäl 121 i förordningen om preliminär tull fastställdes de makroekonomiska indikatorerna för alla tillverkare i unionen. I de fall som samma uppgifter sammanställs för enskilda unionstillverkare eller en grupp av unionstillverkare (dvs. de unionstillverkare som ingick i urvalet), är tendenserna inte nödvändigtvis identiska, eftersom t.ex. vikten av varje företag inte beaktas i en sådan jämförelse. Det är därför inte nödvändigtvis meningsfullt med en jämförelse mellan de makroekonomiska indikatorerna för alla unionstillverkare och indikatorerna för utvalda unionstillverkarna och det går inte att dra slutsatsen av detta att den ena eller andra av dessa uppsättningar uppgifter skulle vara otillförlitliga. När man jämför utvecklingen av de makroekonomiska indikatorerna för unionsindustrin med de konsoliderade motsvarande indikatorerna för de utvalda unionstillverkarna, kan man hur som helst notera skillnader när det gäller flera indikatorer, t.ex. tillverkning, produktionskapacitet, försäljningsvolym, sysselsättning och produktivitet i unionsindustrin mellan 2011 och undersökningsperioden. För alla dessa indikatorer uppvisade de utvalda unionstillverkarna bättre resultat än unionsindustrin överlag. Orsaken till detta är att många unionstillverkare som inte ingick i urvalet upphörde med sin produktion eller blev insolventa under undersökningsperioden, vilket hade en negativ inverkan på de makroekonomiska indikatorerna beräknade på unionsnivå. Dessa påståenden avvisades därför.

(179)

En berörd part hävdade att slutsatsen i skäl 153 i förordningen om preliminär tull att analysen av situationen för unionsindustrin visade en tydlig nedåtgående trend för alla huvudsakliga skadeindikatorer grundades på uppgifter från konsulten. I detta hänseende står det klart att å ena sidan grundades de makroekonomiska indikatorerna enligt tabellerna 4-a till 6-c i förordningen om preliminär tull på uppgifter som erhållits från konsulten och som, där så var möjligt, dubbelkontrolleras mot andra tillgängliga källor. Å andra sidan grundades de mikroekonomiska indikatorerna enligt tabellerna 7-a till 11-c i förordningen om preliminär tull på uppgifter som samlats in från de utvalda unionstillverkarna och som kontrollerats på plats av kommissionen. Det bör också noteras att avgörande faktorer för den skadevållande situationen för unionsindustrin såsom unionsindustrins lönsamhetsnivåer, det genomsnittliga försäljningspriset i unionen samt prisunderskridandet grundade sig på uppgifter som samlats in från de utvalda unionstillverkarna och de exporterande tillverkare som hade kontrollerats på plats. Ovanstående invändning avvisas därför.

(180)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande de allmänna metoderna för bedömning av unionsindustrins ekonomiska situation, bekräftas skälen 118–123 i förordningen om preliminär tull.

(181)

Afase hävdade att den produktionsvolym som fastställts för moduler (se skäl 124 i förordningen om preliminär tull) och den produktionskapacitet i unionsindustrin som fastställts för moduler och celler (se samma skäl) var överdrivna, och Afase lämnade in uppgifter från andra källor (dvs. EPIA, IM och BNEF) som visade på lägre volymer.

(182)

Den produktionsvolym som fastställs i skäl 124 i förordningen om preliminär tull grundas på uppgifter som omfattar både börsnoterade företag och onoterade företag. Den utveckling av unionstillverkningen som fastställs i skäl 124 i förordningen om preliminär tull ligger i linje med den utveckling av unionsförbrukningen som fastställs i skäl 108 i förordningen om preliminär tull. Uppgifterna om produktionsvolymer från Afase uppvisade däremot olika tendenser för unionsförbrukningen, såsom fastställs i skäl 108 i förordningen om preliminär tull, och enligt den statistik över unionsförbrukningen som offentliggjorts av EPIA.

(183)

När det gäller produktionskapaciteten, framgick det av undersökningen att undersökningsresultaten i skäl 124 i förordningen om preliminär tull inbegrep de företag som var föremål för ett insolvensförfarande eller hade upphört med tillverkningen under undersökningsperioden. De hade emellertid inte sålt sina fabriker och maskiner och kunde därmed återuppta tillverkningen mycket snabbt. Såsom nämns i skäl 182, inbegrep siffrorna i skäl 124 i förordningen om preliminär tull uppgifter från onoterade företag.

(184)

Såsom nämns i skäl 137 ovan, kontrollerades slutligen uppgifterna från den oberoende konsulten och de befanns vara rimligen korrekta. På grundval av ovanstående fann man att uppgifterna från Afase baserade på andra tillgängliga källor inte nödvändigtvis motsades av de preliminära undersökningsresultaten.

(185)

Även om man godtar de siffror som lämnats av Afase, skulle detta ändå inte påverka de övergripande undersökningsresultaten att unionsindustrin lidit väsentlig skada eftersom de negativa tendenserna för dessa indikatorer, dvs. produktionen i unionen och unionens produktionskapacitet, skulle bli ännu mer påtaglig.

(186)

En samarbetsvillig icke-närstående importör hävdade att produktionsvolymen, produktionskapaciteten och kapacitetsutnyttjandet borde ha fastställts enbart utifrån uppgifter från de unionstillverkare som ingick i urvalet. Eftersom det rör sig om makroekonomiska indikatorer, bör de emellertid fastställas på nivån för alla unionstillverkare för att man ska få en så meningsfull och fullständig bild som möjligt av unionsindustrins situation. Denna invändning avvisades därför.

(187)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter begärde en part att kommissionen skulle klargöra hur den årliga tillverkningen i unionen hade beräknats av konsulten. En annan part begärde att kommissionen skulle lämna ytterligare förklaringar rörande sammanställningen av de olika tillgängliga uppgifterna om den totala produktionskapaciteten i unionen. En annan part påstod att unionens sammanlagda produktion och produktionskapacitet borde ha erhållits från de unionstillverkare som ingick i urvalet, eftersom detta skulle ha gett ett mer tillförlitligt resultat. Det hävdades härvidlag att offentligt tillgängliga uppgifter var inexakta beroende på uppgifternas konfidentiella karaktär och att forskningscentra och konsulter var tvungna att grunda sina analyser på ett antal uppskattningar och antaganden.

(188)

Det klargjordes att den årliga tillverkningen i unionen beräknades på grundval av de siffror som hade rapporterats av unionstillverkarena till konsulten. När den årliga tillverkningen från en viss unionstillverkare inte kunde erhållas för ett visst år, uppskattades denna genom att man tillämpade kapacitetsutnyttjandet från föregående år på den nya produktionskapaciteten för det året. EU-institutionerna har också jämfört den siffra som erhölls från konsulten med de siffror som angivits i unionsindustrins svar på de gängse frågeformulären innan undersökningen inleddes. Dessa siffror är ungefär desamma.

(189)

När det gäller begäran att lämna ytterligare förklaringar till avstämningen av de olika tillgängliga uppgifterna för unionens produktionskapacitet, ska det noteras att denna information redan återfanns i den öppna akten som är tillgänglig för de berörda parterna. Denna begäran avslogs därför.

(190)

Slutligen ska det sägas att unionens produktion och produktionskapacitet är makroekonomiska indikatorer och måste därför fastställas på nivån för hela unionsindustrin och inte på nivån för de unionstillverkare som ingick i urvalet.

(191)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade en part att den metod som använts för att samla in uppgifter om produktionen (huvudsakligen intervjuer och besök på produktionsanläggningar) inte kunde ge tillförlitliga resultat på grund av uppgifternas konfidentiella karaktär, vilket följaktligen gjorde att företagen var ovilliga att lämna ut dem. Sådana metoder kan därför inte anses vara tillfredsställande. Detta bekräftas av det faktum att även om ett mycket större antal unionstillverkare hade använts av konsulten än av kommissionen vid granskningen av företagens representativitet när antidumpningsförfarandet påbörjades, är den totala produktionsvolym som fastställdes av konsulten lägre än den sammanlagda produktionsvolym som fastställdes av kommissionen i syfte att granska företagens representativitet. Denna part hävdade vidare att uppgifterna rörande denna skadeindikator följaktligen inte kan betraktas som faktiska bevis i den mening som avses i artikel 3.2 i grundförordningen.

(192)

För det första ska det klargöras att antalet tillverkare som konsulten beaktat, å ena sidan, och som kommissionen beaktat, å andra sidan, var i stort sett detsamma och argumentet att resultaten var inkonsekventa måste därför avvisas. Det erinras vidare om att de uppgifter som samlats in genom konsulten har dubbelkontrollerats mot andra källor där så var möjligt, och det konstaterades att dessa beräkningar var tillräckligt tillförlitliga. Det bekräftas därför att de uppgifter om tillverkningen som konsulten lämnat utgör faktiska bevis i den mening som avses i artikel 3.2 i grundförordningen.

(193)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter beträffande tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande, bekräftas skälen 124–128 i förordningen om preliminär tull.

(194)

En berörd part hävdade att unionsindustrins marknadsandel för moduler redan 2009 var nere i 19 % och att en minskning med 6 procentenheter under skadeundersökningsperioden inte kan anses som skada.

(195)

Minskningen av marknadsandelen med 6 procentenheter under skadeundersökningsperioden måste ses mot bakgrund av en ökning av unionsförbrukningen av moduler med 200 % under samma period. Unionsindustrin kunde inte dra nytta av den ökade förbrukningen; tvärtom, trots ett scenario med ökad förbrukning, kunde unionsindustrin inte öka sin försäljningsvolym i linje med detta, utan förlorade istället marknadsandelar. Detta argument måste därför avvisas.

(196)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade en part att de metoder som använts för att samla in uppgifter om tillverkningen (huvudsakligen intervjuer och besök i produktionsanläggningar) inte kunde ge tillförlitliga resultat på grund av dessa uppgifters konfidentiella karaktär, vilket ledde till att företagen var ovilliga att lämna ut dem. Sådana metoder kan därför inte anses tillfredsställande. På samma sätt kan de inte heller anses som faktiska bevis i den mening som avses i artikel 3.2 i grundförordningen. Såsom nämns ovan i skäl 137 ovan dubbelkontrollerades de uppgifter som samlats in av konsulten mot andra källor där så var möjligt och det konstaterades att beräkningarna var tillräckligt tillförlitliga. Det bekräftas därför att de uppgifter om försäljningen som konsulten tillhandahållit utgör faktiska bevis i den mening som avses i artikel 3.2 i grundförordningen.

(197)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter rörande unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandelar, bekräftas slutsatserna i skälen 129–131 i förordningen om preliminär tull.

(198)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade en part att metoden för fastställandet av den totala sysselsättningen i unionen under skadeundersökningsperioden var felaktig. Parten hävdade att när sysselsättningen hos en viss unionstillverkare inte var tillgänglig hade istället den genomsnittliga sysselsättningen för de unionstillverkare för vilka dessa uppgifter var tillgängliga beaktats. Detta måste avvisas, eftersom metoden för att fastställa den totala sysselsättningen var annorlunda, dvs. om uppgifter om sysselsättning för en viss unionstillverkare inte var tillgängliga uppskattades den på grundval av uppgifter från samma företag från tidigare år. Såsom nämns i skäl 137 kontrollerades denna metod och befanns vara rimlig. Påståendet avvisades därför.

(199)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter beträffande nivån på unionsindustrins sysselsättning och produktivitet, bekräftas skälen 132–143 i förordningen om preliminär tull.

(200)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter i detta hänseende, bekräftas skälen 135–136 i förordningen om preliminär tull.

(201)

En berörd part invände mot undersökningsresultatet att minskningen av de genomsnittliga försäljningspriserna hade haft en förödande inverkan på unionsindustrins lönsamhet. Parten hävdade att unionsindustrins genomsnittliga kostnad minskade på samma sätt och att prisminskningen därför är naturlig. Såsom beskrivs i skäl 138 i förordningen om preliminär tull, visade undersökningen emellertid att unionsindustrins försäljningspris minskade ännu mer än dess genomsnittliga produktionskostnad och de minskade kostnaderna återspeglades därför inte i unionsindustrins lönsamhet. Det bekräftas därför att unionsindustrins minskade försäljningspris hade en förödande inverkan på unionsindustrins lönsamhet och påståendena i detta hänseende tillbakavisades därför.

(202)

En annan part invände mot slutsatsen i skäl 138 i förordningen om preliminär tull att priserna låg på ohållbara nivåer under undersökningsperioden, och hävdade att detta skulle bestämmas av marknadskrafterna. Samma part invände också mot slutsatsen i samma skäl att unionsindustrin inte kunde dra nytta av kostnadsminskningarna på grund av pristrycket från den dumpade importen. Institutionerna konstaterar följande i detta avseende: Med ”ohållbara nivåer” avses det faktum att unionsindustrin sålde med förlust och därför inte kunde överleva på lång sikt. Frågan om huruvida prisnivån är hållbar är därför bara en fråga om förhållandet mellan produktionskostnaderna och priserna. Med ”inte kunde dra nytta av kostnadsminskningarna” avses det faktum att kostnaderna minskade långsammare än priserna. Båda dessa påståenden styrks av bevisning i skäl 138 i förordningen om preliminär tull. Detta argument måste därför avvisas.

(203)

Eftersom det inte har inkommit några ytterligare synpunkter på unionsindustrins genomsnittliga försäljningspriser, bekräftas skälen 137 och 138 i förordningen om preliminär tull.

(204)

Samma berörda part hävdade att i motsats till vad som påstås i skäl 140 i förordningen om preliminär tull, förelåg det inte någon inflation under skadeundersökningsperioden och att den totala ökningen av arbetskraftskostnaderna därför inte kunde ha orsakats av denna faktor.

(205)

I motsats till vad som hävdades av den berörda parten, visade undersökningen att det har förelegat inflation under skadeundersökningsperioden och att arbetskraftskostnadens ökning, begränsad till moduler, kan förklaras av inflationen och den ökade produktiviteten.

(206)

En berörd part hävdade att den skada som unionsindustrin led berodde på de ökade arbetskraftskostnader och den samtidiga minskningen av produktiviteten. Det bör dock först noteras att arbetskraftskostnaden låg stabil i fråga om celler, medan produktiviteten ökade både för celler och för moduler. Den ökade arbetskraftskostnaden kan därför förklaras med en ökad produktivitet. Dessutom har undersökningen visat att arbetskraftskostnader inte utgör en betydande del av produktionskostnaden, vilket redan anges i skäl 203 i förordningen om preliminär tull. Detta argument måste därför avvisas.

(207)

Mot denna bakgrund bekräftas undersökningsresultaten i skälen 139 och 140 i förordningen om preliminär tull.

(208)

En berörd part hävdade att de ökade lagernivåerna under skadeundersökningsperioden, uttryckt i procent av den sammanlagda produktionen, skulle vara obetydliga och därför inte kunde ses som bevis för skada. Denna part hävdade vidare att redovisningen av lagervärdena i skäl 141 i förordningen om preliminär tull är vilseledande, eftersom lagren uttrycktes i kW snarare än i MW till skillnad från unionsindustrins produktionsvolym.

(209)

Det ska i detta sammanhang noteras att skäl 143 i förordningen om preliminär tull ska ändras och bör vara ”... ökningen av lagren av likadan produkt under skadeundersökningsperioden inte en relevant faktor när det gäller att fastställa om unionsindustrin lidit väsentlig skada”. Att det rör sig om ett skrivfel framgår av föregående mening i vilken slutsatsen dras att unionstillverkarna tenderar att hålla begränsade lager eftersom deras produktion grundar sig på orderingången.

(210)

Det ska slutligen påpekas att huruvida lagren uttrycks i kW eller i MW ansågs i sig sakna betydelse för att fastställa huruvida unionsindustrin lidit väsentlig skada.

(211)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade flera parter att lagren borde ha fastställts för hela unionsindustrin och att uppgifter bara för tio unionstillverkare inte var representativa. Det klargörs att lagren ansågs vara en mikroekonomisk indikator, och därför bör fastställas på grundval av de uppgifter som samlats in för varje enskilt företag, i detta fall från urvalet av unionstillverkare som ansågs vara representativa för hela unionsindustrin. Ovanstående påstående avvisades därför.

(212)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter beträffande lager, bekräftas skälen 141–143 i förordningen om provisorisk tull.

(213)

Efter ett påpekande från en berörd part klargörs det att påståendet i skäl 148 i förordningen om preliminär tull att utvecklingen av kassaflödet var ”progressivt negativ” mellan 2009 och undersökningsperioden var felaktigt, eftersom kassaflödet för moduler visserligen minskade mellan 2009 och 2010, men faktiskt ökade under 2011 för att sedan återigen minska under undersökningsperioden.

(214)

Samma part påstod att uppgifterna om investeringar såsom de visas i skäl 149 i förordningen om preliminär tull var för låga i jämförelse med unionsindustrins produktionskapacitet så som visas i skäl 124 i förordningen om preliminär tull. Till stöd för detta påstående sade sig parten känna till att den investering som en unionstillverkare gjort för kapacitetsökningar gjorts till en mycket högre kostnad. Den berörda parten drog därför slutsatsen att unionsindustrins fastställda produktionskapacitet måste ha överskattats. Det noteras att detta påstående inte kunde styrkas med någon bevisning, särskilt inte den investering som gjorts av den berörda unionstillverkaren. Däremot grundades uppgifterna om investeringar i förordningen om preliminär tull på faktiska och kontrollerade uppgifter från de unionstillverkare som ingick i urvalet. Det bör noteras att detta påstående också grundades på en jämförelse mellan de totala investeringarna hos de unionstillverkare som ingick i urvalet och den totala produktionskapaciteten för hela unionsindustrin, vilket inte kan anses vara en lämplig grund för jämförelse eftersom inte de totala investeringarna för hela unionsindustrin beaktats. Detta argument måste därför avvisas.

(215)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter beträffande lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga, bekräftas skälen 144–152 i förordningen om preliminär tull.

(216)

Mot bakgrund av ovanstående, bekräftas slutsatserna i skälen 153–158 i förordningen om preliminär tull, dvs. att unionsindustrin led väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(217)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade flera berörda parter att man i analysen av orsakssambandet inte hade separerat, avgränsat och kvantifierat den dumpade importens skadliga verkningar från effekterna av andra kända faktorer som samtidigt skadar unionsindustrin. Dessutom hävdades det att kommissionen underlåtit att genomföra en gemensam analys av dessa andra kända faktorer.

(218)

Som svar på detta påstående bör det noteras att kommissionen, i enlighet med etablerad praxis, för det första undersökte om det fanns ett orsakssamband mellan den dumpade importen och den skada unionsindustrin lidit och för det andra om någon av de andra kända faktorerna hade brutit det orsakssamband som fastställts mellan den väsentliga skada som unionsindustrin lidit och den dumpade importen. I denna analys bedömdes verkan av andra kända faktorer för unionsindustrins situation, åtskilda från de skadevållande verkningarna av den dumpade importen, för att säkerställa att den skada som vållats av dessa faktorer inte tillskrevs den dumpade importen. Det konstaterades att ingen av dessa faktorer hade någon större, om ens någon, inverkan på situationen för industrin som kunde ändra det faktum att den konstaterade väsentliga skadan måste tillskrivas den dumpade importen. Av dessa skäl avvisades argumentet.

(219)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter framförde flera berörda parter på nytt de ovanstående argumenten. De hävdade att kommissionen, genom en motiverad och adekvat förklaring, uttryckligen bör fastställa att den skada som vållats av andra faktorer än den dumpade importen inte tillskrivs denna import.

(220)

Efter en genomgång av alla uppgifter konstaterades det i denna undersökning att den dumpade importen, betraktad separat, hade vållat unionsindustrin väsentlig skada. Det var inte möjligt att kvantifiera verkningarna av andra kända faktorer, och därför gjordes en kvantitativ bedömning i enlighet beskrivningen i skälen 164–222 i förordningen om preliminär tull. Sammanfattningsvis bekräftades det att den väsentliga skada som unionsindustrin lidit vållats av den dumpade importen. De andra faktorernas inverkan på unionsindustrins negativa utveckling ansågs begränsad. Det bör noteras att det i artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen inte föreskrivs något krav på formen för analyserna av huruvida skadan ska tillskrivas den dumpade importen ska utföras. Tvärtom måste, enligt artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen, sådana analyser utföras på ett sådant sätt att den dumpade importens skadevållande verkningar kan separeras och åtskiljas från de skadliga verkningarna av andra faktorer. Av undersökningen framgick ingen bevisning för att alla andra kända faktorer som kan ha bidragit till den skada som vållats, tillsammans eller separat, bröt orsakssambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit. Mot bakgrund av ovanstående analys bekräftades det att andra kända faktorer inte var av det slaget att de ändrar slutsatsen att den väsentliga skada som unionsindustrin lidit måste tillskrivas den dumpade importen. Av dessa skäl avvisades dessa argument.

(221)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter invände vissa berörda parter mot undersökningsresultatet i skäl 160 i förordningen om preliminär tull. De hävdade åter att marknadsförhållandena för den undersökta produkten skiljde sig mellan medlemsstaterna och att analysen av orsakssambandet därför borde göras separat för varje medlemsstat. Dessutom framhöll dessa parter att de nationella stödsystemen, solexponeringen och elpriserna (inklusive lagstadgade avgifter) skiljer sig åt mellan medlemsstaterna och att det vidare finns olika marknadssegment på varje marknad (anläggningar i bostäder med mindre än 40 kW, kommersiella och industriella anläggningar på mellan 40 kW och 1 MW samt installationer för allmännyttiga anläggningar på mellan 1 MW och 10 MW). Med hänsyn till detta hävdade de att analysen av orsakssambandet borde göras dels separat för varje medlemsstat, dels för segmenten för storskaliga förbrukare och för konsumenter i bostäder.

(222)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter framhöll vissa berörda parter på nytt att analysen av orsakssambandet borde göras separat för varje medlemsstat, men lämnade dock inga ytterligare argument eller ny bevisning i detta avseende.

(223)

Undersökningen har visat att försäljnings- och importpriserna är liknande i hela unionen. Det kan därför anses att det verkligen finns en enda marknad för den undersökta produkten. Undersökningen visade inte heller att tillverkarna i de enskilda medlemsstaterna eller regionerna koncentrerade sin verksamhet till denna specifika marknad eller att den dumpade importen var koncentrerad till en medlemsstat eller region. Dessutom hävdade ingen av de berörda parterna att dumpningen och skadan borde ha analyseras för varje enskild medlemsstat, vilket dock skulle vara en förutsättning för att utföra en separat analys av orsakssambandet för varje medlemsstat. Undersökningen gav inte några belägg för att detta skulle ha varit en lämplig metod, särskilt inte med tanke på att priserna på den berörda produkten var liknande i hela unionen. Det noteras vidare att solexponeringen kan skilja sig åt från region till region i samma medlemsstat, t.ex. att södra Frankrike har mer solexponering än norra Frankrike, eller att olika regioner i en och samma medlemsstat kan ha olika stödsystem (t.ex. Belgien), och att dessa faktorers inverkan på efterfrågan kan variera från en region till en annan i samma medlemsstat. Skillnaderna i regelverket hos varje medlemsstat och/eller region och de skilda förutsättningarna, t.ex. solexponering motiverar ingen separat analys av orsakssambandet och därför inte heller några separata analyser av skada och dumpning. Dessa argument avvisades därför.

(224)

En annan berörd part hävdade att de andra faktorerna visserligen är relevanta, men att de nationella stödsystemen fortfarande är den viktigaste faktor som bestämmer efterfrågan. Samma part invände också mot att nätpariteten redan hade uppnåtts på vissa platser och hävdade att priserna på modulerna hade ökat sedan undersökningsperioden medan elpriserna minskat. Parten hävdade vidare att regelverket och de ekonomiska och tekniska förhållandena under alla omständigheter, åtminstone i vissa medlemsstater, inte medger anslutning till nätet och för dessa medlemsstater var det därför irrelevant huruvida nätparitet nåddes. Denna part lämnade dock ingen stödjande bevisning för ovannämnda påståenden. Under alla omständigheter bekräftar ovanstående argument att situationen när det gäller nationella stödsystem och nätparitet till viss del kan skilja sig åt mellan medlemsstaterna. Inga av de uppgifter som lämnats in var dock av sådant slag att de visar att en separat analys per medlemsstat skulle vara motiverad.

(225)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter upprepade samma berörda part påståendet och lämnade vissa uppgifter som skulle illustrera de skilda marknadsförhållandena i de olika medlemsstaterna och segmenten. De uppgifter som lämnats in kunde inte betraktas som avgörande, eftersom de bestod av en Power Point-presentation utan någon stödjande bevisning, och därför inte visade att en separat analys för varje medlemsstat skulle vara motiverad. Partens påstående avvisades därför.

(226)

Mot denna bakgrund drogs slutsatsen att en analys av orsakssambandet per medlemsstat och/eller region och per segment inte skulle motsvara de verkliga förhållandena på marknaden. Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter i detta hänseende, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 159 och 160 i förordningen om preliminär tull.

(227)

De kinesiska myndigheterna hävdade att kommissionen hade utfört analysen av orsakssambandet på ett inkonsekvent sätt, eftersom skadeanalysen gjordes separat för moduler och för celler, medan man i analysen av orsakssambandet inte gjorde någon åtskillnad mellan produkttyperna. I detta avseende ska det noteras att skadeindikatorerna faktiskt angavs separat för varje produkttyp, men att slutsatserna för varje indikator avser den undersökta produkten som helhet. Det erinras också om att moduler och celler är en enda produkt och att analysen av orsakssambandet därför genomfördes på grundval av detta. Påståendet avvisades därför.

(228)

En berörd part bestred att det skulle finnas ett tillräckligt stort samband mellan den dumpade importen av den berörda produkten från Kina och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit. Det hävdades att detta skulle stödjas, å ena sidan, av det faktum att unionsindustrins vinstmarginal för celler ökade väsentligt från 2009 till 2010 (från förlust till en vinst på 12 %), medan den kinesiska importen låg 36 % lägre i pris än unionsindustrins priser och fördubblade sin marknadsandel under samma period. Mellan 2010 och 2011 ökade, å andra sidan, den kinesiska importen bara sin marknadsandel med 6 procentenheter, trots att förbrukningen ökade mycket mer under samma period, samtidigt som unionsindustrin ändå hade en förlust på 36 %. Denna part hävdade vidare att importen av celler från andra tredjeländer låg på samma prisnivå som den kinesiska importen under undersökningsperioden, men att den vann ytterligare marknadsandelar som motsvarade unionsindustrins förlust av marknadsandelar.

(229)

Undersökningen visade att den kinesiska marknadsandelen ökade konstant för alla produkttyper under skadeundersökningsperioden (17 procentenheter för moduler, 17 procentenheter för celler). Den dumpade importen från Kina ökade med mer än 300 % för moduler och med 482 % för celler. Samtidigt skedde det en betydande och stadig minskning av de kinesiska importpriserna (64 % för moduler och 42 % för celler under skadeundersökningsperioden), och under undersökningsperioden underskred priserna avsevärt unionsindustrins priser. Samtidigt förlorade unionsindustrin marknadsandelar under skadeundersökningsperioden och, såsom beskrivs i skälen 153 och 154 i förordningen om preliminär tull, alla huvudsakliga skadeindikatorer uppvisade en negativ trend. Det är därför bekräftat att det finns ett tydligt tidsmässigt samband mellan ökningen av den dumpade importen och minskningen av unionsindustrins marknadsandel.

(230)

Såsom framgår av skälen 161 och 162 i förordningen om preliminär tull, fastställdes det tidsmässiga sambandet för alla produkttyper separat. Dessutom leder den separata analysen av importens inverkan på unionsindustrins vinstmarginal för varje år under skadeundersökningsperioden inte till några meningsfulla resultat, eftersom dumpning och väsentlig skada och ett orsakssamband dem emellan inte behöver fastställas för varje år separat. Sambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skadan är i tillräcklig grad bevisad vid analysen av utvecklingen under hela skadeundersökningsperioden.

(231)

Det ska också noteras att unionsindustrins lönsamhet är en av de faktorer som anges i artikel 3.5 i grundförordningen och som bör undersökas vid granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrins situation. Enbart den omständigheten att unionsindustrin var lönsam under ett visst år innebär inte nödvändigtvis att den inte led väsentlig skada. Dessutom behöver unionsindustrins förlust av marknadsandelar inte exakt motsvarar ökningen av marknadsandelen för den dumpade importen för att det ska gå att fastställa ett orsakssamband mellan skadan och den dumpade importen. Slutligen ska det sägas att andra faktorer (t.ex. import från andra tredje länder eller utveckling av förbrukningen) som kan ha inverkat på unionsindustrins skadelidande situation undersöktes och behandlades i skälen 164–224 i förordningen om preliminär tull.

(232)

Det tidsmässiga sambandet mellan en ökad dumpad import i betydande kvantiteter till priser som underskred unionsindustrins priser och unionsindustrins alltmer utsatta situation är en tydlig indikator på ett orsakssamband i detta fall, såsom fastställs i skälen 161–163 i förordningen om preliminär tull. Påståendena rörande bristen på samband mellan den dumpade importen och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit avvisades därför.

(233)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter ifrågasatte samma berörda part fortfarande analysen av orsakssambandet, eftersom unionsindustrins lönsamhet inte hade analyserats särskilt i förhållande till vissa år (särskilt 2010), utan för hela skadeundersökningsperioden.

(234)

Det bör i detta avseende noteras att inga tillförlitliga slutsatser kan dras om orsakssambandet genom en analys av något särskilt år i skadeundersökningsperioden när man samtidigt bortser från unionsindustrins utveckling under hela skadeundersökningsperioden och dess samband med utvecklingen av den dumpade importen. En sådan analys kan endast leda till en partiell bild och inga tillförlitliga slutsatser kan dras av dessa. Den lönsamhet som också styrde andra finansiella indikatorer som unionsindustrin uppnådde under 2010 var hög på grund av en särskilt stor ökning av förbrukningen i unionen, som främjades av mycket generösa stödsystem och som gjorde det möjligt för unionsindustrin att uppnå sin största försäljningsökning samma år, men bara tillfälligt och i alla händelser inte hållbart för denna typ av industri. Detta argument måste därför avvisas.

(235)

Eftersom det inte har inkommit några ytterligare synpunkter på den dumpade importens verkningar, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 159–163 i förordningen om preliminär tull.

(236)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter lämnade flera berörda parter synpunkter på undersökningsresultaten beträffande import från andra tredjeländer och efter det slutliga meddelandet av uppgifter upprepade de sina synpunkter. De lämnade dock inga nya uppgifter och ny bevisning som skulle ha kunnat ändra de berörda preliminära undersökningsresultaten.

(237)

Dessa parter betonade särskilt omfattningen av importen av celler från Taiwan. Den absoluta importvolymen av den berörda produkten från Taiwan (1 132 MW) motsvarar dock endast en ytterst liten andel (mindre än 5 %) av den totala förbrukningen i unionen (21 559 MW) och jämfört med importen från Kina (15 005 MW). Importen från Taiwan har därför, om ens över huvud taget, endast marginellt bidragit till skadan för unionsindustrin och har inte brutit orsakssambandet.

(238)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter beträffande importen från andra tredjeländer, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 164–167 i förordningen om preliminär tull.

(239)

En berörd part ansåg att kommissionen underlåtit att analysera konsekvenserna av utvecklingen av förbrukningen. Det hävdades härvidlag att importen från Kina inte fångade upp hela den ökade förbrukningen, och att unionsindustrin, när det gäller moduler, visserligen förlorade marknadsandelar mellan 2009 och 2010, men ändå ökade sin lönsamhet under samma period. Det framhölls vidare att unionsindustrin under 2009, när importen av celler från Kina bara hade en marknadsandel på 8 %, ändå drabbades av en förlust på 8 %.

(240)

Enligt vad som sägs i skäl 168 i förordningen om preliminär tull, behöll den dumpade importen från Kina sin marknadsandel (moduler) eller ökade den (celler) på bekostnad av unionsindustrin under skadeundersökningsperioden, trots att förbrukningen i unionen minskade under undersökningsperioden. Man kan därför inte dra slutsatsen att den minskade förbrukningen var av sådant slag att den kunde bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen och den skada som unionsindustrin lidit. Undersökningen visade dessutom att eftersom unionsindustrins kapacitet i alla händelser var mycket lägre än förbrukningsnivåerna, kunde den krympande förbrukningen under undersökningsperioden inte ha haft någon inverkan på den skadelidande situationen för unionsindustrin. Detta påstående avvisades därför.

(241)

En annan berörd part bestred att efterfrågan i unionen kommer att kvarstå även utan nationella stödsystem. Denna part hävdade att det finns ett samband mellan efterfrågan och stödsystemen och att solcellsprojekt inte längre skulle vara lönsamma och efterfrågan på solpaneler därmed skulle upphöra om sådana system saknades.

(242)

Såsom anges i skäl 169 i förordningen om preliminär tull, samlade man under undersökningen in en del uppgifter som visade att det fortfarande fanns och skulle finnas en efterfrågan i unionen, även i avsaknad av stödsystem. Parten lämnade ingen bevisning som skulle ha kunnat ifrågasätta dessa undersökningsresultat. I avsaknad av nya uppgifter i detta avseende, bekräftas undersökningsresultaten i skäl 169 i förordningen om preliminär tull och påståendet i detta avseende avvisades därför.

(243)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade de kinesiska myndigheterna att det saknar betydelse att unionsindustrins kapacitet i alla händelser inte tillgodosåg efterfrågan i unionen, eftersom försäljningsvolymen av unionsindustrins moduler sjönk i linje med den minskade förbrukningen, och upprepade att den minskade förbrukningen mellan 2011 och undersökningsperioden orsakade den väsentliga skada som unionsindustrin lidit. Mellan 2011 och undersökningsperioden minskade visserligen förbrukningen och försäljningsvolymen av moduler i unionen i en ungefär samma takt, men detta måste ses mot bakgrund av utvecklingen av de kinesiska dumpade priserna, som väsentligt underskred unionsindustrins priser, vilket tvingade unionsindustrin att sälja med förlust. Såsom nämnts i skäl 111 i förordningen om preliminär tull, erinras det i detta avseende om att den dumpade importen från Kina antingen bibehöll sin marknadsandel (moduler) eller ökade den (celler) när förbrukningen minskade. Samtidigt sjönk priserna på importen från Kina avsevärt och underskred betydligt unionsindustrins försäljningspriser. Detta påstående avvisades därför.

(244)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter på utvecklingen av förbrukningen i unionen, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 168 och 169 i förordningen om preliminär tull.

(245)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter upprepade flera parter påståendet att den skada som unionsindustrin lidit berodde på utvecklingen av inmatningspriserna (feed-in-tariffs, FIT). De hävdade att utvecklingen av inmatningspriserna utövat ett starkt nedåtgående tryck på priserna och därmed på unionsindustrins lönsamhet. En berörd part hävdade att det bara var utvecklingen av inmatningsprisernas inverkan på efterfrågan som hade undersöktes, medan inverkan på priserna också borde ha analyserats. I samband med detta invände flera berörda parter att de flesta medlemsstater genomförde stora nedskärningar redan under 2010, vilket förde med sig ett nedåtgående tryck på priserna på moduler.

(246)

När det gäller detta påstående bör det noteras att medlemsstaterna har sänkt inmatningspriserna vid olika tidpunkter och i olika takt och att det är ganska svårt att få fram en allmän bild för hela unionen. Oavsett vid vilken tidpunkt nivåerna på inmatningspriserna var mycket låga, kan den avsevärda minskningen av unionspriserna och lönsamheten under skadeundersökningsperioden inte enbart eller främst förklaras med minskningen av inmatningspriserna. För det första ska det påpekas att utifrån de uppgifter som samlats in för Tyskland och Italien, som tillsammans stod för ungefär 75 % av unionsmarknaden under 2011, var nedgången i det genomsnittliga försäljningspriset mer uttalad än minskningen av inmatningspriserna under undersökningsperioden. För det andra visar den bevisning som samlats in, för vissa länder som Italien, att unionsindustrin blev tvungen att kraftigt sänka sina priser, trots de mycket generösa inmatningspriserna. Slutligen ska det påpekas att unionstillverkarna, under undersökningsperioden, var tvungna att sälja till priser som låg under deras produktionskostnad, vilket främst berodde på att de kinesiska exporterande tillverkarna hade 80 % av unionsmarknaden och därmed makten att påverka prissättningsmekanismen.

(247)

I undersökningen fastställdes det vidare att de höga inmatningspriserna tillsammans med prissänkningarna på moduler i unionen fram till 2011 gjorde att investeringar i solenergi blev extremt attraktivt eftersom investerarna fick en mycket stor avkastning. Detta ledde därför till ett stort antal investeringar och följaktligen i en stor efterfrågan på solpaneler. Till följd av den ökade efterfrågan, ökade avsevärt det totala belopp som betalades i inmatningspriser och de flesta medlemsstater sänkte nivån på de befintliga inmatningspriserna, bland annat för att undvika ökade elkostnader. Detta visar att de sänkta inmatningspriserna också kan ha varit en följd av de sjunkande priserna och inte tvärtom.

(248)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade en part att det fanns en motsägelse mellan skäl 246, enligt vilket en bedömning av efterfrågan i unionen som helhet är svår att göra, och skäl 223, enligt vilket en analys av orsakssambandet för varje medlemsstat inte skulle leda till några meningsfulla resultat. I detta avseende klargörs det beträffande bedömningen i skäl 246 ovan att vad som avses är svårigheten att få en allmän bild av utvecklingen av inmatningspriserna för hela unionen, och inte efterfrågan i unionen, vilket den berörda parten hävdade. Av detta följer att det inte finns någon motsättning mellan de två skälen och därför avvisades påståendet.

(249)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade en part att priserna på moduler, även med höga inmatningspriser, kan minska avsevärt på grund av teknisk utveckling, stordriftsfördelar, kostnadsminskningar och en större global produktionskapacitet. Med avseende på detta påstående noteras det att den bevisning som samlats in visar att de italienska tillverkarna var tvungna att sänka sina priser till under produktionskostnad även när inmatningspriserna var höga. De faktorer som anges ovan kan mycket väl ha påverkat de genomsnittliga kostnaderna, men de kan inte förklara varför unionstillverkarna var tvungna att sänka sina priser till under deras produktionskostnad. Därför dras slutsatsen att det främst var den dumpade importen från Kina som ledde till att priserna nådde ohållbara nivåer, och detta påstående avvisades.

(250)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade en part att slutsatsen i skäl 247 ovan att minskningen av inmatningspriserna också kunde vara följden av minskade priser och inte tvärtom, inte stöds med någon bevisning.

(251)

Det noteras att slutsatserna i skäl 247 ovan grundades på uppgifter som var tillgängliga under undersökningen och att det scenario som beskrivs faktiskt ansågs som rimligt med hänsyn till förhållandena på denna specifika marknad. Detta argument avvisades därför.

(252)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter upprepade en part att man inte ansåg att slutsatsen att det nedåtgående pristrycket på unionstillverkarna främst berodde på den dumpade importen var korrekt, utan hävdade tvärtom att det var minskningarna av inmatningspriserna som tvingade unionstillverkarna att sänka sina priser. Samma part upprepade att när inmatningspriserna minskade sjönk också priserna på solcellssystemen i linje med de minskade inmatningspriserna, så att kostnaderna för projektutvecklarna inte ökar, vilket till slut orsakade pristrycket på unionstillverkarna.

(253)

Eftersom ingen avgörande bevisning lades fram till stöd för dessa påståenden vidhöll kommissionen sin analys och sina slutsatser i enlighet med skälen 246–247 ovan.

(254)

Samma part hävdade att marknaderna styrs genom utvecklingen av inmatningspriserna och lämnade uppgifter om antalet solcellsanläggningar som installerats under 2012 och 2013 i Förenade kungariket. De uppgifter som parten lämnade var en publikation av den brittiska regeringen som grundas på veckovisa registreringar i Förenade kungarikets centrala register över inmatningspriser (CFR). Det noteras att dessa uppgifter för det mesta avsåg en period utanför undersökningsperioden och endast gällde en medlemsstat, medan den aktuella undersökning inriktades på situationen på unionsmarknaden som helhet. I alla händelser bestrids det inte att nivåerna på inmatningspriserna påverkar efterfrågan, eftersom investeringarnas lönsamhet på platser med mindre solstrålning beror på nivån på inmatningspriserna. För att visa att inmatningsprisernas nivå under undersökningsperioden hade vållat skadan, skulle de berörda parterna ha varit tvungna att visa att en prisökning för unionstillverkarna till en icke skadevållande nivå skulle ha inneburit att unionstillverkarna inte hade kunnat sälja den berörda produkten eftersom investeringar i solcellssystem inte skulle ha varit hållbara till dessa prisnivåer. Ingen sådan bevisning har lämnats in. Påståendet avvisades därför.

(255)

Därför avvisas argumentet att minskningarna av inmatningspriserna skulle ha brutit orsakssambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(256)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter upprepade en part att utvecklingen av inmatningspriserna gjorde investeringar i solenergi oattraktiva för investerarna och på så sätt minskade efterfrågan på produkten. En annan part hävdade att slutsatserna i skäl 173 i förordningen om preliminär tull att investeringar fortfarande görs i Spanien trots det tillfälliga upphävandet av systemen för inmatningspriserna var felaktiga.

(257)

Effekterna av inmatningspriserna på efterfrågan behandlades i skäl 173 i förordningen om preliminär tull. Eftersom det inte har inkommit några nya argument i detta hänseende, avvisades ovan nämnda påstående om att efterfrågan hade minskat till följd av utvecklingen av inmatningspriserna. När det gäller investeringarna i Spanien, klargörs det att undersökningsresultaten i skäl 177 i förordningen om preliminär tull grundas på uppgifter som inhämtats under undersökningen och som kontrollerats under ett kontrollbesök på plats. Eftersom den berörda parten inte lämnade några nya uppgifter eller någon ny bevisning i detta hänseende, måste påståendet avvisas.

(258)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade flera parter, mot bakgrund av de låga inmatningspriserna, att investeringar i solenergiprojekt var ekonomiskt lönsamma bara när de försörjs med solpaneler som importerats från Kina till lägre priser. Det hävdades därför att det var minskningarna av inmatningspriserna som hade vållat den väsentliga skadan för unionsindustrin. En annan part hävdade att nivån på inmatningspriserna påverkar prissättningsmekanismen för moduler.

(259)

Det bör noteras att det beroende på medlemsstat eller region varierar till vilken kostnad per modul ett projekt fortfarande är ekonomiskt lönsamt utifrån ett antal olika faktorer såsom inmatningspriser, andra incitament i lagstiftningen, solexponering, konventionella elpriser osv.

(260)

Undersökningen visade dessutom att de nuvarande anläggningarna blir allt mindre beroende av inmatningspriserna, eftersom nätparitet för solenergi troligen har uppnåtts för vissa typer av anläggningar i flera regioner i Europa, t.ex. en stor del av Italien, Spanien, Portugal, södra Frankrike och Grekland.

(261)

På ovannämnda grunder avvisades påståendena i detta hänseende.

(262)

En berörd part hävdade att kommissionen inte hade undersökt huruvida unionsindustrin hade försummat att förutse att de statliga stödsystemen plötsligt skulle kunna komma att dras in eller minska. Inga argument framfördes till stöd för detta påstående. Det bör emellertid noteras att, enligt den bevisning som samlats in, det inte finns några uppgifter som tyder på att unionsindustrin svarade på marknadssignalerna (dvs. utveckling av förbrukningen) och andra tillgängliga uppgifter (dvs. en minskning av stödsystem) på ett orimligt sätt. Detta påstående avvisades därför.

(263)

En berörd part hävdade att minskningarna av inmatningspriserna var orsaken till att unionsindustrins försäljning minskade, eftersom investeringarna bara hade varit lönsamma tack vare de låga kinesiska priserna. Den bevisning som samlats in visar förvisso på bara en liten minskning av unionsindustrins försäljning under undersökningsperioden, i motsats till vad man skulle ha förväntat sig om solenergiprojekten hade varit genomförbara bara med kinesiska moduler. Tvärtom ökade unionsindustrins försäljning av moduler fram till 2011 och minskade sedan något under undersökningsperioden enligt samma trend som förbrukningen. Detta påstående avvisades därför.

(264)

En annan berörd part hävdade att de undersökningsresultat i skälen 174 och 175 i förordningen om preliminär tull som visade att förändringarna av inmatningspriserna inte brutit orsakssambandet inte har någon saklig eller rättslig grund, och dessutom är oförenliga med artikel 3.7 i grundförordningen, eftersom kommissionen underlåtit att bedöma nivån på den skada som vållats av de sänkta inmatningspriserna och eftersom kommissionen ansåg att den kraftiga minskningen av unionsindustrins pris bara hade varit en följd av den dumpade importen från Kina. Samma part hävdade att det sänkta priset på moduler, celler och plattor var ett globalt fenomen och inte berodde på trycket från den kinesiska importen.

(265)

När det gäller påståendet att kommissionen underlåtit att bedöma nivån på den skada som vållats av de sänkta inmatningspriserna, hänvisas det till skälen 174, 175 och 182 i förordningen om preliminär tull och till skälen 245–263 ovan, där kommissionen konstaterade att varken nedgången i efterfrågan eller effekterna av inmatningspriserna på priserna i unionen var av sådan art att de bröt orsakssambandet mellan den skada som unionsindustrin lidit och den dumpade importen från Kina, oavsett huruvida och i vilken utsträckning de kan ha orsakats av de sänkta inmatningspriserna. Därför måste påståendet att kommissionens undersökningsresultat saknar saklig grund avvisas. När det gäller argumentet att det sänkta priset på moduler och celler var ett globalt fenomen, hänvisas det till skälen 164–167 i förordningen om preliminär tull, där det görs en bedömning av volymer och priser för import till unionen från andra länder än Kina. Visserligen fanns det en global nedåtgående trend i priserna på moduler och celler, men de dumpade priserna på importen från Kina har förvärrat den nedåtgående trenden till förlustbringande nivåer. På grundval av detta avvisades påståendet.

(266)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter på annat ekonomiskt stöd till unionsindustrin, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 184 och 185 i förordningen om preliminär tull.

(267)

En berörd part upprepade påståendet att det var situationen med överkapacitet både på världsmarknaden och på unionsmarknaden som vållade den väsentliga skadan och inte importen från Kina. I det avseendet hävdades det att unionsindustrin hade ökat sin kapacitet för mycket, vilket framgår av det låga kapacitetsutnyttjandet och att den eventuella skadan därför var självförvållad. Den påstådda effekten av överkapaciteten i unionen och i hela världen har redan behandlats i skälen 185–190 i förordningen om preliminär tull, och i brist på nya omständigheter måste detta argument därför avvisas.

(268)

En annan berörd part hävdade att överkapaciteten ledde till prisrationalisering. I detta sammanhang bör det å ena sidan påpekas att överkapaciteten i praktiken ledde till en nedåtgående spiral (”kapplöpning till boten”) och till unionsindustrins prisfall, som i genomsnitt översteg minskningen av produktionskostnaderna. Såsom beskrivs i skäl 186 i förordningen om preliminär tull följde unionsindustrins kapacitetsökning å andra sidan marknadsutvecklingen och ansågs rimlig. Dessutom låg ökningen av produktionskapaciteten för celler på en lägre nivå än för moduler. Eftersom den berörda parten inte lämnade några nya uppgifter eller någon ny bevisning i detta hänseende, måste påståendet avvisas.

(269)

En annan berörd part hävdade att den skada som unionsindustrin lidit berodde på unionsindustrins inriktning på enbart specialiserade investeringar och på dess oförmåga att göra nödvändiga investeringar för ökad kapacitet och kostnadsbesparingar. Inte heller detta påstående kunde bekräftas av undersökningsresultaten, som visade att unionsindustrin hade ökat sin produktionskapacitet och effektivitet under skadeundersökningsperioden (skälen 124 och 187 i förordningen om preliminär tull). Påståendet avvisades därför.

(270)

Vidare hävdade en berörd part att unionsindustrin ökade sin produktionskapacitet trots redan låga nivåer av kapacitetsutnyttjande, vilket ledde till självförvållad skada. Detta påstående grundades på en jämförelse mellan trenden för de investeringar som gjordes av de unionstillverkare som ingick i urvalet och trenden för hela unionsindustrins kapacitetsutnyttjande, som inte är en lämplig grund för jämförelse. Dessutom visade undersökningen att unionsindustrin inte hade ökat sin produktionskapacitet i en omfattning som översteg utvecklingen av unionens förbrukning. Detta argument avvisades därför.

(271)

Dessutom tyder den bevisning som inhämtats på att unionsindustrin genom investeringar i nya maskiner skulle kunna sänka sina produktionskostnader och bli mer konkurrenskraftig. Detta argument avvisades därför.

(272)

En berörd part hävdade att slutsatserna i skäl 189 i förordningen om preliminär tull stred mot undersökningsresultaten i skälen 124 och 186 i förordningen om preliminär tull, dock utan att ge ytterligare förklaringar med uppgift om de påstådda motstridigheternas art eller omfattning. Detta påstående måste därför avvisas.

(273)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter ifrågasatte vissa berörda parter att unionsindustrins kapacitetsökning var rimlig och följde marknadsutvecklingen, särskilt utvecklingen av förbrukningen i unionen. När det gäller moduler ökade emellertid produktionskapaciteten med 106 %, medan förbrukningen i unionen ökade med 221 % under skadeundersökningsperioden, dvs. mer än dubbelt så mycket. När det gäller celler ökade på samma sätt produktionskapaciteten med 39 %, medan förbrukningen i unionen ökade med 87 % under skadeundersökningsperioden. Detta visar att kapacitetsökningen var avsevärt lägre än ökningen av förbrukningen, och därför inte kan betraktas som orimlig eftersom det aldrig var överkapacitet i unionen. Analysen av huruvida kapacitetsökningarna var rimliga bör inte heller bygga på en analys från år till år, utan bör beakta utvecklingen under hela skadeundersökningsperioden. Effekterna av kapacitetsökningarna slår således vanligtvis igenom först efter en viss tidsperiod efter de investeringar som görs och en separat analys av ett år kan leda till en snedvriden bild. Påståendet avvisades därför.

(274)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter på unionsindustrins överkapacitet, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 185–190 i förordningen om preliminär tull.

(275)

Vissa berörda parter upprepade att unionsindustrin eller åtminstone en del av den inte kunde dra nytta av de sjunkande priserna på polykisel under undersökningsperioden på grund av långfristiga kontrakt på råvaror. Med hänvisning till undersökningsresultaten i skäl 193 i förordningen om preliminär tull, där det anges att unionsindustrin kunde omförhandla sina långfristiga kontrakt med sina leverantörer (inklusive tillverkare av plattor) och därför kunde dra nytta av lägre priser, hävdade parterna att omförhandlingar eller uppsägning av långfristiga kontrakt på polykisel och/eller plattor ledde till böter. För att understödja detta argument lämnade parterna in tidningsartiklar där det uppgavs att vissa unionstillverkare hotades av tvisteförfaranden eller att de sagt upp sina kontrakt. Vissa parter har inkommit med uppgifter som man menar bekräftar att de långfristiga kontrakten inte kan omförhandlas.

(276)

Polykisel är den viktigaste råvaran för tillverkarna av plattor. Undersökningen visade att priserna på polykisel ökade under 2008, då de nådde sin topp på ca 500 amerikanska dollar/kg, men att de minskade igen under 2009 för att ligga på ca 50–55 amerikanska dollar/kg i slutet av 2009, med bara en svagt uppåtgående trend under 2010 och i början av 2011. Priserna sjönk avsevärt under undersökningsperioden, vilket resulterade i ett pris på 30 amerikanska dollar/kg (JRC Scientific and Policy Reports, PV Status Report 2012). Det bör noteras att polykiselprisernas inverkan på unionsindustrin endast kunde vara relativt marginell, eftersom all påverkan på tillverkningskostnaden för celler och moduler försvagades genom värdekedjan. Vidare avsåg man i de ovannämnda tidningsartiklarna utvecklingen efter undersökningsperioden, och de rör alltså inte situationen för de berörda unionstillverkarna under undersökningsperioden och kan därför inte beaktas. Denna fråga undersöktes närmare efter införandet av de provisoriska åtgärderna, och till följd av detta kan det bekräftas att unionsindustrin faktiskt kunde omförhandla inte bara priserna i de långfristiga kontrakten, utan också de avtalsenliga böterna rörande dessa långfristiga kontrakt.

(277)

En av de ovanstående berörda parterna hävdade vidare att det räcker att endast en del av unionstillverkarna har påverkats av de långfristiga kontrakten och att situationen för unionsindustrin överlag saknar betydelse. Parten hävdade att högre kostnader inte nödvändigtvis behöver påverka alla aktörer på samma sätt. I detta argument tar man inte hänsyn till undersökningsresultatet att de genomsnittliga polykiselpriserna för unionsindustrin i många fall inte låg högre än marknadspriserna eller spotpriserna och frågan om huruvida högre kostnader påverkar alla eller endast ett fåtal aktörer ansågs därför inte vara relevant. Påståendet avvisades därför.

(278)

En annan berörd part begärde att kommissionen skulle separera, särskilja och kvantifiera effekterna av varje faktor som påverkar unionsindustrins situation, och att särskilt effekterna av betydande minskning av polykiselpriserna borde beaktas separat. Det hävdades härvidlag att det var de sänkta polykiselpriserna snarare än prispressen från den kinesiska importen som orsakade nedgången i försäljningspriserna. När det gäller unionsindustrin bör det noteras att de genomsnittliga försäljningspriserna minskade mycket mer än de genomsnittliga produktionskostnaderna, för vilka minskningen av råvarupriserna kunde ha haft betydelse. Påståendet avvisades därför.

(279)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter upprepade vissa berörda parter att effekterna av de minskade polykiselpriserna på unionsindustrins kostnader inte begränsades eller försvagades via värdekedjan, vilket hade konstaterats i undersökningen. Såsom redan nämnts i skäl 276 ovan, är dock polykisel den viktigaste råvaran för dem som tillverkar plattor, och följaktligen att en eventuell inverkan på kostnaderna för tillverkningen av celler eller moduler konstaterades bli försvagad i värdekedjan. Den berörda parten lämnade ingen bevisning som skulle ha kunnat minska värdet av detta undersökningsresultat. Undersökningen visade dessutom att minskningen av priserna på polykisel under skadeundersökningsperioden återspeglades i den genomsnittliga kostnaden för tillverkning av celler och moduler hos de unionstillverkare som ingick i urvalet, vilken minskade i liknande omfattning som polykiselpriserna. En berörd part ifrågasatte effekterna av de påstådda böter som unionsindustrin tvingades betala på grund av omförhandling av kontrakten med leverantörerna. I detta avseende kan det inte uteslutas att ett begränsat antal tillverkare kan ha varit tvungna att betala böter för uppsägning av kontrakt om leverans av plattor under skadeundersökningsperioden.

Kommissionen fann dock inga bevis för att dessa påföljder skulle ha kunnat påverka situationen för unionsindustrin som helhet eller att de skulle vara representativa. Den berörda parten lämnade inte heller någon sådan bevisning. Det kan inte helt uteslutas att böterna kan ha haft en viss negativ inverkan på ett begränsat antal unionstillverkare, men den övergripande effekten på unionsindustrin var i bästa fall marginell och kunde inte bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skada som unionsindustrin som helhet lidit. Dessa argument måste därför avvisas.

(280)

En annan berörd part hävdade att de minskade försäljningspriserna för den undersökta produkten i unionen delvis beror på det minskade priset på polykisel. I detta avseende bör det dock noteras att undersökningen visade att importen från Kina dumpades till priser som väsentligt underskred unionsindustrins priser. Prisminskningen går därför utöver den minskning av produktionskostnaderna som kan förklaras av minskade råvarupriserna. Om prisminskningen endast var en följd av de minskade råvarupriserna skulle unionsindustrin inte ha varit tvungen att sänka sina försäljningspriser under produktionskostnadsnivå. Detta påstående måste därför avvisas.

(281)

En annan berörd part upprepade att det tvistemål som en unionstillverkare stod inför efter undersökningsperioden kan ha påverkat situation för åtminstone denna unionstillverkare redan under undersökningsperioden. Denna part förklarade dock inte hur och i vilken utsträckning en sådan händelse som inträffade efter undersökningsperioden faktiskt skulle ha haft en inverkan på denna tillverkares situation under undersökningsperioden. Av undersökningen framgick inte heller någon bevisning för sådana effekter. Påståendet måste därför avvisas.

(282)

Samma berörda part ifrågasatte dessutom de ovannämnda undersökningsresultaten och påstod att ingen bevisning hade lagts fram. Undersökningsresultaten grundades emellertid på uppgifter och positiv bevisning, vars icke-konfidentiella versioner var tillgängliga för alla berörda parter.

(283)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter på råvaruprisernas inverkan, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 191–194 i förordningen om preliminär tull.

(284)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter upprepade vissa berörda parter påståendet att den skada som unionsindustrin lidit berodde på unionsindustrins brist på tillräckliga stordriftsfördelar. Det påpekades återigen att de småskaliga tillverkarna hade en nackdel jämfört med de större, vertikalt integrerade tillverkarna, och därför kan den eventuella skada som de småskaliga tillverkarna lidit inte tillskrivas den dumpade importen. En annan berörd part hävdade att automatiseringen av produktionsprocessen är kostsam och att stordriftsfördelar därför är ännu viktigare för att minska produktionskostnaderna.

(285)

Undersökningen visade att unionsindustrin, även de större, vertikalt integrerade tillverkarna, på grund av den dumpade importen inte fullt ut kunde dra nytta av ett högt kapacitetsutnyttjande för att uppnå stordriftsfördelar. I alla händelser visade undersökningen inget samband mellan storlek, vertikal integration och bättre lönsamhet, eftersom den starka prispressen från den dumpade importen hade påverkat detta samband. Undersökningen har visat att det inte längre fanns några stordriftsfördelar på en marknad där kapacitetsutnyttjandet var lågt, vilket även gällde de kinesiska tillverkarna. Dessa påståenden avvisades därför.

(286)

Vidare hävdade en berörd part att investerare och banker inte skulle finansiera projekt om modultillverkaren är alltför liten, eftersom större tillverkare erbjuder bättre garantier och är mer accepterade som låntagare. Med andra ord är investerare och banker tveksamma till att finansiera solenergiprojekt där man använder moduler som tillverkats i unionen. Undersökningen visade emellertid att om investerarna och bankerna föredrar att finansiera kinesiska tillverkare som har större produktionskapacitet beror det på den snedvridning som den dumpade importen har skapat på unionsmarknaden. Såsom nämns ovan i skäl 285, saknar produktionslinjernas storlek betydelse om utnyttjandegraderna ligger kvar på en låg nivå. Detta påstående avvisades därför.

(287)

En berörd part upprepade att unionsindustrin har en ogynnsam kostnadsstruktur jämfört med dess kinesiska konkurrenter, eftersom de senare drog nytta av lägre arbetskraftskostnader, el- och avskrivningskostnader, och dessutom hade den nyaste utrustningen. Den berörda parten kunde dock inte lämna någon ny information eller bevisning som kunde ändra undersökningsresultaten i detta hänseende. Påståendet att de kinesiska tillverkarna använder den nyaste utrustningen behandlades i skäl 203 i förordningen om preliminär tull, där det anges att de exporterande tillverkarna i Kina inte hade några komparativa fördelar, i synnerhet som maskiner och utrustning importerades från Europeiska unionen. De ovanstående påståendena avvisades därför.

(288)

En annan part hävdade att de kinesiska tillverkarna hade en komparativ fördel när det gäller polykiselpriserna och stordriftsfördelar, vilket resulterade i lägre kostnader för maskinerna. Parten lämnade dock inte några nya uppgifter eller bevis till stöd för detta som kunde ändra de undersökningsresultat som beskrivs i skälen 195, 196 och 203 i förordningen om preliminär tull. Denna parts invändning måste därför avvisas.

(289)

I enlighet med skäl 203 i förordningen om preliminär tull och skäl 287 ovan, erinras det om att de exporterande tillverkarna i Kina inte har någon komparativ fördel när det gäller de råvaror och maskiner som används, eftersom de för det mesta importeras från unionen. En berörd part invände mot detta, dock utan att lämna någon bevisning. Arbetskraftskostnaderna och de allmänna omkostnaderna, inklusive avskrivningskostnaderna, utgjorde i genomsnitt mindre än 10 % av den totala kostnaden för en modul under undersökningsperioden och anses inte ha haft någon större betydelse. Elkostnaderna utgjorde i genomsnitt mindre än 1 % av den totala kostnaden för en modul under undersökningsperioden och anses inte ha haft någon större betydelse. Påståendet att de kinesiska tillverkarna använde den nyaste utrustning var dessutom inte underbyggt.

(290)

Vidare upprepade en berörd part att vissa unionstillverkare köpte in celler och/eller moduler från det berörda landet och återförsålde dessa produkter på unionsmarknaden som sina egna. Parten begärde att skadan till följd av dessa transaktioner inte skulle tillskrivas den dumpade importen. Undersökningen visade emellertid att unionsindustrins import av den berörda produkten var ett komplement och att volymerna var begränsade jämfört med den sammanlagda unionstillverkningen samt att den eventuella effekten av detta därför bara var marginell och inte kunde anses bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen och den skada som unionsindustrin lidit.

(291)

En icke-närstående importör hävdade att det faktum att antalet anställda ökade under skadeundersökningsperioden inte hade behandlats tillräckligt i förordningen om preliminär tull. När det gäller detta påstående bör det noteras att sysselsättningen ökade mellan 2009 och 2011 för moduler för att sedan minska under undersökningsperioden. För celler ökade sysselsättningen fram till 2010 och minskade sedan under 2011 och ytterligare under undersökningsperioden. Det ska noteras att för moduler följde sysselsättningen samma tendens som unionstillverkningen. Eftersom den kinesiska importen ökade sin marknadsandel för celler under hela perioden, kunde unionsindustrin inte dra nytta av den ökade förbrukningen såsom förväntat. Den minskade sysselsättningen under 2011 och under undersökningsperioden motsvarar därför de företag som antingen hade blivit insolventa eller hade upphört med sin celltillverkning.

(292)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter upprepade en berörd part påståendet att den skada som unionsindustrin lidit berodde på unionsindustrins småskalighet och bristen på tillräckliga stordriftsfördelar. Såsom redan förklarats i skäl 285 ovan och i skälen 195 och 196 i förordningen om preliminär tull, kan det inte längre ens på den globala marknaden finnas några stordriftsfördelar till följd av storlek, eftersom kapacitetsutnyttjandet i allmänhet var lågt och eftersom det var en enorm överkapacitet i hela världen. Påståendet måste därför avvisas.

(293)

Samma part upprepade vidare att den skada som unionsindustrin lidit berodde på unionsindustrins oförmåga att uppnå kostnadsfördelar. Denna part hävdade att detta särskilt berodde på att de flesta unionstillverkare var vertikalt integrerade. Parten lade dock inte fram några ytterligare uppgifter om i vilken utsträckning det faktum att tillverkarna är vertikalt integrerade skulle kunna ha haft en negativ inverkan på deras kostnadsstruktur. Påståendet måste därför avvisas.

(294)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter i detta hänseende, bekräftas skälen 195–206 i förordningen om preliminär tull.

(295)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter upprepade en berörd part påståendet att den skada som unionsindustrin lidit orsakades av konkurrensen från solcellstunnfilmsprodukter och annan solcellsteknik, eftersom denna teknik konkurrerade med den undersökta produkten särskilt för markmonterade och kommersiella/industriella hustakssystem, som utgör en väsentlig del av hela unionens solcellsmarknad.

(296)

Undersökningen visade att, även om solcellstunnfilmsprodukter är billigare än den undersökta produkten, når de bara en begränsad andel av hela unionens marknad för solteknik, eftersom de har en mycket lägre verkningsgrad och lägre uteffekt än solcellsmoduler av kristallint kisel. Enligt tillgängliga uppgifter var marknadsandelen för tunnfilmsprodukter inte stor i förhållande till hela unionens marknad för solteknik under undersökningsperioden. Följaktligen bekräftas undersökningsresultaten i skäl 208 i förordningen om preliminär tull att även om det kan finnas viss konkurrens mellan tunnfilmsprodukter och den berörda produkten får denna konkurrens anses vara marginell. På dessa grunder måste de argument som framförts i denna fråga avvisas.

(297)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter upprepade en berörd part att konkurrensen från tunnfilmsprodukter sannolikt hade orsakat den väsentliga skada som unionsindustrin lidit. Parten hävdade i detta avseende att marknadsandelen för tunnfilmsprodukter av hela marknaden för solteknik i Tyskland var betydande under större delen av undersökningsperioden och att den minskade först i början av 2012.

(298)

Undersökningen visade faktiskt att de genomsnittliga priserna på tunnfilmsprodukter låg på lägre nivåer än de genomsnittliga prisnivåerna på den undersökta produkten.

(299)

Såsom anges i skäl 296 ovan har dock tunnfilmsprodukter en mycket lägre verkningsgrad och lägre uteffekt än solcellsmoduler av kristallint kisel, vilket innebär att en eventuell konkurrens mellan dessa produkter inte kunde ha bidragit till den skada som unionsindustrin lidit eftersom moduler av kristallint kisel är den dominerande tekniken på unionens solenergimarknad. I JRC PV Status Report 2012 anges att en följd av de minskade priserna på polykisel är att tunnfilmsprodukter under de senaste åren har förlorat marknadsandelar på bekostnad av moduler av kristallint kisel.

(300)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter i detta hänseende, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 207–210 i förordningen om preliminär tull.

(301)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdades det att de skadevållande verkningarna av den finansiella krisen och dess effekter på tillgången till finansiering bör hållas isär och inte tillskrivas den dumpade importen.

(302)

I detta sammanhang hänvisas till skäl 212 i förordningen om preliminär tull, där effekterna av finanskrisen och den ekonomiska nedgången på unionsindustrins situation särskilt uppmärksammades. I detta skäl anges i detalj det resonemang som låg till grund för slutsatsen att finanskrisen, även om den inverkat på unionsindustrins situation, inte kunde bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit. Resonemanget har inte bestridits av de berörda parterna, och de lämnade inte heller några nya uppgifter eller bevis som kunde ha påverkat undersökningsresultaten i detta skäl. Påståendena i detta hänseende avvisades därför.

(303)

Det hävdades vidare att den skada som unionsindustrin lidit berodde på att unionsindustrin inte kunde söka lämplig finansiering och att kommissionen borde undersöka om unionsindustrin ansökte om finansiering medan den fortfarande var lönsam. Faktum är att undersökningen visade att år 2010, då unionsindustrin fortfarande var lönsam, ökade investeringsnivån för moduler och för celler med 315 % respektive 10 % jämfört med 2009. Eftersom solcellsindustrin är kapitalintensiv, kan man förvänta sig att unionsindustrin kontinuerligt söker lämplig finansiering för att förbättra kostnadseffektiviteten och konkurrera med den orättvisa dumpade importen. Därför dras slutsatsen att bristen på tillgång till finansiering var en följd av den snedvridna situation som orsakats av den dumpade importen och inte dess orsak. Ovanstående påstående avvisades därför.

(304)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter upprepade en berörd part att de skadevållande verkningarna av finanskrisen bör separeras och särskiljas och inte tillskrivas den dumpade importen. Parten hänvisade till allmänt tillgängliga uppgifter som visar att minst en unionstillverkare ansåg att finanskrisen var huvudorsaken till den skadevållande situationen. I den aktuella undersökningen grundades undersökningsresultaten på företagsspecifika uppgifter som går betydligt längre än allmänt tillgängliga uppgifter från vissa företag. De allmänt tillgängliga uppgifter som det hänvisades till kan därför inte påverka undersökningsresultaten i skäl 212 i förordningen om preliminär tull, där det konstaterades att även om finanskrisen har haft en viss inverkan på unionsindustrins situation, kunde detta inte bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit. Detta påstående måste därför avvisas.

(305)

En annan berörd part hävdade att skillnaden i tillgång till finansiering mellan unionsindustrin och de kinesiska exporterande tillverkarna bör beaktas. Parten hävdade att det var en av de viktigaste faktorer som orsakat den väsentliga skadan för unionsindustrin och inte den dumpade importen. Den förmånliga tillgången till finansiering för vissa kinesiska exporterande tillverkare har dock konstaterats snedvrida marknaden och kan mycket väl vara ett huvudskäl till att de kinesiska exporterande tillverkarna kunde exportera den berörda produkten till dumpade priser. Denna faktor kan därför inte bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit. Påståendet avvisades därför.

(306)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter beträffande finanskrisens inverkan, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 211 och 212 i förordningen om preliminär tull.

(307)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter som skulle kunna ändra undersökningsresultaten i skälen 213 och 215 i förordningen om preliminär tull, bekräftas dessa.

(308)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter som skulle kunna ändra undersökningsresultaten i skälen 215–217 i förordningen om preliminär tull, bekräftas dessa.

(309)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter som skulle kunna ändra undersökningsresultaten i skälen 218 och 219 i förordningen om preliminär tull, bekräftas dessa.

(310)

Vissa berörda parter upprepade påståendet i skäl 220 i förordningen om preliminär tull att den väsentliga skada som minst en av unionstillverkarna lidit berodde på felaktiga ledningsbeslut. Dessa parter lämnade ytterligare information i form av en tidningsartikel. De uppgifter som lämnats kunde emellertid inte kontrolleras och kunde inte ändra undersökningsresultatet att de ledningsbeslut som fattats i det berörda företaget var normala och ansvarsfulla eller saknade påverkan på unionsindustrin som helhet. Därför avvisades ovanstående påståenden.

(311)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter i detta hänseende, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 220 och 221 i förordningen om preliminär tull.

(312)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter som skulle kunna ändra undersökningsresultaten i skäl 222 i förordningen om preliminär tull, bekräftas dessa.

(313)

En berörd part hävdade att den skada som unionsindustrin lidit berodde på nackdelen med att vara föregångare och bristen på politiskt stöd från Europeiska kommissionen under tidigare år. Parten hävdade också att, utöver de nationella stödsystemen, även befolkningen, bruttonationalprodukten, elförbrukningen, finansieringsmöjligheterna och möjligheterna till nätanslutning är viktiga faktorer på varje marknad. Den ovannämnda parten kunde emellertid inte underbygga sina påståenden, som därför avvisades.

(314)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter upprepade samma part påståendet att den skada som unionsindustrin lidit berodde på unionsindustrins nackdel att vara föregångare. Påståendet hade dock varken analyserats eller styrkts med bevisning, och måste därför avvisas.

(315)

Undersökningen har visat att följande övriga faktorer kan ha bidragit till skadan: Importen av den berörda produkten från Taiwan, minskningen av inmatningspriserna, långfristiga kontrakt på polykisel för ett begränsat antal unionstillverkare samt finanskrisen.

(316)

Såsom visats i avsnitten 3.1 och 3.6 ovan, är den eventuella inverkan av importen från Taiwan och de långfristiga kontrakt om polykisel som ett begränsat antal unionstillverkare har i bästa fall marginell, eftersom eventuella effekter minskade ytterligare genom värdekedjan.

(317)

När det gäller den ekonomiska och finansiella krisen, visade undersökningen att huvudorsaken till unionsindustrins svårigheter att få tillgång till det kapital som behövs för investeringar var den dumpade importen, som hindrade unionsindustrin från att sälja sina produkter till lönsamma priser när unionsmarknaden uppvisade en stark tillväxt (2009–2011).

(318)

När det gäller inmatningspriserna har tredje parter inte kunnat visa att prisnivåerna under undersökningsperioden skulle ha varit så låga att de skulle ha hindrat unionstillverkarna från att sälja den berörda produkten till icke-skadevållande priser. Institutionerna anser att sänkningarna av inmatningspriserna kan förklara den minskade efterfrågan, eftersom investeringar på vissa platser inte längre var lönsamma. De kan dock inte bryta orsakssambandet, inte ens tillsammans med övriga faktorer som konstaterats bidra till skadan, eftersom de fortfarande låg på en nivå där, bortsett från den dumpade importen, unionstillverkarna skulle kunna ha sålt sina produkter till icke-skadevållande priser.

(319)

Orsakssambandet mellan dumpningen och skadan har därför inte brutits, även med en bedömning av den sammantagna effekten av de fyra andra faktorer som eventuellt kan ha bidragit till skadan.

(320)

Samtliga verkningar av andra skadefaktorer än den dumpade importen har analyserats separat och sammantagna. Därför dras slutsatsen att den sammantagna bedömningen av samtliga faktorer som kan ha inverkat på unionsindustrins skadelidande situation (dvs. importen från tredjeländer, inmatningspriserna, råvaruprisernas inverkan och finanskrisen) tillsammans inte förklarar den skada som unionsindustrin lidit, särskilt i form av låga priser och ekonomiska förluster på grund av inträngande lågprisimport i betydande mängder av den berörda produkten från Kina. Mot denna bakgrund bekräftas de preliminära undersökningsresultaten i skälen 223–224 i förordningen om preliminär tull att den dumpade importen från Kina har vållat unionsindustrin väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

(321)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade en berörd part att bedömningen av unionens intresse inte grundades på ett representativt antal aktörer.

(322)

Kommissionen har tagit kontakt med olika aktörer på följande sätt.

(323)

Icke-närstående importörer: Såsom angavs i skäl 12 i förordningen om preliminär tull, kontaktade kommissionen alla de 250 icke-närstående importörer klaganden lämnade uppgift om och gjorde ett preliminärt urval i enlighet med artikel 17 i grundförordningen i syfte att täcka den största representativa importvolym som rimligen kan undersökas inom den tid som stod till förfogande. Enligt vad som sägs i skälen 12 och 232 i förordningen om preliminär tull, var det dock bara ett av de företag som ingick i det preliminära urvalet som, efter kontroll, bekräftades vara en icke-närstående importör. Efter offentliggörandet av förordningen om preliminär tull uppmanades ytterligare 15 icke-närstående importörer, som ursprungligen hade lämnat in ett formulär i stickprovsförfarandet i inledningsskedet men som inte ingick i urvalet, att samarbeta vidare i undersökningen. Sex av dem samtyckte och fick ett frågeformulär, och fem lämnade in svar, varav tre ansågs vara tillräckligt fullständiga. I det slutgiltiga urvalet av icke-närstående importörer ingår därför fyra icke-närstående importörer, som står för 2–5 % av importen av den berörda produkten. Med hänsyn till denna låga andel, måste det hållas i minnet att den största delen av importen av den berörda produkten till unionen inte sker via icke-närstående importörer, vilket förklaras i skäl 12 i förordningen om preliminär tull.

(324)

Andra aktörer än icke-närstående importörer (i tidigare och senare led): Såsom nämndes i skäl 226 i förordningen om preliminär tull sände kommissionen även särskilda frågeformulär till ca 150 aktörer, inklusive de icke-närstående importörer som gav sig till känna efter inledandet av undersökningen, vilka därmed fick möjlighet att lämna relevanta uppgifter till kommissionen. I undersökningen beaktades vidare inte bara svaren på frågeformulären, utan även kontrollerbara och vederbörligen underbyggda synpunkter och inlagor som inlämnats av de berörda parterna inom utsatta tidsfrister, oavsett om dessa parter hade besvarat frågeformuläret eller inte. Bland annat lämnade Afase synpunkter till kommissionen på sina medlemmars vägnar – solcellsaktörer som också analyserades.

(325)

Mot bakgrund av ovanstående hade tillräckliga uppgifter samlats in för att möjliggöra en meningsfull bedömning av unionens intresse. Av dessa skäl avvisades argumentet.

(326)

En berörd part begärde att kommissionen skulle klargöra hur den hanterat importörernas frågeformulär, som den ansåg ha lämnats in av aktörer i senare led.

(327)

Som svar på denna begäran förtydligas det att de 36 svar som anges i skäl 241 i förordningen om preliminär tull gällde svar avseende bilaga B till tillkännagivandet om inledande, vars syfte var att om lämpligt göra ett stickprov av icke-närstående importörer.

(328)

När det gäller svaren på frågeformulären från de två aktörer som angavs i skäl 12 i förordningen om preliminär tull, beaktades ett frågeformulär i den relevanta analysen av aktörer i senare led. Den andra aktören lämnade ytterligare uppgifter som, i motsats till vad som angavs i skäl 12 i förordningen om preliminär tull, visade att aktören verkligen var en importör av moduler men inte en importör av celler. Icke desto mindre var de uppgifter som aktören lämnade i sitt svar på frågeformuläret inte tillräckliga för att aktören skulle inbegripas i analysen av icke-närstående importörer eftersom de svar som inkommit var ofullständiga.

(329)

Efter införandet av de provisoriska åtgärderna gjordes ytterligare kontrollbesök gjordes på plats hos två projektutvecklare (se skäl 8 ovan). Dessutom analyserades och beaktades i denna undersökning (se skälen 369–371 nedan) de sex svar på det särskilda frågeformuläret (se skäl 324) från tjänsteleverantörer som också var verksamma inom solcellssektorn (t.ex. logistik, transporter eller marknadsföring) som först ansågs vara ofullständigt ifyllda (se skäl 241 i förordningen om preliminär tull).

(330)

Sammanfattningsvis grundades analysen av unionens intresse på följande uppgifter:

(331)

Några berörda parter invände mot att unionsindustrin skulle kunna dra nytta av eventuella åtgärder och hävdade att i) åtgärderna kommer att leda till minskad efterfrågan på solcellsprodukter i unionen och att unionsindustrin därför inte kommer att kunna öka sin försäljning, ii) unionsindustrin har små produktionsanläggningar och kan därför inte tillgodose efterfrågan på vissa typer av installationer såsom kommersiella takanläggningar och stora markmonterade anläggningar, iii) unionstillverkarna accepteras inte som låntagare i bank, iv) införandet av tullar på celler kommer i praktiken att öka unionstillverkarnas produktionskostnader för moduler och göra modulerna mindre attraktiva för konsumenterna samt v) om det sker en betydande minskning av importen från Kina, kommer tillverkarna från andra tredje länder med största sannolikhet att dra nytta av den minskade importen från Kina.

(332)

När det gäller påståendet att åtgärderna kommer att minska efterfrågan på solcellsprodukter i unionen, och att unionsindustrin därför inte kommer att kunna öka sin försäljning, ska det noteras att parterna inte kunde lämna några kontrollerbara uppgifter om att det skulle finnas ett direkt samband mellan införandet av åtgärder och minskningen av efterfrågan på solcellsprodukter som visade sig ha påverkats av flera faktorer under årens lopp.

(333)

Som svar på påståendet att unionsindustrin har små produktionsanläggningar och därför inte kan tillgodose efterfrågan på vissa typer av installationer, t.ex. kommersiella takanläggningar och stora markmonterade anläggningar, bör det noteras att undersökningen har visat att unionsindustrin har kapacitet att leverera både till kommersiella och industriella anläggningar (mellan 40 kW och 1 MW) samt till anläggningar på den allmännyttiga marknaden (1 MW och 10 MW). Det kunde inte heller genom undersökningen påvisas att de produkter som tillhandahålls av olika tillverkare inte skulle kunna användas i samma projekt. Påståendet avvisades därför.

(334)

Argumentet att unionsindustrin inte skulle kunna dra nytta av åtgärderna, eftersom unionstillverkarna inte accepteras som låntagare av banker och att investeringsfonder inte skulle vilja finansiera projekt som använder moduler tillverkade i EU var inte underbyggt. Under alla omständigheter kan det förväntas att införandet av åtgärder kommer att återupprätta rättvisa marknadsvillkor som bör lugna investerare, inklusive banksektorn, när det gäller unionstillverkarnas förmåga att utveckla livskraftiga projekt. Av dessa skäl avvisades argumentet.

(335)

Med hänvisning till påståendet att införandet av tullar på celler i praktiken kommer att öka produktionskostnaderna för tillverkarna av moduler i unionen och göra modulerna mindre attraktiva för konsumenterna, bör det beaktas att offentligt tillgängliga källor visar att priserna på moduler och celler är på väg nedåt, även om det inte kan uteslutas att vissa prisökningar kan inträffa efter införandet av tullar. Även om kostnaden för celler kan komma att öka till följd av åtgärderna, bör således den allmänna prisutvecklingen leda till minskade kostnader för moduler. Tillverkarna i fråga kan också besluta att köpa sina celler i unionen, och inte längre från Kina. Slutligen förväntas det att införandet av åtgärder kommer att leda till ett ökat kapacitetsutnyttjande hos tillverkarna av celler i unionen och därmed öka deras stordriftsfördelar, vilket skulle ge lägre kostnader. Påståendet avvisades därför.

(336)

Påståendet att andra tredjeländer, snarare än unionsindustrin, troligen skulle komma att dra nytta av en eventuell kraftig minskning av den kinesiska importen efter införandet av åtgärder bekräftades inte i undersökningen. Av undersökningen framgick inga tydliga tecken på att andra tredjeländer skulle komma att lägga om stora delar av sin export till unionsmarknaden, särskilt mot bakgrund av en sannolik expansion av marknaderna i andra tredjeländer, i synnerhet i Asien, såsom förutspås av offentligt tillgängliga källor. Slutligen finns det inte heller något som tyder på att unionsindustrin inte kommer att kunna konkurrera med importen från dessa länder, även om importen från andra tredjeländer skulle öka till följd av en minskad kinesisk import.

(337)

Som svar på det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade vissa parter att det är orealistiskt att förvänta sig en framväxt av en hållbar unionsindustri som tillverkar moduler och celler, eftersom det inte finns någon rationell investerare som skulle investera i de unionstillverkare som påstods lida av en ogynnsam kostnadsstruktur och därför inte kan tillverka till konkurrenskraftiga priser. Undersökningen bekräftade inte att unionsindustrin har en ogynnsam kostnadsstruktur, såsom förklarats i skälen 202 och 203 i förordningen om preliminär tull. Avsaknad av dumpad import och ett större kapacitetsutnyttjande bör därför ge stordriftsfördelar och möjliggöra framväxten av en hållbar unionsindustri. Mot bakgrund av detta avvisades argumentet.

(338)

En part hävdade att efterfrågan i unionen styrs av utvecklingen av inmatningspriserna och att investerarnas förväntade avkastning på investeringarna är kopplad till denna utveckling. Parten hävdade i synnerhet att efterfrågan kommer att minska och unionsindustrin inte kommer att kunna dra nytta av de tullar som införts om priserna ökar i unionen till följd av tullarna och om inmatningspriserna inte anpassas till denna utveckling.

(339)

Som svar på ovanstående påstående kan det noteras att trots sambandet mellan nivån på inmatningspriserna och efterfrågan på solcellsanläggningar visar den bevisning som samlats in under undersökningen att den framtida efterfrågan kommer att bli allt mindre beroende av inmatningspriser och andra stödordningar, eftersom nätparitet för solenergi troligen har uppnåtts för vissa typer av anläggningar på flera platser i unionen (se skäl 260 ovan). Dessutom bör den förväntade avkastningen på investeringen baseras på rättvisa marknadspriser. Slutligen bör det, enligt vad som anges i skäl 335 ovan, noteras att även om det inte kan uteslutas att vissa prisökningar kan komma att uppstå efter införandet av åtgärderna, framgår det av allmänt tillgängliga källor att priserna överlag är på nedåtgående. Påstående avvisades därför.

(340)

Berörda parter har påpekat att eftersom efterfrågan på solpaneler styrs av stödsystem, särskilt inmatningspriserna, och av nivån på elpriserna för slutkonsumenten (som avgör nätparitet), kan priselasticiteten i efterfrågan vara mycket hög. Även om det är riktigt att en större prisökning kan leda till en kraftigt minskad efterfrågan på grund av den särskilda karaktären på marknaden som dessa berörda parter påpekat, måste detta argument avvisas eftersom det är mycket osannolikt att prishöjningar till följd av åtgärderna kommer att bli stora av flera skäl. För det första bekräftar alla tillgängliga källor att den stora minskningen av priserna på den berörda produkten under och efter undersökningsperioden fram till idag kommer att fortsätta.

För det andra skulle den ekonomiska effekten av det åtagande som godtagits av kommissionen vara att de kinesiska exporterande tillverkarna kommer att leverera den berörda produkten till ett minimiimportpris på mindre än 60 cent/W, vilket ligger långt under det pris som har observerats under undersökningsperioden, vid en volym som ungefär motsvarar deras nuvarande marknadsandelar. På denna prisnivå är det mycket osannolikt att efterfrågan kommer att minska i betydande utsträckning, eftersom det priset säkerställer tillräcklig efterfrågan både med den nu gällande stödnivån genom stödsystemen och med de nuvarande nivåerna av nätparitet. Dessutom förväntas elpriset för slutkonsumenterna öka, medan priset på den berörda produkten förväntas minska. Genom en indexreglering säkerställer åtagandet att ytterligare prissänkningar av den berörda produkten beaktas för minimiimportpriset. Dessa argument måste därför avvisas.

(341)

Flera berörda parter upprepade påståendet att unionsindustrins intresse inte är betydelsefullt, eftersom det mervärde som skapas av industrier i tidigare och senare led är betydligt större än det mervärde som skapas av unionsindustrin i värdekedjan för solceller. Argumentet att de olika segmenten inom solcellssektorn har olika förädlingsvärden har inte bestridits. Såsom nämns i skäl 228 i förordningen om preliminär tull, visade undersökningen att unionsindustrin har lidit väsentlig skada till följd av orättvisa handelsmetoder. Faktum är att vissa unionstillverkare redan tvingats att stänga och om åtgärder inte införs kommer sannolikt situationen att försämras ytterligare. Eftersom alla segment inom solcellssektorn är nära beroende av varandra skulle ett upphörande av tillverkningen i unionen vara till förfång för hela solcellssektorn och göra den helt beroende av leveranser utifrån. Därför, och av skäl som rör försörjningstrygghet, avvisas detta argument.

(342)

Som svar på det slutliga meddelandet av uppgifter upprepade en berörd part påståendet att det högre förädlingsvärde som skapas av tidigare och senare produktionsled, jämfört med unionsindustrin för den berörda produkten, är av betydelse för huruvida antidumpningstullar bör införas. I detta avseende bekräftas att institutionerna vid bedömningen av unionens intresse gjorde en avvägning mellan de positiva och de negativa konsekvenser tullarna kan få för de olika ekonomiska aktörerna. Medan inverkan på såväl tidigare som senare led är begränsad kommer åtgärderna ge unionsindustrin möjlighet att återhämta sig från den skadevållande dumpningen.

(343)

En part ifrågasatte antalet arbetstillfällen som skulle tryggas genom införandet av åtgärder. Parten hävdade att unionsindustrin sysselsätter ca 6 000 personer, och inte 25 000, såsom anges i skäl 229 i förordningen om preliminär tull.

(344)

Ingen bevisning lades dock fram till stöd för detta påstående, och det avvisades därför. Det ska klargöras att med hänsyn till uteslutandet av plattor från produktdefinitionen uppgick sysselsättningen inom unionsindustrin till ca 21 000 anställda under undersökningsperioden. De berörda parterna lade inte fram några belägg för att antalet anställda i unionsindustrin har ändrats betydligt efter undersökningsperioden.

(345)

Sammanfattningsvis visade undersökningen att unionsindustrin led väsentlig skada av den dumpade importen från Kina och att den inte kunde få tillbaka sina investeringar genom lönsam försäljning. Det förväntas att införandet av åtgärder kommer att återupprätta rättvisa handelsvillkor på unionsmarknaden, vilket skulle göra det möjligt för unionsindustrin att konkurrera på lika villkor. Den sannolika minskningen av importen från Kina bör göra det möjligt för unionsindustrin att öka sin försäljning i unionen och därmed bättre utnyttja den tillgängliga produktionskapaciteten på kort sikt. Detta kan i sin tur ge stordriftsfördelar. Även om det kan hända att priserna på den likadana produkten kommer att öka på kort sikt till följd av åtgärderna, är det sannolikt att den allmänt sjunkande pristrenden upprätthålls, vilket även beror på dels den ytterligare minskningen av kostnaden för tillverkning av den undersökta produkten, dels konkurrenstrycket från tillverkarna i tredjeländer, vilka också skulle konkurrera på unionsmarknaden.

(346)

Eftersom det inte har inkommit några ytterligare synpunkter, bekräftas skälen 227 och 231 i förordningen om preliminär tull, med undantag av de uppgifter om sysselsättningen som avses i skäl 344 ovan.

(347)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade den icke-närstående importör som svarade på frågeformuläret innan de provisoriska åtgärderna infördes, och som hade ansetts utgöra det preliminära urvalet, att slutsatserna om åtgärdernas inverkan på icke-närstående importörer enbart grundades på importörens egna svar på frågeformuläret, vilket därför inte kunde anses vara representativt.

(348)

I förordningen om preliminär tull grundades undersökningsresultaten när det gäller icke-närstående importörer på ett företag eftersom, enligt förklaringen i skäl 232 i förordningen om preliminär tull, den huvudsakliga verksamheten hos enbart en av de tre importörer som ingick i det preliminära urvalet utgjordes av handel med den berörda produkten. Såsom anges i skäl 21 ovan, utvidgades urvalet efter införandet av de provisoriska åtgärderna och fler icke-närstående importörer kontaktades, men av de fem ytterligare inkomna svaren på frågeformuläret var det bara tre som var tillräckligt fullständiga och möjliggjorde en meningsfull bedömning. I det slutgiltiga skedet utvidgades därför urvalet av icke-närstående import till att omfatta fyra importörer. Under undersökningsperioden stod den verksamhet hos de fyra samarbetsvilliga icke-närstående importörer som ingick i urvalet och som rörde den berörda produkten sammantaget för 60–100 % av deras totala verksamhet. Dessutom importerade de fyra samarbetsvilliga icke-närstående importörerna 16–100 % av sin totala import av moduler från Kina, men bara en av dem importerade uteslutande från det berörda landet. De fyra samarbetsvilliga icke-närstående importörernas lönsamhet när det gäller den berörda produkten uppgick i genomsnitt till 2,3 % under undersökningsperioden.

(349)

En berörd part hävdade att tullarnas konsekvenser för de icke-närstående importörerna hade underskattats, eftersom det inte finns några egentliga alternativa försörjningskällor som skulle kunna ersätta importen av den berörda produkten från Kina om tullar skulle införas och eftersom det är svårt att byta leveranskälla med tanke på att merparten av tillverkningen finns i Kina och detta skulle medföra ytterligare betydande kostnader.

(350)

I detta hänseende erinras det om att införandet av åtgärder inte bör leda till att importen av den berörda produkten från Kina upphör. Undersökningen visade att den eventuella minskningen av importen från Kina kommer att påverka särskilt de importörer som köper den berörda produkten enbart från Kina, vilket är fallet bara för en av de fyra samarbetsvilliga icke-närstående importörerna. När det gäller åtgärdernas inverkan på de icke-närstående importörernas ekonomiska situation, uteslöts det inte att den kan bli negativ, men man har kommit fram till att detta i hög grad kommer att bero på deras möjlighet att byta försörjningskälla eller föra över åtminstone en del av den eventuella prisökningen på sina kunder. För aktörer som importerar produkten också från andra källor än Kina eller som även importerar andra produkter än den berörda produkten kommer den negativa inverkan att begränsas ytterligare. Även om det är troligt att importörerna av den berörda produkten kommer att påverkas negativt anser därför kommissionen att denna inverkan i genomsnitt kommer att vara begränsad.

(351)

En icke-närstående importör hävdade att det krävs en betydande arbetsinsats och ekonomiska investeringar innan importören kan godta produkter från en ny leverantör. I detta avseende hävdades som svar på det slutliga meddelandet av uppgifter att relevant bevisning lämnades till kontrollgruppen vid tidpunkten för kontrollbesöket på plats angående de långa provningar som krävs av importörer innan de fattar beslut om att handla från en särskild exportör.

(352)

Det medges att upprättandet av ett nytt förhållande mellan en importör och en leverantör kan medföra ytterligare kostnader och investeringar i tid (t.ex. för provning av produkten). Samtidigt förefaller byte av leverantör att vara en normal risk i importörernas yrkesverksamhet som hänger samman med det faktum att solcellsmarknaden utvecklas och därmed genomgår ständiga förändringar (t.ex. konkurser, sammanslagningar) som kräver en övergång till nya leverantörer. Det kan dessutom antas att nya typer av moduler fortlöpande når marknaden (t.ex. med ny prestanda) som också kräver provning. I detta avseende förefaller provning av en ny produkt (även från samma leverantör) vara en rutinverksamhet snarare än en ovanlig verksamhet. Påståendet avvisades därför.

(353)

Som svar på det slutliga meddelandet av uppgifter upprepade två parter påståendet att de icke-närstående importörernas intresse inte hade beaktats korrekt. En part hävdade att avsaknaden av en icke-konfidentiell version av svaren på frågeformulären från de ytterligare samarbetsvilliga importörerna inte möjliggjorde någon riktig bedömning för parterna. Parten ifrågasatte kommissionens bedömning när det gäller möjligheten att importen från andra tredjeländer till unionen skulle öka och därmed göra det möjligt för importörerna att byta leverantörer, mot bakgrund av påståendet att andra tredjemarknader växer explosionsartat. Parten hävdade i detta syfte att ett sådant antagande stred mot slutsatserna i skäl 336, dvs. att importen från andra tredjeländer inte skulle vara särskilt stor. En annan part ifrågasatte huruvida kommissionen respekterat principen om icke-diskriminering, eftersom unionstillverkarna gavs en mer framträdande plats i kommissionens bedömning än andra aktörer.

(354)

För det första bekräftas det att den icke-konfidentiella versionen av svaren på de frågeformulär som mottagits efter offentliggörandet av förordningen om preliminär tull från de ytterligare samarbetsvilliga importörerna inkluderades i akten för samråd med berörda parter. För det andra finns det ingen motsättning mellan antagandet att importen från andra tredjeländer kan öka till följd av mindre import från Kina och att en sådan ökning inte skulle vara särskilt stor med hänsyn till den ökande efterfrågan på solcellsanläggningar i hela världen. Samtidigt, eftersom unionsindustrin förväntas ta tillbaka en viss del av de marknadsandelar som tidigare innehades av produkter från Kina, kan en viss förlust av affärer för icke-närstående importörer inte uteslutas. Det konstateras dock att solcellsmarknadens totala omfattning förväntas fortsätta växa på lång sikt, allteftersom nätparitet nås på fler och fler platser. Slutligen klargörs det att, som i alla undersökningar avseende handelspolitiska skyddsåtgärder, medan unionsindustrins situation bedömdes i syfte att fastställa om den lidit väsentlig skada till följd av den dumpade importen, bedömdes unionsindustrins intresse i samband med analysen av unionens intresse på lika villkor som intressen hos andra ekonomiska aktörer, inbegripet de icke-närstående importörerna. Det klargörs också att undersökningen huruvida unionsindustrin lidit väsentlig skada regleras särskilt av artikel 3.5 i grundförordningen, där det fastställs minimikrav för en sådan undersökning. Unionens intresse analyseras endast när förekomsten av skadlig dumpning fastställts i enlighet med kraven i artikel 21 i grundförordningen. Till följd av detta ansågs det att åtgärdernas sannolika negativa konsekvenser för vissa importörer, särskilt för dem som bara köper från Kina, inte var större än fördelarna med åtgärderna för unionsindustrin och för unionens solcellsmarknad på medellång och lång sikt till följd av en rättvis konkurrens.

(355)

Eftersom det inte har inkommit några ytterligare synpunkter bekräftades, på grundval av uppgifter som omfattade de fyra importörer som ingick i urvalet, skälen 233 och 234 i förordningen om preliminär tull.

(356)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter upprepade flera parter påståendet att merparten av insatsvarorna i värdekedjan för solcellsprodukter kommer från unionen, men att denna fördelaktiga situation kan upphöra om tullar skulle införas eftersom tillverkningen av den berörda produkten i Kina kommer att minska till följd av tullen. Som svar på det slutliga meddelandet av uppgifter påpekade en av parterna att åtgärderna i detta fall kan leda till andra åtgärder som Kina kan införa beträffande produkter från unionen.

(357)

Såsom nämnts i skäl 239 i förordningen om preliminär tull förväntas importen från Kina fortsätta att försörja unionsmarknaden även om tullar tillämpas. Dessutom förutser olika offentligt tillgängliga källor inom solcellssektorn, t.ex. EPIA:s prognos för den globala solcellsmarknaden 2013–2017 (Global Market Outlook for Photovoltaics 2013-2017) att en eventuell minskad efterfrågan i unionen bara kommer att ske på kort sikt (2013 och 2014), eftersom förbrukningen i unionen kommer att öka ytterligare under kommande år. Vidare, enligt slutsatserna i skäl 239 i förordningen om preliminär tull, kan åtgärder mot orättvisa handelsmetoder sannolikt göra det möjligt att skapa en hållbar tillväxt på unionens solcellsmarknad på medellång och lång sikt, vilket alla aktörer i unionen bör kunna dra nytta av. Slutligen när det gäller argumentet om eventuella motåtgärder från Kina som svar på åtgärder i detta fall, erinras det om att Kina som varje annan WTO-medlem endast får utnyttja undersökningar avseende handelspolitiska skyddsåtgärder i motiverade fall och att en sådan undersökning måste uppfylla WTO:s strikta regler. Kommissionen övervakar varje sådan undersökning för att säkerställa att WTO:s regler följs. Detta argument avvisades därför.

(358)

Vissa parter invände mot slutsatsen i skäl 239 i förordningen om preliminär tull att den minskade exporten till Kina från unionens aktörer i tidigare led av tillverkningskedjan i solcellssektorn skulle kunna kompenseras genom export till andra marknader och hävdade att tullarna kommer att minska den globala efterfrågan på produkten.

(359)

I detta hänseende ska det för det första noteras att den kinesiska importen inte förväntas upphöra helt till följd av tullarna. Dessutom visade de uppgifter som inhämtats under loppet av undersökningen inte något direkt samband mellan utvecklingen av importen från Kina till unionsmarknaden och exporten från Kina till andra marknader. Dessutom förutspår offentligt tillgängliga källor, t.ex. EPIA:s prognos för den globala solcellsmarknaden 2013–2017, att den globala solcellsmarknaden kommer att växa under kommande år. När det gäller den kinesiska marknaden, finns det tecken som tyder på att den inhemska förbrukningen i Kina kommer att öka betydligt (t.ex. enligt EPIA). Mot bakgrund av ovanstående förväntas exporten till Kina från unionsaktörer i tidigare led inte minska väsentligt till följd av att åtgärder införs.

(360)

Det bör också noteras att den krympande efterfrågan i unionen under 2013 och 2014, som nämns i skäl 357 ovan, kan få en negativ inverkan på aktörerna i tidigare led. Detta kan dock inte, åtminstone inte i huvudsak, kopplas till tullarna, eftersom det förutsågs långt innan de provisoriska åtgärderna infördes. När det gäller unionstillverkarna av maskiner för solcellsindustrin är det, vilket också nämndes i skäl 239 i förordningen om preliminär tull, dessutom på grund av den befintliga betydande outnyttjade kapaciteten i Kina osannolikt att deras export till Kina kan öka betydligt och inte ens i ett scenario där de kinesiska tillverkarna ökar sin produktionsvolym. De uppgifter som samlats in under undersökningen visade slutligen att maskintillverkarna också kan påverkas av den kinesiska tolfte femårsplanen för solcellsindustrin, enligt vilken det planeras att 80 % av tillverkningsutrustningen för celler bör komma från Kina senast år 2015. Så länge denna förändring sker i enlighet med WTO:s regler kan den också ytterligare begränsa möjligheten för maskintillverkarna i unionen att konkurrera på den kinesiska marknaden. Ovanstående argument avvisades därför.

(361)

Som svar på det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade de kinesiska myndigheterna att den tolfte femårsplanen för solcellsindustrin endast innehåller vissa allmänna vägledande principer som inte är bindande, eftersom några tillsynsbefogenheter inte fastställs, och att den därför inte bör ses som ett tecken på att möjligheten för maskintillverkarna i unionen att konkurrera på den kinesiska marknaden kommer att begränsas. Det ska i detta avseende noteras att de kinesiska myndigheterna inkluderade solcellsindustrin bland de strategiska industrierna i den tolfte femårsplanen och också utfärdade en specifik plan för solcellsindustrin. I denna plan ger de kinesiska myndigheterna sitt stöd till s.k. ”överlägsna företag” och ”nyckelföretag” och lovar att ”främja olika åtgärder för att stödja solcellsindustrin” och ”utarbeta övergripande förberedelser för stöd av industrin, finansiering, beskattning m.m.” Eftersom planen dessutom innehåller centrala direktiv som den kinesiska industrin ska uppnå under femårsperioden har den en stor inverkan på marknaden, både i Kina och i länder som gör affärer med Kina. Med bakgrund av ovanstående finns det tydliga indikationer på att valfriheten för de kinesiska tillverkarna av celler och konkurrensen från unionstillverkarna från den tillverkningsutrustning som exporteras till den kinesiska marknaden begränsas av planen. Detta argument avvisades därför.

(362)

En samarbetsvillig råvarutillverkare ifrågasatte möjligheten till kompensation på andra marknader för den lägre produktionen på den kinesiska marknaden, med tanke på den betydande produktionskapaciteten i Kina, som inte lätt skulle kunna byggas upp på annat håll.

(363)

Mot bakgrund av slutsatserna i skäl 359 ovan, avvisas detta argument eftersom det inte finns något som tyder på att produktionen på den kinesiska marknaden minskar så som det påstås.

(364)

En berörd part ifrågasatte antalet anställda i den sektor i tidigare led som anges i skäl 236 i förordningen om preliminär tull.

(365)

Det klargörs att de 4 200 anställda som angavs i förordningen om preliminär tull bara avsåg de samarbetsvilliga aktörerna i tidigare led, t.ex. tillverkare av utrustning och leverantörer av polykisel, utifrån deras svar på frågeformuläret, och inte hela sektorn.

(366)

Efter uteslutandet av plattor från produktdefinitionen bör tillverkarna i unionen av denna produkt ändå kunna dra nytta av att tullar införs, eftersom unionsindustrin förväntas öka sin produktion av celler och moduler.

(367)

Eftersom inga ytterligare synpunkter har inkommit, bekräftas skälen 235 och 240 i förordningen om preliminär tull.

(368)

Såsom anges i skäl 329 ovan gjordes ytterligare kontrollbesök hos två projektutvecklare efter införandet av de provisoriska åtgärderna.

(369)

Utöver sju besvarade frågeformulär från de aktörer i senare led vars verksamhet har en direkt koppling till den likadana produkten (dvs. projektutvecklare och installatörer), och vars analys låg till grund för bedömningen av tillverkarna i senare led i förordningen om preliminär tull, analyserades ytterligare sex svar på frågeformulär som inkommit i det preliminära skedet och som inte ansågs vara tillräckligt fullständiga (se skäl 241 i förordningen om preliminär tull), eftersom de gav uppgifter om den relativa betydelsen av deras solcellsrelaterade verksamhet i förhållande till deras samlade verksamhet.

(370)

De ytterligare sex berörda aktörerna var tjänsteleverantörer inom solcellssektorn (t.ex. logistik, transporter och marknadsföring), dvs. aktörer vars verksamhet inte har någon direkt koppling till den produkt som är föremål för undersökningen. Trots vissa brister i svaren, visade uppgifterna i frågeformulären att den solcellsrelaterade verksamheten hos dessa aktörer var marginell jämfört med deras samlade verksamhet. Under undersökningsperioden stod den solcellsrelaterade verksamheten faktiskt i genomsnitt bara för ca 5 % av deras totala omsättning och för 8 % av deras totala sysselsättning. Lönsamheten var i genomsnitt ca 7 %. Det noteras dock att uppgifterna om lönsamhet inte var fullständiga, eftersom inte alla aktörer hade lämnat uppgifter om detta.

(371)

På grundval av den vidare analysen konstaterades det mot bakgrund av de uppgifter som lämnats att åtgärdernas eventuella inverkan på den ekonomiska situationen för tjänsteleverantörerna inom solcellssektorn sannolikt inte blir särskilt stora.

(372)

Efter det preliminära och det slutliga meddelandet av uppgifter invände flera parter mot representativiteten för de uppgifter om aktörer i senare led som gällde omsättning, lönsamhet och sysselsättning och som kommissionen fått fram i svaren på frågeformulären från sju aktörerna i senare led. Afase lämnade in en undersökning som genomförts bland dess medlemmar (installatörer) för att illustrera att solcellsverksamheten utgör en viktig inkomstkälla för de allra flesta installationsföretagen. Afase gjorde vidare gällande att aktörerna i senare led, särskilt installatörerna, i motsats till undersökningsresultaten i skäl 242 i förordningen om preliminär tull, bara skulle uppnå ensiffriga vinstmarginaler som inte medger någon absorption av tullar.

(373)

När det gäller representativiteten hos uppgifterna i förordningen om preliminär tull har kommissionen använt alla uppgifter som lämnats av de aktörer i senare led som fyllde i det särskilda frågeformuläret samt de inlagor som lämnats av Afase, såsom förklaras i skäl 330 ovan.

(374)

När det gäller påståendet att solcellsverksamheten utgör en viktig inkomstkälla för installatörerna, bekräftade en ytterligare analys av svaren på frågeformuläret från sju aktörer i senare led (installatörer och projektutvecklare) att den verksamhet som har direkt samband med den likadana produkt som är föremål för undersökningen stod för i genomsnitt ca 42 % av dessa aktörers totala verksamhet och att lönsamheten i genomsnitt uppgick till 11 %. Om man däremot också beaktar den verksamhet som inte har något direkt samband med den berörda produkten så ökar den totala betydelsen i hög grad för tre av de sju aktörerna. Därför varierar den motsvarande andelen från ca 45 % till 100 % under undersökningsperioden. För de sju aktörerna (installatörer och projektutvecklare) skulle dessutom lönsamheten av solcellsverksamheten inklusive verksamheter som inte är direkt knutna till den undersökta produkten uppgå till i genomsnitt 9 %. När det gäller sysselsättning skulle solcellsverksamheten inklusive verksamheter som inte är direkt knutna till den undersökta produkten stå för omkring 660 arbetstillfällen på heltid under undersökningsperioden för de sju aktörerna. Bortsett från solcellsprojekt och solcellsanläggningar var dessa aktörer också verksamma inom vindkraftsanläggningar och produktion av elektrisk utrustning.

(375)

Det anses att åtgärdernas eventuella effekter på aktörer i senare led i första hand måste bedömas utifrån deras verksamhet som har direkt samband med den undersökta produkten, som under undersökningsperioden hade en lönsamhet på 11 % i genomsnitt. Men även om den bedöms på grundval av den totala solcellsverksamhet som inte har någon direkt koppling till den undersökta produkten skulle slutsatserna likna de slutsatser som drogs i det preliminära skedet, eftersom sammantaget de olika faktorer som beaktas (dvs. lönsamhet och möjlighet att absorbera en viss del av tullen) inte varierar i någon större utsträckning (lönsamheten minskar från i genomsnitt 11 % till 9 %). Som svar på det slutliga meddelandet av uppgifter ifrågasatte en part hos vilken kommissionen hade genomfört ett kontrollbesök representativiteten när det gällde slutsatsen om lönsamhet för installatörer och utvecklare, vilken för detta företag påstods vara baserad på en enda transaktion. Detta argument avvisas eftersom kommissionen beräknade lönsamheten hos aktörerna i senare led på grundval av alla uppgifter de hade lämnat i sina svar på frågeformuläret.

(376)

När det gäller den undersökning som Afase genomförde bland sina medlemmar, noteras det för det första att alla aktörer hade möjlighet att ge sig till känna vid inledandet av undersökningen och att besvara det särskilda frågeformulär som utformats för aktörerna i senare led där nödvändiga uppgifter begärs in för bedömningen av tullarnas konsekvenser för dessa aktörer. För det andra saknades det uppgifter om installatörernas identitet i undersökningen, och det gick därför inte att kontrollera t.ex. de lämnade uppgifternas relevans eller tillförlitlighet. För det tredje ska det noteras att även om ett antal frågor i undersökningen gällde installatörernas förmåga att absorbera eventuella tullar, saknades i undersökningen uppgifter om vilken vinst som uppnåtts av dessa installatörer under undersökningsperioden, vilket innebär att det saknades ett viktigt inslag för att utvärdera effekten av åtgärderna. Till följd av detta gick det inte att dra några meningsfulla slutsatser av den undersökning som tillhandahållits.

(377)

Några parter invände mot slutsatserna i skälen 247 och 250 i förordningen om preliminär tull att arbetstillfällena hos aktörer i senare led kommer att påverkas negativt på kort sikt och att den sammantagna verkan kommer att vara negativ, men endast i begränsad omfattning med tanke på att solcellsmarknaden i unionen förväntas växa på medellång och lång sikt. Vissa parter hävdade vidare att särskilt installatörer som är beroende av solcellsanläggningar kommer att drabbas av den minskade efterfrågan.

(378)

Det eventuella bortfallet av arbetstillfällen till följd av införandet av tullar analyserades närmare. I allmänhet har de uppgifter som samlats in under undersökningen bekräftat att aktörerna i senare led har fått vidkännas bortfall av arbetstillfällen till följd av den minskade efterfrågan på solcellsanläggningar i unionen på ca 5 GW mellan 2011 och 2012, vilket redan har nämnts i skäl 246 i förordningen om preliminär tull. Dessa förlorade arbetstillfällen kan inte kopplas till åtgärderna eftersom de speglar en marknadsutveckling. Dessutom förväntas en ytterligare nedgång i efterfrågan under 2013 och 2014, som högst sannolikt kommer att leda till ytterligare bortfall av arbetstillfällen inom solcellssektorn. Den här utvecklingen av efterfrågan förespåddes också av viktiga forskningscentrum, t.ex. EPIA, innan undersökningen inleddes, och således kan bortfallet av arbetstillfällen inte tillskrivas införandet av åtgärderna.

(379)

Unionsindustrin lämnade in en studie utförd av en konsult vid PriceWaterhouseCoopers (nedan kallat PWC) av den eventuella inverkan av åtgärder på arbetstillfällen inom solcellssektorn. I PWC:s studie hänvisas det till en tidigare studie av en annan konsult, Prognos, som förutspådde ett stort bortfall av arbetstillfällen på solcellsmarknaden till följd av införandet av åtgärder och som lämnades in av Afase innan de preliminära tullarna infördes och som har beskrivits i skälen 243–246 i förordningen om preliminär tull. PWC:s studie kritiserar studien från Prognos och pekar på det faktum att det totala antalet förlorade arbetstillfällen enligt Prognos uppskattning i själva verket överskred det totala antalet befintliga arbetstillfällen inom solcellssektorn i unionen. När det gäller tullarnas effekter på unionsmarknaden, kom PWC till en annan motsatt slutsats än företaget Prognos, dvs. positiva nettoeffekter på arbetstillfällena i unionen och att fördelarna uppväger eventuella negativa effekter av tullarna (t.ex. på efterfrågan). Eftersom inga nya underbyggda argument framförts när det gäller åtgärdernas effekter på sysselsättningen hos aktörer i senare led, bekräftas slutsatserna i skälen 247–250 i förordningen om preliminär tull.

(380)

Afase hävdade att kommissionen inte avslöjade källan till den felmarginal på 20 % för direkta arbetstillfällen inom solcellssektorn som beräknats för 2011 och som nämns i skäl 245 i förordningen om preliminär tull.

(381)

Denna felmarginal på 20 %, som kan gälla uppåt eller nedåt, blev uppenbar under kontrollbesöket hos EPIA. Den visar svårigheten att ge exakta uppgifter om sysselsättningen längre ned i tillverkningskedjan beroende på att få och ofta motstridiga uppgiftskällor finns att tillgå.

(382)

Som svar på det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade några parter att kommissionens analys teg om det faktum att tullarna endast kommer att leda till bortfall av ytterligare arbetstillfällen till följd av det färre antalet solcellsanläggningar efter 2011. Det hävdades att detta bortfall av arbetstillfällen, särskilt i senare led, är nära knutet till det faktum att solcellsinstallatörer är beroende av solenergianläggningar. Dessutom kritiserade Afase kommissionen för att inte korrekt ha beaktat den undersökning man gjort bland sina medlemmar och en liknande undersökning som utförs av en brittisk branschorganisation som påstods visa ett sådant beroende.

(383)

När det gäller kommissionens påstådda tystnad om tullarnas inverkan på sysselsättningen, hänvisas det till skälen 377 och 379 ovan, där invändningarna i fråga om åtgärdernas effekter på sysselsättningen inom solcellssektorn behandlas och där det medges att arbetstillfällen i senare led kan påverkas på kort sikt på grund av åtgärderna.

(384)

När det gäller den undersökning som genomfördes av Afase och den brittiska branschorganisationen, gavs som svar på det slutliga meddelandet av uppgifter identiteten på de företag som deltog i undersökningen. Undersökningarna var dock fortfarande bristfälliga, eftersom till exempel vissa svar var ofullständiga. Analysen av undersökningarna visade följande: När det gäller Afases undersökning ska man för det första notera att majoriteten av de 50 installatörer som besvarade undersökningen uppgav att de var verksamma uteslutande på solcellsmarknaden. 15 av de 50 installatörerna uppgav att de i viss utsträckning även var verksamma inom annan icke-solcellsrelaterad verksamhet, t.ex. värme, elektriska anläggningar och vindkraft. I den brittiska undersökningen hade 21 av de 31 brittiska företag som besvarade undersökningen också annan verksamhet än solcellsverksamhet. Detta resultat visar att när det gäller nästan hälften av projektutvecklarna och installatörerna är slutsatsen i skäl 247 i förordningen om preliminär tull beträffande förmågan att utföra annan verksamhet, såsom el- och värmeinstallationer, rörsystem och andra miljövänliga energianläggningar, korrekt. Det medges dock att denna förmåga kan finnas i mindre omfattning än vad som antogs i förordningen om preliminär tull. Dess mildrande effekt vad gäller bortfall av arbetstillfällen kan därför vara mindre än vad som ursprungligen antogs. För det andra använde vissa av de aktörer som deltog i undersökningarna av Afase och den brittiska branschorganisationen produkter som tillverkats i unionen och vissa planerade att köpa icke-kinesiska produkter till följd av åtgärderna för att undvika en prishöjning. Deras beroende av kinesisk import och åtgärdernas verkningar förväntas därför minska eftersom de har tillgång till produkter tillverkade i unionen.

För det tredje medgav uppskattningen av åtgärdernas verkningar på alla tillfrågade aktörers verksamhet inte några säkra slutsatser eftersom deras bedömning var mycket olika. Vissa företag har inte ens kunnat bedöma sådana effekter. För det fjärde varierade också svaren på frågan om antalet solcellsprojekt som riskerade att ställas in om tullar infördes mellan ”inte många” och ”alla” i den brittiska undersökningen. Vissa aktörer kunde inte göra någon uppskattning. Slutligen saknade båda undersökningarna frågan om lönsamheten för de ekonomiska aktörerna som deltog, vilket är viktigt för bedömningen av en möjlig absorption av en eventuell prisökning till följd av tullen.

(385)

Andra parter hävdade att installatörer inte så lätt kan ändra sin verksamhet eller byta till andra installationer för grön energi på grund av områdenas mycket olika teknik och kunnande. Om tullar införs, skulle de därför tvingas upphöra med sin verksamhet. Efter det slutliga meddelandet av uppgifter upprepades detta påstående av en berörd part, som menade att installatörer har investerat betydande resurser i specialisering på solcellsverksamhet, såsom särskild utbildning, som skulle visa att deras huvudsakliga inriktning är solcellssektorn och att de inte skulle ha lätt att byta till annan verksamhet.

(386)

Detta argument var inte tillräckligt underbyggt, eftersom det inte framgick vilken specifik kunskap en installatör skulle behöva förvärva och hur svårt och dyrt det är att erhålla den. Institutionerna medger under alla omständigheter att installatörer har utvecklat ett särskilt kunnande för installation av solcellsmoduler. Utvecklingen av detta kunnande är dock relativt ny och tillkommer till den primära expertis installatörerna har vad gäller el- och värmeinstallationer, rörsystem etc. Den har också utvecklats som svar på orättvisa handelsmetoder, nämligen det stora inflödet av dumpad import från Kina. Oberoende av de specialiserade färdigheterna hos de anställda i installationsföretagen, måste detta argument övervägas tillsammans med analysen i skälen 378 och 382 ovan om sysselsättningsläget i senare led, som på kort sikt kan karaktäriseras som negativt, men som på medellång till lång sikt skulle vända tack vare en hållbar handel och ge ökad sysselsättning för installatörer. Argumentet avvisades därför.

(387)

Flera parter ifrågasatte argumentet om förmågan hos aktörerna i senare led att delvis absorbera den eventuella prisökning som tas upp i skäl 247 i förordningen om preliminär tull. Även detta argument var otillräckligt underbyggt, vilket gjorde det omöjligt att bedöma i vilken utsträckning detta påstående stämde. Såsom anges i skäl 374 ovan, bedömdes lönsamheten hos de samarbetsvilliga aktörerna i senare led för den verksamhet har direkt samband med den berörda produkten ligga på ca 11 % i genomsnitt, vilket ger de berörda aktörerna möjlighet att absorbera åtminstone en del av en eventuell prisökning. I detta sammanhang erinras det om att den allmänna prisutvecklingen är på nedåtgående, vilket anges i skäl 335 ovan. Argumentet avvisas därför.

(388)

Som svar på det slutliga meddelandet av uppgifter upprepade några parter påståendet om en allvarlig risk för minskad efterfrågan på solenergiprodukter i unionen till följd av åtgärderna, vilket enligt dessa parter talar mot åtgärderna. En part hävdade att solenergi för närvarande har en hög priselasticitet i efterfrågan och att även en begränsad prisökning för solenergiprodukter skulle leda till en kraftig nedgång i efterfrågan. Denna part uppskattade att en antidumpningstull på ca 30 % kan minska efterfrågan med 8 GW medan en tull på 50 % skulle minska efterfrågan med 10 GW. I samma anda hänvisade Afase till en undersökning som gjorts av en marknadsanalytiker, som även den förutspår en minskad efterfrågan på upp till 2 GW under 2013 till följd av en tull på 50 %, vilket är en nedgång av mycket mindre omfattning.

(389)

Även om olika nedgångsscenarier lämnades in av parterna under undersökningen utöver de som nämns ovan, innehöll de inga jämförbara resultat. Även om det inte kan uteslutas att tullarna kan leda till en minskad efterfrågan på solcellsanläggningar, är en kvantifiering av detta svår att göra med hänsyn till de olika faktorer som påverkar hur attraktiva solcellsanläggningar är i unionen (se t.ex. skäl 258 i förordningen om preliminär tull). Även om en sådan minskning skulle ske på kort sikt förväntas dessutom fördelarna med rättvis handel på medellång och lång sikt uppväga de negativa konsekvenserna på kort sikt. Slutligen har Afase själv medgett att bedömningen av det direkta sambandet mellan efterfrågan och tullar skulle vara möjlig först då tullarna har införts. Detta argument avvisades därför.

(390)

Eftersom inga ytterligare synpunkter har inkommit, bekräftas skälen 243 och 250 i förordningen om preliminär tull. Undersökningsresultaten rörande de sex tjänsteleverantörer för vilka den solcellsrelaterade verksamheten bara utgör en ringa andel av deras sammantagna verksamhet (se skäl 370 ovan) påverkar inte slutsatsen i skäl 250 i förordningen om preliminär tull och inte heller särskiljandet av solcellsrelaterad verksamhet som inte direkt hänför sig till den berörda produkten hos de sju projektutvecklare/installatörer som avses i skäl 374.

(391)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter framförde vissa parter på nytt argumentet att tullarna skulle leda till ett högre pris på den berörda produkten. Följden skulle bli en nedgång i efterfrågan på solcellsanläggningar, eftersom de skulle bli för dyra för konsumenterna och inte tillräckligt attraktiva för andra investerare.

(392)

Som redan nämnts i skäl 335 ovan ska det noteras att även om det kan bli en tillfällig prisökning till följd av införandet av åtgärder är den allmänna prisutvecklingen nedåtgående, vilket bekräftas av flera offentliga källor. Även om det är svårt att exakt kvantifiera en eventuell prisökning till följd av åtgärderna och en därmed sammanhängande eventuell nedgång i efterfrågan, bör flera punkter uppmärksammas. För det första står den undersökta produkten för upp till 50 % av den totala kostnaden för en solcellsanläggning och därför kan tullen åtminstone delvis absorberats. För det andra kommer konkurrensen mellan unionsindustrin och tillverkarna i tredjeländer, som redan finns på unionsmarknaden, sannolikt att hålla priserna nere. Samtidigt borde unionsindustrin kunna uppnå bättre ekonomiska resultat tack vare de stordriftsfördelar som följer av en bättre användning av produktionsanläggningarna och minskade produktionskostnader. För det tredje har efterfrågan på solcellsanläggningar ett samband inte bara med priserna på den undersökta produkten, utan även med nivån på inmatningspriserna. Med den nuvarande låga efterfrågan, jämfört med efterfrågan under 2011 och under undersökningsperioden, förväntas det att inmatningspriserna inte kommer att minska så snabbt som under skadeundersökningsperioden, vilket möjliggör fortsatta investeringar i solcellsprojekt. Argumentet avvisades därför.

(393)

I sitt svar på det slutliga meddelandet av uppgifter ifrågasatte en part ovanstående resonemang. Parten hävdade att tendensen till sjunkande priser inte kan fortsätta efter det att åtgärderna införs. Parten erinrade om att åtgärderna utgör en mycket betydande kostnadsökning som inte kan kompenseras helt och hållet genom kostnadsminskningar och/eller import från tredjeländer. Dessutom framhölls på nytt att unionsindustrin inte kommer att kunna göra nya investeringar i anläggningar och maskiner och att aktörer i senare led kan absorbera lite om deras vinst är 11 %. Slutligen finns det ingen bevisning som tyder på att inmatningspriserna kan kompensera för prishöjningen.

(394)

Det erinras om att det tvärt emot detta påstående inte förväntas att en prishöjning till följd av åtgärderna kan kompenseras helt utan snarare att en tillfällig ökning av priserna till följd av åtgärderna är möjlig (se skäl 247 i förordningen om preliminär tull). En sådan prisökning kan till och med föranledas av skillnader i pris mellan de kinesiska dumpade produkterna och de icke-kinesiska produkterna. De uppgifter som samlats in under undersökningen gör det ändå möjligt att hävda att den slutliga prishöjningen delvis kan absorberas av ett antal faktorer mot bakgrund av vinsten i senare led på 11 %. Slutligen, när det gäller påståendet om att det inte finns några belägg som tyder på att inmatningspriserna kan kompensera för prishöjningen, är rimligt att anta att inmatningspriserna anpassas över tiden i takt med utvecklingen av projektkostnaderna.

(395)

En part hävdade att priserna på moduler i själva verket ökat med 20 % i Europa sedan mars 2013 och att det råder en allvarlig brist på lager sedan 2013. Detta argument var inte underbyggt, och tvärtom bekräftar offentliga uppgiftskällor att priserna var relativt stabila under andra kvartalet 2013. Även om uppgifterna skulle vara korrekta, skulle de endast återspegla att risken för en eventuell antidumpningstull har räknats in i priset efter det att registreringen av importen infördes. Argumentet avvisades därför.

(396)

En annan part hävdade att solcellsprojekten inte skulle generera någon avkastning för en investerare om de sjunkande inmatningspriserna inte motsvarades av sjunkande projektkostnader, inklusive priset på moduler, eftersom de utgör en betydande del av kostnaderna i ett givet projekt. I detta syfte hävdades det att tullarna skulle äventyra genomförbarheten av många solcellsprojekt eftersom de leder till höjda priser.

(397)

Såsom nämnts i skäl 335 ovan, är den allmänna pristrenden för celler och moduler nedåtgående. Inmatningsprisernas betydelse för marknaden minskar allteftersom nätparitet sannolikt kommer att uppnås i flera regioner. På dessa grunder avvisades påståendet att priset på solcellsmoduler skulle kunna få en negativ inverkan på solcellsprojekt inklusive frågan om deras genomförbarhet.

(398)

En berörd part tillhandahöll en intern modell för att bevisa att genomförbarheten för många solcellsprojekt kommer att hotas om tullar skulle tillämpas.

(399)

Denna modell möjliggjorde inte någon korrekt kvantifiering av i vilken utsträckning investeringar i solcellsanläggningar (t.ex. avkastningen på investeringarna) kan komma att bli mindre attraktiva i händelse av höjda priser på celler och moduler. Det antagande som används i modellen att en eventuell tull skulle kunna överföras helt och hållet till slutanvändarna eller konsumenterna är hur som helst osannolikt med tanke på de befintliga vinstmarginalerna för aktörerna i senare led. Ett investeringsbeslut baseras dessutom inte enbart på priset på moduler, utan beror också på många andra faktorer, bland annat förekomsten av ett generellt gynnsamt regelverk för solcellsanläggningar i ett visst land, stödnivån respektive elpriset (för nätparitet). Detta påstående måste därför avvisas.

(400)

Eftersom inga ytterligare synpunkter har inkommit, bekräftas skälen 252 och 254 i förordningen om preliminär tull.

(401)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter upprepades argumentet att unionsindustrin inte kan försörja unionsmarknaden och att endast Kina har kapacitet att försörja unionsmarknaden.

(402)

Argumentet behandlades i skäl 256 i förordningen om preliminär tull. Även med ett försiktigare antagande om unionens tillverkningskapacitet (se skäl 183 ovan) skulle unionens och tredjeländers outnyttjade kapacitet tillsammans vara tillräcklig för att på kort sikt komplettera den potentiella minskningen av importen från Kina. Även på medellång sikt kan det rimligen antas att unionsindustrin kommer att utöka sin tillverkningskapacitet för att kunna täcka efterfrågan och uppnå stordriftsfördelar, som i sin tur skulle möjliggöra ytterligare prissänkningar. Detta argument avvisades därför.

(403)

Vissa parter upprepade argumentet beträffande svårigheten att uppnå kommissionens mål för grön energi fram till 2020 om tullar införs. Detta argument har redan behandlats i skälen 257–259 i förordningen om preliminär tull, och i avsaknad av ytterligare uppgifter bekräftas därför skälen 257 och 259 i förordningen om preliminär tull.

(404)

Mot bakgrund av ovanstående bekräftas bedömningen i skälen 260–261 i förordningen om preliminär tull.

(405)

Det finns därmed inga tvingande skäl mot att införa slutgiltiga åtgärder beträffande import av den berörda produkten med ursprung i Kina.

(406)

Mot bakgrund av slutsatserna beträffande dumpning, skada, orsakssamband och unionens intresse bör slutgiltiga antidumpningsåtgärder införas i syfte att förhindra att unionsindustrin vållas ytterligare skada genom dumpad import.

(407)

Vid fastställandet av nivån på dessa åtgärder togs hänsyn till de dumpningsmarginaler som konstaterats och det tullbelopp som var nödvändigt för att undanröja den skada som unionsindustrin lidit utan att överskrida de konstaterade dumpningsmarginalerna.

(408)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter ifrågasatte en berörd part den vinstmarginal på 10 % som använts för att beräkna nivån för undanröjande av skada och hävdade att denna nivå var för hög för denna industri under rådande marknadsförhållanden och att den användes både för moduler och för celler. Det noteras att det rättsliga referensvärdet för att fastställa vinst före skatt vid beräkningen av nivån för undanröjande av skada är det faktum huruvida en sådan vinst rimligen skulle kunna uppnås av industrin under normala konkurrensförhållanden, dvs. om det inte förekom någon dumpning. I enlighet med tribunalens rättspraxis är denna vinst den som uppnåtts i början av skadeundersökningsperioden, dvs. innan den dumpade importen ökade. Därför justerades målvinsten till 8 % på grundval av den vägda genomsnittliga vinst som unionsindustrin uppnådde under 2009 och 2010 för moduler och celler när den var lönsam.

(409)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade unionsindustrin att lönsamheten under 2010 bör användas som den lönsamhetsnivå som unionsindustrin rimligtvis skulle kunna uppnå om det inte förekom någon dumpad import, snarare än den genomsnittliga vinstmarginalen för åren 2009 och 2010. I detta avseende anfördes att lönsamheten under 2009 var otillräcklig och att omständigheterna under dessa två år var tydligt specifika med tanke på i synnerhet utvecklingen av förbrukningen under 2010, vilket dämpade effekterna av dumpningen under det året. I detta sammanhang bör det noteras att det vid fastställandet av nivån för undanröjande av skada saknar betydelse huruvida den genomsnittliga vinstmarginal som unionsindustrin uppnått var ”tillräcklig”. Såsom redan angetts i skäl 264 i förordningen om preliminär tull, bör nivån för undanröjande av skada baseras på den vinst som rimligen kan uppnås vid frånvaron av dumpad import. Det är de utredande avdelningarnas praxis att anse att denna nivå har uppnåtts i början av skadeundersökningsperioden. Eftersom i detta fall unionsindustrin gjorde förluster i samband med försäljningen av celler i början av skadeundersökningsperioden under 2009 var denna metod olämplig och det ansågs vara mer tillförlitligt att grunda fastställandet av nivån för undanröjande av skada på den genomsnittliga vinstmarginalen under det första och det andra året av skadeundersökningsperioden. I detta sammanhang ansågs det också sakna betydelse att omständigheterna skilde sig åt under dessa två år.

(410)

En annan part upprepade att olika målvinster bör fastställas för moduler och celler, eftersom lönsamheten för dessa produkttyper uppvisade skilda tendenser under skadeundersökningsperioden. Även om indikatorerna angavs separat för varje produkttyp, avser slutsatserna för varje indikator den undersökta produkten som helhet. Det erinras också om att moduler och celler är en och samma produkt och att dumpningsmarginalerna och nivån för undanröjande av skada därför fastställdes på grundval av detta.

(411)

Kostnaderna efter import för de icke-närstående importörer som ingick i det reviderade urvalet (ändrat av orsaker som förklaras i skäl 21) påverkade dessutom de skademarginaler som beräknades. Slutligen påverkades alla marginaler för prisunderskridande av korrigeringen av cif-priserna, uteslutandet av plattor och den nya målvinsten.

(412)

En part hävdade att de utvalda unionstillverkarnas försäljning var inriktad på de övre segmenten på marknaden såsom bostads- och småföretagssektorn, vilka drog till sig högre inmatningspriser, och föreslog att unionsindustrins försäljningspris därför borde anpassas i enlighet med detta. Det bör noteras att detta påstående inte bör vara avgörande för beräkningen av skademarginalen, eftersom undersökningen visade att unionstillverkarna inte var lönsamma.

(413)

Eftersom inga andra synpunkter har inkommit beträffande nivån för undanröjande av skada, bekräftas den metod som beskrivs i skälen 263–266 i förordningen om preliminär tull.

(414)

Mot bakgrund av slutsatserna beträffande dumpning, skada, orsakssamband och unionens intresse och i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen, bör slutliga antidumpningsåtgärder införas på import av solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel samt celler av den typ som används i solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel, med ursprung i eller avsända från Kina till en nivå motsvarande den lägre av de konstaterade dumpnings- och skademarginalerna, i enlighet med regeln om lägsta tull. I detta fall bör tullsatsen därför fastställas till en nivå som motsvarar de konstaterade skademarginalerna.

(415)

Det noteras att en antisubventionsundersökning genomfördes parallellt med antidumpningsundersökningen. Mot bakgrund av tillämpningen av regeln om lägsta tull och det faktum att de slutgiltiga subventionsmarginalerna är lägre än nivån för undanröjande av skada, anses det lämpligt att införa en slutgiltig utjämningstull som är lika hög som de slutgiltiga subventionsmarginaler som konstaterats och därefter införa en slutgiltig antidumpningstull upp till den relevanta nivån för undanröjande av skada. Mot bakgrund av ovanstående fastställs nivån på tullarna till följande:

(416)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av den här undersökningen. De speglar således den situation som under undersökningen konstaterades föreligga för dessa företag. Dessa tullsatser är således (i motsats till den landsomfattande tullsats som är tillämplig på ”övriga företag”) tillämpliga uteslutande på import av sådana produkter som har sitt ursprung i Kina och har tillverkats av dessa företag, dvs. de specifika rättsliga enheter som nämns. Import av den berörda produkten som tillverkats av något annat företag som inte uttryckligen nämns med namn och adress i den här förordningens normativa del, inbegripet enheter som är närstående de uttryckligen nämnda företagen, kan inte omfattas av dessa satser utan ska i stället omfattas av den tullsats som gäller för ”övriga företag”.

(417)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade de kinesiska myndigheterna att den vägda genomsnittliga tullsatsen för de företag som förtecknas i bilaga I och bilaga II strider mot WTO:s antidumpningsavtal, eftersom den påstods vara grundad på det vägda genomsnittet för tullar som beräknats separat för de exporterande tillverkare av celler och moduler som ingick i urvalet. Denna bedömning är dock felaktig. För de exporterande tillverkare som ingick i urvalet har en enhetlig tullsats beräknats för hela deras export av den berörda produkten, och majoriteten av de exporterande tillverkarna exporterade celler och moduler. Bedömningen att tullarna hade beräknats separat för exporterande tillverkare av celler och moduler är därför felaktig, och argumentet kan därför inte godtas.

(418)

Om volymen av exporten från något av de företag som omfattas av de lägre, individuella tullsatserna ökar väsentligt efter införandet av de berörda åtgärderna, kan denna volymökning i sig anses utgöra en förändring i handelsmönstret som orsakats av införandet av åtgärder i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen. Under sådana omständigheter och förutsatt att villkoren uppfylls kan en undersökning om kringgående inledas. Vid en sådan undersökning kan man bl.a. granska behovet av att upphäva de individuella tullsatserna och i stället fastställa en landsomfattande tull.

(419)

En ansökan om tillämpning av en individuell antidumpningstullsats (t.ex. till följd av en ändring av enhetens namn eller inrättandet av nya produktions- eller försäljningsenheter) bör utan dröjsmål sändas till kommissionen tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt beträffande sådana ändringar av företagets verksamhet i fråga om tillverkning, inhemsk försäljning och exportförsäljning som hänger samman med exempelvis namnändringen eller ändringen av produktions- eller försäljningsenheterna. Om det är motiverat kommer den här förordningen i sådana fall att ändras genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella antidumpningstullsatser.

(420)

För att säkerställa likabehandling mellan eventuella nya exportörer och de samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet (se bilagorna I och II till denna förordning) bör den vägda genomsnittliga tull som införs för de sistnämnda företagen även tillämpas på de eventuella nya exportörer som annars skulle ha rätt till en översyn enligt artikel 11.4 i grundförordningen.

(421)

Åtgärder införs för att tillåta unionstillverkarna att återhämta sig från den skadevållande verkan av dumpningen. För den händelse att det inledningsvis skulle uppstå en obalans mellan de eventuella fördelarna för unionstillverkarna och kostnaderna för andra ekonomiska aktörer i unionen, kan denna obalans kompenseras av en ökning eller återupptagning av tillverkningen i unionen.

(422)

Det tänkta scenariot med ökad tillverkning i unionen kanske dock inte är i fas med marknadsutvecklingen på denna rörliga marknad. Enligt vad som anges i skäl 108 i förordningen om preliminär tull ökade unionens förbrukning av moduler med 264 % mellan 2009 och 2011, för att sedan minska med 43 procentenheter under de sex månaderna mellan 2011 och undersökningsperioden. Volatiliteten är än mer framträdande när man tittar på perioden 2006–2011, då unionens förbrukning av moduler ökade från mindre än 1 GW till nästan 20 GW, dvs. en ökning med ca 2 000 % på bara fem år. Denna volatilitet förväntas fortsätta, och prognoser som har publicerats av företagsorganisationer pekar på skillnader på 100 % och mer mellan olika scenarier även på medellång sikt för perioden 2014–2015.

(423)

Av dessa skäl anses det under sådana exceptionella omständigheter lämpligt att begränsa åtgärdernas giltighetstid till bara två år.

(424)

Denna period bör räcka för att unionstillverkarna ska kunna öka eller återuppta sin tillverkning, utan att situationen för andra ekonomiska aktörer i unionen ändå riskeras i särskilt hög grad. Det anses att en period om två år är lämpligast för att analysera om införandet av åtgärder verkligen har fått någon verkan när det gäller att öka tillverkningen i Europa och därmed kompensera för de negativa effekterna på andra ekonomiska aktörer i unionen.

(425)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade en unionstillverkare att en period på två år är för kort för att återhämta sig från skadan. Dessutom hävdades att en period om två år inte skulle tillåta unionstillverkare att lämna in affärsplaner för det innevarande och det kommande räkenskapsåret. I detta avseende ska det noteras att åtgärderna gäller till och med december 2015, vilket bör vara tillräckligt för unionstillverkarna att lämna in affärsplaner till och med 2015.

(426)

Unionstillverkaren invände inte heller mot skälen till att varaktigheten begränsades till två år, dvs. främst marknadens rörlighet. Tillverkaren uttryckte till och med sin uppskattning för en översyn om åtgärderna behöver ändras på grund av en ändrad marknadssituation. Eftersom sannolikheten av en förändring av marknadsförhållandena inom två år verkligen är hög på denna rörliga marknad, anses det lämpligt att till att börja med begränsa åtgärderna till två år.

(427)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade klaganden att två år är otillräckligt för att investera i produktion, med hänvisning till skäl 424 ovan. På grund av den betydande outnyttjade kapaciteten hos unionsindustrin kan dock en ökad produktion uppnås genom ett bättre utnyttjande av befintlig produktionskapacitet, vilket borde vara genomförbart utan betydande ytterligare investeringar.

(428)

Klaganden hävdade vidare att införandet av slutgiltiga antidumpningstullar för en period på två år är otillräckligt för att unionsindustrin ska kunna återhämta sig från de skadliga verkningarna av tidigare dumpning. Införandet av antidumpningstullar kan emellertid inte bara baseras på unionsindustrins intressen, utan måste bygga på en avvägning mellan de eventuella fördelarna för unionstillverkarna och kostnaderna för andra ekonomiska aktörer i unionen. På grundval av detta bibehålls beslutet att begränsa åtgärderna till två år.

(429)

Alla parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för kommissionens avsikt att rekommendera införandet av en slutgiltig antidumpningstull på import av solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel och celler av den typ som används i solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel, med ursprung i eller avsända från Kina, och om slutgiltigt uttag av de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära tullen (slutligt meddelande av uppgifter). Alla parter beviljades en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på det slutliga meddelandet av uppgifter.

(430)

De muntliga och skriftliga synpunkterna från de berörda parterna övervägdes och togs i beaktande där så var lämpligt.

(431)

När det gäller en eventuell retroaktiv tillämpning av antidumpningsåtgärder ska de kriterier som anges i artikel 10.4 i grundförordningen bedömas. Enligt artikel 10.4 b är ett viktigt kriterium som ska vara uppfyllt att ”utöver den importnivå som vållat skada under undersökningsperioden” … ”ytterligare en betydande ökning av import” äger rum.

(432)

En jämförelse mellan den månatliga genomsnittliga importen (19) av moduler och celler och den månatliga genomsnittliga importen under registreringsperioden (mars 2013–juni 2013) visar en kraftig ökning av importvolymerna efter undersökningsperioden. Såsom anges i skäl 110 i förordningen om preliminär tull uppgick den månatliga importen av kinesiska moduler och celler i genomsnitt till 1 250 MW (20) under undersökningsperioden. Detta ska jämföras med det faktum att den månatliga importvolymen av kinesiska moduler och celler i genomsnitt var ungefär hälften så stor under registreringsperioden.

(433)

Med hänsyn till den rörliga marknaden skulle en ytterligare betydande ökning av importen alternativt kunna bedömas i relativa snarare än i absoluta tal. För att kunna bedöma om det förekommer ytterligare en betydande ökning av importen i relativa tal är det nödvändigt att jämföra importvolymerna med förbrukningen på unionsmarknaden, dvs. förbrukningen måste minska i mycket högre takt än minskningen av importen från Kina. Eftersom importvolymen av kinesiska moduler och celler under registreringsperioden bara var hälften så stor som under undersökningsperioden måste förbrukningen minska betydligt mer än med 50 %. Det finns inga exakta uppgifter om förbrukningen under registreringsperioden, och därmed inga tecken som tyder på att förbrukningen minskade med mer än 50 %.

(434)

Av ovannämnda skäl uppfylls därför inte kriteriet om ytterligare en betydande ökning av importen. Följaktligen dras slutsatsen att den slutgiltiga antidumpningstullen inte ska tas ut retroaktivt före dagen för tillämpning av de provisoriska åtgärderna.

(435)

Efter det att de provisoriska antidumpningsåtgärderna antagits erbjöd en grupp samarbetsvilliga exporterande tillverkare, inbegripet närstående företag i Kina och i Europeiska unionen, tillsammans med CCCME ett gemensamt prisåtagande i enlighet med artikel 8.1 i grundförordningen. Erbjudandet om åtagandet fick även stöd av de kinesiska myndigheterna.

(436)

Kommissionen undersökte erbjudandet och godtog det genom beslut 2013/423/EU. Som redan framgår av skälen 3, 4 och 7 i det beslutet, har kommissionen för att bedöma om prisåtagandet undanröjer dumpningens skadevållande verkan analyserat alla förändrade marknadsförhållandena av bestående karaktär, bland annat de nuvarande exportpriserna och den nivå för undanröjande av skada som konstaterades vara lägre än nivån på dumpningen.

(437)

Efter beslut 2013/423/EU lämnade de exporterande tillverkarna tillsammans med CCCME in en anmälan om ändring av deras ursprungliga erbjudande om åtagande. De begärde en ändring av åtagandet för att ta hänsyn till att plattor hade undantagits från produktdefinitionen enligt beskrivningen i skälen 31 och 72. Dessutom begärde ett antal ytterligare exportörer, inom den tidsfrist som anges i artikel 8.2 i grundförordningen, att få omfattas av åtagandet.

(438)

Genom genomförandebeslut 2013/707/EU bekräftade kommissionen godtagandet av det åtagande som erbjudits av de exportörer som förtecknas i bilagan till det beslutet med avseende på de slutgiltiga tullarna.

—

Bärbara solladdare som består av mindre än sex celler och som laddar batterier eller tillhandahåller elektricitet till apparater.

—

Solcellstunnfilmsprodukter.

—

Solcellsprodukter av kristallint kisel som permanent har integrerats i elektriska produkter som inte används för energiproduktion men som använder den elektricitet som produceras av de integrerade solcellerna av kristallint kisel.

—

Moduler eller paneler med en utgående spänning som inte överstiger 50 V likspänning och en uteffekt på högst 50 W som endast är avsedda att användas direkt som batteriladdare i system med samma spänning och effekt.

—

inte exporterade den produkt som beskrivs i punkt 1 till unionen under perioden 1 juli 2011– 30 juni 2012 (undersökningsperioden),

—

inte är närstående någon av de exportörer eller tillverkare i Folkrepubliken Kina som omfattas av de antidumpningsåtgärder som införs genom denna förordning,

—

faktiskt har exporterat den berörda produkten till unionen efter den undersökningsperiod som ligger till grund för åtgärderna, eller genom avtal har gjort ett oåterkalleligt åtagande att exportera en betydande kvantitet till unionen,

(a)

ett företag på förteckningen i bilagan till genomförandebeslut 2013/707/EU har tillverkat, avsänt och direkt fakturerat ovannämnda produkter eller via ett närstående företag som också förtecknas i bilagan till genomförandebeslut 2013/707/EU antingen till närstående företag i unionen som fungerar som importör och klarerar varorna för fri omsättning i unionen eller till första oberoende kund som fungerar som importör och klarerar varorna för fri omsättning i unionen, och

(b)

importen åtföljs av en åtagandefaktura som är en handelsfaktura som innehåller åtminstone de uppgifter och den försäkran som föreskrivs i bilaga III till denna förordning, och

(c)

importen åtföljs av ett exportåtagandeintyg enligt bilaga IV till denna förordning, och

(d)

de varor som deklarerats och uppvisas för tullmyndigheterna exakt motsvarar beskrivningen på åtagandefakturan.

(a)

närhelst det konstateras att sådan import som avses i punkt 1 inte uppfyller ett eller flera av villkoren i den punkten, eller

(b)

om kommissionen drar tillbaka sitt godtagande av åtagandet enligt artikel 8.9 i förordning (EG) nr 1225/2009 genom en förordning eller ett beslut där det hänvisas till enskilda transaktioner och genom vilket de berörda åtagandefakturorna ogiltigförklaras.